Tillväxt, åldersfördelning och 40-talisternas pensionering

2003:086 SHU EXAMENSARBETE Tillväxt, åldersfördelning och 40-talisternas pensionering LARS NILSSON TIMO RYHÄNEN Samhällsvetenskapliga och ekonomiska utbildningar NATIONALEKONOMIPROGRAMMET C-NIVÅ Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Nationalekonomi Vetenskaplig handledare: Jerry Blomberg 2003:086 SHU ISSN: 1404 5508 ISRN: LTU - SHU - EX - - 03/86 - - SE

SAMMANFATTNING Uppsatsen behandlar relationen mellan åldersfördelning och tillväxt. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det har funnits ett samband mellan dessa historiskt sett. Tillväxten påverkas av makroekonomiska variabler som sparande och investeringar. I uppsatsen undersöks även hur dessa variabler påverkas av ändringar i åldersfördelningen. Med detta som utgångspunkt undersöks vidare vad effekten blir på tillväxten i Sverige när 40-talister pensionerar sig. Undersökningen görs med hjälp av Franco Modiglianis livscykelteorin (1954), som visar hur en människas spar- och konsumtionsbeteende ändras beroende på vilken fas i livet hon befinner sig i. Vidare används Gary S. Beckers humankapitalteori (1960) enligt vilket en persons värde på arbetsmarknaden kan värderas genom graden av utbildning, träning och mängden arbetslivserfarenhet. Slutsatsen i denna uppsats är att det finns ett samband mellan åldersfördelning och tillväxt. Vidare kom vi fram till att när 40- talisterna pensionerar sig kommer detta att påverka tillväxten negativt. I

ABSTRACT This thesis deals with the relationship between age structure and growth. The purpose of this thesis is to investigate if there has been a relationship between these historically. Growth is affected by macro economic variables such as savings and investments. This thesis investigates also how this variables is affected by changes in the age structure. From this starting point we investigate further the effect of the retirement of the people in Sweden born in the 1940`s. This thesis is conducted with life cycle theory developed by Franco Modigliani, which shows how the consumption- and savings behavior of a person changes depending on which phase of his life he is at. It is further conducted with human capital theory developed by Gary S. Becker (1960), according to which the value of a person in the labour market can be measured with the degree of education and the amount of experience in the working life. The conclusion of this thesis is that there is a relationship between age structure and growth. Another conclusion is that the retirement of the people born in the 1940`s will have a negative effect on the growth rate. II

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... I ABSTRACT...II Kapitel 1 INLEDNING...1 1.1 Problemdiskussion...1 1.2 Syfte...4 1.3 Metod...4 1.4 Avgränsning...5 1.5 Disposition...5 Kapitel 2 TEORI...6 2.1 Inledning...6 2.1 Tillväxtteori...6 2.2 Livscykelteorin...8 2.3 Humankapitalteorin...10 2.4 Härledning av åldershypoteser...11 2.5 Ålderseffekter på ekonomin om man kombinerar endogen tillväxtteori, livscykelteorin och humankapitalteorin...11 Kapitel 3 ÅLDERSFÖRDELNINGEN I SVERIGE OCH DESS PÅVERKAN PÅ TILLVÄXTEN...13 3.1 Demografiska förändringar i Sverige...13 3.2 Hur påverkar åldersfördelningen olika makroekonomiska variabler?...15 3.2.1 Sparande...16 3.2.2 Investeringar...17 3.3.3 Bytesbalans...18 3.3.4 Tillväxt...19 3.3.5 Sammanfattning...19

Kapitel 4 HUR KOMMER DEN SVENSKA EKONOMIN ATT UTVECKLAS NÄR NÄR 40-TALISTERNA GÅR I PENSION?...20 4.1 Demografiska prognoser...20 4.1.1 Barn och ungdomar 0-19 år...21 4.1.2 Unga vuxna 20-29 år...21 4.1.3 Yngre medelåldern 30-49...21 4.1.4 Övre medelåldern 50-64...22 4.1.5 Yngre pensionärer 65-74...22 4.1.6 Den äldsta gruppen 75+...22 4.2 Vilka effekter får 40-talisternas pensionering på ekonomin?...23 4.2.1 Sparande, investeringar och bytesbalans...23 4.2.2 Effekten på tillväxten...24 4.2.3 Mildra effekterna av 40-talisternas uttåg...25 4.2.4 Svagheter i analysen...25 Kapitel 5 AVSLUTANDE DISKUSSION...26 KÄLLFÖRTECKNING

Kapitel 1 INLEDNING 1.1 Problemdiskussion Vad kommer den demografiska förändringen som Sverige står framför att ha för effekter på ekonomin? Detta ämne är aktuellt och intressant i och med att det håller på att ske stora demografiska förändringar i västvärlden, snittåldern stiger hela tiden, samtidigt som födelsetalet faller (SCB 1999). I Sverige är ämnet aktuellt på grund av att 40-talisterna snart kommer att pensionera sig. Detta är en stor del av den yrkesverksamma befolkningen och som dessutom har mest arbetserfarenhet i dag. Under 1940-talet föddes det 1,3 miljoner barn i Sverige. Att detta är mycket märks om man jämför med 1930-talet då det föddes 0,9 miljoner barn och 1950- talet då det föddes 1,1 miljoner barn.(ibid) 40-talisterna är alltså den största yrkesverksamma gruppen och är samtidigt den som har den enligt (Malmberg och Lindh 1999) största positiva effekten på tillväxten. Detta p g a att de har hög nivå av humankapital och ett högt sparande, dessa faktorer påverkar tillväxten positivt. Just nu är attityden till äldre på arbetsmarknaden inte särskilt positiv, på många håll försöker arbetsgivarna och löntagarorganisationer gemensamt finna former för att pensionera arbetskraft som passerat 55-årsåldern. Den utveckling kan om den fortsätter medföra stora påfrestningar på samhällsekonomin när 40-talisterna snart lämnar arbetskraften (ESO 2000:13). Om knappt tio år börjar befolkningen i den normalt förvärvsaktiva åldern att minska, vilket leder till att försörjningsbördan ökar. Med försörjningsbördan menas det antal personer en sysselsatt i genomsnitt har att försörja. Eftersom födelsetalen under större delen av 1990- talet varit mycket låga, fylls det inte på tillräckligt med arbetskraft. Ytterligare tio år senare, 1

