Aspekter som påverkar förskrivningsprocessen i Sverige när det gäller förskrivning av ADL-hjälpmedel.

Transkript

1 Instutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Vårterminen 2015 Aspekter som påverkar förskrivningsprocessen i Sverige när det gäller förskrivning av ADL-hjälpmedel. Aspects that influence the prescribing process in Sweden when it comes to prescribing ADL- aids. Författare: Jonas Hardell

2 1 Sammanfattning Bakgrund: Förskrivning av hjälpmedel är en viktig arbetsterapeutisk verksamhet i den öppna vården. Studier har visat på skillnader mellan kommuner gällande vilka hjälpmedel som är fritt tillgängliga och vilka som klienten själv måste betala. Dessa skillnader kan betraktas som ojämlikheter utifrån ett aktivitetsrättviseperspektiv. Evidens finns också för vikten av uppföljning efter förskrivning. Nationella kartläggningar av arbetsterapeuters förskrivningsprocess finns inte idag i litteraturen. Syfte: Att undersöka arbetsterapeuters förskrivning av ADL-hjälpmedel inom den öppna vården i Sverige samt vilka faktorer som påverkar förskrivningen. Metod: En kvantitativ studie görs med en enkätundersökning där arbetsterapeuter verksamma inom den öppna vården i Sverige ombeds delta. Resultat: De vanligaste hjälpmedlen är toalettförhöjare och duschpall/duschstol följt av dynor och rullstolar. Den faktor som deltagarna angett flest gånger att den påverkar förskrivningen är klientens behov. Sedan följer att förskrivning bara sker till det primära boendet och inte det sekundära boendet. Vid uppföljning av hjälpmedel anser arbetsterapeuten ofta att det är klientens ansvar att höra av sig, eller att arbetsterapeuten inte har tid att göra en uppföljning av hjälpmedlet. Slutsats: Både när det gäller uppföljning av förskrivning av hjälpmedel och när det gäller faktorer som påverkar förskrivningsprocessen finns det risk att klienten inte får den hjälp eller det hjälpmedel som behövs. Det finns därför en risk ur ett aktivitetsrättviseperspektiv. Sökord: Activities of daily living, technical aid, occupational justice, assistive devices

3 2 Abstract Background: Prescription of ADL-aids is an important part of occupational therapy within the primary care. Studies have shown that there are differences between municipalities regarding which aids can be received for free and which aids cost money for the client. These differences can be seen as signs of occupational injustice. There is also scientific evidence showing the importance of follow-ups after the prescription. There is currently a lack of national studies mapping the prescription process in Sweden. Purpose: To survey the prescription of ADL-aids by occupational therapists, and the aspects/factors that influence the process of prescribing of ADL-aids within the primary care in Sweden. Method: A quantitative study is performed in this study, where occupational therapists working in the primary care in Sweden have been asked to respond to a questionnaire. Results: The most commonly prescribed ADL-aids are toilet seat risers and shower chairs, followed by cushions and wheel chairs. The need of the patient was most the most common answer to what factors affect the prescription process. The second most common answer was that they only prescribe aids to the primary residence, and not to any secondary residence. It is common that the occupational therapists consider it the responsibility of the patients to contact them in case they have issues, or that the occupational therapists don t have the time to follow-up prescriptions. Conclusion: Both when it comes to factors affecting the prescription process and when it comes to following up the prescriptions, there is a risk that the patients will not receive the help or the aids they need. This can potentially lead to occupational injustice. Keywords: Activities of daily living, technical aid, occupational justice, assistive devices

4 3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Abstract... 2 Innehållsförteckning Bakgrund Arbetsterapi och aktivitet Arbetsterapiprocessen för hjälpmedel Förskrivningsprocessen Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt Informera Instruera och träna Följa upp och utvärdera funktion och nytta Fritt val Hjälpmedel på olika villkor i landet samt tidigare forskning Problemformulering Syfte Metod Design Urval Datainsamling Databearbetning Forskningsetiska överväganden Resultat Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på ytterligare studier Slutsatser Tack Referenser Bilagor Bilaga 1. Enkät om hjälpmedelsförskrivning Bilaga 2. Informationsbrev till verksamhetschef/enhetschef

5 4 Bilaga 3. Missivbrev till arbetsterapeuterna

6 5 1. Bakgrund 1.1 Arbetsterapi och aktivitet Enligt Kielhofner (2012) fokuserar arbetsterapi på utförandet av aktiviteter i vardagliga livet (förkortas ADL). Aktiviteter är det människan gör under dagen och dessa aktiviteter kan vara olika från människa till människa då varje människa har olika aktivitetsmönster. En aktivitet kan exempelvis vara att laga mat, att städa, att sköta den personliga hygienen samt att arbeta. Dessa aktiviteter kan påverkas när människan får en sjukdom eller råkar ut för en olycka som leder till aktivitetsproblem (Kielhofner, 2012). När människan ska utföra en aktivitet så behövs utförandekapaciteten, vilket omfattar, enligt Kielhofner (2012), Förmåga att göra saker baserat på tillståndet hos underliggande objektiva fysiska och mentala faktorer och motsvarade subjektiva upplevelse. (s. 25) Det kan vara att människan exempelvis har svårt med koncentrationen vid utförande av en speciell aktivitet (Kielhofner, 2012). 1.2 Arbetsterapiprocessen för hjälpmedel En processmodell som arbetsterapeuter ofta använder är The Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) (Fisher & Nyman, 2007). Att välja denna processmodell gör det möjligt för arbetsterapeuten att jobba utifrån ett top-down perspektiv. I ett top-down perspektiv så tar arbetsterapeuten reda på mycket information om klienten, så som vem klienten är, vilka behov klienten har samt vilka aktiviteter som är viktiga för klienten att klara av. I OTIPM finns det fyra olika interventionsmodeller där arbetsterapeuten kan välja vilken interventionsmodell som passar klienten. Det finns modell för kompensation, pedagogisk modell, modell för aktivitetsträning samt modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner. Denna uppsats fokuserar på hjälpmedel och där kan arbetsterapeuten använda sig av modell för kompensation. Denna modell går ut på att arbetsterapeuten med hjälp av anpassningar, såsom hjälpmedel, bidrar till att klienten kan utöva de aktiviteter i vardagliga livet klienten har problem med (Fisher & Nyman, 2007). Om en människa exempelvis har svårt med balansen så kan en strumppådragare vara ett bra hjälpmedel för att kunna ta på sig strumporna. Det bidrar till att aktiviteten inte påverkas av människans balansproblematik lika mycket. (Birge James, 2009). Enligt Hjälmedelsinstitutet (HI) (2011) är ett hjälpmedel något som ska förebygga framtida förluster av funktion och förmåga, förbättra och vidmakthålla funktion och förmåga, kompensera för nedsatt eller

