Krisstödsarbete Krisstödsarbete Råd och riktlinjer inför utarbetande av handlingsplan för krisstöd vid allvarlig händelse
Förord En allvarlig krissituation kan innebära att vardagen slås sönder. Individer, grupper eller ett helt samhälle kan för kortare eller längre tid tappa fotfästet i tillvaron. Då gäller det att ha en fungerande beredskap och en organisation som snabbt kan ta över ansvar, samordning och information. Individen har varit med om något utöver det vanliga. Det kan t.ex. gälla ett hot till livet eller den fysiska integriteten eller ett allvarligt hot mot eller skada hos barn, partner eller andra anhöriga eller vänner. Det kan även gälla plötslig förstörelse av hem eller arbetsplats. Man kan ha sett en människa som just skadats allvarligt eller dödats på grund av olycka eller våldshandling eller bevittnat hela händelseförloppet. Andra typexempel kan vara närståendes dödsfall, egen sjukdom eller att mista arbetet. Omtanke innebär att försöka förutse och undvika att det händer. Erfarenhetsmässigt vet man att behovet är stort av medmänsklig kontakt när något utöver det vanliga inträffar, men man kan inte undvika att människor hamnar i svårigheter. Omtanke innebär att upptäcka och ta sig an problemen på så tidigt stadium som möjligt. Det är viktigt att det finns rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas när någon eller några i sin yrkesutövning eller på sin arbetsplats utsätts för psykiskt påfrestande händelse eller chockupplevelse. Människor kan även utanför sitt arbete råka ut för så smärtsamma upplevelser att de inte förmår fungera utan hjälp. En viktig åtgärd för att minska stress på grund av smärtsamma upplevelser kan göras innan något inträffar. Det är viktigt att bygga upp en attityd, som har en accepterande hållning som gör att man vågar samtala om svåra och känsliga saker. Att ha en öppen hållning och ett tillitsfullt klimat i arbetsgruppen är en förutsättning för trygghet och mental styrka som utgör grunden för en bra arbetsinsats. Dessa riktlinjer är tänkta att utgöra ett planeringsstöd i utarbetande av handlingsplan/rutiner för den enskilda arbetsplatsen.
Räddningstjänsten Avdelning för skydd och säkerhet Kristianstads kommun 2 Sammanställd av: Mats Öhman, Räddningstjänsten Foto: Jan-Erik Holst Grafisk formgivning: Collage grafisk form, www.collage.se Tryck: Litografen i Vinslöv 2011
Innehåll Krisstödsarbete en angelägen arbetsmiljöfråga 6 Krisstöd o c h avlastningssamtal debriefing 14 Beredskapsplan vid o ly c k o r och allvarlig händelse det psykosociala omhändertagandet 22 Diktförslag vid minnesstund 28
Krisstödsarbete en angelägen arbetsmiljöfråga
Kris o c h k r i s h a n t e r i n g Definition En kris definieras oftast som en händelse där ens tidigare erfarenhet och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och psykiskt kunna hantera den aktuella situationen. Med krisstöd avses det psykiska och sociala omhändertagandet som behöver vidtas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner. Krisstödsarbete Riskbedömning Arbetsmiljöverket har beslutat att all verksamhet som omfattas av Arbetsmiljölagen, skall upprätta planer för det psykiska och sociala omhändertagandet som behöver vidtagas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner. Krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. Respektive arbetsplats har således skyldighet att utarbeta handlingsplan för den egna arbetsplatsen. Beredskap för krisstöd På varje arbetsplats skall finnas den beredskap och de rutiner för krisstöd som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda risker. Det skall säkerställas att arbetstagarna känner till hur krisstödet är organiserat på arbetsstället. Kunskaper om krisstöd Chefer och arbetsledande personal skall ha tillräckliga kunskaper om krisstöd för att kunna planera och ordna detta på lämpligt sätt. 7
