Då jag som sommarboende ej kan närvara vid mötet lämnar jag redan här synpunkter.

Transkript

1

2 Gävle Hamn Linda Astner Gävle Stockholm Angående Sjöfartsverkets och Gävle Hamns inbjudan till samråd enligt miljöbalken tisdagen den 29 januari 2008 kl 1800 på Engeltofta angående planerade muddrings- och sprängningsarbeten i inseglingen till Gävle Hamn Då jag som sommarboende ej kan närvara vid mötet lämnar jag redan här synpunkter. Material m m Jag vore tacksam att få del av kommande MKB. Dessutom anser jag att Miljödomstolen bör sammanträda nära en så omfattande verksamhet som planeras. Därför borde förhandlingen ägde rum i Gävle och ej i Östersund. Ökad risk - inte minskad Allt större fartyg tas in till Gävle hamnar, inte minst till följd av att flygbränslet, som tidigare infördes med fartyg till Loudden i Stockholm flyttats till införsel i Gävle. Konsekvensen att ny farled behövs p g a detta borde ha legat med i den tidigare förhandlingen om denna flyttning. Vad som anges om muddring för ny farled som en säkerhetshöjning är samtidigt en riskökning då större fartyg kan tas in - skulle olyckan vara framme skulle omfattningen bli så oerhört mer omfattande med ett haveri med större fartyg än med små (jämför Thuntank 5-olyckan). Vid förlisning av tankbåtar orsakas oljeskador som kan slå ut stora delar av ekosystemen både på land och i hav. Det kan inte uteslutas att även så stora olyckor som den med Exxon Valdez 1989 utanför Alaskas kust skulle kunna inträffa i svenska vatten. Kostsamma olyckor i svenska vatten har varit olyckan med Thuntank 5 i december 1986 i Gävlebukten och oljepåslaget vid Tjörn I Gävlebukten var fem kommuner inblandade och kostnaderna uppgick då till 18 miljoner kronor. Kostnaden för fem kommuners oljesanering vid Tjörn uppgick till 96 miljoner kronor. Motsvarande kostnader för Kustbevakningens bekämpning till sjöss av jämförbar volym olja var vid Tjörninsatsen ungefär en miljon kronor. Samhällsutvecklingen visar på ett ökat hot från terroristhandlingar. Försvarsdepartementet har även pekat på möjligheterna att terroraktioner riktas mot fartygstrafiken, vilket även skulle kunna leda till omfattande oljeutsläpp. Beredskap för strandsaneringsinsatser i Räddningsverkets fem förråd vilka är placerade hos de kommunala Räddningstjänsterna i Sverige finns närmast så långt bort som i Umeå och Botkyrka söder om Stockholm. Radioaktivt strålande Cesium i sediment I maj år 1986 inträffade även den förödande kärnkraftolyckan i Tjernobyl, Ukraina. Stora mängder av det radioaktiva nedfallet kom över bl a Gävleborg. Fortfarande kan höga halter av Cesium-137 uppmätas i bär, svamp, fisk och vilt. Därför görs kontinuerliga mätningar av cesium-137 i bär, svamp, fisk och vilt i länet för att kunna följa upp effekterna av olyckan. Cesiumhalterna i bär, svamp och vilt visar generellt på en nedgång. I sedimenten i havet är dock halterna fortfarande höga. Här bifogas resultat från en mätpunkt som har koordinaterna nord , öst (rikets nät, RT90). Punkten ligger alltså strax utanför Utvalnäs. Sedimentet är uppdelat i ett antal 1 cm-skikt som är analyserade. Dock inte alla. När det gäller mängden per kvadratmeter totalt så har man därför interpolerat värden för mellanliggande skikt (röda

3 2 siffror, gula staplar). I detta prov är den totala mängden i sedimentet drygt 100 kbq/m2, vilket är högt jämfört med många andra sedimentprover och jämförbart med mängderna på land. Det är i nivå med de högsta halter av cesium, som uppmättes i Sverige efter nedfallet 1986 och de föll just över yttre fjärden och Gävlebukten och dess närmaste landområden. Se bifogad karta. Cesium ska ej spridas vidare. De högsta halterna finns i detta prov ungefär en decimeter ner i sedimentet. De högsta halterna, ca 8000 Bq/kg, kan t.ex. jämföras med gränsvärdet för aska som ligger på Bq/kg för när man inte längre får sprida den för kalk/gödslingsverkan i skogen. Radioaktiv strålning kan ge upphov till förändringar i arvsmassan vilket kan medföra cancer och ärftliga skador. Radioaktiv strålning är en kraftig riskfaktor. I större mängder kan denna sortens strålning öka risken för leukemi och några andra cancerformer 20-faldigt. Cancer börjar i en enda cell och spridningen går relativt långsamt. Detta är anledningen till att det kan ta flera år innan sjukdomen kan upptäckas i form av en synlig tumör. Risken är stor att spridning av cesium sker vid muddring och sprängning för ny farled i yttre fjärden. Vid sprängning tillkommer nitrösa gaser från sprängmedlet. En muddring bör genomföras först i yttre fjärden och sprängning senare i Holmuddsrännan för att minska spridningen och ske vintertid. Begränsande duk måste användas för att minska spridningen av sediment. Nya lerytor bör täckas med grus m h t badplatserna i området. Ca hälften av alla massor eller över kubikmeter (ca ton) avses dumpas sydväst om Lövgrund. Dumpning av massor bör dock undvikas intill Lövgrund. Om de ej kan tas om hand på land bör de föras längre ut till större djuphålor. (I inledningen anges kubikmeter?) Farledssträckning bör vara kvar - men behövs utvidgning och till vilket pris? Ca kubikmeter (ca ton) avses muddras bort enligt huvudalternativet. Det är mycket stora kvantiteter för ett sådant projekt. När Sjöfartsverket ville spränga bort ton bergmassor och skapa en autostrada för kryssningsfartygen genom Stockholms yttre skärgård engagerade sig många motståndare i decennier! Även vid Horssten berörs ett riksintresse för naturoch kulturmiljövård. Planerna att skapa en ny farled i ytterfjärden berör flera riksintresseområden. Främst berörs riksintresset för yrkesfisket, som är ett av kännetecknen för Gävle. Här kan kvicksilverföroreningar i sedimenten komma att röras upp inte bara vid muddringen utan även av strömmar som bildas av ny farledssträckning. Strömming fiskad utanför Gävle ligger har redan höga kvicksilverhalter och har hittills godkänts som matfisk genom undantag från EU:s regelverk. Risken är att halten ökar än mer. Breddning och fördjupning av Holmuddsrännan kan påverka detta riksintresse för naturen negativt genom starkare vågor och strömmar. Även naturmiljön runt Granskär, Römaren och Limön kommer att beröras av att farleden dras nära dessa öar med riksintresse för naturvården. Redan August Strindberg var imponerad av naturen och skrev bl a vid sin ångslupsfärd ut till Römaren: Först blir ögat förvillat av ett snår, som liknar en vild olivlund i miniatyr. Samma nyckfullhet i de vridna stammarna och de åt alla håll spretande grenarna, samma lancettlika form och silvergrå färg på löven. Men vid närmare påseende röja de otaliga gulröda bären att det är haftornsbusken eller finnbäret Norrlandets riksintresse för kulturminnesvården med avseende på bevarande av grosshandlarvillor och fiskestugor m m hotas av den stora undanträngning av havsvatten, som kommer av större fartyg och som kan medföra erosion och bryggras. Likaså hotas rekreationsmiljön om en större del av yttre fjärden utnyttjas för trafik med större fartyg. Fritidsbåttrafiken är sommarhalvåret mycket omfattande och segeltävlingar äger ofta rum i anslutning till segelbåtsklubbarnas hamnar och ute på fjärden. Utrymmet för dessa skulle begränsas och uppsikt krävas på betydligt större ytor än i dag.

