Handläggarstöd bräddningar

Handläggarstöd bräddningar Inledning Om detta handläggarstöd Läsanvisning Allmänt om bräddningar Lagstiftningen Myndigheter, verksamhetsutövare, andra aktörer och deras roller Kontrollmetoder, kartläggning och åtgärder på ledningsnätet Tillsyn Var man hittar mer information Litteratur, länkar m.m. Bilagor: Definitioner, checklista, tillsynskampanj m.m. Klicka ovan eller gå till detaljerad innehållsförteckning november 2013

Innehåll Inledning om detta handläggarstöd... 3 Syfte... 3 Bakgrund... 3 Läsanvisning... 3 Avgränsning... 3 Projektgrupp... 4 Allmänt om bräddningar... 5 Introduktion... 5 Miljöeffekter... 5 Orsaker till bräddningar... 6 Motiv för åtgärder och planering... 7 Lagstiftningen... 8 Miljöbalkens regler om avlopp... 8 Miljöbalkens regler om vattenförvaltning... 10 Några andra förordningar under miljöbalken... 10 Lag om allmänna vattentjänster... 10 Vad krävs av verksamhetsutövaren beträffande bräddningar?... 11 Tillsynsansvar för verk respektive nät... 11 Myndigheter, verksamhetsutövare, andra aktörer och deras roller... 13 Myndigheter... 13 VA-huvudmän, verksamhetsutövare... 14 Svenskt Vatten... 14 Konsulter... 14 Kontrollmetoder, kartläggning och åtgärder på ledningsnätet... 15 Kontroll av bräddningar... 15 Kartläggning av ledningsnätet... 16 Åtgärdsplan för ledningsnätet... 18 Rutiner för att minimera bräddning och nödutsläpp... 18 Avvägningar... 19 2 Tillsyn... 20 Planering och genomförande av tillsyn... 20 Några viktiga faktorer att kontrollera i tillsynen... 21 Var man hittar mer information... 23 Miljösamverkan Västra Götaland... 23 Webbplatser... 23 Referenser och litteratur... 23 Författningar... 24 Bilagor... 25 Ordlista, definitioner, förkortningar... 26 Checklista för tillsynsbesök... 28 Tillsynskampanjen 2013-2014... 37 Mall för besiktning av ledningsnät... 38 Actiflo... 41 Exempel på villkor/förelägganden... 43 Sista sidan: Om Miljösamverkan Västra Götaland. Adressuppgifter

Inledning om detta handläggarstöd Syfte Miljösamverkan Västra Götaland (MVG) genomför 2013-2014 projekt Bräddningar. Projektets syfte är att bidra till att minska bräddningarna och deras miljöpåverkan i länet. I projektet genomförs en tillsynskampanj 1 november 2013-28 februari 2014 för att lyfta tillsynsområdet och få åtgärder gjorda. Detta handläggarstöd ska vara ett stöd för att hantera bräddningar i tillsynen, både under tillsynskampanjen och i den fortlöpande tillsynen av avloppsverk och ledningsnät. Bakgrund I enkäten om MVGs verksamhetsplan 2013 rankades Bräddningar som fjärde projekt, 26 miljökontor hade gett det högsta eller näst högsta omdöme (de fyra högst placerade låg klart före övriga sju projektförslag som enkäten omfattade). Projekt Bräddningar togs därför med i verksamhetsplanen för 2013 och det bestämdes att det skulle omfatta en tillsynskampanj. En projektgrupp bildades och började arbeta på försommaren 2013. En tillsynskampanj avseende avloppsanläggningar har tidigare genomförts 2005-2006 med stöd av MVGs handledning om Avloppsanläggningar >25 pe, den kampanjen var dock inte särskilt inriktad på bräddningar. Den nämnda handledningen kommer att uppdateras (är i oktober 2013 nära klart och publiceras snart), men projektgruppen har ändå bedömt det som nödvändigt att ta fram detta handläggarstöd som särskilt är inriktat på bräddningar. Vissa hänvisningar görs dock till Avloppsanläggningar >25 pe. Läsanvisning Avsnitten 2. Allmänt om bräddningar, 3. Lagstiftningen och 4. Myndigheter, verksamhetsutövare, andra aktörer och deras roller innehåller fakta och information av bakgrundskaraktär. Är man väl bekant med ämnet kanske man inte behöver fördjupa sig i dessa avsnitt. Det kan delvis också sägas om 5. Kontrollmetoder, kartläggning och åtgärder på ledningsnätet men här finns också en del bedömningar och förslag från projektgruppen, liksom det gör i avsnitt 6. Tillsyn och egenkontroll. I avsnitt 7. Var man hittar mer information finns länkar till myndigheter och organisationer och en litteraturoch författningslista med mera. Bilagan Checklista är ett konkret stöd för tillsynen, men kanske också kan fungera som en liten minneslista för ansvariga för nät och avloppsverk över viktiga frågor att ha koll på i sin verksamhet. Övriga bilagors användning bör framgå av sina benämningar, se innehållsförteckningen. Missa inte bilagan Ordlista, definitioner som förklarar en del begrepp som förekommer i texterna. Hänvisning till litteratur (och författningar) är i form av upphöjd referenssiffra inom parantes. Exempel: (36). Denna litteratur finns i en lista under 7. Var man hittar mer information. Referenssiffrorna är klickbara så att man enkelt kan komma till den aktuella titeln i listan. Där är det i sin tur, så långt det varit möjligt, länkat till den aktuella litteraturen (eller författningen) i fulltext. Hänvisningar till sidnummer, bilagor m.m. är oftast klickbara trots att det inte blåmarkerats. Avgränsning Handläggarstödet är inte begränsat till bräddning i snävare mening, d.v.s. flödesberoende avledning utan omfattar också så kallade nöd- 3

utsläpp, alltså avledning till följd av haverier och driftstörningar med mera. Dagvattenhantering behandlas inte närmare i detta handläggarstöd. Orsaken till det är att det drivs ett parallellt projekt om dagvatten i MVG 2013-2014. Dagvatten bör som en grundregel inte ledas i spillvattenledningarna och det ska också uppmärksammas i tillsynen avseende bräddningar. Men för planering och åtgärder specifikt för hantering av dagvatten hänvisar vi till dagvattenprojektets resultat. Handläggarstödet är inte utformat med tanke på små anläggningar upp till 200 pe. Projektgrupp Handläggarstödet har sammanställts av en projektgrupp i Miljösamverkan Västra Götaland (MVG) med följande deltagare: Gun Kriström, Miljö- och hälsoskyddskontoret, Mölndal Diana Henriksson, Miljösamverkan östra Skaraborg Anita Harri, Länsstyrelsen Miljöskyddsenheten Lasse Lind, MVG, projektledare, sammankallande 4

