Bildningsförvaltningen TJÄNSTESKRIVELSE Sida 1(2) Datum 2014-09-05 Diarienummer 140615 Landstingsstyrelsen Interkommunala ersättningar för utbildningar vid folkhögskolor, med annan huvudman än Landstinget i Kalmar län, för år 2015 Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att följande ska gälla för interkommunala ersättningar för utbildningar vid folkhögskolor, med annan huvudman än Landstinget i Kalmar län, för år 2015. 1. Ersättning utgår till det landsting eller till annan huvudman där utbildningen genomförs för utbildningar, 15 veckor eller längre, vid folkhögskolor med annan huvudman än Landstinget i Kalmar län. Ersättning utgår med ett schablonbelopp på 381,25 kronor/deltagarvecka för budgetåret 2015. 2. Utbetalning sker utifrån den faktiska utbildningstiden vid studieuppehåll och studieavbrott. 3. Betalningsansvar föreligger för distanskurser som uppfyller Folkbildningsrådets krav på distanskurser. 4. Det landsting där eleven är folkbokförd den dagen utbildningen startar har betalningsansvar för hela kursen. Om kursdeltagare byter folkbokföringsort under utbildningstiden ska det landsting, där eleven är folkbokförd första kursdagen vid efterföljande terminsstart ha betalningsansvar från och med den startade terminen Bakgrund Sveriges Kommuner och Landsting fastställer årligen schablonbelopp som underlag för beräkning av interkommunala ersättningar för utbildningar vid folkhögskolor. Ersättningen utgår till det landsting där utbildningen genomförs/folkhögskolan befinner sig. Systemet bygger på ömsesidiga beslut mellan landstingen, vilket betyder att landstingen solidariskt bär kostnaden, oavsett var studierna bedrivs. Bidraget är till för att underlätta rörlighet i landet. Schablonersättningen beräknas på grundersättningen per deltagarvecka från Folkbildningsrådet. Enligt förbundsstyrelsens förslag, styrelse nr 3 dnr 14/2840, rekommenderas 381,25 kr per deltagarvecka för 2015, vilket motsvarar 25 procent av grundersättningen från Folkbildningsrådet. Kurslängden skall vara 15 veckor eller längre. För att fastställa kursens omfattning utgår man från första respektive sista kursdagen. I förordningen har tillkommit som bidragsvillkor att alla folkhögskolor ska genomföra distansutbildningar. Landstinget i Kalmar län Webbplats Ltkalmar.se E-post landstinget@ltkalmar.se Organisationsnr 232100-0073 Postadress Utbildningsverksamhet Box 601 391 26 Kalmar Besöksadress Telefon 0480-840 00 Bankgiro 833-3007
Landstinget i Kalmar län Datum 2014-09-05 Sida 2(2) Gull-Britt Johansson Bildningschef Telefon 0480-844 14 gull-britt.johansson@ltkalmar.se Bilaga PM från Sveriges Kommuner och Landsting daterat den 8 maj 2014.
PM Bilaga 1 2013-05-07 Dnr: 14/2840 Rev. 2014-05-08 1 (3) Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad Göran Roos Principer och förutsättningar för interkommunal ersättning till folkhögskolor Bakgrund Interkommunala ersättningar till folkhögskolor avser den ersättning som den studerandes hemlandsting betalar ut då en studerande väljer en utbildning i ett annat landsting. Ersättningen utgår till det landsting där folkhögskolan befinner sig. Systemet bygger på ömsesidiga beslut mellan landstingen vilket betyder att landstingen solidariskt bär kostnaden, oavsett i vilket landsting studierna bedrivs. Bidraget är till för att underlätta rörligheten i landet. Dåvarande Landstingsförbundets styrelse antog år 1972 en rekommendation om interkommunal ersättning. Rekommendationen omfattade (förutom andra skolformer) folkhögskolorna, såväl landstingens egna folkhögskolor som rörelsefolkhögskolorna och ersättning utgick med samma belopp oavsett ägandeform. Till rekommendationen knöts detaljerade tillämpningsanvisningar som bl.a. rörde frågor om vilka elever som omfattades, definitioner av begreppet kurs, m.m. Tilllämpningsanvisningarna har efter hand reviderats och en mindre översyn av anvisningarna gjordes 2013. Rekommendationen om interkommunal ersättning har under åren ofta tillämpats av alla landsting. Den har dock på sina håll ifrågasatts och i några fall har landsting tillämpat annan ersättningsnivå än den rekommenderade. Den stora majoriteten av landsting och regioner tillämpar emellertid rekommendationen. För att få en förnyad samsyn kring ersättningsfrågan genomförde SKL inför beslutet om en rekommendation 2012 en analys av den interkommunala ersättningen. I analysarbetet samrådde kansliet med företrädare för landsting och regioner samt förde samtal med Folkbildningsrådet. Därutöver engagerades företrädare för rörelsefolkhögskolorna och rektorer vid landstingens folkhögskolor. Motiv för interkommunal ersättning När dåvarande Landstingsförbundet antog rekommendationen om interkommunal ersättning bedrev landstingen en omfattande utbildningsverksamhet, bl.a. inom sjukvård och naturbruk. Då behövdes ingen närmare motivering för att också folkhögskolorna skulle innefattas i rekommendationen. Idag är bilden en annan. I princip är folkhögskolan den enda utbildningsform som landsting och regioner ansvarar för. Mot den bakgrunden kan det finnas skäl att ange motiv för att interkommunal ersättning till folkhögskolorna skall utgå. Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se
