Fördjupad utredning gällande muddring och omhändertagande av muddermassor

Stockholms Hamn AB Fördjupad utredning gällande muddring och omhändertagande av muddermassor Stockholm-Nynäshamn, Norvikudden Stockholm SWECO SWECO VIAK Gjörwellsgatan 22 Box 34044, 100 26 Stockholm Telefon 08-695 60 00 Telefax 08-695 60 10

Medverkande Medverkande från Stockholms Hamn AB: Gun Rudeberg, Anne Wallinder och Mattias Sandell Medverkande från SWECO: Jenny Svärd, Charlotte Gyllenhammar, Petra Carlenarson, Ingrid Håstad, Stefan Aronsson och Per Vallander Övriga konsulter: Calluna, Sveriges Vattenekologer, Vattenfall Power Consultants och Pieter van Groen, Holland.

Sammanfattning Stockholms Hamn AB planerar att anlägga och driva en hamn för godshantering på Norvikudden i Nynäshamns kommun. Vid byggandet av hamnen uppkommer muddermassor. Den totala mängden muddermassor (lera) har uppskattats till maximalt ca 850 000 m 3. Vid muddringsarbetena sväller massorna och volymen kan komma att uppgå till maximalt ca 1,1 miljoner m 3. Anläggningsarbetena i vattnet i hamnen planeras att pågå under totalt en tioårsperiod. Muddermassor bedöms uppkomma under totalt ca tre vintersäsonger (15 sept 1 maj) av de år som anläggningsarbetet pågår. Muddringen skulle eventuellt också kunna utföras mer koncentrerat under t.ex. en vintersäsong. Den muddringsmetod som för närvarande bedöms vara mest lämplig för Norvikudden är grävmuddring. De muddrade massorna läggs därefter på pråmar oavsett vidare omhändertagande. Skyddsåtgärder i form av t.ex. gardiner och bubbelridåer kommer att användas för att minimera spridningen av suspenderat material. Omhändertagande av muddermassor kan ske på flera sätt och val av metod beror av flera olika faktorer, t.ex. massornas beskaffenhet, tekniska förutsättningar, miljöfaktorer och ekonomiska faktorer. Tre olika huvudalternativ till omhändertagande har studerats: Tippning till havs, Stabilisering av muddermassor inom hamnområdet samt Omhändertagande på land utanför hamnområdet. Ett flertal potentiella tipplatser har tidigare undersökts, flera olika stabiliseringsmetoder har utretts och ett stort antal olika avsättningsmöjligheter på land har utretts. Två lämpliga tipplatser har identifierats, tipplats Björkö och tipplats Örngrund. Tipplats Björkö rymmer hela den muddrade volymen muddermassor medan tipplats Örngrund enbart rymmer drygt 10 %. Samtliga utredda stabiliseringsmetoder anses vara genomförbara men stabiliseringen kan enbart omhänderta ca 60 % av muddermassorna. Av de möjligheter till omhändertagande på land utanför hamnområdet som har utretts har enbart avsättning på Hanvedsmossen (inert deponi) ansetts vara teoretiskt möjlig. Detta alternativ är däremot mycket osäkert. De olika alternativen till omhändertagande har värderats utifrån teknik, miljökonsekvenser och kostnader. Alternativen kan

kombineras på olika sätt och totalt har sex olika scenarier definierats och utvärderats. Tekniskt sett är tippning till havs den minst komplicerade tekniska metoden och den erfordrar enbart konventionell utrustning. Skyddsåtgärder krävs för att begränsa spridningen av suspenderat material till känsliga naturområden. Stabilisering inom hamnområdet är ett mer komplicerat alternativ, kräver något mer okonventionell utrustning och är tidskrävande. Deponering på Hanvedsmossen kräver komplicerad logistik och ett stort antal landtransporter. Stora utrymmen inom hamnområdet krävs för tillfällig lagring/avvattning för massorna i väntan på borttransport, vilket är svårt att genomföra. Med avseende på detta bedöms stabilisering inom hamnområdet och deponering på Hanvedsmossen, vara de tekniskt mest komplicerade alternativen. Målet för projektet är att inga bestående negativa konsekvenser skall uppkomma. Ur miljösynpunkt bedöms stabilisering inom hamnområdet som det bästa alternativet eftersom det inte uppkommer några betydande miljökonsekvenser. Däremot kan stabilisering enbart omhänderta 60 % av muddermassorna och återstående 40 % kräver annat omhändertagande. Deponering på Hanvedsmossen bedöms vara det sämsta alternativet eftersom det orsakar både kortvariga och betydande långvariga konsekvenser. I och med att skyddsåtgärder vidtas innebär tippning till havs begränsade kortvariga och ringa långvariga konsekvenser. De minst kostsamma alternativen är tippning till havs, en kombination av tippning till havs och deponering på Hanvedsmossen samt enbart deponering på Hanvedsmossen. Resterande alternativ innefattar stabilisering vilket gör att scenarierna blir betydligt dyrare (upp till 1 400 MSEK). Alternativ med stabilisering ger minst miljökonsekvenser men bedöms inte vara ett realistisk alternativ eftersom de är betydligt mer tekniska komplicerade och dyrare jämfört med tippning till havs. Miljövinsten med stabilisering är i detta projekt inte försvarbar med tanke på den höga kostnaden. Vid en sammanvägning av samtliga alternativ med avseende på. teknik, miljökonsekvenser och kostnader bedöms tippning till havs vid Björkö vara det mest lämpliga alternativet för omhändertagande av muddermassorna.

Innehåll 1 Inledning 1 1.1 Generella förutsättningar 2 2 Kort beskrivning av planerad hamn 4 3 Muddermassor och muddring 7 3.1 Klassificering 7 3.2 Sammansättning 7 3.3 Volym spräng- respektive muddermassor 7 3.4 Tidplan 9 3.5 Muddringsmetoder 9 3.6 Skyddsåtgärder 14 3.7 Miljökonsekvenser 15 3.8 Kostnader 17 4 Omhändertagande av muddermassor genom tippning till havs 18 4.1 Förutsättningar 18 4.2 Teknik 28 4.3 Skyddsåtgärder 29 4.4 Miljökonsekvenser 30 4.5 Kostnader 34 4.6 Erfarenheter från andra projekt 35 5 Omhändertagande av muddermassor genom stabilisering inom hamnområdet 37 5.1 Förutsättningar 37 5.2 Teknik 40 5.3 Skyddsåtgärder 43 5.4 Miljökonsekvenser 43 5.5 Kostnader 44 6 Omhändertagande av muddermassor på land utanför hamnområdet 46 6.1 Förutsättningar 46 6.2 Teknik allmänt 46 6.3 Kostnader - allmänt 48 6.4 Externa konstruktionsändamål 49 6.5 Invallning i vikar utanför hamnområdet 53 6.6 Deponering 54 7 Slutsatser 63 7.1 Muddring 63 7.2 Omhändertagande av muddermassor - scenarier 64