4 3 Även för öppna mindre båtar ökar riskerna inte minst för färd ut till öarna. Särskilt bör kanotisternas läge uppmärksammas då de kommer att utsättas för starkt undervattensug kombinerat med strömmar och större vågor. Frågan är om det inte på de mest utsatta ställena som vid Holmuddsrännan och Böna fyr måste tillskapas säkrare kanotleder om större fartyg ska tillåtas passera till Gävle hamn. Sålunda bör en kanotpassage skapas mellan Djuphamn och Lillviken (f d Badviken) till Bönaviken genom ordnande av en fri passagestig med tillgång till kanotvagn. Dessutom bör vattenpassagen under Gråbergsvägen ut mot Böna fyr mellan Bönaviken och Fiskehamnen vid Gråberget återställas till gamla tiders bro och inte som numera som vägtrumma. En motiverad fråga är om det är nödvändigt att skapa så stor farled? Kommer alla berörda kajplatser att erhålla samma djup (13,5 meter)? Kommer muddring att öppna för trafik med fartyg med miljöfarligt gods som LNG, flytande naturgas, som p g a risken för förödande explosion kräver betydligt större, kilometerbreda skyddsavstånd för transporter än andra fartyg? Innan muddring av ny farledssträckning bestäms måste prövning enligt Miljöbalken 17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning, Obligatorisk tillåtlighetsprövning, 1 4. allmänna farleder företas för in till kaj ingående hamnområde. Då ska skydden av riksintressena övervägas bl a av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. Enligt uppgift avses den inre farledsfyren behöva flyttas i huvudalternativet. Fråga är om det behövs i alternativ 2 där farleden ligger kvar i hittillsvarande läge i yttre fjärden men bara breddas in mot Fredriksskans? I huvudalternativet skulle den hittillsvarande farleden användas i kombination med den nya. Så bör inte ske. Alternativ 3 med ytterligare muddring nordväst om Lövgrund och flytt av farleden ut mot riksintresset Vitgrund och Norrskär bör absolut inte övervägas. Under Allhelgonahelgen i november 2007 spreds en mycket stark frätande oljelukt över Bönavägen vid Oljehamnsvägen. Då lukten låg kvar polisanmäldes detta men någon förklaring har ej erhållits. Vilka åtgärder har hamnen vidtagit för att detta ska förhindras? Per Schönning Karlavägen Stockholm

5 djup_från djup_till Bq/kg Bq/m , , , , , , , , , , , , , , , , ,5852 totalt Bq/kg Bq/m djup cm Djup (cm)

