Uppdrag att leverera en plan för långsiktig förvaltning av e-hälsostandarder i Sverige Lägesrapport september 2017
Innehåll Sammanfattning... 3 Bakgrund regeringsuppdrag N2016_04455_IF... 4 Ansatsen i uppdraget... 4 Vad har ehälsomyndigheten gjort hittills?... 6 Mål- och intressentanalys... 6 Informationsinsatser... 7 Behovsfångst och omvärldsbevakning... 7 Vad anser landstingen?... 7 Vad anser industrin?... 8 Vad anser standardiseringsorganisationerna?... 9 Vad anser andra myndigheter och aktörer?... 9 Hur arbetar andra länder med e-hälsostandardisering?... 10 Vad avser ehälsomyndigheten att göra framöver?... 11 Fokus på leverans... 11 Fokus på kommunikation och förankring... 12 Vad behöver ehälsomyndigheten ta ställning till i övrigt?... 13 Bilaga 1: Intressentanalys v.1.0... 14 Bilaga 2: Exempel på nationell e-hälsostandardisering i andra länder... 16 2/17
Sammanfattning Regeringen har gett Vinnova i uppdrag (N2016/04455/IF) att vidareutveckla det framtagna ramverket från projekten StandIN och 3H3R (N2015/05038/IF). Regeringen har i samma regeringsuppdrag gett ehälsomyndigheten i uppdrag (N2016/04455/IF) att i samverkan med Vinnova utarbeta en plan för hur det vidareutvecklade ramverket kan förvaltas långsiktigt. I ehälsomyndighetens regeringsuppdrag ingår också att identifiera hur berörda mottagare ska involveras för att möjliggöra implementering i verksamheterna och därmed nå den interoperabilitet som efterfrågas. Genom denna lägesrapport redovisar ehälsomyndigheten status i det pågående uppdraget och redovisar ett antal kommande aktiviteter. Syftet med lägesrapporten är att skapa dialog och delaktighet i utformandet av slutleveransen, en plan för långsiktig förvaltning. I lägesrapporten ingår förutom beskrivningar av den kommande slutleveransen, beskrivningar av ansatsen i uppdraget, utfört och kommande arbete samt större frågeställningar som nu diskuteras med ehälsomyndighetens primära intressenter. Föredragande och ansvarig för rapportens framtagande är Erika Ericsson, strateg. Niklas Eklöf, strateg har bidragit i utformningen. Beslut om rapporten har fattats av Jean-Luc af Geijerstam, tf. avdelningschef för Avdelningen för samordning. Jean-Luc af Geijerstam Tf. avdelningschef Stockholm den 20 september 2017 3/17
Bakgrund regeringsuppdrag N2016_04455_IF Regeringen har gett Vinnova i uppdrag (N2016/04455/IF) att vidareutveckla det framtagna ramverket från projekten StandIN och 3H3R (N2015/05038/IF). Regeringen har i samma regeringsuppdrag gett ehälsomyndigheten i uppdrag (N2016/04455/IF) att i samverkan med Vinnova utarbeta en plan för hur det vidareutvecklade ramverket kan förvaltas långsiktigt. I ehälsomyndighetens regeringsuppdrag ingår också att identifiera hur berörda mottagare ska involveras för att möjliggöra implementering i verksamheterna och därmed nå den interoperabilitet som efterfrågas. ehälsomyndigheten ska också tillsammans med Vinnova utarbeta en handlingsplan inklusive kommunikationsstrategi för hur möjliggörande lösningar och nya arbetssätt ska spridas, i syfte att underlätta för vårdgivare och huvudmän att tillgodogöra sig ramverk och arbetssätt. Resultatet ska rapporteras i en första version till Vinnova den 30 januari 2018, och i en slutgiltig version till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) den 31 mars 2018. Ansatsen i uppdraget En första arbetsplan togs fram under hösten 2016 i samverkan med Vinnova, och har använts som underlag i arbetet. I planen ingår tre delleveranser: Standarder, Organisation och processer och Användarstöd. Delleveransen Standarder har som syfte att utreda vad det är som ska förvaltas. I Vision e-hälsa 2025 benämns standarder som gemensamma nationella specifikationer, baserade på (helst) internationella standarder för både informationsinnehåll (semantiska standarder) och informationsöverföring (tekniska standarder). Enligt den tolkning som ehälsomyndigheten gjort är det alltså inte standarderna i sig som ska hanteras i en nationell förvaltningsorganisation, utan de framtagna specifikationer som säkerställer att standarderna i fråga kan tillämpas på ett enhetligt sätt i specifika sammanhang. Vad en specifikation består av är dock inte tidigare beskrivet eller utrett. Delleveransen sammanfattas som beskrivna och beslutade nationella specifikationer med hänsyn tagen till existerande standarder. Den formuleringen kommer att behöva revideras, eftersom resultatet snarare lär handla om en beskrivning av vad specifikationerna bör bestå av och hur de bör utformas. Delleveransen Organisation och processer har som syfte att utreda hur en nationell förvaltningsorganisation bör fungera, och även vilken organisation som bör få ansvaret för den. I arbetet ingår att ta fram ett antal processer för det arbete som ska göras inom den kommande förvaltningsorganisationen. Stor vikt kommer att läggas vid det arbete som ska göras gemensamt, både på nationell och på internationell nivå. Dock ska utredningen även ge svar på vad som bör göras regionalt eller lokalt och hur resultatet av ett sådant arbete bör kopplas till en nationell organisation. Här 4/17