2014-05-08 2 (3) Genomlysningen gav vid handen att motiven för den interkommunala ersättningen främst är två, dels folkbildningspolitiska, dels omsorg om utbildningsmöjligheter för det egna länets invånare. Det folkbildningspolitiska motivet: Stöd till folkbildning har av hävd utgjort en del av landstingens åtaganden. I 2006 års riksdagsbeslut om folkbildning (prop. 2005/06:192) slås fast att ansvaret för folkbildning delas av stat, landsting och kommuner. Ett principiellt ställningstagande med samma innebörd gjorde Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets styrelser i en skrivelse till regeringen, där man konstaterade att det var rimligt att kommuner och landsting ger bidrag till folkbildningen. Det är värdefullt att det finns en mångfald folkhögskolor med skiftande ideologier och inriktningar. Ett ställningstagande med samma innebörd gjordes av SKL:s styrelse i samband med behandlingen av det folkbildningspolitiska dokumentet SKL och Folkbildningspolitiken den 16 juni 2012. Utbildningsmöjligheter: Folkhögskolan är en utbildningsform som skiljer sig från den vanliga gymnasieskolan, såväl i fråga om pedagogik som i utbud. Men inget län, inte ens de största, kan inom sina gränser erbjuda den bredd i utbildningsmöjligheter som de samlade folkhögskolorna erbjuder. Det ligger därför i landstingets intresse att länets invånare får möjlighet att välja i det samlade utbudet, även utanför det egna länets gränser. Det bör också framhållas att många av rörelseskolorna är ensamma i sitt slag, t ex. ifråga om idémässig profil. Regelverk och regeltillämpning Under årens lopp har förbundsstyrelsen informerats rörande den praktiska tillämpningen av regler för interkommunal ersättning. Detaljerade tillämpningsanvisningar har sammanställts i en promemoria av Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation (RIO) i samverkan med SKL och har förmedlats till samtliga folkhögskolor och landsting/regioner. Tillämpningsanvisningarna har varit tydliga när det gäller frågor om studieförutsättningar, studietider, folkbokföringsort, m.m. Däremot har promemorian inte innehållit lika tydliga anvisningar gällande fakturaunderlaget, och till flera landsting har inkommit exempel på ofullständiga fakturaunderlag och andra formella brister. Sådana brister kan leda till att systemets legitimitet ifrågasätts. Distansutbildningar Distansutbildningarna skapar speciella problem i systemet med interkommunala ersättningar. Folkbildningsrådet fastställde 1998 Riktlinjer för folkhögskolekurser på distans. Det förefaller som om begreppet distansutbildning har fått olika tolkningar med åren. Bl.a. har användning av ny teknik och web-baserade kurser komplicerat bilden. Med tanke på de krav på kvalitet i folkbildningsarbetet som regeringen ställer är det viktigt att kurser på distans håller hög kvalitet. Ansvaret för kvalitetskontroll och kvalitetsredovisning åligger den enskilda skolan. Det landsting som skall
2014-05-08 3 (3) svara för interkommunal ersättning skall inte behöva ifrågasätta detta. Men den som betalar ersättning för distanskurser måste vara trygg med att den verksamhet som en faktura avser håller god kvalitet. De interkommunala ersättningarna har ökat på senare år och en stor del av ökningen hänför sig till distanskurser. Många landsting framhåller att man saknar möjlighet att göra en realistisk budgetering av kostnaderna för den interkommunala ersättningen. Vissa skolor arbetar fortlöpande med kurser som lokaliseras utanför den egna skolan och som flyttas från län till län över tid. Dessa kurser har stor betydelse för deltagarna som kan delta i kursen utan kostsamma resor. Det är rimligt att en skola som planerar en sådan kurs i ett landsting lämnar ett förhandsbesked till det berörda landstinget om skolans planer. SKL:s överväganden I Landstingsförbundets tidigare utredning rörande interkommunala ersättningar gjordes ekonomiska studier av kostnaderna i olika utbildningsformer. När det gällde folkhögskolorna konstaterades att kostnadsbilden kunde se mycket olika ut hos olika skolor. Det är alltså svårt att hitta ett relevant nyckeltal som är giltigt för alla skolor. Ersättningsbeloppet fastställdes därför utifrån en rimlighetsbedömning. Det finns inga skäl att frångå ovan bedömning och samtidigt kan konstateras att den stora majoriteten av landstingen f.n. tillämpar rekommendationen. Inför årets beslut om rekommendation har kansliet valt att, liksom tidigare år, relatera schablonbeloppet till Folkbildningsrådets volymbidrag per deltagarvecka. Volymbidraget utgår lika till samtliga folkhögskolor, oberoende av huvudman och verksamhetsinriktning, och räknas upp årligen av rådets styrelse utifrån de medel som riksdagen ställer till förfogande. Genom denna koppling ges en följsamhet mellan statsbidraget och landstingens interkommunala ersättningar. Förslaget är, i likhet med de senare åren, att den interkommunala ersättningen per deltagarvecka skall utgöra 25 procent av det av Folkbildningsrådet fastställda volymbidraget per deltagarvecka. Avslutningsvis är det värt att konstatera att det bör finnas en merit i att samtliga landsting och regioner deltar i ett gemensamt system med interkommunala ersättningar. För detta krävs att systemet har legitimitet, att det finns tydliga regler för hur systemet skall tillämpas och att de skolor som gör anspråk på ersättning lämnar fakturaunderlag som ger korrekt information om ersättningsunderlaget. Mot den bakgrund som ges i denna promemoria har SKL, tillsammans med sina medlemmar, under 2014 inlett ett arbete med att se över systemet med de interkommunala ersättningarna med syfte att ta fram alternativa förslag till ett system som är enkelt och tydligt och som bidrar till stabilitet och effektivitet i verksamheten både hos huvudmännen och på folkhögskolorna.