6

7

8 Gävle Hamn Linda Astner Gävle Stockholm Angående Sjöfartsverkets och Gävle Hamns inbjudan till samråd enligt miljöbalken tisdagen den 29 januari 2008 kl 1800 på Engeltofta angående planerade muddrings- och sprängningsarbeten i inseglingen till Gävle Hamn kompletterande synpunkter Härmed kompletteras mitt brev i ovanstående ärende med synpunkter byggda på forskning om miljögifter som dioxiner i fisk fångad i Bottenhavet och Gävlebukten, som jag önskar ska beaktas. Fiskeriverket anger på sin hemsida bl a följande. Dioxiner Dioxiner eller PCDD:er)har inte analyserats lika länge som övriga grupper av miljögifter. I sötvatten finns endast sporadiska data på dioxin men det finns en tendens att halterna planar ut i de få mätningar som görs, till exempel i Vänern och Vättern, vilket oroar forskarna. Riskerna vid konsumtion av fisk med höga halter av dioxin är idag ett mycket uppmärksammat problem, som på lång sikt kan visa sig få mycket allvarliga konsekvenser för viktiga delar avdet svenska fisket i Östersjön, Vättern och Vänern. Gränsvärden Den 3 februari 2006 antogs ett nytt regelverk inom EU för gränsvärden av vissa miljögifter i livsmedel. Där anges gränsvärden bland annat för hur höga halter av dioxiner och dioxinlika PCB:er som tillåts i olika livsmedel. För fisk och produkter som innehåller fisk får halterna inte överstiga 8 pikogram per gram livsmedel. För ål görs dock ett undantag, där tillåts halter på 12 pikogram. Halterna i lax och strömming i Östersjön överskrider idag i viss mån dessa gränsvärden. Det svenska och finska fisket har dock under en övergångsperiod, fram till 2011, fått ett undantag för försäljning på respektive lands egen marknad av sex fiskarter: lax, strömming, flodnejonöga (även kallad netting), öring, röding och rom från siklöja trots att halterna av dioxin och dioxinlika ämnen i vissa fall kan överstiga gränsvärdena. Undantaget från regelverket gäller dock endast under förutsättning att svenska och finska konsumenter informeras om riskerna med dessa livsmedel, att halterna av dioxiner övervakas kontinuerligt och årligen rapporteras till kommissionen och att man vidtar åtgärder för att minska utsläppen av dessa ämnen. Strömming Mätningar av dioxin i strömming antyder att halterna av dioxin är förhöjda och eventuellt till och med något ökande i de södra delarna av Bottenhavskusten. Nivåerna i dessa områden ligger på gränsen till eller över det nyligen antagna gränsvärdet för konsumtionsfisk. Då dessa skadliga nivåer trots allt är mycket låga, på gränsen till vad som är detekterbart med moderna mätinstrument, så kan förhållandevis små utsläpp få stora konsekvenser.

9 2 För att på sikt kunna åtgärda problemen med dioxiner är det därför särskilt viktigt att man kan identifiera de huvudsakliga utsläppskällorna. En första sådan ansträngning utfördes under hösten 2004 av Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap (ITM), Naturhistoriska Riksmuseet samt Institutionen för Miljökemi på Umeå universitet. Man studerade dioxinhalter i fisk kring massaindustrierna i södra Bottenhavet. Anledningen till att insatsen koncentrerades kring detta område och dessa recipienter var dels de oroväckande tendenserna till ökande och/eller oförändrade och höga halter av dioxiner i fiskmuskel från detta område och att den berörda industrin hanterar mycket stora utsläppsvolymer. Koppling till utsläppsplatser Under september och oktober månad gjordes en större insamling av tånglake och abborre i gradienter från massaindustriernas recipienter samt i närliggande sjöar (bara abborre). Resultaten visade på en koppling mellan närhet till utsläppsplatser vid massaindustrier och förhöjda halter av dioxiner. Halterna av dioxiner var dock i dessa magra fiskar inget problem ur konsumtionssynpunkt. Däremot ger det en fingervisning om att massaindustrin kan vara en utsläppskälla för dioxiner. En större uppföljning av denna förstudie har därför genomförts under 2005 i större skala. Då satsades bland annat på att följa recipienter med olika typer av rening, även innefattande recipienter till industrier som inte längre är i drift och recipienter i sötvatten. Förhoppningsvis kan vi rapportera mer om resultat från denna studie i nästa års översikt. Miljötidningen Formas skriver : Dioxin i Östersjön - Varför sjunker inte halterna? Mats Olsson Om inte fisken i Östersjön ska fortsätta ha stämpeln hälsovådlig är det hög tid att vi identifierar problemen med de höga dioxinhalterna. Det skriver Mats Olsson i denna artikel. En större undersökning av vattnen runt våra kuster har inletts och ett antal hypoteser om vad eller vem som är boven i dramat ska testas. Genom en rad åtgärder, med syfte att reducera utsläppen till miljön, har vi lyckats minska koncentrationerna av miljögifter i fisk och fåglar. Bra exempel på detta är DDT, PCB, Lindan, kvicksilver och bly. Koncentrationer av samtliga dessa ämnen har minskat tydligt i miljön och fortsätter att minska vilket vi kan avläsa i Östersjön hos bl.a. strömming och sillgrissla. Men koncentrationerna av vårt kanske allvarligaste miljögift, dioxinerna, har slutat att minska i miljön efter 1980-talet, trots en rad åtgärder. Förbättringen har avstannat Vi har kunnat se hur halterna av dioxiner minskade efter det att växtbekämpningsmedlet hormoslyr förbjöds i början av 1970-talet. Vi kunde också se hur halterna minskade när man vidtog ett antal åtgärder inom avfallsförbränning och inom metallindustrin under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Men efter det att en annan stor källa för dioxinutsläpp -- pappers- och massaindustrin-- vidtog omfattande och dyrbara åtgärder under perioden har vi inte kunnat se någon minskning av halterna. Denna industri blekte tidigare pappersmassan och pappret med hjälp av klorgas varvid dioxiner bildades. I dioxindata från Nationella miljögiftsövervakningen går det inte att avläsa minskande halter av dioxiner i exempelvis strömming/sill eller sillgrissla efter Detta tyder på att de vidtagna åtgärderna inte haft avsedd effekt. Hur det ser ut i den limniska miljön vet vi inte eftersom miljögiftsövervakningen saknar dioxindata för perioden.

