Regioner, handel och tillväxt

Regioner, handel och tillväxt Marknadskunskap för Stockholmsregionen Rapport 6 1998 Regionplane- och trafikkontoret

Tryck från Regionplane- och trafikkontoret Rapporter 1995:1 Regionplanering i praktiken 1995:2 Regionplanering i Stockholmsregionen under 1960-, 70-, 80- och 90-talen 1995:3 Trafik och miljö regionala strukturstudier 1995:4 Konsekvenser av en växande IT-pendling 1995:5 Slaget om Stockholmsregionen 1995:6 Teknisk försörjning i Stockholms län 1995:7 Massor av grus 1995:8 Storstockholms sociala geografi 1995:9 Stor- och lågkonsumenterna av trafik i Stockholms län 1995: 1 0 35 år efter EU-medlemskapet 1995: 1 1 Ekonomi och arbetsmarknad i Stockholms län år 2010 1996:1 Att handla i framtiden 1996:2 Grönstrukturen 1996:3 Sex röster om Stockholmsregionens framtid 1996:4 Det regionala arvet 1996:5 Rinkebykonferensen 1997:1 Nio gånger i livet 1997:2 Tankar om framtiden 1997:3 Våra näringar 1997:4 Minsta möjliga intrång 1997:5 Sociala konsekvenser 1997:6 Planning of the Stockholm region 1997:7 Planeringen i Stockholmsregionen 1998:1 Rörlighetens värde 1998:2 Stockholmsregionens internationalisering 1998:3 Du är med och formar framtiden i Stockholmsregionen 1998:4 Migration och förnyelse av Stockholmsregionen 1998:5 Migration över Östersjön till Stockholmsregionen Plan Regionplan 1991 Regionplan 1991, bakgr und Regionplan 1991, sammanfattning Regionplan 1991, sammanfattning, engelsk Program & förslag 94 2 Storstockholms gröna kilar. Remissammanställning Engelsk version 95 3 Kollektivtrafikstråk i Norrort 95 4 Regionala trafiksystem. Skärholmen Flemingsberg. Sammanställning av remissvar 95 5 Den osäkra framtiden 95 6 Den osäkra framtiden, studiehandledning 95 7 Riktlinjer för arbetet på en långsiktig strategi för Stockholmsregionen 95 8 Samråd 1995 96 9 Möt framtiden med öppna ögon 96 10 En ekonomisk strategi 96 11 En social strategi 96 12 En miljöstrategi 96 13 Regionplan 1991, r eviderade grundantaganden 1996 97 1 Stockholmsregionens framtid, skiss till en långsiktig strategi 97 2 Vill du delta i dialog om Stockholmsregionens framtid? Statistik Områdesdata 94 för Stockholms län Årsstatistik 95 för S tockholms landsting Årsstatistik 96 för Stockholms landsting Årsstatistik 97 för Stockholms landsting Årsstatistik 98 för Stockholms landsting Omslag: Kerstin Rundlöf, RTK Torgstånd på Karlaplan i Stockholms innerstad. Foto: Solveig Edlund. Grafisk produktion Elisabeth Eriksson, Inregia AB Katarina Tryck AB, Stockholm 1998 Beställ från Regionplane- och trafikkontoret Box 4414, 10 2 69 STOCKHOLM Tel 08-73 7 25 05, Fax 08-73 7 25 66 e-post rtk@rtk.sll.se ISSN 1104-6104

Förord Med integrationen i Europa och Sovjetunionens fall har hela den ekonomiska kartan ritats om. Utan nationella gränser återstår bara regioner som sammanhållna ekonomiska enheter. Handel blir handel mellan regioner och inte mellan nationer. Samtidigt har kunskapstillväxt och informationsteknik i grunden förändrat värdeskapandet inom ekonomin. Resultatet är en mycket snabb strukturomvandling, som berör inte bara näringslivet utan alla delar av ekonomin. Att storstäder har snabbare tillväxt än mindre orter är känt sedan länge och ett internationellt fenomen. Det gäller även Stockholm och Sverige. Men varför det förhåller sig så, och vilken roll stora städer spelar i sina länders ekonomi är inte lika uppenbart. Det finns alltjämt seglivade föreställningar om att Stockholmsregionen skulle suga ut andra regioner, att regionen alltid klarar sig själv och att det går att omfördela tillväxt från en region till en annan. Detta är grundlösa föreställningar. Det visas med eftertryck i denna rapport, som till betydande delar baseras på nittiotalets ekonomiska forskning om regional utveckling. I Sverige finns tre storstäder, med internationella mått. Stockholmsregionen är den i särklass största. Det är här som merparten av den förnyelse som är nödvändig för landets konkurrenskraft initieras. Och det är bara här detta är möjligt. Det är bara här som det finns en så stor och tät sammanhållen marknad att en långtgående och samtidigt bred specialisering kan finnas. I en ständigt pågående omvandling uppstår nya verksamheter, som så småningom sprids till andra delar av landet. I Stockholmsregionen blir bara de företag kvar som förmår och måste bära de mycket högre kostnaderna här. Starka marknadskrafter driver ut verksamheter som inte längre behöver storstadens miljö till andra orter. Men i världen är Stockholmsregionen en liten storstad. Om Sverige - och Östersjöregionen - ska bli ekonomiskt starka behövs Stockholmsregionen med dess förnyelseförmåga och dess många kontakter med andra regioner över hela världen. Utan en vital Stockholmsregion äventyras både Sveriges och Östersjöregionens framsteg. Detta kräver både en nationell och en regional politik för Stockholmsregionens utveckling. Rapporten har utarbetats av en projektgrupp vid Temaplan AB, bestående av Ulf Strömquist, Pontus Åberg och professor Börje Johansson, Jönköpings Internationella Handelshögskola. Därtill har professor Paul Cheshire, London School of Economics, bidragit med analyser av stadsutvecklingen i EU. Projektledare på Regionplane- och trafikkontoret har varit Elisabeth Krausz. För att underlätta för läsaren innehåller rapporten såväl en inledande sammanfattning som slutsatser i varje enskilt kapitel. Stockholm, oktober 1998 Bo Malmsten Regionplanedirektör

Innehåll Förord 3 Innehåll 4 Figur- och tabellförteckning 5 Sammanfattning 7 Stockholmsregionen, Sverige och EU 7 Geografiska transaktionskostnader 7 Interna skalfördelar i små och stora företag 8 Samlokaliseringsfördelar och kluster 9 Spridning mellan regioner 10 I ett nötskal 11 1 Teorier, myter och fakta 13 Tillväxt och tillbakagång 15 Position inom EU? 15 Två föreställningsvärldar 16 Ekonomisk geografi 18 Nya rön 19 Säljkostnader 20 Slutsatser om teorier, myter och fakta 22 2 Marknader och skala 23 En värld full av interna skalfördelar 23 Självförstärkande 26 Täthet och avstånd 29 Regioner, hemmamarknader och lokala arbetsmarknader 32 110 lokala arbetsmarknader 33 Sveriges största hemmamarknad 34 Mångfald av tjänster 37 Stor bredd i Stockholms varuproduktion 40 Mikroföretag och lokala arbetsmarknader 43 Efterfrågans dynamik 45 Importens villkor och möjligheter 46 Exportföretagens marknadsvillkor 51 Slutsatser om skala och marknader 53 3 Specialisering och samlokalisering 55 Specialiseringens fördelning 56 Utbildning och specialisering 59 Kluster av samlokaliserade branscher 60 Fem kluster 63 Media, marknadsföring och reklam 65 Finansiell verksamhet 67 Infokom och kontorsutrustning 71 Resor, transport- och affärstjänster 72 Medicin och hygien 73 Slutsatser om specialisering och samlokalisering 74 4 Samspel med övriga landet 75 Specialisering i små och medelstora regioner 75 Skarp specialisering 78 Spridning från Stockholm 80 Hur fördelas näringslivsförnyelsen mellan landets regioner? 83 Avgång och tillkomst i samspel 86 Centrifugala och centripetala krafter 88 Slutsatser om samspelet 90 5 Varaktiga kapaciteter och policy 92 Tillväxt utan politik 92 Tillväxt och politik 94 Faktorintensitet och specialisering 95 90 procents tillväxt 97 Alltför trubbig 98 Utbildning och marknad 98 Tillväxtfaktorer i Europas stadsregioner 99 Snabbare eller långsammare 102 Uthållig tillväxt 104 Slutsatser om varaktiga kapaciteter och policy 105 6 Referenser 107 Bilaga: Specialiseringsgrad och utbildningstäthet i alla cirka 750 branscher (enligt SNI 92) grupperade i nio sektorer enligt Långtidsutredningen1995 110 Summary 127 Zusammenfassung 134