7.3 Slutsatser omhändertagande av muddermassor 77 BILAGOR: Bilaga 1. Utredning spridning av grumling vid muddring, Norvikudden Bilaga 2. Utredning tippning Bilaga 3. Utredning strömmar och spridning av suspenderat material, Björkö Bilaga 4. Utredning av vegetationsklädda bottnar Bilaga 5. Utredning fisk och bottenfauna

1 Inledning Stockholms Hamn AB planerar att anlägga och driva en hamn för godshantering på Norvikudden i Nynäshamns kommun. Vid byggandet av hamnen uppkommer muddermassor. Den totala mängden muddermassor (lera) har uppskattats till maximalt ca 850 000 m 3. Vid muddringsarbetena sväller massorna och volymen kan komma att uppgå till maximalt ca 1,1 miljoner m 3. Anläggningsarbetena i vattnet i hamnen planeras att pågå under en tioårsperiod. Muddermassor bedöms kunna uppkomma under totalt ca tre vintersäsonger (15 sept 1 maj) av de år som anläggningsarbetet pågår. Muddringen skulle eventuellt också kunna utföras mer koncentrerat under t.ex. en vintersäsong. Omhändertagande av muddermassor kan ske på flera sätt och val av metod beror av flera olika faktorer, t.ex. massornas beskaffenhet, tekniska förutsättningar, miljöfaktorer och ekonomiska faktorer. Omhändertagande kan generellt ske genom återvinning, dumpning i vatten samt uppläggning på land. Dessa alternativ beaktas i denna rapport men en annan uppdelning har använts; Tippning till havs (dumpning i vatten), Stabilisering (återvinning) och Omhändertagande på land utanför hamnområdet (återvinning och uppläggning på land). Olika alternativa metoder för omhändertagande beskrivs i denna rapport och rekommendationer görs av de alternativ som bedöms vara mest lämpliga med avseende på teknik, miljökonsekvenser och kostnader. Föreliggande rapport är en fördjupning av miljökonsekvensbeskrivningen (MKBn) för anläggande och drift av hamn på Stockholm-Nynäshamn, Norvikudden samt den Tekniska beskrivningen till ansökan. Rapportens syfte är att: Belysa och utvärdera de tillämpliga metoder som finns för muddring. Belysa olika alternativ för omhändertagande av muddermassor på motsvarande sätt. 1 (79)

Belysa och utvärdera de skyddsåtgärder som kan vidtas för att minska/eliminera eventuella negativa miljöeffekter vid muddring och omhändertagande av muddermassor. Rapporten bygger dels på tidigare underlag som tagits fram i samband med tillståndsansökan och MKB och dels nytt material. 1.1 Generella förutsättningar Rapporten beskriver lämpliga och möjliga muddringstekniker och skyddsåtgärder baserat på de förutsättningar som råder vid Norvikudden. Rapporten beskriver även alternativ för omhändertagande av de muddermassor som uppkommer vid anläggningsarbetena på Norvikudden utifrån tre huvudalternativ: tippning av muddermassorna till havs, omhändertagande genom stabilisering inom hamnområdet samt omhändertagande genom upptagning på land. Rekommendationerna i denna rapport bygger på tillgänglig information om tekniska förutsättningar. De kostnader som anges i rapporten baseras på prisnivån 2006. Osäkerheter i kostnaderna kan förekomma, eftersom ingen detaljprojektering har utförts. Beroende på bl.a. konjukturutvecklingen kan prisnivån förändras mellan olika år. Vid arbetet med att studera olika möjliga metoder för omhändertagande av muddermassor har följande kriterier använts. Kriterierna har definierats av SWECO för att ange vad ett bra omhändertagande ska uppfylla. Kriterier har tagits fram för Teknik, Miljökonsekvenser och Kostnader Teknik Vedertagen teknik. Praktisk genomförbar och ej för komplicerad logistik. Miljökonsekvenser Så få transporter som möjligt (risk/emissioner). Begränsade kortvariga konsekvenser. 2 (79)

Inga/ringa långvariga konsekvenser. Kända konsekvenser (inga stora osäkerheter). Kostnader Rimlig kostnad i förhållande till miljönyttan. 3 (79)

2 Kort beskrivning av planerad hamn Utbyggnaden av hamnen beräknas ske i fas med en prognostiserad utveckling i godsomsättning. Planerad utbyggnad är uppdelad i tre etapper, se Figur 2.1. Utbyggnadsetapp 1: Denna utbyggnadsetapp omfattar anläggning av kaj 3, 4, 6 och 7 samt utfyllnadsarbeten i anslutning till dessa kajer och kaj 5 samt anläggande av industrispår. Byggnadsarbetena utförs under en period av ca 4 år. Utbyggnadsetapp 2: Denna utbyggnadsetapp omfattar utfyllnadsarbeten för hamnplaner och containerhantering i anslutning till kaj 2. Byggnadsarbetena utförs under en period av ca 4 år. Utbyggnadsetapp 3: Denna utbyggnadsetapp omfattar anläggning av kaj 1, 2, 5, 8 och 9 samt utfyllnadsarbeten i anslutning till dessa kajer. Byggnadsarbetena utförs under en period av ca 5 6 år. I Figur 2.2 framgår aktuella utfyllnadsområden och sprängstensbankar som planeras i hamnområdet. Inom områdena där utfyllnader ska ske kommer muddring att ske i olika omfattning. De i MKBn, tekniska beskrivningen och separata utredningar angivna årtalen för anläggning och färdigställande av hamn förutsätter att tillstånd medgivits avseende anläggande och drift av hamn samt att detaljplan antagits under 2007. Försening i någon av processerna innebär andra årtal. 4 (79)

Figur 2.1. Hamnlayout med planerade utbyggnadsetapper. 5 (79)

Figur 2.2. Utfyllnadsområden (även muddringsområden) och ungefärlig placering av sprängstensbankar 6 (79)

3 Muddermassor och muddring 3.1 Klassificering Muddermassor klassificeras som avfall. I bilagan till Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) sorteras muddermassor in under punkten 17 05 05 (muddermassor som innehåller farliga ämnen) eller punkten 17 05 06 (andra muddermassor än de som anges i 17 05 05). Uppläggning av muddermassor på ett sådant sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten är miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap miljöbalken (MB). Vilka alternativa möjligheter till omhändertagande av muddermassor som kan vara aktuella är bl.a. i viss mån beroende på massornas beskaffenhet; föroreningsinnehåll och vattenhalt. 3.2 Sammansättning Muddermassorna består i huvudsak av lös glaciallera och gyttja, men vid muddring i anslutning till redan utfyllda områden kommer massorna att också innehålla mindre del sprängsten. Muddermassorna vid Norvikudden bedöms som rena massor med avseende på såväl tungmetaller och organiska föroreningar. De översta ca 15-30 cm av sedimentet innehåller diffusa föroreningar upp till nivåer som är låga i jämförelse med halterna i närliggande havs- och utsjöområden. De ytliga massorna motsvarar endast ca 4 % av den totala volymen muddermassor. Vid en haltjämförelse kan konstateras att de muddrade sedimenten generellt har betydligt lägre föroreningshalter i jämförelse med undersökta tipplatser och även i jämförelse med uppmätta omgivningshalter från ett flertal undersökningar utförda inom Nynäshamnsområdet, Musköområdet och Utsjön. 3.3 Volym spräng- respektive muddermassor Vid utbyggnaden av hamnområdet kommer sprängnings- och muddringsarbeten samt utfyllnader att ske i vatten. Den totala volymen sprängstensmassor som behövs för utfyllnader inom området har uppskattats till ca 2,4 miljoner m 3, se Tabell 3.1. Sprängning på land och i havet, i anslutning till planerade 7 (79)