10 3 Till människor, men inte till djur! Dioxinerna finns lösta i fett. Det är därför som just fet fisk har höga halter. Situationen är allvarlig eftersom fet fisk från Östersjön (sill/strömming samt lax) inte får saluföras inom EU. Finland och Sverige har här fått ett undantag och får sälja fisken till den inhemska befolkningen. Paradoxalt nog får vi inte använda fisken till djurfoder. Mest dioxin i fisk vid massaindustri Högst är dioxinhalterna i strömming från södra Bottenhavet. Då de högsta halterna återfinns i fisk från områden med stor massaproduktion startades en pilotundersökning finansierad av Naturvårdsverket i södra Bottenhavet hösten Resultaten förelåg på försommaren i år, Pilotundersökningens upplägg Studien omfattade insamling och kemisk analys av abborre och tånglake från 7 olika industrier samt ett tiotal lokaler på avstånd från dessa. Vidare insamlades abborre från Dalälven uppströms cellulosaindustri (misstanke om att den tunga metallindustrin i Dalälven medfört förorening). Slutligen insamlades abborre från 2 insjöar vid södra Bottenhavskusten vilka endast kan nås av föroreningar via luftnedfall. Detta eftersom vi önskade studera om förbränning av flis och bark vid industrin samt central värmeverk i närområdet påverkar Bottenhavet (förbränning anges ofta som en stor källa till dagen dioxinförorening). Studerade massaindustrier var belägna i Skutskär, Korsnäs, Norrsundet, Vallvik samt Iggesund. Vidare insamlades fisk från en boardfabrik i Karlholm samt från en talloljeindustri i Ljusne. Den förstnämnda industrin kan sägas belysa tillståndet vid en industri som hanterar stora mängder virke, men som inte bleker sin produkt. Den senare industrin hanterar den lipofila (fettlösliga) fasen av veden vid massaframställning (misstanke finns att fettlösliga ämnen -- dioxiner, DDT, PCB, HCB - under den industriella processen ansamlas i den lipofila fasen). Att vi också analyserade DDT, PCB och HCB förklaras av att studier utförda utanför massaindustrier under tidigt 1980-tal visade höga halter inte bara av dioxiner utan även av DDT och PCB. Resultat Resultaten visade en tydlig, statistiskt signifikant koppling mellan högsta dioxinhalter och närhet till fyra av de studerade massaindustrierna. Intressant nog var halterna i såväl Dalälven som i de två insjöarna låga, vilket tyder på att det inte var Dalälven som förorenade södra Bottenhavet och inte heller förbränningen av bark och flis. Inte heller utanför talloljeindustrin kunde man se några förhöjda nivåer av dioxiner, vilket tyder på att orsaken till de höga halterna ej beror på industrins hantering av den lipofila fasen (lignin, hartser etc) i veden som borde innehålla de fettlösliga miljögifterna som funnits i veden. Hur förklara? Hur skall man då förklara att dioxinhalterna i miljön inte sjunker samtidigt som vi finner ett samband mellan förhöjda halter i fisk och lokalisering av cellulosaindustrier? Gamla föroreningar? En första tanke är naturligtvis att tidigare exponerade sediment ligger och läcker dioxin. Men om själva dioxinexponeringen upphört borde rimligen halterna i miljön sjunka, på samma sätt som andra ämnen med samma kemiska egenskaper (DDT, PCB etc) gjort efter det att tillförseln upphört. Dioxin i timmer från Gudrun? Ett antal hypotetiska förklaringar kan anges. Den första är att det insamlade timret som kommer till industrierna representerar en avsevärd yta av landet. Även små mängder ansamlade i eller på timret kan genom den stora mängden eller stora ytan som processas medföra en tänkbar källa för Bottenhavets dioxinförorening. Vi skall hålla i minnet att mängden dioxin i Bottenhavets totala strömmingspopulation endast utgör ca 2 gram. För denna hypotes talar det förhållandet att även halterna DDT och PCB, vilka inte används vid massaproduktionen, oftast är högst inne vid industrin.

11 4 På samma sätt kan man se att utanför boardfabriken i Karlholm, som aldrig blekt sina produkter med klorgas, var inte bara halterna av dioxin utan också DDT, PCB och HCB tydligt förhöjda. Om denna hypotes är riktigt kan man undra vad stormen Gudrun kan medföra för dioxinbelastningen. På ett år "avverkades" flera års normala uttag av södra Sveriges "luftfilter". Bildas dioxin i processen? En annan hypotes är att den nuvarande blekningsmetoden med klordioxid i och för sig ej medför bildning av dioxiner men väl lågklorerade organiska föreningar, exempelvis klorfenoler, som under inverkan av kraftfulla biologiska processer i exempelvis reningsanläggningar, omvandlas till dioxiner. Vi vet att pentaklorfenol i komposter omvandlas till oktaklordioxin. Hypotesen får i vår studie ett stöd då vi såg en viss koppling mellan höga dioxinhalter och vissa typer av avancerade reningsmetoder i anslutning till industrin. Är muddring orsak? En annan hypotetisk delförklaring är en inverkan på tillståndet i södra Bottenhavet genom omfattande muddringsarbete i en tidigare recipient för såväl klorgasblekande massaindustri som kloralkaliindustri. De muddrade sedimenten har vid tidigare studier belagts innehålla betydande mängder dioxiner. Märkligt nog har industrin tillåtits utföra muddring i området ( m3) och dessutom utföra arbetet utan kontrollprogram för dioxiner! Svårt förklara, men nödvändigt Som framgår av ovanstående är situationen komplex och orsakssammanhangen fortfarande oklara. Vi står inför ett svårt dimensioneringsproblem då mängderna av eventuella utsläpp av dioxin dels är utomordentligt små (men skapar allvarliga problem) och dels kan vi ha flera orsaker. Men det är icke desto mindre hög tid att identifiera problemen om inte fisken i Östersjön och särskilt Bottenhavet även i fortsättningen skall betraktas som hälsovådlig. I dagarna har en större undersökning inletts längs samtliga våra kuster och i vissa insjöar och resultaten kommer förhoppningsvis att föreligga under sommaren Industrin har också initierat studier inriktade mot de industriella processerna. Professor Mats Olsson leder ett forskningsprojekt där deltagarna kommer från Institutionen för tillämpad miljövetenskap, ITM, Stockholms universitet, Institutionen för Miljökemi, Umeå universitet samt Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm. Klart oroande är att dioxiner tycks finnas kvar ännu i större värmeverksförbränning och användande av virke. Dessutom att halterna i fet fisk som strömming ökar trots att klorblekning vid pappersbruken ej längre gäller. Slutsatsen att omfattande muddringsarbeten i bottenviken kan ligga bakom de ökande halterna är skrämmande. En miljöbedömning måste göras att planerad muddring i omfattning ungefär lika stor som utsprängningen av Södra länken-tunnlarna i Stockholm måste anses ha stor negativ miljöpåverkan. Se även bifogad pdf-fil Dioxin2005miljögift om Miljögifter i biota Den pågående uppvärmningen av jorden skulle medföra att havsytan långsamt stiger över tiden. Detta förutsatt att snittet för uppvärmningen inte uppgår till mer än runt en grad detta sekel då havsytan väntas stiga ca 0,6 meter enligt IPCC. Det finns forskning som visar att om höjningen blir upp till 3 grader skulle en höjning av havsytan kunna fortsätta med upp till en meter var 20:e till dess den når upp till 25 meter. Detta enligt direktör James Hansen på NASA. Se mer via nedanstående länkar: Per Schönning, Karlavägen 119, Stockholm