Allmänt om bräddningar Introduktion Historik Redan under 1860-talet började man anlägga underjordiska kloakledningar i våra städer. Dessa ledningar byggdes med utlopp i närmaste sjö eller vattendrag. Under 1950-talet började reningsverken byggas och då bands dessa äldre kloakledningar samman till reningsverken. Funktionen av bräddavloppen var därför från början att avlasta reningsverken så att de inte översvämmades. Placeringen av bräddavloppen berodde därför till stor del på hur den begynnande kloakledningarna hade placerats, och inte där de påverkade recipienten minst. Allmänt Avloppsledningsnätet kan vara kombinerat, duplikat eller separat. Kombinerade avloppsledningar är gemensamma för såväl spillvatten, dagvatten som dräneringsvatten. Ett duplikat ledningssystem har separata ledningar för spillvatten och dagvatten. I ett separat system hanteras dagvattnet lokalt eller avleds i diken. På ett avloppsledningsnät finns förutom ledningarna även olika anordningar som pumpstationer, bräddavlopp och utjämningsmagasin. Självfall används så långt detta är möjligt. Pumpstationer har funktionen att lyfta upp vattnet till en sådan nivå att det därefter kan rinna med självfall. Ett bräddavlopp avlastar systemet vid hydraulisk överbelastning: När inte kapaciteten räcker till avleds orenat avloppsvatten (mer eller mindre utspätt) då från systemet direkt till recipient. Nödutsläpp är utsläpp som sker vid driftstörningar t.ex. på grund av strömavbrott eller vid underhållsarbete. Orsaken är här alltså inte som vid bräddning ett för stort flöde (hydraulisk överbelastning). Utjämningsmagasinen syftar till att jämna ut flödestoppar i systemet vilket kan minska bräddningarna. Detta handläggarstöd omfattar både bräddat och nödutsläppt avloppsvatten, både vid reningsverk och på ledningsnät. Vi särskiljer inte alltid begreppen, utan avser med bräddvatten oftast även nödutsläppt vatten. Se vidare bilagan Ordlista, definitioner, förkortningar för utförligare definitioner av termer rörande ledningsnät, bräddning med mera. Miljöeffekter Utsläpp av orenat avloppsvatten kan ge störningar i form av estetisk påverkan och lukt. Bräddvattnets innehåll av närsalter och syreförbrukande ämnen kan orsaka övergödning och syrebrist i recipienten. I sjöar, vattendrag och närmast kusterna är det oftast fosfor som orsakar övergödning, medan det ute till havs kan vara såväl kväve som fosfor. I Västerhavet är kväve tillväxtbegränsande under större delen av året. Bräddvattnets innehåll av mikroorganismer, tungmetaller, svårnedbrytbara ämnen och läkemedelsrester kan också påverka recipienten och dess skyddsvärden negativt. Bräddvattnets innehåll beror av verksamheten i upptagningsområdet. Genomsnittligt i landet svarar inte bräddningar för så stor del av det totala avloppsflödet, se t.ex. uppgifter i Bräddning av avloppsvatten i Sverige och Gävleborgs län (11). Men när man ser till sådana siffror 5

måste man beakta att uppgifterna är osäkra (särskilt för bräddning från näten), att det ju handlar om orenat avloppsvatten med ofta höga halter av föroreningar och att lokalt och tillfälligt kan bräddningar stå för betydligt större andelar av flödet. Betydelsen av bräddpunkternas lokalisering Konsekvenserna av bräddningar beror av faktorer som bräddningens storlek, bräddavloppets placering och recipientens känslighet och skyddsvärden. För mindre recipienter är effekten av bräddningarna ofta tydligare. Konsekvenserna av bräddningar kan bli stora när bräddavlopp exempelvis mynnar nära råvattentäkter, badvikar, reproduktionsområden för fisk eller i en tätorts centrala delar t.ex. i kanaler eller parkområden. Därför är det viktigt att utvärdera vilka bräddpunkter som påverkar mest. Recipientens statusklassning enligt vattendirektivet Ett underlag som alltid ska beaktas vid bedömning av recipientens känslighet är dess statusklassning. Sjöar, vattendrag och grundvattenförekomster statusklassas enligt de regler som införts till följd av EU:s ramdirektiv för vatten (se sid 10 om vilka dessa regler är). När det gäller ytvatten ska den ekologiska och kemiska statusen bedömas. För ekologisk status används en femgradig skala, där minst god ekologisk status ska uppnås. hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status För kemisk status används tvågradiga skalor där ytvatten delas in i god status och uppnår ej god status. Alla vatten ska ha god status och vattenkvaliteten får inte försämras. Statusklassningen för en vattenförekomst (t.ex. en recipient för ett bräddavlopp) kan sökas fram i VISS (17). Läs mer om statusklassning, VISS och vattenförvaltning i MVG:s Vattenförvaltningen och tillsyn enligt miljöbalken (14). Se även information från Länsstyrelsen (2) och Vattenmyndigheten för Västerhavets vattendistrikt (3). Orsaker till bräddningar Tillskottsvatten Risken för bräddning ökar med en ökande andel tillskottsvatten i spillvattenledningarna. Tillskottsvatten, benämns även ovidkommande vatten, är allt vatten exklusive spillvatten som avleds till spillvattenförande avloppsledning. Andelen tillskottsvatten beräknas genom att levererat dricksvatten till konsument ställs i proportion till mängden producerat spillvatten. Tillskottsvatten kan utgöras av: Läck- och dräneringsvatten, d.v.s. grundvatten som läcker in eller dräneras till avloppssystemet. Inläckaget kan t.ex. orsakas av att dräneringsledningar anslutits till spillvattennätet eller av sprickor, otäta fogar, trädrötter och felkopplingar. Rotinträngningar på ledningsnätet är ett vanligt förekommande problem. För att minska risken för rotinträngningar bör man se till att inte plantera träd för nära ledningar i marken. Enligt en rapport från Svensk vatten utveckling (7) bör avståndet mellan träd och ledning vara minst sju meter. En betydande orsak till inläckage är även otätheter på privata ledningar före förbindelsepunkt till det kommunala spillvattennätet. Direkt nederbördspåverkan, d.v.s. flödesökning i samband med nederbörd, tillrinning av dagvatten från direkt anslutna hårdgjorda ytor som tak- och asfaltytor. Indirekt nederbördpåverkan d.v.s. flödesökning i samband med nederbörd som överskrider det som kan förklaras med di- 6