kommer det även att vara viktigt att utreda hur andra länder arbetar med samma fråga och hur det internationella samarbetet bör gå till. Delleveransen sammanfattas som förslag på förvaltningsorganisation och processer. Delleveransen Användarstöd har som syfte att utreda vilka processer och verktyg för samverkan mellan de organisationer som behövs i förvaltningen, både för konsumenter och för producenter av de beskrivna och beslutade nationella specifikationerna. Behovet av användarstöd kommer att vara stort, vilket innebär att det måste vara tydligt beskrivet och tillgängligt. Dessutom behöver det finnas en teknisk infrastruktur som stöd för användarna, t.ex. en samarbetsplattform för tillgängliggörande av specifikationerna samt för hantering av frågor, diskussioner och förslag på ändringar. Delleveransen sammanfattas som förslag på innehåll och utformning av tjänster och produkter för metod- och teknikstöd. ehälsomyndigheten kommer att leverera planen för hur det vidareutvecklade ramverket kan förvaltas långsiktigt i rapportform med ett eller flera förslag på nationell förvaltningsorganisation för gemensamma specifikationer, inklusive de processer och beskrivningar som nämns ovan och redovisning av vilka aktörer som bör ingå i förvaltningsstrukturen. 5/17
Vad har ehälsomyndigheten gjort hittills? Arbetet inleddes hösten 2016. Nedan beskrivs några av de insatser som har gjorts i uppdraget. Mål- och intressentanalys Inledningsvis gjordes en intressentanalys för att skapa en överblick över vilka målgrupper (intressenter) ehälsomyndigheten bör arbeta med i uppdraget. I slutet av detta dokument presenteras en första version av analysen (Bilaga 1: Intressentanalys v.1.0). Intressentkartan är dock ett levande dokument och uppdateras under uppdragets genomförande. Utöver de delleveranser som nämns i avsnittet Ansats i uppdraget, formulerades dessutom ett antal effektmål. Det centrala effektmålet sammanfattas som säkerställd och etablerad nationell, enhetlig tillämpning av gemensamma nationella specifikationer. De förväntade effekter som uppnås genom detta mål är följande: - Fler nationella lösningar som bygger på samma gemensamma grunder. - Snabbare utveckling av it-stöd inom vård och omsorg. Den första effekten ger vården och omsorgen bättre förutsättningar att samarbeta nationellt kring sin informationshantering, både med andra huvudmän och med itleverantörerna, vilket i förlängningen leder till bättre datakvalitet och interoperabilitet. Den andra effekten ger industrin bättre förutsättningar att skapa konkurrenskraftiga produkter som även bidrar till den interoperabilitet som verksamheterna kräver. Som primära intressenter identifierades följande aktörer: - Aktörer inom vård och omsorg (landsting, kommuner, privata aktörer). - Leverantörer/utvecklare av it-system inom vård och omsorg samt deras branschföreningar. - Myndigheter (Socialstyrelsen, Läkemedelsverket m.fl.) och andra nationella aktörer (SKL, Inera AB m.fl.). - Professionella organisationer (specialistföreningar m.fl.). - Standardiseringsorganisationer (allmänna/branschspecifika, internationella/nationella). De olika intressenterna har olika roller i den förvaltningsstruktur som kommer att föreslås. Vissa är i första hand användare (konsumenter) av specifikationerna, medan andra kommer att vara skapare (producenter) eller ägare av dem. Vissa aktörer kommer att ha flera roller samtidigt. 6/17
Ytterligare en intressent är individen (patienten eller brukaren) som förväntar sig god och jämlik vård, oavsett var eller av vem den utförs och oavsett vilket it-system som används. Det kommer antagligen att bli relevant att involvera t.ex. patientorganisationer för kunskapsunderlag och förankring. Däremot är individen inte direkt involverad i arbetet med att ta fram och förvalta gemensamma specifikationer och kan därmed inte anses vara en primär intressent. Informationsinsatser Uppdraget har presenterats på konferenser som Nationella e-hälsodagen (2016) och Vitalis (2017). Behovsfångst och omvärldsbevakning Under våren 2017 hade myndigheten kontakt med ett antal olika aktörer, för att fånga in behov, förankra uppdraget, få vägledning i tolkningen av uppdraget och