12 Året som gått Miljögifter Miljögifter i biota Anders Bignert 1, Elisabeth Nyberg 1, Erik Greyerz 1, Maja-Lena Brännvall 2, Kristina Sundqvist 3, Karin Wiberg 3, Peter Haglund 3 1 Gruppen för miljögiftsforskning, Naturhistoriska riksmuseet, 2 Länsstyrelsen i Gävleborg, 3 Kemiska institutionen, Miljökemi, Umeå universitet Det föreligger tydliga geografiska skillnader i koncentrationer av dioxiner, dibensofuraner och dioxinlika PCBer längs svenska kusten från Bottenviken ner till norra Egentliga Östersjön. En övervägande del av kuststräckan visar dioxinkoncentrationer över det tillåtna gränsvärdet (4 pg TCDD-ekvivalenter/g färskvikt). De högsta halterna återfinns i Bottenhavet. Oroande signaler beträffande hälsotillståndet för gråsäl och havsörn i detta område bör följas upp. Minskning vid Ängskärklubb Analyserna som utförts inom den nationella miljögiftsövervakningen sedan 1990 visar på varierande halter från år till år, men visar ingen trend (Bignert et al. 2006). Koncentrationerna av dioxin i strömming är, på färskviktsbasis, nästan dubbelt så höga i Östersjön som i Kattegatt. Räknat som mängd per gram fett är koncentrationerna ungefär tre gånger högre i Östersjöns magrare strömming. Glädjande nog visar en analys av strömming från Ängskärsklubb från 1979 och framåt en signifikant minskning från 1979 till Även från 1985 och framåt visar resultaten en minskande tendens, men minskningen är inte statistiskt signifikant. Medelkoncentrationen vid Ängskärsklubb beräknad för är dock mellan 2 och 2,5 ggr högre än i södra Egentliga Östersjön och mer är 4,5 ggr högre än i Kattegatt (beräknad på färskvikt). Om vi tror att minskningstakten kommer att hålla i sig kommer det att ta 16 år innan medelkoncentrationerna i södra Bottenhavet är desamma som i södra Egentliga Östersjön. Stora områden överskrider gränsvärdet Den geografiska undersökningen, med ett 30-tal provtagna stationer visar en del intressanta mönster. Stora områden visar dioxinkoncentrationer över det tillåtna gränsvärdet (4 pg TCDD-ekvivalenter/g pg g Ängskärsklubb Årtal Koncentrationer av dioxiner (TCDDekvivalenter, pg/g färkvikt) i höstfångad strömmingsmuskel från Ängskärsklubb. Harufjärden (Bottenviken) Utlängan (Egentliga Östersjön) Fladen (Kattegatt) 2,0 1,5 pg g -1 1,0 0,5 0, Koncentrationer av dioxiner (TCDD-ekvivalenter, pg/g färkvikt) i höstfångad strömming från referenslokaler i Bottenviken, södra Egentliga östersjön och Kattegatt. Årtal 28 Bottniska viken 2005

