Annemi Skerfving Patienternas barn OM Prevalens, insatser och samverkan inom allmänpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri och socialtjänst. två registerstudier vid vuxenpsykiatrin i södra Stockholm Psykiatrin Södra, FoU-enheten
PATIENTERNAS BARN - två registerstudier vid vuxenpsykiatrin i Södra Stockholm Utgiven av: SLSO; Psykiatrin Södra Sköntorpsvägen 29 120 38 Årsta Tel: 08-686 51 00 www.psykiatrinsodra.se Annemi Skerfving Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Mångfaldigande av innehållet, helt eller delvis, i varje form är förbjudet utan skriftligt medgivande av förläggarna. ISSN 1651-4645 Grafisk Form: MRD AB Stockholm 2007. Illustration: Jonas Rahm
Innehåll Rapport 1, Patienternas barn : Sammanfattning 8 Inledning 10 Patienternas barn 10 Behov av insatser 10 Begrepp som används i rapporten 10 Rapportens disposition 11 Psykiatrin Södra 12 Vården inom Psykiatrin Södra 12 För ett bättre samarbete med BUP 13 Studiens syfte och genomförande 14 Syfte och frågeställningar 14 Urval och genomförande 14 Bortfall 15 Tidigare studier 16 Barn till psykiskt störda föräldrar en riskgrupp 16 Social rapport 2006 16 Folkhälsorapporten 2001 17 Andra riskstudier 17 Psykiska problem hos spädbarnsföräldrar 18 Förälderns problem präglar familjens liv 18 Kartläggningar inom vuxenpsykiatrin 19 Studier av patienter i slutenvård 19 Kartläggning av patienter i öppenvård 20 Kommentar 20 Psykosociala och socioekonomiska riskfaktorer 21
Resultat 23 Hela gruppen föräldrar och barn 23 Familjebild 23 Barnens ålder 24 Föräldrarnas diagnoser 25 Föräldrarnas vårdtider 29 Barn till föräldrar som hade vårdats i slutenvård 30 Barn vars båda föräldrar är patienter 32 Barnens geografiska fördelning 32 Barn till utrikes födda patientföräldrar 33 Sammanfattning 35 Barn till patienter vid de socialpsykiatriska enheterna 37 Familjebild 37 Barnens ålder 37 Föräldrarnas diagnoser 38 Föräldrarnas vårdtid och slutenvård 40 Barn till föräldrar vid den rättspsykiatriska enheten 41 Sammanfattning 42 Sludiskussion 45 Sammanfattning 46 Diskussion 48 Många riskfaktorer i barnens liv 48 Behovet av stöd till föräldrar och barn 51 Referenser 52
Innehåll Rapport 2 : Föräldrar med en psykiatrisk problematik- Prevalens, insatser och samverkan inom allmänpsykiatri, barn och ungdomspsykiatri och socialtjänsten en register- och aktstudie Sammanfattning 57 Inledning 59 Begrepp som används i rapporten 59 Rapportens disposition 60 Bakgrund 60 Riskfaktorer för barnens utveckling 62 Studiens syfte och frågeställningar 62 Genomförande 63 Svårigheter i genomförandet 63 Bortfall 64 Dataregistrens tillförlitlighet 64 Resultat 65 Föräldrar och barn inom Psykiatrin Södra 65 Patienter med barn aktuella inom socialtjänstens Individ- och familjeomsorg, IFO 65 Patienter med barn aktuella vid Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP 66 Barn till patienter, som var aktuella antingen inom IFO eller BUP 67 Patienter med barn aktuella både inom IFO och BUP 68 Föräldrarnas diagnoser 69 Insatser och samverkan 70 Aktstudien 72 Insatser 74 Sammanfattning 74 Sammanfattning och diskussion 75 Diskussion 76 Referenser 79
8 Förord Inte längre osynliga I takt med att psykiatrin blivit alltmer tillgänglig och alltfler människor vänder sig dit och blir patien ter ökar även antalet barn till föräldrar med psykiska störningar. Avinstitutionaliseringen av den psykiatriska vården och normaliseringen av livet för människor som tidigare skulle ha varit intagna på slutna institutioner under många år innebär också att många bildar familj och skaffar sig barn. Annemi Skerfvings två rapporter innehåller ett unikt material. För första gången har information i olika register slagits samman och vi får en total bild av förekomsten av föräldrar med kontakt med den psykiatriska vården och deras barn. Vilka är de och hur ser deras familjeförhållanden ut? Det rör sig om många barn och många föräldrar. Här undersöks även om barnen är aktuella inom barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten. Och något om insatser för barnen. De båda studier ger oss en mer nyanserad bild av situationen än vi hittills haft. Förekomsten av psykiska störningar i en familj är sällan en tillräcklig orsaksfaktor till framtida psykiska problem för barnen. Arbetslöshet, dålig ekonomi och andra sociala förhållanden; den ackumulerade mängden riskfaktorer, är avgörande för utvecklingen. En del barn och deras familjer får ett stöd från psykiatrin och socialtjänsten. Dock är det tydligt att för en grupp barn och föräldrar är hjälpen otillräcklig. Trots kontakter med socialtjänsten, barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatrin verkar den negativa spiralens dynamik svår att stoppa. Här finns ett stort utrymme för en fortsatt metodutveckling och för ett vidgat samarbete mellan de olika inblan dade verksamheterna. Steg för steg har vår kunskap om barnen till människor med psykiska störningar ökat. Dessa barn som upptäcktes på 1990-talet kom då att kallas för de osynliga barnen. Idag är de inte fullt så osynliga längre. Annemi Skerfvings forskning och arbete har spelat en avgörande roll i Sverige, men även internationellt för att synliggöra dem. De två studier som ingår i denna rapport ger oss ett viktigt underlag för att gå vidare i arbetet med att se och stödja barnen och deras familjer. Filipe Costa Chefsläkare och verksamhetschef Alain Topor Chef för FoU-enheten
Annemi Skerfving Patienternas barn
10 Sammanfattning Barnens situation och behovet av stöd till barnen i samband med föräldrars psykiatriska vård har uppmärksammats alltmer under senare år. Systematiska data om psykiatripatienters barn saknas dock i stor utsträckning. Syftet med studien har varit att ge en övergripande bild av förekomst och problembild när det gäller patienternas barn samt av vuxenpsykiatrins insatser utifrån barnens behov. Den har genomförts som en registerstudie, där vårdregistret (PVS) vid Psykiatrin Södra har länkats till SCB:s befolkningsregister, RTB 2002 Individ- och Familjeregister. Resultatet visar att 30 procent av alla patienter, 32 procent av de kvinnliga patienterna och 27 procent av de manliga, var föräldrar till barn under 18 år. Två tredjedelar (65%) av föräldrarna var kvinnor, en tredjedel (35 %) var män. De hade tillsammans 3725 barn, vilket motsvarar ca 8 procent av barnpo pulationen i upptagningsområdet. Drygt hälften av barnen (55%) hade ensamstående föräldrar. Tre fjärdedelar (76%) av barnen var folkbokförda i samma hushåll som patienten. Mer än en tredjedel (35%) var folkbokförda med ensamstående patientföräldrar, nästan alla (96%) med en ensamstående mor. En tredjedel av barnen var under 12 år gamla, en fjärdedel var 5 år eller yngre. De vanligaste diagnoserna (ICD10) bland föräldrarna var affektiva störningar (30%) och ångesteller stressreaktioner (30%). Tio procent av barnen hade föräldrar med psykosdiagnos eller bipolärt syndrom. För närmare en fjärdedel av föräldrarna fanns ingen diagnos registrerad i PVS. En tiondel av barnen hade föräldrar som hade vårdats i heldygnsvård. En tredjedel av alla barn (32%) hade föräldrar med behandlingkontakt vid en socialpsykiatrisk enhet, vilket förutsätter långvariga och omfattande vårdbehov. En större andel av dessa än av barngruppen som helhet hade föräldrar med en psykosdiagnos (12%) och betydligt fler hade föräldrar som hade varit intagna för heldygnsvård (18%). En fjärdedel av alla barn hade minst en utrikesfödd förälder. Deras föräldrar var, oftare än övriga, patienter vid behandlingsenheter i de mer socioekonomiskt utsatta stadsdelarna i upptagningom rådet.