rekt anslutna ytor. Orsaken kan vara en mer eller mindre snabb grundvattenbildning som avleds till avloppsnätet via dräneringsledningar eller genom överläckage mellan otäta dag- och spillvattenledningar på privat eller kommunal mark. Felkopplingar Överkopplingar (kända eller okända) mellan spill-, dag- och dränvattenledningar, kan bidra till dels utsläpp av orenat avloppsvatten och dels ökad andel tillskottsvatten i ledningsnätet. Undvika källaröversvämningar. Det kan även förekomma avsiktliga bräddningar för att undvika översvämning av källare i fastigheter anslutna till spillvattennätet. Felaktig dimensionering eller konstruktion av nätet Underdimensionering av ledningsnätet kan leda till bräddning även om det inte förekommer inläckage, felkopplingar etc. Motiv för åtgärder och planering För mer information om närstående frågor se avsnittet om kontrollmetoder, kartläggning och åtgärder sid 15. Söka och åtgärda in- och utläckage på ledningsnätet Praktiska och ekonomiska aspekter Genom förebyggande åtgärder kan akuta läckor och avstängningar undvikas. Källaröversvämningar kan undvikas. Haverier på spill-och dagvattenledningar kan undvikas. En minskad mängd tillskottsvatten innebär att ledningar, pumpstationer etc. inte behöver ha lika hög hydraulisk kapacitet. Hälso- och miljömässiga aspekter Minskad bräddning från avloppsledningsnätet innebär mindre påverkan på människors hälsa och miljön. Minskat energibehov för att pumpa och rena spillvatten. Genom att spillvattnet blir mindre utspätt blir reningen vid avloppsreningsverket mer effektiv. Förebygga nödutsläpp Nödutsläpp kan ge samma miljöpåverkan som bräddningar. Med bra rutiner kan de förebyggas eller minimeras. Läs mer på sid 18. Förnyelsetakt Det är ett känt problem att förnyelsetakten av ledningsnät på de flesta håll är alltför låg. Ekonomiska faktorer är som regel en viktig orsak. Därför är det viktigt med god kunskap om ledningsnätet, så att de mest effektiva åtgärderna kan prioriteras. Kommunernas VA-planer Det finns idag inget direkt lagkrav på att ta fram kommunala VAplaner men i miljöbalken, vattentjänstlagen och plan- och bygglagen finns indirekta krav som innebär att kommunen behöver ha någon form av fungerande VA-planering. Dessutom finns en tydlig åtgärdspunkt i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram som säger att kommunerna ska utveckla VA-planer. Se vidare Kommunala VA-planer en kunskapsöversikt (4). 7

Lagstiftningen Här ges först en mycket kort redovisning av miljöbalken, avseende de delar som kan vara intressanta för detta handläggarstöd, samt lagen om allmänna vattentjänster. Därefter ges information om lagstiftning som särskilt reglerar verksamhetsutövarens skyldigheter i samband med bräddningar och vad som gäller beträffande tillsynsansvaret för avloppsverk respektive ledningsnät. Miljöbalkens regler om avlopp Vi redovisar inte balkens grundläggande bestämmelser med hänsynsregler, hur prövning går till med mera som vi förutsätter är väl kända. Särskilda regler om avlopp finns i 9 kapitlet miljöbalken (1998:808) (20), förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (förkortas FMH) (21), i miljöprövningsförordningen (2013:251) (22) samt föreskrifter från Naturvårdsverket. Avloppsdirektivet I EU:s avloppsdirektiv, Rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, anges i bilaga 1 att medlemsstaterna ska besluta om åtgärder för att begränsa förorening till följd av bräddning på ledningsnätet. Direktivet har införts i svensk lagstiftning dels genom miljöbalken och dels genom Naturvårdsverkets föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse som redovisas nedan. 9 kap MB 6 Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts 1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet, 2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grundvatten, 3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller 4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1 3, om den ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något annat sätt. Kommentar: Regeringens föreskrifter om vilka verksamheter som är tillståndspliktiga (tillståndsplikt A och B) eller anmälningspliktiga (anmälningsplikt C) finns i miljöprövningsförordningen. FMH 7 Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras. Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana avloppsanordningar eller andra inrättningar. Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt andra stycket. 12 Det är förbjudet att i vattenområde släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning. Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om det är uppenbart att sådant utsläpp kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Kommentar: Detta innebär egentligen också ett direkt förbud mot bräddning. Det förefaller dock orimligt att alla bräddningar som sker 8

ska ses som olagliga och Havs-och vattenmyndigheten har, i annat sammanhang (16) men med hänvisning även till innebörden för bräddningar, föreslagit att bestämmelsen tas bort. I 13 20 finns bestämmelser om små avlopp upp till och med 200 personekvivalenter (pe) som inte kräver tillstånd eller anmälan enligt miljöprövningsförordningen. Sådana små avlopp omfattas inte av detta handläggarstöd. Miljöprövningsförordningen Tillstånds- och anmälningsplikt för avloppsreningsanläggningar anges i 28 kapitlet: 1 Tillståndsplikt B och verksamhetskod 90.10 gäller för avloppsreningsanläggning med en anslutning av fler än 2 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 2 000 personekvivalenter. 2 Anmälningsplikt C och verksamhetskod 90.20 gäller för avloppsreningsanläggning som är dimensionerad för mer än 200 personekvivalenter, om verksamheten inte är tillståndspliktig enligt 1. 3 28 kap. har bestämmelser om tillståndsplikt för avloppsreningsanläggning som tar emot avloppsvatten från vissa angivna verksamheter, det refereras inte här. Naturvårdsverkets föreskrifter Naturvårdsverkets föreskrifter om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1994:7) (26) har bland annat krav avseende vilken rening som ska finnas och vilka utsläppshalter som inte får överskridas. Tätortens maximala genomsnittliga veckobelastning (pe) är avgörande för vilka krav som ställs. Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av utsläpp till vatten- och markrecipient från anläggningar för behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1990:14) (27) är tillämpbar på anläggningar för >200 personer eller >200 pe. I föreskrifterna anges vilka kontroller och provtagningar som krävs på anläggningar av olika storlek, och vad som ska rapporteras till tillsynsmyndigheten. Det innefattar också kontroll av och rapportering av bräddningar, se vidare om detta nedan under rubrik Vad krävs av verksamhetsutövaren beträffande bräddningar? Observera: Föreskrifterna 1990:14 och 1994:7 revideras för närvarande. Enligt remissförslaget kommer de att slås ihop till en gemensam föreskift, vilken beräknas vara klar 2014. Ett schema som ger överblick över kraven i de båda ovannämnda föreskrifterna, och även över tillstånds- och anmälningsplikt, finns i MVGs Handledning för tillsyn av avloppsanläggningar >25 pe (12) (2005, reviderad utgåva kommer under hösten 2013). Där finns även en utförligare redovisning av avloppsreglerna än vad som ges här. Utöver de båda nämnda föreskrifterna bör också följande nämnas: Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter (inkl. allmänna råd) (NFS 2000:15) (28) Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av vatten vid ackrediterade laboratorier m.m. (SNFS 1990:11) (29) Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport (NFS 2006:9) (30) 9