når 40-talisterna den ålder då behoven av sjukvård och omsorg ökar kraftigt. Då växer bördan ännu kraftigare för den förvärvsaktiva befolkningen, som enligt prognoser fortsätter att minska även under 2020-talet (SCB 2000). Relationen mellan antalet personer i de arbetsföra åldrarna och summan av befolkningen som ligger utanför detta åldersintervall (summan av personer under 20 samt över 65 års ålder) kan ses som ett mått på befolkningens försörjningsbörda. Det måttet används ofta när man vill bedöma de ekonomiska konsekvenserna av befolkningsutvecklingen. Man kan dela upp försörjningsbördan två delar, en som härrör från barn och ungdomar under 20 års åldern och en andra del som härrör från ålderspensionärerna. Motivet till detta är att barn och ungdomars del av försörjningsbördan kan ses som en investering eftersom man t ex utbildar sig under denna period. I figur 1.1 nedan ser vi försörjningsbördan i Sverige mellan 1960-2000. Där kan vi se att den äldre befolkningens del av försörjningsbördan har ökat (Scb 2000). 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 Barn och ungdomars del av bördan Pensionärers del av bördan Totala försörjningsbördan Figur 1.1 Försörjningsbördan i Sverige mellan 1960-2000 Källa: SCB Nedan kommer två figurer, den ena visar andelen 45-64-åringar i Sverige mellan 1960-2000, som enligt Lindh och Malmberg har den mest positiva effekten på tillväxten, den 2

andra visar hur tillväxten har förändrats mellan 1960-2000. Om man jämför figurerna så märker vi att när andelen 45-64 åringar minskar så tenderar också tillväxten att minska 1. 26,0 25,0 24,0 23,0 % 22,0 21,0 20,0 19,0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År Andel 45-64 åringar Figur 1:2 Andel 45-64 åringar i Sveriges befolkning mellan 1960-2000 Källa: SCB % 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0-1,0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995-2,0-3,0 År Förändring i BNP Trendlinje Figur 1:3 Procentuell Förändring i Sveriges BNP mellan 1960-2000 Källa: SCB 1 Figur 1.2: Tillväxten påverkas givetvis av många andra faktorer än åldersfördelningen 3

Forskningen inom detta område är relativt nytt. Man har länge förbisett sambandet mellan tillväxt och åldersfördelning. I början av 1990-talet gjorde Mankiw, Romer och Weil (1992) en vidareutveckling av Solows tillväxtmodell. Enligt denna modell var tillväxten endogen. Det intressanta med denna modell var att den visade att ålderstrukturen kan ha effekt på tillväxten. Man kan säga att de första försöken att förklara sambanden mellan åldersstrukturen och tillväxten gjordes efter utvecklingen av denna modell. Svenska studier har gjorts inom området av Bo Malmberg och Thomas Lindh. De har gjort studier om hur sambandet mellan tillväxt och åldersfördelning ser ut i Sverige och OECD-länderna. I sin studie om sambandet i OECDländerna jämförde Lindh och Malmberg (1999) 50 OECD-länder mellan åren 1950-1990. I denna kom de fram till att det finns ett starkt samband mellan åldersfördelning och de långsiktiga trenderna i tillväxten. De fann att åldersgruppen 50-64 år har den mest positiva effekten. Ekonomen Björn Andersson (1998) har gjort en studie där han undersöker sambandet mellan åldersfördelning och tillväxt i de skandinaviska länderna och kommer fram till liknande slutsatser som Lindh och Malmberg. Det denna uppsats ämnar göra är att med hjälp av den teori som finns och den forskning som bedrivits undersöka om det finns ett samband mellan åldersfördelning och ekonomiskt tillväxt för att sedan försöka se vilka effekter 40-talisternas pensionering får för tillväxten en tid framöver för Sverige. 1.2 Syfte Syftet med den här uppsatsen är att undersöka sambandet mellan åldersfördelningen av ett lands befolkning och den långsiktiga ekonomiska tillväxtnivån. Sedan görs en prognos om vad som bör hända med tillväxten i Sverige när 40-talisterna går i pension. 1.3 Metod I detta arbete görs en kvalitativ studie om sambandet mellan åldersfördelning och ekonomiskt tillväxt. Den teoretiska bas som används är den endogena tillväxtteorin, humankapital teorin och livscykelteorin. I tillväxtteori är sparkvoten och humankapital 4

avgörande faktorer för tillväxten. Enligt livscykelteorin och humankapitalteorin varierar sparande respektive humankapitalnivån med en människas ålder. Uppsatsens prognos i kapitel 4 bygger på de historiska samband som funnits mellan de makroekonomiska variablerna och åldersfördelningen som presenteras i kapitel två och tre. Befolknings prognoserna som används är gjorda av SCB. Frågan om hönan kom före ägget eller ägget före hönan besvaras på olika sätt beroende på var man tar sin utgångspunkt. Uppsatsen tar utgångspunkt i åldersstrukturen och säger därför att åldersstrukturen orsakar långsiktiga variationer i de makroekonomiska trenderna. 1.4 Avgränsningar I rapporten analyserar vi endast de demografiska förändringar som den svenska ekonomin kommer att utsättas för. Detta är en begränsning eftersom starka demografiska effekter ingalunda är något som enbart Sverige kommer att drabbas av under 2000-talet. En annan viktig avgränsning är att vi inte behandlar pensionssystemet. Detta är ju annars en fråga som man i första hand brukar fokusera i diskussioner om hur åldrandet påverkar ekonomin. Vi har heller inte gått in på hur offentliga utgifter och statsfinanser påverkas av åldersförändringar. 1.5 Disposition Kapitel 2 är en teoridel som går igenom tillväxtteori, livscykelteorin och humankapitalteorin. Där presenteras även hur man med hjälp av dessa teorier kan generera hypoteser om åldersfördelningens effekter på den aggregerade ekonomin. Kapitel 3 visar demografiska förändringar i Sverige under 1900-talet. Kapitlet går också igenom empiriska studier som gjorts om ålderfördelningens effekter på makroekonomiska variabler och om detta stämmer överens med den teori som presenterat i kapitel 2. I Kapitel 4 presenteras SCB:s befolkningsprognoser. Sedan visas vad vi bör förvänta oss för effekter på de makroekonomiska variabler som presenterades i kapitel 3 när 40-talisterna går i pension. I Kapitel 5 kommer en avslutande diskussion. 5