13 Året som gått Miljögifter Övervakning av miljögifter Inom det nationella programmet för övervakning av miljögifter i biologiska prov insamlas och analyseras strömming resp. sill från tre lokaler: Harufjärden i Bottniska viken, Utlängan i södra Östersjön samt Fladen i Kattegatt, för dioxinmätningar. Analyserna har utförts årligen sedan Resultaten har kompletterats med analys av äldre, lagrade prover av strömming från Ängskärsklubb. På så sätt har värden från 1979 kunnat erhållas. Under år 2004 insamlades och analyserades strömming från ett 30-tal lokaler, framför allt från Bottenhavet men också från Bottenviken och norra Egentliga Östersjön (Bignert et al. 2005). Projektet initierades och finansierades av länsstyrelsen i Gävle. Huvudsyftet var att studera tillståndet med hänsyn till rådande gränsvärden samt att undersöka om det förekommer större geografiska skillnader beträffande dioxinkoncentrationer i Bottniska viken. Det mesta av fisket utfördes under maj juni, medan några få prov togs i september november. Från varje lokal homogeniserades lika stora muskelprov från 15 individer till ett samlingsprov. Urvalet av storlek gjordes för att representera konsumtionsfisk. Trots att strömming av den storlek som insamlats kan röra sig över relativt stora avstånd, visar undersökningen ett ganska tydligt geografiskt mönster. Fisk som fångats på närliggande lokaler har dioxinkoncentrationer som skiljer sig mindre åt än fisk som fångats långt ifrån varandra. Sambandet visar ett successivt avtagande mellan närliggande stationer upp till ca 100 km. Detta ger möjlighet att extrapolera resultaten till generaliserade kartor. Utan skinn pg/g färskvikt < < 3 färskvikt). Längs en kuststräcka från Kapellskär i söder till Söderhamn är koncentrationerna generellt över 4 pg TCDD-ekvivalenter/g färskvikt. Mellan Hudiksvall och Sundsvall följer ett kustavsnitt med lägre koncentrationer. Mellan Härnösand och Örnsköldsvik ser vi återigen högre koncentrationer. Det måste understrykas att kartan ger en ögonblicksbild av medelvärden som är behäftade med osäkerheter av olika slag exempelvis säsongsvariation och individuell variation (Bignert et al. 2005). Trots denna osäkerhet antyder kartan en tydligt förhöjd risk att överskrida det gällande gränsvärdet för strömming fångad under sommaren från de södra delarna av Bottenhavet. De uppskattade nivåerna för Bottenviken är mer osäkra p g a den glesare provtagningen. Koncentrationerna i strömmingsproverna mättes i prover av muskel utan skinn och det fett som finns precis under skinnet. Provtagningen skedde på samma sätt som inom det nationella övervakningsprogrammet och följde också de regler som gäller inom EU för dioxinprovtagning (Anon. 2004). Strömming äts dock nästan alltid med skinn. Fetthalten är mellan 1,5 och 2 ggr högre i fisk med skinn och fettlagret strax under skinnet jämfört med fisk utan skinn (Aune et al. 2003, Bignert et al. 2006). Den faktiska belastningen av dioxiner och PCB på konsumenten är alltså större än den ovan redovisade. Det gäller människa såväl som andra storkonsumenter av fisk exempelvis säl, havsörn och utter. Om gränsvärdet ska gälla den del av strömmingen som i realiteten konsumeras, påverkar detta riskkartan markant. Den generaliserade kartan blir helt röd även om vi försiktigtvis använder oss av den lägsta skillnaden, 1,5 mellan muskel och muskel med skinn. Med skinn pg/g färskvikt > 4 < 4 Koncentrationer av dioxiner (TCDD-ekvivalenter, pg/g färskvikt) i muskel utan skinn från strömming fångad under sommaren 2004 (vänster). Gult, orange och rött överskrider gällande gränsvärde. Figuren till höger visar uppskattad dioxinkoncentration (TCDD-ekvivaltenter, pg/g färskvikt) i muskel + skinn under förutsättning att fetthalten är 1,5 ggr så hög i muskel + skinn som i enbart muskel Bottniska viken 29

14 Året som gått Miljögifter Högre koncentrationer på våren Uppmätta halter i fisk fångad under vår/ sommar jämfört med halter i fisk fångad under höst indikerar att det föreligger en tydlig säsongsvariation. De uppmätta vår-/sommarkoncentrationerna var mellan 2 och 5 gånger högre än de få prov som togs på hösten. Orsaken till säsongsskillnaden skulle till viss del kunna vara att den höstfångade strömmingen hade en något lägre medelålder, men åldersskillnaden är inte en entydig förklaring. En annan tänkbar orsak är att vår-/sommarströmmingarna och höstströmmingarna möjligen lever i skilda habitat vilket skulle kunna leda till variationer i exponeringsgrad. Om belastningen verkligen ökar under vår och sommar, kanske som en följd av snösmältningen och ökad avrinning, krävs att jämvikten mellan vatten och fiskmuskel sker förhållandevis snabbt. De geografiska mönster som kan märkas i kartorna skulle kunna tyda på detta. Det förhållande att dioxinkoncentrationen verkar öka med ökande ålder (Bjerselius et al. 2003a, Kiviranta et al. 2003) talar dock emot en snabb jämviktning. En säsongsvariation av den här storleksordningen har givetvis stor betydelse för riskbedömningen. Om vi använder medelvärdet för skillnaden mellan vår/ sommar och höst på 3,6, och antar att detta gäller för alla lokaler längs hela kusten visar en karta med uppskattade höst- pg/g färskvikt < < 3 Uppskattade koncentrationer av dioxiner (TCDD-ekvivalenter, pg/g färskvikt) för höstfångad strömming, enbart muskel, till vänster. Den högra kartan visar uppskattad koncentration för muskel + skinn beräknad från ett sämsta höstscenario. Gult, orange och rött överskrider gällande gränsvärde. koncentrationer värden som i samtliga fall ligger under gränsvärdet på 4 pg TCDDekvivalenter/g färskvikt. Om vi istället räknar med det sämsta scenariot beträffande höstsituationen d v s att skillnaden mellan vår/sommar och höst är mindre så att höstkoncentrationerna bara är hälften av vår-/sommarvärdena (den lägsta skillnad som uppmättes i de 6 proven) samt att kvoten mellan (muskel + skinn)/muskel är 1,8 (den största medelkvoten som uppmättes), kommer betydligt fler områden att överskrida gränsvärdet. De lägre höstkoncentrationerna förmår endast uppväga tillskottet från skinn + muskel, och bilden blir i det närmaste identisk med den som visar sommarkoncentrationer i ren muskel. gifter i vår miljö PCB och många andra persistenta föroreningar visar sjunkande trender i Östersjön som en följd av de åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen (Bignert et al. 1998). För polyklorerade-p-dioxiner (PCDDs) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDFs), är situationen dock annorlunda. Dessa båda ämnesgrupper kallas i dagligt tal för dioxiner. Halterna av dioxiner (uttryckta som TCDD-ekvivalenter) i sillgrissleägg från St Karlsö i centrala Egentliga Östersjön har legat på en oförändrad nivå under de senaste 20 åren (Bignert et al. 2006). Tidigare undersökningar pekar ut Östersjön i allmänhet och Bottenhavet i synnerhet som hårt föroreningsbelastat (Olsson et al. 2003a, 2003b, 2004, Kiviranta et al. 2003, Karl & Ruoff 2004). Innehållet av dioxin i fet fisk överskrider ofta det föreskrivna gränsvärdet (Anon., 2001, 2002). Sverige och Finland kan därför för tillfället bara sälja denna fisk på hemmamarknaden eller utanför EU:s gränser. Även en viss typ av PCBer visar en dioxinliknande giftighet och kan också räknas om till TCDDekvivalenter och slås ihop med dioxiner och dibensofuraner vid en riskbedömning. Det nya gränsvärdet för TCDDekvivalenter som inkluderar bidraget från dioxinlika PCBer är satt till 8 pg/ g färskvikt (Anon., 2006). Under 1980-talet fokuserades åtgärderna på att begränsa dioxinutsläppen till förbränningsanläggningar och till blekning av pappersmassa. I en nyligen publicerad rapport presenteras resultat som tyder på att skogsindustrin fortfarande kan utgöra en dioxinkälla (Olsson et al. 2005). En likaledes färsk rapport redovisar en sammanställning av andra potentiella källor (Bergqvist et al. 2005). Många av de källor som nämns i ovanstående rapporter är koncentrerade längs kusten i Bottenhavet. 30 Bottniska viken 2005

