Originaltext på http://www.fourhourworkweek.com/blog/2010/09/19/paleo-diet-solution/ Tim Ferriss: Som arvtagare till våra förfäder under den äldre stenåldern kom våra förfäder under den yngre stenåldern att bli i genomsnitt 15 cm kortare. De flesta människor har idag 3-5 extra kilon som verkar omöjliga att bli av med. Orsaken till bägge dessa fenomen kan överraskande nog vara densamma. Den som kan förklara heter Robb Wolf. Robb var tidigare forskare i biokemi, han har jobbat som redaktör på The Journal of Nutrition and Metabolism och är delägare i NorCal Strength & Conditioning, ett gym som Men's Health har rankat bland de 30 bästa i USA. Han är också f.d. kalifornisk delstatsmästare i styrkelyft och har på tävling gjort 256 kg i knäböj, 156 kg i bänkpress, 256 kg i marklyft Jag har känt till Robb i flera år, men jag träffade honom först för en vecka sedan via en bekant. Några veckor tidigare hade samme bekant skickat mig ett exemplar av Robbs bok Paleolösningen: Människans ursprungliga diet, som jag kom att sträckläsa på några dagar. Kapitlen om matsmältning och hur man kan förbättra den tyckte jag var särskilt intressanta, och därför är detta blogginlägg ett utdrag ur boken. Det redogör för ett speciell problem och visar på specifika lösningar. Mycket nöje. Över till Robb Wolf.
Robb Wolf Paleolösningen människans ursprungliga kost (utdrag) Översättning från engelska av Johan von Boisman (johan@ordtrogen.se)
Ett vanligt problem I det här avsnittet kommer jag att beskriva några personer som till en början kan verka sinsemellan olika, men de har faktiskt alla en sak gemensamt. De hade väsentliga hälsoproblem utan uppenbara orsaker eller lösningar, och de antog att det inte fanns några möjligheter till behandling eftersom deras läkare gått bet och inte hade några bra åtgärder att föreslå. I just ditt fall kanske det här kapitlet visar sig utgöra den "felande länken" i jakten på högre prestationsförmåga och förbättrad hälsa. Alex, 5 år Det var genom min kompis Kelly som jag först hörde talas om Alex. Hon berättade om en liten pojke som var mycket sjuklig, underviktig och led av konstanta matsmältningsproblem. Om du tycker om barn och andra små energiska varelser så var Alex' kännetecken och symptom praktiskt taget beklämmande. Det gjorde nästan ont att se hans smala armar och ben som såg ut att vara fästa på måfå vid en överkropp vars utmärkande drag var en iögonfallande, svullen mage. På nätterna låg Alex och kastade sig av och an i sängen, plågad av en diffus smärta i armar och ben men framför allt i magen. Alex led av sjuklig trötthet och lyckades inte växa och bli stark. Hans läkare gjorde omfattande tester men kunde inte komma fram till någon entydig diagnos. De rekommenderade en slätstruken kost bestående av rostat bröd, rispudding och yoghurt, men utan att det hjälpte den lille grabben. Kelly tog kontakt med mig på familjens vägnar och undrade om jag hade några idéer om hur man kunde hjälpa Alex. Jag gav några specifika rekommendationer som föräldrarna genast satte i verket. Inom tio dagar hade Alex' uppsvullna mage återgått till sin normala form. Han gick upp tre kilo på strax över två veckor och hade fått märkbart mer muskler i armar och ben. Hans sömn byttes från det oroliga kastandet som gjorde honom håglös och trött, till den sömn som alla barn förtjänar: vilsam, ostörd och fylld av drömmar. Alex' energi förbättrades så mycket att andra barn och föräldrar knappt kunde tro att han var densamme. Han mådde bra och var glad, och detta tack vare den enkla justering av vad han åt som han och hans familj genomförde. Sally, 61 år Det var Sallys familjeläkare som skickade henne till oss. Sallys läkare hade behandlat henne för flera olika krämpor: låg sköldkörtelproduktion, benskörhet, problem med gallblåsan, depression och högt blodtryck. Det var en imponerande och ständigt växande lista av krämpor som både Sally och hennes doktor skyllde på "vanligt" åldrande. Hennes läkare var däremot ganska framsynt genom att hon rekommenderade att Sally skulle börja med "viktövningar" för att hjälpa till att bromsa den benskörhet och muskelförtvining som hade gått allt snabbare de senaste 4-5 åren. När att Sally kom till oss efter denna rekommendation var hon ganska tveksam inför att börja ett styrketräningsprogram, och hon var mycket tveksam inför några förändringar i kosthållningen. Vi gick försiktigt fram men stod på oss. Våra rekommendationer inriktade sig på vissa speciella ändringar i hennes kost och livsföring. Inom två månader kunde Sally sluta ta sin sköldkörtelmedicin, hennes gallblåseproblem hade försvunnit, hon hade gått ner fyra byxstorlekar och hennes symtom på depression var borta. Efter att ha följt våra kostrekommendationer och tränat med oss i sex månader så konstaterades att hon var fri från benskörhet. Av alla dessa förbättringar så var Sallys läkare mest imponerad av att benstommen blivit starkare. Hon frågade Sally vad hon gjort för att åstadkomma denna förändring. När Sally berättade för sin läkare hur hon hade ändrat sin kosthållning funderade läkaren ett ögonblick och sa sedan Nja, det måste vara något annat! Mat kan inte ha så stor inverkan.