Krisstödsarbete Tillämpning Det är betydelsefullt att det på arbetsplatsen finns beredskap för att tillgodose det behov av psykiskt och socialt omhändertagande som uppstår hos arbetstagare som på olika sätt drabbas av akuta kriser, olyckor eller andra allvarliga händelser. Detta kan minska det personliga lidandet och förebygga långvarig sjukfrånvaro och därmed en snabbare återgång i arbete. Krisreaktion Utlöses av händelser som är så ovanliga och oväntade att de inte kan bemästras med hjälp de resurser som individen vanligtvis besitter för att klara av svåra situationer. I krisens karaktär ligger att det uppstår en situation som innebär ett hot om förlust av något slag för individen. Det kan t.ex. gälla förlust av anhörig eller arbetskamrat, arbete, identitet, social position,ekonomisk trygghet, anseende, självkänsla eller självbild. Exempel på situationer som kan utlösa krisreaktioner Arbetsolyckor och allvarliga tillbud Vid arbetsolyckor är det inte endast den som drabbas direkt som kan vara i behov av krishjälp. Det är betydelsefullt att arbetskamrater i den direkta omgivningen och även andra arbetstagare som har en relation till den drabbade ges möjlighet till stöd och hjälp. Arbetskamrats död eller svårare sjukdom Att förlora en arbetskamrat genom olycksfall eller sjukdom kan innebära en stark psykisk påfrestning för övriga arbetskamrater och leda till krisreaktioner. Våld och hot om våld Att bli utsatt för fysiskt våld och skada mot kroppen innebär i de flesta fall en traumatisk upplevelse. Lika traumatiskt kan ett hot vara, särskilt om hotet innebär hot till livet. 8
Olyckor och katastrofer på och utanför arbetsplatsen Här bör rutiner upprättas med insatser på arbetsplatsen för omhändertagande av arbetstagare som drabbats. Yrkesspecifika plötsliga och/eller extrema påfrestningar Det finns yrken där arbetet i sig innebär en stark psykisk påfrestning, då arbetstagaren har till uppgift att vårda och ta hand om svårt sjuka människor samt människor som skadats eller omkommit. Att hjälpa människor i nöd och ta hand om anhöriga till skadade eller drabbade är arbetsförhållande som är psykiskt belastande. Krisstödsarbete Andra förhållanden i arbetet som kan innebära stark psykisk påfrestning Utan att kunna hänföras till en akut situation eller en specifik händelse kan reaktionerna hos den som allvarligt kränks ha samma karaktär som de reaktioner som kan följa efter en akut krissituation. Detta kan även gälla svåra konflikter i arbetet. Förändringar i arbetet och andra förhållanden innebär ofta en påfrestning. Ständigt återkommande förändringar och förändringar som uppfattas som avgörande ingrepp i livssituationen kan utlösa kristillstånd. Att förlora arbetet innebär stora omvälvningar i en människas liv och det är inte ovanligt att varsel eller uppsägning utlöser krisreaktioner. Studier ger vid handen att en del människor kan reagera lika allvarligt på att bli friställd som på en nära anhörigs död. 9
Krisstödsarbete Krisreaktioner Vanliga krisreaktioner hos enskilda är: Ångest och rädsla Återupplevande av påträngande minnen Sömnstörningar Kroppsliga besvär Skuld- och självförebråelser Sorgsenhet och depression Irritabilitet och ilska Störningar i relationer till andra Beredskap för krisstöd Avgörande för att på ett tillfredsställande sätt kunna ge hjälp vid olyckor, akut sjukdom och liknande allvarliga händelser är att det i verksamheten finns en beredskap för och kunskap om akuta åtgärder. Akuta insatser, både fysiska och psykologiska, är av stor betydelse för att hindra ytterligare skadeverkan. Det förbättrar även förutsättningarna för återhämtning och minskar risken för framtida ohälsa. Detta innebär bl a: Vilka kunskaper behövs? Utbildning Information Vem gör vad när något händer? Fördela uppgifterna. Skapa rutiner för att klara av krissituationer. Vem ger stöd hjälp uppbackning? Se till så att anställda känner till hur krisstödet är organiserat. För att kunna nå de anhöriga till en skadad bör det på alla arbetsplatser finns tillgång till en lista med telefonnummer till anhöriga (även under dagtid). 10
