Facit till peer-uppgifterna, som även är vägledande för tentan Segmentuppgift 1 Redogör för så många assimilationer som möjligt i standardsvenska. Ge exempel. Tonassimilation: Tonande konsonanter blir ofta tonlösa i kontakt med tonlösa, både progressivt och regressivt. Exempel regressivt: snabbt > [snap t] sagt > [sak t]. Progressivt: onsdag > [un sta] husbil > [h spi l]. Retroflexion: /r/ påverkar efterföljande dentala konsonanter och blir självt orealiserat: bord > [bu ] farlig > [f ] barn > [b ] kurs > [k ] svart > [sva ] Nasalassimilation: Särskilt /n/ anpassar artikulationsställe efter efterföljande konsonant. Exempel: en bil [ m bi l] min katt [m kat ] en vas [ v s] och i undantagsfall /m/: emfas [ f s] Garlén nämner några ytterligare typer av assimilation, men det är dessa tre som jag kräver att ni ska kunna redogöra för och ge exempel på. Segmentuppgift 2 Det är känt att obetonade stavelser reduceras (uttalas mindre tydligt) på olika sätt. Läs och tänk efter vilka vokaler som kan förekomma i betonad respektive obetonad stavelse. Redogör för vad du kommit fram till. I betonad stavelse kan alla vokalfonem förekomma men i obetonad stavelse färre. I obetonad stavelse närmast före betonad stavelse (pretonisk) kan /a o u å e i y ö/ förekomma, i obetonad stavelse närmast efter den betonade (posttonisk), kan /a o u å e i y/ (7st), i den andra posttoniska /a o u e i/ (5 st) samt i den tredje posttoniska /a e/ (2 st). Kort /e/ och /ä/ neutraliseras i alla dessa obetonade ställningar, och kan ju även neutraliseras i betonad stavelse. Garlén beskriver detta noggrant på sidorna 107 o 108. Segmentuppgift 3 Redogör för aspiration hos [p h ] [t h ] [k h ] i standardsvenska. Vad är aspiration? När förekommer den och när förekommer den inte? Aspirationen består av en extra luftpuff efter explosionen hos /p t k/. Den förekommer ordinitialt och initialt i betonade stavelser. Den förekommer ordfinalt om det samtidigt är yttandefinalt (eller prepausalt ). Som exempel kan tas potatis. Ordet kan transkriberas så här: [p u t t s] Det första /p/ är aspirerat för att det är ordinitialt. Det första /t/ är aspirerat för att det är initialt i betonad stavelse, och det andra /t/ är oaspirerat för att det varken är ordinitialt eller initialt i betonad stavelse. I min katt är i regel /t/ aspirerat, men i min katt äter blir det oaspirerat. I verkligheten är det inte så enkelt som antingen aspirerat eller inte, men en sådan grovindelning kan ändå vara meningsfull. I många böcker säger man att /p t k/ blir oaspirerade efter s, som spik, stå, skola m.fl. och det är ju sant, men det är också sant att klusilerna då inte längre är ordinitiala.
Segmentuppgift 4 Skillnaden mellan vokaler och konsonanter kan definieras utifrån två olika aspekter. Redogör för de två olika definitionssätten. Ge exempel och relatera till definitionerna. Glöm inte tjeckiskan... Bildningssätt: Vokalerna bildas utan något hinder i de supraglottala kaviteterna. Rösten har fri genomfart. Konsonanterna bildas med ett totalt stopp eller kraftig förträngning i de supraglottala kaviteterna eller i själva glottis. Nasaler bildas med fritt utlopp genom näsan, men total stopp i munhålan. Likvidor har relativt fri passage genom munhålan, men är ej stavelsebildande i svenska. Funktion: Vokalerna är i de flesta språk stavelsebildande (syllabiska), och kan utgöra stavelsens kärna. Konsonant betyder medljud och kan inleda eller avsluta en stavelse. I normala fall behöver de en vokal att ljuda tillsammans med. I t.ex. tjeckiska kan l och r (likvidorna) vara stavelsebildande, t.ex. vlk (varg). Detta står bäst i LT sid 45-46 Segmentuppgift 5 Studera svenskans 3 nasalfonem /m/ /n/ / / och visa hur de kan förändras före andra konsonantljud (i svenska). /n/ antar artikulationsställe efter alla tänkbara följande konsonanter; bilabial: min pappa [m m pap a], labiodental: en fisk [ f s k], retroflex: en sked [ e d] förutsatt att sked uttalas med det -rs-aktiga sj-ljudet, palatal: en kjol [ u l], velar: min katt [m kat ] /m/ förändras endast framför labiodental /f v/ och får då självt labiodentalt artikulationsställe, t.ex. emfas [ f s] komfort [k f ]. / / betraktas ofta som resultat av en assimilation, och dess fonemstatus är omdiskuterad. Den rättar inte sitt artikulationsställe efter någon följande konsonant. Segmentuppgift 6 En polack som inte fått lära sig något om svenskt uttal, vill uttala ordet tisdag som [t zdak]. Skriv ordet fonetiskt som det uttalas på standardsvenska. Beskriv de olika fel polacken gör och förklara vad de kan bero på. [ ti sta] bör det transkriberas på standardsvenska, eventuellt med aspirationen utsatt på första t:et [ t i sta]. Polacken förlänger inte i-ljudet, vilket torde bero på att längd inte används distinktivt (betydelseskiljande) i polska, och talaren har troligen inte heller uppfattat längden då han hört ordet på svenska. S-ljudet har hamnat mellan två tonande konsonanter och många språk låter då stämtonen vinna och färga av sig på ett tonlöst ljud. I svenska är det alltid det tonlösa ljudet som behåller sin tonlöshet, och ofta färgar av sig på andra konsonanter och gör dem tonlösa, vilket för oss till nästa ljud; d, som i ledigt talspråk avtonas till t. Till sist är det slutkonsonanten g som hos polacken avtonas till k, via en regel som säger att ordfinala konsonanter ska vara tonlösa, oavsett fonemstatus (ungefär samma som i tyska). I övertydligt svenskt talspråk kan det bli [ ti st ], men normalt realiseras slutkonsonanten i detta ord inte alls.
Segmentuppgift 7 Om man ser på olika vokalsystem i Garlén 50-62 och 183-223, kan man se att många är symmetriska. Vad kan BT mena med det, och hur är det med svenskan? De typiska symmetriska systemen har ett a-ljud och sedan främre och bakre vokaler parvis, så att det är lika många främre som bakre vokaler, och de har ungefär samma öppningsgrad inom varje par. Exempel på 3-vokalsystem (klassisk arabiska): /i/ /u/ är båda slutna, /i/ är främre och /u/ är bakre, och /a/ är öppen och varken bakre eller främre i sin internationella variant. 5-vokalsystem, t.ex. grekiska eller spanska, har /i/ och /u/ som slutet par, /e eller / och /o eller / som halvslutet eller halvöppet par. Svenskan kan jämföras med ett 5-vokalsystem, med tillägg av en extra öppningsgrad bland de främre orundade ( /e/ eller / / är en smaksak, men någon av dem), plus ytterligare 3 främre rundade vokaler; /y/ / / /ø/. Resultatet är ett vokalsystem med 6 främre vokaler; /i e y ø/ och 3 bakre /u o a/ varav huvudallofonen [ ] inte ligger som parmedlem till ett främre vokalfonem, möjligen till sin egen korta allofon /a/, men som sagt: Svenskans system är inte symmetriskt. Segmentuppgift 8 Långa och korta allofoner av de svenska vokalerna /a/ och / / har olika kvalité (klangfärg) i de flesta dialekter. Redogör för resten av det svenska vokalförrådet i detta hänseende. Rent generellt är de korta allofonerna mer öppna än de långa, och de långa är ofta diftongerade på något sätt, ( ] [uw] [ij] [y ] [o ]. / / och /ø/ har nästan ingen kvalitativ skillnad mellan lång och kort vokalallofon, vilket bekräftas av försök jag gjort själv. Skillnaden mellan långt [ ] och kort [a] är tydlig i många svenska varieteter, men i t.ex. standardvarianten av finlandssvenska är det ingen nämnvärd kvalitativ skillnad mellan dessa. Det står inte så mycket om detta i litteraturen, men ett av mina huvudbudskap är att de kvalitativa skillnaderna mellan lång och kort vokalallofon inte är så viktig i andraspråksundervisningen, som många tycks tro. Det är betydligt viktigare att realisera själva längdförhållandena. Segmentuppgift 9 Standardsvenska har 5 s.k. retroflexa eller supradentala konsonanter. Diskutera varför de ibland anses som egna fonem och ibland inte. De kan anses betydelseskiljande i ordpar