Kapitel 2 TEORI 2.1 Inledning Detta kapitel börjar med en diskussion om vilka faktorer som är avgörande för tillväxt och hur synen på dessa faktorer har utvecklats från de klassiska ekonomerna till idag. Vidare presenteras livscykelteorin och humankapitalteorin som ligger i grund för detta arbete. 2.2 Tillväxtteori Teorin om ekonomisk tillväxt har djupa rötter som går långt tillbaka i tiden. De klassiska ekonomerna, från Adam Smith till Alfred Marshall såg ekonomisk tillväxt som endogen. De menade att tillväxten var beroende av framförallt faktorer som sparande, effektivitet och depreciering av kapital. (Gylfason 1998) Om investeringar är större än deprecieringen av kapital så får vi en större kapitalstock. Det är därför höga nivåer av sparande och investeringar är av stor betydelse för ekonomisk tillväxt. Att hela tiden utveckla kapitalstocken ger oss möjlighet att producera mer och mer och därigenom generera ekonomisk tillväxt. Om däremot deprecieringen är större än investeringar så minskar kapitalstocken och vi får en negativ effekt på tillväxten. En ökning av effektiviteten som ett land erhåller från t ex handel eller en viss nivå av utbildning påverkar, givet en viss nivå på sparande och investeringar, tillväxten positivt. (Ibid) Solow byggde på 50-talet en ny modell, den neoklassiska, som överraskande gav resultatet att den långsiktiga tillväxten var exogen, alltså den var på lång sikt oberoende av sparande, effektivitet och depreciering förutom att effektiviteten påverkade teknologin. Enligt denna modell bestäms tillväxten dels av investeringar i realkapital, dels av förändringar i den tekniska utvecklingen. En ökad investeringstakt driver upp tillväxten till en högre tillväxtnivå, tillväxttakten avgörs däremot av den teknologiska utvecklingen. Det betyder att ökade investeringar lyfter den potentiella produktionsnivån, men att den långsiktiga 6

potentiella tillväxttakten inte ändras.(solow 1956) Den policyslutsats som följer av den neoklassiska ansatsen är uppenbar: Den ekonomiska politiken bör stimulera investeringar i realkapital. Sådana investeringar har dock övergående effekter, snarare än långsiktiga. Vilka åtgärder som kan förändra den långsiktiga tillväxttakten kan däremot modellen i strikt mening inte förklara. (Södersten 2000) Att den långsiktiga tillväxten var exogen i den neoklassiska tillväxtmodellen skapade en del frågetecken. Om tillväxt per capita endast beror på teknologisk utveckling varför är då skillnaden mellan olika länder så pass stor över tiden. Är det så stor skillnad mellan den teknologiska utvecklingen mellan länder? (Gylfason 1998) På åttiotalet utvecklades det endogena tillväxt modeller, de kallas endogena eftersom denna ansats leder till att den långsiktiga tillväxttakten inte längre antas vara exogent given, utan bestäms av modellen och kan påverkas av t ex den ekonomiska politiken. Enligt teorin för endogen tillväxt antas investeringar i realkapital och humankapital dels lyfta produktionsnivån, dels under vissa förutsättningar medföra det som i den neoklassiska modellen definieras som teknisk utveckling, alltså lyfta den långsiktiga tillväxten. Policyslutsatsen här är att det är möjligt genom stimulans av såväl real- som humankapitalbildning åstadkomma en långsiktigt högre tillväxttakt. (Södersten 2000) 1992 kom ekonomerna Mankiw, Romer och Weils med tillväxtmodeller som kunde förklara skillnader i tillväxttakten mellan olika länder. Det som krävdes var två saker. För det första att man istället för att anta att världens ekonomier befinner sig i jämviktstillväxt utgår från att de befinner sig i rörelse mot en långsiktig tillväxtnivå för tillväxten. För det andra måste olika länder kunna vara på väg mot olika tillväxtnivåer. T ex är länder med högt sparande på väg mot en tillväxtnivå med höga per capita inkomster och länder med lågt sparande är på väg mot en nivå där inkomsterna är lägre. För att kunna analysera hur ålderstrukturen hos befolkningen påverkar tillväxten är Mankiw, Romer och Weil resonemang av central betydelse. Man kan nämligen argumentera för att länder med olika åldersstruktur är på väg mot en tillväxtnivå som ligger på olika inkomstnivåer. Här räcker det med att peka på att sparandet varierar med åldersstrukturen. Men det finns också andra 7

möjligheter. T ex varierar människors humankapital 2 över livscykeln och ett land med hög nivå av humankapital kommer därför att ha en tillväxtnivå som ligger på en högre inkomstnivå (Mankiw, Romer, Weil, 1992). 2.3 Livscykelteorin För att förstå varför ändringar i åldersstrukturen påverkar den ekonomiska tillväxten måste skillnader i människornas beteende under olika åldrar undersökas. Om man tittar på en människas liv, märker man att det följer ett visst mönster. Detta mönster kallas för den mänskliga livscykeln. Genom att kombinera dessa livscykelfakta med det vi vet om åldersfördelningens förändring kan vi på ett effektivt sätt generera hypoteser om åldersfördelningens effekter på ekonomin. Livscykelteorin utvecklades av Franco Modigliani som ville förklara hur en persons sparande och konsumtion varierar över livscykeln. Livscykelteorin bygger på ett antal antaganden om olika faser i människans liv. Det första självklara antagandet är att människan har en bestämd livslängd. Detta antagande följs av det andra lika självklara antagandet, att människan har en förmåga att reproducera sig. Det tredje antagandet är att när människor föds så är de under flera år helt beroende av äldre människors insatser för sin överlevnad. Om vi nu kombinerar det andra och tredje påståendet kommer vi fram till det fjärde påståendet: att vuxna personer har en förmåga att producera ett överskott utöver vad de behöver för sin dagliga överlevnad. Det tredje och fjärde påståendet innebär tillsammans existensen av en ekonomisk livscykel. Människan inleder sitt liv med en barndomsperiod då hennes konsumtionsbehov är större än hennes produktionsförmåga. Denna period följs av en vuxenperiod då produktionsförmågan växer ikapp och så småningom överstiger konsumtionsbehovet. Detta ser vi i figur 2.1 från origo till den punkt där vi har den vertikala pensioneringslinjen. Från det fjärde påståendet kan man även härleda ett faktum som berör den tredje livsfasen, 2 Värdet arbetskraften har erhållit genom utbildning, träning och erfarenhet Avsnitt 2.3 bygger i huvudsak på (Modeligiani och Brumberg 1954) 8

