Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden)

Transkript

1 Remissammanställning 1 (9) Datum TSF Transportstyrelsens föreskrifter om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden) Remissinstans Kapitel Paragraf Synpunkt Kommentar och beslut Kommerskollegium Kommerskollegium bedömer att föreskriftsförslaget inte behöver anmälas enligt förordningen (1994:2029) om tekniska regler. Kollegiet bedömer vidare att förslaget inte är anmälningspliktigt enligt förordningen (2029:1078) om tjänsten på den inre marknaden. Transportstyrelsens remitterade förslag grundas på att ändringarna i IMDG-koden måste införlivas i svensk rätt. Det som ändras är hänvisningen till koden i 3, så att den hänvisar till den senast antagna lydelsen. I förordningen (1994:2029) om tekniska regler stadgas att förslag till tekniska föreskrifter som uppfyller de skyldigheter som följer av internationella avtal som leder till att gemensamma tekniska specifikationer antas inom EU inte är anmälningspliktiga. 4 Mot bakgrund av Transportstyrelsens uppgifter att ändringarna i det internationella regelverket är på detaljnivå och ska införas i överenskommen lydelse bedömer kollegiet att förslaget är undantaget från anmälningsskyldigheten Transportstyrelsen Sjö och luft Norrköping Besöksadress Olai Kyrkogata 35, Norrköping Telefon Karin Lindén Telefax transportstyrelsen.se sjofart@transportstyrelsen.se Juridikenheten Juridiska sektionen för operatörer, fartyg och luftfartyg karin.linden@transportstyrelsen.se

2 Datum 2 (9) Försvarsmakten Högkvarteret KU punkt 3 5 eftersom det rör sig om ett genomförande av ett internationellt avtal. Av 2 förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden, som hänvisar till tjänstedirektivet, följer att nya eller förändrade krav på tjänsteverksamhet ska anmälas till Kommerskollegium. Tjänstedirektivet är inte tillämpligt på tjänster på transportområdet som omfattas av avdelning V i EG-fördraget (nuvarande avdelning VI i EUFfördraget). Enligt Kommerskollegiums bedömning förefaller de tjänsteverksamheter som regleras genom ändringarna i IMDG-koden utgöra sådana tjänster, varför anmälningsplikt enligt direktivet inte bedöms föreligga. Under punkten 3.3 anges att det inte finns några alternativ till tvingande föreskrifter. Det är helt korrekt, men metodmässigt där finns olika alternativ. Genom TSFS 2015:66 har IMDG-koden införlivats i svensk rätt, vilket skett genom s.k. inkorporering. Det innebär att originaltexten på engelska har gjorts till en del av den svenska föreskriften. Någon översättning till svenska likt TSFS 2013:106 har inte gjorts sedan dess. Sådan författningsteknisk lösning är i Sverige mycket ovanlig, och väcker ett antal relevanta frågeställningar sett ur flera perspektiv inte minst myndighetsperspektivet. Lag (2006:263) om transport av farligt gods innehåller straffbestämmelser i 16 som straffbelägger föreskriftsöverträdelser (s.k. blankettstraffbud). Straffrätten ställer vissa krav på straffbud som kommer till uttryck i legalitetsprincipen. Principen uttrycks bl.a. i regeringsformen 2 kap 10, EKMR art 7.1 och

3 Datum 3 (9) brottsbalken 1 kap. 1. Principen är grundläggande inom straffrätten och ställer bl.a. krav på ett förbud mot obestämbarhet. Detta innebär att den som har att rätta sig efter en bestämmelse också ska kunna förstå denna och veta var gränsen för det straffbara handlandet går. I Transportstyrelsens tidigare konsekvensbeskrivning hänvisas till 14 lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar, samt förarbetsuttalanden till ändringen i denna paragraf. De särskilda skäl som hänvisas till i 14, och som förtydligas i förarbetena, tar sikte på en situation då en begränsad krets av fackmän ska hantera författningen. IMDG-koden har enligt vår mening ett betydligt bredare användningsområde än inom sjökretsen, med rederier och besättning där engelska är arbetsspråk. Detta ska även tillämpas och förstås av avsändarna avseende förpackningar, märkning, etikettering, upprättande av handlingar och beaktande av särskilda bestämmelser m.m., samt de som inte hanterar det farliga godset i sig. I rättskedjan ska t.ex. kustbevakningens personal kunna utföra en tillsyn utifrån regelverket, men framförallt ska polisens utredare vid en förundersökning/brottsutredning kunna förstå och tillämpa det. Åklagare ska kunna fatta beslut i åtalsfrågan, och en domstol ska i slutändan kunna döma till ansvar för de brister som funnits. När inte någon officiell översättning finns, kan tveksamheter och tolkningsproblem uppstå. Redan på svenska är IMDG-koden synnerligen Det är Transportstyrelsens bedömning att det föreligger särskilda skäl enligt kungörelselagens 14 för att inkorporera den internationella IMDG-koden trots att en svensk autentisk text saknas. Skälen för Transportstyrelsens bedömning i denna del har redovisats i konsekvensutredningen till 2015 års föreskriftsarbete. De farhågor som Försvarsmakten ger uttryck för beträffande straffbarhet och tillsyn inom farligt gods området är relevanta, men Transportstyrelsen bedömer att det snarast är regelverkets komplexitet, snarare än att det saknas en svensk översättning, som riskerar att

