1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Bahrain 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Bahrain var fram till helt nyligen ett traditionellt emirat som sedan slutet av 1800-talet styrts av familjen Al-Khalifa. Befolkningen uppgår till ungefär 700 000 invånare, varav en tredjedel utländska medborgare. En majoritet av landets medborgare är shiamuslimer medan den styrande Khalifafamiljen bekänner sig till sunniislam. Efter sitt tillträde 1999 inledde emiren, shejk Hamad bin Isa Al-Khalifa, en politisk reformprocess som syftade till att modernisera landets styrelseskick. Han tillät opposition, politiska fångar frisläpptes och politiska flyktingar tilläts återvända. I en folkomröstning 2001 fick emirens förslag om politiska reformer, det så kallade NAC, National Action Charter, brett stöd. En ny författning, till stor del baserad på NAC, antogs 2002. Bahrain omvandlades genom den till en konstitutionell monarki. De första valen till lokala och nationella församlingar hölls 2002. Män och kvinnor fick rätt att rösta och kandidera. Ingen av de kvinnliga kandidaterna röstades dock in. Valen genomfördes i laga ordning. De bojkottades av flera stora oppositionsgrupper som ansåg att den folkvalda kammaren borde ha större vikt än den av kungen utsedda andrakammaren, shuran. Nya val hölls den 25 november 2006 utan bojkott av oppositionen och resulterade i att den största oppositionsgruppen Al Wefaq erhöll 17 av 40 platser i den folkvalda kammaren. Denna Shiainspirerade grupp och två andra religiöst inspirerade sunnigrupper erhöll tillsammans 27 mandat. Bara ett mandat tillföll en oberoende liberal kandidat. Valet övervakades av Bahrain Human Rights Society (BHRS) men internationella valobservatörer var inte tillåtna. Oppositionen har rest anklagelser efter valet om oegentligheter som man anser präglat valet. Det har till exempel gällt vad man anser vara

2 politiskt bestämda valkretsindelningar, naturaliseringar av utländska medborgare som ansetts mer benägna att rösta på sunnigrupper. I maj 2001 bildades BHRS som första enskilda organisation för mänskliga rättigheter i landet och bland GCC-staterna. (GCC: Gulf Cooperation Council, det vill säga Gulfstaternas samarbetsråd som består av Qatar, Bahrain, Oman, Förenade Arabemiraten UAE, Kuwait och Saudiarabien). Därefter bildades även Bahrain Centre for Human Rights, BCHR. Vidare har också ett kvinnoförbund samt ett stort antal intresse- och fackföreningar bildats. År 2006 fanns det cirka 400 olika enskilda föreningar. Det finns en lag om arbete och fackföreningar som ger arbetstagare begränsad strejkrätt. Oberoende medier har bildats. Den presslag som antagits kan dock leda till självcensur eftersom journalister kan åtalas för vad de skriver i vissa känsliga frågor. Enligt FN:s utvecklingsprogram, UNDP:s (United Nations Development Programme) Human Development Index, rankas Bahrain som nummer 43 i världen, sju platser nedanför Bahrains BNP-rankning (36) (BNP = bruttonationalprodukt). 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala MR-konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Bahrain har ratificerat följande centrala konventioner: - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) inklusive dess två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter. - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) (med flera reservationer baserade på religiösa och kulturella hänsyn). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har varken undertecknats eller ratificerats. Romstadgan för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) har undertecknats. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och dess två fakultativa protokoll om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats.

3 Detsamma gäller konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Bahrain har enligt FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna inte kommit in med rapporter till de fyra ratificerade FN-konventionernas kommittéer under 2005 och 2006. De rapporter som Bahrain tidigare lämnat har ofta varit flera år försenade. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Av statsmakten sanktionerade politiskt motiverade mord förekommer inte. Tortyr och annan omänsklig behandling är förbjuden i lag. Tortyr förekom under den nu avskaffade lagen om nationell säkerhet. Ingen tjänsteman har straffats för de tortyrbrott som då begicks. Frågan om stöd och ersättning till tortyroffer verkar ännu inte vara löst. Uppgifter om övervåld vid olagliga demonstrationer har förekommit. Slaveri förekommer inte men uppgifter finns om människohandel där enskilda utnyttjas till att arbeta under förnedrande omständigheter. Fängelserna genomgår förbättringar. Den överbeläggning som tidigare rådde har lättat. GCC-medborgare och västerlänningar verkar generellt sett bli bättre behandlade än övriga fångar. BHRS har besökt fängelser under året. 4. Dödsstraff Dödsstraff utdöms men verkställs sällan. Senast kända avrättning ägde rum 1996. Enligt uppgift sitter ett par personer ännu i fängelse dömda till döden, utan att straffet har omvandlats. Det förekommer ingen offentlig diskussion om dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Grundlagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Polisen kan kvarhålla en misstänkt person i högst 48 timmar utan tillstånd från domstol. För att polisen skall kunna genomföra husrannsakan krävs tillstånd av domare. Det finns inga uppgifter om politiska fångar i Bahrains fängelser. Medborgare får inte påtvingas exil eller förvägras återresa till hemlandet.