Jorge, 40 år Jorge kom till oss i första hand för att gå ner i vikt. Med sina 147 kilo och en längd på 175 cm var han på väg mot allvarliga hälsoproblem till följd av typ 2 diabetes och fetma. Det som förvärrade Jorges situation var ett fenomen som varken han eller hans läkare kunde förstå sig på. Nästan varje gång Jorge åt något fick han våldsamma utslag och tungan svällde upp på honom. Alltså, den svällde upp rejält. Jorge var tvungen att alltid bära med sig en EpiPen (adrenalininjektor), precis som den som har svår allergi mot getingstick eller jordnötter. Jorge jobbar som brottmålsadvokat och flera gånger i veckan var han tvungen att rusa ut ur rättssalen och omgående ta sig till akuten, där man gav honom antihistaminer för att få den svullna tungan under kontroll. Hans läkare gick (återigen) bet. Hans blodprov visade ingen entydig allergi och han tycktes inte heller ha någon fullt utvecklad autoimmun sjukdom. Vissa av immunförsvarets celler var uppenbarligen överaktiva, men på ett så otypiskt sätt att allergiläkarna och reumatologerna bara stod och kliade sig i huvudet. Vi rekommenderade Jorge att lägga om sin kosthållning men han stretade emot med näbbar och klor. Med tanke på hans yrke har jag nog aldrig träffat någon person som varit mer lämpad just att föra någons talan! Men genom att ömsom be och ömsom hota lyckades vi till slut övertala Jorge och sa åt honom: "Gör så här i bara en månad. Om det inte fungerar, vad har du förlorat? Om det fungerar, vad har du vunnit?" Jorge gav det en chans och problemet med den svullna tungan försvann. Nu, ett år senare, är Jorge nere på 115 kg och gör framsteg mot sitt mål som är en stark, smärt kropp på 100 kg. Vi är tacksamma för att Jorge idag för vår talan istället för att argumentera emot! Inte för att gå för hårt åt läkarkåren, men när Jorge berättade för sina läkare vad han ändrat på så trodde de inte heller på det samband mellan orsak och verkan som stirrade dem upp rakt upp i ansiktet. Så vad gjorde vi? Det lär komma som en överraskning för de flesta människor att den bakomliggande orsaken till de problem som beskrivits för människorna ovan som sinsemellan var så olika, var en och samma sak: en vanlig ingrediens i nästan allas kost. Gluten. Gluten är ett protein som finns i vete, råg och korn. Andra sädesslag som majs och ris har liknande proteiner men de orsakar inte lika stora problem (vi kommer att ta upp det lite senare). Ok, ta det lugnt, jag förstår. Bröd, pasta och kakor är smaskens. De tar förmodligen också livet av dig. När det gäller de andra delarna av boken så kan jag gå med på om du hoppar över de tekniska detaljerna. De flesta människor har idag förstått frågan om insulin/högt GI. Vi börjar så smått inse att det finns "hälsosamma fetter". Så det blir inget läxförhör på de bitarna. Däremot vill jag absolut att du sätter dig in i det här som handlar om spannmål, tar dig en funderare, och sedan följer de råd jag kommer att ge. Vi skall lära oss allt om gluten, de olika sädesslagen och de roller de spelar när det gäller sjukdomar. Därefter kommer du att få en måttstock för att konkret kunna avgöra hur mycket friskare du är utan dem. Sedan är det helt upp till dig. Om du vill hålla dig frisk så kommer du att pröva dig fram till en acceptabel nivå som fungerar för dig. Vi har alla sett bilder eller videoklipp av rökare som är döende i lungcancer men ändå röker genom hålet i strupen efter en trakeotomioperation. Visst är det häpnadsväckande! Hur kan någon göra så? Tja, glutenkonsumtion är jämförbart med att röka ett paket cigarretter om dagen. Men som så ofta måste vi ta det hela från början.