anläggningsarbeten, tillgodoser behovet av mängden sprängsten till utfyllnaderna, med andra ord råder massbalans inom projektet. Från havet erhålls 130 000 m 3 fasta sprängstensmassor som efter svällning uppgår till 170 000 m 3 lösa massor, se Tabell 3.1. Resterande volym sprängstensmassor som behövs för utfyllnaderna erhålls från sprängning på land; berg som sprängs ut för hamnplaner, järnväg och tillfartsväg (d.v.s. ca 2,3 miljoner m 3 ). Även muddringen kommer att utföras under etapper. Muddermassor bedöms kunna uppkomma under totalt ca tre vintersäsonger (ej nödvändigtvis sammanhängande) av de år som anläggningsarbetet pågår. Muddringen skulle eventuellt också kunna utföras mer koncentrerat (forcerad muddring), t.ex. under färre vintersäsonger eller färre antal månader per säsong. Tidsperioden för vattenarbetena eftersträvas att bli så kort som möjligt. Den totala mängden fasta muddermassor, d.v.s. lera, har uppskattats till maximalt ca 850 000 tfm 3, se Tabell 3.1. Vid muddringsarbetena sväller massorna och volymen kan komma att uppgå till maximalt ca 1,1 miljoner m 3. Tabell 3.1. Volym sprängsten erhållet från sprängning i havet, muddermassor som uppstår samt utfyllnadsmassor som behövs för planerade utfyllnader. Sprängsten från havet Muddermassor (lera) Erhållen volym bergmassor från land Behov av utfyllnadsmassor Etapp 1 Etapp 2 Etapp 3 Totalt fasta massor (1 000 m 3 ) Totalt lösa massor (1 000 m 3 ) 110 0 20 130 170 200 100 550 850 1 100 2 165* 2 800* 350 500 1 550 2 400 *Fördelas på de tre etapperna 8 (79)

3.4 Tidplan Muddringen kommer att ske under vinterhalvåret (15 sept 1 maj). Muddring kan antingen ske enligt den etappindelning som redogjorts för tidigare, se Tabell 3.1, eller genom mer koncentrerad (forcerad) muddring. Sammantaget kommer tiden för muddringsarbetena att uppgå till 8-11 månader total effektiv tid om arbetet kan utföras vardagar mellan 7.00 19.00. Om också helgerna kan utnyttjas kan tiden förkortas ytterligare. Vid forcerad muddring skulle hela muddringsarbetet kunna utföras under färre vintersäsonger eller färre antal månader per säsong. För att klara hela muddringsarbetet under perioden 15 september 1 maj under en vintersäsong, måste bl.a. fler mudderverk användas och det ställer i sin tur stora krav på logistiken vid borttransporten. Forcerad muddring, under en vintersäsong, medför att i princip inga tidsmarginaler finns och oförutsedda händelser kan medföra problem för tidplanen. 3.5 Muddringsmetoder Vilken muddringsteknik som är mest lämplig att använda beror på en mängd olika faktorer såsom exempelvis: områdets topografi, vattenförhållanden, muddermassornas beskaffenhet och mängd, områdets känslighet, tidsaspekter, metod för omhändertagande av muddermassorna, vilken utrustning som finns att tillgå, kostnader, etc. Flera olika metoder kan användas i kombination. 3.5.1 Lokala förutsättningar När det gäller muddring av leror, skiljer man mellan lösa och fasta leror. Lösa leror karakteriseras av en skjuvhållfasthet mindre än 30 kpa och en densitet mindre än 1 600 kg/m 3. Baserat på de undersökningar som gjorts vid Norvikudden kan konstateras att lerorna som ska muddras i huvudsak är lösa, vilket påverkar val av muddringsteknik. Dessutom kommer lerornas hållfasthet att minska ytterligare vid själva muddringen. Lerans mäktighet varierar, på flera ställen inom det aktuella området överstiger tjockleken 10 m. Vattenståndet varierar ca en halv meter beroende på vind och lufttryck. 9 (79)

3.5.2 Muddringsmetoder Det finns i huvudsak två huvudtyper av muddringsmetoder; grävmuddring (mekanisk muddring) och sugmuddring (hydraulisk muddring). Dessa tekniker består i sin tur av olika varianter. Grävmudderverk använder någon typ av skopa, enskope/flerskopeverk (grävskopa), se Figur 3.1, eller gripskopeverk, se Figur 3.2, då skopan sitter i en vajer eller är hydraulmanövrerad. Grävmudderverk ligger på en ponton, som antingen drivs av egen kraft eller med hjälp av vinschar. Enskopeverk eller flerskopeverk kan i regel muddra på djup ner till ca 15-20 m, medan en gripskopa kan muddra ända ner till ca 40 meters djup. Kapaciteten är dock normalt lägre på ett gripskopeverk. Sugmuddring är en teknik som enklast liknas vid att dammsuga med en vanlig dammsugare. Muddermaskinens munstycke kan vara försett med någon form av skärmunstycke, en så kallad cutter. Syftet med cuttern är att frigöra hårda bottensediment. Ett medelstort suggmudderverk kan muddra till ett djup av ca 16 meter. De muddrade sedimenten kan transporteras tillsammans med vatten som en slurry 1 via rörledningar till en pråm. Innehållet av vatten i sugmuddrade massor är avsevärt större än vid grävmuddring. Vid sugmuddring kan volymökningen bli ca 50 %. 3.5.3 Möjlig muddringsmetod Norvikudden Eftersom de leror som skall muddras vid Norvikudden är lösa, skulle såväl grävmuddring som sugmuddring kunna bli aktuella. Sugmuddring bedöms dock inte lämpligt, bl.a. då det kan finnas större stenar och stenblock i muddermassorna p.g.a. tidigare utfyllnad. Sådana stora stenar och block kan sätta igen muddermunstycket och orsaka stopp och igensättning med besvärliga driftstopp, fördröjningar samt extra kostnader som följd. Den metod som för närvarande bedöms vara lämplig för Norvikudden är grävmuddring; enskopeverk/flerskopeverk (grävskopa), för grundare områden och gripskopeverk för djupare områden, se Figur 3.1 och Figur 3.2. Det finns några områden i hamnen med djupare partier som skall muddras; i södra delen av kaj 1, se Figur 2.2, finns ett parti med lera ned till ett djup av ca 30 m (nivåsystem RH00) och i norra delen av kaj 6 finns lera ned till ett djup av ca 25 m. 1 Slurry (slam) vattenlösning innehållande olösligt material 10 (79)

