Vägen till ett drogfritt liv

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Vägen till ett drogfritt liv - En kvalitativ studie om missbrukarklienters och behandlings-assistenters syn på och upplevelser av stödet på det drogfria boendet Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Dinka Jasarevic

2 Sammanfattning Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie om missbrukarklienters och behandlingsassistenters syn på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att undersöka personalens syn på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds på Björka samt vad som eventuell kan göras annorlunda för att förbättra verksamheten. Ett kompletterande syfte är att undersöka klienters syn på och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad stödet eventuellt medfört. Skyddsvärnet är en ideell organisation som syftar till att förebygga brott och social utslagning i samhället. Björka boendet är en del av Skyddsvärnets vårdkedja och ligger således till grund för denna studie. För att fånga intervjudeltagarnas verklighet och erfarenheter används semistrukturerade intervjuer som metod. De teoretiska utgångspunkter som används för analys av resultat är behandlingsideologi och Sociala band teorin. Resultatet angående personalen visar kort sagt, att stödet som erbjuds på boendet i det stora hela anses fylla den funktion som avses i deras väg mot en nystart. Sammanfattningsvis handlar stödet främst om att få husrum i en trygg och drogfri miljö som innebär eget ansvar. Vidare erbjuds det olika aktiviteter och sysselsättningar som bidrar till att motivera och aktivera klienter samt ger de struktur och rutiner som de sällan är ovana med. Boendet i kombination med nya aktiviteter och sysselsättningar syftar till att skapa nya miljöer och sociala nätverk. Behandling och stöd är anpassat efter individers behov. Personalens uppgift är att finnas till, motivera och stötta med det som efterfrågas av klienterna. Slutligen påpekar personalen en del gråzoner i samarbetet emellan myndigheter som eventuell skulle behöva förbättras för att underlätta klienters återanpassning. Resultatet angående klienters syn på och upplevelser av det stöd som erbjuds är övergripande positiva. Stödet som erbjuds har för klienter inneburit en trygg miljö och en grund att stå på i rehabiliteringsprocessen. Sammantaget bidrar hängiven, motiverande personal och miljö till deras egen trivsel. De anser vidare att stödet som erbjuds är tillräckligt och har i kombination med motiverande faktorer som t.ex. egen bostad, arbete och familj hjälpt dem att hålla sig drogfria och se en ljusare framtid. Nyckelord: Missbrukarvård, missbruk, kriminalitet, återfall, behandlingsideologi, Sociala band, återanpassning 1

3 1 Inledning Syfte Disposition Bakgrund Tidigare forskning Missbruksvård Återfall, Kriminalitet och Missbruk Teoretisk utgångspunkt Behandlingsideologi Kritik mot behandlingsideologin Sociala band teorin Kritik mot sociala band teorin Metod Vetenskaplig utgångspunkt Förförståelse Forskningsmetod Urval och tillvägagångssätt Kritik och metodologiska problem Validitet Reliabilitet Etiska aspekter Tillvägagångsätt för analysen Resultat och analys Medarbetarnas syn och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds Vad kan enligt medarbetare göras annorlunda för att förbättra verksamheten Klienters syn och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad det stödet medfört Avslutande diskussion Förslag till framtida forskning Litteraturförteckning Bilaga Bilaga

4 1 Inledning I Sverige ses narkotika som ett stort hot mot befolkningen och är således den goda fienden som alla kan enas om. Detta stora samhällsproblem skall följaktligen bekämpas med restriktiv narkotikapolitik som strävar efter ett narkotikafritt samhälle. Nolltoleransen mot missbruk innebär vidare ett kostsamt och omfattande preventivt arbetet som kontrollpolitik och missbrukarvård. Ett långvarigt missbruk innebär inte sällan stigmatisering, lidande och utanförskap för individer samt en lång rehabiliteringsprocess, ofta präglad av återfall. De ovan nämnda skälen och det faktum att missbruk ofta anses gå hand i hand med kriminella vägval gör detta till ett omdiskuterat och högt prioriterat samhällsproblem. Med uppdrag från regeringen är ett av Kriminalvårdens viktigaste målsättning att minska återfallen i brott. Andra samhällsaktörer som bland annat Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, Försäkringskassan och vården skall samverka för att uppnå målet. Denna samverkan är central inte minst inför klienters utslussning och frigivning som ska återvända ut i samhället och som behöver stöd från olika aktörer för att kunna återanpassas. (RIR 2015:4, s.9). Kriminalvårdens samarbete med t.ex. olika frivillighetsorganisationer kan vidare ha betydelse för en smidig utslussning från anstalt till livet i frihet och för att minimera återfall i missbruk eller brott. Kriminalvården bör därför underlätta och främja de ideella organisationernas arbete t.ex. KRIS, Röda korset, Skyddsvärnet som då erbjuder ett komplement till kriminalvårdens verksamhet. Dessa organisationer kan t.ex. tillhandahålla platser för samhällstjänst, sysselsättning, boende, psykiatrisk vård eller beroendevård, då dessa faktorer och problematik inte sällan kopplas ihop med brottslig verksamhet (SOU 2005:54, s. 262, 264, 270). Många av de som dömts till en kriminalvårdspåföljd har en djup misstro mot myndigheter och dess företrädare. De ideella organisationerna kan erbjuda stöd utan att framstå som en företrädare för en myndighet och överbrygger således misstron mot myndigheter, vilket kan leda till att den dömde tar tag i sina problem och accepterar åtgärder även inom kriminalvårdens ram. (SOU 2005:54, s. 271). Kriminalvårdsklienter kan efter en individuell riskbedömning få plats på olika utslussningsboenden vid villkorlig frigivning men även när straffet till fullo är verkställt och behandling på boendet då har föregåtts av behandling på anstalt. Den behandling som getts på anstalt är emellertid inte tillräcklig och olika vårdboenden kan i de flesta fall erbjuda en bättre vårdmiljö än kriminalvårdsanstalterna och kan därför ofta lindra missbruksproblem och olika beteendestörningar (SOU 2005:54, s. 780, 781, 782). Tanken med utslussningsåtgärderna är att individer visar förmåga att ta ansvar för sina handlingar och den ökade friheten (SOU 2005:54, s. 750, 751). För t.ex. Socialtjänstens LVM-klienter (lag om vård av missbrukare i vissa fall) kan dessa vård- och utslussningsboenden motivera missbrukaren att förändra sin livssituation och frivilligt medverka i fortsatt behandling. 3

