Arbete och liv på landsbygden Landsbygdens förutsättningar i kunskapsekonomin

Arbete och liv på landsbygden Landsbygdens förutsättningar i kunskapsekonomin Naturgivna tillgångar gör landsbygden till en fördelaktig plats för vissa typer av verksamheter, exempelvis råvaruproduktion och naturnära turism, trots att en allt större del av den övriga ekonomin koncentreras till städerna. Låga markpriser och bra transportinfrastruktur gör landsbygden attraktiv för företag inom tillverkningsindustrin. Sysselsättningstillväxten är dock svag i stora delar av denna sektor, vilket försämrar förutsättningarna för långsiktig tillväxt i många landsbygdskommuner. Landsbygdens attraktivitet för såväl företagande, besökande som boende är kopplat till ett rikt och varierat landskap. Ett aktivt jordbruk bidrar till att skapa attraktiva landsbygdsmiljöer. Rapport 2012:19

Förord Denna rapport är framtagen som underlag till Jordbruksverkets seminarium Landsbygden Levererar ett seminarium om jobb och lycka vid Almedalsveckan 2012. Rapporten syftar till att ge en översikt över de möjligheter och hinder som finns för en långsiktigt positiv utveckling av Sveriges landsbygder. Rapporten är tänkt att ge en faktabakgrund för en vidare diskussion kring landsbygdens roll i en kunskapsbaserad ekonomi. Författare Lina Bjerke Sara Johansson Lars Pettersson

Author(s) Lina Bjerke Sara Johansson Lars Pettersson

Sammanfattning Ett hållbart samhälle bygger på att resurser används på ett effektivt sätt. En effektiv ekonomi bygger på att olika typer av verksamheter utförs på de platser där de kan utföras på ett effektivt sätt. Vissa platser har bättre förutsättningar för att skapa ekonomiskt välstånd. Både teoretisk och empirisk forskning visar att produktivitet, förnyelse och tillväxt gynnas av den täthet och mångfald som finns i befolkningstäta områden. Detta gäller inte minst för kunskapsintensiva verksamheter, vilka tenderar att koncentreras till urbana miljöer. Syftet med denna studie är att ge en översikt över vilka utvecklingsvägar som finns för landsbygden i en ekonomi som i växande grad koncentreras till kunskapsintensiva verksamheter. Denna studie belyser det faktum att landsbygden, trots urbaniseringskrafter, är en fördelaktig plats för verksamheter som är direkt beroende av fasta naturtillgångar som återfinns utanför urbana miljöer. Landsbygden är således en fördelaktig plats för att bedriva råvaruproduktion, tillverkningsindustri samt för många företag som är inriktade på exportmarknader. Även den småskaliga livsmedelsindustrin och delar av besöksnäringen drar nytta av landsbygdens specifika resurser. Det är främst inom besöksnäring, rekreation och småskalig förädling som man kan se en potential för sysselsättningstillväxt på landsbygden, eftersom stora delar av den storskaliga industriproduktionen fortgående ersätter arbetskraft med kapital och därmed visar på en svag tillväxt i sysselsättning. Både småskalig livsmedelsförädling och besöksnäring är växande branscher i flera landsbygdskommuner, inte minst i fjällvärlden och i kustområdena. Man ser emellertid också att det finns många platser i Götalands och Svealands inland som har en stark livsmedelsproduktion (både storskalig och småskalig) och dessutom har en attraktiv miljö för friluftsliv och därtill kopplad besöksnäring. Avgörande för möjligheterna till ekonomisk tillväxt på landsbygden är att miljön är attraktiv. Viktigt för att skapa en attraktiv miljö är att landskapet är varierat, och för detta förutsätts i många avseenden ett aktivt jordbruk. Jordbruksproduktion är nödvändig för att hålla marken öppen och bidrar till en stor artrikedom och bevarade natur- och kulturmiljöer. Att odlingslandskapet bevaras torde vara av stor vikt för landsbygdens långsiktigt positiva utveckling. En annan förutsättning för att en plats ska visa på en långsiktigt positiv utveckling är att det finns en lokal marknad med stark köpkraft. Denna studie visar att en kommun behöver ha ett lokalt tätortscentrum med minst ca 25 000 invånare för att den förväntade befolkningsutvecklingen ska vara positiv. Närhet till grannkommuner med större tätortscentra inom avstånd som upplevs som pendlingsbara, kan kompensera avsaknaden av egen större tätort. Avsaknad av en köpstark lokalbefolkning kan också kompenseras av en stark besöksnäring, vilken temporärt flyttar den inhemska köpkraften från storstadsregionerna till landsbygden. Ytterligare köpkraft kan också komma från utländska besökare. Det tycks finnas ett ömsesidigt positivt samband mellan besöksnäring och uppkomst av småskaliga lokala produkter i vissa delar av landet. Många sådana produkter har en direkt koppling till det lokala jordbruket, vilket påtalar jordbrukets roll för en levande landsbygd.

Innehåll 1. Inledning... 3 2. Från ett landsbygdsbaserat jordbrukssamhälle till en urbaniserad kunskapsekonomi... 4 2.1 Den nya ekonomiska geografin: skalfördelar transportkostnader och kunskapsspridning... 4 2.2 Den ekonomiska geografins förändring under 1900-talet... 6 3. Landsbygdens fördelar...16 4. Efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster...22 5. Landsbygdens lokaliseringsmönster problem och möjligheter...27 5.1 Möjligheter för tillväxt på landsbygden...27 5.2 Hinder för tillväxt på landsbygden...28 6. Landsbygden i kunskapsekonomin några slutsatser...33 Källförteckning...35 1