Stenar och block påverkar grävmuddringsprocessen marginellt. En annan fördel med grävmuddring är att endast mindre mängder vatten följer med vid grävningen d.v.s. lerans sammansättning ändras inte nämnvärt. Ökningen i volym är i storleksordningen 30 %. I och med att mängden medföljande vatten är begränsat innebär det även färre antal transporter av muddermassor. Figur 3.1. Enskopeverk 11 (79)

Figur 3.2. Gripskopeverk Vid själva muddringsarbetet förs skopan ned och fylls med material. Skopan lyfts försiktigt till ytan (spill från skopan undviks genom att sänka lyfthastigheten och genom att ha täta skopor) och töms på den väntande pråmen. Bedömd lämplig kapacitet för ett projekt som detta är ett enskopeverk eller flerskopeverk som muddrar cirka 500 m 3 /h, dessa kan muddra på djup ner till ca 15-20 m. Som nämnts ovan, finns det några partier med större djup än 20 m där gripskopa torde bli nödvändig då en sådan kan muddra ända ner till ca 40 meters djup. Massorna läggs lämpligen upp på pråm vid själva muddringen oavsett om massorna skall tippas till havs eller hanteras på land. Pråmen bör ligga så nära mudderverket som möjligt för att reducera spill vid lastningen. Hur massorna hanteras efter lastning på pråmen beror på vidare hantering; tippning till havs, stabilisering inom det planerade hamnområdet eller borttransport för omhändertagande på land. 12 (79)

3.5.4 Forcerad muddring Enligt den geotekniska projektering som gjorts skall muddring och utfyllnad ske växelvis, dels för att förhindra skred (utfyllnad av bank i område A) och dels för att förhindra att lerkörtlar innesluts i fyllningen (utfyllnad innanför bank i område A samt bank och utfyllnad i område B), se Figur 2.2. Om forcerad muddring skall ske görs bedömningen att bergmassor måste börja lossgöras, efterbearbetas och läggas på lager långt innan muddringen påbörjas. Således skulle lossgöring/- utsprängning och efterbearbetning av bergmassor vara kritiska moment. Forcerad muddring kan innebära att muddringen sker under färre vintersäsonger eller färre antal månader per säsong. Alternativet med forcerad muddring under en vintersäsong kan vara möjlig under förutsättning att bergmassor finns tillgängliga för samtidig utfyllnad samt att väderleksförhållandena är gynnsamma. Dock måste påpekas att de tidsmarginaler som ingick i ursprungsförslaget kommer att gå förlorade, vilket gör att forcerad muddring under en vintersäsong inte kan rekommenderas, såvida inte förarbeten kan inledas i god tid. Dessutom är tippning till havs troligen en förutsättning för att logistiken skall fungera vid forcerad muddring. 13 (79)

3.6 Skyddsåtgärder För att minimera påverkan på vattenmiljön kommer muddringen enbart att ske undre vinterhalvåret ( 15 september 1 maj). Vid ett omhändertagande av muddermassor genom tippning kan eventuellt forcerad muddring vara möjlig. Om muddringen forceras leder det till att tidsperioden för grumlande arbeten kortas. Förslag till kontrollprogram för muddringen upprättas efter samråd med tillsynsmyndigheten. Det översta lagret (15-30 cm) massor innehåller, som nämnts ovan, en något högre halt av diffusa föroreningar. Som en extra försiktighetsåtgärd kommer sedimentet med diffusa föroreningar att avskiljas vid muddringen och tas upp på land för transport till deponi. Vid själva grävningen måste stor försiktighet iakttagas för att minimera spridning av muddermaterial, eftersom spridningen kan förorsaka onödig grumling. Då en gripskopa används bör visuell kontroll från förarhytten ske för att kontrollera att inga stora stenar hindrar skopan från att stänga ordentligt. Genom att så långsamt som möjligt föra upp skopan genom vattnet till ytan och vidare till pråmen reduceras erosionen av material i skopan och grumlingen minimeras. Geotextilgardiner och/eller bubbelridåer är tänkbara skyddsåtgärder vid anläggningsarbetet för att minska spridningen av uppgrumlat material. Gardinen vid muddringsarbetet kan ha begränsad funktion p.g.a. att gardinen är svår att hålla på plats till följd av strömmar, vind och vågor. Dessutom behöver gardinen öppnas/föras åt sidan vid utoch inpassage av pråmar. Ett realistiskt djup på gardinen är cirka 5 m då en djupare gardin blir svår att hantera och manövrera på grund av den utsätts för stora krafter från vattnet. Gardinen får heller inte vara för lång i sidled, då den blir mycket vind- och vågkänslig. Gardinen skall vara fäst vid någon typ av läns i ytan, vilket betyder att den måste föras åt sidan då pråmarna skall passera, vilket innebär att en viss spridning av uppgrumlat material kommer att ske trots gardinen. Dubbla gardiner kan användas för att ytterligare hindra spridning av det uppgrumlade materialet, men återigen måste påpekas svårigheten med att hålla gardinen på plats vid t.ex. ut- och in- transport av pråmar, vind etc. 14 (79)

Bubbelridåer, som vanligtvis används vid sprängning under vatten för att hindra fisk från att simma in till själva sprängområdet, kan också användas för begränsning av sedimentspridningen. En bubbelridå innebär att luft blåses ut uppåt via ett rör eller slang som ger upphov till en luftridå. Denna begränsar i viss mån passage av suspendera material. Fördelen med bubbelridån gentemot gardiner är att pråmar fritt kan passera ut och in utan problem. Bubbelridå kan användas i kombination med gardiner. 3.7 Miljökonsekvenser 3.7.1 Grumling Konsekvenser vid muddringsarbetena har beskrivits i miljökonsekvensbeskrivningen, avsnitt 8.2.2, som ingår i ansökan. Nedan sammanfattas de huvudsakliga konsekvenserna kortfattat. Muddermassorna består av rena glacialleror och konsekvenserna av grumling är beroende av mängden suspenderat material i vattnet. Grumlingens beständighet är normalt av jämförelsevis kort varaktighet (några veckor efter avslutad verksamhet). Vid grävmuddringen bildas en tyngre densitetsström som rinner utmed botten och ned i djupområden. Endast en liten andel av de grumlande partiklarna brukar spridas i det ytliga vattnet. Den stora andelen suspension som ligger kvar vid botten är obenägen att blanda sig med den ovanliggande vattenmassan p.g.a. av den stora densitetsskillnaden. Efter utfört arbete kvarstår en stark grumling närmast bottenytan under några veckors eller månaders tid som blir allt tunnare allteftersom sedimentpartiklarna sedimenterar. En fördjupad utredning, se bilaga 1, av tidigare utredning av strömmar (se bilaga 8 till ansökan) har tagits fram. I utredningen har beräkningar av halten suspenderat sediment i ytvattnet vid muddringsarbetena genomförts för att visa de områden som kan bli påverkat med en sedimenthalt över 25 mg/l, se bilaga 1. Beräkningarna tar inte hänsyn till skyddsåtgärder som vidtas. Halten suspenderat sediment, som vid muddringsplatsen som högst är 500 mg/l, uppskattas ha sjunkit till 25 mg/l på ett avstånd av i storleksordning 1 km nedströms muddringsplatsen, se Figur 3.3. Grumling av sediment till en högre halt suspenderat material, d.v.s. > 500 mg/l innebär att partiklarna börjar sedimentera. Det betyder att den högsta halt som kan spridas vidare från muddringsplatsen är som högst 500 mg/l. 15 (79)

