/9411/2011 MARKKNADSANALYS AV BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN FÖR NÄTINFRASTRUKTUR I GROSSISTLEDET

Transkript

1 /9411/2011 MARKKNADSANALYS AV BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN FÖR NÄTINFRASTRUKTUR I GROSSISTLEDET

2 2 (26) INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GRANSKNINGEN AV BETYDANDE MARKNADSINFLYTANDE OFFENTLIGT SAMRÅDSFÖRFARANDE NATIONELLT SAMRÅD INTERNATIONELLT SAMRÅD DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDS- OCH TALTELEFONITJÄNSTER DEN ALLMÄNNA UTVECKLINGEN PÅ DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDS- OCH TELEFONITJÄNSTER RELEVANTA MARKNADER RELEVANTA NYTTIGHETSMARKNADER FÖR NÄTINFRASTRUKTURTILLTRÄDE RELEVANTA GEOGRAFISKA MARKNADER FÖR NÄTINFRASTRUKTURTILLTRÄDE SAMMANDRAG AV DE RELEVANTA MARKNADERNA GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE VILKEN BETYDELSE HAR MARKNADEN FÖR NÄTINFRASTRUKTURTILLTRÄDE I GROSSISTLEDET? GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE PÅ REGIONALA MARKNADER BILAGOR... 23

3 3 (26) 1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GRANSKNINGEN AV BETYDANDE MARKNADSINFLYTANDE Enligt 17 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) ska Kommunikationsverket i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av parti- och detaljmarknader som definierats som relevanta. Vid definieringen av relevanta marknader ska Kommunikationsverket enligt 16 i nämnda lag beakta kommissionens rekommendation 1. Relevanta nyttighetsmarknader utgörs i det här sammanhanget av utbudet på abonnentförbindelser, delar av abonnentförbindelse och delat tillträde till abonnentförbindelse i grossistledet. Det handlar om en partimarknad enligt kommissionens rekommendation (marknad nr 4). Kommunikationsverket analyserade marknaden för nätinfrastrukturtillträde, dvs. tillträde till det fasta nätet i grossistledet, senast Då gav Kommunikationsverket 32 teleföretag 2 beslut om betydande marknadsinflytande. De företagsspecifika besluten och marknadsanalyserna kan läsas i sin helhet på Kommunikationsverkets webbplats 3. Samtidigt med analysen av tillträdet till det fasta nätet i grossistledet granskar Kommunikationsverket marknaden för bredbandstillträde för grossistledet (marknad nr 5 i kommissionens rekommendation). 2. OFFENTLIGT SAMRÅDSFÖRFARANDE 2.1. Nationellt samråd Kommunikationsverket gav från och med teleföretag och företrädare för användare tillfälle att framföra sin uppfattning om Kommunikationsverkets marknadsanalyser och beslutsförslag som har samband med dem angående marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet och marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Fristen för utlåtandena från de finskspråkiga löpte ut och från de svenskspråkiga Ämbetsverket fick ta emot totalt 17 st. utlåtanden. Utlåtandena finns på Kommunikationsverkets webbplats på: ml Relevanta nyttighetsmarknader Elisa Abp (Elisa) ansåg att abonnentförbindelser med ledare av metall och abonnentförbindelser av optisk fiber inte hör till samma marknad. Finnet-förbundet rf. (Finnet), Anvia Abp (Anvia), Alajärven Puhelinosuuskunta (APO), SSP Yhtiöt Oy (SSP) och PPO-Yhtiöt Oy (PPO) ansåg att dataöverföringsabonnemang i mobilnätet bör ingå i den relevanta marknaden. TeliaSonera Finland Oyj (Sonera) instämde med Kommunikationsverkets slutsats enligt vilken produkterna för abonnentförbindelsenät med ledare av metall och produkterna för abonnentförbindelsenät av optisk fiber hör till samma relevant nyttighetsmarknad. DNA Ab (DNA), Digita Oy (Digita), FiCom rf. (FiCom), Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentförbundet och TDC Oy FINLAND (TDC) hade ingenting att anmärka på definitionen av nyttighetsmarknaderna. Relevanta geografiska marknader 1 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2007/879EG, EUT L 344, , s Som en följd av sammanslagningar och företagsförvärv berör analysen av betydande marknadsinflytande denna gång 28 teleföretag. 3

4 4 (26) Elisa ansåg att en kommun inte är ett relevant geografiskt marknadsområde. Vid definition av ett geografiskt marknadsområde bör användas tillräckligt små geografiska enheter så att det blir möjligt att definiera de geografiska områden där konkurrensvillkoren är tillräckligt enhetliga. Finnet ansåg att de geografiska marknadsområdena bör definieras så att de inte är beroende på kommungränser. Definitionen skulle exempelvis kunna basera sig på information för ett traditionellt verksamhetsområde som använts tidigare. TDC tyckte att marknaden i huvudstadsregionen bör betraktas per postnummerområde. DNA, Digita, FiCom, Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentförbundet och Sonera hade ingenting att anmärka på definitionen av de geografiska marknaderna. Urval av företag med betydande marknadsinflytande Finnet, Anvia, APO, SSP och PPO ansåg att företag inom Finnet-förbundet, Anvia, APO, SSP och PPO medräknade, inte har SMP-status. Digita ansåg att det inte finns något behov att utse en SMP-operatör åtminstone i tättbebodda områden. Elisa ansåg att det inte har SMP-status i huvudstadsregionen eller i övriga centrumområden. DNA, FiCom, Konkurrensverket, Konsumentverket och Konsumentförbundet, Sonera och TDC yttrade sig inte över urval av SMP-operatör på marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet eller på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Slutsatser om det nationella samrådet Kommunikationsverket anser att av utlåtandena inte framgick sådan ny information som skulle betyda att definitionen av den relevanta nyttighetsmarknaden eller definitionen av den relevanta geografiska marknaden bör ändras på marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet. Av utlåtandena framgick inte heller sådan ny information som skulle betyda att de slutsatser som gjorts på basis av bedömning av SMPoperatörer bör ändras Internationellt samråd Kommunikationsverket notifierade kommissionen sitt förslag till beslut om betydande marknadsinflytande på marknaden tillträde (fysiskt) till nätinfrastruktur i grossistledet via en fast anslutningspunkt. Den internationella remisstiden gick ut Kommissionen hade ingenting att anmärka på marknadsanalysen. 3. DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDS- OCH TALTELEFONITJÄNSTER Efterfrågan på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet härleds från detaljmarknadens efterfrågan på för bredbands- och telefonitjänster. Produkter på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet gör det möjligt för sådana teleföretag som har egen aktiv utrustning men inget eget access- eller abonnentförbindelsenät att tillhandahålla bredbands- och telefonitjänster för slutkunder. För att kunna erbjuda bredbands- och telefonitjänster på detaljmarknaden hyr teleföretaget en abonnentförbindelse, en del av en abonnentförbindelse eller delat tillträde till en abonnentförbindelse av ett annat teleföretag som har ett eget access- och abonnentförbindelsenät. Antalet telefonanslutningar till det fasta nätet har minskat sedan början av 2000-talet och därmed har även produkterna på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet mindre betydelse för utbudet av telefonitjänster i det fasta nätet på detaljmarknaden. Däremot har produkter på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i gros-