5 Björka boendet som är en del av Skyddsvärnets vårdkedja är ett frivilligt drogfritt boende för individer över 18 år med psykosocial problematik och/eller erfarenhet av missbruk och kriminalitet som bland annat tillhandahåller platser för Kriminalvårdens och Socialtjänstens klienter och står därför till grund för denna undersökning. På Björka erbjuds klienter boende och stöd av dygnet runt personal och via boendet även andra tilläggstjänster som t.ex. psykologsamtal, fritidsverksamhet, arbetsträning, KBTbehandling samt återfallsprevention. Målsättningen är att slussa ut klienter till träningslägenheter eller ett eget boende. Olika verksamheter erbjuder stöd och behandling av grundproblem för att förebygga ny brottslighet samt återanpassa individer i samhället och till ett fungerande liv utan droger eller andra psykosociala problem. Det är av kriminologisk relevans att försöka att utforska vad dessa verksamheter erbjuder och hur de i sin helhet fungerar då kriminalitet och missbruk är två stora samhällsproblem som inte sällan har ett samband och vidare innebär stora kostnader både för samhälle och individer, då dessa individer med tidigare kriminella vägval och/eller missbruk ofta saknar tillräckligt stöd och möjligheter att förändra gamla mönster och därav anpassas in i samhället. 1.1 Syfte Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka personalens syn på och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds på Björka samt vad som eventuell kan göras annorlunda för att förbättra verksamheten. Ett kompletterande syfte är att undersöka klienters syn på och upplevelser av boendet i sin helhet samt vad stödet eventuellt medfört. 1.2 Disposition Under nästföljande stycke introduceras bakgrunden till organisationen Skyddsvärnet, vad de erbjuder samt hur Björka boendet arbetar. I kapitel två presenteras relevant tidigare forskning där Blomqvists studie behandlat olika vägar ut ur ett missbruk, Storbjörks studie som syftar till att förmedla klienters uppfattning av Vårdkedjeprojektet samt två olika rapporter från Brå som visar på statistik och faktorer som anses kopplade till risken för återfall i brott som t.ex. narkotikabrott. I kapitel tre presenteras de två valda teorier som ligger till grund för analysen av materialet- Behandlingsideologi och Social band teorin samt kritiken som medföljer. I kapitel fyra presenteras och diskuteras metodval, urval, vetenskapliga utgångspunkter, förförståelse, begreppen valditidet och reliabilitet samt etiska överväganden och hur de är kopplade till denna studie. I kapitel fem presenteras resultat samt analys av materialet från intervjudeltagarna utifrån tidigare forskning och utvalda teorier. Avslutningsvis i en diskussion av resultat och egen reflektion samt eventuella möjligheter till framtida forskning. 1.3 Bakgrund Skyddsvärnet är en ideell förening som förbygger brott och social utslagning i samhället. Organisationen som bildades år 1910 hade som uppgift att verka för främjandet av det allmänna 4

6 räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda, lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseenden hjälpbehövande. Centralt var att erbjuda hjälp till självhjälp, där den hjälpte skulle stärkas i sin självaktning och tilltro till sin förmåga att själv kunna ta ansvar för sin situation (Svensson 2001, s. 66). Skyddsvärnet har tidigare finansierat verksamheten med t.ex. enskilda personers bidrag och statsbidrag via Kriminalvårdsstyrelsen. Idag är verksamheten självfinansierad i huvudsak genom vårdersättningar och har således inga statliga eller kommunala bidrag (Skyddsvärnet 2010, s. 14). Skyddsvärnets vårdkedja består av olika former av stöd, vård och utvecklingsinsatser som samverkar som t.ex. familjevård, Björka boende, halvvägshus, träningslägenheter, psykologer, öppenvård, självhjälpsgrupp, arbetsträning samt trygghetstjänst för barn och unga. Aktörer som samverkar med Skyddsvärnet är främst Socialtjänst och Kriminalvård, vidare finns avtal med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket samt olika kommuner. Skyddsvärnets uppgift är att bedriva verksamheter som arbetar med social rehabilitering och habilitering där målet är att individer skall bli fungerande samhällsmedborgare (Skyddsvärnet 2015). Verksamheten på Björka fokuserar på fyra huvudområden: sysselsättning, boende, fritid och nätverk. Allt arbete som kan sammanfattas som Hjälp till självhjälp är individuellt och utgår från den enskildes önskemål, behov och förutsättningar under kontinuerligt samråd med uppdragsgivarna. Alla klienter har vidare en kontaktperson vars uppgift är att stödja den boendes utveckling och vara ett stöd i kontakten med t.ex. olika myndigheter och arbetsgivare. Placeringstiden varierar allt från en månad upp till ett år och om klienten erbjudits en plats på boendet via Socialtjänst innebär det i regel mer frihet än för en kriminalvårdsklient, som får en lite mer striktare tillvaro som exempelvis mindre fritidstimmar per dag. Klienterna kan ha en eller flera tidigare domar som inte sällan är kopplade till eget missbruk som narkotikabrott, misshandel, rån etc. Boendet tar emot klienter via vårdvistelse och i utslussningsdelen av kontraktsvård. Det innebär att vistelse på boendet ska ha föregåtts av behandling på institution (Skyddsvärnet 2015). Enligt Kriminalvården är kontraktsvård en dom på skyddstillsyn och normalt ett alternativt till fängselstraff. Kontraktsvård är alltså en individuell utformad behandlingsplan som den dömde åtagit sig att följa. En förutsättning för denna påföljd är att t.ex. missbruk av droger eller alkohol samt spelberoende som kräver vård och behandling, anses ligga bakom det begångna brottet (SOU 2005:54, s.147). 5

7 2 Tidigare forskning 2.1 Missbruksvård Rapporten av Jan Blomqvist (2002) Att sluta med narkotika med eller utan behandling baseras på en forskningsstudie som behandlat olika vägar ur ett etablerat narkotikabruk. Syftet med studien har varit att i huvudsakligen explorativt syfte jämföra stabila lösningar på allvarliga narkotikaproblem som skett utan hjälp av professionell eller formellt organiserad hjälp, med lösningar som innefattat sådana hjälperfarenheter, och att söka efter likheter och skillnader vad gäller förändringsprocessens förlopp och de krafter som varit verksamma i olika skeden av detta förlopp (Blomqvist 2002, s. 43). Studien innefattar människor som funnit en stabil lösning på allvarliga narkotikaproblem och personer som ännu inte kommit ur sitt missbruk med respektive utan formellt organiserad hjälp. Formell hjälp definierades som varje form av ingripande från någon officiellt erkänd institution, organisation eller person med uppgift att avhjälpa missbruksproblem, eller varje annan form av behandling eller rådgivning primärt inriktad på sådana (Blomqvist 2002, s. 45). Den som vidare klassificerades som självläkare krävdes som huvudregel att den inte varit med om några sådana interventioner. Denna tidigare forskning är av relevans för min undersökning då mitt syfte är att undersöka medarbetares och klienters erfarenheter och upplevelser av hjälpen på boendet, vilket stöd de får, vad som efterfrågas och det eventuellt kan göras annorlunda. Såldes ger Jan Blomqvists undersökning, även om den jämför formell hjälp med självläkning en bild av vad den formella hjälpen kan innebära för ett missbruk och vilka faktorer som är viktigast för en långsiktlig lösning på missbruksproblem och som då kan kopplas till mina resultat om hjälpen som erbjuds. Sammanfattningsvis ger resultatet en allmän bild av att de personer som sökt eller accepterat behandling haft en något mer problematisk uppväxt, haft sin första kontakt med droger vid något lägre ålder samt haft något mer omfattande eller intensivt missbruk än de som inte fått hjälp genom professionell eller formellt organiserad behandling. Vidare har majoriteten av alla intervjuade fått mångfaldiga reaktioner från polis och andra myndigheter och mer än en tredjedel har suttit i fängelse, ofta för brott som haft samband med drogbruket (Blomqvist 2002, s. 58, 66, 71, 75). För de som upphört med sitt missbruk pekar resultatet på flera betydelsefulla vidmakthållande faktorer för ett kunna leva ett liv utan droger. För majoriteten var personligt stöd från andra betydelsefulla och olika slag av vinster med ett liv utan droger viktiga vidmakthållande faktorer. Samtidigt så menade de flesta att olika slag av inre förändring så som ökad viljestyrka, ett nytt sätt att tänka, större ansvarskänsla och andliga upplevelser varit en förutsättning för att lösningen varit beständig (Blomqvist 2002, s. 125). 6