7 6 förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet. (s.12) HI (2011) menar att ett hjälpmedel ska användas för att underlätta det dagliga livet aktiviteter antingen i hemmet, närmiljön eller i skolan. I en studie av Mcmillen och Söderberg (2002) undersöktes hur funktionshindrade personer upplevde att vara beroende av hjälpmedel. Det positiva som framkom var att de blivit betydligt mer självständiga, men det förekom också att hjälpmedlen hindrade personerna. Det kunde till exempel vara en rädsla att skada sig. Författarna såg därför ett behov av bättre information, bättre metoder för att välja rätt intervention, och att större respekt för individen med funktionshindret behövs av förskrivaren. 1.3 Förskrivningsprocessen Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt När arbetsterapeuter ska använda hjälpmedel som intervention använder de en process som heter förskrivningsprocessen. Förskrivningsprocessen (förskrivning av hjälpmedel) används när det har uppstått ett behov av hjälpmedel, för att klienten ska kunna utföra den dagliga aktiviteten som är viktig att kunna utföra (Blomquist & Jacobson, 2011). Det första steget i processen är att prova ut och anpassa produkten till klienten, för att produkten ska kunna fungera både för klienten och i den rumsliga miljön. Det vill säga att klienten ska kunna ha den i sitt hem eller där hjälpmedlet behövs. Arbetsterapeuten måste se till att få tillräckligt med information om klientens funktionstillstånd (Blomquist et al., 2011). Vid utprovningen provas olika modeller ut, så klienten får uppleva vilket hjälpmedel som passar klienten bäst. För ett så bra resultat som möjligt ska hjälpmedlet provas ut i den miljö där hjälpmedlet ska användas, alternativt i en miljö som är lik klientens egna miljö. Det är även viktigt att arbetsterapeuten tar hänsyn till eventuella risker med hjälpmedlet, så att dessa kan undanröjas eller minskas. Det är viktigt att kunna belysa ifall klienten behöver fler än ett hjälpmedel och om hjälpmedlen fungerar tillsammans i den miljö där de ska användas. Gäller det exempelvis en skolmiljö, är det viktigt att prova ut hjälpmedlet även i skolan (Blomquist et al., 2011). Det kan även behövas bostadsanpassningar, och för att genomföra detta finns bostadsanpassningsbidrag. Bidraget skiljer sig från kommun till kommun. När det gäller val av produkt ska klienten ha en aktiv roll i förskrivningsprocessen, men det är förskrivaren (i det här fallet arbetsterapeuten) som har ansvaret för valet av produkt. Arbetsterapeuten måste

8 7 också ge information om eventuella lånevillkor, avgifter och rekommendation om försäkring (Blomquist et al., 2011). Om arbetsterapeuten inte har tillräckligt med information om ett visst hjälpmedel kan en hjälpmedelskonsulent ge tips och råd om huruvida ett visst hjälpmedel är lämpligt till klienten. Arbetsterapeuten bär dock fortfarande ansvaret för förskrivningen av hjälpmedlet.. Ett annat alternativ om arbetsterapeuten inte har tillräcklig kompentens om ett visst hjälpmedel är att remittera klienten till en annan enhet. Oavsett vilket så måste arbetsterapeuten dokumentera i klientens journal vad som händer under förskrivningsprocessen (Blomquist et al., 2011). Ibland händer det att hjälpmedel måste specialanpassas då hjälpmedlet i sitt grundutförande inte uppfyller klientens behov. Innan en specialanpassning görs måste förskrivaren se om det finns något annat hjälpmedel på marknaden som bättre skulle kunna uppfylla behovet än det hjälpmedel som behöver specialanpassning (Blomquist et al., 2011) Informera Information kring hjälpmedlet måste också ges till klienten, exempelvis hur det ska användas och skötas. Informationen ska ges både muntligt och skriftligt och informationen ska vara anpassad så att klienten förstår den. Bruksanvisningar för hjälpmedlet ska alltid lämnas till klienten när klienten får sitt hjälpmedel. Information om när, var och hur uppföljning ska göras ska också ges till klienten. Det ska även ges information om vem klienten ska kontakta om hjälpmedlet inte fungerar eller var det ska lämnas in om hen inte behöver hjälpmedlet längre. All sådan information som ges ska journalföras. I vissa kommuner och eller landsting så kan det finnas krav på att klienten ska ha en försäkring på sitt eller sina hjälpmedel. Försäkring kan även bli en kostnad för klienten. Det är sjukvårdshuvudmannen som bestämmer detta (Blomquist et al., 2011) Instruera och träna Förskrivaren har också skyldighet att genom undervisning och träning lära klienten använda hjälpmedlet. Det ställer krav på förskrivaren att klienten kan använda sig av hjälpmedlet och även hantera det. Om det skulle behövas längre tid för klienten att lära sig använda hjälpmedlet ska en plan för det tas fram. För mer omfattande träning finns det kurser som klienten och eventuellt anhörig kan gå på, exempelvis rullstolskörningkurs,