2

1. Inledning Ett långsiktigt hållbart samhälle bygger på att man använder givna resurser på ett effektivt sätt. En effektiv ekonomi bygger också på att olika typer av verksamheter utförs på de platser där de utförs mest effektivt. Vissa platser har bättre förutsättningar än andra när det kommer till att producera specifika varor och tjänster. Detta innebär att olika platser har olika förmåga att skapa ekonomiskt välstånd, vilket gör att olika regioner utvecklas på olika sätt. Både den ekonomiska och demografiska utvecklingen skiljer sig mycket åt mellan olika delar av Sverige. Det finns regioner som visar stark tillväxt i befolkning, inkomster, och arbetsplatser. Samtidigt finns det svagare regioner där såväl befolkning, som sysselsättning och företagande minskar. Generellt sett är det storstadsregionerna som står för den starkaste utvecklingen i både demografiska och ekonomiska termer. Vad gäller stads- och landsbygdsområden utanför storstäderna finns en stor variation i tillväxt under det senaste decenniet. I rapporten studeras regionala skillnader i demografi- och sysselsättningsutveckling samt hur lönesummor och produktionsvärden (BRP) fördelar sig mellan Sveriges kommuner. Analysen tar sin utgångspunkt i frågan om i vilken utsträckning som urbaniseringskrafter medför en utveckling som gör att människor och arbetstillfällen flyttar från landsbygderna till städerna. Studiens övergripande syfte är att beskriva landsbygdens roll i dagens svenska ekonomi, vilken i växande grad koncentreras till verksamheter som är intensiva i kunskap och forskning. Rapporten syftar till att besvara frågan om vad landsbygden har för komparativa fördelar 1 i en kunskapsekonomi och diskutera hur efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster kan förväntas utvecklas ur detta perspektiv. Målet med studien är att utifrån teoretiska resonemang och beskrivande statistik ge en översikt över vilka möjliga utvecklingsväger som finns för den svenska landsbygden och samtidigt peka på omständigheter som försvårar en positiv utveckling utanför städerna och deras omedelbara omland. Studien behandlar inte alla aspekter av landsbygdens utveckling utan fokuserar på de faktorer som är mest kritiska för att bevara en levande landsbygd, d.v.s. utveckling av befolkning och arbetstillfällen. En annan avgränsning är att miljökonsekvenser av olika landsbygdsverksamheter och boende på landsbygden inte beaktas. Rapporten inleds med en beskrivning av regionala skillnader i tillväxt i befolkning och sysselsättning och diskuterar i vilken grad den ekonomiska och demografiska utvecklingen drivs av underliggande urbaniseringskrafter. I avsnitt 3 analyseras landsbygdens fördelar i en kunskapsbaserad ekonomi, vilken följs av en diskussion kring efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster i avsnitt 4. Avsnitt 5 diskutera möjligheter och hinder för en långsiktigt positiv landsbygdsutveckling och avsnitt 6 presenterar avslutningsvis några slutsatser kring landsbygdens förutsättningar i en kunskapsbaserad ekonomi. 1 Även om vissa regioner i viktiga hänseenden har fördelar framför andra regioner, så kan andra regioner i vissa hänseenden ha en relativ (komparativ) fördel för vissa typer av produktion. Därför kan även regioner som allmänt sett har låg konkurrenskraft ändå hävda sig på vissa områden. 3

2. Från ett landsbygdsbaserat jordbrukssamhälle till en urbaniserad kunskapsekonomi I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av det svenska samhällets utveckling ur några valda perspektiv som kan antas ha särskilt stark koppling till den geografiska fördelningen av befolkning och arbetstillfällen. Både den ekonomiska, demografiska och sociala utvecklingen på en given plats beror i hög grad på i vilken utsträckning arbetsplatser växer fram, att det finns tillgänglig service i form av handel och andra tjänster, exempelvis skola och omsorg. Avsnittet inleds med en kort presentation av den teoribildning som förklarar sysselsättning och tillväxt ur ett geografiskt perspektiv, vilken följs av en redogörelse för befolkningsutvecklingen i Sverige utifrån några olika synvinklar. Skillnader mellan stad och landsbygd är särskilt i fokus i presentationen nedan. 2.1 Den nya ekonomiska geografin: skalfördelar transportkostnader och kunskapsspridning Inom ekonomisk teori ges förklaringar till skillnader i regional utveckling inom den s.k. nya ekonomiska geografin. Denna teoribildning framhåller regioners storlek och inifrån kommande drivkrafter till ekonomisk tillväxt som betydelsefulla. Förklaringen till att regional utveckling kan förväntas bero på den egna marknadens storlek är att stordriftsfördelar och efterfrågan på produktvariation fungerar som drivkrafter för såväl ekonomisk tillväxt som befolkningsutveckling. Hörnstenen inom denna teoribildning är att stora marknader har konkurrensfördelar eftersom de lockar till sig företag vars produktion kännetecknas av skalfördelar. Såvida inte trängseleffekter, i form av exempelvis höga fastighetspriser, urholkar attraktionskraften hos den större marknaden lockas också hushåll och arbetskraft av den variationsrikedom i utbud som större marknader kan erbjuda. 2 På detta sätt uppstår ett ömsesidigt förstärkande utvecklingsförlopp, som brukar kallas för agglomerationsekonomi, vilken driver på tillväxten hos de större regionerna. Agglomerationsekonomier förklarar varför städer och storstadsregioner, med sin täthet, mångfald och tillgänglighet till olika ekonomiska aktiviteter stimulerar ekonomisk tillväxt. 3 Skalfördelar kan vara interna eller externa för det enskilda företaget. Interna skalfördelar beror på storleken på det egna företaget och innebär att produktionskostnaden per producerad enhet minskar när produktionsvolymen ökar. Externa skalfördelar innebär att produktionskostnaden minskar med storleken på hela näringsgrenen snarare än med storleken på ett enskilt företag. Externa skalekonomier uppstår till följd av att underleverantörer, arbetskraft och transportsystem koncentreras till ett geografiskt område, som genom sin storlek och variationsrikedom erbjuder företag i området kostnadseffektiva lösningar i många olika delar av produktionssystemen. Denna typ av externa skalfördelarna relaterar till kon- 2 Fujita, M., P. Krugman och A. Venables (1999) The Spatial Economy, MIT Press, Cambridge MA. 3 Krugman, P. (1991) Increasing Returns and Economic Geography Journal of Political Economy, Vol. 99, sid 486 499. 4