Information vid krissituationer Tydlig och saklig information är mycket viktig vid allvarliga händelser. I stresssituationer ökar tendenserna till ryktesspridning och förvrängning av verkligheten. Människan har en tendens att fylla ut det hon inte vet med fantasins hjälp. Det är därför viktigt att information om allvarliga händelser ges fort-löpande, även när informationsvärdet kan tyckas lågt. Informationen bör ges till samtlig berörd personal. Anpassning av arbetsförhållanden För dem som utsatts för en stark påfrestande händelse kan det behövas en tillfällig förändring av arbetsuppgifter eller arbetstider. Det bör i detta sammanhang betonas att det vid allvarliga händelser t.ex. vid våld och hot ofta är av terapeutiskt värde att finnas kvar i eller snabbt återgå i arbetet som bör anpassas efter förhållandena. Krisstödsarbete 11
Krisstödsarbete Checklista 1. Kartläggning Kartläggning av vilka risker som finns för ohälsa och olycksfall i arbetet. Krisstöd skall planeras utifrån verksamheten, omfattning och särskilda risker. När är risken stor? 2. Åtgärdsprogram Hur skall man gå till väga: För att förebygga? Om det händer en olycka? 3. Beredskap/rutiner Vem gör vad när något händer? Vem informerar vid krissituationer? Skapa rutiner för att klara av krissituationer. Vad finns det för stöd i vår närmiljö? Vilka nätverk kan behövas? Vem fattar beslut om genomförande av krisstöd? Se till så att anställda känner till hur krisstödet är organiserat. Vem ger stöd, hjälp och uppbackning? När behövs krisstöd/debriefing? Vem genomför debriefing (samtalsstöd)? 4. Utbildning Utbilda chefer/arbetsledare och arbetstagare i krisstödsarbete. Bilda krisstödsteam. 5. Stöd och handledning Möjlighet till krisbearbetning. Handledning och information. 12
6. Möjlighet till snabb hjälp Hur larmar man krisstödsteamet? v Vilka praktiska åtgärder vidtar man vid olyckshändelse? 7. Utvärdering Kontroll av hur handlingsplanen fungerade efter det att något inträffat eller efter en viss bestämd tid. 8. Krisstödsarbete 9. 10. 13
Krisstödsarbete Krisstöd o c h avlastningssamtal debriefing
Krisstöd och debriefing Kunskap/kompetens Ett av målen är kunskap och kompetens. En ökad kunskap får till följd en bättre insats av medarbetare och arbetsledare. Trots en bra utbildning och utrustning, trots bra ledare, så vet man att människors psykiska status varierar från dag till dag. Utbildning syftar till att bli medveten om olika psykiska förutsättningar och genom detta stärka krisstödsarbetet. Det är viktigt att skapa en arbetsmiljö som främjar bearbetning av starka upplevelser. Ett stort ansvar åvilar ledningen att inte nonchalera de psykiska problemen. Även om en medarbetare inte direkt visar tecken på att en bestämd händelse har påverkat honom/henne, så kan de flesta våldsamma händelser inte undgå att påverka oss alla på ett eller annat sätt. Förebygga yrkesmässig utbrändhet Det handlar också om att förebygga yrkesmässig utbrändhet. Med utbrändhet menas i detta sammanhang en process av krisliknande slag, en gradvis förlust av idealism, energi och mening hos personal i relationsyrken. En långvarig psykisk belastning i arbetet kan ge symtom av trötthet, likgiltighet, nestämdhet, ilska, labilitet, cynism och olika psykosomatiska symtom som magkatarr, huvudvärk eller sömnstörningar. Alla är symtom på psykisk utmattning eller utbrändhet. Målet är att vara rädd om människors hälsa och undvika att plågsam stress och psykisk eller kroppslig sjukdom utvecklas. Krisreaktion Känslomässiga reaktioner som ångest, rädsla, skuld och sorg upplevs av nästan alla under och efter katastrofsituation eller allvarlig händelse. Erfarenheten visar på ett vanligt förekommande förlopp när det gäller känslomässiga krisreaktioner (Johan Cullberg, Kris och utveckling, 1992), delar in detta förlopp i fyra faser. Avl a s t n i n g s s a m ta l 1. Chockfas (avstämningsfas) 2. Reaktionsfas (repetitionsfas) 3. Reparationsfas (bearbetningsfas) 4. Nyorienteringsfas (avslutningsfas) 15