5 5 (26) sistledet alltjämt en stor betydelse för tillhandahållandet av bredbandstjänster på detaljmarknaden. Via bredbandstjänsterna kan slutkunderna även få telefonitjänster som till största delen kan ersätta detaljmarknadens efterfrågan på fasta telefonitjänster. Även tjänster som erbjuds via mobilnät kan ersätta efterfrågan på telefonitjänster i det fasta nätet. Därmed kan man anse att om förhandsreglering av marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet inte vore motiverat med hänsyn till tryggandet av konkurrensen på detaljmarknaden för bredbandstjänster, skulle förhandsreglering inte heller kunna betraktas som motiverat för tryggandet av konkurrensen på detaljmarknaden för fasta telefonitjänster. Därför bedöms i denna marknadsanalys i första hand nödvändigheten av förhandsregleringen med hänsyn till tryggandet av konkurrensen på detaljmarknaden för bredbandstjänster. Substituerbarheten av efterfrågan och utbud på olika bredbandstekniker och sätt att genomföra dem på detaljmarknaden för bredbandstjänster granskas närmare i marknadsanalysen av betydande marknadsinflytande på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet (dnr 350/9410/2011). I marknadsanalysen har Kommunikationsverket fastställt att kabelmodemanslutningar är substituerande alternativ till bredbandstjänster som genomförs med DSL-teknik och i fibernät med Ethernet-teknik. Partiellt substituerande alternativ är trådlösa bredbandstjänster som genomförs med FlashOFDM-, Wlan- och WiMAX-teknik samt dataöverföringstjänster i mobilnätet Den allmänna utvecklingen på detaljmarknaden för bredbands- och telefonitjänster Enligt uppgifter som samlats in från teleföretagen fanns det i slutet av juni 2011 i Finland ca 1,57 miljoner bredbandsanslutningar i det fasta nätet och ca 2,98 miljoner dataöverföringsförbindelser i mobilnät med månadsavgift. Vid samma tidpunkt uppgick antalet telefonanslutningar i det fasta nätet till ca 1,14 miljoner och mobilnätsanslutningar till ca 8,78 miljoner. Antalet bredbandsanslutningar i det fasta nätet har varit relativt konstant, även om en del av slutanvändarna har bytt sin bredbandsanslutning i det fasta nätet till dataöverföringsanslutningar i mobila nät. 4 Däremot har antalet telefonanslutningar i det fasta nätet sjunkit varje år sedan slutet av De har till största delen ersatts av telefonanslutningar i mobilnät 5. Figur 1 beskriver utvecklingen av antalet bredbandsanslutningar och telefonanslutningar i det fasta nätet åren St Bredbandsanslutningar i det fasta nätet Telefonanslutningar i det fasta nätet Tidpunkt Figur 1: Utvecklingen av antalet bredbands- och telefonanslutningar i det fasta nätet Utvecklingen på detaljmarknaden för bredbandstjänster bedöms mer ingående i marknadsanalysen av betydande inflytande på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. 5 Utvecklingen på detaljmarknaden för telefonitjänster i det fasta nätet bedöms mer ingående i Kommunikationsverkets marknadsanalys beträffande betydande inflytande på marknaden tillträde (fysiskt) till nätinfrastruktur i grossistledet via en fast anslutningspunkt, ytande_pa_marknaden_for_tilltrade_till_det_fasta_tel.pdf