15 Året som gått Miljögifter PCB:er räknas in De PCB-kongener som saknar eller endast har ett klor i orto-position har en viss förmåga att binda till samma receptor som dioxiner. Dessa PCBer har alltså liknande giftverkan som dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F) om än betydligt svagare, men detta uppvägs av att PCBer generellt förekommer i betydligt högre halter än PCDD/F. Koncentrationer av olika PCB-kongener kan alltså räknas om till TCDD-ekvivalenter precis som för PCDD/F. Nyligen trädde ett nytt gränsvärde för summan av bidraget både från PCDD/F och dioxinlika PCBer i kraft. Tidigare undersökningar i Östersjön har uppskattat bidraget från dioxinlika PCBer till summan av TCDD-ekvivalenter till ca 50 procent (Bjerselius et al., 2003b). I de prov som analyserats i den föreliggande undersökningen i Bottenhavet är bidraget från dioxinlika PCBer till summan mindre, i genomsnitt 35 procent. Det nya gränsvärdet är bestämt till 8 pg TCDD-ekvivalenter/g färskvikt. Det innebär att bidraget från de dioxinlika PCBerna måste överskrida 4 pg TCDD-ekvivalenter/g för att öka risken att en fångst överskrider det nya gränsvärdet. Så är inte fallet i den här aktuella studien. Inget av samlingsproverna inom studieområdet överskrider 3,7 pg TCDDekvivalenter/g färskvikt. Det innebär i praktiken att en karta baserad på det nya sammanslagna värdet kommer ge intryck av att större områden ligger under gränsvärdet jämfört med en karta baserad på det gamla gränsvärdet som bara bygger på PCDD/F. Det gamla gränsvärdet gäller dock tillsvidare parallellt med det nya. De högsta koncentrationerna dioxinlika PCBer återfinns i samma områden som där de högsta PCDD/F-koncentrationerna uppmättes. Om man beräknar koncentrationerna då strömmingen konsumeras med skinn kommer värdena att hamna över gränsvärdet i stort sett alla undersökta områden. Det enda undantaget är en kil i mellersta delen av Stockholms skärgård där proven ligger glest och ett samlingsprov gett en låg koncentration av dioxinliknande PCBer. PCB pg/g färskvikt < 3,5 3 3,5 2, ,5 < 2 PCDD/F/PCB pg/g färskvikt Kartan till vänster visar koncentrationer av dioxinlika PCBer (TCDD-ekvivalenter, pg/g färskvikt) i muskel utan skinn från strömming fångad under sommaren Inga prov överskrider gränsvärdet 4 pg TCDD-ekvivalenter/g färskvikt. Den högra kartan visar det summerade bidraget från PCDD/F och dioxinlika PCBer i muskel utan skinn. Koncentrationer av dioxiner och dioxinlika PCBer (TCDD-ekvivalenter, pg/g färskvikt) i muskel med skinn från strömming fångad under sommaren Fetthalten är mellan 1,5 och 2 ggr högre i fisk med skinn jämfört med fisk utan skinn. Uppskattningen är försiktigtvis gjord med en faktor 1,5. Fisk från de rödfärgade områdena överskrider det föreslagna gränsvärdet för dioxiner och PCBer på 8 pg/g TCDDekvivalenter. < < 5 pg/g färskvikt > 8 < Bottniska viken 31

16

17

18 Sjöfartsverket Gävle Hamn Gefle Segel Sällskaps synpunkter på muddringsarbete i Holmuddsrännan Sällskapet öskar att nuvarande farled på Yttre Fjärden norr om Heros grund stängs för yrkestrafik om en sydligare farled på södra delen av fjärden öppnas av två skäl: 1. Säkerheten försvåras då fritidsbåtar omöjligt kan avgöra vilken farled fartyget planerar välja. Yrkessjöfarten kan antingen köra rakt fram eller gira babord efter passage av Holmuddsrännan. Det blir svårt för en fritidsbåt att avgöra vilken väg fartyget ämnar välja och det därmed blir svårt att planera sin färd och hålla undan. 2. För seglingssporten betyder det att ytterligare områden stängs för utläggande av start och mållinje samt rundningsmärken då de inte kan läggas i farled. Vi lyssnar normalt efter planerade passager men det är vanligt att tidtabellerna inte följs av fartygen så det blir svårt även om vi lägger märken utanför farlederna. Sällskapet önskar också att grunden söder om planerad farled muddras till 3 meter så att fritidsbåtar får eget seglingsbart vatten bredvid farleden det gäller två platser 1. Söder om Gävles inlopp nr 2 och 3, grundet 1,8 m 2. Söder och SO om Gävles inlopp nr 1, grundet 1,7 meter och grundet 2,5 m Seglingsdjupet bör överstiga 2,5 meter då många av dagens fritidsbåtar har djupgående på 2 meter eller mer. Åtgärden gör att fritidsbåtar kan segla utanför farled ända ut till Ytterriskan vilket höjer säkerheten ytterligare. För seglarna i Gävle Torsten Svärd Ordförande Gefle Segel Sällskap