centrationens storlek snarare än till dess inriktning och kallas därför för urbaniseringsekonomier. Externa skalfördelar kan förstärkas ytterligare av att underleverantörer, arbetskraft och transportsystem på en viss plats anpassar sig till en viss produktionsgrens specifika krav. Dessutom sprids information och kunskap enklast mellan företag och individer som ägnar sig åt likartade verksamheter. Externa skalfördelar kan därför förstärkas av geografisk närhet till andra företag med samma produktionsinriktning. Denna typ av skalfördelar kallas för lokaliseringsekonomier och leder till att vissa produktionsgrenar koncentreras till specialiserade kluster. 4 I kluster frodas sådana nyttigheter som alla företag i klustret har nytta av. Således kan externa skalfördelar betraktas som en kollektiv nyttighet. Styrkan i interna skalfördelar beror på storleken på fasta produktionskostnader i förhållande till storleken på rörliga produktionskostnader. Styrkan i externa skalfördelar beror huvudsakligen på hur faktorproduktiviteten påverkas av ett klusters storlek och/eller specialisering. Forskning på detta område visar att det främst är produktiviteten i kunskapsintensiv verksamhet som påverkas av näringslivets koncentration och densitet. 5 Detta beror på att kunskap är en produktionsfaktor som åtminstone delvis är en kollektiv nyttighet i den mening att den utgör en tillgång som inte är helt exkluderbar och som det inte råder någon direkt rivalitet kring: att en person använder en viss kunskap för ett visst ändamål hindrar inte att andra personer använder samma kunskap i samma eller helt andra syften. Eftersom kunskap oftast följer med vissa personer tenderar den att spridas när dessa personer interagerar med eller flyttar mellan i olika typer av miljöer. 6 Kunskap är därför en tillgång som har en benägenhet att spridas, avsiktligt eller oavsiktligt. Interaktion mellan personer i olika företag och olika produktionsmiljöer är emellertid sällan helt kostnadsfri, vilket innebär att interaktion tenderar att vara mer frekvent mellan personer som befinner sig geografiskt nära varandra. 7 Kunskapsspridning är därför starkast i kunskapstäta miljöer. I sådana miljöer spiller kunskap lätt över mellan olika företag och organisationer, vilket ger upphov till extern nyttighet. Dessa externa kunskapsflöden utgör en lokal kollektiv nyttighet som är fritt tillgänglig för lokala aktörer. I kunskapstäta miljöer finns således en kollektiv nyttighet som ökar produktiviteten i kunskapsbaserade verksamheter. Sådana verksamheter gynnas därför av att samlokaliseras. 4 Skillnaden mellan sådana agglomerationsekonomier som beror på en koncentrations storlek (urbainseringsekonomier) och sådana som beror på en koncentrations specialisering (lokaliseringsekonomier) diskuterades av Bertil Ohlin i dennes avhandling som senare publicerades i volymen Interregional and International Trade, Harvard University Press, Cambridge, (1933). 5 Se exempelvis Fischer, M. och J. Frölich (2001) Knowledge Complexity and Innovation Systems, Springer, Heidelberg och Johansson, S. (2010) Knowledge, Product Differentiation and International Trade, JIBS Dissertation Serie No. 63, Jönköping University, Jönköping 6 Modern forskning visar på att kunskapsspridning hänger nära samman med arbetskraftens rörlighet, se bl.a. Moen, J. (2000) Is Mobility of Technical Personnel a Source of R&D Spillovers? NBER Working Paper No. 7834, NBER, Cambridge MA och Agrawal, A. K., I. M. Cockburn and J. McHale (2006) Gone but not Forgotten: Knowledge Flows, Labor Mobility and Enduring Social Relationships Journal of Economic Geography, Vol. 6, pp. 571 591, samt Thulin, P., (2009) Labor Mobility, Knowledge Diffusion and Regional Growth CESIS Working Paper No. 209, Royal Institute of Technology, Stockholm 7 Feldman, M. (1994) The Geography of Innovation, Kluwer Academic Publishers, Boston. 5

Mot denna bakgrund är det intressant att studera hur den geografiska fördelningen av befolkningen och arbetstillfällen har förändrats med ekonomins inriktning. I nästa avsnitt beskrivs översiktligt hur Sveriges befolkningsgeografi har förändrats under 1900-talet då svensk ekonomi transformerats från att vara i stora delar jordbruksbaserad och råvaruproducerande ekonomi vid 1800-talets slut till att vara i hög utsträckning kunskapsbaserad vid början av 2000-talet. Vidare är det intressant att studera hur utvecklingstrenderna sett ut ur ett kortare perspektiv och vi fokuserar här på förändringen under det senaste decenniet. 2.2 Den ekonomiska geografins förändring under 1900-talet Vid 1800-talets början levde 9 av 10 personer i Sverige på landsbygden och hade sin inkomst från, jordbruk, skogsbruk eller fiske. Den omfattande urbaniseringen som ägde rum till följd av industrialiseringen 1870-1970 innebar en omflyttning av befolkning och arbetstillfällen från landsbygden till städerna. Befolkningens fördelning mellan tätorter (minst 200 personer) och landsbygden utanför dessa tätorter visas i figur 1. Figuren visar att flyttströmmen från landsbygd till tätort avstannar omkring år 1970 och stabiliseras till en befolkningsfördelning där omkring 85 procent bor i tätorter samt 15 procent bor landsbygden. Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 Tätort Landsbygd 0 1800 1820 1840 1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 1995 2000 Figur 1 Sveriges befolkning fördelad på landsbygd och stad/tätort 1800-2000, andelar Källa: SCB, egen bearbetning. ÅR I absoluta tal uppgick landsbygdens befolkning till drygt 2 miljoner år 1800. När landsbygdsbefolkningen nådde sin topp under slutet av 1800-talet var landsbygdens invånarantal ca 3,6 miljoner. Under det senaste seklet har landsbygdens invånarantal således mer än halverats och uppgår i dag till omkring 1,4 miljoner invånare. Trots att landsbygdens andel av den totala befolkningen varit i princip konstant sedan 1970-talet har en annan typ av urbaniseringstrend tagit vid. Under de senaste tre-fyra decennierna har en omflyttning skett från mindre till större tätorter och städer. Denna utveckling blev extra kraftfull under 1990-talets första hälft när den svenska ekonomin genomgick en djup lågkonjunktur. Framförallt minskade sysselsättningen inom tillverkningsindustrin, vilken utgjorde en stor andel av alla jobb på många mindre orter. Flyttströmmarna från mindre orter till större städer 6

med utbud av högre utbildning och större marknader för tillväxtbranscher inom service och handel förstärktes under 1990-talet och pågår alltjämt (se figur 2). Andel av rikets befolkning, % 65 60 55 50 45 40 35 30 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010 Storstadsregioner Övriga regioner Figur 2 Sveriges befolkning fördelad på storstadsregioner och övriga regioner 1950 2010 Källa: SCB, egen bearbetning. Det finns idag inte någon vedertagen definition av vad som är landsbygd respektive stad. Det är ofta relevant att göra en definition av landsbygd utifrån den specifika frågeställning eller det sammanhang som begreppet ska användas. Jordbruksverket har tagit fram en indelning av den svenska landsbygden som lämpar sig för deskriptiva och tillämpade analyser av boende, arbete och företagande utanför stadsområden. Denna indelning utgår från perspektivet att jordbruk och annan verksamhet i allt större utsträckning ses som integrerade på landsbygden med ett ömsesidigt beroende mellan landsbygd och städer. Den landsbygdsindelning som används i denna rapport har en klassificering på kommunnivå och utgår från SCBs statistik över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens storlek i kommuner, samt befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer). Varje kommun har klassificerats utifrån följande villkor: 1. Storstadsområden: Kommuner där 100 procent av befolkningen bor i tätort eller tätortsnära landsbygd. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 2. Stadsområden: Kommuner med en befolkning av minst 30 000 invånare och/ eller där den största tätorten har minst 25 000 invånare. Mindre kommuner som är grannar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbefolkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive stadsområden eftersom de kan betraktas som influensområden. 3. Landsbygd: Kommuner som inte ingår i de två tidigare klasserna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolkningstäthet av minst 5 invånare per kvadratkilometer. 4. Gles landsbygd: Kommuner som inte ingår i de tre övriga klasserna och som följaktligen har befolkningstäthet som är mindre än 5 invånare per kvadratkilometer. Kategoriseringen enligt ovanstående fyra punkter genererar fyra olika kommuntyper som presenteras i Figur 3. 7