Ett sädeskorns anatomi När jag säger sädesslag så syftar jag på något av de många kultiverade gräsarterna ur familjen Graminae. Detta omfattar basvaror som vete, råg, havre, korn, hirs, ris och durra. Dessa grödor är varianter av, eller härstammar från, vilda gräs som har förädlats och odlats i 2 000-5 000 år. Alla sädeskorn har följande anatomi: Skal (kli): Skalet är det yttre hölje som täcker ett intakt, obehandlat sädeskorn. Det innehåller vitaminer, mineraler och en mängd proteiner och antinutrienter som finns där för att förhindra predation, dvs att någon äter upp kornet. Om du tittar på råris så är skalet (kli) det fjälliga yttre höljet av riskornet. Frövita (kärna): Frövitan (kärnan) består huvudsakligen av stärkelse och lite protein. Den är det energiförråd som kornets växande embryo använder för att gro. Om du tittar på vitt ris så är det egentligen frövitan med skal och grodd avlägsnade som du ser. Grodd: Grodden är den del av kornet som har hand om själva fortplantningen. Det är här embryot finns. Ute i naturen sprids sädesslagens frön med vinden, och när förhållandena är gynnsamma sätter grodden (embryot) igång tillväxtprocessen och hämtar sin energi ur frövitan. Det kanske kommer som en överraskning, men växter är inga välvilliga, osjälviska organismer som bara längtar efter att få skicka nästa generation avkomma in i våra munnar i form av sushiris eller en skiva rostat bröd. Sädeskornen, i likhet med alla andra varelser på denna planet, står inför utmaningen att överleva länge nog för att hinna fortplanta sig. Detta är särskilt problematiskt för spannmålsväxter eftersom deras mest näringsrika del (den del vi äter) råkar vara just den del som används för fortplantning.
Faktaruta: Havre, quinoa och falska vänner Hördu, Robb, det är bra att du bryr dig, men min dietist säger att havre inte innehåller gluten, så jag behöver väl inte oroa mig för en tallrik gröt på morgonen? Japp, jag älskar också havregryn, men havre innehåller proteiner som liknar gluten. Sädesslagens korn har en tendens att innehålla proteiner som i hög grad består av aminosyran prolin. Dessa prolaminer (prolinrika proteiner) är svårsmälta och förblir därför intakta trots alla försök av matsmältningen att bryta ner dem. Resultatet blir en irriterad tarmkanal, förhöjd systemisk (allmän) inflammation och risk för autoimmuna sjukdomar. Majs har ett liknande prolamin som kallas zein. Det är förstås upp till dig om du vill bry dig om eller bortse från denna information, men spannmålsprodukter orsakar avsevärda problem för de flesta människor. När du tar bort dessa ur kosten kommer du märka att du mår bättre. Om du återinför spannmål igen ja, då mår du sämre. Kom också ihåg att inflammation är en viktig faktor när det gäller att gå ner i vikt och se bra ut, så bortse inte från detta om ditt huvudsakliga mål är att få en fastare rumpa. Vad jag begär att du skall göra är att under 30 dagar äta mer frukt och grönsaker istället för spannmålsprodukter. Känna efter hur det går. Inte så svårt, eller hur? Och bara för att förekomma ytterligare invändningar, låt oss göra upp med två andra ämnen som har med spannmål att göra: "fullkorn" och quinoa. Om vi tar hänsyn till deras antinutrienta egenskaper och möjlighet att ställa till problem i vår mag-tarmkanal, så är spannmål inget bra val för ett hälsosamt och långt leverne. För detta resonemangs syfte kan vi även räkna mejeriprodukter och baljväxter till samma kategori. [Kommentar från Tim: Många av er vet att jag äter en del baljväxter och bönor. Normal tillagning minskar mängden antinutrienter i bägge fall, men så långt det är möjligt brukar jag dessutom blötlägga dem i förväg över natten med en matsked bakpulver i vattnet. Blötläggning vid rumstemperatur under 24 timmar har visat sig eliminera 66% av trypsin- (proteas-) hämmarnas aktivitet för mungbönor, 93% för linser (det är vad jag oftast äter), 59% för kikärter och 100% för bondbönor. Tänk också på att skilja mellan studier som utförts "in vitro" (t.ex. röda blodkroppar på en petriplatta) och "in vivo" (t.ex efter vanlig matsmältning).] Quinoa dyker ofta upp i diskussioner och då brukar man få höra något i stil med "Robb! Har du testat det här som heter quinoa (uttalet varierar beroende på hur mycket hippie man är). Det är INTE ett sädesslag! Då är det väl okej?" Nja, du har säkert hört uttrycket "om det ser ut som en anka och låter som en anka " En botaniker skulle säga att quinoa inte är ett sädesslag ur vetenskaplig synpunkt, men eftersom det har utvecklats i en liknande biologisk nisch så har quinoa liknande egenskaper som sädesslagen, inklusive de kemiska försvarssystem som retar tarmen. I quinoas fall så innehåller det tvålliknande molekyler som kallas saponiner. Till skillnad från gluten, som binder till en transportmolekyl i tarmarna, så slår saponinerna helt enkelt hål på tarmluddets cellmembran. Nej, det är inte bra. Saponiner påverkar immunsystemet så kraftigt att de används inom vaccinforskningen för att hjälpa kroppen att bygga upp en stark immunreaktion. Sammanfattningsvis kan man säga att om du tror att spannmål eller spannmålsliknande produkter som quinoa är hälsosamma eller gynnsamma, så betraktar du inte hela bilden.