4 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsväsendet är i grundlagen tillförsäkrat en oberoende ställning. Domstolsväsendet är uppdelat i brottsdomstolar, civildomstolar och religiösa shariadomstolar för sunni- eller shiamuslimer. Samtliga domstolar har överinstanser för överklagande. Landets militärdomstolar behandlar endast mål som berör militär personal. Den åtalade kan välja sin egen advokat och, om medel saknas, få en av justitieministeriet utsedd försvarsadvokat i brottmål. Domare utses av kungen och domstolarna övervakas av en högsta domstol där kungen är ordförande. Domstolarna anses vara relativt självständiga och advokatkåren överlag självständig i förhållande till myndigheterna. Det finns inga formella skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet. Däremot innebär tillämpningen av sharia att vissa skillnader finns ifråga om män och kvinnors juridiska rättigheter. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer även om exakta uppgifter saknas om omfattningen. Immunitet gäller för parlamentariker i den folkvalda församlingen men den kan återkallas av talmannen. Ett annat exempel är den amnesti som utfärdats för MR-brott begångna av myndighetspersoner under lagen om nationell säkerhet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Bahrain rankas som nummer 111 av 168 i den Parisbaserade organisationen Reportrar utan gränsers globala årsrankning avseende pressfrihet. Censur råder i inrikespolitiskt känsliga frågor. Kritik av kungafamiljen är förbjuden. Utöver den formella censuren tillämpas självcensur av pressen. Den presslag som tillkom 2002 för att förbättra journalisternas arbetssituation mötte stark kritik eftersom den ansågs begränsa det fria ordet. Regeringen sägs överväga vissa ändringar av lagen men ännu har det inte skett. TV är statsägd. Kontroll av Internet förekommer men inte av satellit-tv. Utländska journalister får i allmänhet verka fritt. Förenings- och församlingsfriheten är grundlagsfäst. Politiskt inriktade möten och demonstrationer tillåts men tillstånd krävs. Politiska partier förekommer inte men däremot politiska föreningar, som i praktiken motsvarar partier, och som varit mycket aktiva inför parlamentsvalet den 25 november 2006. Fackföreningar tillåts och förekommer i den privata sektorn.

5 MR-organisationer är accepterade och MR-frågor debatteras. Dock stängdes MR-organisationen BCHR i slutet av september 2004. Dess vice ordförande Abdul Hadi al-khawaja arresterades, dömdes till ett års fängelse på grund av att han uttryckt kritik mot premiärministern personligen under ett fattigdomsseminarium. Han benådades sedan omedelbart. Islam är statsreligion. Andra trosinriktningar är tillåtna och kan utövas fritt, men inte missionerande aktiviteter. Att konvertera från islam är förbjudet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Bahrain styrs sedan länge av Al-Khalifa-familjen, normalt i konsultation med ett ministerråd. Allmänhetens möjligheter att påverka landets styre byggde historiskt på det inflytande som var möjligt för enskilda medborgare inom de traditionella stamstrukturerna. Med den år 2002 antagna konstitutionen moderniserades styresskicket. Enligt konstitutionen skall kommunerna styras av folkvalda representanter. De deputerade i den ena av de båda kamrarna i det nya parlamentet utses i allmänna val. De deputerade i den andra kammaren (shuran) utnämns på traditionellt sätt av kungen. Valen till kommuner och parlament är öppna för män och kvinnor. Politiska partier är inte tillåtna. Istället tillåts politiska föreningar. En i juli 2005 antagen lag för politiska föreningar säger att föreningarnas politiska program inte ska baseras på klasstillhörighet, yrke och religion. Minimiåldern för medlemskap är 21 år. Lagen reglerar möjligheten till politiska tidskrifter. Den förbjuder ekonomiskt stöd från utlandet och rätten att utöva politisk aktivitet i utlandet. De politiska föreningarna måste också informera justitieministeriet tre dagar innan de möter representanter för utländska partier. Det inbördes förhållandet mellan den folkvalda kammaren och shuran samt fördelningen av valkretsar har kritiserats. Enligt nuvarande ordning ska kamrarna vid oenighet samlas till gemensamt ting med shurakammarens talman som ordförande med utslagsgivande röst. Män och kvinnor har rätt att rösta och kandidera. En kvinnlig kandidat blev invald till den nationella församlingen 2006. Kungen utnämnde också tio kvinnor till shuran. (se även kapitel 14).

