Finländsk bostadspolitik på jakt efter det sociala Bostadsmötet 2014, Vad kan Sverige lära av andra länders bostadspolitik? Hannu Ruonavaara Åbo universitet
Det är litet underligt att fråga vad Sverige kan lära från Finland därför att..
Sverige brukade vara förebilden i välfärdsstatsbyggandet i Finland fast den finska modellen blev inte helt likadan som den svenska (konkurrensförmåga var alltid en prioritering i Finland) Den svenska bostadspolitiken var åtminstone för socialdemokratiskt sinnade (=de flesta) bostadspolitiker förebilden i bostadspolitiken Också i forskningen: Matti Niva: Bostad, politik och marknad: en jämförande studie av bostadspolitiken i efterkrigstidens Sverige och Finland (Stockholm: Nordplan, 1989) den finska bostadspolitiken ansågs gynna spekulation medan den svenska sågs som socialt ändamålsenlig
Så i bostadspolitiken är/var Finland inte likt Sverige Olikhetens gåta en av utgångspunkterna i boken Logiken: när vi har en mer eller mindre likadan nordisk välfärdsmodell, varför är inte bostadspolitiken likadan? Är/var? grannarna har kanske blivit mera lika
Den finländska bostadsregimens tre grundläggande principer 1. Bostadsregimen har i praktiken baserats på principen att hushållen i regel skaffar sig bostad antingen på den privata bostadsmarknaden eller genom att bygga själva 2. Bostadspolitiken har först och främst haft karaktären av socialpolitik. Dess funktion har varit att hjälpa hushåll som inte själva kan skaffa en bostad, antingen på den privata bostadsmarknaden eller genom att bygga själva. 3. Bostadspolitikens sociala inriktning har tagit sig uttryck i växande selektivitet vad gäller bostadspolitiska åtgärder och i behovsprövning vid fördelningen av subventioner, inklusive statliga bostadslån och statsbelånade hyresbostäder.
Det privatas dominans 1. Äganderätten har varit dominant 2. Bostadspolitiken har varit klart komplementär till den privata bostadsförsörjningen
En närmare titt på äganderätten i Finland Hushåll efter bostadens upplåtelseform 1990-2010 1990 2000 2010 Äganderätt 72 65 67 - äger huset 38 34 36 - äger lägenhetsaktierna 34 30 30 - bostadsrätt.. 1 1 Källa: Varför så olika? 2013
Ägarlandet Finland? Men Äganderättens andel tycks vara mycket större i Finland än i Sverige men det finns en lägre andel av villaägare i Finland än i Sverige Något mindre än hälften av Finlands bostadsägare förfogar över sina lägenheter i flerfamiljshus i form av aktier i bostadsaktiebolag Den finländska regimens särdrag är bostadsaktiebolag, som experter utanför Norden ofta uppfattar som detsamma som bostadsrätt men som i Finland alla betraktar som äganderätt Det kan konstateras att bostadsaktiebolagsformen i Finland har fyllt samma funktion som bostadsrättsformen i Sverige (Ruonavaara 2005) en form av bostadsrätt finns dock även i Finland Tidigare skulle en sådan äganderätt inte ha varit möjlig i Sverige: man kan inte äga luft ingen äganderätt i flerfamiljehus
Skillnader mellan Finland och Sverige: hyresmarknaden Sverige: integrerad hyresmarknad (Jim Kemeny) bruksvärdessystemet, hyresförhandlingar, hyresgäströrelse Både den privata och den allmännyttiga sektorn spelar efter samma regler experterna oeniga om det är hyresreglering eller inte Finland: dualistisk hyresmarknad fri marknad på den privata sektorn, hyressättning och val av boende enligt byråkratiskt fastställda regler i den allmännyttiga sektorn Finländska allmännyttan = social hyresrätt Finland har inte en stark, centraliserad hyresgäströrelse hyreskorporatism är inte möjlig Likhet: i båda länderna är den privata och den allmännyttiga sektorn lika stora
Bostadspolitiken som socialpolitik I Finland var det klart från början att bostadspolitiken är en del av socialpolitiken, dvs. En politik som syftar till att lindra de sämre lottades situation Bostadspolitiken har ändå inte varit någon central del av socialpolitiken Anneli Juntto: välfärdsstatens styvdotter Under inkomstpolitikens period har bostadspolitiken använts för att lindra konjunkturens inverkan
Social bostadspolitik i Sverige och Finland I Sverige social bostadspolitik = politik som är riktad mot alla boende oberoende av deras sociala ställning neutralitet mellan upplåtelseformerna I Finland social bostadspolitik = politik som är riktad mot dem som mest behöver statligt stöd de som inte klarar sig bra på den privata bostadsmarknaden (upplåtelseformen inte en central fråga) Selektivitet, t. ex. i val av boende i den allmännyttiga (ARA) sektorn: bostadsbehov, förmögenhet, inkomster Sedan 1980-talet bostadspolitiken i växande grad särpolitik riktad till särskilda befolkningsgrupper