4 Datum 4 (9) svårgenomtränglig. När den nu införlivas och dessutom inte konsolideras, och där det tillåts förekomma en mängd olika tillägg/ ändringsförfattningar med en mängd olika cirkulär, så har den blivit en styggelse ur läsbarhetssynpunkt. Det finns också en risk att något väsentligt missas med risk för mycket svåra konsekvenser ombord, och i värsta fall för personer och miljö. Nu överlämnas till användarna (avsändare inte enbart rederier) och rättsväsende att översätta detta vid tillämpning och i samband med myndigheternas brottsutredning, eftersom en process i svensk domstol ska genomföras på svenska språket. Det är inte svårt att föreställa sig att även den misstänkte låter översätta föreskriften. Vems översättning har företräde i domstolen? Åklagarens eller den misstänktes? En utredning kan behöva genomföras, och resultatet spridas om vad svensk rätt egentligen innehåller och innebär. föranleda tveksamheter och tolkningsproblem. Transportstyrelsen konstaterar att det ännu saknas domstolspraxis i frågan om straffrättslig tillämpning av engelskspråkig svensk reglering. I SOU 1974:100 där frågan utreddes om vilken införlivandemetod, inkorporering eller transformering, som var att föredra fann utredningen att transformering genom omarbetning är den naturliga formen för ett införlivande av en straffbestämmelse. I 2015 års konsekvensutredning citerades på sidan 12 Myndigheternas föreskrifter (Ds 1998:43). Citatet återgav bara sid. 200 i den aktuella ds:n. Ingen hänsyn har tagits till texten i ds:n som fortsätter på sid I det följande återges med fet stil den textdel som inte tagits med i konsekvensutredningen som är helt avgörande för bedömningen som ett beslutsunderlag. Hela uttalandet har beaktats i det aktuella föreskriftsarbetet en del av den aktuella texten har återgivits i KU:n till TSFS 2015:66 (avsnitt 1.1.2).

5 Datum 5 (9) Riksdagen har uttalat att om en överenskommelse saknar svensk autentisk text, bör huvudregeln vara att transformeringsmetoden ska användas. När särskilda skäl talar för det, exempelvis när reglerna huvudsakligen riktar sig till myndigheter eller till särskilda grupper av enskilda för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av texten i överenskommelsen, kan emellertid även inkorporeringsmetoden godtas. Det bör i sådana fall krävas att en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning till svenska av texten i överenskommelsen ges ut parallellt med författningen. Om denna riktar sig till en bredare allmänhet måste detta ovillkorligen ske. I konsekvensutredningen (TSF punkt 4) återges vilka som är berörda, och under punkt 5.1 återges att Transportstyrelsen inte känner till hur många företag som berörs. Rimligtvis kan inte en bredare allmänhet förväntas behärska denna typ av fackengelska, och utbildningar i Sverige på området bedrivs generellt på svenska språket. Ingen hänsyn har tagits till de straffrättsliga konsekvenserna av vald införlivandemetod. Lagföringar utifrån IMDG-koden kommer att bli mindre vanligt förekommande. Den bredare allmänhet som är skyldig att tillämpa regelverket har också en skyldighet att använda sig av en säkerhetsrådgivare. För det fall att den enskilde inte på egen hand kan behärska regelverket, oavsett skälet till detta, bör dennes säkerhetsrådgivare kunna förväntas behärska detta, även utan att det översatts till svenska. Är IMDG-koden straffsanktionerad då införlivning (bara engelsk text) valts, trots att den riktar sig till en bredare allmänhet i form av avsändare, tillsynsmyndigheter och rättsinstanser? D.v.s. är IMDGkoden alltjämt straffsanktionerad enligt Transportstyrelsens