ålderdomen; eftersom vuxna personer har en förmåga att producera ett överskott utöver vad de behöver för sin dagliga överlevnad är det i princip möjligt för människor att överleva även sedan deras produktionsförmåga reducerats under vad som krävs för deras överlevnad. Detta ser vi i figur 2.1 efter pensionssträcket. Här kan vi notera att denna principiella möjlighet bara förverkligas under speciella betingelser. Antingen måste individen ha möjlighet att lagra överskott från sin aktiva period (d v s spara) eller så måste det i samhället finnas institutioner som fördelar det överskott de aktiva producerar även till de äldre. Förutom avgränsningen av livsfaserna barndom och ålderdom finns det starka skäl att inom det som räknas som arbetsför ålder att skilja mellan ungdomsfasen präglad av utbildning och etableringen i arbetslivet, fasen som präglas av familjebildning från mellan 25 och 30 år och en senare fas, medelåldern, då familjebildningen i huvudsak är avslutad. Den tidiga vuxenperioden är på flera sätt särpräglad. Det är under denna period som människor i allmänhet för första gången blir förvärvsaktiva och fullföljer sin formella utbildning. Statistiskt sätt är detta mönster så starkt i de industrialiserade länderna att vi kan av detta utveckla följande faktum; för de flesta människor bildar den tidiga vuxenåldern en investeringsfas som inleder det förvärvsaktiva livet. Denna övergång innebär att man blir fri från andra vuxna för sin försörjning. Man kan därför i princip lämna det hem där man har fötts upp för att skaffa sig en självständig försörjning. Samtidigt har man inte några försörjningsplikter gentemot egna barn. Unga vuxna är därför den mest rörliga av alla åldersgrupper. På vilket sätt skiljer sig medelåldern från den tidiga vuxenåldern? Den främsta skillnaden är att försörjningsbördan avtar, försörjningsansvaret för de egna minderåriga barnen minskar. Då denna minskning i försörjningsbördan inträffar ungefär samtidigt med att arbetsinkomsterna når sitt maximum blir människors utrymme för att spara högre under medelåldern. Framförallt blir det mer inriktat på placeringar som kan generera inkomster under ålderdomen och mindre på sådant sparande som är inriktat på att trygga familjens 9

levnadsstandard under barnens uppväxtår. Av detta får vi det sista faktumet för livscykelteorin, att medelåldern kännetecknas av en högre finansiell sparbenägenhet. Figur 2:1 Inkomst och konsumtion över livscykeln Källa: Baily och Friedman 2.4 Humankapitalteorin När det gäller arbetsinkomsternas utveckling under arbetsför ålder har man i den nationalekonomiska forskningen påvisat ett mycket starkt åldersmönster. Pionjären här var nobelpristagaren Gary Becker som under 1960-talet utvecklade den så kallade humankapitalteorin. Beckers analys bygger på två antaganden: (a) människor har en begränsad livslängd och (b) genom att avsätta resurser för att öka den egna produktiviteten, humankapitalet, kan man på sikt öka sina arbetsinkomster. Tillsammans leder dessa antaganden till hypotesen att människors inkomstprofil under livet blir puckelformig. Förklaringen till detta är att människor som investerar i sitt humankapital kommer att göra dessa investeringar så tidigt som möjligt i livet. På så sätt ger investeringarna den största ekonomiska avkastningen. Men för att finansiera sådana investeringar måste unga människor utan egna resurser antingen kunna låna på sitt framtida humankapital eller mer 10

realistiskt, samhället eller föräldrarna måste garantera sådana lån eller stå för finansieringen själva. I takt med att investeringarna avtar med stigande ålder kommer takten i inkomstökningen att avta. Alltså humankapitalinvesteringar avtar med stigande ålder vilket gör att arbetsinkomsterna först växer för att sedan plana ut eller falla tillbaka (Becker 1960). Humankapital är centralt i teorin för endogen tillväxt. Dess kvalitet och utnyttjande påverkas av en rad faktorer, såsom utbildning, lönebildning, skatter, transfereringar och arbetsorganisationen i företagen. Det mänskliga kapitalets kompetens beror delvis på den formella utbildningen, dels på den yrkesskicklighet som byggs upp på arbetsplatsen samt viljan att tillämpa denna skicklighet (Södersten 2000). Arbetslivserfarenhet anses vara den viktigaste komponenten enligt mikrostudier när det gäller humankapital. De som ligger mellan åldrarna 44-65 är de som har mest erfarenhet på arbetsmarknaden, alltså har de det högsta värdet i form av humankapital (ESO 2000:13). 2.5 Härledning av åldershypoteser De fakta vi beskrivit ovan kan läggas till grund för en härledning av hypoteser om hur förändringar i åldersstrukturen påverkar den aggregerade ekonomin. Enligt ett faktum (i) kännetecknas individer i åldern (t) av höga värden på den individuella faktorn (x). När ett samhälle befinner sig i en fas som kännetecknas av att antalet individer i åldersklass (t) växer snabbt kommer därför förekomsten av den aggregerade faktorn (X) att öka 3. (ESO 2000:13). 2.6 Ålderseffekter på ekonomin om man kombinerar endogen tillväxtteori, livscykelteorin och humankapitalteorin I tillväxtteori spelar sparkvoter 4 och humankapitalackumulation nyckelroller. Både traditionella Solowbaserade modeller och mer nya endogena tillväxtmodeller pekar ut sparkvoter och humankapital som avgörande faktorer för ekonomisk tillväxt. (Mankiw, 3 Ett exempel: Enligt livscykelteorin så kännetecknas den övre medelåldern av ett högt sparande. Om antalet individer i den övre medelåldern ökar så kommer därför det aggregerade sparandet att öka. 4 Den del av inkomsten som sparas 11

Romer, Weil 1992) I endogena tillväxtmodeller ger en högre nivå av sparkvot och humankapital en högre nivå på den långsiktiga tillväxten. Därför bör vi, allt annat lika, förvänta oss att finna en högre tillväxtnivå i ett land när en stor del av befolkningen är i åldersgrupper med högt sparande och hög humankapitalnivå. (Rebelo 1991) 12

Kapitel 3 ÅLDERSFÖRDELNINGEN I SVERIGE OCH DESS PÅVERKAN PÅ TILLVÄXTEN I det här kapitlet undersöks vad det finns för samband mellan åldersfördelning och tillväxt. Först presenteras hur åldersfördelningen i Sverige har förändrats de senaste 40 åren. Sedan undersöks vad detta kan ha haft för effekter på ekonomin. I kapitlet presenteras även empiriska studier om sambandet mellan åldersfördelning och makroekonomiska variabler i andra länder. 3.1 Demografiska förändringar i Sverige När datamaterialet undersöktes, delades det in i åtta olika grupper: 0-19, 20-24, 25-34, 35-44, 45-54, 55-64, 65-74 och 75-. I Sverige är det relativt få som börjar arbeta innan de fyller 20 och därför har dessa delats in i sin egen grupp. Personer i arbetsför ålder mellan 20-64 har delats in i fem olika grupper. Individer i pensionsåldern har delats in i två grupper. Detta motiveras med att en del av gruppen 64-74-åringar är fortfarande ekonomiskt aktiva. När födelsetalen undersöktes, fann vi att dessa hade sina toppar kring 1910, 1945, 1965 och 1990, och var som lägst 1930, 1950 och 1980. Den största skillnaden fanns mellan kohorterna 5 under 1930 och 1950 på ena sidan, och kohorterna på 1940-talet på andra sidan. (SCB) Utvecklingen av 0-19 gruppen domineras av kohorterna från 1940-talet. Andelen unga nådde sin topp på 1950-talet och har sedan det minskat under 30 år. Det var inte före 1988 som denna minskning fick en vändning till följd av högre fertilitet 6 från och med år 1983 och framåt.(scb) 5 Med kohort menas en födelsekull, t ex alla som är födda under 90-talet. 6 Fertilitet visar hur många barn som föds av en kvinna under dennes fruktsamma ålder. 13