6 6 (26) 4. RELEVANTA MARKNADER 4.1. Relevanta nyttighetsmarknader för nätinfrastrukturtillträde Enligt vedertagen rättspraxis hör sådana produkter eller tjänster som kan ersättas med varandra och som i tillräcklig omfattning kan bytas ut mot varandra till relevanta produkt- eller tjänstemarknader. Vid bedömningen beaktas produkternas eller tjänsternas objektiva egenskaper, genom vilka produkterna eller tjänsterna kan tillgodose konsumenternas kontinuerliga behov, produkternas eller tjänsternas pris och användningsändamål, konkurrensförhållandena som råder på de relevanta marknaderna samt strukturen hos efterfrågan och utbudet. Produkter eller tjänster som bara i begränsad omfattning kan ersättas med andra produkter eller tjänster hör inte till samma marknad. 6 Med substituerbarhet på efterfrågesidan avses köparens möjlighet att byta tjänsteleverantör om priset på tjänsten stiger. Graden av substituerbarhet kan bedömas genom granskning av huruvida det finns konkurrerande produkter på marknaden som kunderna enkelt kan övergå till om priset på den aktuella produkten skulle stiga betydligt och varaktigt i förhållande till de övriga produkterna. I analysen av marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet avses med köpare ett tjänsteföretag som erbjuder bredbandstjänster men som inte har ett eget accessoch abonnentförbindelsenät i regionen i fråga. Med tjänsteleverantör avses ett nätföretag som har ett eget access- och abonnentförbindelsenät i regionen i fråga. När det gäller substituerbarheten på efterfrågesidan granskas tjänsteföretagets möjligheter att sluta använda det nuvarande nätföretagets grossistprodukt och övergå till att använda ett annat nätföretags grossistprodukt, utan att byte skulle ge upphov till betydande transaktionskostnader eller medföra att teleföretaget förlorar en detaljmarknadskund på grund av bytet. När det gäller substituerbarheten granskas för det första huruvida det på partimarknaden finns ersättande tekniker som tjänsteföretaget kan övergå till, och för det andra huruvida tjänsteföretaget har verkliga möjligheter att övergå till att använda teknikerna i fråga. Med substituerbarhet på utbudssidan avses möjligheter för andra företag än de som tillverkar de aktuella produkterna eller som tillhandahåller tjänsterna att genast eller på kort sikt övergå till att tillverka eller tillhandahålla dessa produkter utan betydande kostnader. Substituerbarheten på utbudssidan kan bedömas genom granskning av konkurrerande företags inträde på marknaden om priset på den produkt som är föremål för bedömningen stiger på ett betydande och varaktigt sätt. I analysen av marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet avses med tillverkare av de aktuella produkterna eller tillhandahållare av tjänster sådana nätföretag som erbjuder bredbandstjänster i grossistledet till köparna. Med köpare avses tjänsteföretag som inte har något eget access- och abonnentförbindelsenät i regionen. Efterfrågan på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet härleds från efterfrågan på bredbandstjänster på detaljmarknaden. Granskningen av substituerbarheten av efterfrågan på detaljmarknaden är en viktig del av analyseringen av marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet eftersom det ger en hänvisning om strukturen på efterfrågan på partimarknaden. Om vissa produkter på detaljmarknaden ur slutanvändarnas synvinkel inte kan ersätta varandra kan man anse att de grossistprodukter som behövs för genomförandet av dessa förbindelser inte heller är substituerbara. Om vissa produkter på detaljmarknaden ur slutanvändarnas synvinkel kan ersätta varandra, är det möjligt att även de grossistprodukter som behövs för genomförandet av dessa förbindelser är substituerbara. Därmed fokuserar bedömningen på huruvida dessa förbindelser står till buds för konkurrerande teleföretag och huruvida teleföretagen har realistiska möjligheter att använda dessa substituerande grossistprodukter. 6 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2002/C 165/03, EGT C 165, , s. 11.

7 7 (26) I marknadsanalysen av betydande marknadsinflytande på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet har Kommunikationsverket fastställt att kabelmodemanslutningar är substituerande alternativ till bredbandstjänster som genomförs med DSLteknik och i fibernät med Ethernet-teknik. Partiellt substituerande alternativ är trådlösa bredbandstjänster som genomförs med FlashOFDM-, Wlan- och WiMAX-teknik samt dataöverföringstjänster i mobilnätet. Vidare har Kommunikationsverket ansett att det på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet för närvarande inte finns ersättande tekniker för bredbandsprodukter som genomförts med DSL-teknik eller i fibernät med Ethernet-teknik. Därmed består den relevanta nyttighetsmarknaden av grossistprodukter för bredband som genomförts med DSL-teknik eller i fibernät med Ethernet-teknik. Bredbandsprodukter som genomförts i DSL- och fibernät omfattar även fastighets- och husbolagsanslutningar. Vid grossistprodukter för bredband som genomförts med DSL-teknik används en abonnentförbindelse med ledare av metall (nedan abonnentförbindelse med ledare av metall). Vid grossistårodukter för bredband som genomförts i ett fibernät med Ethernet-teknik används en abonnentförbindelse med optisk fiber (nedan abonnentförbindelse med optisk fiber). Europeiska kommissionen har i motiveringspromemorian till sin marknadsrekommendation fastställt att marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet kan omfatta såväl abonnentförbindelser med ledare av metall som abonnentförbindelser med optisk fiber inklusive förmedlingskapacitet i en abonnentförbindelse för parallellanvändning. Kommissionen har vidare ansett att det inte heller är tekniskt möjligt eller ekonomiskt lönsamt att hyra en abonnentförbindelseprodukt i kabeltelevisionsnätet så, att man i kabeltelevisionsnätet skulle kunna hyra ut en produkt som motsvarar abonnentförbindelsen. 7 Kommunikationsverket känner inte heller till att något teleföretag skulle ha hyrt en produkt som påminner om en abonnentförbindelse med ledare av metall eller optisk fiber i ett kabeltelevisionsnät. Med utgångspunkt i redogörelsen ovan begränsas granskningen av substituerbarheten hos efterfrågan och utbudet på marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet endast till abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, delar av abonnentförbindelser samt delat tillträde. Substituerbarhet på efterfrågesidan Köpare på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet är tjänsteföretag som erbjuder telefoni- och dataöverföringstjänster till slutkunder och regionala nätföretag som äger access- och abonnentförbindelsenät som agerar som tjänsteleverantörer på marknaden. Ett tjänsteföretag kan driva verksamhet inom ett nätföretags verksamhetsområde genom att av nätföretaget hyra en abonnentförbindelse, en del av en abonnentförbindelse, delat tillträde eller en motsvarande produkt som köparen kan använda för att erbjuda telefoni- eller dataöverföringstjänster till slutkunderna. Kommunikationsverket analyserade marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet åren Då ansåg Kommunikationsverket att den relevanta nyttighetsmarknaden på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet består av tillträde till abonnentförbindelser i det fasta telefonnätet i syfte att tillhandahålla bredbandstjänster och taltelefonitjänster. Enligt Kommunikationsverket hörde följande produkter till den relevanta marknaden: 1) abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 2) delar av abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, samt 3) förmedlingskapacitet i en abonnentförbindelse med ledare av metall för parallellanvändning, dvs. delat tillträde. Till marknaden hörde också för abonnentförbindelsen behövlig utrustning och utrustningsutrymmen. Vidare omfattade den relevanta marknaden reservabonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber som hade byggts men inte tagits i bruk (kopplats). Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt Kommunikationsverkets definition av relevant nyttighetsmarknad 8. 7 Kommissionens motiveringspromemoria ( _2007_1483_2.pdf). 8 Bl.a. HFD /2/09.