6 Datum 6 (9) uppfattning? Uppfylls kraven/kriterierna enligt legalitetsprincipen? D.v.s. vilka ställningstaganden har Transportstyrelsen intagit sett mot det straffrättsliga och är det förankrat med eller samrått med Riksåklagaren? Kustbevakningen Det enda transportregelverket i övrigt som inte är översatt är flygreglerna ICAO-TI, men där är det med hänsyn till sin karaktär och utformning (med kvalitetssystem och en systemtillsyn) extremt ovanligt med brottsanmälan. Det tillsynas dessutom helt och hållet av Transportstyrelsen själva, samt torde vara föremål för revisioner som säkerställer och reducerar riskerna för allmänheten. Detta skiljer sig åt jämfört mot de övriga transportslagen! Försvarsmaktens har tidigare lämnat ett svar (FM :2) angående er remiss TSF som berör ovanstående men Försvarsmakten saknar återkoppling. Försvarsmakten har inga synpunkter på bilaga 4, då den redan är beslutad av IMO. Försvarsmakten är avsändare och berörs av IMDG-kraven. Kustbevakningen noterar att föreslagna ändringar även fortsättningsvis bygger på de engelska originaltexterna d.v.s. det finns inte någon svensk översättning. Kustbevakningen har vid underhandskontakter med åklagare diskuterat huruvida detta kan utgöra ett hinder i straffrättsligt avseende. Bl.a. så torde det i avsaknad av Det finns även andra transportregelverk som inte har översatts, exempelvis IMSBC-koden och IBC-koden. Transportstyrelsen hänvisar till sina kommentarer i remissvarssammanställningen från det aktuella föreskriftsärendet TSF Transportstyrelsen noterar synpunkterna.

7 Datum 7 (9) prejudicerade HD-avgöranden vara tveksamt att nyttja möjligheten att ta upp överträdelser mot IMDG-koden i ordningsbotskatalogen. Kustbevakningen noterar också att Åklagarmyndigheten inte är med på sändlistan över remissinstanser. I övrigt har Kustbevakningen inga synpunkter. Polismyndigheten har tagit del av förslaget och har inget att erinra mot föreslagen ändring i IMDG-koden. Regelrådet Rättsavdelningen, Polismyndigheten Sjöbefälsföreningen Remissen följer såvitt kan bedömas i allt väsentligt av tvingande internationell rätt som inte lämnar något handlingsutrymme åt nationella särregler. Regelrådet avstår därför från att yttra sig i ärendet. Sjöbefälsföreningen har inga synpunkter. MSB, Myndigheten för samhällsskydd och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) stödjer att de senaste ändringarna i IMDG-koden (version 38-16) införlivas i svensk lagstiftning genom utfärdande av en ny föreskrift. När det gäller föreskriftsförslaget tycker MSB att det vore mycket IMDG-koden har sedan 2015 införlivats i Transportstyrelsens

8 Datum 8 (9) beredskap olyckligt att endast återge de ändringar till IMDG-koden som har antagits till version utan att presentera en fullständigt konsoliderad version. Ur säkerhetssynpunkt skulle riskerna med det farliga godset kunna öka vid transport eftersom det blir mycket svårt för användare av bestämmelserna att läsa och förstå dessa. MSB anser att alla bestämmelserna i IMDG-koden bör publiceras i sin helhet eftersom det annars försämrar möjligheterna för användare att uppfylla det grundläggande syfte som anges i Lagen (2006:263) om transport av farligt gods (LFG): "1 Syftet med denna lag är att förebygga, hindra och begränsa att transporter av farligt gods eller obehörigt förfarande med godset orsakar skador på liv, hälsa, miljö eller egendom."... När det gäller konsekvensutredningen av de ändringar som görs i IMDG-koden, anser MSB att en genomgång och beskrivning av konsekvenserna av att enbart hänvisa till eller återge IMDG-koden på engelska borde ha angetts. Språket har en avgörande betydelse för förståelsen och tolkningen av bestämmelserna och även här anser MSB att möjligheten för användare att uppfylla lagen försämras när de detaljerade och komplicerade bestämmelserna för transport enbart finns att tillgå på engelska. I det fall det beslutas att IMDG-koden ska översättas till svenska, anser MSB att det är viktigt att harmonisera texterna mellan de olika transportslagsspecifika reglerna för farligt gods (väg, järnväg och sjö). Flertalet av bestämmelserna har gemensamt ursprung och föreskrifter med användande av inkorporeringsmetoden, dvs. utan att texten till det bindande regelverket ingår i den svenska. Däremot har regelverket kungjorts i bilaga till den svenska föreskriften. En konsoliderad version av IMDG-regelverket finns att beställa, bl.a. via IMO. Synpunkten i frågan om översättning noteras. Transportstyrelsen har redogjort för sin bedömning i denna fråga i remissvarssammanställningen i det tidigare föreskriftsärendet från 2015, dnr TSF

9 Datum 9 (9) överensstämmer mellan de olika transportslagen. De bör därför så mycket som möjligt översättas enhetligt för att underlätta för de som använder reglerna. MSB och Transp01tstyrelsen har tidigare genomfört översyn gemensamt för att harmonisera och förbättra de svenska formuleringarna av vissa bestämmelser. Sjöfartsverket Sjöfartsverket har tagit del av rubricerad remiss och har inga synpunkter på innehållet. Svensk Sjöfart Föreningen Svensk Sjöfart (FSS) har fått möjlighet att lämna synpunkter på remiss gällande ändringar i IMDG-koden FSS stödjer Transportstyrelsens förslag till ändringar i IMDG-koden.