9 8 punktskiftsdisplaykurs (ett hjälpmedel som gör att blinda kan läsa) eller kognitiva hjälpmedelskurser (kalendrar, GPS, bildrecept) (Blomquist et al., 2011) Följa upp och utvärdera funktion och nytta Socialstyrelsens föreskrifter uppger att den som förskriver eller lämnar ut ett hjälpmedel ska följa upp hur det har fungerat för klienten att använda hjälpmedlet. När och hur beror helt på klientens problematik och vilket hjälpmedel det handlar om. Det kan finnas vissa lokala rutiner som sjukvårdshuvudmannen har bestämt om när uppföljning ska ske. Dock så krävs det regelbundna uppföljningar och utvärderingar för klienter med mer skador och för sjukdomar som ständigt förändras. Förskrivaren har ansvar för förskrivningen av hjälpmedlet tills målet är uppnått, dock så följer inte ansvaret med om arbetsterapeuten byter arbetsuppgifter eller byter jobb (Blomquist et al., 2011). I en studie gjord av Gramstad, Storli och Hamran (2014) undersöktes hur äldre personer upplevde förskrivningsprocessen av hjälpmedel. Innan de fick hjälpmedlen var alla deltagare positivt inställda men när hjälpmedlen väl kom uppstod problem för vissa av deltagarna. Inte alla deltagare upplevde att de kunde kontakta arbetsterapeuten för att få hjälp. Författaren till studien konstaterade att deltagarna klarade sig olika bra och att studien visar att uppföljning av hjälpmedelsförskrivning måste anpassas efter individen. Ambivalens gällande äldre och hjälpmedel har också bekräftats av andra studier (Häggblom-Kronlöf & Sonn, 2007;Skymne, Dahlin-Ivanoff, Claesson & Eklund, 2012). 1.4 Fritt val Fritt val av hjälpmedel finns tillgängligt i vissa delar av landet, vilket ger klienten möjlighet att på egen hand välja hjälpmedel. Förskrivningsprocessen ser då annorlunda ut, då ansvaret helt eller delvis läggs på klienten istället för förskrivaren. För att kunna få Fritt val är kravet att klienten är i behov av hjälpmedel enligt vårdgivarens lokala kriterier. Klienten får själv stå för alla kostnader. När arbetsterapeuten informerar om Fritt val så kommer arbetsterapeuten tillsammans med klienten överens om vilka delar som ska överlåtas till klienten och vilka delar som arbetsterapeuten fortfarande ska ha ansvar över (Blomquist et al., 2011). 1.5 Hjälpmedel på olika villkor i landet samt tidigare forskning Enligt Halldén, Hallin, Jupiter och Olmsäter (2012) varierar det vilka möjligheter man som klient har vid eventuellt behov av hjälpmedel. I vissa kommuner kan det vara dyrt för klienten att få ett hjälpmedel medan det i andra kommuner är gratis att få samma hjälpmedel. Detta

10 9 beror på att det är politikerna i landsting eller kommun, det vill säga sjukvårdshuvudmannen, som beslutar om avgiften för hjälpmedlet. Halldén et al. (2012) menar också att sjukvårdshuvudmannen även bestämmer vilka hjälpmedel som ska finnas i deras utbud, det vill säga vilka hjälpmedel som ska kunna erbjudas till klienter. Till exempel har det enligt Halldén et al. (2012) visats, att för en klient med behov av en avancerad elektronisk almanacka typ Handi, ett tyngdtäcke samt ett ordbehandlingsprogram med inbyggd talsyntes, kan kostnaden variera från 0 kr till kr beroende på vilket län klienten bor i. I ett annat fall så behövde en kvinna ett elektroniskt orienteringshjälpmedel (GPS) och beroende på var kvinnan bodde fick kvinnan betala allt från 0 kr till kr. Halldén et al. (2012) menar att det också finns fyra variabler som skapar störst skillnad när det gäller om möjligheten till förskrivning av hjälpmedel finns, och dessa är: - vilken diagnos klienten har - om skolan har ett ansvar att förskriva hjälpmedel (om personen är under 18 år) - vilket sortiment av hjälpmedel landstinget/kommunen har upphandlat - brukarens behov av hjälpmedlet Klienterna har i en studie av McMillen och Söderberg (2012) framfört att regelverket kring hjälpmedel kan vara svårt att komma runt. En deltagare i studien lyckades tjata sig till rullstolen deltagaren behövde medan en annan deltagare gav upp och fick aldrig sitt hjälpmedel. Det fanns också en rädsla för att neddragningar inom offentliga sektorn skulle påverka situationen för rehabilitering och hjälpmedel. Det har även visats i en utredning som rörelsehinderförbunden har gjort (Tillström, 2003), där de tittat på sju landsting och jämfört själva hjälpmedelssituationen, att det fanns stora skillnader i kostnader och utbud mellan landstingen. Det fanns även skillnader mellan kommunerna inom samma landsting (Tillström, 2003). Dock har författaren Tillström inte belyst om det finns några andra viktiga faktorer så som avståndet till vårdcentral/hjälpmedelscentral, bristande service eller hur aspekter påverkar förskrivningen av hjälpmedel. På grund av den stora variationen i förutsättningar för förskrivningen kan dessa skillnader kopplas till begreppet occupational injustice, som enligt Nilsson och Townsend (2010) är när regelverk och olika former av myndigheter begränsar möjligheten för aktivitetsutförande hos

11 10 vissa individer eller grupper mer än andra. I detta fall är det ju mycket möjligt att skillnader i regler mellan olika kommuner eller landsting betyder att klienter i vissa regioner inte har möjlighet att få samma hjälpmedel som de skulle få i andra regioner. Därmed finns risken att de på grund av politiska beslut inte har möjlighet att utföra de aktiviteter de skulle vilja, aktiviteter de kunnat utföra ifall de bara bott på en annan ort i Sverige. Höga kostnader för hjälpmedel kan till exempel bidra till att bara vissa har råd att införskaffa hjälpmedel för ADL, vilket leder till occupational injustice mellan dem som har råd och dem som inte har det. Det är därför viktigt att undersöka ifall skillnaderna i förutsättningar påverkar förskrivningsprocessen och leder till occupational injustice. 1.6 Problemformulering Kielhofner (2012) menar att delaktighet i aktivitet är viktigt för vårt välbefinnande och det är inte bara utförandet som är viktigt utan också vad man får ut själv av själva aktiviteten. Att få en stödjande miljö med hjälp av hjälpmedel är viktigt för förmågan att kunna delta i aktiviteter för vissa människor. Arbetsterapeuter har till uppgift att enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2012, s.6) främja förmåga till aktivitet och delaktighet och att initiera och/eller genomföra miljöinriktade åtgärder i bostad, skola, arbetsplats eller i det offentliga rummet. Ifall arbetsterapeuternas arbete med förskrivning påverkas i stor utsträckning av faktorer som varierar mellan orter eller landsdelar, påverkar detta vissa patientgruppers förmåga att delta i aktiviteter, vilket är en form av occupational injustice. Det saknas studier om hur olika faktorer påverkar förskrivningsprocessen, trots att detta är viktigt för att politiker ska kunna förstå vilka konsekvenser deras beslut får, eller för hur kommuner planerar sitt arbete. I tidigare forskning inom förskrivningsprocessen har det visats att kostnader och förutsättningar varierar mellan olika län och landsting men det har inte visats hur olika aspekter påverkar förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel. Därför är det viktigt att samla in mer kunskap om vilka faktorer som kan påverka förskrivningsprocessen, och hur dessa faktorer varierar i landet. 2. Syfte Syftet är att undersöka arbetsterapeuters förskrivning av ADL-hjälpmedel inom den öppna vården i Sverige samt vilka faktorer som påverkar förskrivningen. 1. Vilka ADL-hjälpmedel förskrivs oftast? 2. Vilka faktorer anser arbetsterapeuterna påverkar förskrivningsprocessen mest?