En till mig och en till dig Några växter, som till exempel blåbär och liknande frukter, har utvecklat en strategi som bygger på att "ge något för att få något". Levande varelser (däribland oss själva) äter dessa frukter och levererar sedan vidare fröna i ett praktiskt, varmt gödselpaket som praktiskt taget garanterar att en ny generation kommer till. Om vi bortser från våra dagars avlopps- och kloaksystem, så är detta en rimlig bytesaffär. Varelsen som äter blåbären får lite näring i utbyte mot att sprida blåbärsfröna för nästkommande generationer av blåbär. Andra växter väljer en annan metod och försöker avstyra all predation genom att klä in sig i otäcka substanser som antingen irriterar eller är direkt giftiga. Titta på giftek eller giftmurgröna till exempel. Dessa växter har utvecklat kapacitet för kemisk krigföring och använder oljor som har förmåga att ta sig igenom skinnet på djur som kommer i beröring med bladen. Denna olja utlöser ett larm som retar immunförsvaret. Lymfocyter och andra vita blodceller attackerar oljan och i loppet av detta frigör de pro-inflammatoriska kemiska substanser som orsakar utslag. Ha detta i åtanke när vi talar om sädeskorn, eftersom det kommer hjälpa dig att förstå vad som händer när vi äter dessa "basvaror". Om vi betraktar sädesslagen utifrån de strategier som just räknades upp, antingen "ge något för att få något", som blåbär, eller "dra åt fanders", som giftek, så ser vi att spannmål är mycket mer likt giftek. Om en varelse äter ett sädeskorn så är det kört för kornet. Det betyder dock inte att kornet ger upp utan att först kämpa väl! Sädeskorn är anmärkningsvärt väl utrustade för kemisk krigföring. Lektiner: Sädeskornet innehållet flera olika proteiner, varav några kallas lektiner (inte att förväxlas med hormonet leptin). Enkelt uttryckt så binder lektinerna till vissa bestämda molekyler och spelar därför "igenkännande" roller i biologiska system. För vårt syfte kommer vi att titta på WGA (Wheat Germ Agglutinin), som är ett av de läskigare lektinerna, men också ett av dem som studerats mest. Kom ihåg att WGA (eller liknande molekyler) återfinns i alla sädesslag, men jag anser (och många forskare med mig) att vete, råg, korn och hirs, som är de sädesslag som innehåller gluten, förmodligen är de största bovarna när det gäller hälsan. Majs och ris kan ställa till problem, men de är mindre farliga om de bara konsumeras sällan (vi kommer att titta närmare på detta lite senare). WGA och liknande lektiner är problematiska av flera skäl: 1. Lektiner bryts inte ner i den vanliga matsmältningsprocessen. Detta gör att stora proteinmolekyler lämnas intakta i tarmen. Som du kanske minns så bryts de flesta proteiner ner i matsmältningsprocessen, men strukturen hos vissa spannmålsproteiner gör dem väldigt svåra att ta hand om (för plugghästarna: dessa proteiner har hög andel av aminosyran prolin). Säd innehåller också proteashämmare (vilket även mejeriprodukter och några andra livsmedel gör), och det bidrar till att ytterligare försvåra spjälkningen av farliga lektiner. Denna brist på tillräcklig nedbrytning av protein leder till allvarliga problem, som du kommer att se. 2. Lektinerna binder till receptorer i det inre av mag-tarmkanalen och transporteras opåverkade genom tarmslemhinnan. Minns du hur aminosyror och sockerarter transporteras ut ur tarmarna under matsmältningsprocessen? Vissa lektiner "lurar" transportmolekylerna i ett försök att ta sig intakta in i våra kroppar. 3. Kroppen tar ofta fel på dessa stora, intakta proteinmolekyler och tror att de är bakterier, virus eller parasiter. Det är kanske inte så trevligt att fundera på, men tarmarna är inte ett av de mysigaste ställena man kan vistas på. Detta område är en huvudsaklig källa till bakterieoch virusinfektion, och immunförsvaret ligger därför i beredskap, redo att ge sig på
eventuella inkräktande smittämnen. WGA tar sig inte bara in i systemet intakt, utan det skadar tarmslemhinnan och gör det möjligt för andra proteiner att ta sig in i systemet. Varför är detta ett problem? Vårt immunförsvar går till attack mot dessa främmande proteiner och bildar antikroppar mot dem. Dessa antikroppar är väldigt noggrant anpassade till formen hos dessa främmande proteiner. Tyvärr så liknar dessa främmande proteiner också många vanliga, nyttiga proteiner i vår kropp. Bror från en annan mor imitation på molekylnivå Proteiner är uppbyggda av molekyler som kallas aminosyror (AS). Låt oss för ett ögonblick låtsas att dessa aminosyror representeras av legobitar, vars olika färger och former symboliserar olika aminosyror. Vi tänker oss nu en rad legobitar i en viss sekvens; låt oss säga att den är mellan fem och tio bitar lång. Tänk dig nu en annan, identisk rad legobitar som sitter i änden på en lång rad legobitar. De översta fem till tio bitarna i den långa raden är identiska med den korta raden. Låt oss anta att den korta raden är WGA och den långa raden är ett protein i betacellerna i din bukspottkörtel där insulinet tillverkas. Om WGA attackeras av immunförsvaret och en