11 Inga av de registrerade insatserna i PVS gällde specifikt patientens föräldraskap eller barn. Det innebär inte att föräldra- eller barnrelaterade insatser inte hade förekommit, men det fanns ingen rubrik i PVS under vilken de kunde registreras och identifieras. Barn och föräldraskap är en betydelsefull del av alla föräldrars liv. Att så många barn hade ensamstå ende föräldrar/mödrar; att många barn var små och i stort behov av fysisk och känslomässig omsorg; att många barn hade föräldrar med allvarliga och långvariga problem och att dessa i ännu större ut sträckning än övriga var folbokförda med ensamstående föräldrar allt pekar på att det finns ett stort behov av att utveckla insatserna för stöd till barn och föräldrar inom Psykiatrin Södra. Det pekar även på behovet av samverkan med BUP och socialtjänst; av uppgifter om barn och insatser till barnen i vuxenpsykiatrins dataregister samt sammantaget, ett familjeperspektiv inom vuxenpsykiatrin.
12 Inledning Patienternas barn I takt med vuxenpsykiatrins förändring under de senaste decennierna som inneburit att antalet slutenvårdsplatser kraftigt har minskat och den psykiatriska vården huvudsakligen har kommit att bedrivas i öppenvårdsverksamhet har frågan om patienternas barn blivit alltmer aktuell. Att vår den i stor utsträckning sker då patienten bor hemma och att perioderna av slutenvård är färre och kortare nu innebär att patienternas barn berörs av sina föräldrars psykiska problem på ett annat sätt än tidigare. Förr var det främst de upprepade och ibland långvariga separationerna från föräldern, i samband med hans eller hennes inläggning för slutenvård, som var svåra för barnen. Nu griper förälderns problem in i barnens tillvaro mer direkt oavsett om de bor tillsammans med eller har umgänge med en förälder som är patient inom vuxenpsykiatrin. Behov av insatser Behovet av insatser till barnen i samband med föräldrars psykiatriska behandling har under senare tid uppmärksammats både i Sverige och internationellt (Cowling 2002; Falkov 1998; Heatherington et al 2000; SLL 2005; SoS 2000). Försök har gjorts, att utveckla metoder och rutiner inom vuxenpsy kiatrisk verksamhet för att stödja patienterna i sitt föräldraskap och förebygga att barnen tar skada av sina föräldrars svårigheter (Glistrup 2005; Karlsson & Skerfving 2004; Lier et al 2001; Skerfving 2005; SOU 2006: 100; van Doesum 2005; SLL 2005). Ett utvecklingsarbete för förbättrade insatser till föräldrar och barn i samband med föräldrarnas vård, har de senaste åren pågått vid Psykiatrin Södra. Som underlag för ytterligare metodutveckling har denna kartläggning, av föräldrar som är pa tienter inom Psykiatrin Södra och deras barn, genomförts. Ansvariga för projektet har varit Annemi Skerfving, doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet samt Alain Topor, FoU-enhetschef och Filipe Costa chefsöverläkare och verksamhetschef vid Psykiatrin Södra. Studien har finansierats av Stockholms Läns Landstings Hälso- och Sjukvårdsnämnd. Den har godkänts av Regionala etikprövningsnämnden i Stockholm. Begrepp som används i rapporten Med förälder menas här en person som har egna biologiska barn eller adoptivbarn. Den förälder som är patient inom verksamheten benämns föräldern. Med sammanboende förälder menas en förälder som
13 är gift eller sammanbor med en annan vuxen med vilken hon eller han har gemensamma barn eller registrerat partnerskap 1. Som ensamstående definieras en förälder som inte är gift eller sammanbo ende. Om de föräldrar som inte var patienter inom Psykiatrin Södra finns inga uppgifter och de nämns inte i redovisningen. Med barn menas barn under 18 år, de benämns även minderåriga barn. De barn som redovisas i studien är endast patientens egna barn biologiska barn eller adoptivbarn. Barn till sammanboende är barn vars förälder är folkbokförd tillsammans med en annan vuxen, med vilken föräldern har gemensamma barn eller registrerat partnerskap. Barn till ensamstående är barn vars förälder inte är gift eller sammanboende. Barn som inte bor med föräldern kan bo hos den andra föräldern eller i familjehem 2. Det framgår inte av data. Om barn till ensamstående som är folkbokförda med föräldern också stadigvarande bor med honom eller henne framgår inte heller av tillgängliga data. Barn som bor växelvis eller periodvis hos båda föräldrarna är ändå folkbokförda bara hos en av dem. Med psykisk störning menas de tillstånd som beskrivs i diagnosmanualen ICD10. Med heldygnsvård menas sluten psykiatrisk vård, d.v.s. att patienten är inskriven för vård vid en psykiatrisk klinik, öppenvård betyder behandling utan inläggning. Rapportens disposition Rapporten är uppdelad i fyra avsnitt. I det första avsnittet redovisas studiens bakgrund, syfte och frågeställningar samt metod för genomförandet. I det andra relateras forskning om barn till psykisk störda, några tidigare studier av liknande slag, samt något om vad som bidrar till barns utveckling i negativ eller positiv riktning. I det tredje avsnittet redovisas och analyseras resultaten av registerstu dien. Först redovisas hela gruppen barn och föräldrar. Därefter fokuseras barn till föräldrar vid de socialpsykiatriska enheterna. Till sist redovisas vårdinsatser som kan beröra barn och familj. Det fjärde och sista avsnittet innehåller sammanfattning och en slutdiskussion som förhoppningsvis kan ge uppslag till framtida studier och metodutveckling. 1) Antalet ensamstående överskattas i befolkningsstaistiken, då den som sammanbor med en annan vuxen utan gemensamma barn/registrerat partneskap registreras som ensamstående. 2) Barn i familjehem är som regel folkbokförda i familjehemmet.
