Lärande för hållbar utveckling en gemensam professionell tolkning

Transkript

1 Lund Lärande för hållbar utveckling en gemensam professionell tolkning Rapport SKA, prioriterat utvecklingsområde Verksamhetsbeskrivning Naturskolan är ingen skola med skolhus och elever. Det är ett sätt att arbeta. Naturskolan i Lund är en kommunal resurs med uppdrag att stödja och stimulera skolutveckling inom områdena naturvetenskap och hållbar utveckling. Enheten hör organisatoriskt till Barn- och skolnämnd Lund Öster, men är en övergripande utvecklingsresurs för alla skolor och förskolor i hela kommunen. Naturskolan är en resurs i undervisningen för både personal och elever i förskola, grundskola och gymnasieskola, i syfte att bidra till ökad måluppfyllelse. Naturskolan samordnar också utvecklingsprogrammet Gröna Skolgårdar. Bakgrund till val av prioriterat utvecklingsområde I Naturskolans verksamhetsmål står bl.a. att verksamheten ska belysa hur vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling. Det är en stor utmaning att kunna få det abstrakta begreppet lärande för hållbar utveckling att bli konkret i skolors och förskolors vardagliga arbete. Denna gång valde vi att sätta vår egen lärandeprocess i fokus i det systematiska kvalitetsarbetet. Vi ville vända och vrida på begreppet för att uppnå en gemensam professionell tolkning och definition av det. Vi var även öppna för att eventuellt fortsätta med en undersökning av hur pedagoger använder begreppet. Metod Vi enades om att i studiecirkelform läsa texter, se filmer och lyssna på föreläsningar för att sedan bestämma efterhand vilka texter som vi ville fortsätta med. Vi såg det som viktigt att koppla samman våra diskussioner med hur BFL och FN:s barnkonvention kan hänga samman med lärande för hållbar utveckling, eftersom vi i mars skulle delta i fortbildning inom dessa områden. Följande delsteg skissades: 1. Först tänker vi tillsammans om begreppet lärande för hållbar utveckling. 2. Vi försöker bryta ner det för att hitta en gemensam professionell tolkning av det. 3. Vi funderar sedan över hur vi arbetar med begreppet och vilken effekt vi tror att det får (granskning av oss själva). 4. Slutsatser från ovanstående leder slutligen till hur vi kan arbeta bättre med skolutveckling inom området lärande för hållbar utveckling.

2 Vår studiecirkel ägde huvudsakligen rum i mars-april 2017 enligt följande: 13 februari f.m. Inledande möte 6 mars f.m. - Diskussion av artikel 6 mars e.m. Föreläsningar under utvecklingsdag kring BFL på Arenan 8 mars f.m. Föreläsningar om barnkonventionen i Stadshallen 10 mars f.m. Diskussion om föreläsningarna 20 mars f.m. Diskussion och försök till gemensam tolkning 4 april f.m. Diskussion och försök till gemensam tolkning 11 april f.m. Granskning av oss själva och diskussion kring förbättringar Som underlag för diskussionerna användes följande huvudkällor: Malin Ideland, Claes Malmberg m.fl.: Det kravmärkta barnet: Om subjektskonstruktioner i Lärande för hållbar utveckling. SOU 2004:104: Att lära för hållbar utveckling David Didau: What If Everything You Knew About Education Was Wrong? Åsa Hirsch: Formativ undervisning Emma Fagerstrand: Hur arbetar vi med barnkonventionen varje dag? Titti Mattson: Om barnkonventionen blir svensk lag Några tankar från diskussionerna Det är med barnen som vi kan få till förändringen. Det har vi hört i många år, men hur mycket har hänt? Hur ser vi på barnet som pantar burkar och flaskor? Bygger vårt pedagogiska arbete fortfarande för mycket på att skuldbelägga? Hur ser vi på oss själva när det gäller lärande för hållbar utveckling? Vi som har förmånen och förmågan att reflektera över dessa frågor, till skillnad från de vuxna som går i papperskorgar och letar efter burkar och flaskor att panta. Är allemansrätten en bra plattform att undervisa om/för/till ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö. Eller silar vi mygg samtidigt som elefanter sväljs? Det finns dolda politiska budskap, t.ex. i form av att de stora frågorna inte lyfts på samma sätt som de små och enklare åtgärderna som sopsortering och energisparande. Fortsatt konsumtion är normen i arbetet för hållbar utveckling. Det handlar sällan om att minska konsumtionen. Skuld och rädsla är känslosträngar som t.ex. reklamvärlden använder sig mycket av i sammanhanget. Var kommer politiken in? Hur kan den politiska dimensionen (agendan) synliggöras, och hur kan barn och unga fås att arbeta med detta? Även naturskolans verksamhetsmål är politiska genom att de är citat från redan existerande styrdokument. Enligt en undersökning av Den Globala Skolan har skolor med en uttalad hållbarhetsprofil ibland elever som är mindre miljömedvetna (DGS) än genomsnittet. Är profileringen kanske bara ett vuxenperspektiv, som inte angår eleverna och därför inte får genomslag?