Figur- och tabellförteckning Sammanfattning 7 Självförstärkande samband i Stockholmsregionens ekonomiska miljö 12 1 Teorier, myter och fakta 13 Ekonomisk tillväxt i Stockholmsregionen och övriga landet 1985-1996. 13 Ekonomisk tillväxt exklusive offentlig sektor i Stockholmsregionen och övriga landet 1985-1996 14 Real tillväxt i lönesumman från företag. Lokala arbetsmarknader med positiv tillväxt 1990-1996. 14 Tillväxt i hushållens reala lönesumma från olika branscher 1990-1997. 15 Regioner inom EU med större BRP per invånare än Stockholmsregionen 1995. 16 Föreställningar och begrepp 17 Kostnader för att sälja 20 2 Marknader och skala 23 Interna skalfördelar, fallande kostnader och växande avkastning 23 Omöjlig lokalisering 24 Marknad med plats för ett företag 24 Konstant avkastning 25 Växande avkastning 26 Skalfördel och marknad 27 Marknadspotential, skalfördelar och kumulativ tillväxt 27 Storlek och befolkningstäthet i Sveriges regioner1996 29 Befolkningstäthetens utveckling under 1900-talet 30 Tätheter i Stockholms län och övriga landet 1995/96 31 Medelavstånd i Stockholms län och övriga landet 31 Hemmamarknad och transaktionskostnader 32 Hemmamarknadseffekt 33 Befolkningsstorlek och befolkningstäthet för lokala arbetsmarknader 1996 34 Arbetsställen i Stockholms län 1996 35 Arbetsställen i Stockholms län och övriga landet 1996 35 Lokala arbetsmarknader och näringsbredd 1997 36 Lokala arbetsmarknader och mångfald 37 Lokala arbetsmarknader och tjänstebredd 1997 38 Lokala arbetsmarknader och mångfald av tjänsteproduktion 38 Lokala arbetsmarknader och bredden på offentligt och privat lokaliserad tjänsteproduktion 1997 39 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av privat tjänsteproduktion 40 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av offentlig tjänsteproduktion 40 Lokala arbetsmarknader och antal olika varunäringar 41 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av varuproducerande näringar 41 Lokala arbetsmarknader och bredden av naturresursoch hemmamarknadsberoende varunäringar 1997 42 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av hemmamarknadsberoende varunäringar 42 Lokala arbetsmarknader och naturresursberoende varunäringar 43 Lokala arbetsmarknader och näringsbredd 1997.. Arbetsställen med 1-4 anställda 44 Lokala arbetsmarknader och antal olika näringar. Arbetsställen med 1-4 anställda 1997 44 Lokala arbetsmarknader och mångfald av mikroföretag med anställda 45 Miljoner invånare i funktionella stadsregioner i EU som är större än Stockholmsregionen 46 Marknadspotential och importstimulans 47 Antal importföretag i Stockholms län 1996 47 Lokala arbetsmarknader och antal olika importnäringar 1997 48 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av importnäringar 1996 49 Andel av landets importföretag och sysselsättningen i Stockholms län 1996 49 Importverksam parti- och agenturhandel i Stockholmsregionen 1996 50 Stockholms läns andel av omsättningen i landets samlade parti- och agenturhandel 1996 50 Importbranscher där Stockholms län har mer än hälften av alla importföretag i landet 1996 51 Lokala arbetsmarknader och antal exportnäringar 1997 52 Lokala arbetsmarknader och antal olika exportnäringar 1997 52 Lokala arbetsmarknader och mångfalden av exportnäringar 1996 53 3 Specialisering och samlokalisering 55 Externa skalfördelar, fallande kostnader och samlokalisering 55 Samlokalisering och kumulativ tillväxt 56 Specialiseringskvot och sysselsättning i Stockholms län 1996 57

6 Specialiseringsgrad och antal branscher i Stockholms län 1996 58 Specialisering och sysselsättning i Stockholms län 1996 58 Specialiseringsgrad, sysselsättning och importföretag i Stockholms län 1996 58 Specialiseringsgrad och exportföretag i Stockholms län 1996 58 Specialiseringsgrad och sysselsättning i Stockholms län 1993 till 1996 59 Specialiseringsgrad och sysselsättningsutveckling mellan 1993 och 1996 59 Utbildning, lokalisering och marknadstillväxt 59 750 branscher rangordnade efter utbildningsintensitet. Hela landet 1996 60 Specialiseringsgrad och utbildningsintensitet i Stockholms län 1996 60 Kluster och deras omgivning av leverantörer och kunder 62 Stockholmsregionens näringslivsstruktur 1996 64 Branscher inom klustren media och marknadsföring. Stockholms län 1996 65 Undergrupper inom klustret mediarelaterade företag 66 Struktur hos klustret marknadsföringsoch reklamföretag 66 Finansiell verksamhet i Stockholms län och övriga landet 67 Kluster av finansiell verksamhet i Stockholms län 1996 68 Karaktärisering av Europas börser 1997 69 Utbildningsintensitet i finansiell verksamhet 1996 70 Klustret infokom och kontorsutrustning i Stockholmsregionen 1996 71 Introduktion av nya tekniska lösningar av företag inom klustren för IKT-produkter och kontorsutrustning 72 Utbildningsintensitet i klustret infokom och kontorsutrustning 1996 72 Stockholmsregionens kluster av företag inom området transport- och resetjänster1996 73 Affärstjänster med hög specialisering i Stockholmsregionen 1996 73 Stockholmsregionens kluster inom medicin och hygien 1996 74 4 Samspel med övriga landet 75 Befolkningsstorlek i olika typer av regioner 76 Efterfrågan och prelokaliserade resurser som specialiseringskrafter 76 Villkor för en utsträckt hemmamarknad 77 Funktionell hemmamarknad för omgivningsföretag till samlokaliserade företag 78 Samlokaliseringens kumulativa effekter 78 Specialiseringsprofil för Stockholms och Linköpings lokala arbetsmarknader 1997 79 Specialiseringsprofil för Stockholms och Skellefteås lokala arbetsmarknader 1997 79 Specialiseringsprofil för Stockholms och Vetlandas lokala arbetsmarknader 1997 79 Fallande säljkostnader och vidgade marknader 80 Näringar med hög specialisering i Stockholmsregionen 81 Övriga branscher med hög specialisering i Stockholmsregionen (Grupp 1) 81 Nya ekonomiska aktiviteter får sin inledande expansion i Stockholmsregionen och sprids 82 Näringsgrenar med låg specialisering i Stockholmsregionen 1980 82 Näringar med en låg specialisering i Stockholmsregionen minskar i övriga landet 82 Specialisering i Stockholmsregionen 1980 och förändrad branschandel i övriga Sverige 1980-1993 83 Hög och låg specialisering i Stockholmsregionen. 83 Import, specialisering och spridning 84 Antal kommuner med hög, medelhög respektive låg sysselsättningsandel i Näringslivsgrupp I. 1993 84 Antal kommuner som 1993 har hög, medelhög och låg sysselsättningsandel i Näringslivsgrupp IV 85 Successiv spridning från Stockholm till övriga landet 85 Sysselsättningstillväxt i olika branschgrupper 1980-1993. 86 Näringar som minskat sin sysselsättning med mer än 10 procent. Stockholmsregionen 1980-1993 87 Förnyelse och återanvändning 87 Hyresnivåer för kommersiella fastigheter i A-lägen 1996 88 Lokalhyrornas fördelning i Stockholmsregionen och en medelstor stadsregion 88 Index för inkomst per capita 1967 och 1990-91 89 Produktivitetsövertag för Parisregionen gentemot övriga Frankrike 1989 89 5 Varaktiga kapaciteter och policy 92 Förädlingsvärdets fördelning i Stockholms län 1996 96 Ekonomisk tillväxt i Stockholms län och övriga landet 1985-1996 97 Specialiseringsgrad för Stockholms län 97 Utbildningsintensitet i Stockholms län och övriga landet1996 98 Historiska betingelser för tillväxt efter 70-talet 100 Hierarki av marknader 101 Stadsregioner med en positiv tillväxtavvikelse 1979-1990 102 Stadsregioner med en stora negativa tillväxtavvikelser från förväntad tillväxt 1979-1990 103 Regional politik med nollsumme- och plussummekaraktär 105