Denna bedömning skiljer sig från tidigare beräkningar, se Utredning strömmar (bilaga 8 till ansökan), då koncentrationen av suspenderat material vid muddringsplatsen antogs vara 1000 mg/l. Figur 3.3. Grön cirkel visar ungefärlig utbredning av grumling med en halt suspenderat sediment av 25 mg/l i ytlagret 0-18 m. Ringen är centrerad vid en muddringsplats vid östra delen av Norvikudden. Skyddsåtgärder kommer att vidtas för att minska spridningen av suspenderat material varför halterna kommer att bli lägre jämfört med ovanstående beräknade halter. Det är dock ofrånkomligt att 16 (79)

anläggandet av hamnen innebär att områden i direkt anslutning till Norvikudden kommer att påverkas av grumling. 3.7.2 Påverkan på bottenflora och -fauna Grumlingen och sedimenteringen ger en lokal påverkan på vattenvegetationen på grunda bottnar i Norvikfjärden, genom pålagring av sediment på organismer och bottnar, samt försämrad ljustillförsel till växtligheten. Bottenlivet återhämtar sig inom 2-4 år efter att muddring har avslutats (HELCOM, 2004). Närområdets djupare bottnar som påverkas av grumling av suspenderat material, kan efter en tid återgå till sin ursprungliga biologiska produktionsnivå genom återkolonisering, normalt inom 2-4 år efter att muddring och utfyllnad har avslutats (HELCOM, 2004). Bottenfaunan har relativt god förmåga att återhämta sig. 3.7.3 Påverkan på fisk och värdefulla lekplatser Direkta störningar av grumling vid annan tidpunkt än lekperioden, bör generellt sett vara begränsad för fiske och fiskbestånd, eftersom fisk kan undvika grumlande områden. Fiskar återkommer oftast när grumling lagt sig. Eftersom grumlande arbeten endast kommer att utföras under vinterhalvåret (15 september 1 maj) kommer vårlekande fiskar inte att påverkas av grumling. Påverkan på öring och dess eventuella vandring genom Norvikfjärden till rinnande vattendrag norrut, kommer inte att kunna undvikas. 3.8 Kostnader Kostnaden för muddring har uppskattats till cirka 40 SEK/m 3, vilket innebär att kostnader för själva muddringen blir knappt 35 miljoner SEK (för 850 000 tfm 3 ). Kostnaden för forcerad muddring bedöms bli ungefär desamma som för muddring under tre säsonger. Kostnaden för själva den koncentrerade muddring blir sannolikt något lägre (eftersom uppställning/ transport för mudderverk och pråmar etc. då blir en engångsföreteelse) samtidigt som ett mer koncentrerat uttag av sprängstensmassor sannolikt blir dyrare. Det kan också vara svårt att få tillgång till bergmassor i tid, om detta blir aktuellt måste sannolikt anskaffande av bergmassor förberedas i god tid, vilket kan innebära en större kostnad. 17 (79)

4 Omhändertagande av muddermassor genom tippning till havs 4.1 Förutsättningar 4.1.1 Allmänt Ett antal ytterligare utredningar har sedan ansökan lämnats in tagits fram för att beskriva förutsättningarna vid tipplats Björkö. I bilaga 2 återfinns även mer detaljerad information om tippning till havs. Följande utredningar har tagits fram: Strömutredning (bilaga 3), Vattenvegetationsinventering (bilaga 4), Bottenfaunainventering och Provfiske (bilaga 5). Utredningarna sammanfattas kortfattat i bilaga 2. Tippning av muddermassor på tipplats till havs innebär att bottenmaterial flyttas från den botten där de muddras till en annan botten. Vid val av lämplig tipplats har ett antal kriterier definierats: Ackumulationsbotten, d.v.s. en kontinuerlig sedimentation sker i området. Lika på lika, d.v.s. massorna som tippas bör ha samma sammansättning och struktur som botten på tipplatsen. Inte förvärra föroreningssituationen, d.v.s. muddermassorna ska inte orsaka föroreningshalter överstigande de befintliga på platsen. Väl avgränsad djuphåla, d.v.s. massorna som tippas ligger kvar. Hänsyn tas till specifika skyddsområden. Undersökningar har gjorts av totalt åtta djupområden vilka skulle kunna vara potentiella tipplatser för muddermassor från hamnen (se bilaga 4 och 5 till ansökan). Endast två av djupområdena, de vid Örngrund och Björkö, uppfyller kriterierna för en lämplig tipplats. Mer information om kriterierna och tipplatsernas förutsättningar återfinns i bilaga 2. Både tipplats Örngrund och tipplats Björkö framgår av Figur 4.1. 18 (79)

Undersökningarna av lämpliga tipplatser har i dagsläget inte omfattat områden ute på öppet hav. Orsaken till detta är framförallt att tippning på öppet hav är mer komplicerat och mer väderkänsligt samt att bottenerosionen kan vara mer omfattande. Landsortsdjupet är inte ett alternativ då det finns restriktioner om tippning för området. Figur 4.1. Tipplats Örngrund och tipplats Björkö (bruna) Hela kusten och skärgårdarna i området från Herräng och Singö i norr till Oxelösund i söder är av riksintresse för sina samlade naturoch kulturvärden, enligt 4 kapitlet 5, miljöbalken. Detta innebär att friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. 19 (79)

4.1.2 Tipplats Örngrund Tipplats Örngrund ligger i fjärden Mysingen i Nynäshamns kommun. Avståndet från Norvikudden till tipplats Örngrund är ca 4 km. Totalt ryms ca 175 000 m 3 (ca 16 %) muddermassor i tipplats Örngrund. Områdesskydd Ca 1,6 km väster om tipplatsen vid Örngrund ligger Bedarön vars grunda bottnar är ett lekområde för piggvar och sik. Området är utpekat i Kustplanen som skyddsvärt område men det har inget juridiskt skydd. Vattenmiljö Tipplatsen vid Örngrund har ett maximalt uppmätt vattendjup på 65 m. Botten inom tippområdet Örngrund är en ackumulationsbotten som domineras av laminerad lergyttjebotten. Såväl metallhalter som halter av organiska föroreningar är genomgående låga inom tipplats Örngrund och avviker inte från angränsande områden inom regionen. I Figur 4.2 visas tipplatsens utbredning och bottentopografin vid tipplatsen. 20 (79)