14 Psykiatrin Södra Psykiatrin Södra är en allmänpsykiatrisk verksamhet inom Stockholms läns Landsting. Upptagnings område är stadsdelarna Katarina-Sofia, Maria-Gamla Stan, Enskede-Årsta, Vantör, Farsta och Skarp näck i Stockholms stad. Befolknings-underlaget i området är drygt 270 000 personer, varav ca 48 000 barn under 18 år (USK 2004). Psykiatrin Södras upptagningsområde omfattar en stor variation av bebyggelse, socioekonomisk status och demografisk sammansättning. Såväl välbeställda innerstads stadsstadsdelar och villaområden som äldre och nyare förorter med olika grad av problembelastning finns inom dess gränser. I innerstadsstadsdelarna är medelinkomsten i befolkningen något högre än genomsnittet för Stockholms stad, andelen barnfamiljer är lägre och andelen innevånare med annat ursprungsland än Sverige bland de lägsta i hela Stockholm. I förortsstadsdelarna ligger medelinkom sten under genomsnittet för staden, andelen barnfamiljer och andelen innevånare med utländsk härkomst är större än genomsnittet. Vården inom Psykiatrin Södra Vården inom Psykiatrin Södra bedrivs huvudsakligen inom tre geografiskt avgränsade administrativa områden - Södermalm-Gamla Stan, Årsta-Vantör och Farsta-Skarpnäck. Inom varje område finns en jour- och öppenvårdsmottagning (JoÖ) och en socialpsykiatrisk enhet (SPE). Det finns en gemensam enhet för patienter som dömts till sluten psykiatrisk vård, samt en central enhet för psykoterapi, Psykoterapienheten. Grunden för insatserna ligger i öppenvård, vid mottagningarna, men också i patienternas egen miljö. Vid de socialpsykiatriska enheterna bedrivs både sluten- och öppenvård. Där vårdas patienter som bedömts behöva mer omfattande stöd med en svårare problematik och större och långvarigare vårdbehov än vid jour- och öppenvårdsenheterna. Möjlighet till heldygnsvård under kritiska perioder finns, liksom vård i hemmet och öppenvård i olika form och omfattning 3. 3) Källa, A: Helhetssyn & specialisering. FoU-enheten Psykiatrin Södra.
För ett bättre samarbete med BUP Under de senaste åren har ett arbete pågått för att förbättra samarbetet mellan Psykiatrin Södra och Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) i Södra Stockholm (Skerfving 2003). Bland annat har ett projekt genomförts för ett bättre stöd till nyblivna mödrar och deras barn, i samarbete med spädbarnsverk samheten Maskan (Karlsson & Skerfving 2004). En gemensam mottagning för unga, 16-20 år, har också startats vid Psykiatrin Södra. Behovet av stöd till patienternas barn, ett utökat och förbättrat samarbete även då det gäller dem, har uppmärksammats och ett förändringsarbete har inletts. Som ett underlag för förbättrade insatser till föräldrar och barn i samband med föräldrarnas vård, har denna kartläggning av patienter som är föräldrar och deras barn genomförts. 15
16 Studiens syfte och genomförande Syfte och frågeställningar Syftet med kartläggningen har varit att ge en bild av förekomst och problembild när det gäller patienternas barn, samt av insatser utifrån barnens behov. Frågeställningar: Hur många barn har minst en förälder som är patient vid Psykiatrin Södra? Hur ser fördelningen ut när det gäller familjetyper 4? Hur ser fördelningen ut vad gäller demografiska faktorer, som kön, ålder och nationalitet bland föräldrar och barn? Hur fördelar sig barnen när det gäller föräldrarnas diagnoser och vårdtider? Vilka vårdinsatser/aktiviteter som kan relateras till barnen förekommer? Urval och genomförande Kartläggningen har genomförts som en registerstudie, omfattande samtliga patienter som var aktu ella i vårdregistret för Psykiatrin Södra (PVS) den 31/12 2002 och deras barn. Eftersom inga uppgifter om patienternas barn fanns registerade i PVS, länkades patienternas per sonuppgifter från PVS av handläggare vid Statistiska Centralbyrån till SCB:s register över totalbe folkningen (RTB), RTB-familj och RTB-individ. Från SCB:s register inhämtades uppgifter om patientens kön, ålder, civilstånd, nationalitet, antal biologiska barn/adoptivbarn, barnens födelseår, samt familjetyp om patienten var gift/sammanbo ende eller ensamstående och om barnen var folkbokförda tillsammans med patienten. Uppgifter om diagnos, vårdtid, vårdform samt om make/maka också var patient hämtades från PVS. Dessutom inhämtades uppgifter om vårdinsatser som kunde relateras till föräldraskap och barn. Materialet levererades avidentifierat, helt utan personuppgifter, från SCB. Det presenteras här utan uppgifter på personnivå. Påpekas skall att endagsuttag av data innebär att grupper med lång aktualitetstid blir överrepre senterade i resultaten. Omfattningen av detta är svår att bedöma. Studier av denna typ ger dock en bild av hur det ser ut inom verksamheten vid mättillfället. 4) Gifta, sammanboende eller ensamstående föräldrar med eller utan folkbokförda barn.
17 Bortfall Den 31/12 2002 hade 7 683 patienter en pågående behandlingskontakt enligt vårdregistret vid Psykiatrin Södra (PVS). Av dessa återfanns 82 personer inte i RTB. En majoritet (67 personer) var asylsökande flyktingar, som saknade kompletta personnummer och däför inte fanns registrerade i RTB. Resterande 15 personer var patienter som var registrerade med felaktiga personnummer i PVS. Dessa sammanlagt 82 personer (ca 1%) utgör alltså studiens bortfall.