35 30 25 % 20 15 10 5 0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År Andel 0-19 åringar. Figur 3.1 Andel 0-19 åringar i Sveriges befolkning Källa: SCB I figur 3.2 ser vi den andel av befolkningen som är yrkesverksam. Den stora kohorten från 1940-talet syns tydligt som toppar i åldersgruppen 25-34 under 1970-talet, 35-44 under 1980-talet och 45-54 under 1990-talet. Den visar också hur andelen 55-64 åringar har minskat från slutet av 1960-talet fram till 1990-talet. Denna minskning visar de minskande födelsetalen i Sverige från 1910 till slutet av 1930-talet.(ibid) % 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År Andel 20-24 åringar 25-34 35-44 45-54 55-64 Figur 3.2 Andel 20-24, 25-34, 35-44, 45-54, 55-64- åringar i Sveriges befolkning mellan 1960-2000 Källa: SCB 14

I figur 3.3 ser vi den äldsta delen av befolkningen. Här kan vi se att toppen av 55-64- åringar på slutet av 1960-talet kommer att följas av en topp av 65-74-åringar på 1980-talet, vilket i sin tur kommer att följas av en topp 75-åringar kring sekelskiftet. Om vi slår ihop gruppen 64-75-åringar och 75- kommer vi fram till att dessa två grupper har ökat från en andel på 10 procent under 1950-talet till nästan 18 procent kring 1990.(ibid) 12 10 8 % 6 4 2 0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År Andel 65-74 åringar Andel 75+ åringar Figur 3.3 Andel 65-74, 75+ åringar i Sveriges befolkning Källa: SCB 3.2 Hur påverkar åldersfördelningen olika makroekonomiska variabler? Vilka blev effekterna i makroekonomin som en följd av ändringar i åldersstrukturen? Här nedan presenteras några områden där det finns både teoretiska och empiriska belägg för att ändringar i ålderssammansättningen påverkade den ekonomiska utvecklingen. Även om vi inte kommer att fördjupa oss i alla dessa punkter anser vi att de är viktiga att ha med för att förstå helheten när det gäller sambandet mellan ålderstruktur och tillväxt. Det beror på att variabler som till exempel sparande och investeringar hänger direkt samman med tillväxten, om dessa variabler ändras får detta effekter på tillväxten. 15

3.2.1 Sparande Det åldersmönster som man finner är att åldersgruppen 50-64 åringar bör ha den mest positiva effekten på sparandet. Orsaken till detta kan man koppla till livscykelteorin. I 50- årsåldern har många människor sin högsta inkomst samtidigt som försörjningsansvaret mildras. Man får därför ett utrymme för sparande. Samtidigt kommer denna grupp att pensionera sig snart, vilket motiverar dem att öka sitt sparande, eftersom de vet att deras inkomster kommer att reduceras drastiskt. En stor andel 65-74 åringar bör ha en negativ effekt på sparandet. Detta är inte särskilt förvånande med tanke på att dessa lever på sparade medel, antingen sådant som de har sparat privat eller genom den pension som de har sparat under sin livstid. (Modigliani och Brumberg1954) Det aggregerade sparandet bör då påverkas av hur stor andel av befolkningen som befinner sig i de olika åldersgrupperna. Denna koppling mellan sparande och demografi innebär att vi också kan förvänta oss demografiska effekter på andra makroekonomiska variabler. Orsaken till detta är att variationer i sparandet kan ha betydelse för både ränteutvecklingen, efterfrågan, prisutvecklingen, bytesbalansen och den ekonomiska tillväxten. Den kanske mest direkta kopplingen gäller investeringar. I många ekonomiska modeller är sparandet lika med investeringar. (ESO 2000:13) Thomas Lindh och Bo Malmberg (1999) har skattat vilka effekter demografin har haft på sparandet mellan 1960-1995. Resultatet från dessa skattningar visar som väntat att gruppen 50-64 har den mest positiva effekten på sparandet medan gruppen 65-74 har en kraftigt negativ effekt på sparandet. Även om ålderseffekterna långtifrån förklarar all variation i sparandet förklarar de delar av variationerna i den trendmässiga utvecklingen. Eftersom ett högt sparande är bra för tillväxten så bör det vara positivt ur tillväxtsynpunkt att ha många i åldersgruppen 50-64 år Higgins och Williamsom (1997) och Higgins (1998) visade i sina studier ett mycket starkt samband mellan sparandet och åldersfördelningen i Östra och Sydöstra Asien, samt i ett urval länder över hela världen. Sparande är en viktig faktor för tillväxten och om forskningen då hittar samband mellan sparande och åldersfördelning bör det också finnas samband mellan åldersfördelning och tillväxt. 16

När det gäller ålderseffekter på räntan finns det förhållandevis få studier. McMillan och Baesel påvisade 1988 ålderseffekter på den amerikanska realräntan under efterkrigstiden. Senare har även Poterba (1988) påvisat att både korta och långa räntor är lägre när medelåldersgruppens andel i befolkningen är stor. Om räntan är lägre så blir det billigare att investera och det gynnar tillväxten. 3.2.2 Investeringar Investeringskvoten är för de flesta länder ungefär lika stor som sparkvoten. Dock ser ålderseffekten på investeringskvoten annorlunda ut. Detta visade Higgins (1998) baserade på data från 100 länder. Lindh och Malmberg (1999) har också påvisat sådana skillnader när de använt data från OECD-området. Detta resultat kan tyckas aningen anmärkningsvärt eftersom sparkvoten och investeringskvoten är detsamma för de flesta länder. Det enda som skiljer dem är bytesbalansens saldo. En förklaring till detta hittas om man t ex ser efter hur bostadsinvesteringarna ser ut för de olika åldersgrupperna. Bostadsinvesteringarna påverkas positivt av en hög andel av befolkningen i åldrarna 15-29 och 50-64 år medan en hög andel gamla, framför allt +75 påverkar bostadsinvesteringarna negativt. Petterson (1990) visade i en studie att efterkrigstidens bygginvesteringar är högt korrelerat med andelen 15-29- åringar i Sverige. Lindh och Malmberg (1999) har visat att detta gäller även i andra OECDländer. I skattingar av OECD-länder (Malmberg och Lindh 1999) visades att näringslivets investeringar är starkt korrelerade med 50-årsgruppens utveckling. Detta kan förklaras på två sätt, en från efterfrågesidan och en från utbudssidan. Efterfrågeförklaringen bygger på Glichires (1969) hypotes om att yrkesskicklig arbetskraft är komplement till kapitalutrustning. Om yrkesskicklig arbetskraft är koncentrerad till den äldre delen av arbetskraften, kommer en ökning av denna grupp leda till ökade kapitalinvesteringar. Utbudsförklaringen bygger på empiriska iakttagelser av att kring 50 års ålder skiftar de flesta sin förmögenhetsportfölj till finansiella tillgångar som t ex aktier och obligationer 17

