2. FÖRSKOLANS LÄROPLAN

2. FÖRSKOLANS LÄROPLAN Planen har utarbetats av följande förskollärare: Ann-Charlotte Ahlström Camilla Berglund Barbro Eriksson Carina Holm Gunilla Holmberg Marita Holmlund Jori Isomäki Anne-Marie Koski Malin Lindgren Susanna Markkula Gisela Neuman, sekreterare Christina Simons Språkgranskad av lektor Yvonne Häggblom.

LÄROPLAN FÖR FÖRSKOLEUNDERVISNINGEN I NYKARLEBY Fastställd av svenska skolsektionen i Nykarleby 11.6.2003.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. FÖRSKOLEUNDERVISNINGEN, DESS UPPGIFT OCH ALLMÄNNA MÅL 1.1 Den centrala uppgiften 1 1.2 Mål för lärande i förskolan 1 2. GENOMFÖRANDET AV FÖRSKOLEUNDERVISNINGEN 2.1 Inlärningssyn 2 2.2 Den pedagogiska miljön 2 2.3 Arbetsmetoder 3 2.4 Prioriteringar vid anordnandet av förskoleundervisning 3 3. FÖRSKOLEUNDERVISNINGENS MÅL OCH INNEHÅLL 3.1 Undervisning som helhet 4 3.2 Språklig medvetenhet 4 3.3 Matematisk medvetenhet 5 3.4 Etik och livsåskådning 7 3.5 Natur- och miljö 8 3.6 Hälsa samt fysisk och motorisk utveckling 9 3.7 Konst och kultur 10 4. ALLMÄNNA STÖDTJÄNSTER FÖR UNDERVISNINGEN I FÖRSKOLA 4.1 Samarbete med hemmet 12 4.2 Plan för barnets lärande i förskolan 12 4.3 Utvärdering 12 4.4 Samarbete med övriga sakkunniga och andra instanser 12 4.5 Integrering 13 5. FÖRSKOLEUNDERVISNING FÖR BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD 13 6. BARN FRÅN OLIKA KULTURER 14 7. INTYG ÖVER DELTAGANDE I FÖRSKOLA 15

1. FÖRSKOLEUNDERVISNINGEN, DESS UPPGIFT OCH ALLMÄNNA MÅL Hänvisning till 1-2 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 1.1 DEN CENTRALA UPPGIFTEN Den centrala uppgiften i förskoleundervisningen är att stärka barns inlärningsförutsättningar och sunda självkänsla genom att erbjuda dem positiva erfarenheter av inlärning samt möjligheter till mångsidig interaktion med andra människor. Förskoleundervisningen vill främja gynnsamma förutsättningar för barn att växa, utvecklas och lära. Förskoleundervisningen skall underlätta övergången från småbarnsfostran till nybörjarundervisningen. I Nykarleby administreras förskoleundervisningen av stadens bildningsväsende. Förskoleverksamheten bedrivs i olika former beroende på var förskolan är belägen. Hur nära samarbetet med skolornas nybörjarundervisning är beror även på förskolans geografiska placering i förhållande till skolan. 1.2 MÅL FÖR LÄRANDE I FÖRSKOLAN Barnens språkliga och kulturella identitet samt positiva självuppfattning skall stärkas så att deras förmåga att uttrycka sig mångsidigt utvecklas. Barnen skall utvecklas till harmoniska och ansvarsfulla individer som tar hänsyn till och är redo att hjälpa andra. Barnen skall lära sig reflektera över vad som är rätt och fel, samt betydelsen av goda seder och bruk. Barnen skall lära sig förstå alla människors lika värde och att se människors olikhet som en rikedom. Barnen skall lära sig njuta av naturen, respektera liv, värna om sin närmiljö samt förstå vilka följder deras egen verksamhet har. Barns intresse för att inhämta kunskaper skall utvecklas. Barnen skall ges möjlighet att ta till sig baskunskaper och färdigheter från inlärningens olika delområden utifrån sin egen ålder och sina individuella förutsättningar. Barnen skall bevara glädjen att lära sig och våga möta nya inlärningsutmaningar på ett frimodigt och kreativt sätt. Lärande genom lek är centralt. Barnen skall lära sig att förstå gruppens betydelse i lärandeprocessen. Barnen skall utvecklas till företagsamma, självständiga individer. Barnen skall lära sig förstå betydelsen av god hälsa och välbefinnande. Vi hör och vi glömmer. Vi ser och vi minns. Vi gör och vi förstår. Kinesiskt ordspråk 1 (19)