Sammanfattning 7 Stockholmsregionen, Sverige och EU Stockholmsregionens ekonomi växer snabbare än ekonomin i övriga Sverige. Mellan 1985 och 1996 ökade regionprodukten (BRP) med 25 pr ocent i Stockholmsregionen, medan den växte hälften så mycket, noga räknat med 13 pr ocent, i övriga landet utanför Stockholmsregionen. Stockholmsregionens snabbare tillväxt är i och för sig inte något nytt, men sedan mitten av åttiotalet har skillnaden gentemot övriga landet ökat. Mellan mitten av femtiotalet och mitten av nittiotalet d v s de senaste 35 år en har Stockholmsregionens ekonomi vuxit med i genomsnitt 3 procent per år. Under samma period har BRP i övriga landet vuxit med cirka 2,5 pr ocent per år. Under denna periods senaste tioårsintervall var tillväxttakten lägre, med cirka 2 procent per år i Stockholmsregionen och mindre än 1 pr ocent i landet i övrigt. Tillväxten i Stockholmsregionen har således varit dubbelt så snabb som i resten av landet. Hur står sig då Stockholmsregionens ekonomi i jämförelse med andra regioner inom EU? Under femtio- och sextiotalen utmärktes svensk ekonomi av en snabb tillväxt som förde upp Sverige till en internationell tätposition efter USA och Schweiz. Sedan första delen av sjuttiotalet har svensk ekonomi vuxit långsammare än flertalet jämförbara ekonomier. Därmed har landet fallit tillbaka från sin tätposition och tillhör numera bottenskiktet inom OECD avseende BNP per invånare. Har Stockholmsregionen försämrat sina relativa position på samma sätt som hela landet? Har andra regioner i EU vuxit om Stockholmsregionen? Av drygt 200 regioner inom EU fanns det 1995 bara 13 r egioner vars BRP per invånare var större än Stock- holmsregionens. Trots den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige har således Stockholmsregionen lyckats hålla en tätposition bland Europas regioner. Vad kännetecknar då de 13 r egioner som har större BRP per invånare än Stockholmsregionen? Det mest slående i en sådan jämförelse är att de är påtagligt stora tio av dem är större än Stockholmsregionen tillsammans med hela Östra Mellansverige. Regioner med högre BRP än Stockholmsregionen kännetecknas således av att de omges av större regionala närmarknader. Geografiska transaktionskostnader Storstadsregioner är särpräglade ekonomiska miljöer. Inte minst därför att det inom EU bara finns ett drygt tjugotal som är större eller lika stora som Stockholmsregionen. Det finns samtidigt tusentals mindre och små regioner. Dessa är som regel starkt ekonomiskt specialiserade och beroende av ett begränsat antal näringar och ibland enskilda företag. Mindre regioner är också oftast beroende av marknader och tillväxt i andra regioner. Storstadsregioner är särpräglade just för att deras närmarknader oftast är tillräckligt stora för att ge självständiga betingelser för tillväxt och förnyelse. Under hela efterkrigstiden har Stockholmsregionen utmärkts av en relativt hög och stabil ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten i Stockholmsregionen är också sedan mitten av åttiotalet marknadsdriven på ett starkare och tydligare sätt än i övriga landet. Varför växer inte alla delar av landet lika snabbt? Varför finns inte alla näringar i Sverige överallt och jämnt fördelade över landet? Har Stockholmsregionen några särskilda komparativa fördelar? Hur uppstår sådana fördelar? På andra regioners bekostnad? Eller växer Stockholmsregionen av egen kraft?

8 SAMMANFATTNING Föreställningarna om moderna regioners ekonomiska utveckling har förändrats kraftigt sedan åttiotalets början. Regioner måste numera ses som självständiga marknadsplatser förenade i handel och inte som inneslutna i och underordnade delar i en nationell ekonomisk makt. Den senaste kunskapsutvecklingen om handel mellan regioner har medfört att det finns två kompletterande synsätt på regioners ekonomiska specialisering och tillväxt. Den traditionella synen, som bygger på att regioners komparativa fördelar beror på skillnader i tillgång på produktionsfaktorer, förmår inte ensam förklara regional specialisering på ett tillfredsställande sätt. Den nya och kompletterande synen innebär att geografiska marknader och rationella företag i sig skapar regioners komparativa fördelar. Geografiska marknaders utbredning och potential begränsas i första hand av hushållens pendlingsmönster. Funktionella regioners utbredning är därför i realiteten liktydig med de lokala arbetsmarknaderna. Transaktionskostnader bestäms å ena sidan av organisation, lagstiftning, konkurrensövervakning och statliga och överstatliga regleringssystem. Å andra sidan avgörs transaktionskostnaderna av egenskaperna i nätverk som formar logistiska system för personkontakter, information och flöden av materiella resurser. Den ekonomiska geografins politik handlar i första hand om att påverka de geografiska transaktionskostnaderna i alla relevanta dimensioner. För kontaktintensiva produkter är transaktionskostnaderna mycket lägre vid handel inom än mellan funktionella regioner. En stor inomregional marknad ger därför avgörande fördelar för sådana produkter. Med den nya synen på funktionella regioner som marknadsplatser för handel och bärare av specialiseringsfördelar handlar ekonomisk utveckling i Sverige inte längre om nationell specialisering och konkurrenskraft utan om regional specialisering och geografiska konkurrensfördelar. Med införande av euron som ett faktum kommer en betydande del av de av nationella gränser betingade transaktionskostnaderna att elimineras inom större delen av EU. De geografiska transaktionskostnaderna får då en allt större betydelse för handel och specialisering. Följden av detta blir en ökad geografisk specialisering inom EU och förstärkning av funktionella regioner som marknadsplatser. För Stockholmsregionen betyder detta att regionen kommer att bli en marknadsplats som får allt skarpare konkurrens från större och allt mer geografiskt specialiserade regioner inom EU. Interna skalfördelar i små och stora företag Den mest slående iakttagelsen i ekonomiska verksamheters geografi är betydelsen av täthet som ger närhet. Geografisk täthet eller koncentration av företag och produktion är i grund och botten en återspegling av att skalfördelar i företagen har ett mycket starkt inflytande på lokaliseringsmönster och regioners utveckling. Utan skalfördelar kunde företag och produktion lika gärna vara jämnt utspridda i geografin. Interna skalfördelar finns i praktiken i alla små och stora företag som har sådana fasta kostnader som inte är beroende av produktionens omfattning och antalet kunder. Så snart det finns fasta kostnader i företag och geografiska transaktionskostnader finns det fördelar för företagen att utvecklas och lokalisera sig i stora marknader. Med tillräckliga skalfördelar söker sig företagen till regioner som har stora marknader och marknaderna blir stora därför att företagen söker sig dit. Det finns således ett kumulativt samband, som drivs av samspelet mellan interna skalfördelar, efterfrågan och geografiska transaktionskostnader. Interna skalfördelar i företagen blir på detta sätt en extern effekt som förmedlas i marknaden. I städer och stadsregioner blir interna skalfördelar som förmedlas i marknaden ett slags kollektiv agglomerationsfördel, som medför att den ekonomiska miljön i en region som helhet kan präglas av skalfördelar. I en värld där många näringar har interna skalfördelar söker sig många företag till samma stora marknad och därför växer stora och täta marknader på ett självförstärkande sätt. Så länge kumulativa effekter ger en växande marknadspotential skapas marknadsplats för allt fler olika branscher och företag med interna skalfördelar. För företag som lokaliseras i en sådan marknadsplats blir regionen ofta en primär hemmamarknad. Får företagen kunder utanför hemmamarknaden uppstår export till andra regioner. Större regioner jämfört med mindre är därför i allmänhet hemmamarknader för företag inom fler nischer och branscher.