Figur 3. Indelning av Sveriges kommuner i 4 olika kommuntyper Trots att de fyra olika kommuntyperna är definierade på ett sådant sätt att kommunerna inom respektive grupp kan förväntas vara någorlunda homogena, finns det en del skillnader inom respektive grupp. Tabell 1 visar antalet kommuner för respektive kategori och den största gruppen finner man i kategorin landsbygd. Av dessa har 25 kommuner ökat sin befolkning, 107 kommuner har minskat och 31 har en oförändrad befolkningsstorlek. Med oförändrad menas här att befolkningen inte har ökat eller minskat med mer än 3 procent under perioden 1990-2011. För några av kommunerna har befolkningsminskningen varit stor men för andra har befolkningen enbart minskat i mycket liten utsträckning. I kommunerna som definieras som gles landsbygd har nästan samtliga minskat sin befolkning sedan 1990, utom 2 kommuner haft en oförändrad befolkningsstorlek. För majoriteten av de kommuner som definieras som stadsområden och storstadsområden har befolkningen ökat under de två senaste decennierna. Sett till hela kommungruppen har både typerna av landsbygd minskat sin befolkning även om förändringen i den mer befolkade landsbygden kan betraktas som marginell (-2,75 %). I båda typerna av stadskommuner har befolkningen ökat och det är storstadsområdena som haft den starkaste tillväxten (se även figur 2). 8

Tabell 1 Antal kommuner inom respektive kommunkategori samt hur många av dessa som har haft en negativ eller positiv befolkningstillväxt mellan åren 1990 och 2011* Antal kommuner Antal kommuner som har växt 1990-2011 Antal kommuner som har minskat 1990-2011 Antal kommuner Med oförändrad befolkningsstorlek mellan 1990-2011** Tillväxt för hela gruppen av kommuner mellan 1990-2011 Gles landsbygd 33 0 31 2-16,35% Landsbygd 163 25 107 31-2,75 % Stadsområden 45 35 6 4 14,35% Storstadsområden 44 43 1 0 25,12% *Antalet kommuner summeras i tabellen till 285 vilket orsakas av de utbrytningar av kommuner som har skett under 1990- och 2000-talet såsom Trosa, Bollebygd, Knivsta, Heby och Gnesta. ** Oförändrad befolkningsstorlek innebär att befolkningen varken har ökat eller minskat mer än 3 %. Källa: SCB, egen bearbetning Det postindustriella samhällets framväxt innebär att service, tjänster och kunskapshantering sysselsätter en allt större andel av arbetskraften. Tjänstesamhället innebär att närhet till både kunder och leverantörer ofta spelar en större roll för var arbetestillfällen skapas jämfört med den traditionella tillverkningsindustrin. Till detta kommer att stora delar av tillverkningsindustrin under en lång tid fortgående ersatt arbetskraft med kapital, vilket har inneburit att arbetstillfällen inom industrin minskat medan sysselsättning inom tjänstesektorer ökat. Numera återfinns ungefär tre fjärdedelar av alla sysselsatta i Sverige inom offentliga och privata service- och tjänstesektorer. Tabell 2 visar sysselsättningen i den privata tjänstesektorn i fyra olika kommuntyper. Tabellen visar att den privata tjänstesektorn är större i stadskommuner än på landsbygden men att tillväxten varit relativt stark i samtliga kommuntyper under det senaste decenniet. Detta gäller också för de tjänstesektorer som är särskilt kunskapsintensiva och därför brukar kallas för avancerade tjänster. Dessa är också mer representerade i stadskommuner men tillväxten är stark i såväl glesbygd som landsbygd. Tabell 2 Andel sysselsatta i privat tjänstesektor och avancerad tjänstesektor Privat tjänstesektor Avancerad tjänstesektor* Andel sysselssatta 2010 (%) Tillväxt 2000-2010 (%) Andel sysselssatta 2010 (%) Tillväxt 2000-2010 (%) Gles landsbygd 29,50 11,44 7,26 32,77 Landsbygd 26,80 14,90 5,80 37,01 Stadsområden 35,25 17,13 11,27 29,81 Storstadsområden 44,74 16,48 17,71 25,82 * Notera att den avancerade tjänstesektorn är en del av privat tjänstesektor Källa: SCB, egen bearbetning Det bör nämnas att en stor del av sysselsättningstillväxten och efterfrågan på arbetskraft i de industrialiserade delarna av världen har varit starkt associerat till 9

mer avancerade serviceyrken 8. Den avancerade tjänstesektorn är mer kunskapsintensiv än övriga sektorer och består i stor utsträckning av arbetsuppgifter inom forskning och utveckling och avancerade företagstjänster. I Sverige som helhet har den avancerade tjänstesektorn haft en stark tillväxt i antalet arbetsplatser men även i antalet sysselsatta. Sektorn klarade sig relativt sett bättre än andra branscher ur den ekonomiska krisen på 1990-talet men även under krisen som tog sin början under 2008. Antalet sysselsatta i den avancerade tjänstesektorn har ökat med 119 procent sedan 1990-talet, vilket ska jämföras med den genomsnittliga tillväxten av sysselsatta i alla sektorer som uppgår till 17 procent under samma period. De delar av ekonomin som utsätts för konkurrens från utländska aktörer blir också allt större. Företag inom dessa sektorer har svårt att hävda sig när konkurrensen kommer från länder med avsevärt lägre kostnader för såväl löner som andra insatsvaror. Svenska företag måste därför konkurrera med andra medel än en låg kostnadsnivå som möjliggör låga priser. Konkurrenskraft som inte tar formen av låga priser bygger istället i hög grad på unika produktegenskaper och ett stort teknologiskt innehåll i produkter och tjänster. Forskning och utveckling blir därför alltmer avgörande för företagens konkurrenskraft och därför kännetecknas svensk ekonomi allt större utsträckning av ett högt kunskapsinnehåll i produktionen av såväl varor som tjänster. Resultatet är att både befolkning och arbetstillfällen blir alltmer koncentrerade till storstadsregionerna. Tabell 3 visar koncentrationen av befolkning, sysselsättning, företag och högutbildad arbetskraft till de fyra olika kommuntyperna. Tabellen visar att ungefär två tredjedelar av befolkning, sysselsättning och företag finns i stads- eller storstadskommuner. Den högutbildade arbetskraften är emellertid än mer koncentrerad till stadsområden än befolkning och sysselsättning totalt sett och det finns också en starkare koncentration till storstadsregionerna. Dessa mönster indikerar att det i stor utsträckning är kvalificerade arbetstillfällen som koncentreras till de mest urbana miljöerna. Som diskuterats i tidigare avsnitt beror denna utveckling på att kunskapsintensiva verksamheter drar mest nytta av att befinna sig i täta regioner, eftersom den kollektiva nyttighet som kunskap ofta utgör frodas bäst då den koncentreras. Tabell 3. Koncentration av befolkning och ekonomisk aktivitet i Sverige 2010 Andel av befolkning (%) Andel av sysselsättning (%) Andel av arbetsställen (%) Gles Landsbygd 2,97 3,72 2,69 1,64 Landsbygd 30,84 32,05 26,76 19,67 Stadsområden 29,83 26,13 29,63 30,02 Storstadsområden 37,08 38,10 40,93 48,66 *Avser personer i arbetskraften med minst tre års eftergymnasial utbildning. Källa: SCB, egen bearbetning Andel av befolkning med högre utbildning* (%) 8 Se bl.a. Florida, R. (2002). The Rise of the Creative Class: and how it s transforming work, leisure, community & everyday fife. New York, NY: Basic Books, Glaeser, E. L., & Saiz, A. (2004). The Rise of the Skilled City [with Comments by G.T Burtless & W.S Strange]. Brookings-Wharton Papers on Urban Affairs, 5, 47-105, och Saxenian, A. (1994). Regional Advantage: Culture and Competition in Silicon Valley and Route 128. Cambridge, MA: Harvard University Press. 10