(Ekman 1996 och Skinner 1989). Företagens kapitalförsörjning underlättas därigenom och leder till ökade investeringar som i sin tur ökar tillväxten. Skillnaden i åldersprofil mellan näringslivsinvesteringar och bostadsinvesteringar gör att åldersprofilen för de sammanlagda investeringarna blir beroende av om det är näringslivseller bostadsrelaterade investeringar som dominerar. De resultat som Lindh och Malmberg hittar för OECD är att de sammanlagda investeringarna mer liknar näringslivsinvesteringar. När vi till detta lägger att det finns en mycket stor andel medelålders i dessa länder med behov att göra finansiella investeringar för att få avkastning på sitt sparande så blir detta mönster närmast en naturlig följd av livscykelteori och den åldrande OECD-befolkningen. 3.3.3 Bytesbalans Bytesbalansen är skillnaden mellan investeringar och sparande. Eftersom investeringar och sparandet ser olika ut över livscykeln så bör bytesbalansen påverkas av olika åldersstrukturer. När det gäller sparkvoten kommer denna att vara låg när en stor del av befolkningen är koncentrerad till den yngre befolkningen för att sedan bli högre när denna grupp når medelåldern. (ESO 2000:13) Investeringsbehovet kommer, enligt Higgins (1998) empiriska resultat, dock att vara stort precis under den period när sparandet är svagt. Utvecklingsländer där en stor del av befolkningen är koncentrerad till den yngre befolkningen kommer därför att dras med bytesbalansproblem eftersom det nationella sparandet då inte räcker till. I OECD är det däremot enligt skattningar av Lindh och Malmberg istället gruppen 65-74 som skapar störst problem med bytesbalansen. Enligt Higgins studie behöver inte bytesbalansunderskott vara tecken på ekonomiskt förfall utan som ett återkommande naturligt inslag i ekonomin där individens olikartade livssituationer får genomslag i den aggregerade ekonomin. Precis som individer kan gå igenom perioder av överskott och underskott så kan samma sak hända länder. På individuell nivå löser man problemet med hjälp av finansiella institutioner och offentliga fördelningssystem. Länder vänder sig till den internationella kapitalmarknaden för att låna om försörjningsbördan är stor och låna ut när den är liten. 18

3.3.4 Tillväxt Vad har ändringar i åldersfördelningen haft för effekter på tillväxten i Sverige? Från 1920 till 1970 ökar den medelålders befolkningen tre gånger så snabbt som befolkningen i övrigt. Det är under denna period som den svenska ekonomin växer som snabbast. (SCB 2000) Märkligt nog med tanke på det intresse som ägnats åt ålderseffekter på sparandet har dess effekter på tillväxtprocessen nära nog helt negligerats. Detta har förbisetts trots att den neoklassiska tillväxtmodellen Solow (1956), förutsätter att tillväxten i ekonomin är direkt beroende av det aggregerade sparandet och humankapitalnivån i ett land. Dessa variabler är alldeles uppenbart i sin tur beroende av åldersvariationen. Malmberg och Lindh (1999) undersökte sambandet mellan åldersfördelning och tillväxt i 50 OECD-länder. Det är främst gruppen mellan 50-64 år som har positiva effekter på tillväxten medan pensionärer har negativa effekter. Ålderseffekten på tillväxten var också vad som borde förväntas med hänsyn till livscykelmönster i sparande och humankapital. Gruppen 50-64 åringar är den åldersgrupp som enligt livscykelteorin har det högsta sparandet och enligt humankapitalteorin har den högsta humankapitalnivån. Eftersom sparande och humankapital är viktiga komponenter för tillväxten kan man ganska enkelt resonera sig fram till att denna åldersgrupp är viktig för den ekonomiska tillväxten. 3.3.5 Sammanfattning I inget fall förklarar åldersstrukturen all variation i de makroekonomiska samband som tagits upp. I de kortsiktiga årliga variationerna förklaras nästan ingenting av åldersfördelningen men däremot mera av förändringarna i de långsiktiga trendrörelserna. Det går heller inte med säkerhet säga att de historiska samband som prognosen i kapitel 4 bygger på kommer att bestå. 19

Kap 4 HUR KOMMER DEN SVENSKA EKONOMIN ATT UTVECKLAS NÄR 40- TALISTERNA GÅR I PENSION I förra kapitlet diskuterades sambandet mellan åldersfördelning och tillväxt. Där visades hur åldersfördelningen har ändrats under den senare hälften av 1900-talet och hur den ekonomiska tillväxten påverkades av detta. En av de viktigaste sakerna som togs upp var att 40-talisterna är en väldigt stor grupp, vilket syntes i befolkningsgraferna. Denna grupp som är den största av alla åldersgrupper kommer att börja pensionera sig om 5-10 år, vad kommer detta att ha för ekonomiska effekter? Redan strukturen hos befolkningen i nuläget bestämmer mycket av befolkningsutvecklingen i framtiden. Vi vet t ex redan idag att antalet ålderspensionärer kommer att öka kraftigt runt år 2010, när de stora generationerna födda i mitten av 1940- talet fyller 65 år. Runt år 2020 kan man förvänta sig ett förhållandevis stort antal födda barn, när de stora årgångarna, som föddes kring 1990, kommer upp i de barnafödande åldrarna. 4.1 Demografiska prognoser Sveriges åldersfördelning år 2000 karakteriseras av de stora årskullarna födda på 1940-, 1960, och 1990-talen. Spår av denna ursprungliga åldersstruktur kan under många år framöver ses i befolkningsprognosen. Växlingarna mellan små och stora årskullar påverkar planeringen inom en rad sektorer alltifrån förskola till äldrevården. Här följer en presentation av vad som enligt SCB förväntas ske inom varje grupp. 20