6 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Bahrain har ratificerat åtta ILO-konventioner (International Labour Organization) varav fyra av de åtta viktigaste om icke-diskriminering i arbetslivet (111 men inte 100), förbud mot tvångsarbete (29 och 105) och förbud mot barnarbete (182 men inte 138). Bahrain har trots bildandet av fackföreningar inte ratificerat konvention 87 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt. Landet har under längre tid haft en hög arbetslöshet, 15 procent enligt officiella uppgifter. Arbetsrätten är lagstadgad. Enligt lag ska minst hälften av de privata företagens arbetsstyrka utgöras av bahrainska medborgare. År 2002 tillkom lagstiftning som ger arbetare och anställda rätt att bilda oberoende fackföreningar, förhandla kollektivt med arbetsgivare och att genom strejk försvara sina rättigheter. På så vis får gästarbetare samma rättigheter som landets medborgare. Den 1 maj är offentlig helgdag. Rapporter förekommer om att lågutbildad arbetskraft utnyttjas och att deras löner ibland hålls inne under långa perioder. Hushållsanställda omfattas inte av arbetsrättslig lagstiftning vilket kan innebära långa arbetstider till låga löner. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Medborgare har rätt till sjukvård mot en mindre patientavgift. Det finns inga rapporterade skillnader beträffande tillgången till allmän hälsovård. Däremot kan variationer förekomma på grund av sociala och ekonomiska faktorer beträffande mer kostnadskrävande vård. 12. Rätten till utbildning Standarden på skolor uppges variera beroende på geografiskt område. Bahrainska barn såväl som utländska barn har rätt till fri skolgång till och med gymnasiet. Enligt bahrainska uppgifter går det ungefär 15 barn per lärare. Utbildningen är anpassad till det traditionsbundna samhällets normer. MR-organisationen BHRS drev tidigare frågan om att få undervisa om mänskliga rättigheter i skolan. Någon ny läroplan som innehåller undervisning i frågor om mänskliga rättigheter har ännu inte tagits fram.

7 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden i Bahrain är generellt sett hög. I UNDP:s så kallade Human Development Index rankas landet på 43:e plats. Grundlagen tillförsäkrar landets medborgare lika rättigheter. Dessa varierar i praktiken beroende på bland annat social bakgrund och kön. Eftersom den styrande kungafamiljen är sunnimuslimer har denna riktning av islam historiskt dominerat såväl det politiska som ekonomiska livet. Tillgången på bostäder har överlag förbättrats genom av regeringen subventionerat bostadsbyggande. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Den 18 juni 2002 tillträdde Bahrain konventionen om avskaffande av diskriminering mot kvinnor, men med vissa reservationer på grund av religiösa och kulturella hänsyn. Det nationella kvinnoförbundet godkändes formellt av myndigheterna samma år. Rätten för kvinnor att rösta och kandidera i allmänna val finns inskriven i konstitutionen. Bahrainska kvinnor utgör en fjärdedel av arbetskraften och uppges äga cirka en tredjedel av företagen. De är dessutom representerade i flertalet yrkeskategorier men sällan på högre befattningar. Bahrain har två kvinnliga ministrar. Inför årets val kandiderade 18 kvinnor jämfört med 34 kvinnliga kandidater år 2002. Inget av de stora partierna med religiös anknytning hade kvinnliga kandidater. En kvinnlig kandidat fick plats i den folkvalda församlingen då hon stod ensam i sin valkrets. Kungen utnämnde dock tio kvinnor till den andra kammaren varav en var kristen och en judinna. På universiteten är de kvinnliga studenterna i majoritet. Kvinnokränkningar äger ofta rum inom familjen och blir sällan domstolssak. De många utländska hushållsanställda kvinnor som finns i Bahrain har ett generellt dåligt arbetsrättsligt skydd. Uppgifter har ibland förekommit om att kvinnliga utländska hushållsanställda utsatts för fysiskt och sexuellt våld. Kvinnor har full rättskapacitet. De kan till exempel utan hinder resa ut ur landet eller söka arbete utanför hemmet. I frågor om arv respektive vårdnaden av barn tillämpas sharia. Skillnader föreligger i tillämpningen av sharia mellan shia- och sunnimuslimska kvinnor. I händelse av skilsmässa