2. GENOMFÖRANDET AV FÖRSKOLEUNDERVISNINGEN Hänvisning till 3-5 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 2.1 INLÄRNINGSSYN I förskoleundervisningen ses barnets lärande som en aktiv, målinriktad process som bygger på tidigare kunskapsstrukturer. Lärandet är en social verksamhet. I grupp lär sig barnen med och av varandra genom att ge varandra impulser som stimulerar tänkandet och fantasin. I förskoleundervisningen baserar sig verksamheten på en integration av de enskilda läroämnena. Tanken bakom integrationen är principerna om livslångt lärande. Målet med integrationen är att hjälpa barnet att strukturera sitt eget liv och sina erfarenheter till en meningsfull helhet utgående från barnets egna behov och perspektiv. Inlärningsprocessens kvalitet beror på den helhet som de vuxna och barnen tillsammans utgör. Barnet skall ges möjlighet till reflektion kring det egna lärandet. Värdegrunden skall vara integrerad i verksamheten och därmed ingå i en pedagogisk grundsyn. 2.2 DEN PEDAGOGISKA MILJÖN Med förskoleundervisningens pedagogiska miljö avses den fysiska, psykiska, kognitiva och emotionella miljö i vilken verksamheten äger rum. Inlärningsmiljöns pedagogiska grund består av aktiviteterna, metoderna och strukturen. Inlärningsmiljöns kulturella grunder återspeglar de aktuella föreställningarna om utveckling, fostran och pedagogik, kulturella värden samt förskoleundervisningens uppgifter i samhället. Den pedagogiska miljön skall präglas av en atmosfär som är positiv, glad, öppen, trygg och uppmuntrande. Den skall ge barn tillfälle till upplevelse och reflektion. Miljön bör vara estetiskt tilltalande och ge barn möjlighet till lek och aktivitet men också till lugn och ro. Miljön skall väcka barnens nyfikenhet, intresse och lust att lära sig samt stöda deras aktivitet och förmåga till självständigt arbete. Inlärningsmiljöerna kan utformas på många olika sätt beroende på vilket slags helhet de bidragande faktorerna bildar. Det är också av betydelse om miljön utformas utgående från lärarna eller barnen. Inlärningsmiljön begränsas inte till klassen, grupputrymmena, daghemmet eller skolan. Lärandet sker hela tiden och i alla livssituationer. 2 (19)

2.3 ARBETSMETODER Genom mångsidiga arbetsmetoder strävar man efter att vidga barnens erfarenhetsvärld och att stöda barnen att tillägna sig färdigheter som anknyter till olika ämnesområden. Lärandet går till så att barnen i samverkan med vuxna och andra barn experimenterar, utforskar, skapar, iakttar, samtalar och löser problem. Lärandeprocessen kan omfatta såväl aktiviteter som sker under den vuxnas ledning som självständig verksamhet. Leken används på ett medvetet sätt för att främja varje barns utveckling och lärande. Fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem stimuleras i lekens former. Barnen kan i den skapande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Målsättningen med verksamheten är att skapa en inlärningssituation som är baserad på helheter. Verksamheten skall vara meningsfull för barnen och ge dem utmaningar. Den vuxna ska inte erbjuda färdiga lösningar, utan leda barnet framåt med hjälp av frågor, genom att diskutera med barnet och genom att inspirera barnet. 2.4 PRIORITERINGAR VID ANORDNANDET AV FÖRSKOLEUNDERVISNING Till kommunens förskoleundervisning antas i första hand barn som är bosatta i kommunen. När jag var ett När jag var fyra Nu är jag sex var jag ynkligt lätt. var jag rädd för en myra. och allt kan jag klara, När jag var två När jag var fem så jag tror att sex var jag ny närapå. gick jag tidigt hem. vill jag alltid vara. När jag var tre var jag sällan me. A.A. Milne 3 (19)