Såväl interna som externa skalfördelar förklarar varför allt fler arbetsställen och arbetstillfällen återfinns i storstäderna. Mindre orter som befinner sig på långa avstånd från större stadsregioner är de som i flera avseenden uppvisar den svagaste utvecklingen. Ett problem för mindre orter i glest befolkade regioner är svårigheten att förnya sitt näringsliv och skapa nya arbetstillfällen. En analys av förändringar i antal arbetsställen och sysselsatta per arbetsställe visar att både landsbygds- och glesbygdskommuner generellt sett har en lägre sysselsättningstillväxt än kommuner med större tätorter. 9 Det faktum att en större andel av personer i arbetsför ålder driver egna företag på landsbygden än i stadsområden förändrar inte denna bild eftersom merparten av landsbygdsföretagen är enmansbolag utan anställda. 10 Den demografiska utvecklingen är starkt kopplad till individers benägenhet att flytta mellan olika kommuntyper. Möjligheten för kommuner att attrahera personer i arbetsför ålder och företrädesvis personer med högre utbildning är en viktig aspekt för långsiktig tillväxt. Tabell 4 och 5 ger en bild av hur migrationsmönstret ser ut mellan 2007 och 2008 då ungefär 300 000 valde att byta bostadsort 11. Det finns en rad olika skäl till att individer väljer att byta boendekommun, vilka skiljer sig mellan åldersgrupper, yrkeskategorier och utbildningsnivåer. Generellt sett är individer mer benägna att flytta innan de bildar familj men det finns också studier som visar att vissa individer har en tendens att byta boendekommun efter sin pension. Tabell 4 visar hur många av dessa 300 000 personer som valde att bosätta sig i gles landsbygd, landsbygd, stadsområden eller storstadsområden. Tabell 4 Andel inflyttare utav de 300 000 personer som bytte boendekommun 2007 2008 Kommunkategori Andel inflyttare av alla som bytte boendekommun mellan 2007 och 2008 (%) Gles landsbygd 4,42 Landsbygd 40,00 Stadsområden 28,86 Storstadsområden 27,14 Källa: SCB, egen bearbetning Av de dryga 300 000 personerna som valde att flytta var omkring 1 % högutbildad 12. Tabell 5 visar hur högutbildade personer flyttat mellan de olika kommunkategorierna. Urbaniseringstrenden är tydlig i de högutbildades flyttmönster, vilket visar att den högutbildade arbetskraften efterfrågar en diversifierad arbetsmarknad där det finns fler möjligheter till jobb än vad som erbjuds på mindre orter. 9 Tillväxtanalys (2009) Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder, Rapport 2009:10 10 Nilsson, J., Pettersson, M., & Pettersson, L. (2009). Företagande på landsbygden. Stad eller land, gör det någon skillnad? Jordbruksverkets rapportserie No. 2009:2. 11 Detta belyser flyttmönster enbart mellan 2007 och 2008 för att få en mer precis bild av hur individer byter boendeort. Vid en belysning av ett längre tidsperspektiv uppstår problemet av att individer byter ort flera gånger. Dock har flyttmönstret i generella drag varit desamma de senaste två decennierna (SCB 2003) 12 Med högutbildad avses personer med minst tre års eftergymnasial utbildning. 11

Tabell 5 Högutbildades flyttmönster 2007-2008. Kommunkategori Andel av alla som bytte boendekommun mellan 2007 och 2008 (%) Gles landsbygd 2,55 Landsbygd 2,59 Stadsområden 31,86 Storstadsområden 39,73 Källa: SCB, egen bearbetning Att personer i arbetsför ålder och i synnerhet den högutbildade arbetskraften söker sig till de större städerna bidrar till att befolknings- och köpkraftsunderlaget för privat och offentlig service utarmas (se figur 4a och 4b), vilket i sin tur minskar attraktionskraften för inflyttning till glest befolkade regioner. Utveckling av befolkning, arbetstillfällen och service är således krafter som förstärker varandra. 9,3 16,6 16,7 18,7 18,7 20,3 20,3 21,9 21,9 28,7 0,3 1,3 1,4 1,8 1,9 2,3 2,4 2,9 3,0 8,8 Figur 4a. Andel av befolkningen över 65 år 2005, (%) Källa: SCB, egen bearbetning Figur 4b. Genomsnittligt avstånd (km) till service, 2005 Källa: SCB, egen bearbetning Under det senaste decenniet har landets befolkningstillväxt varit starkare än under 1900-talets sista decennier. På länsnivå ökade befolkningen i 12 län under perioden 2002 2011 medan befolkningen minskade i 7 län och var i princip oförändrad i 2 län. Befolkningsutvecklingen i landets kommuner under perioden 2000 2011 visas i figur 5. Den vänstra kartan i figur 5 visar utvecklingen i absoluta tal, vilken varit starkast i kommuner i landets mest urbaniserade områden, d.v.s. Stockholm, Göteborg och Malmö. Den glest befolkade landsbygden, framförallt Norrlands inland, uppvisar en i många delar omfattande minskning i folkmängd. Städerna och dess omland som fungerar som s.k. urbana skuggområden attraherar inflyttande hushåll på ett annat sätt jämfört med den landsbygd som ligger utanför städernas influensområden. 12