12 11 3. Sker uppföljning och i så fall när och hur ofta? 3. Metod 3.1 Design För studien har en kvantitativ design valts på grund av studiens syfte (Bell, 2000). För att uppnå studiens syfte måste en större grupp arbetsterapeuter i Sverige studeras, vilket enligt Eliasson (2006) betyder att en kvantitativ metod är den metod som passar bäst. Enligt Eliasson är det också relevant att använda en kvantitativ metod när studiens syfte är att kunna mäta och uppskatta hur det ser ut inom den undersökta gruppen. Syftet med denna studie är inte att gå djupare i varje fråga hur det påverkar, utan mer identifiera vad som påverkar. Det går inte heller att dra generella slutsatser om vilka faktorer som påverkar mest om deltagarantalet är för litet, vilket ofta är fallet i kvalitativa studier. Syftet omfattar inte heller att förstå hur arbetsterapeuterna tänker kring olika faktorer utan bara att undersöka vilka faktorer som påverkar och hur många som anger den faktor som har störst påverkan. Att även orden ofta, oftast och mest ingår frågeställningarna är enligt Trost (2012) ett sätt att se att det bör vara en kvantitativ studie. 3.2 Urval Det som gjordes i denna studie var att använda webbsidan 1177 vårdguiden för att söka var det fanns arbetsterapi runt om i Sverige (1177 vårdguiden). En sökning på arbetsterapi i fliken att hitta vård i hela landet gav 508 träffar. Inklusionskriterierna för studien var, 1: arbetsterapeuterna ska jobba inom den öppna vården så som primärvårdsrehab eller dylikt, 2: det skulle finnas en e-postadress eller finnas ett kontaktformulär till klinikerna/enheterna. Exklusionskriterierna för studien var, 1: att arbetsterapeuterna jobbade inom den slutna vården. Vissa sökresultat stod med fler än en gång eftersom de hade flera benämningar där sökordet arbetsterapi ingick. I urvalsprocessen gick det inte att direkt få tag i arbetsterapeuternas e-postadresser så istället skickades informationen om studien till enhetscheferna som på så vis kunde godkänna deltagandet i studien samtidigt som de kunde skicka vidare e-postmeddelandet till deras arbetsterapeutkollegor. Sammanlagt hittades 80 e-postadresser till enhets- och verksamhetschefer samt fem kontaktformulär där det gick att fylla i ett meddelande direkt till chefen.

13 12 Av 85 utskickade e-postmeddelanden mottogs 38 svar från enhets- och verksamhetscheferna att de hade skickat missivbrevet till totalt 135 arbetsterapeuter. Det togs även emot nio e- postmeddelanden från enhetscheferna/verksamhetscheferna att de hade skickat vidare missivbrevet utan information om hur många de skickat det vidare till. De 38 som svarat hade skickat vidare till i genomsnitt 3,55 arbetsterapeuter. Ifall övriga nio skickat vidare till lika många blir summan ca 167 stycken. Ett uppskattat antal mottagare av enkäten är 170 stycken. Totalt kom det in 71 svar, vilket betyder att svarsfrekvensen i så fall var omkring 40 %. Karaktäristik på deltagarna presenteras i tabell 1.

14 Datainsamling Deltagarnas karakteristik (n=71) Ålder (år) Medel 42,2 Standardavvikelse 12,0 Min 23,0 Max 67,0 Antal år inom öppenvård (år) Medel 10,6 Standardavvikelse 9,8 Min 0,0 Max 39,0 Arbetar inom vilken regi? (n) Kommun 10 Landsting 50 Privat 10 Saknar svar 1 Antal hjälpmedelsförskrivningar per vecka (n) Saknar svar 3 Deltagare per län och landsdel (n) Götaland 39 Svealand 17 Norrland 14 Saknar svar 1 Tabell 1: Deltagarnas karakteristik Utformningen av enkäten (Se bilaga 1) baserades på hur förskrivningsprocessen går till (Blomquist et al., 2011). Totala antalet frågor i enkäten blev 28 stycken inklusive följdfrågor. Det fanns både öppna frågor där deltagarna kunde svara i fritext, men även slutna frågor där det fanns ett antal olika svarsalternativ. I vissa av de slutna frågorna fanns det möjlighet att välja flera alternativ. Det fanns också slutna frågor med öppna alternativ ( Annat ) eller

15 14 öppna följdfrågor. Enkäten gjordes i det webbaserade enkätprogrammet Google Drive. Enkäten skickades till några vänner för kritiskt granskande av enkäten, för att se om frågorna var lätta att förstå och uppfyllde syftet. Det som framgick från vännerna var att de hade svårt att svara på frågorna korrekt då de inte jobbade med förskrivning av hjälpmedel till vardags. Annars var frågorna lätta att förstå och det uppstod inte några missförstånd. Ett informationsbrev skrevs (Se bilaga 2) till enhets- och verksamhetscheferna. Informationsbrevet skickades via e-postmeddelande tillsammans med missivbrevet till arbetsterapeuterna (Se bilaga 3). Enkäten fanns med i både informationsbrevet och missivbrevet så enhetschefen/verksamhetschefen kunde se vilka frågor som fanns och på så sätt godkänna att arbetsterapeuterna på kliniken kunde få delta i studien. I informationsbrevet fanns en uppmaning till enhetschefen att svara med antalet arbetsterapeuter enkäten skickats till, för att få en uppfattning om antal möjliga deltagare. 3.4 Databearbetning Databearbetning av öppna frågor skedde i excel. För varje öppen fråga gicks svaren igenom och delades upp i olika kategorier för att sedan kunna räknas ihop. På så sätt gick det att få en uppfattning om vilka kategorier av svar som var vanligast. Svaren från de slutna frågorna matades in i SPSS för statistisk analys av varje variabel. Dock var deltagarantalet litet och inte särskilt geografiskt utspritt vilket resulterade i att de statistiska analyserna inte användes. Värt att notera är att alla enkätsvar inte var fullständiga, det vill säga innehöll svar på alla frågor. Valet gjordes ändå att ha med alla deltagare som besvarat respektive fråga, vilket betyder att antalet svar varierar något per fråga. 4. Forskningsetiska överväganden Ett informationsbrev skickades till enhets- och verksamhetscheferna för ett godkännande av att deras medarbetare som är arbetsterapeuter ska få delta i studien. I missivbrevet till arbetsterapeuterna så stod det bland annat att det är frivilligt att delta i studien. Studien är utformad så att det är omöjligt att identifiera enskilda deltagare. Då arbetsterapeutyrket liksom många andra vårdyrken är kvinnodominerat, med 7745 kvinnor och 472 män anställda som arbetsterapeuter år 2013 (Statistiska centralbyrån). Det fanns därför inte i enkätens basfrågor ingen fråga om deltagarens kön, då detta hade kunnat göra det lätt att identifiera vilka män som svarat på enkäten.