3. FÖRSKOLEUNDERVISNINGENS MÅL OCH INNEHÅLL Hänvisning till 6-7 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 3.1 UNDERVISNING SOM HELHET Förskoleundervisningen bygger på en helhetssyn. Detta innebär att den pedagogiska verksamheten styrs av barnens livsmiljö och intressen. Läroprocessen är viktigare än de enskilda ämnena, som bör ses som en del av verksamhetshelheten. Undervisningens mål och syfte bör styra valet av arbetssätt. I förskoleundervisning är det viktigt att barnen utvecklar sin förmåga att koncentrera sig, lyssna, kommunicera och tänka. Det är viktigt att barnen även lär sig reflektera över sitt eget tänkande. 3.2 SPRÅKLIG MEDVETENHET Förskoleundervisningen skall med språkets hjälp utveckla barnets tänkande, sociala förmåga, känslor och kommunikation. Den skall lägga grund för läs- och skrivinlärningen. Målet är att väcka och öka barnets intresse för att iaktta och undersöka talat och skrivet språk. Språket växer inifrån ur den egna upplevelsen och erfarenheten. Barn lär sig lyssna, genom att vuxna lyssnar Barn lär sig förklara, när vuxna förklarar Barn lär sig fråga, när vuxna frågar I förskoleundervisningen synliggörs språket med ord, texter, böcker, spel och bokstäver. Genom lek lär man sig. Förskolorna i Nykarleby deltar i nätverket för tidig språkstimulans, vars målsättning bl. a. är att så tidigt som möjligt ge barnen en språklig medvetenhet samt att ge barnen positiva läsupplevelser. I förskolan gör vi följande för att stimulera språket: läser ramsor varje dag, ofta förstärkta med små rörelser sjunger, spelar och klappar rytmer använder handdockor sagoterar med det enskilda barnet eller i grupp och synliggör barnens ord i skriven text skriver dikter har dramaövningar för att lära oss att uttrycka oss med kroppen har bokstavsjumppa till musik använder oss av läsprojektet En kvart om dagen använder sagopåse med fantasiberikande innehåll jobbar utgående från Trullematerialet Sagoläsning finns på schemat varje dag. Mungymnastik hjälper barn med talsvårigheter. Alla barn skall ges tillfälle att uttrycka sig muntligt medan andra lyssnar. Sagoläsning I förskoleundervisningen finns på schemat varje stimuleras dag. barnen till ett rikt språk, genom att personalen använder standardsvenska i undervisningen, dialekt i andra sammanhang. Föräldrar uppmuntras till att prata, lyssna och läsa för sina barn. 4 (19)

3.3 MATEMATISK MEDVETENHET I förskoleundervisningen grundläggs och förstärks barns lärande i matematik. Inom det matematiska området skall barnen ges möjlighet att upptäcka det roliga i matematiken och matematiken i vår närmiljö att förstärka den positiva känslan för matematiken att utveckla en förståelse för olika matematiska begrepp att lära sig matematiskt tänkande Grunden för barnens inlärning är att det utvecklar förmågan till att lära sig koncentrera sig att lyssna och kommunicera med andra att tänka och att reflektera över sitt eget tänkande Genom lekar, berättelser, sånger, rörelse, små arbetsuppgifter, samtal och spel samt genom riklig konkretion vidgas barnens uppfattning om matematik på ett naturligt sätt. Barnet skall få uppleva matematiken som en intressant och utmanande aktivitet och som en viktig och meningsfull verksamhet. Den vuxna bör skapa en pedagogisk miljö som stödjer och främjar utvecklingen av matematiskt tänkande hos barnet. Problemlösning Begreppsbildning Matematik Antalsbegrepp Klassificering Problemlösning I grunden handlar matematik om problemlösning. Därför är problemlösningstillfällen en naturlig del av verksamheten. Övningar i problemlösning är en viktig del av inlärningen. Det är inte lösningen på problemet som är det intressanta utan processen där det gäller att komma fram till lösningen. Tillgång till manipulativt material, såsom klossar, räknestavar, pengar, knappar, pärlor osv. har positiv inverkan på problemlösningsförmågan. Något av det viktigaste för inlärning i matematisk problemlösning är att barnen lär sig använda olika strategier. 5 (19)

