STHTENS SKOGSfÖRSöKSRNSTAhT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STHTENS SKOGSfÖRSöKSRNSTAhT HÄFTET MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS 7. HEFT ----{38}---- CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910.

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. INHALT. Sid. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år Bericht iiber die Tätigkeit der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre I. Skogsafdeningen (Forstiche Abteiung)... II. Botaniska afdeningen (Botanische Abteiung)..., GUNNAR SCHOTTE: Skogsträdens frösättning hösten :... 5 Die Samenernte der Wadbäume von Schweden im Herbst 1909 (I-II) HENRIK HESSELMAN: Studier öfver de norrändska tahedarnas föryngringsvikor I Studien itber die Verjitngungsbedingungen der norrändischen Kiefernheiden I (III-VIII) GUNNAR SCHOTTE: Om fargning af skogsfrö i syfte att utmärka utändsk vara , Uber die Färbung des Forstsamens zur Unterscheidung ausändischer Ware (IX-XII) HENRIK HESSELMAN: Om vattnets syrehat och dess inverkan på skogsmarkens försumpning och skogens växtighet Uber den Sauerstoffgehat des Bodenwassers und dessen Einwirkung auf die Versumpfung des Bodens und das Wachstum des Wades (XIII-XVI) TORSTEN LAGERBERG: Om gråbarrsjukan hos taen, dess orsak och verkningar I, II Die Hypodermea- Krankheit der Kiefer und ihre Bedeutung (XVII-XXII) NILS SYL VEN: Materia för studiet af skogsträdens raser..... Materia zur Erforschung der Rassen der schwedischen \Vadbäume I o. Några svenska taformer I Einige schwedische Kiefernformen (XXIII-XXVI) GUNNAR SCHOTTE: Skogsträdens frösättning hösten Die Samenernte der Wadbäume von Schweden im Herbst 1910 (XXVII-XXVIII) NILS SYL VEN: Om poineringsförsök med ta och gran I 9 Uber Sebstbestäubungsversuche mit Kiefer und Fichte (XXIX-XXX) GUNNAR SCHOTTE: Om betydesen af fröets hemort och moderträdets åder vid takutur Uber die Bedeutung der Samenprovenienz und des Atersdes Mutterbaumes bei. Kiefernkutur (XXXI-XXXII) Pagineringen inom parentes hänvisar ti motsvarande sidor i Skogsvårdsföreningens Tidskrift rg Stjärna vid paginasiffran utmärker, att uppsatsen varit intagen i tidskriftens fackuppaga.

3 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. Om betydesen af fröets hemort och moder= trädets åder vid takutur. Af GUNNAR SCHOTTE. Erfarenheten har sedan änge ärt de svenska skogsmännen, att utändskt tafrö från sydändsk hemort i amänhet ej är användbart för skogsodingar i vårt nordiga and. Sverige har också, isynnerhet genom bestämmeser under innevarande år, sökt att fuständigt skydda sig mot införse af utändskt tafrö. Genom Kung. Maj:ts förordning den 4 apri 1910 har, som bekant, påbjudits färgning af barrträdsfrö, som införes från annat and, och vid senaste riksdag höjdes tuen på tafrö ti 6 kr. pr kg., hvarjämte äfven takott beades med tu efter 6 kr. per kg. ;:1 Numera behöfver såunda ej utändskt tafrö bifva oafsiktigt användt i de svenska skogarna. Men när taen inom vårt ångsträckta and växer under så oika kimatiska förhåanden, är säkerigen ej frö från en de af andet användbart i hviken annan trakt som hest. Såunda torde ej sydsvenskt eer t. o. m. meansvenskt tafrö kunna gå ti i stora dear af Norrand; dock är ännu ej utrönt, huru ångt en förfyttning af frö från söder ti norr eer från en ägre ti en högre beägen trakt inom vårt and kan ske. För att söka ösa denna för norrandsskogarnas föryngring så viktiga fråga, har skogsförsöksanstaten från och med år I 909 upptagit på sitt program försöksodingar i stor skaa i Norrand med tafrö från oika dear af andet. Hittis har endast nödigt pantmateria hunnit uppdragas, hviket nästkommande vår ska utpanteras å ett ferta stäen därstädes. skogsförsöksanstaten har dock redan tidigare i förening med andra undersökningar i förbigående ägnat sin uppmärksamhet åt proveniensfrågan. Såunda har i samband med en utredning 1 om den frömängd, som bör användas vid rutsådd, utsåtts frö från oika dear af andet. Dessa sådder hafva reviderats et't ferta gånger, och resutatet af de oika pantornas tiväxt tord<: vä framdees komma att pubiceras i försöksanstatens meddeanden. Sutigen har det tafrö, som vintern I ALEX. MAASS. Frömängden vid uts?tdd af ta- och granfrö. Medd. fr. Statens Skogsförsöksanstat r 90 7.