som t.ex. ton-torn bod-bord vana-varna watt-vart. Det som talar emot att de är betydelseskiljande är dels att de inte förekommer i alla dialekter (vissa sydsvenska med bakre r och vissa finlandssvenska som alltid realiserar r framför dental konsonant), och att de inte fungerar betydelseskiljande i kontexter som läser Ture. Det går inte att kontrastera ett /t r / mot ett / r /. Dessutom blir det ingen supradentalisering när r-ljudet är fonologiskt långt, t.ex.barrträd, kurd Bra redogörelse hos Garlén sid 17-18 Segmentuppgift 10 För en person med spanska eller polska som modersmål, kan de svenska orden rest, röst och rest låta som ett och samma. Vilka skillnader mellan svenskan och dessa två språks fonologiska system ligger bakom detta? För att dessa tre ord ska låta som samma krävs att kontrasten mellan /e/ och /ø/ neutraliseras, samt att kontrasten mellan lång vokal + kort konsonant /V C/ och kort vokal + lång konsonant /VC / neutraliseras. Varken spanska eller polska har betydelseskiljande längd på ljud = de har ingen fonologisk kvantitet. De har inte heller främre rundade vokaler (i detta fall /ø/), eller mer fonetiskt
korrekt: de kontrasterar inte främre rundade vokaler mot främre orundade vokaler. Det betyder att alla tre orden skulle uttalas som [rest] eller [r st], dvs. utan längd och utan [ø]. Det står lite om detta i Bannert sid 162-163. BT protesterar mot Bannerts tolkning av Hadding-Koch och Abramson (1964). Annars är detta en typisk dra-egna-slutsatser-fråga. Segmentuppgift 11 Samma ton kan ha olika klang, beroende på vilken ljudkälla och vilket filter som gäller. Tala om varför vokaler låter olika trots att man kan sjunga t.ex. /a/ och /i/ på samma ton. Samma gäller även för olika instrument; varför låter fiol och trumpet olika? Alla klangskillnader förutsätter att det finns ett stort antal övertoner (multipler på grundtonen). Beroende på vilka resonansrum ljudet får passera och vilka frekvenser som överensstämmer med resonansrummets form och storlek förstärks vissa deltonsfrekvenser och andra dämpas. Hos vokalljud kallar man de förstärkta deltonsområdena formanter och de 2-3 formanterna närmast över grundtonen, bestämmer vilket vokalljud vi uppfattar. Det är samma fenomen som gör det möjligt att skilja olika röster från varandra, men det är mer subtila skillnader. Segmentuppgift 12 Var i talapparaten och hur åstadkoms skillnaden mellan tonande och tonlösa ljud, mellan nasala och orala ljud. Skillnaden mellan tonande och tonlösa ljud åstadkoms i struphuvudet. Om stämbanden inte är sammanförda uppstår ingen stämbandston och ljuden blir tonlösa. Förs de samman lagom mycket och luft strömmar från lungorna, börjar de vibrera, och ljuden blir tonande. För att ljud ska bli helt orala, ska bakre delen av velum vara tryckt mot bakre delen av svalget, så att ingen luft kommer in i de nasala kaviteterna. Om bakre delen av velum är sänkt kan luft/röst strömma genom de nasala kaviteterna och ge en speciell klang. Om dessutom munhålan är avspärrad bildas någon av de rent nasala konsonanterna /m n /. Om munhålan och den velofaryngala porten är öppna samtidigt kan det bli nasala vokaler, som är vanliga i franska. LT 43 och 67-68 Segmentuppgift 13 Förklara termen kombinatoriska allofoner, även kallade allofoner i komplementär distribution, och ge minst två exempel från svenska Den ena allofonen förekommer i fonetiska kontexter där den andra inte förekommer. Ett bra exempel är [ ] och [æ]. Den senare förekommer bara i kontext före [r], t.ex. läsa [l sa] lära [læ ra]. Samma gäller för [ø] och [œ ], t.ex. öga [ø a] öra [œ ra]. Det går alltså inte att ställa upp ett minimalt par där skillnaden mellan ljuden är betydelseskiljande. Dessa exempel på vokalallofoner gäller för central rikssvenska och stämmer inte för alla dialekter. Segmentuppgift 14 I vilket/vilka av följande ord kan man i central rikssvenska höra tre konsonantljud? a) sporta b) karta c) tunga d) flaxa Det är i sporta; [s p ] [sp a]