8 Blomqvist (2002) har analyserat och argumenterar för vilka förlopp, drivkrafter och villkor som är av vikt för att lyckas sluta med narkotika samt att behålla sin nya livsstil. För de som lagt sitt missbruk bakom sig kan det första steget mot förändring ses som att drogbrukets positiva aspekter med tiden alltmer ersatts av allt fler negativa följder på fler viktiga livsområden. När man nått botten finns en starkare vilja till förändring samtidigt som man tvivlar på sin vilja att klara sig utan droger, vad som vidare krävs är någon form av positiv motivation, som får ett drogfritt liv att framstå som möjligt (Blomqvist 2002, s. 197). För att förbli drogfri är det mycket vanligt att man har distanserat sig från droglivet genom att t.ex. byta vistelsort, många har också hittat olika substitut för drogen, t.ex. familj, arbete eller nya fritidaktiviteter. En varaktig lösning handlar inte bara om att de ansträngningar man gjort ger utdelning i form av förbättringar av den yttre livssituationen, utan det handlar i lika hög grad om att etablera en ny social roll och att finna ett nytt socialt sammanhang, i t.ex. familj, arbete eller intressen, vilket blir en grund som ger livet en menig och sammanhang. Därtill påverkas en varaktig lösning inte minst av andras uppskattning och stöd (ibid, s. 198, 199). Processen till förändring kan också påverkas av andra yttre faktorer som oförutsägbara livshändelser, sociala relationer och strukturella faktorer, som t.ex. samhällets etablerade mål och möjligheterna att uppnå dessa. Blomqvist argumenterar vidare för betydelsen av omgivningens attityder och reaktioner samt att det finns en genomgående röd tråd i analysen om att vägen till droger kantats av brist på stöd och uppskattning från vuxenvärlden (ibid, s. 200). Gällande de olika behandlings- och stödinsatser som haft betydelse för en varaktig lösning för klienter har de tämligen varit olikartade vad gäller utgångspunkter, utformning och inriktning och delvis fyllt skilda funktioner i det långsiktiga förändringsförloppet. Vad som emellertid förenat de lyckade hjälperfarenheterna från de mindre lyckade förutom en trygg drogfri miljö, en klar struktur och möjligheten att delta i någon form av terapi, har varit att klienter inom vården mött människor man känt att man kan lita på och som kunnat förmedla hopp om en annan tillvaro, d.v.s. personligt engagemang från hjälpare. Vidare har man blivit bemött med respekt och fått stöd på sina egna villkor, man har fått en trovärdig förklaring till sina problem och fått olika redskap för att ta kontroll över sitt eget handlande samt fått hjälp med att förändra sin yttre livssituation t.ex. sociala och ekonomiska problem som missbruket fört med sig. Andra gemensamma nämnare har varit att dessa olikartade stödinsatser stämt med varje individs aktuella behov och förutsättningar samt var i förändringsprocessen denne individ befunnit sig i (Blomqvist 2002, s. 153, 203). Resultaten visar att för dem som fått behandling och stöd framstår en nära och tillitsfull relation till en enskild hjälpare som en av de viktigaste förutsättningar för att hjälpen skall bidra till en varaktig lösning. Avslutningsvis kan nämnas att olika behandlingar och formellt stöd ofta har en avgörande betydelse för att väcka viljan till förändring men utgör dock en mindre del av ett komplext inflytande över tid. 7

9 Möjligheter till rehabiliteringen oavsett om man fått vård eller är en självläkare är som tidigare nämnt i hög grad beroende av strukturella faktorer, som etablerade mål, medel och möjligheter (Blomqvist 2002, s. 200). Annan tidigare forskning som är av relevans för min studie är Vårdkedjeprojektet (2007) som bygger på tre stycken utvärderingsperspektiv av missbrukarvården för vuxna. Vårdkedjeprojektet är en samverkanssatsning mellan ett urval av kommuner, stadsdelsförvaltningar och LVM-hem. Projektet syftar till att stärka vårdkedjan i alla dess delar, både i LVM-vården och den eftervård i frivillig form som skall följa tvångsvården. En utvärdering är den av Jessica Storbjörk (2007) som syftar till att förmedla och analysera klienters syn på Vårdprojektet. Storbjörk beskriver målet med Vårdkedjeprojektet som att de klienter som ingår i Vårdkedjeprojektet uppnår positiva och bestående förändringar av sin livssituation; att Vårdkedjeprojektet bidrar till att skapa fungerande modeller för samarbete mellan socialtjänsten och LVM-hemmen, mellan tvångsvården och den vård som bedrivs med den enskildes samtycke. (SiS 2007:2, s.59). Storbjörks resultat bygger således på intervjuer av klienter och huruvida de upplevde och bedömde Vårdkedjeprojektet. Resultatet visar bland annat att de flesta klienter uppfattar det som positivt att Vårdkedjeprojektet antar ett helhetsperspektiv och som ofta väljer att delta då de uppfattar att projektet kan hjälpa dem med andra saker t.ex. sysselsättning, utbildning, boende, rikare fritid etc. än att bara förändra ett alkohol- eller narkotikamissbruk (SiS 2007:2, s.79). Samordnaren som ska följa klienten genom hela vårdtiden har en central funktion i Vårdkedjeprojektet och arbetar gränsöverskridande mellan LVM-vården och Socialtjänsten. Det som vidare av klienter ansågs som positivt med Vårdprojektet är att inte bli lämnad efter LVM-tiden och få fortsatt stöd av samordnaren samtidigt som vissa delger att projektet innebär fler personer att manipulera. Storbjörk (2007) finner således att de som anser att Vårdprojektet varit bra har också varit nöjda med samordnaren och tvärtom. Samordnarna uppfattas som neutrala, eftersom de inte representerar vare sig socialtjänsten eller institutionen. Samordnarna lyssnar på och stöttar klienter med det mesta och ses ibland också som en vän. Av klienter som har en negativ bild av Vårdprojektet uppfattas samordnaren istället för ännu en kontrollant (SiS 2007:2, s.129, 130). Avslutningsvis kan nämnas att klienter i Storbjörks studie sällan uttryckte att en viss behandlingsmetod var bra utan refererade främst till en viss person som de upplevde som bra, lyhörd och förstående. I de fall som klienter inte alls kopplar sin drogfrihet till drogsystemet eller Vårdkedjeprojektet framhålls ofta att man inte längre orkar hålla på med droger eller alkohol då nackdelar alltmer överväger fördelar (SiS 2007:2, s.137, 140). 8