8 ges fadern regelmässigt vårdnaden av gemensamma barn. Vanligtvis får modern temporär vårdnad fram till dess att barnen uppnår nio (flickor) respektive sju (pojkar) års ålder. Prostitution är förbjudet i lag men förekommer. Handel med kvinnor för prostitution förekommer. Kvinnor som ertappas arbeta som prostituerade deporteras. Inga kvinnohärbärgen finns för kvinnor utsatta för sexuell exploatering. 15. Barnets rättigheter Bahrain har ratificerat konventionen om barnets rättigheter inklusive dess två tilläggsprotokoll om handel med barn och om barn i väpnade konflikter. Barnarbete uppges inte förekomma. Lagen förbjuder barnprostitution och inga fall har rapporterats under 2005 och 2006. Barnmisshandel anses förekomma. Oberoende föreningar finns som aktivt hjälper till med rådgivning, biträde i rättsliga frågor och i vissa fall också med bostad och finansiellt stöd åt behövande barn och familjer. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Författningen talar om jämlikhet och lika möjligheter, om rätten till sjukvård, utbildning, bostad och arbete. I praktiken varierar inte sällan ekonomiska och sociala rättigheter beroende på status, etnisk tillhörighet eller kön. Ingen formell diskriminering tycks förekomma inom rättsväsendet mot minoriteter. Två tredjedelar av befolkningen är bahrainare och av dem är ungefär två tredjedelar shiamuslimer och en tredjedel sunnimuslimer. Shiamuslimer uppges enligt amerikanska State Departments MR-rapport ha svårare att få arbete på högre nivå i den offentliga sektorn samt inom polis och försvar. På arbetsmarknaden är likabehandling lagfäst. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas formellt enligt sharia. Frågan är tabubelagd och diskuteras sällan offentligt. Ytterligare uppgifter är svåra att få eller belägga. 18. Flyktingars rättigheter Bahrain har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Politiska flyktingar accepteras i princip inte. Det fåtal som lyckas ta sig in får inte utlämnas. Landet saknar egentlig flyktingpolitik och det finns därför varken ett ordnat mottagningssystem eller en fungerande asylprocedur.

9 19. Funktionshindrades rättigheter Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation. Man försöker genom ekonomiska bidrag och lagstiftning integrera dem i samhället och på arbetsmarknaden. Exempelvis måste arbetsgivare med fler än 100 anställda anställa minst två funktionshindrade. Det finns specialskolor och statligt stödda föreningar för funktionshindrade barn, som behandlas väl, och uppges ha tillgång till lämplig vård. ÖVRIGT 20. Frivilliga organisationers arbete för mänskliga rättigheter I maj 2001 bildades Bahrain Human Rights Society, BHRS. Den följdes sedermera av Bahrain Center for Human Rights, BCHR, som skapades av en utbrytargrupp ur BHRS. BCHR stängdes i slutet av september 2004 och dess vice ordförande Abdul Hadi al-khawaja arresterades, dömdes till ett års fängelse för att sedan omedelbart benådas på grund av att denne uttryckt kritik mot premiärministern personligen under ett fattigdomsseminarium. BCHR hade redan vid två andra tillfällen hotats med stängning. Bahrain Human Rights Watch Society, BHRWS, bildades i december 2004. Dialog förekommer mellan regering och MR-organisationerna men de får inte ägna sig åt partipolitisk verksamhet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Bahrains MR-organisationer bedriver fältarbete genom att besöka fängelser och utbilda polisen. De driver även frågan om MR-utbildning i skolorna. Både BHRS och BHRWS samarbetar med FN:s MR-kommission, UNDP, Amnesty International, International Federation for Human Rights och Arab Organization for Human Rights. Bahrain inbjuds regelmässigt att nominera deltagare till Sida-finansierade MRkonferenser i Raoul Wallenberginstitutets regi och har även deltagit i vissa av dessa under 2005 och 2006. Ambassaden har regelbunden kontakt med BHRS och BHRWS.