Avl a s t n i n g s s a m ta l 1. Chockfasen Reaktionen inleds med denna fas som kan vara från ett kort ögonblick (några minuter) till något eller några dygn. En person i chock stänger omedvetet in sig, lugnar ner sig. Känslorna tycks vara borta, personen visar varken särskilt mycket rädsla eller förtvivlan. Reaktionen kan bestå av tvångsmässig självbehärskning, ändlös gråt eller upprepande av samma mening gång på gång. En del är tysta, paralyserade och orörliga. Den drabbade håller verkligheten borta och avskärmar sig. Utmärkande före chockfasen är avstängdheten. Detta är en sorts försvar mot de alltför svåra, smärtsamma och starka känslorna som är aktiva inom den drabbade. Den drabbade personen bör så snabbt som möjligt komma ur chockfasen. Försök att på ett mjukt sätt hjälpa den drabbade. Visa omsorg och vänlighet, inge trygghet, ta ögonkontakt, ge gärna något varmt att dricka o s v. Var inte verbalt påträngande och försök i det här läget inte tvinga den drabbade att prata av sig. Detta hjälper till att öppna nästa fas reaktionsfasen. 2. Reaktionsfasen Chockfasen övergår så småningom i en reaktionsfas som normalt pågår någon eller några månader. Den drabbade reagerar i denna fas starkt. Han överväldigas av påträngande känslor av smärta, ångest, rädsla, skuld och sorg. Under reaktionsfasen är individens tankeverksamhet i huvudsak centrerad bakåt till den utlösande händelsen. Den drabbade ställer sig ofta frågan varför? och försöker finna någon mening i det som inträffat. I reaktionsfasen mobiliseras en serie av psykiska försvar. Den drabbade kan regrediera, bli förbarnsligad och klänga på sin omgivning. Det är inte ovanligt att man också söker tröst i sprit och tabletter. Genom att projicera kan han föra över problemen på omgivningen. Inte sällan blir arbetskamraterna, chefer, familj etc, måltavlor för de olösta problemen. Bemötande från omgivningen och dem som skall hjälpa är att lyssna och vara intresserad och få personen att prata. Resurser i detta sammanhang är arbetsledare och arbetskamrater, familj och närstående, företagshälsovård och specialister i form av psykiatriker och psykologer. Viktigt i denna fas är att känslorna kommer till ytan och att hjälpen sker på rätt nivå. 16
3. Reparationsfasen I denna fas börjar individen sakta att vända sig mot framtiden igen. Reparationsfasen varar från reaktionsfasens slut några månader upp till något år. Läkningen är fortfarande på gång men behöver ytterligare tid för att permanentas. De kroppsliga och känslomässiga störningarna börjar avta och individen börjar mer och mer återuppta gamla kontakter och aktiviteter. En viss distans och acceptans till det inträffade inträder och den drabbade börjar blicka framåt. 4. Nyorienteringsfasen Reparationsfasen övergår utan någon skarp gräns i denna fas. Nyorienteringsfasen pågår livet ut. Krisen finns som ett ärr efter en blindtarmsoperation eller om man så vill som en möjlighet eller resurs för framtiden. Den genomgångna krisen är en plattform eller erfarenhet som har ökat individens förståelse för sig själv och sin omgivning om hanteringen har varit riktig. Många upplever också efteråt att händelsen får nya betydelser under kommande livsperioder. Människa till människa Människor som arbetar med krishjälp känner till krisfaserna, både för drabbade och för sig själv. Exempel på yrkeshjälpare är brandmän, ambulansförare, poliser, präster, socialarbetare, personal inom sjukvården, psykologer och terapeuter. När