Begreppsbildning Matematikinlärning förutsätter förståelse av matematiska begrepp. Begreppsinlärningen kan ske med hjälp av konkreta föremål genom att beskriva ett föremåls egenskaper, hur föremålet ser ut, hur det känns eller vad det associerar till genom att i lek, spel och byggande berätta om förhållanden genom att beskriva läget: framför, bakom, bredvid, ovanför, under, till höger, till vänster genom att beskriva tiden: idag, igår, imorgon, för en stund sedan genom att beskriva mängder: mera och mindre, flere och färre, lika mycket Antalsbegrepp En viktig del inom det matematiska området är att barnen utvecklar antalsbegrepp och förmågan att klassificera. Inom förskoleundervisningen övas antalsbegrepp genom fingerramsor, rim och ramsor, namnklapp, tärningsspel, olika spel, utforskande av former, jämförande, experiment med konkreta mängder och problemlösning. Klassificering I klassificering är det centrala att hitta likheter och olikheter, saker som hör till eller inte hör till gruppen. Klassificering kan göras med egenskaper som längd, bredd, tjocklek, storlek, form, färg, ålder, material osv. Material som dagligen finns tillgängligt och kan klassificeras, jämföras och ordnas är leksaker, kläder, knappar, möbler, verktyg, naturmaterial såsom stenar, kvistar och blad. Att jämföra och ordna utvecklar barnets observations- och koncentrationsförmåga. Jag har ett litet äpple som jag har fått av mor. Därinne finns ett kärnhus där tio fröbarn bor. I varje rum av huset två fröbarn vila får. Där ligger de och drömmer om sol och ljus och vår. Trad 6 (19)

3.4 ETIK OCH LIVSÅSKÅDNING Den etiska fostran genomsyrar all verksamhet i förskolan. Den börjar med att utveckla självkänslan och utvidgas till att omfatta sådana färdigheter som behövs i det sociala umgänget och vidare till barnens hela livsmiljö. För att barnen skall kunna utveckla en positiv jagbild och en sund självkänsla bör de få hjälp med att lära känna sig själva. Varje barn bör känna att det blir accepterat och bekräftat. Barnen bör få känna glädje över att de lyckas och klarar av olika situationer. Barnens etiska tänkande utvecklas genom diskussioner, med hjälp av rollekar, sagor och dramatisering. Läraren bör i sitt beteende vara medveten om förebildens ansvar. Livsåskådningsfostran omfattar tolerans måttfullhet rättvisa uppriktighet mod ansvarstagande välvilja omsorg Förskolans uppgift är att lära barnen vad som är rätt att hjälpa barnen att utveckla medmänsklighet och respekt för allt levande och att lära dem att respektera dem som är annorlunda att lära barnen att förhålla sig negativt till användandet av våld vid konfliktlösning att fostra till ärlighet och vänskap, hänsyn och tolerans att sträva till jämlikhet och fredsvilja att låta barnen växa till sanning, godhet och kärlek till nästan Målet för religionsfostran är att barnen får möta frågor av religiös karaktär. Med tanke på barnen är utgångspunkten för religionsfostran trygghetskänslan. Jag är värdefull, unik, man bryr sig om mig och godkänner mig. Religionsfostran borde också inge barnen hopp och mod. Barnen bör ges möjlighet att tillsammans med den vuxna fundera över frågor som för tillfället är aktuella; lidande och död, gott och ont, himmel och änglar, på ett öppet och tryggt sätt. I förskoleundervisningen lär barnen känna religionens centrala innehåll såsom Bibeln, dess berättelser och personer. Religionsfostran tas upp i temahelheter. Valet av sånger och musik kan komplettera temahelheterna. Förskoleundervisningen behandlar kyrkoåret och dess största helger. Man talar om varför helgerna firas och hur de firas. Att förbereda och skapa stämning kring en högtid ingår i förskolans verksamhet. 7 (19)