a) sporta (3) å-ljudet skrivs med o (mycket vanligt), r-ljudet uttalas bara i vissa dialekter, ej i central rikssvenska, t uttalas retroflext. b) karta (2) r-ljudet uttalas bara i vissa dialekter. t uttalas retroflext. [k a] c) tunga (2) n och g uttalas som ett enda konsonantljud; [ ] [t a] d) flaxa (4) x uttalas som k + s [flak sa] Segmentuppgift 15 Konsonanterna delas in i olika grupper utifrån artikulationssättet. Vilka olika artikulationssätt förekommer i svenskan och vad kännetecknar dessa? Ge också exempel på konsonanter med de olika artikulationssätten. frikativor, väsljud, brusljud /f v j s / klusiler /b d g p t k/ ocklusionsfas och explosion. Förlängs endast i ocklusionsfasen. lateraler /l/ tungan. totalt stopp i munhålans mitt. Röst och luft passerar obehindrat vid sidan av tremulanter /r/ vibrerande tungspets mot tandvallen, men obs att r ofta uttalas frikativt [ ]. Kan också vara vibrerande tungspene mot tungans bakre del (skorrande). nasaler /m n / totalt stopp i munhålan, luft och röst passerar genom näshålan. Segmentuppgift 16 Skriv de fonetiska tecknen för de understrukna ljuden i följande ordpar och beskriv i fonetiska termer skillnaden mellan de båda: a. veva väva [e] [ ] skillnad i öppningsgrad b. mus mys [ ] [y] skillnad både i öppningsgrad och främre-bakre c. röda röra [ø] [œ ] skillnad i öppningsgrad d. loda låda [u] [o] skillnad i öppningsgrad e. kök gök [ ] tonlös [j] tonande f. våta vårta [t] dental [ ] retroflex skillnad i artikulationsställe g. dräng drägg [ ] velar nasal [ ] velar klusil skillnad i artikulationssätt
Segmentuppgift 17 Förklara varför den initiala konsonantkombinationen kl- är mycket vanligare i världens språk, än kombinationen lk- Konsonantljuden är mer eller mindre sonoranta = vokal-lika. Garlén har t.o.m. delat in dem i två distinkta grupper; sonoranter och obstruenter. /l r m n / räknas som sonoranta och övriga som obstruenter. Generellt i världens språk förekommer de sonoranta ljuden närmast stavelsekärnan, och de mindre sonoranta längre ifrån kärnan/vokalen. Tänk på ordet klo, så märker du att det stämmer. Det vore mycket svårare att säga *lko. Om man däremot sätter lk- finalt, som i balk, så kommer l-ljudet närmast vokalen, och det stämmer med huvudtendensen. Prosodiuppgift 1 Redogör för hur den komplementära konsonantlängden beskrivs hos Kjellin, Garlén, Bannert och Lundström & af Trampe. Författarna är överens om att en betonad stavelse innehåller lång vokal + kort konsonant (V C) eller kort vokal + lång konsonant (VC ). Konsonantlängden var helt revolutionerande i min egen undervisning (som komplement till vokallängden), eftersom då alla betonade stavelser fick rätt längd, vilket i sin tur medförde att betoningen blev tydligare. I ord med kort vokal som följs av fler än ett konsonantljud, som t.ex. blunda saft halta sist, sägs ofta konsonantlängden vara fördelad över båda konsonantljuden, men erfarenhetsmässigt rekommenderar jag starkt att man betraktar endast det första konsonantljudet som långt, alltså [bl n da] [saf t] [hal ta] [s s t]. Prosodiuppgift 2 Hur många grader av betoning kan du hitta i litteraturen? Hur stämmer de överens? Tänk på att det finns betoning av ord i satser och betoning av stavelser i ord. Först och främst måste man kunna tänka i kategorierna betonad och obetonad stabelse. Andra stavelsen i stolen är alltid obetonad. Om ordet är betonat i en kontext är första stavelsen stobetonad. I min upplaga av LT sid 98 är det fel vad gäller bitryck i baskermössa. Det är i vilket fall möss- som ska ha bitryck i det ordet. I ett gravt ord (accent 2, tonaccent) som pojken säger man enligt en äldre indelning att andra stavelsen har svagt bitryck, och alla är idag överens om att den kategorin ska inordnas under obetonade. I ett sammansatt ord som glasögon, är de flesta överens om att första