18 Tidigare studier Barn till psykiskt störda föräldrar en riskgrupp Barn vars föräldrar lider av psykiska störningar av olika slag utgör en riskgrupp, som i större utsträck ning än andra utvecklar psykiska och sociala problem under uppväxten eller i vuxen ålder (Skerfving 1996; SoS 2001; 2004; 2006). Social rapport 2006 I Social Rapport 2006 (Sos 2006) redovisades en registerstudie av patienter som hade vårdats i psykia trisk slutenvård år 2002. Av totalt 19 000 män och kvinnor (45% män, 55% kvinnor) i åldrarna 20 59 år var 28 procent biologiska fäder och 37 procent biologiska mödrar till barn under 18 år. Endast 14 procent av männen och 30 procent av kvinnorna var folkbokförda i hushåll med minderåriga barn. I rapporten redovisades också ohälsa och psykosociala utfall bland barn i familjer där minst en vuxen hade vårdats i sluten psykiatrisk vård under perioden 1987 1992. Barnen, som var 0 15 år 1990, följdes upp under åren 1993-2002. Studien omfattade totalt 1,2 miljoner barn och ungdomar, d v s 80 procent av alla barn i denna ålder i landet. Av dessa levde drygt 19 000 (1,6%) i en familj där minst en förälder hade vårdats i psykiatrisk slutenvård under de aktuella åren. Denna grupp barn jämfördes med barn i övriga familjer. Resultaten visade, att barn i familjer där någon vuxen vårdats slutenvård för en psykiatrisk diagnos har ungefär fördubblad risk för svårare psykisk ohälsa, skador av våld och missbruk det vill säga allvarligare tillstånd som krävde sjukhusvård. Risken var tredubblad för psykisk sjukdom bland pojkar, och narkotikarelaterad sjuklighet bland flickor jämfört med barn i normalbefolkningen. Pojkarna löpte också 40 procent högre risk än andra pojkar att dö under uppföljningperioden. För flickor fanns ingen sådan överrisk. Både pojkar och flickor hade en förhöjd risk för självmordsförsök. Dödsfall liksom övriga indikationer på psykisk ohälsa och sociala missförhållanden var dock ovanliga, både bland barn till psykiatripatienter och bland andra barn. Stora delar av resultaten tycktes kunna förklaras av socioekomiska skillnader. För vissa tillstånd försvann hela skillnaden efter sådana justeringar, men resultaten kvarstod för de flesta utfallen. Framför allt gällde det för flickor, som visade överrisk att drabbas av alkohol- och narkotikarelaterad sjukdom även när hänsyn tagits till socioekonomiska förhållanden som föräldrars missbruk. Utöver förälderns psykiska problem fanns det en rad problemindikatorer i de här barnens liv.
19 Utbildningsnivån var lägre än bland övriga barn; det var mer än dubbelt så vanligt att flickorna födde barn som tonåringar, och det var vanligare att de hade vårdats i familjehems- eller institutionsvård. Att familjen fick ekonomiskt bistånd från socialtjänsten var också mycket vanligare i familjer där minst en av föräldrarna hade vårdats i psykiatrisk slutenvård. Närmare hälften av barnen levde i hushåll med ekonomiskt bistånd. Om familjen hade haft ekonomiskt bistånd verkade riskerna för en ogynnsam utveckling bland barnen förstärkas. Sammanfattningsvis visade resultaten, att barn vars föräldrar vårdats i psykiatrisk slutenvård löper större risk för en ogynnsam utveckling inom en lång rad områden, som indikerar sämre psykisk hälsa och utsatta sociala förhållanden. Att familjen hade mottagit ekonomiskt bistånd var dock en kraftful lare riskfaktor för negativt utfall än förälderns psykiatriska problematik. Folkhälsorapporten 2001 I Folkhälsorapporten 2001 (SoS 2001) redovisades en uppföljning efter fyra år av 34 000 barn i svenska hushåll där någon vuxen vårdats i sluten psykiatrisk vård under något av åren 1987 90 (2% av samtliga barn i landet). Resultaten visade att de löpte nästan tre gånger så stor risk att vårdas för psykiatrisk diagnos och hade en nästan fördubblad dödsrisk i förhållande till barn i andra hushåll. En ökad risk för narkotika- och alkoholrelaterad diagnos, självmord och självmordsförsök, kunde relateras till ogynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden. Andra riskstudier Vid en genomgång av internationell forskning om barn vars föräldrar har psykiska problem, återfinns ett stort antal studier med resultat som bekräftar att de löper ökad risk att utveckla psykiatriska och psykosociala problem (Beardslee et al 1993; Downey & Coyne 1990; Robins & Rutter 1990; Rutter & Quinton 1984; Tienari 1990). Barnens problem hänger även samman med art och grad samt med varaktigheten i förälderns till stånd (Aldgate et al 1999; Billings & Moos 1983; Keller et al 1986; Richter & Weintraub 1990). Barn vars föräldrar har allvarliga och långvariga problem löper större risk än andra att få egna psykiska problem.
20 Barn vars föräldrar har psykosdiagnoser är en välkänd riskgrupp. Olika studier av barn som har en förälder med schizofrenidiagnos har visat att ca 10 procent betydligt fler än i normalbefolkningen utvecklar samma problem som sin förälder (Rosenbaum-Asnarow 1988; Niemi et al 2004; Tienari 1990). Lider båda föräldrarna av schizofreni riskerar hela 35 40 procent av barnen att drabbas (Ro senbaum-asnarow 1988). Barn till föräldrar med schizofreni utvecklar även andra psykiska och/eller sociala problem i betydligt större utsträckning än andra (Silverman 1989). Även barn till föräldrar med affektiva störningar, bi-polära syndrom och allvarliga depressioner, har fler psykiska problem och sämre anpassning än barn till icke-deprimerade eller föräldrar med depres sioner av övergående slag (Beardslee et al 1993; Beardslee 2002; Hammen et al 2004). De drabbas dubbelt så ofta av psykiska problem som ungdomar i normalbefolkningen (Olfson et al 2003). Barn till föräldrar med borderlinestörning har visat sig oftare än andra få egna problem som ångest, aggressivitet och beteendestörningar (Bezirganian et al 1993; Feldman et al 1995). Även barn till föräldrar med ångestsyndrom (Biederman et al 2004) och tvångssyndrom löper ökad risk för sociala och känslomässiga problem och beteendestörningar (Black et al 2003). Psykiska problem hos spädbarnsföräldrar Många studier har uppmärksammat psykiska problem hos nyblivna mödrar som riskfaktor för barns utveckling. Om mamman drabbas av psykos eller depression under barnets första levnadsår påverkas samspelet mellan mor och barn, och barnets utveckling kan äventyras (Lier 1988; Murray 1991; van Doeseum 2005). Är mammans depression den enda riskfaktorn tycks en i övrigt god mor-barnrelation kunna skydda barnet mot negativ påverkan, men om mamman har ytterligare problem, ekonomiska svårigheter eller pressade familjeförhållanden ökar risken för negativ utveckling hos barnet (Hwang & Wickberg 2001; Carter et al 2001). Depression hos en förälder har även visat sig öka stressen hos den andra föräldern, vilket kan få till följd att föräldraförmågan försämras hos båda föräldrarna (Zelkowitz & Millet 1997). Även nyblivna fäder kan drabbas av depression, och män vars kvinnor har en post partum depression löper också de ökad risk för egna depressioner (Ballard et al 1996; Deater-Deckard et al 1998). Förälderns problem präglar familjens liv De flesta barn vars föräldrar har en psykiatrisk problematik får inte svåra psykiska eller sociala problem, men förälderns svårigheter påverkar alltid familjens liv och präglar i större eller mindre