4 230 GUNNAR SCHOTTE. -I904 insamades från oika dear af andet för utrönande af fröets beskaffenhet och grobarhee, bifvit utsådt i pantskoorna. å Oestads kronopark i Västergötand. De I-åriga pantornas utvecking har förut omtaats i sist citerade uppsats, sid. rg8. Såsom 2 åriga utsattes pantorna sedermera våren I go6 af dåvarande assistenten vid skogsförsöksanstaten, jägmästare G. E. SVENSSON. Som panteringshiit vades det enda tigängiga hygge, som då fanns å Oestads kronopark, på den s. k. Österskogen, cirka 2-3 km. sydost om Oestads gård. Försöksytan är beägen på syd- och västsuttningarna af en bergbunden höjd strax väster om Sämsjön. Tyvärr är marken inom densamma mycket växande, hvarför försöksytans afdeningar föragts i en båge rundt bergpatån. Väster om ytan och i dess västra kant är marken kärraktig. Jordmånen utgöres af mjäa. Öfverst hafva vi såunda ett s-7 cm. mäktigt torfaktigt humusager, sedan hvitsand 2-4 cm., hvarefter föjer fin rödsand. Nederst i västra deen af ytan är torfagret mäktigare, ända ti I4 cm.; bysandsagret är här tjockare och någon ringa ortstensbidning är märkbar. Marken är ännu täckt af den vaniga hyggesvegetationen, med en de mossor, något ris samt strödda gräs och örter, band hvika fäckvis ingå haon (Rubus z"dceus), örnbräken ( Pterz"s aquz"z"na), Epz"obium angustifoium, Cornus suecz"ca m. f. Försöksytan är uppdead i 35 skida afdeningar om ungefår I ar, och i hvarje parce ha upphackats gropar. I hvarje grop utsattes i amänhet tvenne tapantor. - De oika afdeningarna äro på grund af markens beskaffenhet och växande exposition ej aa sinsemean jämförbara. Däremot äro många af dessa fät fut jämföriga. I amänhet ha sådana pantor, som ansetts erbjuda största intresset vid en jämförese, utpanterats på de mest ikformiga afdeningarna. Pantornas höjd har uppmätts vid sutet af vegetationsperioderna 1909 och Resutatet af dessa revisioner hafva sammanstäts i efterföjande tabeer å sidorna Aa däri återgifna mått kunna ikvä ej direkt jämföras på grund af markens stora växingar inom försöksytan, hvarigenom värdet af resutaten minskats. Jag har emeertid ansett mig redan nu böra pubicera desamma, då den hittis utkomna itteraturen endast innehåit het få, på odingsförsök grundade studier öfver taens proveniensfråga. I förväntan på resutat af de i större skaa och med bättre materia igångsatta proveniensförsöken i Norrand, "kan närnigen tapanteringarna vid Oestad erbjuda något af intresse. Detta isynnerhet som taens proveniensfråga upptagits ti undersökning i större eer mindre omfattning 1 GUNNAR schotte. Takottens och tafröets beskaffenhet skördearet Medd. fr. Statens Skogsforsöksanstat h. 2, Skogsvardsf. tidskr

5 (415*) OM BETYDELSEN AF FRÖETS HEMORT M, M. VID TALLKULTUR. 231 af aa de europeiska skogsförsöksanstaterna, men något bidrag ti frågan förut ej kunnat ämnas från Sverige, frånsedt de ofvannämnda undersökningarna af I- och 2-åriga pantor. Granska vi närmare de i tabeen återgifna taen, finna vi, att tapantorna från Norrand af (Pinus sivestris f. apponica) i amänhet och i stort sedt växt svagare än de frän södra Sverige. Vid 4 års åder hade såunda ingen norrändsk tapanta nått öfver 65 cm., medan pantor från sydigare hemort uppnådde ända ti 72 cm. De 5 år gama pantorna uppvisa maximita af respektive IOO cm. och I I 7 cm. Vid 6 år äro nu de högsta pantorna från Norrand I32 cm., men från Sydsverige I 56 cm. Medehöjderna hos de 3 bästa afdeningarna med norrändsk ta äro 30, 35 och 37 cm. ss, 64 66» 8o, 85» 89» hos 4 års gama pantor 5» ' 6» Tapantor med hemort i meersta dearna af Götaand uppvisa däremot föjande högsta medehöjder af 36, 37, 38 cm. (från Sunnerbo t. o. m. 42 cm.)