dessa hjälpare möter en kris stänger de av sina egna reaktioner och använder sig av sin kunskap. De är drillade att handla snabbt och effektivt och låter inte sina känslor styra oavsett hur otäck olyckan än är. Avl a s t n i n g s s a m ta l Medel att bearbeta händelsen För att klara av nertryckta känslor används "debriefing" som ett medel att föra dem tillbaka till chockfasen och ge dem tillträde till reaktionerna och känslorna som händelsen innebar. Den bör vara obligatorisk för alla som stänger av sig och inte ger sig själv tillträde till krisfaserna. Här skall man fånga upp alla dem som varit berörda av händelsen. De obearbetade reaktionerna kommer alltid upp förr eller senare och då kan en banal händelse utlösa en våldsam kris som gör att man inte längre klarar av sitt arbete eller att kroppen helt enkelt säger ifrån. 17
Vad är debriefing? Debriefing är en akut åtgärd utan långsiktigt ansvar. Det är ett själsligt omhändertagande för att återföra dem som arbetar med människor i kris till reaktionerna och känslorna. Den engelska termen debriefing betyder ordagrant; utfråga, rapportera, avlägga rapport. Metoden syftar till att eliminera och lindra chockupplevelse och psykiska stressreaktioner efter omskakande uppdrag eller upplevelser där människor utsatts för eller deltagit i psykiskt påfrestande situationer. Debriefing = Bearbetning = Stressreduktion Avl a s t n i n g s s a m ta l Informell debriefing Är ett avlastningssamtal i den egna gruppen och i en öppen diskussionsform. Den här typen av genomgångar använder man ofta då man samlas runt kaffebordet. Man pratar om det inträffade och vädrar känslorna. För många betyder en sittning med den egna gruppen mycket och är oftast fullt tillräckligt. Enkel debriefing Arbetsledaren/chefen för gruppen tar initiativ och är ledare. Detta är också en enklare form av möte, informellt och av kortvarig karaktär. Man diskuterar det som har inträffat och summerar tillsammans intrycken. Planerad debriefing (48-72 tim efter händelsen) Som arbetsledare/chef eller handledare bör man samla alla som varit inblandade i händelsen. Se till så att lokalen som används är lämplig och avskild. Det som sägs i gruppen skall stannar där. Det är viktigt att ingen pratar för någon annan än sig själv. Om de inblandade är många bör man se till att varje grupp inte innehåller mer än 8-10 personer. Någon tidspress ska inte finnas, det kan göra att alla inte hinner få möjlighet att säga sitt. Som ledare bör du informera om målsättningen och syftet med samtalet. 18
Exempel på frågor att gå igenom: Vad hände egentligen? Här går man igenom det som faktiskt har hänt. Man sätter ord på de fantasier och rykten som lätt uppstår vid svåra händelser. Hur uppfattade Du händelsen? Deltagarnas egna sinnesintryck av händelsen ventileras. Vad tänkte Du på? Vilka tankar hade Du och vilka funderingar for igenom ditt huvud? Vad kände Du? Här ges en möjlighet att få ordning på det känslokaos som kan ha uppstått vid svåra händelser. Vad har Du lärt dig av detta? Hur ser det ut nästa gång det händer? Kan det göras annorlunda? Hur ser din egen framtid ut? Hur kan erfarenheten användas? Avl a s t n i n g s s a m ta l Om behovet efter genomförd debriefing inte är tillgodosett för alla ska det finnas riktlinjer och vägledning för ytterligare stöd. Det kan då bli frågan om vad man kallar fördjupad krisbearbetning som bör ledas av en professionell person. 19