SAMMANFATTNING 9 En ingående analys baserad på en indelning av svensk ekonomi i nästan 750 olika näringar visar framför allt att: Stockholmsregionen har en marknad som ger plats för nästan 300 fler olika näringar än en lokal arbetsmarknad med 100 000 invånar e. En region med 100 000 invånar e ger marknadsplats för drygt 200 fler näringar än en lokal arbetsmarknad med 10 000 invånar e. Den regionala hemmamarknadens storlek är lika avgörande för tjänste- som för varuproduktion som för mikroföretag med sina ofta mycket smala nischer. En stor regional hemmamarknad ökar inte bara bredden av företag som handlar med andra regioner i landet. Den ökar speciellt mångfalden av internationella export- och importföretag. Stockholmsregionens marknad ger upphov till utomordentligt stora och betydande hemmamarknadseffekter med export av både varor och tjänster till andra delar av landet. Stockholmsregionens speciella nationella roll ligger i att vara marknadsplats för företag som av efterfrågeoch resursskäl inte får plats i andra regioner i Sverige. I detta avseende är Stockholmsregionen en nationell gemensam resurs. Företagsinterna skalfördelar har naturligtvis inte bara ett starkt inflytande på lokaliseringsmönstren inom Sverige. Samma krafter har ett lika stort inflytande över lokaliseringsmönstren och konkurrensvillkoren mellan Stockholmsregionen och större regioner i Europa. Vad kan då politik för regional utveckling vara i en värld med företagsinterna skalfördelar, geografiska transaktionskostnader och självförstärkande tillväxt? Företagsinterna skalfördelar ligger till största delen utanför politikens domäner, därför att sådana fördelar främst är teknologiskt betingade. Men inte helt. Den mest betydelsefulla insikten är att företagsinterna skalfördelar beror på fasta kostnader och dessa kostnader beror samtidigt på hur flexibel arbetsmarknaden och andra faktormarknader är. Politik som leder till sänkta fasta kostnader för arbetskraft och kapital innebär att företagens lokalisering blir mindre beroende av den lokala marknadens storlek. Ökade fasta kostnader för arbetskraft och kapital driver således å andra sidan på företagens fördelar av att vara lokaliserade i de största regionerna, medan minskade fasta kostnader förbättrar villkoren för lokalisering i mindre regioner. Geografiskt varierande lokalhyror och fastighetsvärden spelar en speciellt stor roll för att ge företagen geografiskt varierande fasta kostnader och stöta bort företag som inte har några fördelar av lokalisering i Stockholmsregionen. Den andra slutsatsen gäller de geografiska transaktionskostnaderna som framför allt beror på transportoch kommunikationspolitikens förmåga att vidga de funktionella regionernas gränser och därmed ge utrymme för utveckling och tillväxt av alltfler näringar och företag med skalfördelar. För Stockholmsregionens del betyder en förstorad region att marknaden inom regionen kan ge plats för fler specialiserade näringar som finns i andra större storstadsregioner i Europa, USA och Japan. För mindre regioner i Sverige betyder förstorade lokala marknader att företag som har sin primära marknadsplats i storstadsregionerna i Sverige får fler lokala och regionala tillväxtmöjligheter. Samlokaliseringsfördelar och kluster Näringar som har sin primära hemmamarknad i Stockholmsregionen medför att regionens näringsliv blir specialiserat på just dessa näringar. Men är interna skalfördelar den enda förklaringen till att företag koncentreras i geografin, att det finns städer och stadsregioner och att Stockholmsregionen har en specialiserad ekonomi? Nej, interna skalfördelar måste kompletteras med ett annat fenomen som kallas företagsexterna skalfördelar. Denna typ av fördel handlar om en egenskap i en regions ekonomiska miljö som uppstår då flera företag med likartad verksamhet (samma bransch) finns i varandras närhet. I detta fall är det således inte den interna skalan i varje enskilt företag som åsyftas, utan branschens samlade skala uttryckt i antal samlokaliserade företag. När samlokaliseringsfördelar är verksamma blir varje enskilt företags kostnader fallande beroende på att antalet likartade och närbesläktade företag växer. Fördelar av samlokalisering är ett av skälen till att det finns både små och stora lokala arbetsmarknader. I små regioner får man fallande kostnader och ökad produktivitet genom samlokalisering inom en eller några få branscher, genom specialiserad samlokalisering. I storstadsregioner kan företag inom många olika branscher samlokaliseras och tillsammans bilda sam-

10 SAMMANFATTNING mansatta miljöer av samlokaliserade företag. I grunden handlar det om ett samspel mellan interna och externa skalfördelar som förstärker varandra. Det är således återigen frågan om ett kumulativt samband. Företag som har interna och externa skalfördelar söker sig till marknader där det finns företag med samlokaliseringsfördelar och där sådana företag lokaliseras uppstår fördelar av samlokalisering. En omfattande analys av utvecklingen och strukturen i närmare 750 näringar för att klarlägga samlokaliseringsfördelar och specialisering i Stockholmsregionens ekonomi visar att: Stockholmsregionen har en hög eller mycket hög specialisering i nästan 25 pr ocent av samtliga nära 750 näringsgr enar i Sverige. Näringar med hög eller mycket hög specialisering i Stockholmsregionen svarar tillsammans för nästan 40 procent av regionens totala sysselsättning. Näringar som är specialiserade i Stockholmsregionen har också sin export- och importverksamhet koncentrerad till regionen. Specialiserade näringar i Stockholmsregionen har en genomsnittligt högre utbildningsintensitet än andra näringar. Av alla som sysselsätts i näringar med hög specialisering i Stockholmsregionen finns tre fjärdedelar i branscher som också har samlokaliseringsfördelar i regionen. Företag med sådana fördelar finns i kluster av omgivningsleverantörer, konkurrenter och kunder. Dessa kluster utgör den mest dynamiska delen av regionens näringsliv. Mer än hälften av de som sysselsätts i samlokaliserade företag finns i följande fem kluster: Media, marknadsföring och reklam, finansiell verksamhet, infokom samt kontorsteknik. Näringskluster i Stockholmsregionen består av branscher som finns endast i ringa grad på andra ställen i landet. Eftersom kluster omfattar företag som bäst förmår dra nytta av en regions marknadspotential och dess varaktiga resurser bör regional näringspolitik och regionplanering i första hand ge utrymme för expansiva kluster och inte mer närsynt se till enskilda branscher eller företag. Det är samlokalisering i dess sammansatta miljö som är bärare av regionens mest betydelsefulla produktionsvillkor. Vid sidan av marknadspotential, kluster och skalfördelar är framför allt tillgången på utbildningskapacitet och välutbildad arbetskraft avgörande för Stockholmsregionens komparativa fördelar och förmågan att upprätthålla en uthållig tillväxt. Tar man fasta på kunskapsutvecklingen om självgenererad (endogen) tillväxt kommer regioners tillväxt ur inre betingelser som kan påverkas. Med denna syn handlar politik för regional utveckling om betingelser som väsentligen måste utvecklas och implementeras med lokala och regionala kunskaper även om helhetssyn och finansieringsstöd kan komma uppifrån. Stora delar av kunskapsutvecklingen i en ekonomi präglas av kollektiva egenskaper. Kunskaper som t ex utvecklas i ett visst företag sprider sig på sikt också till andra företag, andra regioner och andra delar av ekonomin. Härmed uppstår växande avkastning i ekonomin som helhet. Det betyder att ekonomins tillväxt kan påverkas med investeringar i kunskaper och FoU. Stockholmsregionen drivs framför allt av en kraftig tillväxt i såväl kunskapsintensiv tjänste- som varuproduktion. Sedan mitten av åttiotalet har förädlingsvärdet i dessa två sektorer i regionen vuxit med cirka 90 procent. Tillväxten i Stockholmsregionens ekonomi de senaste tio åren har således medfört en förstärkt kunskapsdriven specialisering. Spridning mellan regioner Det finns ett systematiskt mönster för näringslivets geografiska utveckling i Sverige. Enligt detta får en övervägande del av alla nya näringar sin tidiga expansion i Stockholmsregionen, även när verksamhetens start ägt rum någon annan stans i landet. Skälet till att nya näringar på detta sätt skjuter fart i den största regionen är att närmarknaden är större än i någon annan region. Kompletterande skäl har att göra med att Stockholmsregionen har större FoU-resurser och ett större utbud av kunskapsintensiv arbetskraft än någon annan region i landet. Vad sker då när en näringsgren på det nu beskrivna sättet fått fotfäste i Stockholmsregionen? För många produkter (varor och tjänster) uppnås en viss standardisering och rutinisering av produktion och leveranser.