... vid 4 års åder 6 7, 69, 72 >> (» d:o» 7 3» ).....» 5» >> 95, 97, IOI» » 6»» När endast en, och då den största pantan, från hvarje grop - eer hvad som i tabeen kaats»härskande» pantor - medtages, bir medetaet s-ro cm. större. Af dessa sammanstäningar synes, att skinaden i utveckingen af norrändska och sydändska pantor bifvit större de två senaste åren än förut. - Men vi.i se också af tabeen, att det finnes afdeningar med sydsvenska taar, som ej äro högre eer obetydigt högre än sina norrändska kamrater. Detta gäer särskidt tapantorna från Sättbyggds och Kinda revir, men får i hufvudsak tiskrifvas beskaffenheten af marken. I en särskid afdening i tabeen är årsskottens ängd uträknad för åren I g og och I g I o. Vi finna häraf, att norrandstaen har något kortare skott än pantorna från sydigare hemort. Men vi se också, att I9IO års skott öfverat är afsevärdt, i medeta 3-10 cm. kortare än I go g års skott, ehuru egentigen de 6-åriga pantorna borde under normaa förhåanden ha ängre skott än de s-åriga. Kumen för årsskottens tiväxtökning inträffar nämigen åtskiiga år senare. Som HESSELMAN 1 tidigare visat, är skottens ängd beroende på väderekens beskaffenhet under föregående vegetationsperiod. Vädereken var emeertid mycket 1 HENRIK HESSELMAN. Om taens höjdtiväxt och skottbidning somrarna : Medd. fr. Statens skogsförsöksanstat - h. 1. Skogsvårdsf. tidskr

6 GUNNAR SCHOTTE. ( 4 I 6*) Sammandrag utvisande Zusammensteung iiber die F r ö e t s h ä r s t a m n i n g I,ooo fröns Anta pantor s amenprovenienz Samenkörner Anzah der Pfanzen, Re g. Moderträdens Bredd- häråder voym vikt aa N:r Revir och socken Landskap grad ska n de Revier und Kircbspie Provinz Nördiche Breite Ater der J..1utterbämne Vo1umen Gewicht herrae schende år Jahre kbcm. gr. st. 5 ö. Jämtands, Fors... Jämtand 4»» s' 630 s' omkr. 40 6o 8,5 8,7 2,54-2 3,6o g 34 N. Häsingands, Kårböe... Häsingand 6ro ss' 6o g,6 3, »» Ljusda so' 100 g,s J,gzo » > > 6!0 so' r so 8,o "' 3, g 31»» Forssa 6 I 0 40' ,r ". 2, »»... 6r 0 40' 6o-7o g,r 4,255 JS 75 33» 61 40' 125-ISO g,z 3,727 z s so "' r6 Kotens, Maingsbo.. "... Daarne 59 ss' omkr. go 7 >9 3, z 48 Grön bo, F eings bro... Västmanand g,o 4, g 12 Stockhoms, Husby Uppand 59 40' , O Vidbo "' 59 40' 7o-8o g,r 4,r I I Gottröra ' omkr. 100 ro,s 4, zs' xo,s 4, zs' 8o-go 8,4 3,7' Jönåkers, Tumbo Södermanand 59 zs' omkr ,3 4, " Tiveden, Undenäs... Västergötand s-6o 8,4 3, ' Sr "' sso 40' ,6 3, o ' 100-!20 S,s 3,go8 32 ss 59 Finspångs, Risinge... Östergötand 58 40' ,6 4,ozo 3 I ". 63 6o 58 40' so-6o 8,9 '"... 4, ' ,6 4,oii z s Kinda, Drothem......» sso 25' IO,s 4, z6 sso zs' I o, I 4, so 25 sso 25' ,2 4, ' Sättbygds, Marum... Västergötand 58 zo' omkr. 8o g,s 4, z i '" zo' JOO g,r 4,z Vinkö zo' r so 7,s 3, Tjusts, Hjorted Småand s 7 35' 6o-8o g,s ". 4, "' » 57 3 s' 8o-12o 9,3 4,o " ' 12o-r5o 8,7 3, Värends, Ekeberga......» 560 so' 8o-roo 8,5 3, Sunnerbo, Ljungby so' , z 2 Arrnerstad ' I,z 5, I Nöttja S6a 4o' ,5 4, ! st.