3 Förändringen till det hållbara samhället måste ske hos alla människor, unga som gamla. Hur låter vi barnen få ett seriöst inflytande? Det handlar mycket om maktförhållanden. Om barn får mer makt, så innebär det att andra får mindre makt. Eller är makt kanske inte en ändlig, utan en oändlig resurs? En bra början är i alla fall att fråga barnen, och lyssna på dem. Fokus på bedömningen (BFL) kan vara ett hinder för att arbeta med lärande för hållbar utveckling, eftersom det handlar om komplexa frågor som ofta saknar svar. Många pedagoger kan bedöma elevers förmåga att ställa frågor, men andra kan antas ha svårt att stämma av och ge feedback när det inte finns ett rätt svar. David Didau pratar om The problem with certainty Vi föredrar att vara säkra på vår sak, även om det är fel. Detta kan även kopplas till källsortering och liknande åtgärder som oftast har ett rätt svar, medan vi drar oss för att ta reda på sammanhangen i mer komplexa (wicked) frågeställningar. När man vet att man vet stänger vi av lärandet. När man vet att man inte vet fortsätter lärandet. Gäller det alltså att få eleverna att inse att de inte vet? Det bör i alla fall inte vara särskilt svårt inom området lärande för hållbar utveckling. Men kan området vara så omfattande och komplext att man trots att man inte vet ändå stänger av lärandet? Är det helt enkelt för jobbigt att söka svaren? Åsa Hirsch ställer den relevanta frågan: Vad är det man kan när man kan? I ett lärande för hållbar utveckling tror vi att det bland annat är att: kunna ställa bra frågor, ifrågasätta och fundera. ha insikt om att dagens rätta kunskap kanske är fel i morgon. identifiera att det finns flera agendor som vill få oss att sträva åt ett visst håll, som kanske inte är den rätta för alla individer. kunna sätta ihop det samlade lärandet (från olika ämnen och lärare) till en helhetsbild av naturvetenskap, samhällsvetenskap, etik, estetik till vad just jag ser som villkor för mänsklighetens överlevnad. En gemensam professionell tolkning av begreppet Vilken är naturskolans uppgift utifrån uppdraget? Är det att förmedla kända fakta? Eller är det att få våra målgrupper att fundera på frågorna, och på det sättet bedriva en undervisning som får fler att tänka, och i förlängningen agera. Om man utmanar pedagogerna att lyfta blicken till samhällsplanering och politik så blir det väldigt mycket jobbigare än att få en klass att källsortera rätt. Men att utmana på detta sätt är en viktig uppgift för oss i vårt uppdrag. Och även om våra målgrupper vill prata om småsaker så kan vi vara tuffare genom att sätta agendan för vad som ska avhandlas.