10 2.2 Återfall, Kriminalitet och Missbruk Kriminalitet och missbruk är två problem som ofta samverkar, där kriminella vägval ofta finansierar ett missbruk. Att återfalla i missbruk kan således leda till återfall i brottslighet. Följande statistik ger en bild om narkotikabrottens fördelning, omfattningen av återfall i brott samt faktorer som anses påverka återfallsbenägenheten i brott som t.ex. narkotikabruk. Statistiken och dessa faktorer är av relevans för min studie då återfall i missbruk är en vanlig del av rehabiliteringsprocessen som också kan leda till kriminella vägval. Att försöka beskriva vilka förhållanden som är kopplade till risken för upprepad brottslighet och därav också ett missbruk ger en bild av vilka andra grundproblem bör lösas för att minimera återfallsrisken. Statistik från Brå visar utvecklingen av narkotikalagföringar som sammantaget ökat med 28 procent från 2006 till år Narkotikabrotten delas vidare upp in i olika brottskategorier efter typ av gärning som t.ex. bruk, innehav, överlåtelse, framställning och smuggling av narkotika. Statistiken visar att den brottskategori som är fortsatt vanligast är bruk och innehav, år 2000 stod bruk för 39 procent av samtliga kategorier och ökade till 57 procent år 2009 (BRÅ 2010:16, s. 14, 15). Annan forskning från BRÅ (2012) Återfall i brott- Mönster i risken för återfall bland lagförda personer beskriver återfallsbrottslighetens struktur och hur risken för återfall påverkas av olika faktorer, som t.ex. kön, ålder och individers sociala och ekonomiska situation. Statistiken omfattar personer som frigivits från fängelse, skrivits ut från sluten ungdomsvård, intensivövervakats eller lagförts med annan typ av påföljd år 2003 och som sedan följdes upp under tre år för att kontrollera för nya lagförda brott (BRÅ 2012:15, s. 6). Resultaten visar att totalt 41 procent av samtliga i återföll i ny brottslighet inom tre år, 44 procent av männen och 30 procent av kvinnorna. Vidare sker dessa återfall relativt snabbt och den genomsnittliga tiden till första återfallet är mindre än ett år. Tidigare brottsbelastning är den faktor som har starkast koppling till risk för återfall, så ju högre tidigare belastning desto större risk för återfall, detta oavsett vilka andra sociala bakgrundfaktorer man kontrollerar för. Statistiken pekar på en hög andel återfall hos personer lagförda för narkotikabrott eller tillgreppsbrott och av de som först lagförts för narkotikabrott, återfaller mer än 60 procent i nya brott inom tre år (BRÅ 2012:15, s. 7,31,70). Faktorer som utbildning, inkomst, sysselsättning och boende relaterar alla till risken för återfall. Gällande sysselsättningssituationen för lagförda personer återfinns ett tydligt samband. Av de som förvärvsarbetade återföll 26 procent inom tre år och av de icke förvärvsarbetande utan kontrolluppgift återföll 55 procent inom samma period (BRÅ 2012:15, s. 7,51). Ett annat klart samband med att återfalla i brott är att sakna känd bostad eller att vara på församlingen skriven vilket utgör en indikator på att man saknar bostad. Över 70 procent av dem som var folkbokförda på församling i stället för på en bostadadress år 2002 återföll i brott inom tre efter ingångshändelsen (BRÅ 2012:15, 9

11 s. 50). Social exkludering med bristande möjligheter till att skaffa sig inkomster på legal väg och inte sällan i kombination med ett pågående missbruk antas således öka sannolikheten för fortsatt brottslighet (BRÅ 2012:15, s. 73). Avslutningsvis kan nämnas att olika studier på behandlingsprogram som syftat till att försöka ändra klienters tankesätt, inställning och självinsikt som t.ex. Våga välja, One-to-One och 12-stegbehandling i regel visar på lägre återfallsrisk för de som genomgått och fullföljt behandlingsprogrammen (BRÅ 2012:15, s.13). 3 Teoretisk utgångspunkt 3.1 Behandlingsideologi Samhällets reaktioner och åtgärder på brottsligt beteende kan delas in allmänpreventiva och individualpreventiva effekter. Det förstnämnda fungerar normbildande och syftar till att förebygga kriminalitet hos den redan laglydiga allmänheten genom hot om straff. Individualprevention till skillnad från allmänprevention syftar till att förändra ett beteende hos den/de personer som avviker, genom avskräckning, inkapacitering och vård eller behandling. Tanken är att straffet skall rehabilitera individer med målsättning att de skall återgå till ett normalt liv i samhället (Sarnecki 2009, s. 429, SOU 2005:54, s. 141). Min terotiska utgångspunkt är således behandlingsideologi vars grundidé är att människor som begår brott saknar kontroll över sina livsomständigheter och ofta är alkohol- eller drogpåverkade och därmed inte kan fatta rationella beslut varför straffet utifrån denna synpunkt blir tämligen meningslös (Sarnecki 2009, s. 46,430). För att preventivt förbygga återfall i brottsligt beteende hos individer måste de istället behandlas och rehabiliteras. Med begreppet rehabilitering menas återställande av förlorade eller nedsatta funktioner som kan ske genom medicinska, pedagogiska, psykologiska eller sociala åtgärder. Vilka åtgärder som bör vidtas görs utifrån en individuell bedömning eftersom man försöker att eliminera grundorsaken till brottsligt beteende (Sarnecki 2009, s. 447). Syftet med påföljden är alltså inte att vedergälla utan att behandla det som anses vara grundorsaken för det brottsliga beteende. Då kan man minimera återfall och öka möjligheterna för individer att återanpassas till ett vardagligt fungerande liv. Denna individuella behandling kan handla om att åtgärda narkotika- eller alkoholmissbruk, ge stöd genom familjeterapi eller individuell terapi, samt om att lösa fritidproblem eller arbetslöshetproblem (ibid, s. 447) Kritik mot behandlingsideologin Kritiken mot behandling som alternativ till andra påföljder samt dess effekter grundar sig i studier som visat att behandling inte alltid ger önskade positiva resultat, ett sådant exempel är Cambridge- Sommerville-projektet som genomfördes under åren och omfattade 650 pojkar. Behandlingens syfte var att öka den unges sociala förmåga. Pojkarna delades in i två grupper, 10