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29 Gävle energi elnät har följande synpunkter: Muddringsområdets avgränsning i nordost verkar tangera Gävle Energis sjökabel (10 kv) för elförsörjningen till Limön. Eventuell flytt av kabeln ska bekostas av Gävle hamn. Ursäkta förseningen av svaret. Hälsningar Bengt Rinne Teknikutvecklare Gävle Energi AB Box Gävle Telefon Mobil Fax bengt.rinne@gavle.se

30

31

32

33

34

35

36

37

38 YTTRANDE HÖGKVARTERET Datum HKV beteckning :50684 Sida 1 (1) Ert tjänsteställe, handläggare Ert datum Er beteckning Linda Astner Vårt tjänsteställe, handläggare Vårt föregående datum Vår föregående beteckning PROD INFRA Jonas Augustsson jonas.augustsson@mil.se Kompletterande samråd - Uppgradering av inseglingsleden till Gävle Hamn, Gävle kommun, Gävleborgs län Försvarsmakten har inget att erinra i rubricerat ärende. (13 920:37262) Anders Järn Chef Produktionsledningens Infrastrukturavdelning Jonas Augustsson Sändlista Gävle kommun Kopia till Linda Astner För kännedom Länsstyrelsen Gävleborgs län gavle.kommun@gavle.se linda.astner@gavle.se gavleborg@lansstyrelsen.se För kännedom inom HKV PROD INFRA (JA) Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-post, Internet STOCKHOLM Lidingövägen exp-hkv@mil.se

39

40

41 Från: Johan Östberg Skickat: den 1 februari :46 Till: Ekman, Mikael Ämne: Gävle Hamn Hej Det var denna annons om samråd från sjöfartsverket som var det vi sett. Inget har sänts till oss. Per Aspenbergs synpunkter finns nedan. Bara så där oerhört spontant så ser jag två tänkbara problem med muddring och sprängning av den nya farleden: 1) Störning på fågelöar under häckningstid (1.maj - 15.juli) 2) Uppgrumling av vattenmiljön till förfång för födosökande fåglar Ang 2 vågar jag inte ha någon åsikt. Svårbedömt. Kanske bara att släppa. Ang punkt 1 så finns ett par öar med fint fågelliv i direkt anslutning till muddringen. Hetast i detta fall är Römarsgrund med många arter i en koloni fisktärnor, t ex snatterand och rödbena. Man kunde väl anmoda farleds-muddrarna att styra bort muddring och sprängning från rännan under ovan angivna tid på året där den löper precis intill öar och grund. Hälsningar Johan Östberg

42 YTTRANDE 1 (2) Dnr Dossnr Miljöskyddsenheten Helena Holmberg helena.holmberg@lansstyrelsen.se Gävle Hamn AB Att. Linda Astner Fredriksskans GÄVLE Yttrande över utökat samråd avseende uppgradering av inseglingsleden till Gävle Hamn Bakgrund Gävle hamn AB inkom den 20 december 2010 med utökat samråd angående uppgradering av inseglingsleden till Gävle hamn. Tidigt samråd genomfördes Efter det har justering av dumpningsplats i havet ändrats liksom den totala volymen muddrade massor. Detta föranledde ett utökat samråd under försommaren Därefter har inseglingsledens sträckning förändrats. Länsstyrelsens yttrande Länsstyrelsen vidhåller de synpunkter som lämnades vid det tidiga samrådet 2007, se tjänsteanteckning tillsänd Gävle Hamn (länsstyrelsens diarienummer ) och vid det utökade samrådet försommaren 2010, se yttrande (länsstyrelsens diarienummer ). Utöver det vill länsstyrelsen särskilt framföra följande: Kulturmiljö Särskild utredning av kulturhistoriska lämningar krävs enligt 2 kap 11 lagen (1988:950) om kulturminnen, vilket länsstyrelsens kulturmiljöenhet kommunicerat separat med Gävle Hamn om. Om den nya sträckningen inte ingått i tidigare genomförd utredning ska en kompletterande utredning utföras för de delar som inte undersökts. Samhällsutveckling De planerade muddringsarbetena kommer att ske nära bebodda områden och då särskilt Holmudden på Norrlandet. Den ändrade sträckningen väster om Heros grund innebär sannolikt att fler boende på Norrlandet kan komma att störas av projektet. Norrlandet är av riksintresse för kulturmiljö, som också framgår av samrådsunderlaget, men är dessutom av stort värde för friluftslivet. Postadress Länsstyrelsen, Gävle Besöksadress Borgmästarplan Telefon Fax Webbadress E-post gavleborg@lansstyrelsen.se

43 YTTRANDE 2 (2) Dnr Dossnr Med hänsyn till de boende, friluftslivet och riksintresset för kulturmiljö är det därför särskilt viktigt att miljökonsekvensbeskrivningen redovisar: Beräknade bullernivåer och förslag till åtgärder för att minimera störningarna, exempelvis restriktioner vad gäller tider för arbetet Åtgärder för att om möjligt minimera grumlingen Detta yttrande har tagits fram i samråd mellan sakområdena för vattenverksamhet, naturvård, fiske, miljöanalys, hälsoskydd, kulturmiljö samhällsutveckling och planfrågor. Per Ahlenius Helena Holmberg Kopia till: Bygg- och miljö i Gävle kommun Postadress Länsstyrelsen, Gävle Besöksadress Borgmästarplan Telefon Fax Webbadress E-post gavleborg@lansstyrelsen.se