4.1.1 Barn och ungdomar 0-19 år Vi kan förvänta oss en kraftig minskning av barnagruppen fram till 2015. Orsaken till detta är det kraftiga fertilitetsfallet under 1990-talet. Detta kommer att brytas av att 1980- talisterna som är en stor grupp, kommer till en fertil ålder. Detta ser vi i figuren nedan 21% 20% % 19% 18% 17% 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2019 2021 2023 2025 2027 2029 år Andel 0-19 åringar Figur 4.1 Befolkningsprognos 2001-2030 Andel 0-19 åringar Källa: SCB 4.1.2 Unga vuxna 20-29 år När det gäller de yngre grupperna är prognosen mer osäker än för de äldre grupperna. Orsaken till detta är att denna grupp kan påverkas av ut- och invandring. Det nämndes i ett tidigare kapitel att denna grupp är den mest rörliga av alla grupper. Gruppen 20-29-åringar har minskat under 1990-talet och kommer att fortsätta minska till och med år 2003. Denna grupp kommer dock att börja växa efter det tack vare det höga barnafödandet på slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den förväntade ekonomiska effekten av att denna grupp börjar öka är att bostadsinvesteringarna bör öka. Från och med 2011 kommer antalet unga vuxna att minska, en nedgång som förväntas bli långvarig enligt SCB. 4.1.3 Yngre medelåldern 30-49 I denna grupp kommer det att ske en minskning från och med 2005 och framåt, vilket orsakas av det låga barnafödandet under 1970-talet och början av 1980-talet. Nedgången bromsas tillfälligt under 2020 när gruppen som föddes under slutet av 1980-talet går in i yngre medelåldern. 21

4.1.4 Övre medelåldern 50-64 Medelådersgruppen befinner sig i dag i en expansionsfas som har pågått sedan omkring 1990. Expansionen fortsätter fram till år 2007 när en snabb tillbakagång inleds i samband med att 40-talisterna går i pension. Minskningen kommer sedan att vara till 2014, efter vilket efter vilket en ny uppgång kommer att börja, då 60-talisterna når 50-årsåldern. Från och med 2025 till 2030 minskar medelålders på nytt när 70-talisterna avlöser 60-talisterna. 17% 16% % 15% 14% 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 år Andel 50-64 åringar Figur 4.2 Befolkningsprognos 2001-2030 Andel 50-64 åringar Källa: SCB 2019 2021 2023 2025 2027 2029 4.1.5 Yngre pensionärer 65-74 Vid millenniumskiftet var denna grupp relativt liten. Orsaken till detta är att detta är de små mellankrigskohorterna. Denna minskning kommer att fortsätta fram till 2010, då den stora expansionen sätter i gång. Denna expansion kommer att fortsätta fram till år 2017 då gruppen åter börja minska (se figur 4.3). Minskningen beror på att det är då som 40- talisterna lämnar denna grupp. 4.1.6 Den äldsta gruppen 75+ Den äldsta gruppen kommer som vi ser i figur 4.3 att under de första 15 åren av 2000-talet ha en ganska lugn utveckling. Ökningen i den här gruppen kommer att vara mycket lugn 22

fram till 2010. Anledningen till den långsamma tillväxten i denna grupp är att i början av 2000-talet är det de relativt små mellankrigskohorterna som går in i 75+ gruppen. Detta kommer dock att ändras snabbt när efter 2015 när 40-talisterna tillkommer till 75+ gruppen. Vi kommer då in i en period av snabb tillväxt i 75+ gruppen, vilket kommer att fortsätta fram till år 2030. Ökningen kommer att ske som snabbast år 2020. 12% 10% 8% % 6% 4% 2% 0% 2001 2004 2007 2010 2013 2016 2019 2022 2025 2028 År Andel 65-74 åringar andel 75+ Figur 4.3 Befolkningsprognos 2001-2030 Andel 65-74 och 75+ Källa: SCB 4.2 Vilka effekter får 40-talisternas pensionering på ekonomin? Innan man drar några bestämda slutsatser om makroekonomin bör man dock påminna sig att det inte är en enda åldersgrupp som driver utvecklingen. Totalbilden bestäms av hur utvecklingen ser ut i alla åldersgrupper sammantaget. Men vi har tidigare nämnt att 40- talisterna är den grupp som tillför mest till BNP i Sverige och är dessutom den grupp som är den största av alla grupper om man undersöker hur många som föds under ett årtionde. 4.2.1 Sparande, investeringar och bytesbalans Sparandet bör öka fram till år 2007 för att sedan falla. Denna utveckling beror på balansen mellan gruppen 50-64 som enligt livscykelteorin har en positiv effekt och 65-74 som har en negativ effekt på sparandet. Sparkvoten bör därför allt annat lika börja falla samtidigt med 23

att 50-64 gruppen börjar minska och 65-74 gruppen börjar öka. Detta sker när 40-talisterna börjar gå i pension. Investeringar bör allt annat lika öka i Sverige de närmaste åren eftersom att det i Sverige är näringslivsinvesteringar som har den dominerande rollen i investeringarna och andelen övre medelålders påverkar dessa positivt. Efter 2015 bör investeringarna minska p g a att den äldsta gruppen kommer att öka vid 2015 när 40-talisterna når denna ålder, vilket bör leda till att bostadsinvesteringarna minskar och andelen i den övre medelåldern som påverkar näringslivsinvesteringar positivt har minskat. Bytesbalansen bör allt annat lika vara ganska stabil fram till 2005. Orsaken är att sparkvoten går upp medan investeringskvoten också stiger. När sparandet sedan faller kommer gapet mellan sparande och investeringar att falla, vilket leder till att bytesbalansen försämras. 4.2.2 Effekterna på tillväxten Vad blir de förväntade effekterna på tillväxten? Fram till år 2010 bör Sverige ha en stark tillväxt. Detta beror på att Sverige fram till 2007 har en idealistisk befolkningsutveckling när det gäller tillväxten. Barnagruppen som har en negativ effekt minskar, medelåldersgruppen som har en positiv effekt på tillväxten ökar och gruppen unga pensionärer som har en negativ effekt är liten. Detta kommer dock att vända efter 2010. Denna nedgång uppstår i och med att 40-talisterna börjar gå i pension från och med år 2005. Antalet ålderspensionärer (andelen 65+) fortsätter att öka hela tiden fram till 2030 medan den övre medelålders och undre medelåldersgrupperna sjunker. Det betyder att vi bör förvänta oss lägre tillväxttakt i 2000-talets andra och tredje decennium än i det första. Att tillväxten förväntas bli lägre när 40-talisterna går i pension behöver inte vara någon katastrof. Vi blir ju inte fattigare. Man bör emellertid inte undervärdera konsekvenserna av att tillväxten sjunker. Speciellt bör man ägna uppmärksamhet åt frågan om hälsovård och sjukvård eftersom belastningen på denna sektor kommer att växa. Hur mycket kraven kommer att öka på denna sektor beror naturligtvis på 40-talisternas hälsostatus. Om det 24