4 Går det att bedöma en elevs förmåga att söka svar på frågor som inte har kända lösningar? Ja, det menar vi att det gör. Varaktighet och tillämpning i nya situationer är verkliga tecken på lärande, enligt Didau. Enligt Åsa Hirsch och tredje generationens bedömningsförståelse så konstrueras kunskap då lärande sker i ett sammanhang. Att kontexten är synnerligen viktig stämmer väl med lärande för hållbar utveckling. En nyckel är att skapa autentiska sammanhang i undervisningen. En annan nyckel är ämnesövergripande arbete. Den politiska dimensionen diskuteras i SO ämnen, men sällan i andra ämnen. De kritiska frågorna bör ställas i alla ämnen. En mångfald av pedagogiska metoder är en tredje nyckel. Kollegialt lärande är en fjärde nyckel. Det bör gå att tydliggöra både vad nyckelstrategerna i BFL och de vägledande principerna i barnkonventionen innebär i just lärande för hållbar utveckling. Det handlar väldigt mycket om att lyssna på barns perspektiv och att involvera barn/elever på ett seriöst sätt. Inte lämna över skuld och ansvar på barnen. Vår sedan många år använda trappa har mycket av det som det handlar om: uppleva/upptäcka - undersöka/förstå - värdera - handla. Efter livliga och givande diskussioner landade vi så småningom i en gemensam professionell tolkning av begreppet lärande för hållbar utveckling. Först måste det klargöras vad en hållbar utveckling är. Det anser vi att definitionen från Brundtlandrapporten 1987 fortfarande gör på ett tillfredsställande sätt: En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Eller med andra ord: Det ska finnas tillräckligt för alla alltid. Naturskolans anser vidare att lärande för hållbar utveckling: är ett värdegrundsarbete för jämlikhet och solidaritet, lokalt och globalt synliggör maktstrukturer genom att uppmuntra kritiskt tänkande, ifrågasätta och utmana rådande normer och hierarkier involverar barn och unga på ett aktivt och seriöst sätt är framtidsinriktat och skapar förmåga att påverka och förändra ger förståelse för planetens olika ekosystem och människans del i och beroende av dessa är ämnesövergripande och platsbaserat med nära och frekvent samverkan med omvärlden utgår från autentiska sammanhang och skapar meningsfullhet och begriplighet är ett växelspel mellan upplevelse och reflektion grundat på konkreta erfarenheter

5 Några exempel på vad vi kan utveckla Att lära sig namn på elever och kursdeltagare är viktigt för ett relationsskapande som skapar trygghet och tillit. I det sammanhanget är det bra att tänka på vilka namn man lär sig först, och varför man gör det. I ett värdegrundsarbete för jämlikhet är det viktigt att försöka se alla. Det hänger också ihop med att synliggöra maktstrukturer. Vi behöver vara väldigt tydliga med att vi jobbar med ett helhetstänkande där det är lika viktigt att lyfta frågor kring jämlikhet och normtänkande som att lyfta ämnesinnehållet. Att synliggöra sin egen metod kan oftast vara bra inför pedagoger, men inte alltid med elever. Vi behöver hela tiden hålla oss uppdaterade kring alla punkter i vår professionella tolkning - jämlikhet, maktstrukturer, normkritiskt tänkande, kunskaper om olika ekosystem m.m. Samtidigt behöver vi vara medvetna om att vi inte kan veta vilka kunskaper och förmågor som kommer att vara relevant i framtiden. Vi kan alltid ställa frågor till de pedagoger vi träffar om hur de involverar barn och unga på ett seriöst sätt. Hur tänker ni följa upp det vi nu arbetat med? Hur går ni vidare? är relevanta framtidsinriktade frågor att ställa både i samband med handledning och kurser. Förståelse för ekosystem och människans beroende av dem är enkelt att koppla till i de flesta sammanhang, och det ska vi fortsätta att göra. Det är inte själva aktiviteterna i sig som är det viktigaste utan allt runtomkring. Att få reflektera sig fram till ett förhållningssätt utifrån punkterna i definitionen. Den gemensamma professionella tolkningen av begreppet lärande för hållbar utveckling ska aktualiseras och diskuteras kontinuerligt, t.ex. i samband med våra årliga utvecklingsdagar. Anna Ekblad, Lina Hällström, Carolina Lindeblad, Eva Persson, Anders Wånge Kjellsson Naturskolan i Lund