Miljöbalkens regler om vattenförvaltning Dessa regler har införts till följd av EU:s ramdirektiv för vatten ( vattendirektivet ). De utgörs av följande: 5 kap miljöbalken (20) Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (32) Ett antal föreskrifter från HaV och SGU Vattenmyndigheten i distriktets föreskrifter och beslut om - miljökvalitetsnormer (föreskrift) - åtgärdsprogram (beslut) - förvaltningsplan (beslut) Något om statusklassningen av vattenförekomster står på sid 6 i detta handläggarstöd. Vi redovisar inte mer om vattenförvaltningen här. För närmare information se Vattenförvaltningen och tillsyn enligt miljöbalken (14) och information hos Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt (3). Några andra förordningar under miljöbalken Förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter (23) Miljötillsynsförordning (2011:13) (24). Se mer nedan under rubrik Tillsynsansvar för verk respektive nät. 10 Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (25). Förordningen är tillämplig på verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Observera dock att ett generellt krav på egenkontroll (men inte de specifika kraven i egenkontrollförordningen 1998:901) gäller för alla verksamheter enligt 26 kap 19 miljöbalken. Här refereras inte reglerna om egenkontroll närmare - för mer information se till exempel Egenkontroll och systemtillsyn (13) - men vi vill ändå peka på kravet enligt egenkontrollförordningens 6 andra stycket att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten vid driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön. Detta innebär bland annat att bräddningar och nödutsläpp från avloppsverket alltid omgående ska rapporteras till tillsynsmyndigheten. Formellt gäller det kravet inte för ledningsnätet, eftersom det kan betraktas som U-verksamhet (varken anmälnings- eller tillståndspliktigt). Kommunikation med tillsynsmyndigheten är ändå alltid lämplig, och tillsynsmyndigheten kan dessutom vid behov med stöd av MB 26:1 förelägga verksamhetsutövaren om att komma in med de uppgifter som behövs för tillsynen. Se mer om kommunikation med tillsynsmyndigheten på sid 21. Lag om allmänna vattentjänster I Sverige har kommunerna sedan 50-talet haft det övergripande ansvaret att tillhandahålla vatten och avlopp om det på grund av hälsoskyddet behövs i ett större sammanhang. Den lag som numera reglerar detta ansvar är lag (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) (31). LAV avser också miljöskydd, inte som den tidigare VAlagen enbart hälsoskydd. Ett par av de definitioner som ges i 1 LAV: allmän va-anläggning: en va-anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt denna lag, huvudman: den som äger en allmän va-anläggning,

Lagens 6 beskriver kommunens skyldigheter och lyder: Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen 1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och 2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning. Enligt 51 LAV har Länsstyrelsen tillsynsansvaret över att kommunerna fullgör denna skyldighet och kan förelägga om en kommunal utbyggnad (15). 10 första stycket LAV anger: En allmän va-anläggning skall ordnas och drivas så att den uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser. I övrigt innehåller LAV främst bestämmelser som reglerar förhållandet mellan huvudmannen och fastighetsägarna. Vad krävs av verksamhetsutövaren beträffande bräddningar? Verksamhetsutövaren (huvudmannen för avloppsanläggningen) ska enligt lagstiftningen bl.a. Ha god kunskap om sin verksamhet och dess miljöpåverkan, samt vidta åtgärder och driva verksamheten så att miljöpåverkan genom bl.a. bräddningar minimeras. Detta är en följd av miljöbalkens hänsynsregler i andra kapitlet, bland annat: kunskapskravet, försiktighetspincipen, bästa teknik-principen och lokaliseringsprincipen. Kontrollera och rapportera bräddningar från avloppsreningsverk och ledningsnät enligt SNFS 1990:14. Se även schemat i Handledning för tillsyn av avloppsanläggningar >25 pe (12). Notera att kraven på kontroll av bräddning från ledningsnätet gäller samtliga punkter där utsläpp av bräddvatten kan ske, inte bara bräddpunkter i anslutning till en pumpstation. Uppfylla de krav som ställs i tillstånd enligt miljöbalken för verksamheten, eller i förelägganden som beslutats av tillsynsmyndigheten. Det kan t.ex. ställas krav på löpande underhåll av ledningsnätet, eller att det ska finnas en åtgärdsplan för ledningsnätet. Det kan även finnas särskilda krav på kontroll och provtagning i kontrollprogram som fastställts av tillsynsmyndigheten, t.ex. krav på återkommande besiktning av ledningsnätet. Tillsynsansvar för verk respektive nät Vilken myndighet som har tillsynsansvar framgår av bestämmelser i 26 kap. MB och miljötillsynsförordningen (2011:13). Kommunens miljönämnd har tillsyn över all miljöfarlig verksamhet (däribland avloppsanläggningar) som inte är tillståndspliktiga, medan länsstyrelsen har tillsyn över de tillståndspliktiga. Därmed har kommunens miljönämnd tillsynen över avloppsanläggningar med en anslutning upp till och med 2 000 pe, och länsstyrelsen för de större anläggningarna (denna tillsyn kan dock överlåtas från länsstyrelse till miljönämnd). 11

Tillsyn av ledningsnät När det gäller ledningsnätet finns viss otydlighet i lagstiftningen beträffande hur tillsynsansvaret ska fördelas. Klart är att kommunens miljönämnd har tillsynen över: ledningsnät som är anslutna till icke tillståndspliktiga avloppsreningsverk ledningsnät anslutna till tillståndspliktiga avloppsreningsverk där o ansvaret för tillsynen av reningsverket överlåtits till den kommunala nämnden, eller o ledningsnät och reningsverk har olika huvudmän privatägda ledningsnät (samfälligheter etc.) anslutna till kommunens ledningsnät. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har, i avvaktan på Miljödepartements svar och ett eventuellt tydliggörande av lagstiftningen, beslutat att för närvarande inte genomföra några förändringar beträffande vår tillsyn av avloppsreningsverk med tillhörande ledningsnät. Detta innebär, för närvarande och tills annat besked lämnats, att länsstyrelsen har tillsynen över avloppsledningsnät i de fall nätet är anslutet till ett tillståndspliktigt avloppsreningsverk där länsstyrelsen har tillsynen och där huvudmannen är densamma för avloppsreningsverket och ledningsnätet. När det gäller avloppsledningsnät som är anslutna till tillståndspliktiga avloppsreningsverk, där tillsynen över avloppsreningsverket sköts av länsstyrelsen, pågår för närvarande en nationell diskussion angående hur tillsynsansvaret ska fördelas. Naturvårdsverkets nuvarande tolkning är att tillsynsansvaret för ledningsnäten alltid ligger hos den kommunala nämnden, eftersom ledningsnäten utgör U-anläggningar och således varken är tillståndseller anmälningspliktiga. Naturvårdsverket har nyligen i en skrivelse till Miljödepartementet (2013-03-14 Ärendenummer NV-05369-12) redovisat att det behöver göras en översyn av hur tillsynsansvaret för olika miljöfarliga verksamheter (inte bara ledningsnät) fördelas. 12