7 tapantorrias utvecking. Entwickung der Kiefernpfanzen. OM BETYDELSEN AF FRÖETS HEMORT M. M, VIP TALLKULTUR. Pan to r n a s h ö j d Årskottens ji n g d D i e H o h e d e r p fanzen Di' e Länge d er Jahrestriebe vid 4 år vid 5 år vid 6.r bei 4 Jahren bei s Jahren bei 6 Jahren Af des s s s n> if n> n> :::: n> "-" s "-" 8 s "-" s nings- :+ E: n>, :+ s :+ :+ "-" - ::;. - n> n> :. n> n> g,. [ n> E "-" :t "-" E :!.. p.. E "-" ;::. "-" 'do, 'tjo.. r5 g,. 'do.. 'do,. g,. n:r (),!".. "'!".. b!".. b "' E "' E E " E':: "...,...,, if ;::. "..., " " if..., "' if ;::..,. ".,. D" tnax. r D" " 'd "'' "' ": "' 'd " :: a,_, "' "'' "' f...,,_,...,...,...,..., ":;\ " ;;J ":;\ ;;J ";;: : (f> g. ;::. g. i? " ;::. g. (f> n " ;::. g. " ;::. p;" p;" ::r p;" p;".,., ; ".,., 7 "::> "' "' "' 'i "' ::> "-" = "-" " "-" = "-" " "-" n> " max. D" max. D" max, D" max. n> I år I909 " ::> 7 i:>' 7 ::> n> n> n> I m. m. m. m. m. m. m. m. m..m. m. m. m. m. m. I I år I9IO..., å marken 0,63 o,37 0,37 o,96 0,66 o,64 I 1 25 ö,89 o,85 o,4r 0,29 o,z] 0,32 0,23 o,zr v 0,45 0,35 0,30 o,go o,6z o,54 I,zo o,84 0,75 0,38 o,z] 0,24 o,3o o,zz o,n IV o,sr 0,33 0,30 o,sz o,6z o,58 I,zz 0,86 o,8o 0,39 o,zg O,zS 0,34 0,24 o,zz XIX 0,47 0,30 0,27 o_,sz o,s9 0.55,rz 0,84 0,76 0,40 o,zg o,z8 0,68 o,zs o,zz XX o,6o 0,32 o,29 o,96 0,63 0,56 I,3z 0,86 0,76 o,39 0,31 o,z] o,s7 O,zz o,zo XX[ o,6s 0,30 0,29,oo o,6z 0,59 I,zS o,8s ,43 0,32 0,30 o, 3z 0,23 o,zo XVII 0,6::> 0,30 0,27 I,oo o,s7 o,5r I,zo 0,79 0,73 o,4o 0,27 o,z4 0,39 o,zz o,zz XVIII o,6r 0,38 0,35 I 1oo 0,73 0,66 I ,97 o,89 o, 4r o,35 o,3r 0,36 o,z8 0,23 XII o,6r 0,36 0,33 o,98 o,6s o,6r I 74o o,89 o,85 0,39 o,zg o,zs 0,42 0,24 0,24 IX o,s6 0,34 o,33 o,go 0,66 o,62 I J,37 0,93 o,88 0,40 0,32 o,zg o,34 o,z7 o,z6 I XXVIII 0,64 0,39 0,35 I,o3 0,]2 o,64 I,35 o,98 o,87 o,39 0,33 o,zg 0,33 O,z6 0,23 I[[ 0,66 0,43 0,38,os 0,74 o,66,32 o,g9 o,89 0,39 0,30 o,zs 0,37 o,zs 0,23 VI o,68 0,40 0,36 I 1o8 0,]2 o,67 I,45 o,96 o,89 0,43 0,32 0,31 0,37 0,24 0,23 VII o,66 0,36 0,3I I,o8 0, I,I{ o,86 0,77 0,34 o,zs o,z6 o,z] 0,22 o,zo XXV 0,74 0,36 0,33 I, 12 o,69 o,63 I,46 0,97 o,9o 0,43 o,33 o,3o 0,40 o,z8 0,2] XXVI o,so 0,34 0,33 o,86 o,6s 0,62 I 1 r6 o,9r o,87 0,38 o,3r o,zg 0,39 o,z6 o,zs XXVII o,s6 0,39 0,37 o,99 o,n o,69 J,35 I,o3 0,97 0,43 0,34 0,32 0,38 0,30 o,zs XXXV o,s? 0,37 0,36 I,oo 0,74 0,72 I 141 J,4 I,OI o,sz 0,3] o,36 o,sz 0,30 o,zg XXXIV o,s6 o.,4o 0,36 o,9s 0,]3 o,69,23 I,or o,95 0,45 o,33 o,33 o,35 0,24 o,z6 XXXIII o,6z o,38 0,36 o,gs 0,]2 o,67,z],oo o,95 o,s6 o,34 0,31 0,37 0,_28 o,zs XXIX 0,44 0,36 0,3I o,s9 o,67 o,6r I,n o,93 o,85 0,41 o,3r 0,29 0,36 o,z6 0,24 XXX 0,]2 o,+" 0,38 I,I? 0,]2 o,69 1,s6 I 103 0,97 o,4s 0,32 o, 3r 0,46 0,31 o,z8 XXXI 0,54 0,38 0,33 o,8s o,69 o,62 I, r8 o,93 o,84 0,44 0,31 o,zg 0,33 0,24 o,zz XVI 0,46 0,34 0,32 o,ss 0,67 o,62 I,rg o,94 o,87 0,40 0,33 0,30 0,34 o,z] o,zs XV 0,49 