8 8 (26) Enligt uppgifter från teleföretagen var ca 2,1 miljoner abonnentförbindelser i bruk i slutet av Av dessa hade ca 98 procent byggts med ledare av metall och ca 2 procent med optisk fiber. Av abonnentförbindelserna var ca 87 procent i det ägande teleföretagets eget bruk och 13 procent hade hyrts ut till andra teleföretag. Därtill hade de teleföretag som äger abonnentförbindelser med ledare av metall hyrt ut ca abonnentförbindelser för parallellanvändning (delat tillträde). I enskilda fall hade en våglängd med dedikerad kapacitet av en abonnentförbindelse med optisk fiber hyrts ut, vilket kan jämföras med delat tillträde 9. Användningen av optiska fiberförbindelser har blivit vanligare allteftersom abonnentförbindelsenätet med optisk fiber har byggts ut. I slutet av 2012 hade sammanlagt ca abonnentförbindelser med optisk fiber färdigställts, varav drygt hälften var i bruk. Största delen av teleföretagen har byggt nät av optiska fiberförbindelser i de områden där de sedan tidigare äger ett abonnentförbindelsenät med ledare av metall. Optiska fibernät har emellertid också byggts i konkurrerande teleföretags verksamhetsområden av sådana teleföretag vars abonnentförbindelsenät med ledare av metall är belägna i glesbebyggda regioner. Abonnentförbindelsenät med optisk fiber byggs både för att ersätta abonnentförbindelser med ledare av metall eller för att tillgodose behoven i nya bostadsområden. Ungefär 90 procent av abonnentförbindelserna med ledare av metall respektive optisk fiber ägdes av etablerade teleföretag och ca 10 procent ägdes av deras konkurrenter. Ca 96 procent av abonnentförbindelserna med optisk fiber ägdes av etablerade teleföretag och ca 4 procent av teleföretag som inte har benämnts som företag med betydande marknadsinflytande på något geografiskt marknadsområde. Om man ser till antalet optiska fiberförbindelser som byggts av etablerade teleföretag, hade ca 57 procent byggts i de egna verksamhetsområdena och ca 43 procent i konkurrerande teleföretags verksamhetsområden. Särskilt en del av de etablerade teleföretagen bygger avsevärt mer utanför än innanför det egna verksamhetsområdet. Investeringarna i abonnentförbindelsenät med optisk fiber har sedan 2008 varit större än i någon annan enskild förbindelseteknik. Utifrån uppskattningar som teleföretagen har lämnat till Kommunikationsverket kommer investeringar i fibernät fortsättningsvis att öka inom den närmaste framtiden. Samtidigt som investeringarna i fibernät har ökat har investeringarna i nät med ledare av metall sjunkit till nästan en tiondel av det som investeras i fibernät. År 2010 hade över 98 procent av abonnentförbindelserna med optisk fiber anlagts av etablerade teleföretag och ca 2 procent av teleföretag som inte har benämnts som företag med betydande marknadsinflytande på något geografiskt marknadsområde. Figur 2 beskriver teleföretagens investeringar i olika slags telekommunikationsnät åren I optofibernät är det möjligt att dedikera kapacitet med olika våglängder t.ex. med hjälp av WEM-tekniken, varvid produkter som motsvarar flera abonnentförbindelser kan tillhandahållas i en enskild optisk fiber. För närvarande är användningen av olika våglängder vanligare i region- och stamnät, men våglängdstekniken kan också tillämpas i abonnentförbindelsenät.

9 9 (26) tusentals euros Fibernät Ledare av metall Wlan WiMAX UMTS * 2012* År Figur 2: Teleföretagens investeringar i olika telekommunikationsnät och prognos för investeringarnas utveckling Enligt teleföretagens svar i en enkät i anknytning till marknadsanalysen har flera teleföretag, som inte har något eget abonnentförbindelsenät, haft svårt att börja tillhandahålla bredbandstjänster till slutkunder och därmed träda in på marknaden i en region där det teleföretag som äger abonnentförbindelsenätet har ersatt ledare av metall med optiska fiberförbindelser. Svårigheterna har särskilt gällt de höga hyrorna på abonnentförbindelser med optisk fiber, vilket gör att det inte är möjligt att på ett ekonomiskt lönsamt sätt tillhandahålla bredbandsförbindelser till slutkunderna. I dessa situationer är det konkurrerande teleföretaget ofta tvunget att avstå från att träda in på marknaden eftersom det inte kan konkurrera med teleföretaget som äger abonnentförbindelsenätet. I svaren på enkäten som gjordes i anknytning till marknadsanalysen uppgav de teleföretag som redan har hyrt abonnentförbindelser på detaljmarknaden för bredbandstjänster att de tvingats ge upp slutkunder i ett läge där det etablerade teleföretaget hade ersatt abonnentförbindelser med ledare av metall med optiska fiberförbindelser. De teleföretag som hade hyrt abonnentförbindelser motiverade situationen med för höga hyror för optiska fiberförbindelser: Hyrorna hade varit så höga, att teleföretagen som hyrde abonnentförbindelserna inte längre kunde erbjuda bredbandsförbindelsetjänster lika förmånligt till slutkunderna som de skulle ha kunnat göra om hyran hade gällt abonnentförbindelser med ledare av metall. Därmed hade de teleföretag som äger abonnentförbindelsenätet kunnat återerövra marknaden genom att ersätta abonnentförbindelserna med ledare av metall med optiska fiberförbindelser. I teleföretagens svar poängterades särskilt oron för fiberförbindelsernas höga hyror bland de företag som inte hade något eget regionalt abonnentförbindelsenät eller som hyrde mycket abonnentförbindelser i förhållande till antalet ägda abonnentförbindelser. Merparten av teleföretagen i denna grupp driver verksamheten så att säga som helt nya företag eller som nykomlingar på en regional marknad. På motsvarande sätt såg de teleföretag som bara använde ett eget abonnentförbindelsenät och som inte alls hyrde abonnentförbindelser av andra teleföretag inget problem i hyrorna för optiska fiberförbindelser. Dessa teleföretag företräder en grupp som utifrån sina marknadsandelar har en stark ställning inom sitt eget verksamhetsområde och som inte i någon högre grad har strävat efter att expandera verksamheten. Utifrån det ovan nämnda kan man anse att optiska fiberförbindelser har ersatt och även inom den närmaste framtiden i allt högre grad kommer att ersätta abonnentförbindelser med ledare av metall allteftersom det nya fibernätet byggs ut både till nya områden och för att ersätta abonnentförbindelsenät med ledare av metall. På samma sätt kan abonnentförbindelser med ledare av metall betraktas som ersättare för optiska fiberförbindelser, eftersom det för många teleföretag som hyrt abonnentförbindelse skulle ha räckt med en abonnentförbindelse med ledare av metall för tillhandahållan-