Berättandet som inlärningsmetod passar bra i religionsfostran. Då man behandlar religiösa ämnen kan man tillämpa berättandet och leken samt övriga inlärningsmetoder lämpade för förskoleundervisning. Det kan finnas barn i förskolegruppen som inte skall delta i religionsfostran utan, enligt föräldrarnas önskemål, deltar i livsåskådningsfostran. Den har som mål att utveckla förmågan att möta frågor i anslutning till människorelationer och kulturidentitet, förhållandet mellan människa, miljö och gemenskap. Här behandlas tolerans, rättvisa, hederlighet, mod och omsorg. Den kulturella delen av åskådningsfostran är gemensam för alla barn. Den har som mål att utveckla det åskådningsmässiga tänkandet där det viktiga är att lära känna och värdesätta kulturarvet och naturen i den egna hembygden. 3.5 NATUR OCH MILJÖ Barns kunskap om natur och miljö hjälper dem att förstå sin miljö. Den förstärker barnens upplevelser och erfarenheter av samt deras emotionella förhållande till naturen och den övriga miljön. Syftet är att barnen lär sig att förstå och uppskatta naturen och den av människan skapade miljön. Barnen skall även lära sig förstå olika slags människor och kulturer samt hur de egna handlingarna påverkar närmiljön. En genomgående tanke i natur- och miljöundervisningen är fostran i enlighet med principerna för en hållbar utveckling. Man talar om ekologiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Med andra ord, man värdesätter naturens livsduglighet och mångfald, människors jämlikhet och kulturell mångfald. Med utgångspunkt i barnets livsmiljö skapas grunden för en vidare förståelse av vår omvärld. En förutsättning för att barnet skall kunna skapa ett positivt förhållande till miljön, är att det upplever sin livsmiljö som en trygg och intressant plats för lek och utforskningar. Barnets miljöstudier baserar sig på ett problemcentrerat, utforskande inlärningssättsätt, där utgångspunkten är olika frågor, företeelser och händelser i anslutning till miljön. Barnet är aktivt och bygger upp sin förståelse genom att skaffa kunskap på olika sätt. Genom iakttagelser med alla sinnen lär sig barnen att bilda begrepp, göra slutledningar och hitta orsakssamband. Roligt om hösten Roligt om vintern Roligt om våren Roligt om sommaren - svamputflykt - undersöka nakna - lövsprickning - livet i myrstacken - bärutflykt träd och snötyng- - insekter - sommarblommor - undersöka löv, da grenar - blommor - livet i en grästuva växter, frön, mos- - snöflingor, frost - flyttfåglar och - moln sor, lavar - spår av djur fågelsång - livet i sjön 8 (19)

Natur- och miljöundervisningen i förskolan indelas i följande ämnesområden: 1. Människan och hennes förhållande till sin miljö 2. Organismerna och deras livsmiljö 3. Jorden och rymden 4. Ämnen och material i vår omgivning 5. Energifrågor I Nykarleby fäster vi särskild vikt vid att utveckla barns idéer om hur människor, djur och växter är beroende av varandra att utveckla barnens medvetenhet om samhället och förmåga att förstå sin omvärld att utveckla barnens känsla för och kännedom om sin hembygd Detta förverkligas genom att pedagogen synliggör olika fenomen i miljön och närmiljön att barnen själva är aktiva i sitt lärande genom egna utforskningar, experiment och iakttagelser. Man kan t.ex. gå till Mulleskogen, sin naturruta eller sitt årsträd. att dokumentera (t.ex. rita, berätta, fotografera) att leka, vilket hjälper barnen att förstå hur samhället och närmiljön fungerar 3.6 HÄLSA SAMT FYSISK OCH MOTORISK UTVECKLING Målet för de fysiska aktiviteterna i förskoleundervisningen är att stödja barnens fysiska och psykiska utveckling, samt sociala hälsa. Därför är det viktigt att alla vuxna i barnets närmiljö skapar balans mellan arbete och vila, lek och annan aktivitet, samt ger barnen goda mat- och kostvanor. I vardagliga rutiner främjas barnens förmåga att ta ansvar för sin hälsa och säkerhet. I förskoleundervisningen uppmuntras barnen även att visa äkta känslouttryck och att utveckla sin förmåga att läsa känslor. I interaktiva situationer stärks beteenden som går ut på att hjälpa och beakta andra människor. Barnen vägleds att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt och förekommer det mobbning ingriper man genast. Skapar arbetsglädje Ökar självförtroendet Ger avkoppling MEDVETEN RÖRELSETRÄNING Skapar förutsättningar för inlärning Ökar koncentrationsförmågan Utvecklar samarbetsförmågan 9 (19)