0,33 0,3I I o,go o,6z o, 58, rs o,8s o,8o o,4r o,zg 0,2] o,zs 0,23 o,zz XIV 0,43 0,33 o,29 o,8s o,6o o,54 I, r8 o,sr 0,74 o,37 o,z7 o,zs 0,33 0,21 o,zo XXII o,ss 0,32 0,28 0,98 0,63 0,56 I 131 0,88 o,8o 0,44 0,31 o,z8 0,33 o,zs 0,24 XXIV 0,45 0,33 0,29 o,ss o,64 o,56 I,r8 o,86 0,77 o,4o 0,31 0,27 0,33 o,zz 0-,?I XXIII 0,66 0,37 0,30 I,ro 0,67 o,58 I,45 o,9s o,8s o,4r o,3r 0,28 0,35 o,z3 0,27 m o,6r 0,36 0,33 o,98 o,6s o,6r I,4o o,89 o,85 0,39 0,29 o,z8 0,42 0,24 0,24 XI o,6o 0,40 0,36 o, I o,65 I,34 o,9s o,9r o,4r o,3r 0,29 0,33 0,27 o,z6 x 0,43 0,28 0,32 o,8s o, I 12! 0,93 o,86 0,42 o,32 0,30 o,36 0,29 0,28 XXXII o,69 0,47 0,42 I,os 0,79 0,73 I,36 I' u I,OI o,4o 0,32 0,31 0,36 0,32 0,28 III o,6r 0,45 0,42 I 1o2 0,78 0,73,39 I,o6 o,99 0,43 0,34 o,32 0,41 0,28 0,26 H o,s6 0,39 0,39 o,92 o,6s o,68 I 122 o,92 o;92 0,42 0,30 o,zs 0,36 0,2-f. 0,24 I

8 234. GUNNAR SCHOTTE. (4 18*) ogynnsam under år Igog (jämför sid. g i dessa meddeanden), hviket förkarar innevarande års ovanigt korta årsskott. I tabeen I äro de oika parceerna med frö från samma trakt eer breddgnid ordnade efter moderträdens åder. Dessa försöksgrupper om vanigen 3 och 3 parceer hafva sinsemean ikformig mark, undantagandes de afdeningar, hvikas frö härstamma från Finspångs revir. De kunna därför sinsemean jämföras. Vi se då, att tabeen ej ger något bestämdt utsag ti förmån för vare sig yngre eer ädre fröträd. Dock synas de ädsta fröträden på ett par undantag när (de 125-I5o-åriga moderträden från Forssa i Häsingand och de I 20-I 50-åriga från Tjusts revir) ha gifvit upphofti de svagaste pantorna. I några fa äro de kraftigaste pantorna uppkomna efter de yngsta moderträden, såsom efter 40-åriga träd från Fors i Jämtand (aa pantor å denna afdening äro synnerigt kraftiga), de 6o-åriga från Kårböe i Häsingand, de åriga från Kinda revir. I andra fa ha de medeåders träden ämnat de största pantorna. I intetdera faet är dock tiväxtskinaden synnerigen stor. Likvä synes som om tvifet på ämpigheten af yngre fröträd ej skue vara berättigadt. Af tabeen se vi sutigen, att frönas vikt och voym, som syntes inverka på de ett-åriga pantornas utvecking, ej ängre på något sätt gör sig gäande. Detta öfverensstämmer äfven med hvad CIESLAR 1 och ENGLER 2 påvisat beträffande granen. Öfvergå vi sedan att granska öfriga egenskaper hos tapantorna från oika hemort, finna vi större skinader mean de oika afdeninga:rna. Å sidorna äro afbidade medeträden från några af de parceer, som utagts på någorunda iknande mark. Redan på pantornas amänna habitus formärkes här skinad. Denna är dock ej så skarpt framträdande, att man t..ex. vid betraktandet af en ta af exempevis \ norrändsk härkomst skue säkert känna igen den vaniga typen för den s. k. appandstaen. Men vid en jämförese med de mera sydändska säktingarna finner man ikvä en tydig skinad. Fig. r och 2 visa tyenne taar af frö från