antikropp bildas mot den (eftersom kroppen tror att WGA är en bakterie eller ett virus), så kommer den antikroppen inte bara att fästa på WGA utan den kan också fästa på proteinet i din bukspottkörtel. När denna antikropp mot WGA binder till din bukspottkörtel, så utlöser den en fullskalig reaktion från immunförsvaret som alltså går till attack mot denna vävnad. Då blir din bukspottkörtel skadad eller förstörd, och du drabbas av typ 1-diabetes. Om proteinet istället hade råkat befinna sig i myelinskidan i din hjärna, så hade du utvecklat multipel skleros. Glutenintolerans: De flesta människor känner till en åkomma som kallas glutenintolerans (celiaki), vilket är en immunförsvarssjukdom som orsakas av gluten, ett protein som finns i vete, råg, korn och hirs. Vi förstår idag mycket väl att glutenintolerans är en autoimmun sjukdom som orsakas av lektiner. Det är också klarlagt att andra autoimmuna sjukdomar som reumatism, lupus, Sjögrens syndrom, multipel skleros, med flera autoimmuna åkommor är mycket vanligare hos glutenintoleranta personer. Däremot så bortsåg man tidigare av någon anledning från detta samband och betraktade det som en avvikelse från det normala, tills forskare nyligen gjorde kopplingen mellan utvecklandet av glutenintolerans och andra autoimmuna sjukdomar. Vi förstod nu att WGA och andra lektiner har en avsevärd påverkan på enzymet transglutaminas (TG). Transglutaminas är ett enzym som modifierar alla proteiner vi tillverkar i kroppen. Hur många proteiner tror du att TG modifierar? Just det, allihopa. De som ser till att hjärta, hjärna, njure, fortplantningsorgan fungerar allihopa. Så om lektiner kan orsaka problem med TG, och TG modifierar vartenda protein i vår kropp, hur många problem kan lektin ställa till med? Jag hoppas att svaret är uppenbart lektiner kommer att påverka alla organsystem. Fortplantningsproblem, vitiligo (en hudsjukdom där hudens pigment förstörs), Huntingtons, narkolepsi vi har funnit praktiskt taget hundratals åkommor där lektiner tycks vara den utlösande omständigheten. Vi har inte bara vetenskapliga studier som stödjer detta, utan också resultat som visar på klinisk förbättring av dessa problem som en följd av att eliminera spannmål, baljväxter och mejeriprodukter ur kosten. Jag beklagar att behöva utsätta dig för detta, men vi måste ge oss tillbaka in i tarmarna igen. Det menar du inte? Matsmältningen? Igen? När mat passerar från magsäcken in i tunntarmen så blandas den med gallsalter som tillverkas i levern och lagras i gallblåsan. Kom ihåg att gallsalter till stor del liknar tvål och är livsviktiga för vår matsmältning och vår förmåga att ta upp fetter. Utöver galla från gallblåsan så frigör bukspottkörteln matsmältningsenzymer som är kritiska för matsmältningen. Och bara så att du inte
glömmer det, en stor del av matspjälkningen sker i tarmluddet, de små strukturer i våra tarmar som kallas villi och mikrovilli. Låt oss nu se hur lektinerna samspelar med tarmslemhinnan för att orsaka autoimmunitet. Lektiner som till exempel WGA binder till en receptor på mikrovilli som gör det möjligt för WGA att transporteras in i kroppen. Detta är mekanismen hos den autoimmuna kedjereaktion som jag beskrev tidigare. Om tarmväggen (mikrovilli) skadas, så kan allt innehåll i tarmen ta sig in i ditt system. Ja, det är verkligen så illa som det låter. Du befinner dig nu i en situation då du inte bara riskerar att bilda antikroppar mot WGA, vilket leder till autoimmunitet, utan du riskerar också att utveckla flera olika allergier till följd av en genomsläpplig tarmslemhinna och ofullständigt smält mat. Det är på så sätt du kan utveckla allergi mot kyckling, nötkött, äpplen eller andra normalt sett gynnsamma livsmedel. Om din tarm är skadad blir du dessutom mottaglig för en uppsjö kemiska substanser som normalt skulle bli kvar i tarmarna. Detta kan leda till åkommor som till exempel multipel kemisk överkänslighet, som brukar betraktas som ett psykiatriskt problem snarare än en legitim medicinsk åkomma. Jag vill att det skall vara glasklart: vad som än skadar tarmslemhinnan (vilket inkluderar bakterie-, virus- och parasitinfektioner, såväl som alkohol, spannmålsprodukter, baljväxter och mejeriprodukter) kan göra att man riskerar autoimmunitet, multipel kemisk överkänslighet och allergi mot livsmedel som annars är nyttiga. Som min tränare i brasiliansk Jiujitsu brukar säga: "Detta inte är en åsikt. Detta är en faktum." Gallsprängd Under tiden som denna matsmältningskatastrof utspelar sig ligger det flera andra problem och gror. Som du minns är gallblåsans funktion att frigöra gallsalter till ett mål mat när det passerar ut i tolvfingertarmen från magsäcken. När tarmväggen är skadad frigörs inte den kemiska signalsubstansen cholecystokinin (CCK). CCK skickar under normala omständigheter "startsignalen" till gallblåsan och till bukspottkörteln för utsöndring av matsmältningsenzymer. När denna signal blockeras kommer vi inte att smälta maten på rätt sätt, särskilt inte fett och protein. Bristen på galla gör det möjligt för