Att tänka på som ledare Det är viktigt att hela gruppen är med i processen. Deltagarna får inte komma och gå utan måste vara närvarande hela tiden. Lyssna aktivt och ge rimligt stöd. Uppmana till ömsesidigt stöd och hjälp, och efterhand som gruppen kommer igång, låt den finna sin egen form. Alla deltar genom att lyssna på vad de andra berättar. Avl a s t n i n g s s a m ta l Låt var och en komma till tals utan press. Ledaren skall inte vara provocerande, inte pressa deltagarna, utan låta var och en komma till tals när hon/han vill och på sitt eget sätt. Stoppa upp gruppen när någon gråter och ge vederbörande en känsla av att vara omfamnad av känsla och värme (holding relationship). Glöm inte att det finns både öppen gråt och invärtes gråt : I debriefing har ledaren uppgiften att fråga och klargöra, aldrig att påstå, tolka eller fråga Varför?. Använd frågorna Vad? och Hur? för att klargöra och spegla. Det gäller att tydliggöra vissa saker, att spegla det känslomässiga. Var uppmärksam på reaktioner. Om du som ledare märker en reaktion i gruppen hos en deltagare när någon annan berättar, måste du ge vederbörande möjlighet att få prata om reaktionen. Att på så sätt plocka fram orsakerna till reaktionen är just att bearbeta de svåra upplevelserna. Detta är en viktig ledaruppgift vid debriefing. Stoppa diskussionen om skuld och leta efter syndabockar dyker upp. Det är en chefs/arbetsledaruppgift att bära gruppens påfrestningar. Han/hon skall vara öppen och mottagande och i detta skede ta på sig ansvaret/skulden och fungera som en container. Diskussioner om eventuellt ändrade arbetsrutiner och arbetsmetodik hör inte hemma här utan får vänta till ett senare tillfälle. 20
Att tänka på för gruppdeltagarna Man måste inte prata under debriefingen, men om man gör det kan det kanske lugna och stödja de andra i gruppen. Man blir uppmanad att arbeta med sina egna upplevelser och erfarenheter, inte andras fel och beteenden. Ingen skall föra talan för någon annan i gruppen. Man kan bara belysa sina egna tankar, känslor och reaktioner. Man lyssnar på och stödjer varandra. Det hela skall ske i en positiv och hjälpande anda. Av s l u t n i n g Ledaren kan kortfattat redogöra för psykiska stressreaktioner (symtom) och försöka besvara obesvarade frågor. Man låter sedan deltagarna berätta om: Hur de kan arbeta vidare med intrycken från händelsen. Hur debriefingen har varit för dem. (Hur var det här, tyckte du? Vad var bra? Vad var viktigt?) Huruvida var och en önskar ett nytt möte. Hur vet man att det är tillräckligt? Om symtom och smärta minskar och försvinner är det dags att avsluta. Symtombäraren bestämmer behovet. Ju tätare möten desto kortare process. Ökar däremot problemen är man inte klar och extra professionell hjälp kan behövas. Avl a s t n i n g s s a m ta l Du som är drabbad Var inte rädd för dina känslor, för dina skuldkänslor. Smärtan och sorgen kommer med tiden att blekna, men minnet av det som hänt kommer att vara en del av ditt nya jag. När känslorna och själen hittar sin plats i livet är du redo att ta dig fram själv igen, men då med en erfarenhet som förhoppningsvis stärker dig som människa. 21
Krisstödsarbete Beredskapsplan vid o ly c k o r o c h allvarlig händelse det psykosociala omhändertagandet
In l e d n i n g Under de senaste åren har katastrofer och olyckshändelser av större dignitet ägt rum i Norden, exempelvis tragedin i Norge (Utøya, Regeringskvarteret), då 77 människor miste livet, spårvagnsolyckan och diskoteksbranden i Göteborg samt Estoniakatastrofen. Behovet av planering för kris- och olycksberedskap vid allvarlig händelse har vuxit sig allt starkare. Arbetsmiljöverket har beslutat att all verksamhet som omfattas av Arbetsmiljölagen, skall upprätta planer för det psykiska- och sociala omhändertagandet som behöver vidtagas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner. I Arbetsmiljöverkets föreskrift Första hjälpen och krisstöd anges att krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. Bifogad plan är en allmän översikt, där tanken är att varje förvaltning/ arbetsplats anpassar planen efter egna önskemål. 23 Beredskapsplan