stavelsen är huvudbetonad och den andra är bibetonad (starkt bitryck enligt det äldre systemet). Kategorin bibetonad i sammansatta ord ska betraktas som betonad. Det ovan sagda gäller om ordet är betonat i en kontext. Om ordet är det allra intressantaste ordet i en fras, får ordets betonade stavelse fokusbetoning/fokusaccent/satsaccent, vilket också är en betonad kategori. Fokusbetoningen resulterar alltid en stigton/uppförsbacke. I accent1-ord stiger tonen i huvudbetonad stavelse. I accent2-ord finns det en komplikation då melodiuppgången inte sker i ordets huvudbetonade stavelse, utan i en följande obetonad eller en bibetonad (läs Kjellin noga). Om ordet är lagom betonat men inte det intressantaste ordet i frasen, kallas det accentuerat, vilket innebär att man kan skilja på accent 1 och 2. Se på exemplet: Olle ska flyga till Oslo imorgon Olle Oslo imorgon blir alla betonade oavsett förväntningar och förkunskaper, men ett av dem får fokusbetoning, beroende på utomspråkliga faktorer. Om Oslo är det intressantaste ordet i satsen, får det fokusbetoning, och Olle och imorgon blir accentuerade. Det blir således maximum 4
betoningsgrader att hålla reda på i ett modernt system: obetonat, minimalt betonat (inkluderar bibetoning i sammansättningar), accentuerat och fokuserat. Detta går inte att redogöra för så här kort, men jag rekommenderar att du tittar på min uppställning Betonings/prominensgrader i svenska, som jag nu lagt upp på hemsidan. Om du tycker att detta är alldeles för krångligt, bör du se till att du åtminstone kan markera en text efter Kjellin-modell. Om du kan det, behärskar du troligen betoningsgraderna tillräckligt. Prosodiuppgift 3 Vilka akustiska måttenheter kan användas inom prosodi? Diskutera hur de olika måtten passar för beskrivning av olika prosodiska drag i svenskan Ljudtryck mäts i Pascal, men den hörselanpassade intensitetsskalan heter decibel (db). Ljudstyrkan/volymen kan skilja fokusbetonade stavelser från övriga, och modern forskning har visat att lägre betoningsgrader realiseras nästan bara med duration/varaktighet och melodi. Ljud och stavelsers fysiska längd (duration) mäts i millisekunder (ms). Det måttet är relevant både för kvantitet och betoning. Tonhöjd/frekvens mäts i Hertz. Ett antal andra mått på tonhöjd som är mer anpassade till hörselperceptionen används ofta inom fonetiken. Halvtonskalan är en sådan. Tonhöjden används som mått på intonationen, och även för att ange formanternas läge. Prosodiuppgift 4 Se på de minimala paren racket-raket, vila-villa, och ánden-ànden. Beskriv vad som skiljer de medlemmarna i paren åt (3 olika prosodiska drag) och hitta på 3 exempel till, av varje sort. racket-raket skiljs åt av betoningen, racket är betonat på första stavelsen, raket på andra. Andra exempel är filen-filén, Persson-person, kanon-kanon vila-villa skiljs åt av kvantitet = fonologisk längd. Vila har långt i och kort l, och villa har kort i och långt l. Andra exempel är mata-matta, vägen-väggen, fint-fint. ánden (en and) ànden (en ande) skiljs åt av ordaccent/melodi. ánden har accent 1/akut, och om det är fokuserat har det även den uppförsbacke som Kjellin kallar intonation. ànden har ett tonfall/nerförsbacke/tonaccent på första stavelsen, och om det är fokuserat även en uppförsbacke/intonation på den andra. Andra exempel är tómten-tòmten, búren-bùren, stégen-stègen. Prosodiuppgift 5 Markera gränser och melodi (enligt Kjellin-modell) för orden i isolerat uttal:
Prosodiuppgift 6 En talare med annat modersmål än svenska uttalar orden tack pappa villa kaffe ett fem. Det är rätt kvalité på vokaler och konsonanter. Vokalerna är korta, men ändå låter det konstigt staccato. Vad kan det vara för uttalsfel. Relatera svaret till svenskans rytmiska regler. Det absolut vanligaste skälet till att det låter staccato enligt ovan, är att konsonanterna inte förlängs efter den korta vokalen i den betonade stavelsen. Resultatet blir att talaren lägger extra tryck på (förhoppningsvis) rätt stavelse, men förlänger den inte. Det låter stötigt för ett svenskt öra. Prosodiuppgift 7 En del menar att svenska har påstående- och fråge-intonation. Andra menar att vi inte har det. Titta i litteraturen och försök att komma fram till en egen uppfattning, och argumentera för den. Jämför med slut- och fortsättningsintonation. LT tar upp detta, och jag håller själv inte med. Att ett ord får en högre tontopp, beror på andra orsaker. Jag ser inte att Garlén tar upp detta alls. Jag håller med Kjellin sid 60, och huvudsaken för kursen är att svenskan inte har någon distinktiv påstående/fråge-intonation. Prosodiuppgift 8 Betoning är viktigt i svenska, kanske allra viktigast vilken stavelse som betonas i ordet. Beskriv så många fonetiska fenomen som möjligt, som är beroende av betoning. Kvantitet uppträder bara i betonad stavelse ordaccenterna 1 (akut) och 2 (grav). Accent 2 kan visserligen ha en stigton i en obetonad stavelse, men det är betoningen som avgör var fall och stigningar hamnar. aspiration förekommer intialt i betonade stavelser, förutom ordinitialt. vilka vokalfonem som kan finnas i en stavelse. Se segmentuppgift 2. sannolikheten för reduktion är betydligt större i obetonade stavelser. vilken sorts sj-ljud som är vanligast Prosodiuppgift 9 Första /a/ i baka ska vara långt, men om man säger baka bullar kan det bli kort. Förklara varför. Om ordet baka är obetonat i en kontext, kan det inte finnas någon betonad stavelse i det, och finns det ingen betonad/lång stavelse, så får det inte plats något långt ljud. En del fonetiker hävdar att det är viktigt att det första a-ljudet behåller sin mörka kvalitet, trots kortheten, men jag tror inte att det är viktigt i ett normalt taltempo. Vi får också betänka att inte alla dialekter har klangskillnad mellan långt och kort /a/. Prosodiuppgift 10 Hitta på en mening som innehåller minst ett substantiv och ett adjektiv. Bestäm vilket som får satsaccent (fokus), och bestäm/markera betoning, längd och melodi för alla ord i meningen. Motivera dina markeringar.
ny och diskmaskin blir betonade. Vilket som får fokusbetoning är beroende av situationen. Det kan bli vilket som helst. Jag bestämmer att diskmaskin är den nyaste och intressantaste informationen. Mina understrykningar får tala om även vilka stavelser som betonas. Det blir uppförsbacke på ny, nerförsbacke på disk- jämn låg ton på ma- och kraftig stigning och snabbt fall på skin. Melodin på diskmaskin beror på att ordet har accent 2, vilket i sin tur beror på att det är sammansatt. Enligt Kjellin-modell blir en uppgång på ny, och det får ni gärna göra om det kommer på tentan, men i verkligheten uppträder den uppgången säkrast när ordet har fokusbetoning. Om fokus är på diskmaskin händer det inte så mycket med melodin i ny, men för enkelhetens har jag här följt Kjellins modell. Prosodiuppgift 11 Titta på bulgariskans fonologi slutet av Garlén. Där står om 2 prosodiska egenskaper där bulgariskan skiljer sig från svenskan, och 1 egenskap där språken är lika. Vilken? Ge svenska exempel på denna egenskap. Bulgariskans har ingen kvantitet (fonologisk längd-distinktion) och ingen distinktiv ordintonation (motsv ánden ànden). Dessa två egenskaper har svenskan. Den prosodiska egenskap som språken har gemensamt är rörlig och distinktiv ordbetoning (motsv. racket ra ket) Prosodiuppgift 12 Vissa delar av våra ord är betoningsbara och vissa delar är det inte. Ge namn och exempel på delar av ord som är betoningsbara respektive icke betoningsbara. (Ibland står det betonbara i litteraturen, men det är samma sak). Ordets rot är alltid betonbar, men i vissa lånord, kan roten vara obetonad och betoningen faller på ett affix, t.ex. station. Vilka affix som är betonbara redogörs bäst i tabellen på sid 147 hos Kjellin, och samma information finns i Garlén 132-138. Jag