12 kontrollgruppen och behandlingsgruppen. Resultatet av uppföljningsstudien var att de icke behandlade pojkarna klarade sig bättre än de behandlade, även de som var mer positiva till behandling klarade sig sämre än de som var mer skeptiska. Resultatet kunde tolkas som att de som blev behandlade blev besvikna eller frustrerade över ouppnådda förväntningar och att behandlingen istället hade försvagat deras förmåga att själva ta ansvar för sina problem (Sarnecki 2009, s. 448). En annan studie är den av Lipton m.fl. (1975) som omfattade olika behandlingsformer, såsom rådgivning, medicinsk behandling, psykologisk terapi, olika typer av gruppterapi, socialstöd och liknande. Resultatet blev att ingen behandlingsform påvisade några signifikanta effekter på återfall (Sarnecki 2009, s. 449). Kritiken mot behandlingstanken har vidare varit en fråga om att proportionaliteten mellan brott och straff kom i skymundan. D.v.s. att påföljden i mindre utsträckning relateras till brottet utan mer till det individuella behandlingsbehovet, detta gör att två personer som begått likvärdig brott kan dömas till olika påföljder (SOU 2005:54, s. 142, Sarnecki 2009, s. 450). 3.2 Sociala band teorin En annan teroetisk utgångpunkt i studien är den av Travis Hirschi (1969) (social bond theory). Social band teorins utgångpunkt är att ju mer anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse individer har i ett samhälle samt mot etablerade samhällsnormer, desto mindre troligt är att individer begår brottsliga handlingar (Sarnecki 2009, s. 243). Även om teorin belyser element som avhåller individer från avvikande handlingar så anser jag att den är relevant för min studie på så sätt att teorin kan bekräfta bristen på anknytning till samhället som ofta föranlett ett långvarigt missbruk. Denna teori är således också relevant då olika stöd och vårdinsatser också ofta syftar till minska risken för återfall i missbruk genom att t.ex. försöka förbättra klienters sociala nätverk och övergripande delaktighet. Starka sociala band till samhället som verkar avhållande anses vara legalt arbete, bostad, hög utbildning och inkomst, samt att leva i ett stabilt äktenskap. Vidare betonas vikten av attityd och övertygelse om att följa samhällets normer och regler. Att vid upprepade tillfällen blivit lagförd för brott kan indikera att denna övertygelse inte är speciellt stark. Bristande övertygelse kan vara en bakomliggande faktor till både tidigare brottslighet samt återfall i nya brott. Därför kan man anta att förändringar av inställning till brott men även förändringar av den sociala situationen, t.ex. möjligheten att försörja sig genom arbete och ha eget boende kan motivera individer att sluta begå nya brott och istället bli laglydiga eller bli fri från missbruk (BRÅ 2012:15, s. 73) Kritik mot sociala band teorin Hirschis teori om sociala band är en social kontrollteori som går tillbaka till Émilie Durkheims klassiska sociologiska teori om normupplösningen i samhället som är en viktig faktor i människors brottslighet och avvikande beteende. Även om sociala bandteorin under 2000-talet fortsatt att influera andra kriminologers tänkande finns kritik att beakta (Sarnecki 2009, s. 242). Hirschis teori bygger på 11

13 en empirisk undersökning av självrapporterad brottslighet, dock innefattas inte flickor i materialet. Detta har kritiserats främst av den feministiska kriminologin som menar att kön är en grundläggande variabel för att försöka förklara varför människor inte begår brott (Sarnecki 2009, s. 230). Vidare riktas kritiken mot att begreppet kontroll inte är nog definierat och att relationen till de fyra elementen för social kontroll, anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse är otydlig. Slutligen kan nämnas att teorin inte hanterar sambandet mellan de ungas egen brottslighet och deras relation till andra unga kriminella (Sarnecki 2009, s. 243, 244). 4 Metod 4.1 Vetenskaplig utgångspunkt Min kvalitativa studie har sin utgångspunkt i den fenomenologiska ansatsen som innebär att man försöker förstå sociala fenomen utifrån aktörernas egna perspektiv samt beskriver världen som den upplevs av dem, Då verkligheten är vad människor uppfattar att den är (Kvale & Brinkmann 2009, s. 42). För att besvara mitt syfte görs således semistrukturerade livsvärldsintervjuer med klienter och medarbetare, där fokus är att beskriva deras egna levda upplevelser och erfarenheter om verkligheten. Jag försöker således sätta mina egna förutfattade meningar om världen åt sidan och försöker istället beskriva och tolka den utifrån intervjudeltagarnas perspektiv för att förstå innebörden i det mänskliga beteendet (Bryman 2011, s. 33) Förförståelse I forskningsintervjun konstrueras kunskapen i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade (Kvale & Brinkmann 2009, s. 18). Som forskare är det således viktigt att reflektera över sin förförståelse inom det fält man studerar. Alla har vidare en förförståelse som är grundad i vardagsförståelsen, genom livet har vi socialiserats in i ett visst sätt att uppfatta vår omvärld. Denna förförståelse är både nödvändig och även oundviklig för att kunna nå ny förståelse om det ämne man studerar. Ju mer hemtam en forskare är inom ett visst fält eller kultur denne studerar desto bättre förståelse ligger till grund för de motiv aktörer anger och om det som händer. Emellertid kan omfattande erfarenhet inom ett fält vara problematiskt på så sätt att man tenderar att missa viktiga aspekter än om man hade haft andra glasögon (Aspers 2011, s. 38, Thurén 2007, s.62). Det är alltså svårt att komma ifrån sin förförståelse då den är grundad i vår vardagsförståelse och våra levda erfarenheter samtidigt som viss förförståelse blir en förutsättning för min studie. Jag har ingen direkt erfarenhet av drogfria boenden dock har man under sin studietid på ett eller annat sätt blivit påverkad av litteratur om tidigare forskning gällande kriminalitet, missbruk, rehabilitering och behandling som kan ha kommit att påverka först och främst mitt val av ämnen, medvetet eller omedvetet. För det andra kan det innebära att jag omedvetet har vissa fördomar som påverkat 12