Den högra kartan i figur 5 presenterar en kvintilindelning av landets kommuner med avseende på procentuell befolkningstillväxt. De 20 procent av landets kommuner som utvecklats svagast åren 2000-2011 har upplevt en minskning i folkmängd med mellan 6 och 16 procent. Samtidigt har de 20 procent av landets kommuner som haft den starkaste tillväxten i folkmängd växt med mellan 8 och 23 procent de senaste tio åren. Kartorna visar att utvecklingen skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner och olika delar av landet. Figur 5 Befolkningsutveckling 2000 2011 i absoluta tal och i procentuell tillväxt Källa: SCB, egen bearbetning Kartorna i Figur 5 visar att närhet till större tätortcentra är betydelsefullt för befolkningsutvecklingen. En enkel statistisk analys visar att en kommun behöver ha ett lokalt tätortcentra med minst ca 25 000 invånare för att den förväntade befolkningsutvecklingen ska vara positiv. Närhet till grannkommuner med större tätortscentra inom avstånd som upplevs som tillgängliga, d.v.s. pendlingsbara, kan motverka avsaknad av egen större tätort. Detta kännetecknar exempelvis många utpräglade utpendlingskommuner och förortskommuner i de större stadsregionerna. Sambandet mellan befolkningsutveckling och närhet till tätortscentra med olika storlek visas i figur 6. 13

0,3 y = 0,0414x - 0,4214 R 2 = 0,3528 0,25 0,2 Befolkningstillväxt 0,15 0,1 0,05 0 6 7 8 9 10 11 12 13 14-0,05-0,1-0,15-0,2 Log (befolkning i kommunens största tätort) Kommuner med tätorter med fler än 25000 invånare, 2010 Samband mellan tätortsstorlek och befolkningstillväxt Figur 6 Tätortsstorlek och befolkningsutveckling Källa: SCB, egen bearbetning Figur 6 indikerar att det är den absoluta folkmängden snarare än befolkningsandelen som är av central betydelse för tillväxt och utveckling på en given geografisk plats. Tabell 6 visar befolkningsutveckling i perspektivet landsbygd-stadsbygd i absoluta tal och som procentuell förändring över perioden 2000 2010. I den glesa landsbygden har befolkningen minskat under det senaste decenniet medan den varit i princip oförändrad i den mer stadsnära landsbygden. Tillväxten i sysselsättning och arbetsställen har dock varit positiv i alla kommuntyper men utvecklingen är starkare i stadsområden än på landsbygden. Tillväxten i högutbildad arbetskraft har varit ungefär lika stark i stadsområden som på landsbygden men den glesa landsbygden tycks ha en något svagare utveckling än övriga områden. Vad gäller den glesa landsbygden kan man dock konstatera att andelen högutbildade ökat med 52 % trots att den totala befolkningen i dessa kommuner minskat med 8 %. Detta indikerar att den generella utbildningsnivån ökar även i glesbygden trots att dessa kommuner generellt sett har en åldrande befolkning. Statistiken i tabell 6 ger således ingen tydlig indikation på att koncentrationen av den högutbildade arbetskraften ökar i relativa termer, även om de glesa landsbygdskommunerna tycks ha svårare att attrahera högutbildad arbetskraft än de övriga kommuntyperna. I absoluta tal är det emellertid tydligt att en växande andel av befolkningen med högre utbildning återfinns i städerna. 14

Tabell 6 Tillväxt av population, ekonomisk aktivitet och högutbildade i fyra kommuntyper i Sverige 2000 2010. Tillväxt i befolkning Tillväxt i sysselsättning Tillväxt i antal arbetsställen Tillväxt i befolkning med högre utbildning* Glesa landsbygdskommuner -23 279 2 450 2 631 7 711 (-7,7 %) (13,7 %) (2,4 %) (51,8 %) Landsbygdskommuner -19 714 20 063-149 104 292 (-0,7 %) (12,9 %) (-0,01 %) (62,7 %) Stadskommuner 189 689 20 853 96 894 158 948 (7,3 %) (17,1 %) (8,5 %) (62,6 %) Storstadskommuner (386 082) 37 653 209 636 252 648 (12,7 %) (22,0 %) (14, 0 %) (60,6 %) *Avser personer i arbetskraften med minst tre års eftergymnasial utbildning. Källa: SCB, egen bearbetning Sammanfattningsvis har landsbygden definierad som områden utanför tätorter med minst 200 invånare behållit ett i det närmaste konstant invånarantal från 1970-talet och framåt (jfr figur 1) varefter urbaniseringstrenden skiftar till att omflytta befolkningen från mindre till större tätorter. Befolkningen på landsbygden utanför tätort har omfattat drygt 1,4 miljoner invånare i Sverige under de senaste tre decennierna. I dagens svenska landsbygd finns ca en halv miljon färre invånare jämfört med vid 1800-talets början. Dagens landsbygdsbefolkning utgör ungefär 40 procent av den folkmängd som bodde på landsbygden under slutet av 1800-talet, då landsbygdens invånarantal nådde sin topp. Därefter inleddes en lång epok av urbanisering som pågår än idag. Flyttströmmarna från landsorter till större städer under det senaste seklet innebär att merparten av befolkningen idag lever i relativt stora urbana samhällen. Samtidigt finns det vissa verksamheter som har en positiv utveckling utanför stadsområdena. I nästa avsnitt diskuteras vilka verksamheter som inte gynnas av att befinna sig i täta, folkrika miljöer utan istället ser fördelar med att lokalisera sig på landsbygden. 15