16 15 I missivbrevet samt informationsbrevet finns information om hur deltagarnas svar kommer att bevaras och samt var denna studie kommer att visas när den är färdigställd. Enhetscheferna har godkänt studien och skickat vidare missivbrevet/informationsbrevet till de anställda arbetsterapeuterna på sina respektive kliniker. Där har arbetsterapeuterna själva fått avgöra om de vill delta eller ej, Bell (2000) menar att det är viktigt att ett samtycke från deltagarna är viktigt samt att information kring hur resultatet och studien kommer att användas finnas tillgänglig. 5. Resultat 5.1 Vilka ADL-hjälpmedel förskrivs oftast? Av 71 deltagare är det 70 som har besvarat frågan vilka hjälpmedel de förskriver oftast. Arbetsterapeuterna ombads att ange de fem vanligaste ADL-hjälpmedel de förskriver och resultatet visas i tabellen här nedan: Vanligast förskrivna hjälpmedlen Hjälpmedel Antal Toaförhöjning 44 Duschpall/Duschstol 42 Dynor (av olika slag) 36 Rullstol 31 Griptång 29 Strumppådragare 23 Rollator 15 Badbräda 13 Tabell 2: Vanligast förskrivna hjälpmedel angett av arbetsterapeuterna (n=69) som de fem vanligast hjälpmedlen. En deltagare har besvarat frågan med bashjälpmedel vilket räknades bort då det ej gick att kategorisera. När det gäller rullstolar så har många svarat bara rullstol medan andra har svarat specifikt om det är en elrullstol, transportrullstol, manuell rullstol eller komfortrullstol. Alla dessa svar har räknats som rullstol. På samma sätt har flertal olika dynor angivits som svar och dessa har också grupperat under dynor. Av de 69 deltagarna så visas svaren att det vanligaste ADL-hjälpmedel arbetsterapeuterna förskriver är toalettförhöjare, (n=44) följt av duschpall/duschstol (n=42). 5.2 Vilka faktorer anser arbetsterapeuterna påverkar mest? Frågan i enkäten som ställdes till arbetsterapeuterna var Vad är det som påverkar mest vid förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel till en patient/klient?. Frågan gick att besvara

17 16 med fler svar än ett, men det fanns även möjlighet att svara Annat och ange själv vad som påverkar mest vid förskrivningsprocessen. Antal svar per alternativ visas i tabellen här nedan: Antal svar per svarsalternativ Svarsalternativ (möjlighet till fler svar än ett) Antal svar Kostar pengar för klient 7 Finns inte Fritt Val 3 Ej tillgång till utprovning av hjälpmedel 3 Ej till sekundära boendet så som sommarbostad 12 Annat 41 Patientens behov styr 15 Sortiment som erbjuds/sortiment i lager 10 Kan klienten hantera hjälpmedlet 5 Tabell 3: Visar hur deltagarna (n=58) svarat på frågan, Vad är det som påverkar mest vid förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel till en patient/klient? Det som ses i tabellen ovan är att 41 deltagare har angett Annat som ett svarsalternativ. En öppen följdfråga på detta var Om du angett annat, ange vad i så fall som påverkar. Här visas att 15 har svarat att det är klientens behov som är en påverkande faktor av förskrivningsprocessen. En annan kategori av svar handlar om sortimentet, antingen sortiment som erbjuds totalt sett, eller var som finns i lager för tillfället. Det är totalt tio svar som anger sortimentet som en påverkande faktor, där sex anger att det är sortimentet som köps in som är begränsat, och fyra anger att hjälpmedel ibland kan ta slut i lager. 5.3 Sker uppföljning och i så fall när och hur ofta? I enkäten ställdes frågan till arbetsterapeuterna vilket svarsalternativ som stämmer bäst överens med påståendet Jag följer upp hur det går för patienten att använda sig av hjälpmedlet som jag förskrivit. Av 71 deltagare har fyra valt att inte svara på frågan, så antalet svar var 67 (n=67). Tabellen nedan visar hur arbetsterapeuterna svarade: Påståendet uppföljning av hjälpmedel Svarsalternativ Antal svar Med alla patienter 20 Med nästan alla patienter 24 Med hälften av patienterna 7 Med mindre än hälften av patienterna 14 Med ingen av patienterna 2 Tabell 4: Visar vad deltagarna (n=67) svarat på frågan, Ange vilket svarsalternativ som stämmer bäst överens med detta påstående Jag följer upp hur det går för patienten att använda sig av hjälpmedlet som jag förskrivit.

18 17 Svaren på denna fråga visar att det är 20 arbetsterapeuter som gör uppföljning med alla patienter de förskriver ADL-hjälpmedel till medan 47 inte gör det. En öppen följdfråga till detta påstående var Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror det på?. Så svarade arbetsterapeuterna detta som visas i tabell nedan: Deltagarnas svar Antal Klienterna får höra av sig vid behov 11 Annan AT/verksamhet följer upp 10 Enkla hjälpmedel/riskfritt, så som griptång 9 Korttidsförskrivning 8 Tidsbrist 6 Tabell 5: Visar vad deltagarna (n=39) svarat på frågan, Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror det på? Ange med ord. Deltagarnas fick alltså med egna ord svara på den öppna följdfrågan om varför arbetsterapeuterna inte gör uppföljning med alla de klienter som de förskriver ADLhjälpmedel till. Därför har svaren kategoriserats och delats in i fem klassificeringar. Vissa svar innehöll flera anledningar till varför uppföljningen ibland uteblir, vilket betyder att de räknas in under flera klassificeringar. Att klienterna får höra av sig vid behov är vanligaste anledningen till att uppföljning uteblir. En respondent angav att rullstolar alltid följdes upp, medan det varierade för övriga hjälpmedel. Flera svar nämnde griptång som exempel på hjälpmedel där uppföljning sällan eller aldrig ansågs nödvändig. Deltagarna fick även svara på en fråga gällande om det finns en bestämd tid för när uppföljning ska ske på deltagarnas arbete. Enkätsvaren visade att 55 deltagare inte hade någon bestämd tid när en uppföljning ska ske, medan elva deltagare hade det. Bortfallet var fem deltagare där svar saknades. För ytterligare information gällande detta fanns det en öppen följdfråga för deltagarna som var Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet är den tiden?. Av de svar som deltagarna skrev presenteras i tabell nedan: Hur lång tid efter förskrivningen sker uppföljning? Olika veckor 6 Inom några dagar 2 >3 veckor 3 Återkommande 2 Tabell 6: Visar vad deltagarna (n=15) svarat på frågan, Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet är den tiden= Ange med veckor. Deltagarnas svar av hur lång tid efter en uppföljning av förskrivningen sker.

