SiV:s resestipendium 2014: destination Köpenhamn - Är det verkligen gratis? Alltså gratis som i att det inte kostar någonting? Ett ljud som kan liknas vid förvåning och förtjusning går genom rummet. Jag och mina europeiska kollegor har just fått veta att det är gratis att studera i Danmark, även som vuxen. Jag, som arbetar som studie- och yrkesvägledare i Sverige, är kanske inte förvånad. Men mina kollegor är, det livslånga lärandet är inte riktigt lika långt hos många av våra grannar ute i Europa. Som mottagare av SiV:s resestipendium 2014 fick jag tillsammans med mina internationella kollegor möjligheten att välkomnas av Studievalg København till en ordentlig genomgång av det danska utbildningssystemet i allmänhet och landets arbete med vägledning och vuxenutbildning i synnerhet. Vi möttes genom ett EU-finansierat projekt en vecka i Köpenhamn, maj 2014. Till vardags arbetar jag som studie- och yrkesvägledare på Åsö vuxengymnasium i Stockholm. Vi är en relativt stor skola och har många studerande i genomströmning varje år på grundläggande och gymnasial nivå. Att försöka bistå och vara en god och bra studievägledare innebär, som vi vet, bland annat en gedigen kunskap att förmedla i våra möten. Jag har under mina år i yrket alltid känt att mina kunskaper om utbildning utanför Sveriges gränser har haltat, och det är också därför jag sökte SiV:s resestipendium; att få vältra mig i kunskapen berättat av de som arbetar med det varje dag.
I Danmark möts jag av 20 kollegor från hela Europa, vi är fyra från Sverige. Vissa av oss är studievägledare, andra arbetar med utbildning på andra sätt; rektorer, utredare, psykologer, administratörer och så vidare. Min första tanke är att det är lite tråkigt att inte alla är studieoch yrkesvägledare. Fel, fel, fel! I och med att vi har olika roller ser vi också problematiken och möjligheterna från olika håll. Vi ställer frågor utifrån våra perspektiv, vilket ger hela resan en bred och fördjupad dimension. Det vi lär oss jämförs med deltagarnas skolsystem i hemländerna, den samlade kunskapen känns svindlande. Under vår första dag får vi lära oss allt om det danska utbildningssystemet på alla nivåer. Vi lär oss också om de nationella politiska målen: 60 procent av de unga ska slutföra en högre utbildning, 20 procent av den danska befolkningen ska avsluta en universitetsutbildning. - Väck vilken sovande dansk studievägledare som helst och fråga om de politiska målen, de kommer att ropa att 60 procent ska avsluta en högre utbildning! Skojar Birtha Theut, internationell rådgivare och som arbetar med högre utbildning i Danmark. Vart vi än vänder oss under denna vecka upprepas att 60 procent ska avsluta en högre utbildning. Vi får också veta att vägledningen fokuserar på de 20 procent som behöver det mest. Detta är också någonting som ständigt återkommer, och också det som vi i gruppen diskuterar livligast. Vi är oroliga för den stora massan i mitten, de som varken är svagast eller starkast. De övriga 80 procenten som behöver vägledning ska i första hand få det i grupp eller genom den befintliga e-vägledningen. Genom ett avancerat frågeformulär med 15 frågor nås de 20 procent som anses vara mest i behov av vägledning. Frågorna berör den studerandes syn på sin egen utbildning, studiebakgrund och mål bland annat.
På tisdagsförmiddagen har jag på förhand valt att besöka motsvarande Komvux i Köpenhamn: KVUC (Københavns Voksenuddannelsescenter). Det finns 29 VUC i Danmark, självstyrande men finansierade av staten. På skolan läser omkring 13 500 personer, varav 3 000 inom ett utbildningsprogram och de är 13 arbetande studievägledare och 4 rådgivare. Uppgifterna för de 17 medarbetarna är att göra studieplaner tillsammans med de studerande, besöka utvalda klasser, hålla utbildningar om studieteknik, ansvara för informationen utåt samt arbeta med elever med frånvaro och förhindra frånvaro. Att arbeta som studievägledare på KVUC är bredare än mitt arbete och jag upplever att vägledarna agerar som mentorer åt eleverna. Vägledningen sker i öppna landskap och det är full aktivitet under vårt besök. Jag som är van att arbeta lugnt och metodiskt på mitt arbetsrum tillsammans med oftast en studerande i taget, blir något stressad av den öppna ytan. Mentorskapet blir jag dock mer nyfiken på som ett sätt att nå måluppfyllelsen om fler godkända elever. Efter KVUC stannar vi kort till på Studievalg København som är på väg att flytta till nya lokaler. Vi får veta att den nya lokalen kommer att sakna all form av tryckt information, det är via internet som information nu ska sökas. Vi får också veta att vägledningen sker ståendes i det öppna landskapet och att man vänder sig till motsvarande gymnasieelever och andra som vill söka högre utbildning. Ett pyttelitet rum finns att tillgå för den som vill prata vid sidan av. Det märks på vissa i gruppen att de blir förvånade över de öppna landskapen vi möter. Vi diskuterar febrilt vikten av enskildhet och möjligheten till tyst reflektion. Det är ett intressant grepp Danmark har tagit till, men jag är inte helt med på noterna. Jag känner mig som