Anhöriga För att kunna kontakta anhöriga i händelse av olycksfall eller annan allvarlig händelse, måste aktuella uppgifter finnas: Namn Aktuellt telefonnummer på dagtid/kvällstid. Varje chef rekommenderas ha en lättillgänglig förteckning som uppdateras kontinuerligt eller minst en gång om året, förslagsvis vid utvecklingssamtal. Budskap information Personlig kontakt ej telefonsamtal. Förbered dig mentalt inför samtalet. Lämna beskedet i en lämplig miljö. Medverka till kort tidsintervall från olyckstillfället till besked ges. Öppen, ärlig och direkt kommunikation. Ge dig tid att lyssna. Avsätt god tid för samtal. Beredskapsplan Åtgärder vid dödsbud Polisen ansvarar alltid för att dödsfall meddelas närmast anhörig, vilket ofta sker tillsammans med präst. Om ett dödsfall inträffar på arbetsplatsen är det bra om man redan tidigare gjort upp hur man bör meddela familj och närmast anhörig. När en person varit anställd länge och dödsfallet inträffar på arbetsplatsen föreslår polisen oftast att någon på företaget lämnar dödsbudet till de anhöriga. 24
Ibland kan det ta tid innan anhöriga får besked. För att i möjligaste mån korta ner denna tid är det bra om någon på förvaltningen, exempelvis närmaste chef och/eller personalansvarig tillsammans med en präst åtar sig att lämna dödsbudet till de anhöriga. Kontakta någon i ledningen för att förmedla kontakt med lämplig präst som kan följa med och lämna dödsbudet. Man bör avtala med polis om vem som gör vad. Det är viktigt för anhöriga och arbetskamrater att det inte förflyter lång tid från det att dödsfallet inträffade till dess att information lämnats till berörda. Först bör man informera anhöriga, därefter nära arbetskamrater som inte varit närvarande. Tänk också på att informera personer som är bortresta eller frånvarande på grund av sjukdom. Det är viktigt att anhöriga har informerats om dödsfallet innan man flaggar på halv stång eller vidtager andra åtgärder för att hedra minnet av den bortgångne. Om det meddelas att en anhörig till en anställd avlidit eller är svårt skadad, var noga med att kontrollera uppgiftens riktighet t ex med sjukhus eller dylikt samt se till att få namn och telefonnummer till person som den berörde kan kontakta för att få mer information. 25 Beredskapsplan
Minnesstund En minnesstund känns ofta rätt om någon arbetskamrat gått bort. Minnesstunden kan vara av olika karaktär beroende på hur nära arbetskamraten var, hur plötsligt döden kom, vilken ålder arbetskamraterna hade o s v. Familjen bör underrättas om att en minnesstund skall äga rum på arbetsplatsen. Minnesstunden bör lämpligen äga rum dagen efter dödsfallet. Minnesstunden bör ha ett innehåll, exempelvis att någon läser en dikt och att stunden avslutas med en tyst minut. Under hela minnesstunden bör levande ljus brinna och någon enkel blombukett stå på bordet. På sidorna 28-32 finner ni några förslag på dikter att kunna läsas upp vid minnesstunden. Flaggning Flaggning på halv stång sker i regel vid följande tillfällen: Den dag då dödsfallet inträffat eller dagen efter dödsfallet. Då jordfästningen äger rum. Beredskapsplan Då jordfästningen är avslutad hissas flaggan i topp, varefter den halas ner omedelbart eller vid ordinarie tid. Vid flaggning på halv stång skall flaggan först hissas i topp och omedelbart därefter halas ner till angiven höjd. Vid flaggning på halv stång på fristående flaggstång, skall flaggan vara hissad till 2/3 av stångens höjd. 26
Begravning närvarande från arbetsplats ledighet Se Personaladministrativ Handbok gällande avtal för respektive förvaltning/- arbetsplats. Man bör alltid vidtala berörd familj angående deltagande vid begravning. 27 Beredskapsplan
Diktförslag vid minnesstund