14 intervjufrågorna. Dessa förutfattade meningar kan göra att man ställer ledande frågor vilket i sin tur påverkar kvaliteten i min undersökning (Kvale & Brinkmann 2009, s. 187). Mina tidigare studier har följaktligen påverkat min kunskap om kriminologiska teorier och gjort min förförståelse till viss del teoretisk. Teorier som jag sedan valt ut för min studie möjliggör min förståelse för det ämne jag syftar att undersöka men teorin hindrar också förståelse på så sätt att teorin sätter fokus på vissa aspekter samtidigt som den utelämnar andra (Aspers 2011, s. 38,39). Jag har vidare försökt vara så objektiv som möjligt i intervjuerna och ett sätt att försöka undvika för stor påverkan från förförståelse och t.ex. teori är att försöka ställa så öppna frågor som möjligt och låta deltagarna själva beröra de områden man är intresserad av. 4.2 Forskningsmetod Mitt syfte och det faktum att jag är ute efter intervjudeltagarnas egna perspektiv och livserfarenheter och det vidare bara handlar om fyra deltagare, gör att jag kan fördjupa intervjuerna vilket för att kvalitativa intervjuer känns som givet för min undersökning. Kvalitativa intervjuer är att föredra då jag får information som deltagarna själva tycker är viktig och betydelsefull, dessutom ges möjlighet att skapa en mer nära relation till deltagarna, ta del av kroppsspråk samt att följa upp intressanta trådar som dyker upp på plats till skillnad från t.ex. enkätundersökningar (Bryman 2011, s. 371). Jag har vidare valt semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att jag har utformat en intervjuguide utifrån vissa teman. Denna typ av intervju möjliggör mer flexibilitet till skillnad från mer strukturerade intervjuer. Intervjupersonen får större frihet att själv utforma svaren och beröra det som är av relevans för denne. För mig har denna metod medfört att jag inte alltid ställt frågor i samma ordningsföljd som i intervjuguiden och att jag kunnat följa upp med nya frågor då deltagarna berört andra intressanta områden som jag inte tidigare reflekterat över (Bryman 2011, s. 206, 413, 415). En nackdel med att inte ha mer strukturerade frågor är att det blir svårare att strukturera intervjun teoretiskt i analysen (Kvale & Brinkmann 2009, s. 147) Urval och tillvägagångssätt I samband med ämnesval för examensarbetet valde jag att skriva om Skyddsvärnet och kunde då välja någon specifik verksamhet inom deras vårdkedja. Efter att ha läst på om deras vårdkedja ansåg jag att det skulle vara intressant att avgränsa mig till Björka boendet. Att göra denna avgränsning är lämpligt både av skäl som tidbegräsning men också det att fokusera på endast en del av vårdkedjan bäddar för en djupare undersökning med förhoppningsvis bättre kvalitet. Jag tog vidare kontakt med Skyddsvärnet som vidarebefordrade mig till föreståndaren på boendet. De fick information om mig, mitt syfte, etiska aspekter så som försäkran om anonymitet samt vilka jag önskade att intervjua. Mitt primära mål först var att intervjua klienter och eventuellt komplettera med en intervju av medarbetare. Då Björka är ett boende för både män och kvinnor över 18 år uttryckte jag önskan om att få intervjua 13

15 både män och kvinnor. På ett av boendets möten gick en intresseförfrågan ut och två klienter och en medarbetare var intresserade av att ställa upp. Detta är ett målinriktat urval då jag har en önskan om att intervjua personer från en viss organisation som är relevanta för forskningsfrågor och syfte (Bryman 2011, s. 434). Då inga fler klienter visade intresse för att vilja bli intervjuade fick jag till slut, under min andra intervjudag en till medarbetare som var tillmötesgående och ställde upp. Det är svårt att till en början avgöra hur många personer som skall intervjuas för att den teoretiska mättnaden ska uppnås. Urvalsstorleken kan ses som en kompromiss med tanke på tidsbrist och att detta är en c- uppsats (ibid, s. 191, 436). Då urvalet grundar sig i intresse hos andra har jag ingen möjlighet att påverka könsfördelningen. Mina deltagare blev således fyra män, två klienter och två medarbetare. Klienterna var 29 och 51 år med olika vistelselängd på boendet, 2 månader respektive ca 15 månader. De två behandlingsassistenterna var 37 respektive 48 år. Då jag slutligen fick intervjua två klienter och inte som jag önskade tre, tillsammans med det faktum att medarbetarnas intervjuer blev längre, så valde jag att ändra mitt huvudsyfte till att beskriva medarbetarna syn, och klienternas syn blir då ett kompletterande syfte. Två intervjuer utfördes den 20/4 och de andra två 21/ i Björkas lokaler. Att göra dessa intervjuer i dessa lokaler där jag får möjlighet att interagera med intervjudeltagarna i deras miljö bidrar för mig till en bättre förståelse över den sociala kontext som undersökningen äger rum i och kommer därmed också underlätta min tolkning av det personen berättar (Bergström & Boréus 2012, s. 42). En nackdel som kan ses i valet av intervjuplats är att lokalerna har en viss myndighetskaraktär vilket kan påverka både min och deltagarnas bekvämlighet och där av också materialet (Skrinjar 2003, s. 33). Som inspelningsmaterial användes en mobiltelefon, detta ger mig möjlighet att kunna vara mer avslappnad och istället försöka snappa upp intressanta trådar och ställa andra uppföljningsfrågor än att istället anteckna svar och strikt följa intervjuguiden. Under intervjun börjande jag med att ställa generella bakgrundfrågor, som ålder, vistelselängd på boendet, yrkestitel, tidigare arbetslivserfarenhet o.s.v. då det är viktigt för att kunna sätta intervjudeltagarnas svar i ett sammanhang (Bryman 2011, s. 420). Jag utformade två olika intervjuguider, en för medarbetare och en för klienter och även om frågorna är ställda på ett annat sätt i det två guiderna så utgår de ändå från liknande teman. Förutom de nämnda bakgrundsfrågorna, var andra teman boendet, stöd/behandling, motivation/inställning, aktiviteter och framtiden Kritik och metodologiska problem Kritiken av kvalitativ forskning handlar ofta om att den anses alltför subjektiv, att den vidare är otillförlitlig då det är svårt att replikera då utfallet beror mycket på forskarens egenskaper och personlighet. Därtill anses forskningsresultaten vara svåra att generalisera utöver den situation i vilken de producerades, att t.ex. göra ostrukturerade intervjuer med ett fåtal personer inom en viss 14