Jämtand. Fig. 1 är en god norrandstyp, under det att fig. 2. har ganska ånga barr för att vara från dessa trakter, men dyika barr utmärka fertaet pantor å afdeningen. Fig. 3 och 4 äro från Häsingand. Pantorna äro fågreniga och kortbarriga, särskidt ä fig 3; att densamma är något krokig, är en ren tifäighet. Å fig. 5 1 ADOLF CIESLAR: Uber die Erbichkeit des Zuwachsvermögens bei den Wadbäumen. Centrab. f. d. gesammte Forstwesen ARNOLD ENGLER: Eienfuss der Proveninnz des samens auf die Eigenschaften der forstichen Hozgewächse. Mittei. der schweizerischen Centraanstat fiir das forstiche Versuchswesen. VI Bd. 2. Heft. Zurich

9 (4 1 9*) OM BETYDELSEN AF' FRÖETS HEMORT M. M. VID TALLKULTUR. 235 och 6 se vi två kraftiga pantor med ånga barr från Tivedens rev1r 1 Västergötand. Pantan å tig. 5 är spensigare tiföjd af sicotryck från arinan panta i samma grop. Fig. 7 visar en ångbarrig, yfvig, men något kortväxt panta från Sättbygds revir i Västergötand. Å tig. 8 finna vi sutigen en kraftig panta från Sunnerbo (Småand), uppdragen af frö från en s. k. rytal De norrändska taarna hafva afsevärdt kortare grenar och se härigenom gesare och spensigare ut. Vidare äro barren i stort sedt kortare, men bredare å dessa taar. Barrängden varierar dock rätt afsevärdt. På samma medepantor, som återgifvas å fig, r-8. hafva des sista kvisthvarfvets grenar uppmätts, des barren å årsskottets midt. Medeta af dessa mätningar hafva införts i nedanstående tabe. Sista års- Medeångskottets den i öfverängd sta gren- Länge der Naden am Barrens ängd å årsskottet Af dening Revir kransen J ahrestrieb Länge des Abteiung Revier etzten Mitt1ere Jahres- Länge im Max. / Medeta tri e bes abersten Min. Astkranz (Mitte) cm. cm. cm. cm. cm. v Ö. Jämtands ,s I 3,s IV " " ,7 4, ,2 XIX Norra Häsingands... 22,5 15,r 3,5 2,8 J,z XXI ".. j 2I 14 5, ,8 XXXIV Tivedens...! 30 I 7 7 8,2 6,r 7 XXXIII» 27,3 zn,r 6.3 3,6 5.3 XXIV Sättbygds I 5,5 6,4 5,3 s,g III Sunnerbo..., 30!8 5,7 4,8 5.3 Å fig. 3 se vi, att några få barr sitta kvar på tredje årsskottet. I öfrigt ha i amänhet barren i stor utsträckning fait af äfven på det tredje årsskottet i de norrändska afdeningarna. Men äfven i Nordand fäa särskidt småpantorna oftare sina barr än hvad som annars sker hos appandstaen. ÖRTENBLAD 1 framhåer också, att barrens ifsängd hos den norrändska taen är underkastad stora växingar (2, 8 a 9 år). Att de norrändska taarna i motsats ti de sydändska i mycket ringa grad varit angripna af gråbarrsjukan är omtaadt i en föregående uppsats om nämnda sjukdom af dr. T. LAGERBERG. Vidare visar sig barken på pantorna från Norrand vara något jusare och mera gänsande. Vid massverkan ute på fätet synes särskidt barken på nedre deen af sista grenkransen ysa i gurödt. 1 TH. ÖRTENBLAD: Om den högnordiska taformen. Bihang ti Kong!. Svenska -v et. Akad. Hand!. Bd. 13, af d. III. n:o I I. Stockhom 1888.