Figur 4.2. Side-scan sonar mosaik (SGU) och bottentopografi från området. Röda prickar markerar provtagningspunkt för sedimentundersökning och grön prick bottenfaunaprovtagning. Strömriktningen i ytskiktet följer i huvudsak vindriktningen och går därmed främst mot nordost. I djuphålor är strömmarna generellt mycket svaga. Ytvattnet i Mysingen har en naturlig grumling vilken inte är känd i dagsläget. Bakgrundsvärden av suspenderat material längs den svenska kusten brukar ligga på 0-2 mg/l, men kan vara högre vid algblomningar eller nära land vid hård vind [8]. Baserat på tidigare inventeringar av vattenvegetation i anslutning till Norvikudden bedöms artsammansättningen i området vara tämligen normal. Inga rödlistade eller fridlysta arter har observerats. 21 (79)

Bottenfaunan inom området för tipplatsen är liten avseende täthet och artrikedom och begränsas av de syrefria förhållanden som råder i området. I anslutning till Bedarön finns fisklekplatser för piggvar och sik. Piggvar leker under försommaren och siken leker under vinterhalvåret. Närmaste grundområde finns i anslutning till Bedarön. Friluftsliv Området Bedarön är utflyktsmål för Nynäshamnsborna via användning av egen båt. Boende Området Bedarön utgörs av öarna Bedarön och Yttre Gården, varav den förstnämnda är bebyggd med ett 30-tal fritidsbostäder. Närliggande verksamheter Stora delar av vattnet utanför och runt Bedarön är av riksintresse för yrkesfisket (trålfiske). I Nynäshamns kommun finns idag 13 st licensierade yrkesfiskare. Tipplats Örngrund ligger mitt i farleden in till Nynäshamn. 22 (79)

4.1.3 Tipplats Björkö Tipplats Björkö ligger i fjärden Mysingen i Haninge kommun. Avståndet från Norvikudden till tipplats Björkö är ca 20 km. Tipplatsen ligger inom en djuphåla som totalt rymmer ca 2 miljoner m 3 muddermassor. Om tippningen endast sker i det djupaste området av djuphålan kommer den berörda ytan att uppgå till ca 220 000 m 2. Muddermassorna ligger då på ett djup av 64 till 54 m och lagret blir som tjockast ca 10 m. I Figur 4.3 visas tipplatsens avgränsning, d.v.s. den yta som berörs vid tippning av 1,1 miljoner m 3 muddermassor på det djupaste stället i djuphålan. Av tidigare rapporter har endast djuphålans avgränsning framgått (d.v.s. den yta som rymmer 2 miljoner m 3 ). Av Figur 4.3 framgår både djuphålans och tipplatsens avgränsning. Fortsättningsvis i rapporten redovisas endast tipplatsens avgränsning. Koordinater för tipplatsen återfinns i bilaga 2. För att schematiskt åskådliggöra hur tipplatsen Björkö kan se ut före och efter tippning har tredimensionella bilder tagits fram, se Figur 23-25 i bilaga 2. Områdesskydd Ca 3 km norr om tipplatsen ligger Gålö naturreservat, se Figur 4.3. Syftet med Gålö naturreservat är att bevara ett skärgårdsområde av stor betydelse för friluftslivet som samtidigt har höga naturvärden. Mer information om Gålö naturreservat, Natura 2000-område och naturreservat Sandemar samt Natura 2000-områdena Stegaholm samt Varnöfladen återfinns i bilaga 2. Strax söder om, ca 350 m, tipplats Björkö finns ett Natura 2000-område som också är naturreservat; Utö naturreservat, se Figur 4.3. 23 (79)

Figur 4.3. Karta över områdesskydd djuphålans och tipplatsens utbredning. Det bruna området visar den yta som berörs vid tippning av ca 1,1 miljoner m 3 muddermassor på det djupaste stället av djuphålan. Djuphålans avgränsning markeras med streckad brun linje. För Natura 2000-området finns ett utkast av bevarandeplan framtagen (daterad 2007-03-30) [5]. Området närmast tipplatsen 24 (79)

innehåller naturtyper i form av rev och sandbankar som ska skyddas. Naturtyperna kan fungera som lek- och uppväxtområden för fisk. Sandbankarna ligger vanligen på relativt grunt vatten men kan förekomma ner till ett maximalt djup av 30 m. Reven ligger i grundare områden, oftast grundare än 15 m djup. Sydost om tippområdet ligger Sundby naturreservat, se Figur 4.3. Ändamålet med reservatet är att bevara ett skärgårdsområde. Områdets naturvärden skall skyddas och vårdas. Marina miljöer nämns inte särskilt i beskrivningen av reservatet. Vattenmiljö Tipplatsen Björkö består av en nästan 65 meter djup nordsydlig sänka med ackumulationsbotten som på den östra sidan avgränsas av en 25 meter hög lodrät bergvägg, se Figur 4.4. Figur 4.4. Tolkade sediment på sedimentekolodprofil nr 9i_242 (SGU 1995) som korsar över tippområdet vid Björkö i östvästlig riktning. Bottenmaterialet inom tipplats Björkö består av en siltig gyttjelera med generellt sett låga föroreningshalter. Inga organiska föroreningar har detekterats och metallhalterna ligger i nivå med bakgrundshalterna i området. Det råder idag ansträngda syreförhållanden i djuphålan. 25 (79)

I Figur 4.5 visas hela djuphålans utbredning och bottentopografi. Figur 4.5. Side-scan sonar mosaik (SGU) och bottentopografi för djuphålan. Gula prickar markerar provtagningspunkt för sedimentundersökning och grön prick bottenfaunaprovtagning. Strömriktningen i ytskiktet följer i huvudsak vindriktningen och går därmed främst mot nordost. I djuphålor är strömmarna generellt mycket svaga. Ytvattnet i Mysingen har en naturlig grumling, se beskrivning av tipplats Örngrund. 26 (79)

Vattenvegetationsinventeringen visar att grundområden i anslutning till Björkö är artrika, se bilaga 4. Närmaste grundområde på Björkö är Söderviken. Inga rödlistade arter har identifierats. Bottenfaunan på tipplatsen är relativt artrik med förekomst av flera arter som är känsliga för låg syrehalt. Bottenfaunan vid närmast belägna grundområde (Söderviken) är artrik och bedöms som typisk för denna typ av skärgårdsområde, se bilaga 5. I Mysingen finns relativt mycket fisk och många fisklekplatser. Fisken i området leker framförallt under vår och sommar, med undantag för sik som leker under höst och vinter. Genomfört provfiske visar att grunda områden vid Björkö används som uppväxtområden för fisk. Provfiske vid större djup närmare tipplatsen visar att både pelagiska (lever i den fria vattenmassan) och bottenlevande arter förekommer. Friluftsliv Badmöjligheter finns bland annat på västra sidan av Björkö samt vid Storsand på Ornö. På västra sidan av Björkö samt i Varnäsviken finns vrak som kan vara av intresse för sportdykare. Boende Den närmaste bebyggelsen vid tipplats Björkö återfinns på Björkö. Ön är i huvudsak bebyggd med fritidshus som är lika fördelade på öns norra och södra del. Avståndet från tipplatsen till den närmaste bebyggelsen är ca 900 m. Närmaste större avsaltningsanläggning för dricksvattenrening finns vid Utö. Enskilda avsaltningsanläggningar finns på och i närheten av Björkö. Närliggande verksamheter Från tippningsområdet till på sjökort markerad farled är avståndet ca 500 m. Fiskodlingar finns på Björkö i närheten av Björkösund samt vid Långgarn-Spjutsund, ca 4,5 km nordväst om tipplatsen. I Haninge kommun finns idag fyra stycken licensierade yrkesfiskare., 27 (79)