3. Landsbygdens fördelar Den kunskapsbaserade ekonomin kännetecknas av att en allt större del av ekonomins produktionsvärde genereras genom användningen av kunskap i olika delar av produktionsprocessen. Som diskuterats i föregående avsnitt är det den kunskapsintensiva produktionen som har störst nytta av de ömsesidigt förstärkande utvecklingsförlopp, s.k. agglomerationsekonomier, som uppstår i täta miljöer. De externa skalfördelar som företag i sådana miljöer kan dra nytta av uppväger högre kostnader för lokaler i urbana centra. Företag som inte har så stor nytta av de externa skalfördelar som uppstår i urbana centra väljer sannolikt att lokalisera sig på platser där markpriserna och lokalhyrorna är lägre. Om ett företag har nytta av att ligga nära en stor marknad men ingen direkt nytta av att befinna sig mitt i centrum lokaliseras det sannolikt i utkanten av storstäderna. För företag som har mindre nytta av att befinna sig nära den inhemska marknaden och istället har nytta av att befinna sig på platser där man enkelt kan distribuera sina produkter till utländska marknader kan infrastrukturer för väg- och sjötransporter vara avgörande för val av lokalisering. Verksamheter som drar nytta av att befinna sig nära vissa naturresurser eller andra typer av geografiskt fasta insatsvaror låter sådana faktorer styra lokalisering. Det är således inte optimalt för alla företag att befinna sig i centrum av urbana miljöer. Landsbygdens roll i en kunskapsbaserad ekonomi handlar därför i stor utsträckning om att erbjuda en attraktiv produktionsmiljö för näringar som drar nytta av landsbygdens resurser och låga lokalkostnader snarare än av de agglomerationsekonomier som uppstår stadsområden. Landsbygdens resurser i form av skog, jordbruksmark, vatten, mineraler och natur- och kulturmiljöer används idag främst till produktion av råvaror, energi, livsmedel, samt inom verksamheter för naturnära rekreation och upplevelser. För dessa näringsgrenar kan landsbygden erbjuda flera komparativa fördelar jämfört med stadsregionerna. Ser man till behovet av arbetskraft i olika typer av näringar är det främst jordbrukets animalieproduktion, livsmedelsförädling samt turismoch rekreationsverksamhet som är av vikt för sysselsättning på landsbygden. Råvaruutvinning och energiproduktion ger jämförelevis små avtryck i sysselsättningsstatistiken eftersom dessa typer av verksamheter är mycket kapitalintensiva och kräver lite arbetskraft i förhållande till de produktionsvärden som skapas. Kapitalintensiteten är också förhållandevis hög inom jordbruket, men det finns en del väsentliga skillnader inom sektorn. Växtodlingen är i stora delar starkt kapitalintensiv medan animalieproduktionen förutsätter större insats av arbetskraft. Ett sätt att studera komparativa lokaliseringsfördelar är att undersöka om vissa näringsgrenar har en större vikt i den totala sysselsättningen i en region eller kommun jämfört med landet som helhet. Om andelen sysselsatta i en viss näringsgren är större i en kommun än vad sysselsättningsandelen i näringen är i landet som helhet är detta en indikation på att det kan finnas vissa lokaliseringsfördelar i kommunen för denna näringsgren. Kartorna i figur 7 nedan illustrerar lokaliseringsmönster för de näringsgrenar som kan tänkas vara starkast kopplade till de sådana resurser som företrädesvis återfinns på landsbygden, nämligen råvaruproduktion (jord- och skogsbruk, fiske samt utvinning av mineral) livsmedelsförädling samt turism och rekreation. 16

Den vänstra kartan i figur 7 visar att utvinning och produktion av råvaror har en större sysselsättningsandel än riket som helhet i princip alla kommuner utanför storstadsområdena, eftersom denna produktion som regel är direkt kopplad till geografiskt spridda naturresurser. Kartan i mitten i figur 7 visar att livsmedelsindustrin är utspridd i landsbygden snarare än koncentrerad till stadsregionerna. Livsmedelsindustrin är i vissa delar kopplad till primärproduktionen av jordbruksvaror och därför kan man se en koncentration av sysselsättning inom livsmedelsindustrin i många kommuner i Götalands slättbygder samt på Öland och Gotland. Man kan emellertid också se att livsmedelstillverkningen är överrepresenterad i regioner där det finns unika råvaror (exempelvis Kalixlöjrom) eller starka lokala mattraditioner och kunskaper (Västerbotten, Grythyttan, Filipstad, Frödinge m.fl.) som stimulerar framväxt av livsmedelskluster 13. Råvaruproduktion Livsmedelsförädling Besöksnäring Kommunen har har en en större andel andel sysselsatta i i näringsgrenen än riket än riket som som helhet helhet Kommunens sysselsättningsandel i i näringsgrenen motsvarar rikets rikets sysselsättningsandel i näringen i näringen Kommunen har har en en mindre andel sysselsatta i i näringsgrenen än riket än riket som som helhet helhet Figur 7 Lokaliseringsmönster för näringar som baseras på landsbygdens resurser. Källa: SCB, egen bearbetning Vad gäller besöksnäringen (den högra kartan i figur 7) är lokaliseringsmönstret baserat på antal besöksnätter istället för sysselsättning och justerat för befolkningsstorlek 14. Kartan visar således hur besöksnäring som inte är direkt kopplad till attraktionskraft i urbana miljöer lokaiseras i geografin. Kartan visar att det 13 Se Johansson, S., Norman, T., & Norrman, M. (2010). Matlandet ur ett regionalt perspektiv Jordbruksverkets rapportserie 2010:13. 14 Besöksnätter ger en bättre uppfattning om turismsektorns storlek eftersom sysselsättningsstatistiken inom den sektorn omfattar mycket restaurangverksamhet. Det är därför svårt att urskilja hur stor del av omsättning eller sysselsättning som avser besökare respektive lokalbefolkningen. Att justera för befolkningsstorlek är nödvändigt eftersom en stor del av besöksnäringen är kopplade till personliga relationer. Besöksnäringens lokaliseringsmönster följer därför i hög grad befolkningens geografiska spridning. När man justerar för befolkningsstorlek kan man istället studera besöksnäringens lokaliseringsmönster utifrån faktorer som inte är direkt kopplade till folkmängd och urbana miljöer. 17

främst är fjällvärlden och kustområdena som attraherar besökare utanför storstäderna. Vid sidan om sådan produktion som är direkt kopplad till geografiskt fasta resurser kan landsbygden, genom sina relativt sett låga markpriser, vara en fördelaktig lokalisering för produktion som kräver stora lokaler och samtidigt inte drar särskilt stor nytta av att befinna sig i centrum av urbana miljöer. Således kan tillverkning av produkter med förhållandevis lågt kunskapsinnehåll ha vissa fördelar av att lokaliseras utanför storstadsområdena liksom produktion som inte är avsedd att avsättas på den inhemska marknaden. Exportorienterad produktion kan istället gynnas av att befinna sig på platser med bra infrastruktur med avseende på utländska marknader. Ur dessa perspektiv är lokaliseringsmönstren för tillverkningsindustrin respektive exportföretag av särskilt intresse. Figur 8 visar att koncentration av både tillverkningsföretag och exportföretag är starkast utanför storstadsområdena 15. Kommuner i Götalands och Svealands inland samt vissa kommuner längs Norrlandskusten har en jämförelsevis stark specialisering mot tillverkning. Tillverkningsindustrin är i hög grad exportinriktad och figur 7 visar att infrastrukturen för vägtransporter är av viss betydelse för lokalisering av tillverkningsindustri för utländska marknader eftersom de exportinriktade företagen koncentreras längs med de stora vägarna (E4:an, E6:an, och delar av Riksväg 40). Tillverkningsindustri Exportföretag Kommunen har en större andel sysselsatta i tillverkningsindustrin än riket som helhet Kommunens sysselsättningsandel i tillverkningsindustrin motsvarar rikets sysselsättningsandel Kommunen har en mindre andel sysselsatta i tillverkningsindustrin än riket som helhet Antal exportföretag är fler än 85 Antal exportföretag är fler än 85 Antal exportföretag är färre än 26 Figur 8 Lokaliseringsmönster för tillverkningsindustri respektive exportföretag. Källa: SCB, egen bearbetning 15 Notera att stora delar av tillverkningsindustrin återfinns bland exportföretagen. 18