Myndigheter, verksamhetsutövare, andra aktörer och deras roller Myndigheter Naturvårdsverket Ger tillsynsvägledning till kommuner och länsstyrelser och beslutar om föreskrifter och allmänna råd. Detta gäller, bland mycket annat, frågor om avloppsreningsverk och ledningsnät. Naturvårdsverket har också ett samordningsansvar för tillsynsvägledning enligt miljöbalken. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) HaV har en nationellt samordnande roll i vattenförvaltningen, vilket innebär samordning av centrala myndigheter, styrning, vägledning och uppföljning gentemot vattenmyndigheter och länsstyrelser. HaV ger tillsynsvägledning till kommuner och länsstyrelser i frågor om bland annat enskilda avlopp, fiske och vattenbruk, miljökvalitetsnormer och vattenskyddsområden. Vägledning för tillsyn av kommunala avloppsreningsverk ligger dock som nämnts ovan hos Naturvårdsverket. Länsstyrelsen Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation tillståndsprövar avloppsreningsanläggningar för över 2000 pe. kommunens miljönämnd. När det gäller tillsynsansvaret för avloppsledningsnät, se Tillsyn av ledningsnätsid 12. Länsstyrelsen ger tillsynsvägledning till kommunernas miljönämnder (denna vägledning ges bland annat genom Länsstyrelsens medverkan i Miljösamverkan Västra Götaland). Länsstyrelsen är också tillsynsmyndighet enligt lag om allmänna vattentjänster (31) avseende kommunens skyldighet att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse. Se även MVG:s informationsblad om detta (15). De regionala vattenmyndigheterna Riksdagen beslutade i mars 2004 att Sverige ska delas in i fem vattendistrikt med en vattenmyndighet i varje. En länsstyrelse i varje vattendistrikt har utsetts till vattenmyndighet med uppgift att samordna och lägga fast ramarna för vattenförvaltningen i distriktet. Inom distriktet har Vattenmyndigheten en samordnande roll för de länsstyrelser som ingår i distriktet. Varje vattenmyndighet har en vattendelegation. Delegationen beslutar om större frågor, till exempel miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplan. Större delen av Västra Götalands län hör till Västerhavets distrikt med vattenmyndighet hos Länsstyrelsen Västra Götalands län. Se vidare Vattenförvaltningen och tillsyn enligt miljöbalken (14). Länsstyrelsens miljöskyddsenhet utövar tillsyn över tillståndspliktiga (>2000 pe) avloppsreningsanläggningar. Tillsyn kan överlåtas till 13

Kommunernas miljönämnder och miljökontor Kommunens miljönämnd (eller motsvarande) har tillsynsansvaret för alla avloppsreningsanläggningar utom de som är tillståndspliktiga (tillståndsplikt B) enligt miljöprövningsförordningen. Kommunens miljönämnd kan även ha tillsynsansvaret för de tillståndspliktiga avloppsreningsanläggningarna, i de fall detta har överlåtits från Länsstyrelsen. I Västra Götalands län har tillsynsansvaret för tillståndspliktiga avloppsanläggningar överlåtits till miljönämnden i följande kommuner: Alingsås, Borås, Bengtsfors, Dals-Ed, Färgelanda, Grästorp, Götene, Härryda, Lidköping, Mark, Mellerud, Skövde, Ulricehamn, Vårgårda, Vänersborg (avser okt 2013). När det gäller tillsynsansvaret för avloppsledningsnät, se Tillsyn av ledningsnätsid 12. Svenskt Vatten är VA-verkens (VA-huvudmännens) branschorganisation. Svenskt Vatten ger ut rapporter, ordnar utbildningar och ger annat stöd till medlemmarna. Konsulter Det är vanligt att VA-huvudmännen anlitar konsulter för besiktningar och kontroller av sina anläggningar, utredningar om utbyggnader och ny teknik med mera. VA-huvudmän, verksamhetsutövare VA-huvudmän är verksamhetsutövare (VU) för avloppsreningsanläggningar och avloppsnät som hör till allmänna va-anläggningar. VA-huvudman är kommun eller bolag m.m. där kommunen har ett avgörande inflytande. VU svarar för drift av avloppsanläggningen och fullgör de skyldigheter som följer av lag om allmänna vattentjänster och av miljöbalken: bland annat att söka tillstånd eller lämna in anmälan, utöva egenkontroll och lämna miljörapport om verksamheten är tillståndspliktig eller förelagts att söka tillstånd. VU ansvarar även för att lämna rapport om resultatet av den kontroll som genomförts enligt föreskrift 1990:14, vilket bl.a. omfattar kontroll av bräddningar. I fall där en avloppsreningsanläggning betjänar flera kommuner kan det vara olika huvudmän för avloppsnätet i de olika kommunerna. 14