utsträckning barnens liv. Oro för att ens förälder ska ta sitt liv; känslor av skuld för att föräldern mår dåligt; skam, rädsla och förvirring inför bisarra och avvikande beteenden, ensamhet och ansvar för att hantera föräldrakonflikter, umgängesproblem och praktiska göromål i hemmet, men också kärlek och omtanke om föräldern, hör till barnens upplevelser när en förälder har allvarliga psykiska problem (Lier et al 2001; Skerfving 2005; Pölkki et al 2004). 21 Kartläggningar inom vuxenpsykiatrin Några registerstudier av samma slag som den genomförda studien har inte återfunnits vid litteratur sökningar i databaserna Medline, Sociofile och Artikelsök, utifrån sökord som: Barn till psykiatriska patienter; Barn till psykiskt sjuka föräldrar; Children of psychiatric patients; Children of mentally ill parents. Det finns sannolikt få, om några, publicerade kartläggningar av detta slag. De studier som här redovisas har genomförts med andra metoder och i andra sammanhang, de är därför inte jämför bara, men kan ge en viss uppfattning om förekomsten. Studier av patienter i slutenvård I mitten av 1990-talet gjordes en endagsinventering av föräldrar bland patienterna vid den psykia triska slutenvårdsenheten i västra Stockholm (Skerfving & Waltré 1995). Den visade att ca 20 procent av de drygt 200 patienterna hade minderåriga barn. Ett fåtal bodde stadigvarande med barnen. För äldrarna var i de flesta fall ensamstående och barnen bodde med den andra föräldern eller i familje hem. En studie med syftet att undersöka behovet av stöd till makar och minderåriga barn i familjer där det fanns en vuxen familjemedlem med en allvarlig psykisk sjukdom som vårdats i sluten psykiatrisk vård, genomfördes vid psykiatriska kliniker i Västmanlands och Uppsala län (Östman & Hansson 2001). Där rapporterades betydligt fler föräldrar än i föregående studie. I genomsnitt var 28 procent av patienterna föräldrar. De flesta (75%) var juridiska vårdnadshavare för sina barn, av dem 86 procent kvinnor. Om de också var folkbokförda tillsammans med barnen framgick inte. Mer än hälften av barnen (55%) bedömdes, av patientens make eller maka, vara i behov av stöd. En kartläggning av psykiatriska slutenvårdspatienter vid Akademiska sjukhuset i Uppsala visade att bara cirka 12 procent av patienterna vid den aktuella kliniken var föräldrar (Knutsson-Medin 2001). En stor andel (60%) hade psykosdiagnoser. Drygt hälften av föräldrarna var ensamstående.
22 Närmare hälften av barnen levde tillsammans med patienten som enda vuxen, i samtliga fall modern. Behovet av förbättrade insatser i förhållande till barnen framhölls av forskaren. Kartläggning av patienter i öppenvård En kartläggning av patienter i öppenvård i västra Stockholm (Skerfving 1998), genomfördes med enkäter till behandlarna. Cirka 25 procent av samtliga patienter rapporterades vara föräldrar till minderåriga barn 5. De flesta, (75%) bodde med barnen. Av de patienter som inte bodde med sina barn hade 85 procent kontakt med dem. En fjärdedel av de cirka 700 barn som rapporterades bodde tillsammans med patienten som enda vuxen, i samtliga fall modern. Hälften av barnen bodde med patienten och en annan vuxen, de övriga bodde tillsammans med den andra föräldern eller i fosterhem. Många av patienterna hade ett annat ursprungsland än Sverige. I områden med särskilt invandrar täta stadsdelar var två tredjedelar av föräldrarna utrikesfödda. Problem som ensamföräldraskap, re lationsproblem i familjen och långa kontakter med den psykiatriska vården, förekom oftare där än i andra områden. Denna studie, liksom undersökningen från slutenvården i västra Stockholm, omfattade också frå gor om vilka metoder och rutiner som användes när det gällde patienternas föräldraskap och barn. Inga särskilda arbets- eller förhållningssätt fanns för att möta föräldrars och barns behov av stöd fanns vid enheterna. Utbildning, metodutveckling och förbättrat samarbete med socialtjänsten ef terfrågades (Skerfving & Waltré 1995, Skerfving 1998). Kommentar Andelen föräldrar bland patienterna varierade i dessa studier mellan 12 procent och 28 procent av slutenvårdspatierna. Den enda studien av öppenvårdspatienter visade att cirka 25 procent av patien terna var föräldrar. De stora skillnaderna i förekomst beror sannolikt till en del på de olika under sökningsmetoderna. De båda studierna i västra Stockholm byggde på behandlarnas rapportering, någon kontroll av bortfallet var inte möjlig. Endagsstudier av små grupper är också känsliga för fluk tuationer över tid och kan lätt innebära en underrapportering. De antal och andelar som rapporteras i studierna måste betraktas med viss försiktighet. I fråga om studierna i västra Stockholm rör det sig om sannolikt minimisiffror snarare än absoluta uppgifter. De olika resultaten säger dock en del om oklarheten och bristen på tillförlitliga uppgifter omkring psykiatriska patienters barn. 5) Ingen möjlighet till kontroll av bortfall fanns.
Psykosociala och socioekonomiska riskfaktorer I många studier redovisas samband mellan psykosociala och socioekonomiska riskfaktorer i barnens och föräldrarnas liv och en negativ utveckling för barnen. Faktorer som missbruk och/eller psykiska problem hos båda föräldrarna, brister i den tidiga mor-barnrelationen, relationsproblem i familjen, uppbrott, separationer, trångboddhet i stora familjer, men också att familjen är fattig och lever i områden med bristfällig samhällsservice, kan öka risken för negativ utveckling hos barn (Hwang & Wickström 2001; Lagerberg & Sundelin 2000; Rutter & Quinton 1984). Som en särskild riskfaktor framstår ensamföräldraskap (Lagerberg & Sundelin 2000). Barn till ensam stående, även i normalpopulationen, löper ökad risk för psykiska problem i barndomen, alkohol/ narko tikarelaterad störning, suicidförsök och ökad mortalitet under uppväxten (Ringbäck-Weitoft et al 2003). När det gäller psykisk ohälsa hos föräldrar som riskfaktor för barns utveckling är den ackumulerade tyngden av den totala problembelastningen i barnets liv och närvaron av skyddande faktorer utslagsgi vande för hur det går för barnen. Barn som bara upplever en riskfaktor, som förälderns psykiska ohälsa, löper inte större risk än andra att få problem. Barn som utsätts för tre eller fler riskfaktorer löper dä remot stor risk att utvecklas negativt (Rutter & Quinton 1984; Werner& Smith 2003). 23 Förälderns psykiska störning som riskfaktor I en dansk registerstudie undersöktes psykisk sjukdom hos föräldrar som enskild riskfaktor för barns utveckling (Nygaard-Christoffersen 1999). Undersökningen byggde på en uppföljning under 15 år av 155 000 barn, födda 1966 och 1973. Det var 7,8 procent av barnen i dessa årskullar, ca 12 000 barn, som hade upplevt att en eller båda föräldrarna hade varit inlagda för psykiatrisk vård. Undersökningen visade en rad belastningsfaktorer som hade betydelse för barnens levnadsomstän digheter som vuxna: Att föräldern hade missbruksproblem eller andra former av självdestruktivt beteende, som suicidförsök eller suicid. Olika former av familjevåld, och att någon av föräldrarna dömts till fängelse för våld, sedlighetsbrott eller annan kriminalitet. Vart tionde barn fött 1967 och vart åttonde fött 1973 hade upplevt någon av dessa belastningsfaktorer. Särskilt gällde det barn vars föräldrar saknade yrkesutbildning eller var förtidspensionerade innan barnet fyllt 18 år. Tvärt emot forskarlagets förväntningar visade sig förälderns psykiska sjukdom bara kunna förklara en liten del av de negativa utfallen. Primärt var det andra belastningsfaktorer som var utslagsgivande, men de förekom ofta när föräldrarna var psykiskt sjuka eller störda.