kolesterolkristaller att bildas i gallblåsan, vilket leder till gallstensanfall. Den medicinska standardåtgärd som består i att avlägsna gallblåsan, innebär i praktiken att man tar livet av "kanariefågeln i kolgruvan". Gallstenar är symptom på ett problem, en larmsignal. Istället för att behandla orsaken (eliminera spannmål), så skär vi bort gallblåsan. Personer som fått gallblåsan avlägsnad är nästan garanterat glutenintoleranta men utan att ha fått en diagnos, och har förmodligen ett antal andra sjukdomar på väg. Enligt min erfarenhet så lider dessa personer av matsmältningsproblem, vilket kulminerar i sväljningssvårigheter (dysfagi). Achtung! En rubbning i CKK och relaterade hormoner (PYY, adiponektin) i matsmältningens signalkedja utgör verkligen ett allvarligt problem. Det är inte bara matspjälkningsprocessen som blir rejält störd, utan en stor del av signalsystemet för mättnadskänsla stängs också av. Vi kan alltså inte smälta maten i tillräcklig utsträckning, vi är konstant "hungriga" och just den mat vi är sugna på, raffinerade spannmålsprodukter och sockerhaltig skräpmat råkar vara orsaken till problemet. Inte nog med det En annan ingrediens i det kemiska försvarssystem som spannmålen använder mot oss är en grupp enzymer som kallas proteashämmare. Proteashämmarna förhindrar nedbrytning av proteiner. Detta innebär att när du konsumerar spannmål kan du inte bryta ner proteinet i måltiden på ett effektivt
sätt. Proteashämmarna hindrar också spjälkningen av lektiner som t.ex. WGA, vilket gör dessa beståndsdelar, som redan i sig är svårsmälta, praktiskt taget oförstörbara. Detta resulterar i ännu mer stora proteinmolekyler i tarminnehållet, vilket ökar risken att utveckla autoimmunitet, allergier och kemisk överkänslighet. Benskörhet på länge? Om du inte har fått ont i magen av att tänka på sädeskorn vid det här laget, så låt oss titta på ytterligare ett kort i leken: antinutrienter som exempelvis fytater. Fytaterna är viktiga för frön och sädeskorn eftersom de binder starkt till metalljoner (t.ex magnesium, zink, järn, kalcium och koppar), och de är livsnödvändiga för kornets tillväxt och utveckling. Om metalljonerna inte är hårt bundna av fytaterna kan groddprocessen sättas igång för tidigt och det kan vara katastrofalt för sädeskornet. När vi konsumerar spannmålsprodukter är fytaterna fortfarande aktiva och binder hårt till kalcium, magnesium, zink och järn. Detta innebär att kalciumet, magnesiumet, zinken och järnet inte är tillgängliga för att tas upp av kroppen. På grund av effekten hos antinutrienter som fytater, i kombination med lektinernas och proteashämmarnas tarmirriterande egenskaper, så blev våra förfäder under den yngre stenåldern (neolitikum) i genomsnitt 15 cm kortare jämfört med våra förfäder på den äldre stenåldern (paleolitikum), till följd av den neolitiska kostens innehåll av spannmål och baljväxter. Är du oroad över benskörhet eller blodbrist på grund av för lite järn? Lider du av trötthetssymptom eller hjärtproblem som skulle kunna orsakas av magnesiumbrist? Har du troget ägnat dig åt en "klok" kost bestående av fullkorn, baljväxter och fettsnåla mejeriprodukter enligt din dietists eller läkares rekommendationer? Mot bakgrund av vad du nu vet om spannmål, baljväxter och mejeriprodukter, inser du hur tokig en sådan rekommendation är? Den var inte dum, kan jag få en till? Här är en sammanfattning av hur spannmål orsakar problem med näringsupptaget och hur det påverkar vår hälsa och vårt välbefinnande: 1. Skador på tarmslemhinnan. Om tarmen är skadad tar du inte upp näringsämnen. Vi behöver friska villi och mikrovilli (tarmludd) för att absorbera våra näringsämnen, oavsett om det gäller proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer eller mineraler. 2. Skador på gallblåsan och störningar i gallproduktionen. Om du inte tar upp fetter och fettlösliga näringsämnen som A, D och K-vitaminer och övriga näringsämnen kommer du att få problem att tillgodogöra dig de mineraler du faktiskt tar upp, för att inte tala om den näringsbrist som blir följden av otillräckliga essentiella fetter. 3. Fytater binder starkt till metalljoner och gör dem otillgängliga för absorption. Inom analytisk kemi använder man faktiskt renade fytater i experiment där man behöver måttbestämma mängden metalljoner som kalcium, zink eller järn i ett prov, eftersom fytater binder starkare till dessa metaller än nästan någon annan molekyl. Samma sak händer när du får i dig fytater via maten, och detta är ingen bra nyhet för ditt benstommes hälsa eller dina järnvärden. 4. Dörren lämnas öppen för autoimmunitet och cancer. Så fort tarmslemhinnan är skadad löper vi extremt hög risk att drabbas av autoimmuna sjukdomar som till exempel Hashimotos sjukdom och flera typer av cancer, däribland Non-Hodgkins lymfom. Bukspottkörteln ansätts av spannmålsframkallad inflammation till följd av problem med polypeptiden CCK och förhöjd insulinnivå. Denna inflammation är en potentiell orsak till inflammation eller cancer i bukspottskörteln (pankreatit respektive pankreascancer).