De senaste decenniernas utveckling i Finland Den bostadspolitiska regimen som har utvecklats under efterkrigstiden och nådde sin höjdpunkt på 1980-talet har kommit in i en avvecklingsfas i vilken den tidigare politiken och dess institutioner ifrågasätts, omformas och avvecklas Den finländska bostadspolitikens tidigare flaggskepp, det statliga lånesystemet Arava, avslutades 2007 bara räntesubventioner blev kvar som statligt stöd för bostadsproduktion Finansieringsstödets betydelse har minskat
Bostadsproduktion med statligt stöd jämfört med hela produktionen 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 0 1971-1975 1976-1980 1981-1985 1986-1990 1991-1995 1996-2000 2001-2005 2006-2010 15.1.2013
Fokus på det statliga produktionsstödet har förändrats Under efterkrigstiden har ett stort antal bostäder i äganderätt byggts med hjälp av statliga subventioner, nu är stödet tillgängligt nästan bara för byggande av sociala hyresbostäder Andelen bostäder i äganderätt var i den statsstödda produktionen 54 procent 1971-80 och 6 procent 2001-10 Den statliga satsningen görs i den sociala hyressektorn den socialpolitiska betoningen
Strukturförändring i det bostadspolitiska stödet Tidigare fick äganderätten kraftigt stöd i form av skattelättnader som utgjorde den viktigaste formen av bostadspolitiskt stöd till hushållen men efter en skattereform och den senaste tidens minskade rätt att dra av räntekostnader i beskattningen har skattesubventionernas betydelse minskat Bostadsbidragen som nästan enbart gynnar hyresgäster har blivit den viktigaste stödformen för hushållen MEN Skattesubventionernas storlek kan ändå diskuteras några ekonomer menar att äganderätten fortfarande är kraftigt subventionerad
Den sociala hyressektorns osäkra framtid Staten har varit redo att finansiera mer hyresbostäder än byggherrarna har varit villiga att producera. Varför detta? Med statligt finansieringsstöd är en ägare av hyresbostäder bunden till en rad användnings- och överlåtelsebegränsningar för lång tid, åtminstone till bostadslånens återbetalning Byggherrarna har uppfattat begränsningarna som trånga i jämförelse med den blygsamma subventionen De allmännyttiga byggherrarna (den näst största kategorin av ägare till sociala hyresbostäder), som också sysslar med produktion till den privata marknaden, har delvis tappat intresse för att producera sociala hyrebostäder På senare tid har en stor mängd hyresbostäder blivit fria från begränsningar bland annat p.g.a. att de statliga lån är återbetalade
Figure 2. The stock of state regulated rental housing 2005-2011 350000 300000 250000 200000 150000 Regular rental dwellings Dwellings for special groups 100000 50000 0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Source: Construction and Housing Yearbook 2012, 123. 17
Bostadsproblemets brännpunkt i Finland: bostadspriser och hyror i huvudstadsregionen
Medelhyror i huvudstadsregionen 1990-2013
Bostadsfrågan i Finland är i stort sett Helsingfors bostadsfråga Hyrorna och bostadspriserna i Helsingfors är så höga att arbetare i servicebranschen (som behövs där) inte har råd att bo där Väntelistorna till sociala hyresbostäder är långa Situationen har varit svårt för studenter: Bostaden äter studiestödet skrev Helsingin Sanomat 13.9.2014 Särskilt är det brist på små bostäder: i Helsingfors finns det 150 000 enpersonshushåll, men bara 65 000 ettor Läkemedlet mot bostadskrisen är att öka produktionen men denna har varit svår att få i gång Efter avskaffandet av hyresregleringen på 1990-talet finns det inga politiska verktyg att påverka marknadshyrornas utveckling
Den senaste utvecklingen i grannlandet i Sverige har jämförelse med Finland - avskaffat generella produktionssubventioner - gett upp strävan efter neutralitet mellan upplåtelseformerna - skapat ägarlägenheter i flerfamiljshus - utvecklat hyressättningssystemet i mera marknadsvänlig riktning MEN: Någon social hyresbostadssektor med behovsprövning (som i Finland) har inte skapats Ägarlägenheternas betydelse är liten (och stor i Finlad) Hyressättningen är ändå korporatistisk (inget sådant i Finland)
Tack för uppmärksamheten!