24 Faktorer som kompenserar för riskfaktorer och bidrar till en positiv utveckling har kallats skyd dande faktorer. Deras funktion är att hindra negativa kedjereaktioner, främja självförtroende och prestationsförmåga hos barnen och att öppna för nya möjligheter. Skyddande faktorer är bland an nat närvaron av en välfungerande förälder eller en annan engagerad vuxen, en trygg känslomässig anknytning under spädbarnstiden, goda föräldra-barnrelationer, ett stödjande nätverk och en stabil familjesituation (Rutter 1990; Werner & Smith 2003).
Resultat 25 Hela gruppen föräldrar och barn Redovisningen av undersökningsresultaten är upplagd så, att de uppgifter som först redovisas gäller familjebilden i patienternas familjer och åldersfördelningen bland barnen. Därefter följer föräldrarnas diagnoser, vårdtider och vårdform. Till sist redovisas uppgifter om familjens geografiska hemvist och om barnens fördelning utifrån föräldrarnas etnicitet. Familjebilden om barnet bor med patienten, och om det finns en eller två vuxna i hemmet, är av stor betydelse för barnens situation, därför utgår redovisningen från dessa uppgifter. Under varje rubrik redovisas först antal eller andel barn, därefter om barnen är folkbokförda med föräldern eller ej och till sist om föräldrarna är ensamstående eller sammanboende. Den 31/12 2002 hade 7600 patienter en pågående behandlingskontakt inom Psykiatrin Södra. Av dem var 2263 (30 %) föräldrar till barn under 18 år, de utgjorde 27 procent av samtliga män och 32 procent av samtliga kvinnor i patient-populationen. Två av tre föräldrar hade kontakt vid en öppen vårdsverksamhet, en av tre vid en socialpsykiatrisk enhet. Två tredjedelar av patientföräldrarna var kvinnor, en tredjedel var män samma könsfördelning som i patientgruppen som helhet. Tre av fyra föräldrar hade barn som var folkbokförda i hemmet, tre fjärdedelar av dem var kvinnor. Nästan alla ensamstående patientföräldrar med barn folkbok förda i hushållet var kvinnor (93%). En fjärdedel av föräldrarna var utrikesfödda (24%). Hela 3725 barn under 18 år hade minst en förälder som var patient inom Psykiatrin Södra. Det motsvarar cirka 8 procent av hela barnpopulationen i upptagningsområdet. Närmare två tredjedelar av barnen hade en mamma som var patient (65 %), drygt en tredjedel hade en pappa som var patient (35 %). Det fanns 22 adoptivbarn, dessa räknas som patientens egna barn. Ett sextital barn (1,5 %) hade två föräldrar som båda var patienter. Familjebild Tre fjärdedelar av barnen (76%) var folkbokförda på samma adress som föräldern (2 834 barn). En knapp fjärdedel av barnen var inte folkbokförda med föräldern. De flesta av dem hade fäder som patientföräldrar (73%).
26 Tabell 1: Barn till patienter inom Psykiatrin Södra. Familjetyp i relation till folkbokförda/ej folkbokförda barn. Antal och andel (%) (N=3 725)*. Familjetyp Folkbokförda barn Ej folkbokförda barn Totalt Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Sammanboende föräldrar 1601 43 60 2 1661 45 Ensamstående föräldrar 1233 33 831 22 2064 55 Summa 2834 76 891 24 3725 100 # Skillnaden är testad med X 2-test p<0.001. Bara knappt hälften av barnen hade sammanboende föräldrar (45%). Mer än hälften hade ensamstå ende föräldrar (55%). Det var vanligare att barnen var folkbokförda med föräldern om föräldern var sammanboende än om hon eller han var ensamstående. Nästan alla barn till sammanboende föräld rar var folkbokförda med föräldern, men bara drygt hälften av barnen till ensamstående. Av de 57 barnen till två föräldrar som båda var patienter var alla utom tre folkbokförda med föräldrarna. En tredjedel av alla barn var folkbokförda med en ensamstående förälder, i stort sett alla (98%) med sin mamma som enda vuxen. Antal barn i familjerna Att leva i en familj med flera barn kan vara en tillgång, men också en belastning, beroende på föräld rarnas förmåga och socioekonomiska resurser. Antalet barn per patientförälder varierade från ett till åtta. Genomsnittet var 1,6 barn/förälder, d.v.s. ungefär detsamma som i hela befolkningen 6. I två av de största familjerna (6 respektive 8 barn) var båda föräldrarna patienter. Barnens ålder Ålder är en viktig faktor när det gäller bilden av barnens situation. Det innebär andra svårigheter för ett spädbarn att ha en mamma eller pappa med en psykiatrisk problematik, än för ett skolbarn eller en tonåring. För de minsta kan det handla om bristfällig anknytning, trygghet och omvårdnad, för de äldre om omhändertagande och stöd på andra sätt, praktiskt och känslomässigt. En fjärdedel av barnen var 0 5 år (24 %). Den största gruppen (40%) var 6 11 år, något färre var 12 17 år (36 %). Det fanns ett samband mellan barnens ålder och om de var folkbokförda med för äldern eller inte. Ju yngre barnen var desto vanligare var det att de var folkbokförda med patienför äldern. I gruppen 0 5 år var 86 procent folkbokförda med föräldern 7. Vid 6 11 års ålder var 80 procent, och av de äldsta bara 66 procent, folkbokförda med föräldern. 6) I genomsnitt finns det 1,8 barn 0-17 år i en svensk barnfamilj (SCB 2004). 7) 3,5 % av barnen var yngre än 1 år. 93% var folkbokförda med föräldern, alla med modern.