Daglig, varierande motion är nödvändig för barnens harmoniska växande. Med hjälp av fysiska aktiviteter tränas barnens fysiska kondition, deras rörelsekontroll och motoriska basfärdigheter. De fysiska aktiviteterna kan även stödja och stärka barnens utveckling inom andra delområden i förskoleundervisningen. Att behärska sin kropp är en förutsättning för bland annat skriv- och läsinlärningen. Barnen bör ges tillfälle både till ledd gymnastik och självständiga aktiviteter och lekar. I den ledda gymnastiken utgör de motoriska basfärdigheterna grunden för verksamheten. Till basfärdigheterna räknas att rulla, åla, krypa, gå, hoppa, balansera och kasta. Den ledda gymnastiken är en blandning av lekar, aktivitetsbanor, rörelseramsor och sånger, utomhussporter m.m. Med tanke på de fysiska aktiviteterna utomhus bör gårdsplaneringen vara aktivitetsfrämjande. Det bör med andra ord finnas ett mångsidigt utbud av både lekredskap och mer naturenliga lekplatser där barnen får utlopp för all den energi som barn i förskoleåldern har. 3.7 KONST OCH KULTUR Inlärningen i förskoleundervisningen består av aktiviteter som stöder målsättningen. Inlärning sker genom lekar, iakttagelser, bildkonst och musik, spel, drama och dans. Dessa ger rum för barnets aktivitet, fantasi och idéer. När barnen rör sig i olika miljöer inomhus och utomhus, lär de sig att definiera och strukturera det som de har sett och upplevt. Ju fler kanaler som är öppna för olika sinnesförnimmelser av det som skall läras, desto bättre förstår barnet. Daglig konstnärlig och musikalisk verksamhet spelar en mycket viktig roll i förskoleundervisningen och stöder barnens kognitiva och emotionella utveckling. Fostran i konst- och färdighetsämnen stöder särskilt barnens emotionella utveckling och ger en möjlighet att anpassa lärandet av kognitiva och sociala färdigheter, så att den är lämplig för sexåringar. Inlärningssituationerna kan bilda tematiska helheter. Således blir inlärningsprocessen helhetsinriktad och de olika kunskapsområdena skiljs inte från varandra. En visuellt tilltalande miljö är en bra inlärningsmiljö för bildkonst och barnen vägleds att värdesätta estetiken. Barnen får bekanta sig med olika material och redskap, där de kan öva upp handens färdigheter, samt pröva materialens användningsmöjligheter. 10 (19)

Bildkonst och slöjd I bildkonst och slöjd undersöker man geometriska figurer i föremål, bilder och konstverk i omgivningarna och i olika hantverksprodukter. Genom att bekanta sig med olika naturmaterial och färdiga produkter ökar man kunskapen om miljön. När upplevelserna och känslorna överförs i arbetet med händerna, lär barnen känna materialet och den värld som också de är en del av. Barnen vägleds att värna om de kulturella värdena i naturen och i den miljö som människorna har skapat. Samtidigt stärks barnens kulturella identitet, deras förståelse av kulturarvet och kulturell mångfald. Konst och färdighetsämnena har anknytning till alla företeelser i livet. Att undersöka genom att rita, att samla form-, färg-, ljud-, rums-, och ljusintryck, ger en möjlighet att börja utforska alla de frågor som barnen har om sina iakttagelser. Barnen uppmuntras också att göra iakttagelser via sina smak- och luktsinnen. När barnen får uppleva att de lyckats och får njuta, stärks deras självuppfattning och självkänsla. Samtidigt blir det lättare för barnen att värdesätta också andras arbeten. Musik I en inlärningsmiljö med musik uppmuntras barnen att hitta på sånger, danser, improvisera med instrument och ljud, att komponera och uppträda. Musik utvecklar både verbala och icke- verbala tankeoch kommunikationsområden hos barnen. Sånger, ramsor, dikter, rim och musiksagor hjälper barnen att uppfatta både en puls samt ord- och melodirytmer. Musik och rörelse, rytmlekar med kroppen och instrumentspel utvecklar barnens fin- och grovmotoriska färdigheter, samt stärker inlärningen av olika sätt att röra sig. Positiva erfarenheter av att uppträda stöder barnens självkänsla och berikar den sociala atmosfären i förskolegruppen. Musik är en naturlig och upplevelserik väg som vidgar barnens värld och lär dem känna olika kulturer och språk. En central uppgift i musikfostran är också att värna om den finländska kulturtraditionen. Musik hjälper barnen att strukturera den övriga världen och stärka den egna kulturella identiteten. 11 (19)