19 18 Det som presenteras i tabell 7 är att vissa deltagare har svarat "olika". Dessa svar är bland annat beroende på vilket hjälpmedel som är förskrivet och beroende på hur lång leveranstiden är på ett hjälpmedel. När svaret är återkommande så har deltagaren skrivit att uppföljningen görs med olika mellanrum, exempelvis efter fyra veckor, sex månader, ett år och efter två år. En del av deltagarna har svarat dels att det varierar mellan olika hjälpmedel men även angivit en typisk tid för uppföljning och räknas därför in under både "olika" och en annan kategori. 6. Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Vid förskrivning av hjälpmedel framkom att det hjälpmedel som förskrivs mest runt om i landet är toaförhöjning. 44 deltagare hade angivit att de förskriver det hjälpmedlet. Nästan lika vanligt var det med duschpall eller duschstol, som 42 deltagare angivit som ett av de vanligaste hjälpmedlen. De vanligaste hjälpmedlen var alltså ganska enkla hjälpmedel som underlättar för klienterna att självständigt kunna sköta sin personliga hygien. Frågan då deltagarna (arbetsterapeuterna) har svarat på vilka faktorer som påverkar mest vid förskrivningsprocessen har flest angett svarsalternativ annat n=41 där de fått svara själv i en öppen fråga vad som påverkar. Av de som svarat på det så är den faktor som påverkar mest i denna studie att det är klientens behov som styr. Detta är ju ingen yttre faktor i sig, utan något som framkommer i diskussionen mellan klient och arbetsterapeut. Vad patientens behov är går inte att få svar på i denna studie, och skulle behöva följas upp med en kvalitativ studie. Tjugo procent av arbetsterapeuterna svarade att de inte kunde förskriva hjälpmedel till sekundära boendet utan bara det primära boendet, vilket i sin tur skulle kunna innebär att välbefinnandet ur ett aktivitetsperspektiv är hotat. Det är något förvånande och kan betyda problem för en klient att inte längre kunna utföra dagliga aktiviteter vid till exempel sommarstugan eller kolonilotten. Tio svar indikerade att det inköpta sortimentet eller vad som finns i lager vid förskrivningstillfället är viktiga faktorer som påverkar. Däremot verkar Fritt Val eller att det saknas möjlighet till utprovning inte påverka förskrivningen i någon högre utsträckning. Sju av deltagarna har nämnt att kostnaden är en viktig faktor. Enligt Kylberg, Löfqvist, Phillips och Iwarsson (2013) framgår det att mobility devices (mobila hjälpmedel) så som rollator och käpp är ett bra redskap för att transportera sig i hemmet och det gör att deltagarna kunde bli mer delaktiga i hemmet samt att kunna vara delaktiga utomhus också. Kylberg med flera menar också att deltagarna blir mer självständiga

20 19 med mobility devices när de ska utföra aktiviteter så som att gå och handla. Om det hade inneburit en kostnad för dessa deltagare skulle de kunnat köpa rollator och käpp själv om det inte handlat om allt för mycket pengar. I studien fanns deltagare som hade köpt sig en egen käpp. Det är dock viktigt att förstå att stora kostnader har en negativ inverkan och kan innebära att klienten avstår från ett hjälpmedel som kunde bidragit till att hen blivit mer självständig och klarat sig bättre i aktiviteter i dagliga livet. Det har även visats att hjälpmedel bidrar till att öka självständigheten. Arvidsson och Jonsson (2006) menar att tidshjälpmedel bidrar till att individer som behöver hjälp med tiden kan bli mer självständiga i morgonrutinen; att exempelvis få hjälp att veta hur länge man ska duscha på morgonen för att kunna komma i tid till jobbet. Det är förstås viktigt att titta på hur dessa faktorer faktiskt påverkar klienterna. Att inte få hjälpmedel till sekundära boenden kan ju kanske i vissa fall ses som ett lyxproblem, medan att inte ha råd med de hjälpmedel klienten skulle behöva ens till primära boendet kan ha betydligt större konsekvenser. Mer studier av hur detta kan drabba klienter skulle vara viktigt, då det även skulle ge viktig information till de politiker som fattar beslut om hjälpmedlens kostnader. Detta skulle också kunna ge en bättre uppfattning om vilka av dessa faktorer som leder till att vissa grupper har sämre möjligheter att få tillgång till de hjälpmedel de behöver, och om detta i så fall leder till occupational injustice. Ytterligare en viktig faktor som påverkar förskrivningsprocessen är utbudet. Det kan handla dels om att det finns begränsat med hjälpmedel i lager vid olika tillfällen, men dels om att sortimentet begränsats till vissa godkända produkter. Det varierar ganska kraftigt mellan deltagarna i den här studien hur ofta de följer upp hjälpmedel. Arbetsterapeuterna i denna studie uppger som ett svar varför det inte görs en uppföljning med klienterna att klienterna får höra av sig vid eventuella problem. Enligt Gramstad, Storli och Hamran (2014) är uppföljning viktig, och bör anpassas efter klienten, då olika klienter har olika problem, och dessutom är uppföljning viktigt då patientens behov kan förändras över tiden. Det finns alltså risk att de 11 som angivit att klienterna får höra av sig, samt självklart de sex som svarat att de inte följer upp på grund av tidsbrist, missar problem som klienterna fått med sina hjälpmedel. Som tidigare studier visat är detta ganska vanligt förekommande i förskrivningsprocessen (Gramstad et al, 2014; Häggblom och Sonn, 2007; Skymne et al, 2012).