Tabell 2: Barn till patienter inom Psykiatrin Södra. Barnens ålder och folkbokförda/ej folkbokförda barn. Antal och andel (%) (N=3725)* Barnens ålder 0-5 år 6-11 år 12-17 år Totalt Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Folkbokförda barn 785 86 1171 80 878 66 2834 76 Ej folkbokförda barn 125 14 313 20 453 34 891 24 Summa 910 100 1484 100 1331 100 3725 100 27 Barnens ålder och familjetyp Andelen barn till ensamstående ökade med stigande ålder. Redan bland de yngsta (0 5 år) hade 40 procent ensamstående föräldrar, men i åldersgruppen 12 17 år var hela 62 procent barn till ensam stående, en betydligt större andel än i hela befolkningen, där cirka 75 procent av 17-åringarna bor med två föräldrar (SCB). Andelen barn som var folkbokförda med en ensamstående patientförälder ökade också med sti gande ålder från en knapp tredjedel (30 %) i yngsta åldersgruppen, till hälften av de äldsta 8. En liten grupp, 133 barn var spädbarn, d.v.s. under ett år gamla. Bara ett av dem var inte folkbokförd med föräldern. Ett trettiotal spädbarn var folkbokförda med föräldern i samtliga fall modern som enda vuxen. Föräldrarnas diagnoser Föräldrarnas problembild är betydelsefull för bilden av barnens situation. En förälder som lider av en affektiv störning kan ha symtom som nedstämdhet, initiativlöshet, självförakt och tankar på döden, eller pendla mellan överaktivitet och depression. Det märks på ett annat sätt för barnet än om för äldern drabbas av en psykos, med förvirringstillstånd, vanföreställningar, bisarra eller paranoida tankar och hallucinationer. Det innebär andra problem för barn att hantera en personlighetsstörd förälders bristande impulskontroll och svårighet att organisera sin tillvaro, än att leva med en för älder som är tvångsmässigt upptagen av ordning och renlighet; drabbas av panikångest och dödsskräck eller plågas av sömnlöshet och traumatiska minnen. Diagnoser Det som i texten kallas diagnoser är i själva verket diagnosgrupperingar, där flera olika problem bilder kan rymmas under samma beteckning. Som en förenkling har 13 diagnosgrupper i PVS här sammanförts till sex grupperingar: 8) I hela befolkningen bor 14% av barn 0 5 år och 24% av barn 13 17 år med ensamstående föräldrar (SCB).
28 1. Psykoser Schizofreni och övriga psykotiska symtom. 2. Affektiva störningar Bipolära syndrom och övriga förstämningssyndrom. 3. Ångest/stressreaktioner Ångestsyndrom/maladaptiva stressreaktioner. 4. Missbruk/personlighetsstörning Substansrelaterade störningar och personlighetsstörning. 5. Övriga störningar Konfussioner, demenser, minnesstörningar, övriga störningar med somatisk grund, somatoforma, dissociativa syndrom, impulskontrollstörningar, ätstörningar och andra tillstånd som kan vara i fokus för klinisk utredning och behandling. 6. Uppgift saknas/diagnos föreligger ej Diagnosen var inte angiven eller kunde inte ställas enligt diagnosmanualen, OCD10. Här redovisas först andelen barn till föräldrar i de olika diagnosgrupperna (Diagram 1). Därefter barn folkbokförda/ej folkbokförda med föräldern i relation till diagnos (Tabell 3). Till sist fokuseras diag nosgrupperna var och en för sig, andelen barn folkbokförda med föräldern, och barn med ensamstå ende föräldrar. Barnens fördelning utifrån föräldrarnas diagnoser De flesta av barnen hade föräldrar som led av affektiva störningar (31%) eller av ångest/stressreaktio ner (31%). Sju procent av barnen hade föräldrar med en psykosdiagnos. En liten andel hade föräldrar med missbruk/personlighetsstörning (4%) eller övriga störningar (5%). En relativt stor grupp, nästan en fjärdedel av barnen hade föräldrar utan någon diagnos i PVS (22%). (Diagram 1). Diagram 1: Barn till patienter inom Psykiatrin Södra. Barnens fördelning i relation till föräldrarnas diagnoser. Psykoser Affektiva störningar Stress/Ångestreaktioner Missbruk/personlighetss törning övriga störningar Uppgift saknas
Föräldrarnas diagnoser och andel barn folkbokförda med föräldern Andelen barn som var folkbokförda tillsammans med föräldern varierade med förälderns diagnos. De flesta barn som var folkbokförda med sina föräldrar hade föräldrar som led av ångest/stressreak tioner (83%) eller affektiva störningar (76%). Bara drygt hälften av barnen till föräldrar med psyko ser (53%) och missbruk/personlighetsstörningar (52%) var folkbokförda med patienföräldern. 29 Tabell 3: Barn till patienter inom Psykiatrin Södra. Föräldrarnas diagnos i relation till folkbokförda/ ej folkbokförda barn. Antal och andel (%) (N=3725)# Föräldradiagnos Folkbokförda barn Ej folkbokförda barn Totalt Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Psykoser 140 53 122 47 262 100 Affektiva störningar 883 76 285 24 1168 100 Ångest/ Stressreaktioner 961 83 191 17 1152 100 Missbruk/ Personlighetsstörning 72 52 67 48 139 100 Övriga störningar 144 79 38 21 182 100 Uppgift saknas/diagnos föreligger ej 634 77 188 23 822 100 Summa 2834 76 891 24 3725 100 # Samband testat med X 2-test p<0.001. Barn till föräldrar med psykosdiagnoser 9 Barn till föräldrar med psyksodiagnoser utgjorde en liten andel av hela gruppen barn (7%), men ändå många individer (262 barn). De flesta (82%) hade föräldrar med diagnos övriga psykotiska symptom. Av dem var 60 procent folkbokförda tillsammans med föräldern. En tredjedel var folkbokförda med föräldern som enda vuxen. Bara 44 barn (1% av samtliga barn) hade föräldrar med en schizofrenidiagnos. En fjärdedel av dem var folkbokförda med föräldern. Två barn till föräldrar med schizofreni-diagnos var folkbokförda med patienföräldern som enda vuxen. En mindre andel av barnen till föräldrar med psykosdiagnoser än av hela barngruppen var således folkbokförda med föräldern, och färre var folkbokförda med ensamstående föräldrar. Särskilt gällde detta barn till föräldrar med schizofreni. 9) Patienter med psykosdiagnoser utgjorde 16% av hela patientpopulationen, men bara 7% av föräldrarna. Det var mindre vanligt att dessa patienter var föräldrar.