10 10 (26) det av bredbandstjänster. Särskilt för de teleföretag som träder in på en ny regional marknad vore det ytterst viktigt att få hyrt åtminstone en abonnentförbindelse med ledare av metall, för att över huvudtaget kunna komma in på marknaden. De teleföretag som vill träda in på marknaden framhävde i sina svar att ca 92 procent av bredbandsförbindelserna hade en hastighet på 24 Mbit/s eller mindre i slutet av juni Förbindelser på 24 Mbit/s eller mindre kan genomföras med olika DSL-tekniker i abonnentförbindelser med ledare av metall. Med utgångspunkt i det ovan sagda anser Kommunikationsverket att den relevanta nyttighetsmarknaden på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet omfattar 1) abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 2) delar av abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 3) förmedlingskapacitet i abonnentförbindelser med ledare av metall för parallellanvändning (delat tillträde), 4) våglängd, dvs. dedikerad kapacitet av en optisk fiberförbindelse och 5) maskinrum för mindre utrustning som behövs för användning av en abonnentförbindelse. Som abonnentförbindelseprodukter eller som en produkt som väsentligt knyter an till abonnentförbindelseprodukter betraktas alla sådana produkter och tjänster i anknytning till abonnentförbindelsenätet som konkurrerande teleföretag behöver för att få tillträde till en abonnentförbindelse eller en del av den. Således är bland annat koppling av abonnentförbindelser samt månadshyran viktiga abonnentförbindelseprodukter som omfattas av regleringen. Substituerbarhet på utbudssidan Med substituerbarhet på utbudssidan avses möjligheter för andra företag än de som tillverkar de aktuella produkterna eller som tillhandahåller tjänsterna att övergå genast eller på kort sikt till att tillverka eller tillhandahålla dessa produkter utan betydande kostnader. Substituerbarheten på utbudssidan kan bedömas genom granskning av konkurrerande företags inträde på marknaden om priset på den produkt som är föremål för bedömningen stiger på ett betydande och varaktigt sätt. Med tjänsteleverantörer på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet avses regionala nätföretag som äger ett abonnentförbindelsenät. Att bygga ett abonnentförbindelsenät innebär betydande fasta investeringskostnader. Utan ett telenät i området eller närområdet har nya leverantörer relativt begräsade möjligheter att på kort sikt i större omfattning börja tillhandahålla abonnentförbindelser på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet. Byggandet av abonnentförbindelser kan anses vara lönsamt i synnerhet för stora kunder, på nya bostadsområden eller i stora husbolag, eftersom det då kan vara både tekniskt och ekonomiskt förnuftigt för konkurrenter att bygga egna abonnentförbindelser i stället för att hyra dem. Konkurrenter som bygger ett eget abonnentförbindelsenät har oftast ett abonnentförbindelsenät eller en accesspunkt till ett eget telenät i närområdet. I sådana fall kan konkurrenterna också i liten omfattning bygga enskilda abonnentförbindelser på ett tekniskt och ekonomiskt lönsamt sätt. Enligt de marknadsuppgifter som lämnats till Kommunikationsverket har det varit ovanligt att teleföretagen byggt abonnentförbindelsenät på konkurrenternas område och konkurrenterna har främst byggt nya fibernät i de större stadscentrumen. Konkurrenterna bygger i de flesta fall endast optiska fiberförbindelser, medan etablerade teleföretag i viss mån ännu anlägger abonnentförbindelsenät med ledare av metall. På ovan anförda grunder anser Kommunikationsverket att konkurrerande teleföretag inte kan kopiera befintliga abonnentförbindelsenät med ledare av metall eller optisk fiber på kort sikt. Därmed kan man inte anse att marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet skulle uppvisa tillräcklig substituerbarhet i utbudet för att det skulle ha betydelse för definitionen av nyttighetsmarknaden. Sammanfattning av den relevanta nyttighetsmarknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet Med utgångspunkt i det ovan sagda anser Kommunikationsverket att den relevanta nyttighetsmarknaden på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet omfat-