Varför händer allt detta? Därför att sädeskornen är fly förbannade över att du vill käka upp dem, och de både vill och kan kämpa emot. Här är en kort lista över de problem som är kopplade till läckande tarm och autoimmun reaktion: Infertilitet Diabetes typ 1 Multipel skleros (MS) Reumatism Lupus Vitiligo (leukodermi) Narkolepsi Schizofreni Autism Depression Huntingtons sjukdom Non-Hodgkins lymfom Hypotyreos (låg sköldkörtelproduktion) Porfyri Men jag är ju inte sjuk Några av er kommer däremot att hävda att ni inte har några problem i detta avseende. Ni har ätit spannmålsprodukter, baljväxter och mejeriprodukter hela livet och mår "bra". Tja, kanske. Men jag misstänker att det inte är så. Jag slår vad att om du till hundra procent tar bort dessa neolitiska livsmedel ur din kost under en månad, så kommer du att märka en dramatisk förbättring i hur du känner dig och i din prestationsförmåga. Varför? För om du konsumerar dessa livsmedel idag är jag säker på att du har tarmirritation och andra systemiska inflammationsproblem. En studie som gjordes nyligen där man tittade på barn med diabetes typ 1 (en autoimmun sjukdom) visade att ett väsentligt antal av dem hade uttalad tarmpatologi, dvs. celiaki. Några av dem visade positivt prov för antikroppar för celiaki, men många av barnen visade negativa prov både för antikroppar mot WGA (ett vanligt blodprov för celiaki) och vid tarmbiopsi (vävnadsprov från tarmen). Så läkarna trodde att gluten inte var delaktigt i deras åkomma. Intressant nog så kunde man hos nästan alla barnen påvisa antikroppar i mikrovillis djupa vävnad mot transglutaminas. Författarna till studien misstänkte att de flesta av barnen förr eller senare skulle utveckla det som brukar kallas celiaki. Slutsatsen vi kan dra är att skador på tarmen kan vara relativt godartade (dvs. symptomen är få) men ändå leda till autoimmunitet. När den väl har satt igång kommer autoimmuniteten dock att leda till ytterligare problem. Din läkare eller kostrådgivare kommer troligtvis att strunta i denna information, särskilt om du visar "negativa" provsvar på något av standardtesterna för celiaki vid ett blodprov eller labbtest. I det avseendet är de trångsynta, men å andra sidan är det ju bara din hälsa det handlar om. Du kan välja att lita på experterna inom läkarkåren, de vet ju alltid bäst. Eller du kan göra ett enkelt experiment: Följ en Paleo-kost och bedöm själv hur du känner dig och hur du presterar. Jag vet, jag kan höra läkarna redan nu, det är bara anekdotiska belägg. Om du skall rädda ditt eget skinn så kommer du antagligen inte få mycket hjälp i detta ärende om du inte har en framsynt och företagsam familjeläkare. Vilket är då det gyllene kriteriet, det slutgiltiga testet för att avgöra svaret på alla dessa frågor? Hur kan du veta säkert om du verkligen har problem med de här livsmedlen? Svaret kan verka uppenbart: avlägsna alla potentiellt skadliga livsmedel från din kost! Återinför dem igen efter trettio till sextio dagar. Se vad som händer. Det finns dock ett förbehåll. Det räcker att utsätta kroppen för gluten en gång var tionde, femtonde dag för att tarmen skall fortsätta att vara skadad. Detta kan sätta griller i huvudet på folk som "drar ner på gluten" men inte märker någon förbättring i sin