Kontrollmetoder, kartläggning och åtgärder på ledningsnätet Kontroll av bräddningar Källor till detta avsnitt: (1), (5) och (6) I Naturvårdsverkets föreskrift 1990:14 regleras vilken kontroll som ska ske beträffande bräddning av avloppsvatten, se även sid 9 i avsnittet om lagstiftning. Bestämning av bräddvattenvolymen kan ske på flera sätt och med varierande noggrannhet. Beräkningsmodeller Datorbaserade beräkningsmodeller kan användas för att simulera avrinningsförhållanden och bräddningar. Med datormodeller kan man få en god beskrivning av sambandet mellan belastning, ledningsnätets utformning och bräddningar, vilket bl.a. kan utnyttjas för att beskriva effekterna av olika åtgärder på ledningsnätet. En förutsättning för att modellen ska fungera är att ledningsnätet beskrivits så korrekt som möjligt. Datormodellerna bör kombineras med fältmätningar. (1) Mätmetoder Metoder för mätning av bräddvattenvolymen kan variera mellan allt från enkel frekvensräkning till sofistikerad flödesmätning. Krav på flödesmätare, kontroll m.m. ställs i föreskrift 1990:14. Kontroll och kalibrering av flödesmätare är en viktig fråga att ta upp i tillsynen och vid periodiska besiktningar. 15 Flödesmätning En metod för att mäta flöde i öppna system (kanaler) är nivåmätning med hjälp av en Parshallränna eller ett Thomsonöverfall. När det gäller mätrännor är det viktigt med noggrant angivna mått, annars stämmer flödesberäkningen sämre. Överfall är känsliga för påbyggnad av slam etc., och det är viktigt att dämning inte sker från nedströmssidan. Flöde kan även mätas med genomströmningsmätare, vilket innebär att vattenhastigheten i ett rör mäts. Mätningen sker normalt i en fylld sektion, men numera finns även metoder som fungerar vid delvis fylld sektion. Då måste även vattennivån registreras. Mätutrustningen kräver generellt en raksträcka före och efter mätcellen. Flödesmätning kan även ske med V/H-mätare, vilket innebär att vattennivå och vattenhastighet i en sektion registreras med en kombinationsgivare, varefter flödet beräknas. Händelseregistrering En enklare (och mer osäker) kontrollmetod som förekommer är händelseregistrering, d.v.s. att tid och/eller frekvens för bräddning bestäms med hjälp av t.ex. en nivåvippa som slår till vid den nivå då bräddning startar. Bräddningarnas frekvens samt eventuellt även total bräddningstid registreras, varifrån volymen bräddat vatten kan bedömas. Vilka mätningar kan behövas? Ett tillförlitligt sätt att bestämma bräddade volymer är med hjälp av väl underhållna och korrekt installerade kontinuerliga flödesmätare i samtliga bräddavlopp. Att införa kontinuerlig mätning i samtliga

bräddpunkter kan dock vara alltför arbetskrävande och ekonomiskt betungande. En lösning kan då vara att endast i de viktigaste bräddavloppen bestämma volymen kontinuerligt och i övriga bräddavlopp registrera alternativa parametrar, utifrån vilka den bräddade volymen kan bedömas (1). I bräddpunkter där bräddning sker ofta, i stor mängd, till en känslig recipient eller till en recipient med höga skyddsvärden bör det ställas högre krav på kontrollen än i en bräddpunkt där bräddning sker mer sällan. Detsamma gäller om industriell verksamhet finns i upptagningsområdet. Eftersom varje ledningsnät är unikt går det inte att ge några detaljerade råd utan utformningen av kontrollen vid en anläggning får avgöras i samråd med berörd tillsynsmyndighet. Bedömningen av vilken kontrollmetod som ska väljas bör ske utifrån en sammanvägning av bl.a. uppgifter om recipientens känslighet och skyddsvärden, bräddningarnas omfattning, upptagningsområdets storlek och verksamheten i upptagningsområdet. Kartläggning av ledningsnätet För att kunna göra kostnads- och miljöeffektiva åtgärder är en god kunskap om ledningsnätet avgörande. Dock är kunskapen om ledningsnätets utformning och kvalitet många gånger bristande. Det är då lämpligt att ledningsnätet kartläggs innan beslut fattas om vilka åtgärder som ska prioriteras. Ledningsnätet bör i samband med detta även digitaliseras. Kartläggningens genomförande och omfattning bör diskuteras med tillsynsmyndigheten. Råd avseende vad som bör ingå i en kartläggning av ledningsnätet ges i NV:s allmänna råd 93:6. Exempel på frågor som bör hanteras i samband med att ett ledningsnät kartläggs är: Ledningsnätets status (ålder, kvalitet, utformning, inläckage, övriga problem/brister etc.) i olika upptagningsområden. Verksamheten i olika upptagningsområden. Omfattningen av bräddningarna (frekvens, volym), varvid uppgifter bör tas fram för åtminstone de fem senaste åren. Bräddpunkter (läge, utformning, larm, mätning, recipientens känslighet och skyddsvärden). På vissa avloppsnät kan det förekomma överkopplingar mellan spilloch dagvattenledningar, vilket innebär att bräddning kan ske i punkter som inte är knutna till en pumpstation. Kunskapen om dessa bräddpunkter är ofta otillräcklig. Vid arbetet med att kartlägga ledningsnätet bör därför särskild fokus läggas vid att hitta sådana okända bräddpunkter. Kartläggningsarbetet omfattar ofta olika typer av fältundersökningar. Nedan redovisas några exempel på undersökningar som kan bli aktuella. Flödesanalyser Med hjälp av flödesanalyser på ledningsnätet kan problem med inläckage identifieras. Metoden utförs vanligtvis på natten då flödet i ledningarna är lägre på grund av lägre vattenförbrukning jämfört med på dagen. Metoden går ut på att välja ut två punkter på ledningsnätet mellan vilka man mäter vattenflödet. Skulle vattenflödet öka kraftigt från den ena punkten till den andra ger detta en misstanke om att det förekommer ett inläckage av vatten någonstans. 16

Ammoniummetoden När en vattenläcka in på ledningsnätet uppstått kan detta identifieras via hastiga förändringar i flödet som inte är kopplade till nederbörd. För att hitta inläckaget väljs strategiskt placerade brunnar ut, där man lyfter på locket och gör en bedömning av flödet. Är flödet högt kan det finnas ett inläckage uppströms brunnen. Om provtagning av ammoniumhalten på spillvattnet visar på låga halter är detta ett tecken på att utspädning skett. Ett koncentrerat spillvatten innehåller mellan 35 och 45 mg ammonium per liter. Vid en låg ammoniumhalt, <20 mg/l, är därmed spillvattnet utspätt och påverkat av någon typ av inläckage (källa: Minskning av in- och utläckage genom aktiv läcksökning (9) ). med hjälp av rök fastställs ofta med färgat vatten. Svaret visar bara att inläckage finns på sträcka mellan brunnar, inte närmare var inläckaget sker. Bilder, och delvis beskrivningarna av röktest samt filmning, är från Ovidkommande vatten i spillvattensystemet (8) Vattnet kan även analyseras med avseende på konduktivitet, ph och hårdhet, varefter det inläckande vattnets ursprung kan avgöras. Filmning av ledningar Den här metoden är vanligt förekommande och går ut på att man med hjälp av en inspektionskamera filmar rörgångarna inifrån. Med hjälp av filmningen kan exempelvis deformationer på ledningarna, sprickbildningar, avlagringar och rotinträngningar upptäckas. Filmning av spillvattenledning samtidigt som intilliggande dagvattenledning hålls vattenfylld är ett sätt att lokalisera punkter för inläckage på spillvattenledningen. Röktest Den här metoden används för att hitta exempelvis stuprör eller dagvattenbrunnar vilka är felkopplade på spillvattennätet. Metoden går ut på att man stänger av en ledningssträcka och med hjälp av en rökmaskin trycker man in rök i systemet varpå röken stiger upp ur de öppningar som finns i systemet. Röktest är även ett bra sätt att hitta överläckage mellan huvudledningar. De felkopplingar som hittas Spårfärg Röktest. Den övre bilden visar hur rök kommer upp från spillvattenledning i ett dike medan bilden under visar på två felkopplade dagvattenbrunnar. Felkopplingar och läckage kan undersökas genom att färgat vatten tillsätts på för den aktuella frågeställningen lämplig plats. Med film- 17