Det finns ett hav som ingen ser det finns en grav där ingen dör det finns en sol som ej går ner det finns en strand i varje själ Och om du vill ditt väl förstå och vara fri när molnen gå så bygg en värld att leva i nu gäller det ditt liv ditt eget liv Det finns en värld som ej förgår det finns ett brev som ingen läst det finns en vind som allt förstår det finns en frihet utan sår När Dina steg har tystnat finns ändå ekot kvar. När dina ögon slocknat jag alla minnen har. Jag spar dem i mitt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer Du för alltid att vara här ändå. Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. Bo Setterlind Okänd Alf Henrikson När du saknar mig gå till stranden och jag skall vara där Jag blir det salta havet som svalkar ditt av sorg stela ansikte När du saknar mig gå till skogen och jag skall vara där Jag blir den svala vinden som smeker bort dina tårar mätta av sorg När du saknar mig gå till ditt inre och jag skall vara där Jag blir ditt hjärtas röst som ger dig styrka att orka leva utan mig När solen gått ner och himlen är mörk När stjärnorna tindrar Och världen sveps in I månens silverne sken Då släpper vi taget Andas sakta ut sjunker tillbaka Ned i drömmarnas hav Vi förs av dess strömmar till fjärran stränder Okänd Drasca 29
Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset Och när du funnit det låt andra se, pröva, övertyga sig Vill du att ljus skall leva tänd då hos andra samma längtan Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker tänd rättens ljus i korruptionens mörker tänd frihetens ljus i ofrihetens mörker tänd trons ljus i förnekelsens mörker tänd hoppets ljus i förtvivlans mörker tänd Kärlekens ljus i dödens mörker Tänd ljus Bo Setterlind Varje kärlek äger en smärta varje möte ett avsked och varje födelse en död Men hösten bär sommarens doft i sina kläder det multnande lövet ögonblicket mellan grenen och marken och varje grav bakom sin gråa yta ett liv Lars Björklund Genom allting som susar och sjunger skall jag komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden, genom fjärilarnas fladdrande slag, genom flingornas dans mot Din ruta skall jag ge er en hälsning var dag. Och när björkarna stiger mot våren och ni känner en varmare vind skall ni ana min själs odödlighet då jag dunlätt kysser er kind. Och då vet ni, jag är ej långt borta. Nej, mer nära än ni kan förstå. För genom allting som susar och sjunger skall min hälsning med kärlek er nå. Okänd 31
Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll med solnedgång och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut ur hamn, ut på öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Du hör någon vid din sida säga nu har hon lämnat oss. Då finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten och närmar sig alltmer, någon som väntar på att ta emot just henne när hon når sin nya hamn. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Medgång och motgång har tätt följts åt. Denna erfarenhet bär vi alla med oss. Okänd När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist och så fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa, och dofta, och leva. Atle Burman Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där. Jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när Du en tidig morgon väcks av fåglarnas kvitter är det min röst Du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död. Jag har bara gett mig av. Barbro Lindgren Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon Jag stod som harens unge när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång. Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat började han gå. Döden tänkte jag mig så. Bo Setterlind 33
Anteckningar 34
Dessa riktlinjer är tänkta att utgöra ett planeringsstöd i utarbetande av handlingsplan/rutiner för den enskilda arbetsplatsen. En allvarlig krissituation kan innebära att vardagen slås sönder. Individer, grupper eller ett helt samhälle kan för kortare eller längre tid tappa fotfästet i tillvaron. Då gäller det att ha en fungerande beredskap och en organisation som snabbt kan ta över ansvar, samordning och information.