allmänhälsa. Jag är hemskt ledsen men det blir ingen medalj till deltagare som gör detta "nästan rätt". Du måste vara 100% hängiven under trettio dagar och först därefter fundera över hur du vill göra med att gå tillbaka. Om jag skall vara ärlig så är det här med att återinföra spannmål möjligen något för dig, men absolut inte för mig. Om vi gjorde en konsultation per telefon så skulle jag fråga "Hur kändes det när du åt den där skivan bröd?" Jag vet precis hur det kändes jag har sett detta scenario tusentals gånger, men det är du som behöver övertygas. När du återinför gluten kommer du inte att må bra. Jag är ledsen, men det är bara så det fungerar. Så det är upp till dig att avgöra om det är värt att i huvudsak avstå från några av dessa livsmedel för att uppnå ett långt och hälsosamt liv. Verkar allt detta svårt att tro på? Tja, kommer du ihåg hur jag beskrev effekten av giftek på huden? Det här med tarmirritation och lektinexponering är ett liknande fenomen. Om du vill dra full nytta av detta program så måste du faktiskt ge det en chans. I värsta fall kommer du att ha ägnat en månad utan några av de livsmedel som du annars tycker om. I bästa fall kommer du att upptäcka att det går att leva mer hälsosamt och bättre än du någonsin trodde var möjligt. Men jag gillar ju bröd och pasta! Jag vet, det jag gör jag också, men jag blir sjuk av dem. Jag misstänker att du också blir sjuk av dem. Spannmål gör dig inte bara sjuk genom att höja insulinnivån, förstöra balansen mellan fettsyrorna (omega-3/omega-6), och irritera tarmkanalen, de är också beroendeframkallande. Sädeskorn, särskilt från de sädesslag som innehåller gluten, har också molekyler som binder till opiatreceptorerna i hjärnan. Du vet, samma receptorer som aktiveras av heroin, morfin och vissa smärtstillande läkemedel. För de flesta människor är det inget problem att hoppa över saker som majstortillas och ris. Men om du föreslår att någon kanske skulle avstå från bröd och pasta för att klara hälsan så kommer de att plantera smörkniven mellan ögonen på dig innan du ens hinner säga "fullkorn!". Jag är hemskt ledsen, det är inte jag som gjort upp dessa regler, jag har bara fått det underbara uppdraget att berätta om dem. Jag kommer aldrig att bli klok över varför jag nödvändigtvis skulle ägna mig åt glutenfri kost, fysisk träning och att försöka få dig att må bättre. Jag borde ha satsat på att kränga striptease, kokain och kladdkaka istället! Så mycket enklare det hade varit. Här kommer istället matplanering för en vecka. Det finns hundratals fantastiska alternativ, men detta är en enkel meny som du kan använda för att komma igång. Vecka 1 Måndag FRUKOST: 2-4 pocherade ägg, mandlar, en liten bit frukt eller bär LUNCH: Kycklingfajitas på salladsbädd MELLANMÅL: 60 gram kyckling, äpple, några skivor avokado MIDDAG: Halstrad lax, ugnsstekta gröna bönor, sallad Tisdag FRUKOST: Lax från gårdagen, valnötter LUNCH: Sallad, tomat, lök och valfria smaktillbehör till 1 2 nötfärsbiffar, apelsin, mandlar MELLANMÅL: Torkat kött (jerky), macadamianötter MIDDAG: Kyckling grillad på spett, ångkokt broccoli, sallad Onsdag FRUKOST: Kyckling från gårdagen med salsa och en halv avokado LUNCH: Sallad på tonfisk och kål
MELLANMÅL: Resterna av tonfisksalladen MIDDAG: Kotlettrad, tomatsås, zucchini, hackad blomkål, basilika. Laga en stor sats eftersom resterna skall räcka till flera måltider. Torsdag FRUKOST: Skinkskiva, äggröra på 2 3 ägg, frukt LUNCH: Kotlettrad från igår MELLANMÅL: två hårdkokta ägg, mandlar MIDDAG: Sallad på wokat nötkött. Servera på en bädd av bladgrönsaker och balsamvinäger Fredag FRUKOST: Frukost på korv-wok LUNCH: Lättlagad ceviche MELLANMÅL: 75 gram kyckling, äpple MIDDAG: Spaghettipumpa eller spaghetti på kelpnudlar: tillaga endera alternativ med marinarasås, köttfärs, olivolja Lördag FRUKOST: Kyckling med rårakor på äpple LUNCH: Ringla olivolja över 150g 170g kalkon i skivor och 250g ångkokt broccoli MELLANMÅL: 60 80 g kalkon, morotsstänger, mandlar MIDDAG: Coleslaw på indiskt vis, kotlettrad som blivit över, sallad med olivoljedressing Söndag FRUKOST: Omelett med kött och grönsaker, rårakor på sötpotatis LUNCH: Lammfärsbiffar, tomat, sallad, jordgubbar MELLANMÅL: Kalkon, avokado MIDDAG: Hälleflundra, ugnsstekt sparris, bär med balsamvinäger För fullständiga 30-dagars måltidsscheman med recept och mer därtill så skall du köpa den kompletta boken.