SAMMANFATTNING 11 Standardisering betyder i detta sammanhang att en varas eller en tjänsts egenskaper är färdigutvecklade och kända så att fler företag kan klara av produktionen. I samband med att produkten (eller gruppen av närstående produkter) standardiseras kan de också bli mer kända och användbara för växande kundgrupper. Därmed kan fler marknader vara tillräckligt stora för att ge tillräckliga skalfördelar. Detta medför att det blir enklare för dessa aktiviteter att finna en lokalisering också i andra regioner. För produkter som utvecklas efter detta mönster sker en gradvis spridning till andra regioner. Tillväxten blir först tydlig i de två övriga stora stadsregionerna Malmö och Göteborg. För vissa produkter kan spridningen stanna där, medan andra fortsätter att växa i de medelstora regionerna. I en del fall sker spridningen till en mycket stor del av landet. Spridning av verksamhet till andra regioner sker ofta genom att produktionen dekomponeras, d v s delas upp i många delaktiviteter ( outsourcing ) av vilka vissa lokaliseras i andra regioner. Det betyder att komponenter inom industrin och delaktiviteter inom tjänsteföretag utförs i separata företag som blir leverantörer till företag som tidigare genomfört hela produktionen. De uppdelade och specialiserade företagen kan i många fall ges en friare lokalisering utanför de större stadsregionerna. Det dynamiska samspelet mellan Stockholmsregionen och landets övriga regioner kan sammanfattas på följande sätt: Drygt 80 procent av alla näringar som 1980 hade en hög specialisering i Stockholmsregionen växte i övriga landet under de följande tio åren. Näringsgrenar som var specialiserade i Stockholmsregionen under hela perioden 1980-1993 ökade sin totala sysselsättning i övriga landet med drygt 40 procent. Geografisk spridning sker i stor utsträckning hierarkiskt: Snabbast till övriga storstadsregioner, mera fördröjt till medelstora regioner, samt långsamt och endast för vissa näringar till små regioner. Små och medelstora regioner kan utvecklas genom specialisering på produkter med säljkostnader som varierar ringa med avstånd till kunder och leverantörer. I dessa mindre regioner kan företagen bli konkurrenskraftiga med hjälp av specialiserad samlokalisering. I ett nötskal Under efterkrigstiden har Stockholm som funktionell region fått sin form och täthet genom fysisk planering och infrastrukturens utbyggnad, som sänkt de geografiska transaktionskostnaderna, höjt den ekonomiska tätheten och därmed gett regionen en växande marknadspotential. En sådan potential blir bara ekonomiskt meningsfull om det finns företag med interna och externa skalfördelar. Tillsammans ger sådana företag upphov till att regionen som helhet präglas av växande avkastning på varaktiga resurser. Det finns ingen annan geografiskt integrerad marknad i Sverige som på samma sätt ger en växande avkastning med positiva spridningseffekter till andra regioner i landet. Moderna storstadsregioners komparativa fördelar bygger framför allt på förmågan att vidmakthålla en stor geografisk marknadspotential och en växande utbildningsintensitet. Grunden för regional utvecklingspolitik är att politiken uppfattar och utgår från att funktionella regioner är självständiga marknader som har egna tillväxtbetingelser. Regionplaneringens viktigaste uppgift blir med detta synsätt att underhålla och utveckla regionens samlade marknadspotential och förhindra att samhörigheten mellan regiondelar försämras. En huvuduppgift för regional utvecklingspolitik är att reducera hushållens och företagens osäkerhet om betingelser för tillväxt och mål om tillväxt. Stockholmsregionens speciella nationella roll ligger i att vara marknadsplats för företag som av efterfrågeoch resursskäl inte får plats i andra regioner i Sverige. Företag med skalfördelar söker sig till regioner med stor marknadspotential och regioner får stor marknadspotential där många hushåll och företag vill vara. När hushåll tillmäter sin livs- och boendemiljö andra värden än enbart närhet till arbetet blir marknadspotentialen stor och växande där det till låga transaktionskostnader går att kombinera kultur- och naturvärden med stor och växande ekonomisk täthet. Regionplanering för uthållig tillväxt handlar därför särskilt om att skapa fastighetsvärden som bygger på ett samspel mellan näringslivets behov av ekonomisk täthet och livsmiljöns beroende av kultur- och naturvärden samt sociala kontakter.

12 SAMMANFATTNING Figuren nedan illustrerar fyra självförstärkande samband i Stockholmsregionens ekonomiska miljö. Självförstärkande samband i Stockholmsregionens ekonomiska miljö 1 Marknadspotential och skalfördelar 2 Importstimulans Geografisk marknadspotential Geografisk marknadspotential Växande marknad Attraktivitet för företag med skalfördelar Växande marknad och importstimulans Attraktivitet för företag med importkunskaper och importnätverk Lokalisering av företag med skalfördelar Lokalisering av importföretag 3 Samlokalisering 4 Utbildning Geografisk marknadspotential med fördelar av samlokalisering Marknadspotential för företag med hög utbildningsintisitet Växande marknad Attraherar företag med samlokaliseringsfördelar Attraherar arbetskraft med hög utbildning Attraherar utbildningsintensiva företag Lokalisering av företag med samlokaliseringsfördelar Lokalisering av företag med hög utbildningsintisitet

1 Teorier, myter och fakta 13 Stockholmsregionen är otvetydigt en stor och långsiktigt växande del av svensk ekonomi. Den första mer tillförlitliga uppgiften om Stockholms läns samlade produktionsförmåga uttryckt i BNP, som för en region kallas bruttoregionprodukt BRP, finns i Skiss till ekonomisk långtidsplan för Stockholms stad 1970 1 och uppgiften gäller senare delen av femtiotalet. Tar man fasta på denna uppgift visar det sig att mellan slutet av femtiotalet och mitten av nittiotalet d v s de senaste 35 år en har Stockholmsregionens reala bruttoregionprodukt vuxit med i genomsnitt 3,0 procent per år. Under samma period har BNP för övriga landet vid sidan av Stockholms län vuxit med i genomsnitt 2,4 procent per år. Det är inte bara i långa 1900-talsperspektiv som Stockholmsregionens ekonomi påvisat en betydande växtkraft. Samma grundläggande egenskap har också gällt åttio- och nittiotalen, som präglats av mycket stora förändringar i villkoren för svensk ekonomi. Den ekonomiska tillväxten under de senaste tio åren kan tydligt illustreras med aktuell BNP-statistik, som numera också framställs för olika delar av landet. Mellan 1985 och 1996 växte S tockholmsregionens ekonomi med drygt 25 pr ocent. Detta motsvarar en årlig genomsnittlig tillväxt på drygt 2 procent. Under samma period uppgick tillväxten i landets ekonomi utanför Stockholmsregionen till 13 pr ocent d v s sedan mitten av åttiotalet har tillväxten i Stockholmsregionen varit dubbelt så stor som i resten av landet. Stockholmsregionen har härigenom till betydande del burit upp den nationella ekonomiska tillväxten. Sedan 1985 har landets samlade BNP ökat med drygt 200 miljarder kronor (i 1991 års priser) och sedan samma år har Stockholmsregionens BRP ökat med 1 ) Stadskollegiets Utlåtande och Memorial, 1970, NR 80 nästan 80 miljarder kronor d v s nästan 40 procent av den nationella ekonomins tillväxt sedan första delen av åttiotalet har skett i Stockholmsregionen. Varför växer regionens ekonomi bättre än övriga landets? Beror det på företagen och marknaden, de små eller stora företagen, eller den offentliga sektorn? Och skulle tillväxten kunna vara snabbare? Ekonomisk tillväxt i Stockholmsregionen och övriga landet 1985-1996. (Index av BRP i 1991 års priser. Index 1985= 100) Källa: SCB och RTK

14 TEORIER, MYTER OCH FAKTA Jämför man den marknadsdominerade delen av ekonomin d v s BRP exklusive offentlig sektor blir växtskillnaderna mellan Stockholmsregionen och övriga landet ännu större. Mellan 1985 och 1996 minskade den offentliga sektorns samlade verksamhet (produktion) i Stockholmsregionen med drygt 8 procent. I övriga landet växte däremot den offentliga sektorn med knappt 3 pr ocent. Ser man således på den marknadsprissatta produktionen växte Stockholmsregionens ekonomi med 35 procent mellan 1985 och 1996, vilket motsv arar knappt 3 procent per år. I övriga landet växte marknadsdelen av ekonomin med 16 pr ocent under samma period d v s knappt 1,5 pr ocent per år. Ekonomisk tillväxt exklusive offentlig sektor i Stockholmsregionen och övriga landet 1985-1996 (Index av BRP i 1991 års priser. Index 1985 = 100) Tillväxt kan också beskrivas med andra begrepp än BNP. Real tillväxt i företagen yttrar sig i en växande lönebetalningsförmåga. I Stockholms län kommer 70 procent av hushållens löner från företag. Detta gällde 1996. M otsvarande andel i övriga landet är lägre knappt 65 pr ocent samma år. Relativt sett har således Stockholmsregionen en större företagssektor än övriga landet. I Stockholms län steg hushållens reala lönesumma från företag med 4 procent mellan 1990 och 1996. I övriga landet minskade däremot hushållens löneinkomster från företag med drygt 7 procent under samma period. Detta betyder dock inte att företagssektorn krympt i alla övriga delar av landet under nittiotalet. För att översiktligt illustrera detta kan man lämpligen dela in landet i s k lokala arbetsmarknader. Totalt sett finns det cirka 110 sådana och S tockholmsregionens lokala arbetsmarknad är den största. I hundra av de lokala arbetsmarknaderna i landet minskade hushållens löneinkomster från företag mellan 1990 och 1996. D et finns således endast elva lokala arbetsmarknader i landet där hushållens lönesumma från företag växt i reala termer under nittiotalet. I följande tabell sammanfattas dessa i fallande ordning efter tillväxten i hela företagssektorn. Företagen har därtill delats in i tre storleksgrupper: småföretag med 1-49 anställda, medelstora företag 50-199 anställda och störr e företag med 200 eller fler anställda. Tabellen toppas av Gnosjö, Gislaved och Stockholm. Real tillväxt i lönesumman från företag. Lokala arbetsmarknader med positiv tillväxt 1990-1996. Procent Källa: SCB och RTK Den allmänt snabbare tillväxten i Stockholmsregionen sedan mitten av åttiotalet är således marknadsdriven på ett starkare och tydligare sätt än tillväxten i övriga landet. Vad beror detta på? Att marknaden i regionen är tätare och större? Att kunder och företag i regionen är mer framtidsorienterade? Att arbetsmarknaden i regionen är bredare och mer kunskapsintensiv? Lokal Småföretag Medelstora Större Samtliga arbetsmarknad 1-49 företag företag företag 1 Gnosjö -5 21 8 5 2 Gislaved -1 12 7 5 3 Stockholm 8 18-3 4 4 Umeå 1-11 7 2 5 Oskarshamn 1 5 2 2 6 Ljungby -1 3 4 2 7 Växjö -1 3 4 2 8 Karlskrona 1 11 0 2 9 Värnamo 1 35-17 2 10 Göteborg -2 1 4 1 11 Jönköping 1 17-5 1 Källa: Bearbetning av SCB statistik