ning eller annan metod iakttas sedan var det färgade vattnet kommer fram. Åtgärdsplan för ledningsnätet Utifrån vad som framkommit i kartläggningen och övrig tillgänglig kunskap om ledningsnätet kan en åtgärdsplan tas fram. Vilka åtgärder som behöver genomföras, och framför allt vilka åtgärder som bör prioriteras, bör avgöras utgående från en sammanvägning av bl.a. ledningsnätets status i olika delområden, bräddningarnas omfattning i respektive bräddpunkt, recipienternas känslighet och skyddsvärden och verksamheten i olika delområden (vilket har betydelse för spillvattnets sammansättning). För att tydliggöra vilka recipienter som är mest känsliga för bräddvattenutsläpp rekommenderas att det görs en klassificering på liknande sätt som beskrivs i Policy för redovisning av avloppsledningsnätets saneringsplan (10). Här föreslås recipienterna delas in i tre klasser: Röd: Ingen bräddning bör förekomma. Gul: Miljöpåverkan från bräddningar är inte acceptabel. Bräddningarna (frekvens och/eller mängd) bör därför minskas. Grön: Åtgärder gällande bräddningar är inte prioriterad för recipienten. Genom att recipienterna klassificeras blir det lättare att hitta de åtgärder som är mest effektiva ur miljösynpunkt. Det bör tydligt framgå av åtgärdsplanen varför vissa åtgärder prioriterats framför andra. Slutligen bör en kostnadsberäkning göras och en tidsplan tas fram för de åtgärder som föreslås. Några åtgärder som kan föreslås i en åtgärdsplan är: Infodring Nyläggning Åtgärder på serviser Bortkoppling av dagvatten, takvatten etc. Brunnsrenovering Ombyggnad eller flytt av bräddavlopp Utjämningsmagasin där flödestoppar kan utjämnas. Separering av ledningsnät. Bräddvattenrening Många gånger är fortsatta utredningsinsatser en av de åtgärder som föreslås i åtgärdsplanen. Projektgruppen anser dock att de utredningar som behövs om möjligt bör färdigställas innan själva åtgärdsplanen tas fram. I första hand bör åtgärderna inriktas på att minska inläckaget i ledningsnätet och att minska volymen bräddat vatten. När bräddning trots dessa åtgärder ändå sker kan det ibland vara lämpligt att installera någon form av bräddvattenrening. T.ex. att installera galler vid pumpstationen, eller någon mer avancerad bräddvattenrening som t.ex. Actiflo. Se Bilaga Actiflo. Rutiner för att minimera bräddning och nödutsläpp För att begränsa bräddning och nödutsläpp är det viktigt att öka driftsäkerheten i avloppsreningsverk och ledningsnät. Det kan bland annat ske genom: kontinuerlig driftövervakning installation av larm reservkraft för elavbrott 18

att anordna utjämningsvolymer att ha mer än en pump bättre beredskap för reservdelar Projektgruppen anser att det vid alla bräddpunkter bör finnas larm som är kopplat till ett centralt övervakningssystem. Det behövs också bra rutiner som tillämpas för att minska nödutsläppens storlek eller konsekvenser i samband med reparationer och andra åtgärder. Exempel på vad som kan ingå: använda slamtömningsbil istället för avledning/bräddning arbeta nattetid eller vid annan tidpunkt då flödet är lägre utnyttja möjligheter till flödesutjämning genom att samla på sig vatten i uppströms belägna pumpstationer styra avledningen till bräddpunkt där den gör mindre skada förlägga arbete till tid av året då recipienten är mindre känslig för utsläpp av avloppsvatten Avvägningar När det gäller prioriteringen bland åtgärder på ledningsnät har verksamhetsutövaren flera aspekter att ta hänsyn till (ekonomiska, miljömässiga, praktiska, juridiska ). 19 Behovet av åtgärder på ledningsnätet är många gånger större än vad verksamhetsutövarens ekonomi tillåter. En god kunskap om ledningsnätet är nödvändig för att kunna prioritera de hälso-, miljö- och kostnadsmässigt mest effektiva åtgärderna. Åtgärder som minskar inläckaget kan på sikt innebära en ekonomisk besparing, bl.a. genom att driftsäkerheten ökar, risken för översvämningar och andra akuta fel minskar, och genom att belastningen på pumpstationer och avloppsreningsverk minskar. Att minska inläckaget till ledningsnätet är särskilt viktigt med tanke på klimatförändringarna och den ökade nederbörden, som annars riskerar att ge ökade problem med bräddningar i framtiden. Bräddningar bör naturligtvis undvikas så långt som möjligt, bl.a. av miljömässiga skäl. Målsättningen bör vara att minska inläckaget och risken för hydraulisk överbelastning på ett sådant sätt att både bräddningar och källaröversvämningar kan undvikas. Samtidigt kan det ibland vara nödvändigt att brädda för att undvika ekonomiskt kostsamma källaröversvämningar. Projektgruppen anser att bräddning bör vara den åtgärd som vidtas i allra sista hand. Intressant att lyfta fram i detta sammanhang är Miljööverdomstolens dom i mål nr. M 1146-10, beslutsdatum 2010-12-21. I detta mål befanns kommunen skyldig att betala skadestånd sedan en fastighet skadats av inträngande avloppsvatten från kommunens spillvattennät. Orsak till översvämningen var att en dämning uppstått i kommunens spillvattenledning p.g.a. ett rotpaket. Försäkringsbolaget hävdade att felet i ledningen uppstått p.g.a. att den inte underhållits på rätt sätt. Kommunen å sin sida menade att stoppet var resultatet av tillfälligheter för vilka kommunen inte var ansvarig, och att underhållet och tillsynen av ledningsavsnittet hade varit fullgott. I det aktuella fallet hade kommunen genomfört inspektioner av ledningsnätet beroende på var mest problem uppstod. Den aktuella platsen var inte prioriterad då nätet där var relativt nytt. Fastigheten ingick dock i ett omvandlingsområde där sommarstugor revs eller byggdes om för permanentbosättning. Därför fanns också växtlighet i nära anslutning till ledningen. Domstolen bedömde att huvudmannen kunde haft skäl för att, utöver normal tillsyn, utöka tillsynen av ledningsnätet i området. Tillsynen och underhållet av ledningsnätet bedömdes inte ha motsvarat de säkerhetskrav som kunde ställas. Kommunen tvingades därför betala skadestånd till den drabbades försäkringsbolag.