21 Metoddiskussion På grund av den ojämna fördelningen mellan deltagare runt om i Sverige har datan som samlats in visat att antalet deltagare är störst i Västra Götalands län med ca 50 % av deltagarna n=71. Från tio av länen saknas helt svar. Eftersom reglerna för förskrivningen ofta sätts på länsnivå (Blomqvist et al., 2011) innebär detta att viktig information kan ha missats. Att så många svar inkommit från samma län kan påverka statistiken. Eftersom målet var att få ut enkäten till så många som möjligt, samtidigt som det av praktiska skäl var omöjligt att få kontaktinformation till arbetsterapeuterna direkt, är det svårt att veta exakt hur många arbetsterapeuter som enkäten nått ut till. Bortfallen kan ha skett dels genom att enhetschefen inte vidarebefordrat enkäten till arbetsterapeuterna, dels genom att arbetsterapeuterna valt att inte svara. Dock menar Bell (2000) att det inte behöver vara ett specifikt antal enkäter som ska skickas ut utan att urvalet ska vara så representativt som möjligt. Vid bearbetningen av de öppna frågorna klassificerades de i olika kategorier. Svaren var generellt korta och koncisa, vilket gjorde klassificeringen enkel. För säkerhets skull upprepades klassificeringen flera gånger för att säkerställa att samma resultat uppnåddes för att få god validitet i tolkningarna. Att kunna få tillgång till deltagare visade sig i vissa fall vara svårt. Det blev många bortfall då det varken fanns ett kontaktformulär eller en e-postadress till kliniken på deras hemsida. Ett alternativ om mer tid funnits hade varit att kontakta enhetscheferna/verksamhetscheferna per telefon. Teoretisk referensram är viktigt, och då studiens syfte går ut på att kartlägga vilka aspekter som påverkar förskrivningsprocessen måste man ha djup kunskap om hur förskrivningsprocessen går till för att kunna få med enkätfrågor som berör förskrivningsprocessen. I en kvalitativ studie hade man exempelvis kunnat fråga hur går det till hos dig? eller kan du berätta? medan man i en kvantitativ studie, som denna är, först måste ta reda på grundläggande fakta om förskrivningsprocessen för att sedan utforma enkätfrågor om de aspekter som påverkar. Sett i efterhand kunde enkätens utformning kunde ha blivit bättre. Även om studien fick ett bra resultat av enkäten, kunde vissa frågor ha varit tydligare. Det var några få deltagare som inte förstod vissa frågor och det resulterade i färre svar. Bell (2000) anser att det är svårt att

22 21 utforma en bra enkät. Bell anser även att det är viktigt att formulera frågorna på ett bra sätt så att alla människor förstår. Bell menar också att varje människa kan uppfatta frågorna olika och på så vis är det viktigt att formulera frågorna på ett bra sätt. Det som skulle kunnat göras bättre om det fanns mer tid är att skicka ut en pilotenkät till exempelvis yrkesverksamma fysioterapeuter för att kunna se om validiteten var tillräckligt god på enkäten. Fysioterapeuterna förskriver nämligen också hjälpmedel och enligt Bell (2000) ska man helst skicka ut en pilotenkät till samma typ av personer som ska delta i undersökningen. En annan möjlighet hade varit att gå igenom förståelsen fråga för fråga med ett fåtal arbetsterapeuter erfarna i förskrivningsprocessen. Bell (2000) anser alltså att pilotenkäten helst ska skickas till samma typ av målgrupp som enkäten riktas till, men om det inte finns tid eller är svårt att göra det så kan man skicka det till andra, exempelvis till vänner eller familj. En styrka med studien är att den hade ett relativt högt antal deltagare fördelade över Sverige. 71 svar inkom vilket är bra med tanke på att ett utskick till 85 e-postadresser gjordes. Reliabiliteten skulle kunna skilja sig om en likadan studie skulle upprepas med tanke på att reglerna kan förändras av sjukvårdshuvudmannen. Det är val i Sverige vart fjärde år och då kan förskrivningsprocessen ändras om de skulle byta sjukvårdshuvudman. Om denna studie skulle göras på nytt skulle resultatet förmodligen bli något annorlunda och då skulle inte reliabiliteten vara god. Då Bell (2000) menar att reliabilitet betyder att om någon annan skulle göra denna studie skulle hen komma fram till samma resultat. Det som också kan begränsa både reliabilitet och validitet är att så få svar inkommit från vissa kommuntyper, och att ett antal län saknas helt bland svaren. Det är alltså inte säkert att de svar som inkommit representerar hela Sverige. 6.3 Förslag på ytterligare studier En kvalitativ studie i detta ämne skulle vara värdefull för att få mer information om arbetsterapeuternas erfarenheter kring förskrivningsprocessen och dess aspekter, med särskilt fokus på de faktorer som identifierats här. I en kvantitativ studie blir det oftast bara ett svar och i en kvalitativ studie kan man få ytterligare förklaring till vad deltagarna skulle menar det de berättar under intervjun. Hur påverkas de individer som måste betala för sina hjälpmedel eller som av annan anledning inte kan få de hjälpmedel de behöver? Finns det aktiviteter de har svårt att genomföra ifall de inte kan få de hjälpmedel de egentligen skulle behöva?

23 22 En kvantitativ analys med resurser att kunna samla in ett större underlag och därmed få bättre geografisk täckning skulle säkerligen kunna dra betydligt fler slutsatser om hur förskrivningsprocessen påverkas av olika faktorer i olika delar av landet. Det skulle även vara intressant att undersöka bakomliggande orsaker till att kostnader kan skilja så pass mycket, och vilka politiska beslut som resulterat i den situationen vi har idag. Ytterligare studier inriktade mot uppföljningen av förskrivningsprocessen skulle också vara intressant, dels att kartlägga noggrannare hur uppföljningar görs, och dels se hur detta påverkar klienternas användning av hjälpmedlen. 7. Slutsatser De vanligast förskrivna hjälpmedlen är toalettförhöjare och duschpall/duschstol följt av dynor och rullstolar. Patientens behov är den faktor som anges av flest arbetsterapeuter som styrande i förskrivningsprocessen. Negativa faktorer som påverkar förskrivningen är att ej kunna skriva ut till sekundära boendet (20 %) samt att hjälpmedlet ej erbjuds eller finns i lager (17 %). Drygt 40 % följer upp hjälpmedlen för alla sina klienter. Av de som inte följer upp alla klienter svarade 44 % att klienterna förväntades höra av sig själv alternativt tidsbrist som orsak till detta. 8. Tack Först och främst vill jag tacka alla deltagare som tagit sig tid till att svara på min enkät. Jag vill även tacka alla enhetschefer samt verksamhetschefer tagit tid att svara på mitt e- postmeddelande samt skickat vidare e-postmeddelande till sina anställda arbetsterapeuter. Jag vill även tacka min handledare Hans Jonsson för bra handledning samt ett stort Tack till Joakim Hardell för korrekturläsning och rättning av språket.