TEORIER, MYTER OCH FAKTA 15 Som framgår har Stockholm under nittiotalet haft en betydande tillväxt i småföretag och medelstora företag. Däremot har lönesumman från större företag minskat, vilket för övrigt också gällt landet som helhet. Huvudslutsatsen av denna översikt är att Stockholmsregionens ekonomi präglas av en relativt hög och stabil tillväxt och sedan slutet av åttiotalet har framför allt mindre och medelstora företag svarat för regionens ekonomiska tillväxt. Tillväxt och tillbakagång Vad är det då för företag som växer i Stockholmsregionen under nittiotalet? Vilka branscher krymper? Detta kan också tydligt sammanfattas med den reala utvecklingen av hushållens lönesumma från olika delar av näringslivet. Följande tabell sammanfattar utvecklingen mellan 1990 och 1997 inom de mest bety delsefulla delarna. Olika branscher redovisas i fallande ordning efter lönesummans reala tillväxt i Stockholms län. Tillväxt i hushållens reala lönesumma från olika branscher 1990-1997. Procent Bransch Stockholms Övriga län landet Dataföretag och datakonsulter 105 114 Fastighetsbolag och förvaltare 43 18 Finansföretag 31 3 Kemisk industri inkl läkemedel 29 4 Konsultföretag och andra företagstjänster 27 22 Industri för tele-, el- och liknande produkter 14 16 Rekreation, kultur och sport 6-24 Energi, vatten och avlopp 5-14 Parti- och agenturhandel 4 5 Transport- och trafikföretag -2 0 Hotell och restauranger -3-12 Detaljhandel -3-7 Post- och teleföretag -6-15 Maskinindustri -6 1 Övrig tillverkningsindustri -13-8 Förlag och grafisk verksamhet -16-11 Transportmedelsindustri -25 5 Byggverksamhet -29-30 Övriga branscher inkl offentlig sektor 6 6 Hela ekonomin 7 0 Källa: SCB och Temaplan AB. I topp ligger data- och datakonsultföretag, vars reala lönesumma vuxit med över 100 pr ocent i både Stockholmsregionen och övriga landet. Skillnaden ligger i branschens relativa betydelse. I Stockholmsregionen finns mera än fyra procent av hela regionens sysselsättning i dataföretag, i övriga landet är knappt två procent sysselsatta i dataföretag. På tredje plats kommer finanssektorn, vars reala lönebetalningsförmåga vuxit med drygt 30 pr ocent i Stockholmsregionen och tre procent i övriga landet. Finanssektorn svarar numera för sju procent av hushållens totala löneinkomster i Stockholmsregionen. I övriga landet är motsvarande värde två procent. På femte plats finns en annan stor tjänstesektor med en betydande tillväxt i regionen. Det gäller konsultföretag och s k andra företagstjänster. Denna del av näringslivet står numera för drygt tio procent av hushållens samlade lönesumma i regionen. I övriga landet är motsvarande andel cirka fem procent. Vid sidan av dessa observationer visar det sig att branscher som krymper i Stockholmsregionen med två undantag också krymper i övriga landet. Det gäller maskin- och transportmedelsindustrin, som vuxit något i övriga landet. Till detta kan man slutligen lägga att det endast finns två sektorer vars lönebetalningsförmåga vuxit under nittiotalet i Stockholmsregionen och samtidigt minskat i övriga landet. Dessa två är rekreation, kultur och sport samt energisektorn. Position inom EU? Hur står sig då Stockholmsregionens produktionsförmåga i en jämförelse med andra regioner inom EU? Under femtio- och sextiotalen präglades svensk ekonomi av en snabb tillväxt som förde upp Sverige i en internationell tätposition efter USA och Schweiz. Sedan första delen av sjuttiotalet har svensk ekonomi haft en långsammare tillväxt än flertalet jämförbara ekonomier. Sverige har förlorat sin tätposition i BNP per invånare och tillhör numera bottenligan inom OECD. Har Stockholmsregionen följt samma mönster? Har flertalet regioner i EU vuxit om Stockholmsregionen i termer av BRP per invånare? Av drygt 200 regioner inom EU fanns det 1995 13 regioner med större BRP per invånare än Stockholmsregionen. Trots den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige håller således Stockholmsregionen en tätposi-

16 TEORIER, MYTER OCH FAKTA Två föreställningsvärldar Ekonomisk tillväxt och förnyelse är i grunden en marknadsföreteelse med ömsesidiga och kumulativa samband mellan efterfrågan och utbud. Efterfrågan ger potentiella geografiska marknader som stimulerar utbud och produktion samtidigt som utbud av resurser och produkter skapar efterfrågan på marknaden. Föreställningar och fakta om Stockholmsregionens ekonomiska utveckling måste således handla om såväl utbuds- och efterfrågefaktorer som samspel mellan utbud och efterfrågan som förmedlas i och vid sidan av marknaden både i och utanför Stockholmsregionen. Förklaring förutsätter begrepp och översiktliga förenklingar. Med en sådan förenkling finns det två grundläggande dimensioner för beskrivning och analys av ekonomisk tillväxt och förnyelse i regioner. Å ena sidan finns det efterfrågan som riktas mot regionens ekonomi en geografisk marknadspotential. Å andra sidan finns det varaktiga kapaciteter för produktion. Exempel på varaktiga kapaciteter är arbetstion bland regionerna i EU. Vad kännetecknar då de regioner som har en större BRP per invånare än Stockholmsregionen? Det är svårt att finna någon gemensam nämnare. Det mest slående i en sådan jämförelse är att tio av dessa regioner omges av regionala marknader som är större än Stockholmsregionen tillsammans med hela östra Mellansverige. Den största av dessa regionala marknader inom EU är Paris. Därnäst följer Oberbayern och Mittelfranken som är två delar av den stora sydtyska marknaden i Bayern. I följande tabell sammanfattas alla regioner inom EU som har större BRP per invånare än Stockholms län. Regioner inom EU med större BRP per invånare än Stockholmsregionen 1995. Rangordnade regioner efter den omgivande marknadens storlek Region Omgivande regional BRP per invånare marknad i BRP ECU Miljarder ECU Il de France 310 28 500 Oberbayern 260 27 500 Mittelfranken 260 21 600 Stuttgart 220 23 800 Karlsruhe 220 22 000 Lombardia 210 23 000 Greater London 170 24 100 Darmstadt 160 30 000 Antwerpen 120 24 100 Emilia-Romagna 90 22 800 Wien 70 28 500 Stockholm 60 21 300 Hamburg 60 23 600 Bremen 20 26 500 Källa: EUROSTAT (Uttryckt i köpkraftsparitet) Som framgår är det endast Hamburg och Bremen som har mindre regionala närmarknader än Stockholm. Den viktigaste slutsatsen av denna översikt är att Stockholmsregionen, trots en långsiktigt svag ekonomisk utveckling i landet som helhet, upprätthållit en produktionsförmåga i klass med flertalet ledande och större regioner inom EU. Med dessa både korta och långa svenska och europeiska perspektiv har således Stockholmsregionens ekonomi uppvisat en påtagligt uthållig tillväxt och förnyelseförmåga. Hur skall detta tolkas? Växer regionens ekonomi av egen kraft? Vari ligger denna kraft och dess mekanismer? Har den förändrats? Är den uthållig i framtiden? Är tillväxtförmågan starkt beroende av hur det går för svensk ekonomi? Eller är den mer eller mindre oberoende av hur det går för Sverige? Stimulerar regionens tillväxt och förnyelse andra delar av landet? Är ekonomisk tillväxt i Stockholmsområdet ett komplement till övriga landet? Eller är tillväxt och förnyelse i Stockholmsregionen ett hot och ett substitut för tillväxt som likaväl kan ske utspritt på flera små regioner? Det finns också andra grundläggande frågor. Varför finns inte alla typer av ekonomisk verksamhet i Sverige överallt och jämnt fördelade över landet? Och varför växer inte alla delar av landet lika snabbt eller lika långsamt? Hur stor är en hemmamarknad? Varför har inte alla regioner lika stor hemmamarknad? Har Stockholmsregionen några särskilda komparativa fördelar? Hur uppstår sådana fördelar? Ingen av dessa frågor kan ges något meningsfullt svar utan en djuplodande diskussion och analys av grundläggande föreställningar, myter och fakta om regioners och särskilt storstadsregioners ekonomiska betingelser. Det finns flera utgångspunkter för en sådan diskussion och analys. En mer grundläggande föreställning är att Stockholmsregionens uthålliga tillväxt inte ensidigt kan förstås som antingen utbuds- eller efterfrågedriven.