30 Barn till föräldrar med affektiva störningar Barn till föräldrar med olika slags affektiva störningar utgjorde närmare en tredjedel av hela barngrup pen (31%). Det var stor skillnad emellan de olika affektiva diagnoserna vad gällde om barnen var folkbokförda med föräldern eller inte. De flesta barnen hade föräldrar som led av förstämningssyndrom depressioner eller nedstämdhet. Nästan alla var folkbokförda med föräldern, 40 procent med föräldern som enda vuxen. Bara 84 barn hade föräldrar med bi-polärt syndrom (2% av samtliga barn). Mindre än hälften var folkbokförda med föräldern och bara tre var folkbokförda med föräldern som enda vuxen. Barn till föräldrar med ångest eller stressreaktioner Närmare en tredjedel av barnen hade föräldrar med ångest- eller stressreaktioner. Det var mycket van ligt att barnen till föräldrar i båda dessa diagnosgrupper var folkbokförda med patient föräldern. Det var också vanligt att de var barn till ensamstående och folkbokförda med föräldern som enda vuxen. De flesta barnen, två tredjedelar, hade föräldrar som led av ångest, en tredjedel hade föräldrar som led av stressreaktioner. Hela 85 procent av barnen i båda dessa grupper var folkbokförda med föräld ern. Hälften av barnen i båda grupperna hade ensamstående föräldrar och en tredjedel, samma andel som i barngruppen som helhet, var folkbokförda med en ensamstående förälder. Barn till föräldrar med missbruk eller personsonlighetsstörning Fyra procent av barnen hade föräldrar med antingen missbruk eller personlighets-störning som huvud diagnos 10. De skilde sig väsentligt från hela barngruppen. Det var stor skillnad mellan de två diagnosgrupperna när det gällde om barnen var folkbokförda med föräldern eller inte. De flesta barnen hade föräldrar med personlighetsstörning, bara en femtedel hade föräldrar med missbruk. Bara 16 procent av barnen till föräldrar med missbruk, men 60 procent av barnen till föräldrar med personlighetstörning, var folkbokförda med föräldern. Bara ett fåtal barn i båda grup perna var folkbokförda med föräldern som enda vuxen. Barn till föräldrar med diagnos övriga störningar En liten grupp, fem procent av hela barngruppen, hade föräldrar med övriga störningar så som förvirring stillstånd, minnesstörningar, störningar med somatisk grund och andra tillstånd i fokus för utredning eller behandling. De flesta av dem (82%) bodde tillsammans med föräldern. Samma andel som i barngruppen som helhet (35%), var folkbokförda med föräldern som enda vuxen. 10) Båda dessa tillstånd kan ingå i diagnoser som förstämnings-, ångest- och stressyndrom.
Barn till föräldrar utan diagnos Mer än en femtedel av barngruppen hade föräldrar utan diagnos i PVS. Antingen förelåg ingen diagnos enligt diagnosmanualen OCD10 (8%) eller också var uppgiften inte ifylld (14%). De flesta av dessa barnen var folkbokförda med föräldern (82%). 35 procent var folkbokförda med ensamstående föräldrar. Föräldradiagnos och barn till ensamstående Andelen barn till ensamstående patientföräldrar varierade med föräldrarnas diagnoser. Det var mycket vanligt att barn till föräldrar med missbruk eller personlighetsstörning hade ensamstående föräldrar. Hela 80 procent av barnen till föräldrar med dessa diagnoser var barn till ensamstående. Även bland barn till föräldrar med en psykosdiagnos var det vanligare att föräldrarna var ensamstående (60%) än i barngruppen som helhet. I båda dessa grupper var det dock relativt ovanligt att barnen var folkbokförda med föräldern som enda vuxen. Bland barn till föräldrar med affektiva störningar, ängest- och stressreaktioner var ande len barn till ensamstående densamma som i hela barngruppen (55%). För övriga diagnoser var andelen lägre än i barngruppen som helhet (ca 50%). 31 Föräldrarnas kön och diagnos Det fanns en skillnad mellan föräldrarnas kön och de olika diagnoserna. Nästan hälften av barnen till föräldrar med psykosdiagnoser (46%) och tre fjärdedelar av barnen till föräldrar med missbruk som huvuddiagnos (75%) hade patientföräldrar som var män. Bland barnen till föräldrar med affek tiva störningar hade 35 procent fäder som patientföräldrar, d.v.s. samma fördelning som i barngruppen som helhet. Av barnen till föräldrar med personlighetsstörning däremot hade bara en fjärdedel fäder som patientföräldrar, en mindre andel än i hela barngruppen. Det motsvarar fördelningen i förhål lande till kön i hela patientpopulationen. En del av förklaringen till skillnaderna i andelen folkbok förda barn kan således finnas i könsfördelningen i diagnosgrupperna. Föräldrarnas vårdtider Uppgifter om förälderns vårdtid, d.v.s. hur länge föräldern hade haft en pågående behandlingskontakt och om föräldern hade vårdats i slutenvård eller inte, kan bidra till bilden av barnens situation. Tid är i detta sammanhang ett relativt begrepp. För ett litet barn kan ett år utgöra hela eller större delen av livet, för en tonåring är det en lång men överskådlig period, och för en medelålders vuxen en re lativt kort tid i livet.
32 Tabell 4: Barn till patienter inom Psykiatrin Södra. Föräldrarnas vårdtid i relation till folkbokförda/ej folkbokförda barn. Antal och andel (%) (N=3725)# Förälderns vårdtid <1 11 mån 1-3 år > 4 år Totalt Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Antal Andel % Folkbokförda barn 1115 80 1140 75 579 70 2834 76 Ej folkbokförda barn 267 20 372 25 252 30 891 24 Summa 1382 100 1512 100 831 100 3725 100 # Samband testat med X 2-test p<0.001. Föräldrarnas pågående behandlingskontakter varierade i tid, från en månad (66 barn) till sex år (2 barn) 11. Vanligast var att den hade varat i mellan ett och tre år (41%). Nästan lika vanlig var en kontakt kortare än ett år (37%). En femtedel av barnen hade föräldrar vars vårdtider översteg fyra år (22%). Föräldrarnas vårdtid och barn folkbokförda med föräldern Andelen barn som var folkbokförda med föräldern minskade med vårdtidens längd. Av de barn vars föräldrar hade en behandlingsperiod under ett år var 80 procent folkbokförda med föräldern. Av barnen vars föräldrar hade vårdtider mellan ett och tre år var andelen 75 procent, och av barnen vars föräldrar hade de längsta vårdtiderna, fyra år och längre, var bara 70 procent folkbokförda med för äldern. Föräldrarnas vårdtider och barnens ålder Barnens fördelning utifrån föräldrarnas vårdtid var nästan densamma, oavsett hur gamla barnen var 12. Av de yngsta barnen, 0 5 år, hade 40 procent föräldrar som hade en vårdtid kortare än ett år, 40 procent hade föräldrar med en vårdtid mellan ett och tre år, och 20 procent hade föräldrar som hade en vårdtid längre än fyra år d.v.s. hela eller nästan hela barnens liv. Av de äldsta barnen, 12 17 år, hade en något mindre andel (36%) föräldrar med den kortaste vårdtiden och en något större andel föräldrar med den längsta (24%). Detta tyder på att föräldrarnas problem ofta hade följt med under en stor del av barnens barndom. Fort farande övervägde dock de korta behandlingtiderna. Barn till föräldrar som hade vårdats i slutenvård Att en förälder har vårdats i slutenvård innebär att barn och förälder har varit skiljda åt under en eller flera perioder. Bor barnet ensam kortare eller längre med föräldern kan hon eller han ha fått bo någon annanstans, hos den andra föräldern eller ett annat hem, under tiden. Slutenvården har ofta 11) Registret upprättades 1997 och omfattade vid datauttagstillfället knappt sex år förälderns sammanlagda vårdtid kan i några fall vara längre eller mycket längre. Föräldern kan också ha haft tidigare vårdtillfällen som avslutats, och som därför inte finns redovisade i detta material. 12) Uppgifterna gäller alla barn, både folkbolkförda och ej folkbokförda med föräldern.