redogör inte utförligt för uppgiften här, utan hänvisar till litteraturen. Viktigt i sammanhanget är att svenskans betoning är morfologiskt styrd, medan många andra språk alltid har betoning på samma stavelse räknat från ordets början eller slut. Prosodiuppgift 13 I ett svensk-polskt lexikon kan man läsa transkriptionen [ unsd ]. Tala om hur den skiljer sig från ett ledigt standardsvenskt uttal och skriv en egen, korrektare transkription. Lexikonet anger betoning på första stavelsen, men ingen längd. Längden ska vara på n-. Dessutom anger det längd på -a- i den andra, obetonade stavelsen. Andra stavelsen blir kort i normalt uttal, och -g realiseras oftast inte. Vidare uttalas -d- i regel som -t- p.g.a. tonassimilation, påverkan från -s-. En bättre transkription skulle se ut så här: [ un sta]. Prosodiuppgift 14 På vilket sätt hänger de prosodiska dragen betoning, kvantitet och ordaccent samman i svenskan? Kvantitet förekommer bara i betonade stavelser. Betoningen bestämmer dessutom var stigningar och fall i melodin ska äga rum i ord med de båda accenttyperna. Prosodiuppgift 15 Markera betoning och längd i följande text: ett streck ovanför betonade stavelser och ett streck under bokstäver som representerar långt ljud. Motivera varje markering.
Alla substantiv är markerade för betoning, vilket stämmer med tumreglerna. Det enda hjälpverbet måste är obetonat, också enligt tumregeln, övriga verb (huvudverb) är betonade. Adjektiven är betonade, även det enligt tumregeln. Jag betraktar här kommande + varmare som adjektiv. Samtliga pronomen utom allt+ annat+flesta, konjunktioner, prepositioner och artiklar är också obetonade, helt enligt tumregeln (presenterad på ett blad som jag visat och som de flesta fått. Tre ord förbereda vårsolen tillbringa områden är sammansatta eller har betoning som sådana, och måste följaktligen ha två betonade stavelser, och ett långt ljud i vardera betonade stavelsen. Att bestämma vilket ljud som ska vara långt i varje betonad stavelse kan jag göra då jag vet hur ordet låter. I många ord får jag hjälp av stavningen, men inte i alla. Jag måste alltså ta hjälp av min intuition för att klara detta. Prosodiuppgift 16 Vilka av följande ord har tonaccent (accent 2) och vilka har det inte? Förklara för varje ord vilken regel du följer. a) bröt nej omöjligt för enstaviga ord b) brytningen ja minst två stavelser, betoning på första c) förbrytare nej ej betonat på första stavelsen d) bryter nej verb med presens på -er e) brotten nej bestämd form av enstavig rot f) brytpunkterna ja sammansatt g) förbrytarfysionomi ja sammansatt Prosodiuppgift 17 Sätt ut rubriker på de vågräta och lodräta axlarna på de båda figurerna, och tala om vad de föreställer a m p l i t u d tid
a m p l i t u d frekvens Till slut En hemsida där du kan höra vilka ljud IPA-tecknen representerar: http://www.yorku.ca/earmstro/ipa/ Hemsida med tips hur du kan skriva IPA-tecken på datorn: http://www.ling.su.se/fon/ipa-tecken.htm Att svara på tentafrågor och liknande: De flesta i gruppen har hittills gjort ett bra jobb när det gäller att svara på frågor om Kjellins bok och par-uppgifterna. Dock tänker jag ibland att några borde titta lite mer på vad som verkligen efterfrågas. I några fall har jag läst långa redovisningar som uppvisar stora likheter med vissa avsnitt i någon av böckerna. I dessa ofta rätt långa redovisningar kan man hitta saker som absolut har med frågan att göra, men i vissa fall står frågan ändå obesvarad. Försök att svara koncist på frågan, men glöm samtidigt inte bort att besvara eller diskutera någon aspekt som står i frågan/uppgiften. Det är ovanligt att svaret på en tentafråga går att hitta på ett specifikt ställe i en bok. Det är vanligare att frågorna kräver egna slutsatser och formuleringar på basis av att man läst och förstått det mesta av kursinnehållet. Och som sagt; för många av er är dessa råd överflödiga. Lycka till!