Prioriteringsprocess Beslutsstödsdokument Kvalitetsindikatorer Populärversion Skolhälsovården Patient- och närstående Vetenskapligt underlag Kartläggning av nuläget
Mårten Gerle, med. sakkunnig, ordf. Agneta Pettersson, projektledare Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) Anne-Liis von Knorring, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Uppsala universitet Björn Mårtensson, docent i psykiatri, Karolinska institutet Cecilia Björkelund, professor i allmänmedicin, Göteborgs universitet Gerhard Andersson, professor i psykologi, Linköpings universitet Ingela Skärsäter, docent i omvårdnadsforskning, Göteborgs universitet Lars von Knorring, professor i psykiatri, Uppsala universitet Björn Lindgren, professor hälsoekonomi, Lunds Universitet Flera externa experter
Ordförande Marie Åsberg Ordförande Lars v Knorring
ES 1 - starkt vetenskapligt underlag Minst två studier med högt besvisvärde eller en god systematisk översikt ES 2 - Måttligt starkt vetenskapligt underlag En studie med högt besvisvärde och minst två studier med medelhögt bevisvärde ES 3 - Begränsat vetenskapligt underlag Minst två studier med medelhögt bevisvärde Otillräckligt vetenskapligt underlag Saknas studier Motsägande vetenskapligt underlag Studier med samma bevisvärde vars resultat är motstridiga
Evidensstyrka utgår från hur många välgjorda studier med likartat resultat som gjorts Effektstorlek utgår från effektens storlek. Om Cohen s d är mindre än 0,2 anses den som betydelselös, 0,2-0,5 som liten, 0,5-0,8 som måttlig, och 0,8 eller större som stor.
Evidensstyrka Rangordning Hög Måttlig Låg 1 4 6 10 Lokala prioriteringar Vårdprogram Verksamhetsuppföljningar Faktorer som påverkar prioriteringen: Svårighetsgrad/lidande, Effektens storlek, Kostnadseffektivitet
Vi baserer i desse referenceprogram primært evidensvurdering af behandlingseffekt på NICE og SBU rapporterne NICE- og SBU-rapporterne er blevet vurderet med det internationalt anerkendte AGREE-instrument (Appraisal of Guidelines Research and Evaluation) til vurdering af kliniske vejledninger. Begge er fundet anbefalelsesværdige.
Ljusterapi (Ljusterapi vid depression samt övrig behandling av årstidsbunden depression, 2007) Datorbaserad KBT (Datorbaserad kognitiv beteendeterapi vid ångestsyndrom eller depression, 2007) Transkraniell magnetstimulering (TMS) (Transkraniell Magnet Stimulering, 2009)
Första linjens vård Screening and case finding instruments for depression, Cochrane Systematic Review, 2005 The use of depression screening or case finding instruments has little or no impact on the recognition, management or outcome of depression in primary care or the general hospital.
Första linjens vård Omhändertagande av vårdsökande Mixed Anxiety and Depression (MAD) Diagnostik och bedömning av svårighetsgrad Utvärdering av behandling
Psykologisk behandling Psykodynamisk terapi Kognitiv beteendeterapi (KBT) Textbaserade behandlingsmetoder Interpersonell terapi Psykosocial rådgivning/counselling
Läkemedelsbehandling vid Egentlig depression respektive ångestsyndrom hos barn och ungdomar Egentlig depression hos vuxna och äldre inklusive genomgång av effektstudier avseende nya preparat Egentlig depression under graviditet/ efter förlossning Ångesttillstånd hos äldre Bipolär sjukdom hos barn, ungdomar, vuxna och äldre Samordning med TLV:s genomgång av läkemedel mot depression
Andra åtgärder Elektrokonvulsiv behandling (ECT) Omvårdnad inklusive aktivitetsinriktade åtgärder
Sjukdomsförebyggande åtgärder Bemötande och omhändertagande av vårdsökande Behandling vid lindriga sjukdomstillstånd. Behandling och omvårdnad vid måttliga sjukdomstillstånd Behandling och omvårdnad vid svåra och/eller komplicerade sjukdomstillstånd.
I Faktaruta ges definitioner för lindrig, måttlig och svår egentlig depression enligt WHO:s diagnostiska system, ICD-10. Den indelning som tillämpats för att definiera dessa svårighetsgrader i de olika studier som ligger till grund för rapporten, har oftast varit baserade på definierade skalpoäng på symtomskattningsskalor. Detta innebär att indelningen i svårighetsgrad kan variera mellan olika studier även om de använder samma termer för de olika svårighetsgraderna.
18
19
43% were long-term users, 32% intermittent users and 26% short-term users. Short-term use was related to care by a general practitioner and having no known mental disorder. A quarter of all users had no known psychiatric morbidity. This type of user was most common among the older age groups