16 organisation som inte valts ut på slumpmässiga grunder menar kritiker gör det omöjligt att generalisera till liknande organisationer. Bedömningen av generaliserbarheten i kvalitativa undersökningar bygger till skillnad från kvantitativa undersökningar på att resultaten skall generaliseras till teori och inte till populationer. Det är således kvaliteten på mina teoretiska slutsatser som är av vikt för den bedömningen och som gör att man kan göra måttliga generaliseringar. Dessutom är generalisering sällan målet med kvalitativ forskning och bör därför inte ses som en nackdel (Bryman 2011, s. 368, 369). En annan vanlig kritik mot kvalitativa undersökningar är bristande transparens, d.v.s. det kan vara svårt att veta vad forskaren konkret har gjort eller hur hen kommit fram till sina slutsatser. Därför försöker jag utförligt beskriva bland annat urvalet och vara så genomskinlig som möjligt och ge läsaren en möjlighet att bedöma uppsatsens tillförlitlighet (Bryman 2011, s. 370). Som tidigare nämnts önskade jag att få en könsfördelning i min studie, tyvärr blev det inte så vilket kan ses som en nackdel om jag nu tenderar att missa viktiga aspekter. Min undersökning syftar emellertid inte till att jämföra olika grupper med varandra detta av skäl då storleken på urvalet är jämförelsevis liten. Ett större urval medför möjligheter till t.ex. jämförelser mellan män och kvinnor eller olika åldergrupper (Bryman 2011, s. 436). Ett annat problem som skulle kunna uppstå är att mina värderingar och känslor kan ha påverkat materialet på så sätt om jag som forskare känner sympati för och samhörighet med dem jag intervjuar. Detta kan förstärkas speciellt när det handlar om svaga och förtryckta människor (Bryman 2011, s. 44). Liebling (2001) argumenterar för att sympatier och förutfattade meningar gör det svårt att vara neutral, därför måste vi reflektera över dessa då det kan påverka hur vi formulerar frågor och vårt resultat (Liebling 2001, s. 472). Avslutningsvis präglas en intervjusituation alltid av maktrelationer t.ex. relationen mellan forskaren och deltagaren, vidare påverkas den också av hierarkier så som etnicitet, kön och klass. Det är av vikt att förstå att vilka vi är kan påverka vilka frågor vi ställer, de vi inte ställer samt de svaren vi får (Philips & Earle 2010, s. 362). Skrinjar (2003) menar likaså att föreställningar om manligt och kvinnligt kan påverka relationen och såldes påverka de svaren som vi får (Skrinjar 2003, s. 97). För mig som är en yngre kvinna som enbart intervjuar äldre män kan detta innebära att de dels bemöter mig på ett visst sätt men också att de undviker att delge vissa svar, exempel på detta kan vara frågor om rädsla och känslor. Det som jag dock inte tror har påverkat denna relation är att jag vid mötet med deltagarna är en forskare, då de vet om att jag först och främst är en student. 4.3 Validitet Validiteten påverkar kvaliteten i undersökningen och innebär om man mäter det man avser att mäta och metodens lämplighet för undersökningen av syftet (Kvale & Brinkmann 2009, s. 264). Då mitt syfte med studien är att ta reda på deltagarnas egna upplevelser och erfarenheter av det drogfria 15

17 boendet och vad som efterfrågas, är kvalitativa livsvärldsintervjuer lämpliga för att mäta just det. Att försöka fånga deltagarnas upplevelser och erfarenheter via kvantitativ metod t.ex. postenkäter hade varit svårt att mäta då metoden är inriktad på siffror och antar inte lika rik och fyllig data, dessutom hade man missat möjligheten till utveckling av svaren åtminstone direkt samt att det finns risk att enkäter bara delvis besvaras (Bryman 2011, s. 230, 371). Som tidigare nämnts är reflektion av forskarens förförståelse viktig, dels för att den är oundviklig att komma ifrån och omedvetet kan ha påverkat studien samtidigt som den är en förutsättning för ny förståelse om ett specifikt ämne. Om jag som forskare ökar min förförståelse över den sociala kontext som undersökningen äger rum i så ökar också möjligheterna till en god validitet i studierna (Bergström & Boréus 2012, s. 42). Även om jag som forskare till viss del innan intervjuerna kunde läsa mig till förståelse så vill jag påstå att den förbättrades markant i mötet med miljön och intervjudeltagarna. Ett konkret exempel i min studie är när jag efter intervjudag ett gjorde små ändringar i min intervjuguide då jag hade vistats i den sociala kontext som bidrog till nya idéer och mer kunskap om t.ex. nya begrepp och som förmodligen gjorde att jag intervjudag två bättre fullgjorde det jag avsåg att mäta. Ett ännu bättre sätt att öka validiteten i sin studie hade varit en pilotstudie, d.v.s. om jag hade haft tid hade jag kunnat göra en intervju före själva undersökningen för att få tillfälle att tidigare åtgärda vissa problem eller felformuleringar med frågorna (Bryman 2011, s. 258). Att ha god validitet i studien beror också på forskarens trovärdighet och hantverksskicklighet som bör genomsyra alla stegen i forskningsprocessen från tematisering till rapportering. Under intervju innebär validitet också om hur tillförlitlig deltagarnas information är, som medvetet eller omedvetet på grund av minnesproblem kan vara osann, därför bör intervjun omfatta en noggrann utfrågning av meningen i det som sägs. Mitt metodval har vidare gett mig möjlighet att kunna ställa följdfrågor när något varit otydligt eller behövt utvecklas för att bättre tolka meningen med det som sägs. Även då intervjudeltagarnas svar kanske inte delger sanningen så är syftet ändå att försöka fånga deras subjektiva upplevelser av sanningen. Något annat som slutligen bidrar till god validitet i studien är att jag försöker göra en så detaljerad transkribering som möjligt (Kvale & Brinkmann 2009, s. 267, 270). 4.4 Reliabilitet Reliabilitet handlar om resultatens tillförlitlighet och behandlar ofta frågan huruvida ett resultat kan reproduceras vid en annan tidpunkt och av en annan forskare. Det kan vidare handla om att två olika intervjuare får olika svar från samma deltagare (Kvale & Brinkmann 2009, s. 263). En vanlig kritik mot kvalitativa intervjuer handlar dock som tidigare nämnt om svårigheter med att replikera undersökningar då de anses för ostrukturerade och för influerade av forskarens egenskaper (Bryman 16

18 2011, s. 368). En annan forskare kan pga. av olikartade egenskaper och personlighet än mig som t.ex. kön högst troligt få andra svar och annat resultat. En forskares förförståelse kan också påverka hur man tolkar materialet. För att öka möjligheten till reproduktion så försöker jag vara noggrann i beskrivning av tillvägagångsätt och hur jag analyserar och tolkar materialet. Vanlig kritik mot kvalitativa intervjuer är att de inte är tillförlitliga då de bygger på ledande frågor som snedvrider resultaten. Intervjuarens reliabilitet diskuteras vanligtvis i relation till ledande frågor som kan påverka svaren man får (Kvale & Brinkmann 2009, s. 186, 263). Kvale och Brinkmann argumenterar dock med att ledande frågor inte behöver minska reliabiliteten utan snarare är en förutsättning för den, då ledande frågor kan användas för att pröva tillförlitligheten i intervjupersonernas svar och verifiera intervjuarens tolkningar (Kvale & Brinkmann 2009, s. 188). Avslutningsvis kan nämnas att det faktum att intervjuerna och transkriberingen utfördes av endast mig kan påverka reliabiliteten i studien. 4.5 Etiska aspekter I denna studie har jag försökt att bemöta de fyra etiska huvudkraven, informations- konfidentialitet-, samtyckes- och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 6). Överväganden av etiska aspekter är betydande för all forskning liksom min studie då de skyddar samhällsmedborgare mot otillbörlig insyn. Det är därför forskningen kräver en fin balansgång mellan intresset att komma åt värdefull information och etisk respekt för intervjupersonens integritet (Kvale & Brinkmann 2009, s. 32). Denna balansgång har jag försökt att ta hänsyn till då mitt val av studieämne och metod d.v.s. intervjuer gör att jag som forskare efterfrågar information som intervjudeltagarna kan uppfatta som kränkande och känslig. Jag har således haft det i tanken när jag utformat min intervjuguide och försökt att inte ställa för känsliga frågor. I enlighet med de fyra huvudkraven informerades deltagarna vid en intresseförfrågan samt vid intervjutillfället om syftet med studien samt försäkrades om anonymitet således också att deltagandet är frivilligt och kunde avbrytas under studiens gång och att känsliga frågor inte behövde besvaras. Annan information som gick ut var att intervjuerna skulle spelas in dock skulle materialet inte användas i annat syfte än denna undersökning (Vetenskapsrådet 2002, s. 7, 9, 11, 14). 4.6 Tillvägagångsätt för analysen Jag började transkribera mitt material samma dag som de två första intervjuerna utfördes och transkriberade klart alla fyra så fort som möjligt. Längden på intervjuerna varierade från 25 till 47 minuter och när jag transkriberade var jag noggrann med att skriva ut t.ex. pauser, skratt och dylikt för att bibehålla intervjupersonens hela uttrycksätt som är en del av sammanhanget (Bryman 2011, s. 429). Jag analyserade delvis materialet under tiden jag transkriberande då jag redan hade funderat på vilken analysmetod jag skulle använda mig av. Det är viktigt att från början tänka igenom vilken 17