samtidigt är arbetskraftsbrist inom denna sektor kommer det att driva upp kostnaderna för den vårdexpansion som troligtvis kommer att krävas. Detta kan bli problem om tillväxten samtidigt är låg. 4.2.3 Mildra effekterna av 40-talisternas uttåg Vad kan vi göra åt att befolkningsstrukturen på grund av ett fortsatt åldrande blir ofördelaktigt för ekonomin? En anpassning som delvis redan påbörjats är utvecklingen mot en mer flexibel pensionsålder där de som kan och vill fortsätta arbeta får möjlighet att göra så. Eftersom nedgången till stor del drivs av att de äldsta aktiva blir inaktiva och börjar leva på kapitalavkastning och de aktivas arbete, så kan en förlängning av det aktiva livet vara en viktig väg att mildra de negativa tillväxteffekterna. Denna väg är naturligtvis bara öppen i den mån de äldres hälsotillstånd medger fortsatt arbete. Arbetskraftsinvandring skulle också kunna var ett alternativ för att minska bördan för dem som redan är i arbetskraften. Att försöka jämna ut skillnaden mellan olika åldersgrupper så att bördan för de förvärvsaktiva underlättas. Men var skall denna arbetskraft komma ifrån? Sverige är ju ingalunda ensamt om dessa demografiska problem. Stora delar av EU står också inför liknande dilemman, så att locka arbetskraft från andra EU länder verkar inte särskilt realistiskt. 4.2.4 Svagheter i analysen I inget fall förklarar åldersstrukturen all variation i de makroekonomiska samband som tagit upp. Det går inte heller med säkerhet säga att de historiska samband som prognosen i detta kapitel bygger på kommer att bestå. I analysen diskuteras ytterst lite hur den åldrande befolkningen påverkar de offentliga finanserna. Om det t ex krävs stora investeringar i vården kan det tänkas ge crowd out effekter så att andra investeringar som är viktiga för tillväxten inte kommer till. Man kan också tänka sig att denna vårdexpansion som troligtvis behövs måste finansieras via höjda skatter som förmodligen leder till sämre tillväxtmöjligheter. I analysen diskuteras inte heller pensionssystemet. 25

Kap 5 AVSLUTANDE DISKUSSION Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka effekter 40-talisternas pensionering kan ha för effekter på den ekonomiska tillväxten. I studier om tillväxten tas demografiska sällan upp, trots att det finns väl etablerade ekonomiska teorier, t ex Livscykelteorin och Humankapitalteorin, som påpekar att den demografiska situationen kommer att påverka den aggregerade ekonomin. I tillväxtteori är sparande och humankapitalnivå avgörande för tillväxten. Den forskning som bedrivits visar att gruppen 50-64 har den mest positiva effekten på tillväxten, vilket kan förklaras genom ålderseffekter via humankapitalackumulation och sparande. Att den övre medelåldern kännetecknas av en högre finansiell sparbenägenhet och en högre nivå av humankapital gör att det går att generera hypoteser som säger att om en stor andel av befolkningen befinner sig i den övre medelåldern så kommer det aggregerade sparandet att var högt och den aggregerade humankapitalnivån att vara hög. De empiriska resultaten är vad som borde förväntas med hänsyn till den teoretiska referensram som används i uppsatsen. Det går dock inte med säkerhet säga att de historiska samband som prognosen i kapitel 4 bygger på kommer att bestå. Det finns egentligen ingen anledning att förvänta sig att en ekonomi skulle förbli opåverkad av en så stor åderlåtning. Visst sker det samtidigt ett tillflöde till arbetskraften från yngre åldersgrupper men här är det frågan om arbetskraft med kortare erfarenhet än fyrtiotalisterna och en annan effekt på sparandet. Följden av det höga sparandet och den stora erfarenheten blir som vi har visat i tidigare kapitel att just den övre medelåldersgruppen är av stor betydelse för den ekonomiska tillväxtens utveckling, många medelålders är alltså bra för tillväxten. Det gäller alltså att försöka utnyttja den goda tillväxt som förväntas under 2000-talets första 10 år för att förbereda Sveriges ekonomi till nivåer med lägre tillväxt som följer en tid 26

framöver. Ett sätt att mildra den negativa tillväxteffekten är att göra det möjligt för dem som är 65 år eller äldre att fortsätta arbeta samt genom att tillåta arbetskraftinvandring. 27

KÄLLFÖRTECKNING Tidskrifter Anderson, B., (1998) Scandinavien Evidence on Growth and Age Stucture, Working Paper, 1998:4, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala. Becker, G.S., (1962), Investment in Human Capital: A Theoretical Analysis, American Economic Review, 1962:5, 9-49 Griliches, Z., (1969) Capital-skill Complementarity, Review of Economics and Statistics, 51, 465-468 Higgins, M., (1998), Demography, National Savings, and International Capital Flows, International Economic Review, 39(2), 343-369. Higgins, M., ochj:g Williamson (1997), Asian Demography and Foreign Capital Dependence, Population and Development Review, 23(2), 261-293 Lindh, T och Malmberg, B., (1999) Age Stucture Effects and Growth in the OECD, 1950-1990, Journal of Population Economics, 12(3), 431-449 Malmberg, B., (1994) Age Structure Effects on Economic Growth: Swedish Evidence, Skandinavien Economic History Review, 42(3), 279-295 Mankiw, N.G., Romer, D., och Weil, D.N., (1992) A contribution to the empirics of economic growth, Quartely Journal of economics, p.407-37 McMillan, H.M och Baesel, J.B, (1998) The Role of Deomographic Factors in Interest Rate Forcasting, Managerial and Decision Economics, 9, 167-195

Modigliani, F och Brumberg, R. (1954) Utility Analysis and the Cunsumption Function: An Interpretation of Cross-Section Data, Post- Keynesian Economics Poterba, J.M., 1998, Population Age Sructure and Asset Returns: An empirical Investigation, Working Paper, 6774, National Bureau of Economic Research, Cambridge, Massachusetts. Rebelo, S., Longrun policy analysis and Longrun growth (1991), Journal of political Economy, p. 500-21 Skinner, J., (1989) Housing Wealth and aggregate Saving, Regional Science and Urban Economics, 19, 305-324 Solow, R.M., (1956), A Contribution to the Theory of Ecconomic Growth, Quartely Journal of Economics, 70(1), 65-94 Böcker Baily, M.N., (1991), Macroeconomics. Financial Markets, and the International Sector Boston: Richard D.Irwin, Inc. Gylfason, T. (1998). Understanding economic growth. Kristianstad: SNS SCB, 2000 Sveriges framtida befolkning: Befolkningsframskrivning för åren 2000-2050, Demografiska rapporter 2000:1. Örebro: SCB tryck Södersten, B., 2000, Marknad och Politik. Kristianstad: SNS Rapporter Finansdepartementet. (2000) 40-talisternas uttåg- en ESO-rapport om 2000-talets utmaningar. ESO 2000:13. Stockholm: Regeringskansliets grafiska service.