4.2 Teknik Tidsaspekter för muddring och tippning återfinns i avsnitt 3.4. Tippningsteknik är densamma oavsett tipplats, däremot bedöms behovet av skyddsåtgärder inte vara detsamma vid Örngrund som vid Björkö. I det fall tippning av muddermassor på tipplats blir aktuell sker borttransport av massorna troligen med självgående pråmar. En lämplig lastkapacitet bedöms vara 500 1 000 m 3, men större pråmar finns att tillgå. En lastnings- transport- lossningscykel bedöms vara ca fem timmar lång. En bedömning är att ca sex pråmtransporter till tipplatsen behövs per dag. Vid forcerad muddring och tippning kommer sannolikt större pråmar att användas och troligen flera pråmtransporter per dag att krävas. Vanligen används s.k. split-barges, bottentömmande pråmar som består av två fartygshalvor som går isär vid själva tömningsögonblicket eller pråmar med bottenluckor som öppnas, se Figur 4.6. Figur 4.6. Pråm med bottentömmande luckor Under transporten till tipplatsen kommer muddermassorna att sedimentera varvid de finaste partiklarna och vattnet kommer att hamna överst. Det är dessa partiklar som via strömmar och vindar 28 (79)

riskerar att transporteras längst från tipplatsen efter bottentömning, d.v.s de kan ge upphov till grumling. Olika metoder finns för att minimera grumlingen av vattenmassan vid tippning. Dessa metoder beskrivs under avsnitt 4.3 Skyddsåtgärder. Tömningen av en bottentömmande pråm tar normalt bara några minuter. Om någon skyddsåtgärd används för att minska grumlingen i ytvattnet, genom att särskilt hantera lersuspensionen, kommer tömningen att ta ytterligare ca 20 minuter. Vid tippning av det återstående fasta materialet sker viss erosion av massorna, till följd av erosionen med vattnet, och bidrar till grumling av vattenmassan. Grumlingen bedöms vara begränsad. Både med avseende på teknik, miljökonsekvenser och kostnader bedöms det vara mer lämpligt att tippningen sker mer intensivt under en kortare tidsperiod än att tippningen sprids ut under en längre tid. 4.3 Skyddsåtgärder För att minimera påverkan på vattenmiljön och friluftslivet kommer tippningen enbart att ske under vinterhalvåret (15 september 1 maj). Om tippningen forceras leder det till att tidsperioden för grumlande arbeten kortas. Förslag till kontrollprogram för tippningen upprättas efter samråd med tillsynsmyndigheten. Innan tippningen påbörjas kommer ett tippningsschema att upprättas. Tippningsschemat anger tillvägagångssättet för tippningen samt var och när massorna ska tippas inom tipplatsen. För att begränsa spridningen av suspenderat material i ytvattnet, vilket kan behövas vid tipplats Björkö, kan olika skyddsåtgärder vidtas, t.ex: Nedpumpning av fint material till större djup under täthetssprångskiktet. Lersuspensionen avvattnas på pråmen genom en sluten process (tank). Metoden resulterar i ett klart vatten som kan pumpas till Mysingen och ett avvattnat slam som tippas med de fasta massorna. 29 (79)

Gardiner (geotextil) runt tippområdet. Skyddsåtgärderna som beskrivs i punktform ovan beskrivs mer i detalj i bilaga 2. För att säkerställa att muddermassorna hamnar på rätt ställe på tipplatsen föreslås sjömätning genomföras med visst intervall. 4.4 Miljökonsekvenser 4.4.1 Allmänt Där särskilda konsekvensbedömningar har gjorts för tipplats Örngrund respektive tipplats Björkö redovisas dessa separat. I konsekvensavsnittet beskrivs både kortvariga och långvariga konsekvenser av tippningen. Målet för projektet är att inga bestående negativa konsekvenser skall uppkomma. Som förutsättning för bedömningarna av konsekvenserna vid Björkö har antagits att skyddsåtgärder vidtas för att begränsa spridningen av suspenderat material till Natura 2000-området i söder och grunda områden på södra delen av Björkö. Vid bedömning av miljökonsekvenser har ett halttillskott av suspenderat material av 25 mg/l, vid närmaste känsliga marina miljö, använts. För att uppnå detta vid tipplats Björkö krävs att skyddsåtgärder vidtas. Det lågt satta halttillskottet har valts med avseende på försiktighetsprincipen. Vid en halt av suspenderat material av 25 mg/l bedöms effekterna för djurliv som mycket små [7]. Detta halttillskott är mycket lägre jämfört med haltkrav som har erhållits i samband med motsvarande muddringsoch tippningsprojekt i Sverige. Vid Tipplats Örngrund uppnås, till följd av utspädning, halter understigande 25 mg/l vid närmaste grundområde varför skyddsåtgärder inte bedöms vara nödvändiga. Om inga skyddsåtgärder vidtas vid tippningen vid Björkö förväntas de kortvariga konsekvenserna bli mer omfattande. Detta gäller främst spridning av suspenderat material avseende koncentration och påverkansområdets storlek, vilket i sin tur har betydelse för graden av pålagring i grundare områden. Pålagring av suspenderat material påverkar vattenvegetation, bottenfauna och rom/fiskyngel negativt. De långvariga konsekvenserna, om inga skyddsåtgärder vidtas, bedöms ändå som ringa eftersom området naturligt kommer att 30 (79)