4. ALLMÄNNA STÖDTJÄNSTER FÖR UNDERVISNINGEN I FÖRSKOLA Hänvisning till 8-11 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 4.1 SAMARBETE MED HEMMET Det främsta och största ansvaret för barnets fostran ligger hos vårdnadshavarna. Förskolepersonalen stöder hemmen i deras fostringsuppgift och ansvarar för egen del för barnets fostran under förskoleundervisningen. Med tanke på barnens trivsel, växande och lärande är det viktigt att man skapar ett förtroligt förhållande mellan förskolepersonalen och vårdnadshavarna. Kontinuerlig information och kontakt är viktig. Samtal med vårdnadshavarna sker genom personliga möten och via brev hem. 4.2 PLAN FÖR BARNETS LÄRANDE I FÖRSKOLAN Förskoleläraren kan i samarbete med vårdnadshavarna och eventuellt barnet göra upp en plan för barnets lärande i förskolan. Syftet med denna är att ge barnet de bästa möjliga förutsättningar att lära och utvecklas. Man kan göra en individuell plan för varje barn eller en gemensam för hela gruppen. 4.3 UTVÄRDERING Utvärdering sker i kontinuerlig samverkan mellan förskolläraren och barnet, samt även via ordnade samtal mellan förskolepersonalen och vårdnadshavaren. I utvärderingen skall man inrikta sig på barnets växande och på inlärningsprocessen. Det är vägen till målet som lär och utvecklar snarare än själva målgången. Det är viktigt att barnet får vara med och delta i utvärderingen. På så sätt lär det sig förstå sitt eget lärande. Efter slutförd förskoleundervisning kan barnen tilldelas ett intyg över deltagandet. Till intyget kan fogas en beskrivning av förskoleundervisningens syfte och mål samt förverkligandet för det enskilda barnet. Det sker en fortgående utvärdering av förskoleundervisningen. Personal och kommun utvärderar regelbundet verksamheten. 4.4 SAMARBETE MED ÖVRIGA SAKKUNNIGA OCH ANDRA INSTANSER Under barnets förskoleår bör samarbete ske mellan olika parter, det vill säga personalen inom förskola/dagvård, rådgivning och vårdnadshavare. Personalen inom förskola/dagvård, nybörjarundervisningen, samt annan barnverksamhet, såsom församlingsverksamhet, bör ha en nära kontakt Kontakten ger en bättre helhetsuppfattning som beaktar barnets utveckling och dess förutsättningar. Vid speciella stödtillfällen kan hjälp från olika sakkunniga behövas. Det kan vara psykolog, specialbarnträdgårdslärare, speciallärare, terapeuter av olika slag samt elevvårdsgruppen. Vid behov av stödtjänster gör elevvårdsgruppen en bedömning. Samarbete mellan den personal som arbetar i förskoleundervisningen sker genom regelbundna möten. Dessutom bedrivs stödjande och handledande verksamhet genom telefonkontakt. Vid behov samarbetar förskolan även med andra instanser som stöder barnets verksamhet. Det kan vara biblioteket, polisen och räddningsverket. 12 (19)