10 Ur Statens Skogsförsöksanstats samingar. Fig. I åriga tapantor, uppdragna å Oestads kronopark 6 jährige Kiefernpfanzen, aufgezogen bei Oestad in \Vestergötand. från Jämtand, Fors socken, 63c 5" 5 Från Västergötand, Tiveden 58" 40" 2».. 6»»»

11 Foto T. Lagerberg. i Västergötand af frö från oika trakter af andet. Omkring 1 / 10 nat. storek. Die Samen stammen aus verschiedenen Gegenden Schwedens. 1 1J 0 naturicher Grösse. 3 Från Häsingand, Kårböe " 4 LjusdaL 61 so" 111edde. fr. statens Skog.iförs{iksansfat Igo. 7 Från Västergötand, Marrna 8 " Småand, Ljungby 58 2o'' s60 so'' 23

12 GUNNAR SCHOTTE. Ti sist må framhåas, att redan den 1 december i år de norränd" ska taarna fått en guaktig färg, särskidt voro barrspetsarna guaktiga, medan de sydändska ännu i amänhet voro het gröna. Färgskinaden var så stor, att det var mycket ätt att ur ett parti kvistar afgöra, hvika som voro af norrändsk härstamning. ENGLER 1 omförmär från sina undersökningar i Schweiz, att därstädes uppdragna pantor från nordsvensk eer högapinsk hemort färgas starkare än t. ex. från sydfransk samt att fårgningen,,.hos pantor från s,kandinavisk hemort titager med nordigare breddgrad. När pantorna togos in i ett varmt rum, befvo de så småningom åter gröna. Denna färgförändring har af prof. CIESLAR äfven iakttagits vid Mariabrunn, där särskidt de svenska taarna om vintern antaga en färg med anstrykning i gugrönt, hvarvid de ätt på färgen kunde skijas från bredvidstående meanungerska taar. 2 1 ARNOLD ENGLER: Infuence de a provenance des grnines du Pin syvestre. VI Congres de!'union internatianae des stations de recherches forestieres. Bruxees Se GuNNAR SCHOTTE: Om betydesen af skogsfröets geografiska härstamning. Skogsvårdsf. Tids kr. I 904, sid. 20 z.

13 RESUME. Uber die Provenienzfrage und des Ater der Mutterbanmes bei Kiefernkutur. Um zu versuchen, die ftir die Verjtingung der Wäder in Norrand so wichtige Provenienzfrage zu ösen, hat die Kg. Forstiche Versuchsanstat Schwedens vom Jahre I909 an Versuchskutnren im grosse Masstabe in Norrand mit Kiefernsamen aus verschiedenen Teien von Schweden in ihr Pragramm aufgenommen. Bisher hat nur das nötige Pfanzenmateria aufgezogen werden können, das im nächsten Frtihing an mehreren Steen in Norrand angepfanzt werden so. Schon fruher hat indessen die Forst. Versnchsanstat in Verbindung mit anderen Untersuchnngen der Provenienzfrage beiäufig ihre Anfmerksamkeit gewidmet. So ist im Zusammenhang mit Versuchen 1 zur Feststeung der Samenmenge, die bei Pattensaat zu verwenden ist, Samen aus verschiedenen Teien des Landes ansgesät worden. Schiessich ist der Kiefernsamen, der im Winter I903-I904 aus verschiedenen Teien des Landes zur Feststeung der Beschaffenheit und Keimbarkeit eingesammet wurde, in der Staatsforst Oestad in Västergötand ausgesät worden. Uber die Entwickung der I-jährigen Pfanzen ist zuvor in diesen Mitteiungen berichtet worden 2 Auf Veranstatung des damaigen Varstands der Forst. Versuchsanstat A. MAASS wurden dann im Frtihing I 906 die 2-jährigen Pfanzen von dem Assistenten G. E. SVENSS0:-1 ausgepfanzt. As Pfianzungsfed wurde ein Aushau auf dem Stid- und Westabhang einer keineren sieinigen Anhöhe 2oo m ii. d. M. gewäht. Leider ist der Boden der Versuchsfiäche von ziemich verschiedener Beschaffenheit, weshab ae die verschiedenen Abteiungen nicht direkt mit einander vergichen werden können, die Pfianzen aber, die ftir einen Vergeich das grösste Interesse darbieten, sind im agemeinen auf den geichförmigsten Abteiungen ausgesetzt worden. Die Höhe aer Pfianzen wurde zu Ende der Vegetationsperioden I 909 und I 9 I o gemesse n. Das Resutat dieser Revisionen findet sich in den Tabeen auf den Seiten zusammengestet. Wie oben erwähnt, ist der Boden nicht ibera geicher Beschaffenheit, weshab nicht ae Abteiungen ohne weiteres mit einander vergichen werden können. Dies git besonders fir die Parzeen mit Samen von den Revieren Finspång, Kinda und Sätthygd. 