återgå till förhållanden liknande de som råder innan tippningen påbörjas (jämför avsnitt 4.5.6). Nedan beskrivs de huvudsakliga konsekvenserna kortfattat. I bilaga 2 återfinns mer information om konsekvenser samt motiveringar till bedömningarna. 4.4.2 Vattenmiljö Kortvariga miljökonsekvenser Låga koncentrationer av suspenderat material i ytskiktet kan vara kvar i vattnet under veckor eller mer. Grumling sägs vara synlig vid en förändring på ca 2 mg/l. På grund av spädningen i Mysingen blir den diffusa halten efter några dygn ca 1 mg/l, d.v.s är inte synligt. Ungefär en månad efter att tippningen har upphört har allt suspenderat material i ytskiktet orsakat av tippningen försvunnit. Det är framförallt grunda områden som kan vara känsliga för grumling, där bl.a. lekområden och yngeluppväxtområden för fisk kan förekomma. Konsekvenserna på vattenvegetation, bottenfauna samt fisk i grunda områden bedöms vara ringa eftersom arbetena sker under vinterhalvåret och halterna av suspenderat material vid grundområden förväntas vara på en nivå som inte är skadlig. Kraftigt grumligt vatten kan verka som en barriär som fiskar undviker. Planerade tippningsarbeten bedöms inte påverka vandrande fisk eftersom grumling i ytskiktet avtar snabbt med avståndet från tippområdet, och grumling på djupare vatten är mer koncentrerad i utbredning till en begränsad volym, varför vandrande fiskar bör kunna passera förbi det grumlade vattnet. Det finns en risk att tippning av muddermassor vid Örngrund tillfälligt kan störa vandring av fisk till och från lekområdena runt Bedarön (vår och höst). Vandringen sker på djupt vatten men själva leken antas ske inom de grunda vattenområdena vid Bedarön där konsekvenserna bedöms vara ringa. Tippningsarbetena bedöms inte medföra en betydande påverkan på Natura 2000-området vid Björkö eftersom halterna av suspenderat material vid området förväntas vara på en nivå som inte är skadlig. I djuphålan kommer bottenytan, till följd av tippning, att höjas inom vissa delar av hålan. Någon stabil botten kommer inte att finnas 31 (79)

förrän tippningsförfarandet är avslutat. Befintlig bottenfauna i djuphålan kommer inledningsvis att försvinna. Tippning av muddermassor kommer att medföra en tillfällig förlust av födosöksområden för fisk på tipplatsen, eftersom befintlig bottenfauna kommer att övertäckas av sediment. Långvariga miljökonsekvenser Efter tippning av muddermassor minskar djuphålornas volym men detta bedöms inte ha någon påverkan på strömmar och salthalt vid tipplatsen eller i resten av Mysingen. Bottenfauna i djuphålan förväntas återkolonisera området inom några år. De långvariga konsekvenserna på bottenfauna, vattenvegetation och fisk vid grunda områden bedöms vara ringa. Tippningen vid Örngrund medför att djuphålan försvinner, vilket påverkar djuphålans eventuella funktion som skydd för fisk i och med att vattenvolymen där fiskarna kan uppehålla sig minskar. Djuphålan vid Björkö kommer att vara mellan 5-10 m djupare än omkringliggande område även efter genomförda tippningar. Vid branten kommer djupskillnaden att vara större. Syreförhållandena i den kvarvarande djuphålan kommer troligen att vara bättre i de djupaste delarna jämfört med idag, vilket kan ha en positiv effekt på djurlivet. Tippningen vid Björkö medför att de djupaste delarna av djuphålan försvinner, vilket delvis kan påverka djuphålans eventuella funktion som skydd för fisk i och med att vattenvolymen där fiskarna kan uppehålla sig minskar. Det är däremot inte det absoluta djupet i djuphålan som avgör funktionen och betydelsen utan det relativa djupet jämfört med omgivningarna. Det är troligt att många fiskar som idag nyttjar djuphålan fortfarande kommer att nyttja den efter avslutade tippningsarbeten. Inga långvariga konsekvenser bedöms uppkomma på Natura 2000- området vid Björkö. 32 (79)

4.4.3 Friluftsliv Kortvariga konsekvenser Tippningsarbetena kommer att ske under vinterhalvåret då friluftslivet är mindre frekvent. Konsekvenserna för bad, sportdykning, turistanläggningar, båtliv och fritidsfiske bedöms vara ringa/inga. Långvariga konsekvenser Inga långvariga konsekvenser bedöms uppkomma för friluftslivet. 4.4.4 Boende Kortvariga konsekvenser För att åskådliggöra hur tippningsmomentet vid tipplats Björkö kan upplevas från närbelägna öar har ett fotomontage tagits fram, se Figur 27-30 i bilaga 2. Fotomontagen visar att den visuella påverkan av tippningsförfarandet från närliggande öar är mycket begränsad. Beräknade utsläpp till luft vid pråmtransporter av muddermassor till tipplats Björkö redovisas i Tabell 4.1. Emissionerna bidrar till miljöpåverkan men det finns ingen risk att några miljökvalitetsnormer överskrids i närområdet då bakgrundshalterna är låga. Tabell 4.1 Utsläpp till luft vid transport av muddermassor NO X PM10 CO HC CO 2 SO 2 (ton) (ton) (ton) (ton) (ton) (ton) Emission 6 0,1 1,5 0,2 300 0,4-3 * Beroende på svavelhalten i bränslet Tippning av 170 000 m 3 i Örngrund resulterar i betydligt lägre emissioner till luft jämfört med ovanstående till följd av kortare sträcka och färre antal pråmtransporter, se bilaga 2. Den stora avsaltningsanläggningen vid Utö bedöms inte påverkas av tippningen då avståndet är stort. De enskilda avsaltningsanläggningar som finns på och i närheten av Björkö bedöms inte påverkas negativt av tippningen. Långvariga konsekvenser Inga långvariga konsekvenser bedöms uppkomma för boende. 33 (79)

4.4.5 Andra verksamheter Kortvariga konsekvenser Sjöfarten bedöms inte påverkas av planerade tippningar vid Björkö. Tipplats Örngrund ligger i farleden in till Nynäshamn och hänsyn behöver tas till yrkessjöfarten vid tippningsarbetena. Inga konsekvenser bedöms uppkomma på fiskodlingar. Under tippningsarbetena är möjligheten till att bedriva yrkesfiske i direkt anslutning till tipplatserna begränsad. Dels på grund av pråmtransporterna och dels till följd av att tippningen kan leda till att fisk tillfälligt undviker området. Långvariga konsekvenser Inga långvariga konsekvenser bedöms uppkomma för andra verksamheter. 4.5 Kostnader Kostnaderna för tippningen av muddermassor till havs utgörs av kostnader för transporterna till och från tipplatsen och kostnader för de skyddsåtgärder som kommer att vidtas. De mängder massor som skall transporteras är maximalt ca 1,1 miljoner m 3. Kostnaden för själva borttransporten med pråm uppskattas till i storleksordningen 20 SEK/m 3. Detta betyder att kostnaden för att transportera bort 175 000 m 3 för tippning vid Örngrund uppskattas till ca 350 000 kr. Kostnaden för borttransport av hela mängden massor per pråm till tipplats Björkö uppskattas till ca 24 miljoner SEK. Kostnaden för forcerad tippning bedöms sannolikt bli något lägre jämfört med om tippningen utförs under tre säsonger, då pråmarna ändå redan finns på plats. Dock kan det tillkomma kostnader för att hålla en så pass stor pråmflotta tillgänglig och det är i detta skede inte möjligt att ange någon mer detaljerad kostnad för forcerad tippning. Kostnaden för tippning av muddermassor vid ett forcerat muddringsförfarande bedöms fortfarande vara ca 20 SEK/m 3. Det kommer det att innebära rent praktiska svårigheter med forcerad muddring, vilket redovisats under 3.5.4. 34 (79)