TEORIER, MYTER OCH FAKTA 17 kraftens utbildning, byggd miljö och annan infrastruktur. Tillsammans med företagens kapitalresurser kallas sådana kapaciteter vanligen produktionsfaktorer. På ett teoretiskt plan kan regionalt varaktiga kapaciteter och geografisk marknadspotential ses som två separata huvudbegrepp även om deras långsiktiga utveckling betingas av ömsesidighet. Föreställningar och begrepp Interna skalfördelar Geografisk marknadspotential Företagsspecifika produktionsvillkor Regionalekonomiska föreställningar Externa skalfördelar Varaktiga kapaciteter Vid sidan av dessa två huvudbegrepp finns det produktionsvillkor som antingen kan ses som gemensamma aggregerade för en hel region eller som företagsspecifika. De senare kan präglas av två olika typer av teknologiska egenskaper antingen s k interna eller externa skalfördelar. De aggregerade produktionsvillkoren sätter gränser för regionens produktionsmöjligheter. Med dessa begrepp, som senare kommer att preciseras, finns det således i huvudsak två olika föreställningsvärldar för att förklara regioners ekonomiska utveckling. I det följande görs först en åtskillnad mellan föreställningar om regional utveckling betingad av varaktiga kapaciteter och utveckling betingad av geografisk marknadspotential. Den senare behandlas först och ges störst utrymme. Det främsta motivet för detta är att kunskapsutvecklingen under åttio- och nittiotalen framför allt ligger i nya insikter om efterfrågan och företagsspecifika produktionsvillkor som dynamiska faktorer för regional tillväxt och komparativa fördelar. Föreställningar om varaktiga kapaciteter och aggregerade produktionsvillkor tillhör i högre grad en mer traditionell syn som oftast leder till slutsatser om komparativa fördelar baserade på regional resurstillgång och utbudspolitik. Sedan mitten av 1980-talet har det också tillkommit en nydanande kunskapsutveckling om aggregerade produktionsmöjligheter som medfört en ny syn på ekonomisk tillväxt. Med denna teori blir o- lika regioners tillväxt inte längre ett nollsummespel. 2 Den väsentliga skillnaden mellan synsätt som betonar varaktiga kapaciteter och synsätt som betonar efterfrågan och företagsspecifika produktionsvillkor ligger i synen på regionen som marknadsplats. Med det senare synsättet tydliggörs betydelsen av regionen som marknad för tillväxt och förnyelse. I detta fall blir marknaden både skapare och bärare av komparativa fördelar. Politik för regional utveckling blir i detta fall frågan om åtgärder i marknaden, dess institutioner, mekanismer och mötesplatser. Med betraktelsesätt som i stället utgår från varaktiga kapaciteter och gemensamma produktionsvillkor i en region framhävs betydelsen av regionens förmåga att ackumulera resurser särskilt kapital och utbildning för tillväxt och förnyelse. Detta betyder naturligtvis inte att det senare synsättet har mindre relevans än det som betonar efterfrågan och företagsspecifika produktionsvillkor. Regional utveckling handlar om såväl efterfrågan och utbud som förmågan att ackumulera resurser i form av varaktiga kapaciteter. I det följande kommer samband och mekanismer i de skisserade föreställningarna att behandlas och det kommer att visa sig att alla ger betydande insikter för att förklara Stockholmsregionens ekonomiska roll och dess samband med andra regioner. Den följande analysen kommer först att behandla efterfrågan och interna skalfördelar i företagen. Därefter behandlas efterfrågan och externa skalfördelar. 2) J Bröcker, Regional Policy Lessons from the New Theories of Groth and Location, C Sørensen (ed), Empirical Evidence of Regional Growth The Centre-Periphery Discussion, Danish Ministery of the Interior, Köpenhamn, 1997.

18 TEORIER, MYTER OCH FAKTA Med dessa två kapitel som grund analyseras därefter Stockholmsregionens ekonomiska samspel med övriga landet. I det femte kapitlet diskuteras slutligen varaktiga resurser och policy. Huvudrubrikerna blir således följande: Marknader och skala Specialisering och samlokalisering Samspel med övriga landet Varaktiga kapaciteter och policy Först ges en kort introduktion till den senaste tidens kunskapsutveckling och synsätt. Ekonomisk geografi Föreställningarna om moderna regioners ekonomiska och sociala utveckling har förändrats kraftigt under de senaste decennierna. Den tidigare synen dominerades starkt av ett slags endobiotisk föreställning, som innebär att en region framför allt präglas av att den är innesluten i en större organism som är liktydig med den nationella ekonomin och staten. 3 Med denna syn formas inte bara villkoren för tillväxt och förnyelse i en region av nationella förhållanden och beslut. Med samma synsätt får den inneslutna regionen huvuddelen av sin näring från den större nationella organismen som oftast företräds av staten. Till samma världsbild hör också att nationer är marknader, där enskilda regioner är inlemmade. Det senare är framför allt en återspegling av att traditionell handelsteori ser handel som utbyte mellan nationer och inte mellan regioner. I sådan teori behandlas nationer som dimensionslösa punkter där alla produktionsfaktorer ögonblickligen och utan särskilda kostnader kan flyttas om mellan verksamheter och platser inom landet och där kostnaderna för omflyttning av resurser och transporter är försumbara. Det är inte bara i läroböcker i handelsteori som nationer är grundbegrepp. Samma gäller synen på globalisering där storföretag oftast är liktydigt med multinationella företag d v s sådana företag ses i första hand som aktörer på mångnationella marknader. Som moderna och aktuella exempel på detta kan nämnas Porter och efterföljare. 4 Till en nationell grundsyn hör vidare föreställningen att makroekonomisk politik är huvudinstrumentet för ekonomisk utveckling och för regioner handlar det därutöver om att komplettera sådan makropolitik med en korrigerande oftast kompensatorisk regionalpolitik. Till samma föreställning hör dessutom myten att ekonomisk tillväxt i grunden bestäms av utifrån givna exogena faktorer som inte är påverkbara. Det endobiotiska sättet att se på regioner har särskilt starka rötter i Sverige med dess statliga förvaltningstradition och tilltro till nationella beslut och projekt. Under senare tid uttrycks detta särskilt tydligt i direktiven till den senaste regionalpolitiska utredningen. Dessa direktiv sammanfattas på följande sätt: Utredare tillkallas för att kartlägga de regionala konsekvenserna av förändringen i den statliga sektorn 5. I betänkandet från utredningen SOU 1997:13 har följaktligen det inledande huvudkapitlet rubriken Staten och regionerna. Även om det visar sig att utredningen, som antog namnet REKO-STAT-utredningen, uppfattar regioners utveckling som en större fråga än vad inledningsrubriken anvisar har utredningen ett förhållandevis traditionellt synsätt. Den handlar till syvende og sist om hur statliga s k sektorsansvar bör samordnas på regional nivå för att få ut bästa effekt. Med det senare menas en högre tillväxt i alla landets regioner och regionalt balanserad tillväxt. Instrumentet enligt utredningen är den s k stora regionalpolitiken, d v s statens alla resursinsatser inom skilda sektorer inklusive socialförsäkringssystemen. Perspektivet är således i grund och botten enhetsstatens ansvar och administrativa roll för den stora nationella budgetfördelningen där statens regioner ingår. Utredningen återspeglar endast i blygsam omfattning insikter om en omvärld med kontinenter och regioner där marknader snabbt förändras och direkt påverkar villkoren för regioners tillväxt och förnyelse i Sverige, utan att ta omvägen över en nationell entitet. Det finns heller ingen analys som visar om olika regioner i Sverige har olika ekonomiska roller. Moderna begrepp som regionernas globalisering, territoriell kon- 3) Endobiotisk kommer från endo och bios. Endo är förled som anger att det som kommer efter finns eller sker i det inre av något. Endobios är således ett uttryck för ett levnadssätt som innebär att en organism vanligen en svamp lever inuti en större organism. 4) M E Porter, The Competitive Advantage of Nations, 1990. Ö Sölvell, I Zander och M Porter Advantage Sweden, 1991. 5) Kommittédirektiv Dir 1995:144.