19 analysmetod man skall använda eftersom den påverkar utformandet av intervjuguiden samt genomförandet av intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2009, s. 206). Den analysmetod jag använder mig av är kvalitativ tematisk innehållsanalys där jag efter noggrann genomläsning skapat centrala teman. Mina teman är stödet, boendet, sysselsättning, aktiviteter, Sociala kontakter, rehabilitering, motivation, vägen till Björka, klienters behov, personal samt motivarande faktorer. Det som jag bland annat sökt i materialet är repetitioner av intervjudeltagarna, lokala uttryck, likheter och skillnader emellan för att finna de som är betydelsefullt (Bryman 2011, s. 528, 529). Även om jag hade mycket material så analyserade jag det för hand och inte med hjälp av ett datorprogram, vilket ger mig möjlighet att göra lite mer komplicerade tolkningar samtidigt som man som människa lätt kan tappa koncentrationen och göra fel (Bergström & Boréus 2012, s. 56). 5 Resultat och analys 5.1 Medarbetarnas syn och upplevelser av den behandling och stöd som erbjuds Medarbetarnas syn och upplevelser av sin roll som behandlingsassistententer och deras arbetsuppgifter är att finnas till för klienter, att stödet skall motivera dem att hålla sig drogfria samt hjälpa dem att stå på egna ben. Medarbetarna påpekar vidare att stödet som ges kan variera från dag till dag då det beror på vad klienter efterfrågar. Stöd och boende Det är kontaktmannaskap här, mycket hjälp och stöd i boendet. Vi jobbar ju mycket med hjälp till självhjälp här. Att de skall kunna klara sig så mycket som möjligt för att kunna gå vidare till en vanlig lägenhet. Vi hjälper t.ex. till med matlagning, visar dem hur tvättmaskinen fungerar, visar de sådana saker. Det kan vara socialt stöd de behöver, hur man söker försörjningsstöd på myndighet, ja vi stöttar de i alltihopa rakt igenom. Det dem vill ha hjälp med försöker vi hjälpa till med Medarbetare 1 Ja, egentligen är det att finnas som ett stöd, många av de som är här har egentligen inte haft någon grund att stå på, mycket är ju väldigt nytt. Att bara kunna gå till Banken och hämta ut pengar, kan vara ett problem bara det för man har aldrig haft ett bankkort. Eller prata med socialen eller mottagningar att be om hjälp, bara en sådan sak kan vara väldigt jobbig, det är mycket sånt vi hjälper med. Man försöker hjälpa till och motivera många att t.ex. hålla sig drogfri, att det finns ett annat liv vid sidan om Medarbetare 2 Så mycket handlar ju om stöd och att motivera att försöka få de att förändra sin bakgrund. Annars är det ju mycket att hålla kontakten med myndigheter, som är en väldigt stor del också. Så det är väl egentligen det som är en behandlingsassisten, att finnas till! Medarbetare 2 18

20 Dessa uttalandet pekar på att stödet som erbjuds syftar till att förändra klienters grundproblem som i detta fall är ett långvarigt missbruk som också innebär andra medföljande sociala problem som försvårar återanpassningen. Ett drogfritt boende innebär för klienter ett tak över huvudet, stöd och en grund att stå på men också en möjlighet att komma ifrån gamla miljöer och att bli medvetna om sina riskfaktorer som inte sällan förknippas med återfall i missbruk. Medarbetarna menar att klienter som erbjuds stöd kan ha egen lägenhet eller vara bostadslösa, oavsett innehav är det således av vikt att dels under behandlingstiden få bort dem från sina gamla miljöer men också att ha dem under Björkas tak gör det enklare att kontrollera för t.ex. återfall och behandlingens verkan. Stödet på boendet syftar till att förändra grundproblemet som i dessa fall är långvariga missbruk men också andra former av social exkludering som hemlöshet, ekonomiska- och sociala problem. Denna tanke är som tidigare nämnt grunden i Behandlingsideologin som syftar till att behandla grundorsaken och minimera individers återfall genom att öka deras möjligheter till återanpassning till ett vardagligt fungerande liv (Sarnecki 2009, s. 447). Medarbetarna uttrycker att det drogfria boendet medför eget ansvar för klienterna t.ex. att sköta boendet, städning, matinhandling osv. En placering på boendet sker främst via Kriminalvård eller Socialtjänst efter individuell riskbedömning. Detta innebär att det föreligger vissa skillnader gällande krav, rutiner samt vilken behandling som ges för de olika klienterna. Stöd och behandling som erbjuds via boendet är t.ex. återfallsprevention, Öppenvård, KBT behandling med psykologer. Kriminalvården är ju mycket striktare, hårdare och ställer mer krav på klienter som är här, vilket jag tycker är bra. För det är också det dom behöver, ramar att följa Medarbetare 2 Klienter från Kriminalvården har ju tre timmar fritid per dag. Dom som tillhör socialen har ju mer fritt och kan gå ut klockan 6 på morgonen när vi öppnar och sen komma tillbaka på kvällen. Men grejen är den att de måste ju ha sysselsättning för att bo här så det är inte bara att komma hit och sova utan man måste ju ändå gå till Öppenvården, beroendemottagningen eller arbete eller vad det är. Så det finns ju krav där också men det är inte lika strikt Medarbetare 2 Vi har inga behandlingar här alls, då åker de in till stan. Kriminalvården kanske har krav på att de skall gå på den här behandlingen, vissa av sos säger att dom skall gå på den här KBT:n. Så det är inte vi liksom, vi ser till att de kommer upp och kommer iväg till den här behandlingen, det är mer vårt jobb. Sen kan vi ju sitta här och ha samtal med dem, samtal som är likt KBT:n då. Men här är lite mer en förvaringsgrej, att vi har dom här under tak, för då vet sos vart dom har dom Medarbetare 1 Sysselsättning och aktiviteter 19