24 23 Referenser 1177 Vårdguiden. Hitta vård. Hämtat , från Arvidsson, G. & Jonsson, H. (2006). The impact of time aids on independence and autonomy in adults with developmental disabilities. Occupational Therapy International, 13(3): Bell, J. (2000). Introduktion till forskningsmetodik. (3., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur. Blomquist, U.-B., & Jacobson, D. (2011). Förskrivningsprocessen Fritt val av hjälpmedel Egenansvar: tre olika vägar till hjälpmedel. Hämtat 10 februari, 2015, från Hjälpmedelsinstitutetsajten: forskrivningsprocessen-fritt-val-av-hjalpmedel-egenansvar.pdf Eliasson, A. (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur. Fisher, A.G. & Nyman, A. (2007). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA). Gramstad, A., Storli, L, S., & Hamran, T. (2014) Older individuals experiences during the assistive technology device service delivery process. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 21, Halldén, J., Hallin, G., Jupiter, J., & Olmsäter, T. (2012). Hjälpmedel på lika villkor: Kartläggning av landstingens och regionernas tillhandahållande av hjälpmedel. Hämtad 10 februari, 2015, från Myndigheten för delaktighetsajten: Hjälpmedelsinstitutet (HI). (2011). Vägar till hjälpmedel och samhällsstöd: för personer med funktionsnedsättning. Hämtad 12 april, 2015, från Hjälpmedelsinstitutetshemsida: Häggblom-Kronlöf, G., & Sonn, U. (2007). Use of assistive devices: A reality full of contradications in elderly persons everyday life. Disabil Rehab Assist Technol, 2, James Birge, A. (2009). Activities of Daily Living and Instrumental Activities of Daily Living. In Blesedell Crepeau, Cohn & Boyt Schell (Eds.), Willard & Spackman s Occupational Therapy (ss ). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.

25 24 Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Kylberg, M., Löfqvist, C., Phillips, J., & Iwarsson, S. (2013). Three very old men s experiences of mobility device use over time. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 20, McMillen, A-M., & Söderberg, S. (2002) Disabled Persons Experience of Dependence on Assistive Device. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, Nilsson, I., & Townsend, E. (2010). Occupational Justice Bridging therory and practice. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 17, Skymne, C., Dahlin-Ivanoff, S., Cleasson, L., & Eklund K. (2012). Getting used to assistive devices: Ambivalent experiences of by frail elderly persons. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 19, Statistiska centralbyrån. Anställda år i riket efter yrke (4-siffrig SSYK 96), arbetsställets sektortillhörighet och kön. År Hämtat 6 april, 2015, från Statistiska centralbyrånsajten: AM AM0208 AM0208E/YR EG33/?rxid=e3e7da85-e8ed-4464-a c6ab59e Tillström, L. (2003). Undersökning visar: Stora regionala orättvisor när det gäller hjälpmedel [Elektronisk version]. Reumatikertidningen, 6, Trost, J. (2012). Enkätboken. Johanneshov: TPB.

26 25 Bilagor Bilaga 1. Enkät om hjälpmedelsförskrivning. Enkät om hjälpmedelsförskrivning 1. Hur länge har du jobbat inom den öppna vården? Svara med x-antal år. 2. Ålder Ange med siffror 3. I vilket län jobbar du i? 4. I vilken kommun jobbar du i? Skriv in kommunen i textrutan. 5. Inom vilken regi arbetar du? 6. Hur många patienter har du på en vecka ungefär? Ange med siffra i textrutan. 7. Hur ofta förskriver du ut ADL-hjälpmedel per vecka? Ange med siffra i textrutan. 8. Vilka fem hjälpmedel förskriver du oftast? Ange dem i textrutan. 9. Finns det krav på att hjälpmedel måste vara försäkrade? Ja, patienten måste betala en försäkringspremie. Ja, men kostnaden drabbar inte patienten. Nej. 10. Om patienten måste betala en försäkringspremie, hur ofta påverkar det patientens beslut om att ta emot hjälpmedel? Nästan alltid (mer än 75% av fallen) Ofta (50%-75% av fallen) Ibland (25-50% av fallen) Sällan (mindre än 25% av fallen) Aldrig Vet ej 11. Hur långt är det till närmaste ADL-hjälpmedelsutprovning så som hjälpmedelscentral? Finns hos oss 0-1 km 1-5 km mer än 5 km 12. Påverkar avståndet förskrivningen av hjälpmedlet?

27 26 Ja, positivt Ja, negativt Nej Vet ej 13. Finns det Fritt val hos er? Ja Nej Om nej, anser du att det har påverkat förskrivningen av ett ADL-hjälpmedel? Ja Nej 14. Kostar det något för patienterna/klienterna att få ADL-hjälpmedel? Ja Nej 14.1 Om ja, vilka hjälpmedel kostar? Ange hjälpmedlen i textrutan. 15. Ange vilket svarsalternativ som stämmer bäst överens med detta påstående "Jag följer upp hur det går för patienten att använda sig av hjälpmedlet som jag förskrivit". Med alla patienter. Med nästan med alla patienter. Med hälften av patienterna. Med mindre än hälften av patienterna. Med ingen av patienterna Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror det på? Ange med ord. 16. Finns det en bestämd tid för när uppföljningen ska ske på ditt arbete? Ja Nej Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet är den tiden? Ange med veckor. 17. Vad är det som påverkar mest vid förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel till en patient/klient? Möjligt att välja fler alternativ. Att det kostar pengar för klienten/patienten. Att det inte finns Fritt val. Att man inte kan få tillgång till utprovning av hjälpmedel. Att patienten får bara hjälpmedel i sitt primära boende och inte till sekundära boendet som sommarbostad. Annat Om du angett annat, ange vad i så fall som påverkar.