TEORIER, MYTER OCH FAKTA 19 kurrens, geografiska marknadspotentialer, transaktionskostnader, hemmamarknader, växande avkastning och externa effekter behandlas överhuvud taget inte. Härmed förenklas inte bara synen på moderna regioners utveckling. Man undviker också att analysera mer genuina hot och möjligheter för tillväxt, förnyelse och samspel mellan olika regioner. Däremot verkar s k fragmentarisk tillväxt, där tillväxten är olika kraftig i näraliggande geografiska miljöer, vara ett avgörande begrepp. Det finns emellertid ingen djupare analys i utredningen av varför tillväxten är fragmentariserad. Stockholmsregionen ses i praktiken som en bland alla regioner i Sverige utan några särskilda egenskaper, annat än att en stor del av statens inkomster genereras i regionen och att en del mindre statliga utgiftsområden är större i Stockholmsregionen. I den följande beskrivningen och analysen av Stockholmsregionens ekonomi är perspektivet ett annat och inte statens. Här handlar det om drivkrafter, mekanismer och strukturer för regioners tillväxt, specialisering och ömsesidiga utbyte genom handel med varandra och med omvärlden. Utgångspunkten är att regioners ekonomiska utveckling väsentligen är en funktion av enskilda beslut i hushåll och företag förmedlade i geografiska marknader, vars villkor formas av institutionella ramar och infrastruktur. En endobiotisk syn på regioners tillväxt och förnyelse är numera lika omodern som merkantilismen var i början av seklet. Sedan slutet av sjuttiotalet har en endobiotisk föreställning om regioners utveckling ersatts med synsätt och kunskaper som i stället betonar och klargör att regioner är: Geografiska områden som utmärks av koncentrationer och infrastruktur som ger särskilt stor faktorrörlighet inom sina funktionella gränser, självständiga ekonomier förenade i nätverk och handel och därmed också indragna i konkurrens med varandra, hemmamarknader som präglas av växande avkastning och externa effekter, integrerade miljöer som kan ge självgenererad eller inifrån kommande s k endogen tillväxt och förnyelse. Det finns flera förklaringar till denna syn på regional tillväxt och förnyelse. Till de mest betydelsefulla hör uppenbara förändringar i villkoren för tillväxt och förnyelse under de senaste decennierna. Företagen och den ekonomiska strukturen i de ledande regionerna har snabbt förändrats från energi- och naturresursberoende produktion av lågvärdiga varor och enkla tjänster till användning av kunskap, kreativitet, nätverk och logistik för alltmer sammansatta och högvärdiga produkter. Lokaliseringsvillkoren har ändrats och betydelsen av tillgänglighet till regionala marknadsplatser har kraftigt förskjutits. Intensifierad kunskapsutveckling om regioners betingelser för produktion, tillväxt, handel och sysselsättning har samtidigt tillfört nya synsätt och insikter. Ända fram till 1980-talet intog komparativ a fördelar en helt dominerande roll för att klargöra handelns drivkrafter och utveckling. Med teorin om komparativa fördelar menas förenklat uttryckt att ekonomier handlar med varandra för att dra ömsesidiga fördelar av varandras olikheter och särskilt av skillnader i respektive regions varaktiga kapaciteter. Nya rön Under de senaste femton åren har det skett ett delvis omvälvande nytänkande inom internationell ekonomi, som innebär att ekonomisk specialisering framför allt bygger på växande avkastning och inte primärt på utnyttjande av olikheter i tillgången på resurser. Med växande avkastning som grundförklaring utvecklas handel därför att det finns fördelar av specialisering också bland ekonomier och regioner som från början liknar varandra och till och med har samma relativa tillgång på resurser. Med enbart komparativa fördelar kan man svårligen förklara att till synes helt lika produkter framställs i olika regioner för att därefter skeppas mellan dem. Det finns flera exempel på studier av svensk ekonomi och regional utveckling som bygger på en mer traditionell tillämpning av komparativa fördelar och faktorintensiteter, d v s den relativa tillgången på arbetskraft, utbildning, kapital och mark. Till dessa hör ett flertal studier av Olsson och Tillväxtens drivkrafter av Olsson och Vinell. 6 6) L Olsson, Regionens specialisering och internationella beroende, ERU, 1977. L Olsson Att utmönstra industrier med goda framtidsutsikter, Ds Ju 1979:2. L Olsson och L Vinell, Tillväxtens drivkrafter, Industriförbundets Förlag, 1987.

20 TEORIER, MYTER OCH FAKTA Bristerna i traditionell teori om komparativa fördelar innebär att man inte kan förklara nationell och regional specialisering på ett tillfredsställande sätt. Den traditionella teorin säger heller inget om de produkter som inte handlas mellan nationer eller regioner d v s specialisering i s k non-tradables. Med växande avkastning som kompletterande grundförklaring finns det ett bredare sortiment av komparativa fördelar och handelsflöden. Med den nya handelsteorin som betonar växande avkastning har samtidigt de tidigare intellektuella gränserna mellan internationell ekonomi och regional ekonomi suddats ut på ett grundläggande plan. I stället är det ekonomisk geografi som står i förgrunden och man kan som t ex Krugman (1991) häv da att EUs uppdrag är att eliminera den internationella ekonomin i Europa och ersätta den med ekonomisk geografi. Nationell specialisering övergår då till geografisk specialisering. Detta framträder troligen tydligast i EGdomstolens uttolkning av EU-rätten. Domstolens tolkning tar oftast sin utgångspunkt i att integrationen är något positivt som skall främjas. An ever closing union anges i Romfördragets preambel som ett mål att sträva efter i sig och inte endast ett medel för att uppnå andra mål. Med fri rörlighet för arbetskraft, kapital, varor och tjänster inom EU blir konsekvensen att nationellt betingade marknadsgränser ersätts med ekonomisk geografi. Regioner blir då marknader och bärare av specialiseringsfördelar. Finns det inga särskilda nationella marknader återstår bara regioner som ett slags partikulära geografiska marknader. Handel blir då handel mellan regioner. I framtiden finns det inga skäl att förmoda att politiska gränser inom Europa kommer att definiera s k relevanta marknader inom EU och dess framtida utvidgning. Relevanta marknader är ett grundbegrepp i all modern konkurrensrätt. Säljkostnader Relevant marknad bestäms av vad som är produktmarknaden och den geografiska marknaden. Produkter varor och tjänster som är jämförbara i egenskaper, pris och användning tillhör samma produktmarknad. Den geografiska marknaden är helt och hållet en funktion av transportmöjligheter och transportkostnader samt de aktuella produkternas transporterbarhet. Som ett samlande begrepp för alla kostnader förenade med överföring av produkter mellan säljare och köpare talas numera ofta om s k generaliserade transaktionskostnader, som med ett producentperspektiv förenklat kan kallas säljkostnader. I sin mest allmänna form kan den generaliserade transaktionskostnadens avståndsberoende illustreras med följande figur. Den övre kurvans första del gäller närmarknadens transaktionsvillkor för produkter vars transaktionskostnader är särskilt avståndskänsliga eller närhetsberoende. Den kraftigt växande delen återspeglar transaktionskostnaderna för att övervinna närmarknadens gränser och barriärer och därefter vidtar fjärrmarknadens villkor. Kostnader för att sälja Generaliserade transaktionskostnader Avstånd Men varför finns det så stora variationer i de geografiska transaktionskostnaderna? Är inte moderna ekonomier på väg att lämna en struktur där stora och tunga transporter växer snabbt? Det är sant, men transporter av gods är bara en liten del av alla geografiska transaktionskostnader. En huvudförklaring till att det finns geografiska transaktionskostnader är att i alltmer kvalificerad tjänsteproduktion måste producenter och konsumenter träffas. För vissa produkter är kurvan för transaktionskostnader flack och utdragen, vilket kan gälla för både trävaror och läkemedel när dessa blivit standardiserade. Det finns också flera exempel på tidigare kvalificerade tjänster som med hjälp av standardisering, internet och