1 ALEX. MAASS: Die zu K"efern- und Fichtensaaten erforderiche Samenmenge. Mittei. aus der forst!. V ersuchsanstat Schwedens, 4. Heft. 2 GuN:< AR Sct!O!'TE: Die Beschaffenheit der Kiefernzapfen und des Kiefernsamens im Erntejahre r 904. Mittei. ans der forst!. Versuchsanstat Schwedens, 2. Heft

14 XXXII RESUME. Aus den Tabeen erhet indessen, dass die Kiefernpfanzen aus Norrand (von Pinus sivestris f. apponica) im agemeinen schwächer gewachsen sin d as die Pfanzen stidicherer Provenienz. F erner sin d die J ahressprossen von I 9 I o ktirzer as die von I 909. Dies findet seine Er kärung in der ungtinstigen Witterung während der Vegetationsperiade I9o9, denn, wie HEssELMAN fruher gezeigt hat, ist die Länge der Sprosse in einem J ahre zunächst von der Witterung während des vorhergehenden Jahres abhängig. In Tabee I sind die verschiedenen Abteiungen mit Samen aus derseben Gegend oder demseben Breitengrade nach dem Ater der Mntterbäume geordnet. Die Tabee gibt keinen bestimmten Hinweis, weder zu Gunsten jtingerer nach zu Gunsten äterer Samenbänme. Doch haben die ätesten Samenbäume, bis auf ein paar Ausnahmen, die schwächsten Pfanzen ergeben. In einigen Fäen stammen die kräftigsten Pfanzen von den jtingsten Mutterhänmen her, in anderen Fäen haben die Bäume mittieren Aters die grässten Pfanzen entstehen assen. In keinem der Fäe ist jedoch der W achstumsunterschied besonders gross. Geichwoh dtirfte der in Schweden agemeine Zweife an der Taugichkeit jtingerer Samenbäume berechtigt sein. Der Unterschied im agemeinen Habitus der Pfanzen tritt ziemich stark hervor, was aus einem Vergeich der Figuren r':.. 8 hervorgeht. Die norrändischen Kiefern haben beträchtich ktirzere Zweige und sehen hierdurch schmächtiger aus. Ferner sind die Naden im grossen und ganzen bei diesen Kiefern ktirzer, aber breiter. Die Nadeänge variiert jedoch recht beträchtich (s. Tabee 2 ). Bei der norrändischen Kiefer in Fig. 3 weist der dritte Jahresspross noch einige wenige N aden auf. Im tibrigen sind die N aden an dem dritten J ahresspross in grosser Ausdehnung auch bei den norrändischen Kiefern abgefaen. Aber auch in Norrand werfen besonders die Jungpfanzen öfter ihre N aden ab, as es sonst fti.r f. apponz'ca typisch ist. Die Rinde bei den Pfanzen aus N ordand ist etwas heer as bei den stidschwedischen Kiefern. Draussen anf dem Fede, wo man geichzeitig eine Menge Pfanzen sehen kann, sieht man besonders die Rinde am nnteren Tei des etzten Zweigkranzes bei f. apponica rotgeb enchten. Schiessich sei erwähnt, dass jetzt am 1. Dez. die Naden der norrändischen Kiefern besonders an den Spitzen eine stark gebiche Farbe bekommen haben, während die stidändischen Kiefern im agemeinen noch grtin sind. Diese Beobachtnng stimmt mit der von ENGLER 2 gemachten iiberein, dass Pfanzen nordschwedischer oder hochapinischer Provenienz sich stärker fårben as z. B. soche stidfranzösischer Provenienz, sowie dass die Verfärbnng bei Pfanzen skandinavischer Provenienz in dem Masse znnimmt, as sie von einem nördicheren Breitengrade herkommen. 1 HKNRIK HEssELMAN: Uber den Höhenzuwachs und die Sprossbidung der Kiefer in den Sommern Mittei. aus der forst. Versuchsanstat Schwedens, I. Heft.,.. ARNOLD ENGLER: Infuence de a provenance des graines dtt pin syvestre. VI Congres de }'union internatianae des stations de recherches forestieres. Bruxees 19 I o.