en bakåtsträvare och blir lite provocerad av min egen inställning. Jag tänker även på alla kataloger hemma, alla dessa papper som man sitter och bläddrar i. Att bläddra är ett sätt att minnas, bestämmer jag. På eftermiddagen möts hela gruppen igen för att få lära sig specifikt om vägledningen för de yngre studerande i Danmark. Detta innebär motsvarande grundskolan till och med 25 års ålder och Karina Meinecke från UU København berättar om nästa politiska mål för yngre studerande: 95 procent ska avsluta sin grundskoleutbildning. Hon berättar också att alla under 18 år ska befinna sig i utbildning eller i en aktivitet som leder till utbildning. Alla elever får vägledning klassrumsvis, en del får vägledning i grupp samt några individuell vägledning. Vägledning i klassrum är bland annat arbete med prao, skriva karriärplan och besöka olika utbildningsaktiviteter. Karina berättar att alla unga ska ha en studieplan och att staten kan ta ifrån familjen studiebidraget om barnet saknar en sådan. - Vi gör allt för att få tag på elever som saknar studieplan, en sista utväg är att knacka dörr, säger Karina, vilket faller på vägledarens lott. Danmark, liksom Sverige, har svårt att attrahera elever att söka yrkesinriktade gymnasieprogram. Karina Meinecke tror att det beror på okunskapen om möjligheterna att studera vidare. På onsdagen besöker vi återigen förvalda alternativ och jag besöker Proffessionshøjskolen Metropol, en form av universitet som utbildar mot praktiska utbildningar så som lärare, sjuksköterska och socialarbetare. Här arbetar studievägledarna med workshops; hur studerande kan hantera stress, hur man arbetar bäst i grupp, inlärningsmetoder och så vidare. Studievägledarnas uppgift är också grupp- och enskild vägledning (som sker inne på kontoret) samt olika sorters karriärevent. Vi får också veta hur antagningen går till och att man i Danmark kan söka med arbetslivserfarenhet, goda referenser osv. Jag frågar hur det kommer sig att vägledningen just här sker enskilt i tysta rum och vägledarna svarar att de studerande behöver såklart lugn och ro. Jag tänker att äntligen finns det någon i Danmark som tänker som jag. Jag gläds även åt möjligheten att söka utbildning med arbetslivserfarenhet och vitsord. Meritpoängsinflation och svårbegripliga högskoleprov känns i Sverige som en barriär för många högskoletörstande individer.
Under torsdagen besöker vi evejledning. Denna internetbaserade portal riktar sig till alla i behov av vägledning och medarbetarna arbetar med samtliga nivåer inom utbildningsväsendet. Under tre år har omkring 250 000 användare vänt sig till evejledning, över hälften använder sig av chattfunktionen (i snitt pågår vägledningen i 11 minuter men det finns ingen övre gräns), även om det erbjuds telefontid, e-mailfunktion, Facebook och webinar. I ett webinar kan flera ansluta sig och det blir som en form av gruppvägledning. Facebook-sidan är inte bara en informationskanal utan vägledarna kastar ut öppna frågor som följarna kan svara på och diskutera. Aktuell fråga i skrivandet stund är Hvad ville være det bedste, der kunne ske for dig i skolen i år? Elisabeth Nygaard, biträdande chef på evejledning, är mycket noga med att påpeka att det är vägledning de arbetar med, inte information eller rådgivning. Hon berättar också att brukarna är nöjda över chatten samt de generösa öppettiderna och menar att det snarare är studievägledare som överdriver vikten av att träffa någon på riktigt. Att arbeta med chatt är intressant och jag har själv funderat mycket på hur det skulle kunna fungera på hemmaplan. Jag vet att ett antal kommuner i Sverige har gått ihop för att erbjuda chatvägledning och är såklart nyfiken på hur det fungerar för dem. Trots att de i Danmark påpekar att det är vägledning man arbetar med kan jag inte låta bli att fortsätta fundera över hur de arbetar med information. Jag ifrågasätter mitt eget arbetssätt, informerar jag för mycket? På fel sätt? Krävs det att skolan är statlig för att en motsvarande funktion ska fungera hos oss?
Jag är helt slut på energi men glad när jag åker från Köpenhamn, så mycket intryck och nya infallsvinklar som har presenterats. Så många arbetssätt och metoder att bearbeta och prova hemma. Att vägledning är viktigt och hela nationens ansvar är härligt att se. Vår turkiska kollega låter hälsa innan han åker hem, att hans mål nu är att se till att utbildningen ska bli gratis i hans region. Tack SiV för möjligheten att genomföra denna resa! Tack alla kollegor och tack Studievalg København! Jenny Rosvall För att läsa mer: www.kvuc.dk www.uu.kk.dk www.phmetropol.dk www.evejledning.dk https://www.facebook.com/evejledning www.ug.dk