11 11 (26) tar 1) abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 2) delar av abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 3) förmedlingskapacitet i abonnentförbindelser med ledare av metall för parallellanvändning (delat tillträde), 4) våglängd, dvs. dedikerad kapacitet av en optisk fiberförbindelse och 5) utrustningsutrymmen för mindre utrustning som behövs för användning av en abonnentförbindelse. Som abonnentförbindelseprodukter eller som en produkt som väsentligt knyter an till abonnentförbindelseprodukter betraktas alla sådana produkter och tjänster i anknytning till abonnentförbindelsenätet som konkurrerande teleföretag behöver för att få tillträde till en abonnentförbindelse eller en del av den. Således är bland annat koppling av abonnentförbindelser samt månadshyran viktiga abonnentförbindelseprodukter som omfattas av regleringen. Inomhuskablarna i ett husbolag hör inte till produkterna på marknaden för tillträde till det fasta ledet i grossistledet så länge de ägs eller förvaltas av husbolaget. I kommunikationsmarknadslagen definieras abonnentförbindelse som den del av ett fast telefonnät som finns mellan användarens anslutning och en sådan anordning med hjälp av vilken meddelanden kan styras. Med en abonnentförbindelse med ledare av metall avses en abonnentförbindelse som åtminstone till en del har genomförts med ledare av metall. Med abonnentförbindelse med optisk fiber avses en abonnentförbindelse som i sin helhet har byggts med optisk fiber. Figur 3 visar exempel på delar som ingår i den relevanta nyttighetsmarknaden i olika abonnentförbindelsenät och som har genomförts på olika sätt och med olika tekniker. En abonnentförbindelse med ledare av metall eller delat tillträde till en abonnentförbindelse för parallellanvändning (förbindelser som visas med svart linje i figuren) innehåller en fysisk förbindelse mellan en aktiv utrustning eller kopplingsplint som finns i nätföretagets central eller i en gatufördelare som finns längs rutten mellan centralen och slutanvändaren till teleföretagets slutkund som använder abonnentförbindelsen. En optisk fiberförbindelse i abonnentförbindelsenät som genomförts med Point-to- Point-teknik (förbindelser märkta med P2P i figuren) är likartad i förhållande till en abonnentförbindelse med ledare av metall. I abonnentförbindelsenät som genomförts med Point-to-Point-teknik innehåller abonnentförbindelseprodukten en separerad fysisk förbindelse (optisk fiber eller optiskt fiberpar) från en aktiv utrustning, kopplingspanel eller motsvarande tillträdespunkt 10 som finns i nätföretagets central eller i en gatufördelare som finns längs rutten mellan centralen och slutanvändaren ända till teleföretagets slutkund som använder abonnentförbindelsen. Även i abonnentförbindelsenät som genomförts med Passive Optical Network-teknik (förbindelser märkta med PON i figuren) kan en egen fysisk fiberförbindelse avskiljas för slutanvändaren i de gatufördelare där den fysiska förbindelsen från nätföretagets central fördelas till enskilda slutanvändare så att fibrerna har fästs i gatufördelaren före koppling med kablar till en passiv fördelare. Även i abonnentförbindelsenät som genomförts med Passive Optical Network-teknik har fiberförbindelsen bildats mellan en aktiv utrustning eller kopplingspanel i nätföretagets central eller i en gatufördelare som finns längs rutten mellan centralen och slutanvändaren ända till teleföretagets slutkund. I abonnentförbindelsenät som genomförts med Passive Optical Network-teknik har produkter som liknar abonnentförbindelser dock genomförts med hjälp av våglängdsteknik så att en från de övriga förbindelserna separerad våglängd anvisas för en enskild slutkund. I ett abonnentförbindelsenät som genomförts med Passive Optical Network-teknik (se figur 4) kan flera, med hänsyn till våglängd separerade förbindelser, användas inom en optisk fiber, t.ex. så att den fysiska fibern från nätföretagets central innehåller flera separerade förbindelser som styrs i en eller flera gatufördelare mellan centralen och slutkunden med en passiv fördelare till slutkundsunika fysiska fiber. 10 Här medräknas de tillträdespunkter som kopplingspanelen möjliggör och i vilka koppling och routning av abonnentförbindelsen kan göras till det teleföretags nät som använder abonnentförbindelsen utan att fibern behöver klippas av och svetsas på nytt för anslutningen. I praktiken betyder det här situationer där abonnentförbindelsen kan kopplas med hjälp av en fiberkabel i gatufördelaren.

12 12 (26) Figur 3: Exempel på olika användningsändamål och -platser för en produkt på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet. Figur 4: Exempel på abonnentförbindelser som genomförts med Optical Network-teknik. Produkter som liknar abonnentförbindelser har genomförts med hjälp av våglängdsteknik så att en från de övriga förbindelserna separerad våglängd anvisas för en enskild slutkund. När det gäller marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet ska en konkurrerande operatör ha möjlighet att hämta sin egen aktiv utrustning beroende på vilken teknik som tillämpas i abonnentförbindelsenätet och det fysiska lediga utrymmet antingen till nätföretagets central eller till en gatufördelare, från vilken det konkurrerande företaget har möjlighet att hyra en abonnentförbindelse ända till slutkunden (i figuren har dessa platser betecknats med Entrant). Vidare ska ett konkurrerande teleföretag ha möjlighet att från sin aktiva utrustning i SMP-företagets central eller gatufördelare hyra en förbindelse till sitt eget nät med hjälp av den förhandsreglerade fasta förbindelsen på lokalnivå 11 eller att dra en egen förbindelse till centralen eller fördelaren. 11 Kommunikationsverket har fokuserat förhandsregleringen på terminerande avsnitt av hyrda förbindelser. Marknadsanalysen och beslut om betydande marknadsinflytande på marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet kan läsas på Kommunikationsverkets webbplats:

13 13 (26) 4.2. Relevanta geografiska marknader för nätinfrastrukturtillträde Enligt etablerad rättspraxis omfattar en relevant geografisk marknad ett område där de aktuella företagen deltar i utbudet och efterfrågan av de aktuella produkterna eller tjänsterna, där konkurrensvillkoren är likartade eller tillräckligt enhetliga, och som kan särskiljas från angränsande områden där de rådande konkurrensvillkoren är märkbart annorlunda. 12 Enligt Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (European Regulators Group, ERG) kan definitionen av en geografisk marknad göras i tre faser: 1. Regleringsmyndigheten ska först bedöma huruvida konkurrensförhållandena på en regional marknad är tillräckligt homogena för att det ska vara motiverat att göra en marknadsdefinition och marknadsanalys samt ålägga företagen skyldigheter på det nationella planet. Om konkurrensförhållandena på regionala marknader avviker från varandra ska regleringsmyndigheten i nästa fas granska de geografiska marknaderna på en mer detaljerad nivå än den nationella marknaden. 2. Utgångspunkten för en granskning på en mer detaljerad nivå är att definiera en lämplig enhet som beskriver den geografiska regionen och på vilken bedömningen av de geografiska marknaderna grundar sig. En geografisk enhet kan grunda sig på politiska eller administrativa geografiska gränser eller på ett etablerat teleföretags nätstruktur. En geografisk enhet ska uppfylla följande kriterier: i) enheterna ska vara ömsesidigt uteslutande och mindre än nationella marknader; ii) alla relevanta operatörers nätstrukturer och de tjänster som säljs på marknaden ska kunna hänföras till den valda enheten; iii) enheterna ska vara tydligt och varaktigt avgränsade; iv) enheterna ska vara tillräckligt små för att det ska vara osannolikt att konkurrensförhållandena varierar märkbart inom enheten, men samtidigt stora nog så att insamlande och analys av marknadsdata inte är onödigt betungande för teleföretagen och regleringsmyndigheterna. 3. I den tredje fasen bedöms homogeniteten i områdena och de homogena områdena definieras med utgångspunkt i uppgifterna om den valda geografiska enhetsnivån. Homogeniteten eller heterogeniteten i regionala marknader kan bedömas med utgångspunkt i hindren för att träda in på marknaden, antalet leverantörer, marknadsandelarna och priserna. Därtill kan bedömningen grunda sig på marknads- och försäljningsstrategier, kvalitets- och funktionalitetsfaktorer samt efterfrågans natur. 13 Utifrån det som anförts ovan anser Kommunikationsverket att de geografiska marknaderna för nätinfrastrukturtillträde avviker från varandra bland annat med hänsyn till antalet konkurrenter, största teleföretagets marknadsandel och priserna, och att de geografiska marknaderna därmed bör granskas på en mer detaljerad nivå än den nationella marknaden. I föregående marknadsanalys definierade Kommunikationsverket de relevanta geografiska marknaderna för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet utifrån de traditionella teleföretagens verksamhetsområden. Marknadsdata som insamlas per verksamhetsområde gör det inte möjligt att definiera geografiska marknader som 12 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2002/C 165/03, EGT C 165, , s ERG Common Position on Geographic Aspects of Market Analysis (definition and remedies),

14 14 (26) skulle vara mer detaljerade än de traditionella verksamhetsområdena. Detta är problematiskt särskilt i situationer där de regionala marknaderna uppvisar skillnader inom det traditionella verksamhetsområdet som är föremål för granskningen. Därför är det nödvändigt att samla in marknadsdata på en mer detaljerad nivå än per verksamhetsområde. Kommunikationsverket anser att en kommun uppfyller ovan nämnda kriterier för en geografisk enhet. En kommun utgör i egenskap av geografisk enhet en tydligt avgränsade regional enhet. Kommunerna är som enheter ömsesidigt uteslutande och därför kan insamlade uppgifter och gjorda beslut hänföras till klart avgränsade administrativa områden. Det är också möjligt att hänföra alla företagens fasta nätinstallationer kommunvis, och man kan på så sätt lättare bedöma de olika nätens överlappning. Även om kommuner sammanslås och kommungränserna ändras i framtiden, kan kommungränser ändå anses vara av tillräckligt varaktig karaktär. En kommun är i allmänhet tillräckligt liten för att det ska vara osannolikt att konkurrensförhållandena varierar märkbart inom enheten, men samtidigt är en kommun stor nog för att insamlande och analys av marknadsdata inte är onödigt betungande för teleföretagen och regleringsmyndigheterna. När kommunen är den geografiska enheten är det också möjligt att fastställa skyldigheter som gäller ett entydigt geografiskt område. Kommunikationsverket har i regel definierat de relevanta geografiska marknaderna utifrån uppgifterna på kommunnivå. I situationer där kommuner har sammanslagits och där det inom kommunen har funnits två nästan jämnstarka teleföretag mätt i marknadsandelar, har Kommunikationsverket ansett det nödvändigt att utreda konkurrenssituationen inom kommunen och en eventuell överlappning av abonnentförbindelsenäten utifrån uppgifter på postnummernivå. Detta har utförts i sju kommuner. Utifrån data på kommunnivå 14 har följande kumulativa kriterier tillämpats vid definitionen av relevanta geografiska marknader: i) kommunerna bildar ett fysiskt sammanhängande geografiskt marknadsområde; ii) mätt i antalet abonnentförbindelser är marknadsledarens marknadsandel nästan lika stor i alla kommuner som ingår i den aktuella regionen (± 10 %); iii) antalet konkurrerande teleföretag är nästan lika stort i alla kommuner som ingår i den aktuella regionen (± 1 teleföretag). Utifrån ovan framförda kriterier kan man särskilja regionala marknader som i tillräcklig grad avviker från varandra. Inalles kan 111 regionala marknader urskiljas på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet Sammandrag av de relevanta marknaderna De relevanta nyttighetsmarknaderna för nätinfrastrukturtillträde omfattar följande: 1) abonnentförbindelser med metalledare eller optisk fiber, 2) delar av abonnentförbindelser med ledare av metall eller optisk fiber, 3) förmedlingskapacitet i abonnentförbindelser med ledare av metall för parallellanvändning (delat tillträde), 4) våglängd, dvs. dedikerad kapacitet av en optisk fiberförbindelse och 5) maskinrum för smärre utrustning som behövs för användning av en abonnentförbindelse. Som abonnentförbindelseprodukt eller som en produkt som väsentligt knyter an till abonnentförbindelseprodukter betraktas alla sådana produkter och tjänster i anknytning till abonnentförbindelsenätet som konkurrerande teleföretag behöver för att få tillträde till en abonnentförbindelse eller en del av den. Således är bland annat koppling av abonnentförbindelser samt månadshyran viktiga abonnentförbindelseprodukter som omfattas av regleringen. 14 För sju kommuner (Kontiolahti, Korsnäs, Malax, Nummi-Pusula, Pedersöre, Pyttis och Raseborg) har de geografiska marknaderna definierats på en mer detaljerad nivå än kommunnivån. 15 De regionala marknaderna och kommunerna som ingår i dem beskrivs i bilaga 1.