Ett annat sätt att jämföra lokaliseringsfördelar mellan stads- och landsbygdskommuner är att studera vilka verksamheter som växer i respektive kommuntyp. I tabell 7 ges en beskrivning av hur olika industrier har utvecklats i termer av sysselsättningstillväxt mellan åren 2000 och 2008 i stadskommuner respektive landsbygdskommuner. 16 Med landsbygd menas här både landsbygdskommuner och glesa landsbygdskommuner och med stadsområden avses både stadkommuner och storstadskommuner enligt Jordbruksverkets definition 17. Rutan i det övre vänstra hörnet visar de näringsgrenar som har haft stor sysselsättningstillväxt i landsbygdskommuner såväl som i stadskommuner. Rutan i det nedre högra hörnet visar de branscher som haft en minskande sysselsättning i båda kommuntyperna. Alla rutor som inte ligger på den diagonala axeln mellan övre vänstra hörnet och nedre högra hörnet visar de näringsgrenar där landsbygdskommuner och stadskommuner skiljer sig från varandra vad gäller tillväxt i antal sysselsatta. Tabell 7 Sysselsättningstillväxt för branscher i stads- och landsbygdskommuner 2000-2008 STAD Stor tillväxt Medel tillväxt Liten tillväxt LANDSBYGD Stor tillväxt Medel tillväxt Liten tillväxt Minskar -Skogsbruk -Hotell- och restaurang -Utbildning -Återvinning, vatten-, byggverksamhet -Företagstjänster -Fiske, vattenbruk -Uthyrning av fordon och maskiner -Mineralutvinning -Rekreations-kultur och sportverksamhet -Fastighetsverksamhet -Avlopp, avfall, renhållning -Detaljhandel -Råvaruutvinning -El-gas-ång- och hetvattenförsörjning -Landtransport, sjötransport -Tillverkning av maskiner -Parti- och agenturhandel -Stödtjänster till transport -Försäkring och pensionsfondsverksamhet Minskar -Stål- och metallframställning -Tillverkning av motorfordon, släpfordon o påhängsvagn -Forskning och utveckling -Tillverkning av ickemetalliska mineraliska produkter -Kol, råpetroleum, naturgas -Läderberedning - Förmedling -Databehandling mm. -Offentlig förvaltning och försvar -Jordbruk & jakt -Tillverkning av Livsmedels, Textil, Trä, massa, papper, kemikalier, gummi, plast, metallprodukter, teleprodukter, möbler, medicinska instrument, mm -Förlagsverksamhet -Lufttransport, - Post-och telekommunikation -Hälso- och sjukvård, sociala tjänster, veterinär De fetstilade näringsgrenarna i tabellen är sektorer som baseras på landsbygdens specifika tillgångar och komparativa fördelar. Källa SCB, egen bearbetning Av tabell 7 framgår att många näringsgrenar följer samma utveckling oavsett lokalisering i landet. Detta är ett mönster som gäller för såväl de näringsgrenar som är 16 Anledningen till att de tre senaste åren inte igår i analysen är att den kraftiga konjunkturnedgången som Sverige och Europa drabbades utav 2008 och som många sektorer ännu inte återhämtat sig från, kan ge en skev bild av sysselsättningsutvecklingen ser ut i stads- respektive landsbygdskommuner. 17 Se Figur 3. 19

inne i en stark tillväxtfas likväl för sådana branscher som befinner sig i en nedgångsfas. Branscher som växer starkt i sysselsättning återfinns i hög grad inom tjänstesektorer såsom utbildning, företagstjänster, turism, handel och transport men även inom naturresurskopplade näringar som skogsbruk och fiske- och vattenbruk. Dessa sektorer växer både i landsbygds- och stadskommuner, vilket också är fallet för verksamheter inom renhållning och återvinning. Många branscher befinner sig dock i en fas där sysselsättningen minskar. Detta är ett mönster som särskilt utmärker majoriteten av sektorer inom tillverkningsindustrin, vilka haft en minskad sysselsättningstillväxt i såväl landsbygdskommuner som stadskommuner. Detta gäller även för jordbruket, flygsektorn samt för och hälso-och sjukvården. Det kan emellertid finnas flera skäl till att sysselsättningen inom en viss näringsgren minskar. En orsak är att hela branschen är på tillbakagång till följd av försämrad konkurrenskraft. Detta förklarar den vikande sysselsättningstillväxten i flera sektorer som under de senaste decennierna utsatts för en tilltagande konkurrens från lågkostnadsländer, bl.a. bilindustrin, papper- och massatillverkning och textilindustri. Andra näringsgrenar har minskat sin sysselsättning som en följd av att produktionsprocesser moderniserats och maskiner i hög grad har ersatt den mänskliga arbetskraften. Denna utveckling återfinns inom bl.a. livsmedelsindustrin, jordbrukssektorn och kemi- och läkemedelsindustrin. Med hänseende på ekonomisk tillväxt och ökat välstånd är denna produktivitetsutveckling positiv, dels för att den stärker företagens konkurrenskraft, dels för att en växande arbetsproduktivitet skapar förutsättningar för en god löneutveckling. En baksida av en stark produktivitetstillväxt kan dock vara en minskning i antalet arbetstillfällen (åtminstone på kort sikt), vilket kan vara särskilt negativt för regioner som har svårt att attrahera nya verksamheter inom sektorer som är på frammarsch. Det senare kan tänkas vara fallet för många mindre kommuner på landsbygden där tillverkningsindustrin dominerar sysselsättningen men där en svag tillgång på utbildad arbetskraft och avancerade företagstjänster kombinerat med en svag köpkraftsutveckling på lokala marknader gör det svårt för nya verksamheter att etablera sig. Detta gäller särskilt inom de verksamhetsområden som är kärnan i kunskapsekonomin, d.v.s. kunskapsintensiv varuproduktion och avancerade tjänstesektorer. Tabell 7 visar att sysselsättningstillväxten i stora drag följer samma mönster i stad och landsbygd; sysselsättningstillväxten i en kommun styrs huvudsakligen av kommunens näringslivsstruktur. Det finns dock några verksamheter som växer starkare i landsbygdskommuner än i stadskommuner. Dessa återfinns inom tillverkningsindustrin för maskiner, motorer och fordon, råvaruutvinning och framställning av stål och metall samt inom tjänsteverksamheter kopplade till logistik, distribution och transport. Vidare kan man konstatera att flertalet av de sektorer som visar på en god sysselsättningstillväxt på landsbygden kan kopplas till komparativa fördelar som diskuteras i inledningen till detta avsnitt, d.v.s. sektorer som är kopplade till geografiskt fasta naturresurser (skogsbruk, fiske- och vattenbruk, råvaruutvinning, stål-och metallproduktion samt turism- och rekreationsverksamheter), sektorer som är beroende av stora ytor men som inte direkt drar någon nytta av att befinna sig nära den inhemska köpkraften (delar av tillverkningsindustri, partihandel och godstransporter inriktade på utländska marknader). 20