Tillsyn Planering och genomförande av tillsyn Läs gärna först avsnitt 5. Handledning för tillsyn av avloppsanläggningar >25 pe (12) Prioriteringar, vilka objekt är viktigast? Ta reda på vilka tillsynsobjekt som finns Det bör av tillsynsregistret framgå vilka objekt kommunen har tillsyn över. Är man osäker på om registret är uppdaterat kan man behöva börja med en inventering av vilka avloppsanläggningar för över 200 pe med anslutning upp till och med 2000 pe som finns i kommunen. (Har man övertagit tillsyn från länsstyrelsen så gäller det förstås även de större verken.) Antal objekt varierar mycket från kommun till kommun. I några finns endast ett centralt verk med tillhörande nät, i andra kan det finnas ett flertal olika orter med avloppsverk för över 200 pe. I ytterligare andra finns kanske endast ett nät som leder avloppet till ett verk i en annan kommun. För Länsstyrelsens del bör det vara känt och tydligt vilka anläggningar som faller under det egna tillsynsansvaret. Se också Tillsyn av ledningsnätsid 12. Innan tillsynsbesöken Gå igenom tidigare handlingar om objekten (tillstånd, kontrollprogram, förelägganden, tillsynsrapporter, besiktningsrapporter, miljörapporter, rapportering som ska göras enligt SNFS 1990:14 (27) med mera). Ta även reda på statusklassning (se MVGs Vattenförvaltningen och tillsyn enligt miljöbalken (14) för vägledning) för recipienterna för avloppsreningsverket och de olika bräddpunkterna. Förslag på grunder för att prioritera upp tillsynsobjekt: Objekt med recipient som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god ekologisk status, eller recipient med höga skyddsvärden. Objekt där frågor om bräddning inte har tagits upp ordentligt tidigare. Nät kan vara viktigare att kontrollera än reningsverk, eftersom orsakerna till bräddningar oftast återfinns i nätet. Bräddningspunkter på nätet kan också ha mindre och känsligare recipienter än bräddningspunkt från reningsverket. Systeminspektion eller detaljinspektion eller båda? För att kunna göra en meningsfull kontroll av hur VU dokumenterar och hanterar bräddningar är det i första hand systemtillsyn som måste tillämpas, med ett förbokat besök där VU representeras av personal med ansvar för och kunskap om de frågor som rör bräddningarna. Systemtillsyn är en metod att granska företagets ledningssystem, kompetens och förutsättningar i övrigt att bedriva sin verksamhet enligt de krav som miljölagstiftningen ställer. Den är en kontroll av att företaget självt klarar att kontrollera och styra sin verk- 20

samhet med avseende på miljöskyddet. Läs mer om systemtillsyn i Egenkontroll och systemtillsyn (13). Inslag av detaljinspektion kan även förekomma, genom att man t.ex. granskar journaler med mera. Besök i fält för att titta på bräddpunkter är nog sällan motiverat, men kanske kan vara det i vissa fall för att t.ex. titta på mätutrustning. Eventuellt samordna inspektion med besiktning Vissa anläggningar har krav på återkommande besiktning av ledningsnätet. Om besiktning ska genomföras inom en närstående framtid kan inspektionen kanske genomföras i anslutning till detta, alternativt blir besiktningen en del av själva inspektionen. Tillsynsmyndigheten kan då påverka inriktning och utformning av besiktningen efter de behov som finns på aktuell anläggning. Förbereda VU på tillsynsbesöket Kontakta VU och kom överens om en tid för tillsynsbesök. Förklara att inspektionen särskilt kommer att inriktas på bräddningar (ifall ni inte väljer att samtidigt ta upp andra frågor) och att det är viktigt att företrädare för VU med ansvar för och kunskaper om detta medverkar. Informera om vilka frågor som huvudsakligen kommer att tas upp. Det kan även, om man vill, göras genom att skicka ut den checklista som ska användas vid tillsynsbesöket. Några viktiga faktorer att kontrollera i tillsynen Tillsynsbesöket genomförs i sammanträdesform. Bilagan Checklista för tillsynsbesök ger vägledning om vilka frågor som kan tas upp och i vilken ordning. 21 Vi vill här framhålla några frågor som kan vara särskilt viktiga, och hur projektgruppen ser på dem. Kommunikation med tillsynsmyndigheten inför/vid/efter bräddning och nödutsläpp Finns rutiner för kommunikation kring bräddningar och nödutsläpp, och följs dessa rutiner? Projektgruppen anser att betydande nödutsläpp, eller nödutsläpp till känsliga recipienter eller recipienter med stora skyddsvärden etc., omgående bör rapporteras till tillsynsmyndigheten. Planerade arbeten som kan orsaka utsläpp av avloppsvatten bör alltid diskuteras med tillsynsmyndigheten innan arbetet påbörjas. Se Rutiner för att minimera bräddning och nödutsläpp sid 18. Bräddningar till följd av hydraulisk överbelastning behöver normalt inte anmälas till tillsynsmyndigheten. Även detta beror dock av faktorer som utsläppens storlek, recipientens förutsättningar och upptagningsområdets karaktär. Lämplig kravnivå bör avgöras i samråd med tillsynsmyndigheten. Lagstöd för dessa krav på rapportering När det gäller bräddning från avloppsreningsverket ställs krav på omgående rapportering i egenkontrollförordningen (25) (6 ), se sid 10. Eftersom ledningsnätet är en U-verksamhet omfattas det inte av kraven i egenkontrollförordningen. Krav på rapportering för utsläpp från ledningsnät ställs i 20 i SNFS 1990:14 (27) men det gäller årlig rapportering, inte omedelbar underrättelse. Enligt 26 kap 21 MB får dock tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren om att lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Det kan tillämpas om inte verksamhetsutövaren har eller tar fram bra rutiner för rapportering av bräddningar och nödutsläpp från nätet.