15 15 (26) De relevanta geografiska marknaderna för nätinfrastrukturtillträde består av 111 regionala geografiska marknader som skiljer sig från varandra GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE 5.1. Vilken betydelse har marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet? Marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet är alltjämt regional. Etablerade teleföretag har en stor marknadsandel på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet i regionerna (bilaga 1). I slutet av 2010 var medianen för de etablerade teleföretagens marknadsandelar 89 procent. Dessa företag hade i de flesta fall också en stor marknadsandel på både parti- och detaljmarknaden för bredbandstjänster. Till exempel var medianen för marknadsandelen för de etablerade teleföretagen på detaljmarknaden för bredbandstjänster 76 procent. Därmed påverkas detaljmarknaden för bredbandstjänster i hög grad av det största, vertikalt integrerade teleföretagets 17 marknadsinflytande på ovan nämnda partimarknader. På det stora hela kan man konstatera att om ett vertikalt integrerat teleföretag har en stor marknadsandel på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet har det också en hög marknadsandel på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet liksom på detaljmarknaden för bredbandstjänster. Syftet med marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet är att göra det möjligt för nya företag att komma in på detaljmarknaden för både bredbands- och telefonitjänster liksom på partimarknaden för bredbandstjänster samt främja konkurrensen på dessa marknader. Därtill syftar marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet att främja konkurrensen på marknaden allteftersom nya företag som trätt in på marknaden har etablerat sin verksamhet på detaljmarknaden och på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet och startat investeringar i egna access- och abonnentförbindelsenät. Utvecklingen av anvädningen av grossistprodukten för nätinfrastrukturtillträde Efterfrågan på produkten för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet har minskat i någon mån på senare år. I slutet av juni 2011 hade över abonnentförbindelser eller abonnentförbindelser med delat tillträde hyrts ut till andra teleföretag, vilket är ca fler abonnentförbindelser jämfört med slutet av juni 2008 då flest abonnentförbindelserna var i bruk. Samtidigt hade teleföretag som äger access- och abonnentförbindelsenät ca abonnentförbindelser i egen bredbandsanvändning, vilket var närmare färre än i slutet av juni Inalles var nästan 30 procent av de abonnentförbindelser som var i bruk i slutet av juni 2011 hyrda av ett annat teleföretag. Figur 5 beskriver utvecklingen av olika grossistprodukter på marknaden för nätinfrastrukturtillträde De regionala marknaderna och kommunerna som ingår i dem beskrivs i bilaga Med ett vertikalt integrerat teleföretag avses ett företag som har verksamhet på flera plan i produktionen från primärproduktion till tillhandahållande av slutprodukter. Ett teleföretag kan till exempel administrera nätet i egenskap av nätoperatör och ansvara för detaljförsäljningen till slutkunderna i egenskap av tjänsteoperatör.

16 16 (26) St Tidpunkt Abonnentförbindelser i eget bruk Till andra uthyrt delat tillträde Till andra uthyrda abonnentförbindelser Till andra uthyrda bitström-förbindelser Figur 5: Abonnentförbindelser i teleföretagens eget bruk och grossistprodukter som hyrts ut till andra teleföretag Utifrån det ovan framförda kan man konstatera att marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet alltjämt har en betydande effekt på uppkomsten och bevarandet av konkurrensen på detaljmarknaden för bredbands- och telefonitjänster. Marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet kan emellertid få mindre betydelse för detaljmarknaden för bredbands- och telefonitjänster i framtiden, ifall konkurrerande teleföretag har tillräckliga möjligheter att investera i egna fibernät eller motsvarande nät som ersätter de abonnentförbindelser som företagen i dag är tvungna att hyra Granskning av marknadsinflytande på regionala marknader I samband med denna marknadsanalys har Kommunikationsverket utrett konkurrensen på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet utifrån uppgifter på det kommunala planet och därmed också definierat kommunerna som relevanta geografiska marknader. Enligt vedertagen rättspraxis är en särskilt stor marknadsandel över 50 procent redan i sig ett bevis på att en dominerande ställning existerar, förutsatt att det inte handlar om exceptionella förhållanden. Ett företag som har en stor marknadsandel kan antas ha ett betydande marknadsinflytande dvs. ha en dominerande ställning om marknadsandelen har varit stabil under en längre tid. Att marknadsandelen för ett företag som har betydande marknadsinflytande småningom minskar kan ofta betyda att konkurrensen på marknaden ökar men att ett betydande marknadsinflytande alltjämt kan skönjas. 18 Etablerade teleföretag på marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet har haft en stor marknadsandel av bredbandstjänsterna på både parti- och detaljmarknaden. De etablerade teleföretagens marknadsandelar har dock småningom minskat sedan 1993 då de regionala marknaderna avreglerades. I flera regioner har de etablerade teleföretagen dock alltjämt en marknadsandel på över 50 procent. En marknadsandel på över 50 procent kan betraktas som grund för indelningen av geografiska marknadsområden vid bedömningen av marknadsinflytandet. Med tanke på nätkonkurrensen är det viktigt att det på marknaden finns så många teleföretag som möjligt som har tillgång till ett eget access- och abonnentförbindelsenät. Därmed kan antalet konkurrenter som har tillgång till ett eget access- och abon- 18 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2002/C 165/03, EGT C 165, , s. 11.