4.5 INTEGRERING Vid integreringen i sammansatta grupper kan arbete ske tillsammans eller i helt skilda grupper. På samma sätt delas även 3-6 åringar. I sådana fall att gruppen är så liten att integrering bör ske med åk 1-2, finns förskolläraren med som kompanjonlärare och barngruppen kan vid behov delas in i mindre grupper. Förskolans verksamhet integreras i viss mån i nybörjarundervisningen. Integreringen bestäms i verksamhetsplanen. 5. FÖRSKOLEUNDERVISNING FÖR BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD Hänvisning till 12-13 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 Barn vars förutsättningar för utveckling, växande och lärande har försvagats på grund av sjukdom, handikapp eller funktionsstörning har rätt att få särskilt stöd i förskoleundervisningen. Det har även barn som behöver socialt eller psykiskt stöd och barn som enligt vårdnadshavare och undervisningsoch elevvårdsexpertis i sin utveckling har riskfaktorer som anknyter till inlärningsfärdigheterna. I det särskilda stödet skall nödvändiga åtgärder för att minimera riskfaktorerna i inlärningen ingå. De skall förebygga inlärningssvårigheter och avhjälpa svårigheter som redan framkommit. För varje barn som är i behov av särskilt stöd skall en plan för barnets lärande i förskolan uppgöras. Planen görs upp i samråd med vårdnadshavarna och behövliga experter. I den framgår målen för barnets fysiska, kognitiva, språkliga och socioemotionella utveckling samt en bedömning av barnets starka sidor och av riskfaktorer och svårigheter i anslutning till inlärning. I planen framgår även hur inlärningsmiljön bör förändras, vilka instanser som svarar för stödtjänster samt hur en uppföljning och bedömning av framstegen ordnas. För de barn som flyttats över till specialundervisningen utvidgas planen till en individuell plan för anordnande av undervisningen. Specialundervisningen ordnas i huvudsak parallellt med förskoleundervisningen, men skall i första hand arrangeras så att barnen så mycket som möjligt kan delta i den övriga gruppens verksamhet. Specialundervisningen sker i smågrupper eller individuellt beroende på barnens behov och utvecklingsnivå. Barn med speciella behov kan också bilda en egen grupp. Då ett barn i behov av särskilt stöd inleder den grundläggande utbildningen bör personalen i förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt vårdnadshavarna samarbeta, vilket bör beaktas vid anordnandet av undervisningen. 13 (19)

6. BARN FRÅN OLIKA KULTURER Hänvisning till 14-15, 17 i Grunderna för förskoleundervisningens läroplan 19.12.2000 I undervisningen av barn från olika kulturer strävar man efter att uppnå de allmänna målen för fostran och inlärning. Detta sker med beaktande av barnens bakgrund. Man strävar även efter att lära barnen sätta värde på språket och kulturen i sina hemtrakter. Att utveckla en god självkänsla är viktigt för det nya barnet. Barnet skall därför beredas undervisning i sitt hemspråk samtidigt som det får undervisning i svenska/finska. Barn från samma kultur skall helst använda sitt hemspråk i umgänget med varandra. För barnens identitetsutveckling är det viktigt att särdrag i deras kultur värdesätts. Särdragen skall även synas i förskolans vardag, exempelvis genom att man sjunger sånger på barnets modersmål eller leker sådana lekar som barnet känner igen från sin egen kultur. Barnen skall få bekanta sig med våra seder, vårt språk och vardagliga företeelser. Målsättningen är att barn från olika kulturer skall få en dubbel kulturtillhörighet. Barnen skall känna sig stolta över sina egna kulturer och sitt språk för att sedan kunna föra traditionen vidare till sina egna barn. I Nykarleby använder vi den internationella STOP-modellen som stöd när vi har barn med flyktingbakgrund i förskolan. S = structure; struktur på dagen med rutiner innebär trygghet T = time and talk; mycket tid för samtal behövs O = organized play; vissa barn behöver lära sig att leka P = parents support; det är viktigt att stöda föräldrarna 14 (19)

7. INTYG ÖVER DELTAGANDE I FÖRSKOLA FÖRSKOLEUNDERVISNING I NYKARLEBY STAD förskola 15 (19)

Barnets namn Har deltagit i förskoleundervisningen vid Datum Förskollärare Skolan börjar 16 (19)