bygga upp engagemang och delaktighet för det fortsatta arbetet. I samtalen med aktörerna presenterade ehälsomyndigheten sin tolkning av uppdraget som i beskrivningen av delleveranserna ovan, och ställde frågan vad aktörerna anser behöver förvaltas nationellt. ehälsomyndigheten frågade också om de hade en uppfattning om vilken typ av aktör som skulle kunna tänkas ansvara för en nationell förvaltningsorganisation och hur förvaltningen borde styras. Frågan om ifall det alls behövs en sådan organisation diskuterades inte att det behovet finns tycks man vara överens om. Vad anser landstingen? ehälsomyndigheten har pratat med ett antal landsting, framför allt med personer som arbetar med vårdinformatik och/eller systemförvaltning och som har en tydlig bild av vad som behöver göras på gemensam nivå. Bland de landsting som ehälsomyndigheten har haft kontakt med finns några av de mindre och några av de större. Olika landsting har olika möjligheter att bidra till en gemensam organisation, men det innebär också att man har olika möjligheter att göra saker på egen hand, vilket betyder att man ser ett extra stort behov av något gemensamt. Däremot har få av de ehälsomyndigheten har pratat med haft en uppfattning om ifall den gemensamma organisationen bör finnas hos en statlig aktör eller hos någon annan, t.ex. på huvudmannasidan. Några saker som samtliga landsting har uttryckt behov av är: - Tydliga specifikationer för avgränsade, kliniska områden, som beskriver sammanhang och dess relevanta information på ett teknikneutralt sätt dvs. oberoende av vilka tekniska standarder som används för att skapa system eller för att överföra information inom och mellan system. (T.ex. all information som krävs i vården av patienter med emfysem, eller all 7/17
information som krävs för att registrera sömnvanor hur hänger den informationen ihop och hur ska den uttryckas?). Specifikationerna skulle också kunna bestå av små, mycket avgränsade informationsmängder för sådana situationer (t.ex. specifika åtgärder, mätningar, bedömningar, värden, resultat ) som är vanligt förekommande i hälso- och sjukvården och registreras i många olika sammanhang och som behöver uttryckas på ett likartat och standardiserat sätt. - Verktyg för att tillgängliggöra och dela resultat av arbeten som har tagits fram regionalt t.ex. en webbportal med tydlig information om vad, varför och vem och länkar/kopplingar till produkterna i maskinläsbart format. - Verktyg för att kommunicera, t.ex. dela synpunkter och förslag på ändringar i det som tillgängliggörs. - Verktyg för att utveckla specifikationer, så att arbetet görs på samma sätt och resultatet får samma format, oavsett vem som gör det. - Underliggande infrastruktur/verktyg för nationella/gemensamma resurser, så att det går att koppla ihop den centrala (nationella) förvaltningsstrukturen med de regionala strukturerna maskin till maskin (t.ex. modellbibliotek och terminologiservrar). Sammanfattningsvis är intrycket att de som arbetar med strukturer och standarder för informationshantering i landstingen har behov av konkreta lösningar som underlättar för dem att jobba smartare och på samma sätt, dvs. kunna återanvända varandras framtagna resultat oavsett it- och andra verksamhetssystem. Det skulle också underlätta för dem att göra kravställningar på nya och uppdaterade it-system och att vara tydliga och konsekventa i kommunikationen med it-leverantörerna. Vad anser industrin? När det gäller industrin/it-leverantörerna har ehälsomyndigheten haft kontakt med en av branschorganisationerna. Leverantörerna är mycket tydliga med att de vill använda internationella standarder i sina produkter, och de vill ha stöd att förstå vilka standarder som ska användas var och hur. De trycker även på vikten av tydlighet, långsiktighet och förutsägbarhet, och att det som stöd till leverantörerna bör finnas en flerårsplan som de kan förhålla sig till i sin produktutveckling. När det gäller en kommande förvaltningsorganisation ser man främst behov av en aktör som tar ansvar för helheten kring de e-hälsostandarder som rekommenderas nationellt. Bland relevanta uppgifter nämns rollen som spindeln i nätet för t.ex. kunskaps- och informationsspridning om e-hälsa och informationsmiljöer inom vård och omsorg. Man nämner även rollen som språkrör gentemot olika standardiseringsorganisationer och att förvaltningsorganisationen utgör en gemensam kanal för svenska leverantörer när det finns behov av att lyfta ändringsoch utvecklingsförslag i internationella sammanhang. När det gäller vilken aktör som 8/17
skulle kunna ansvara för den här typen av förvaltningsorganisation ansåg man att det borde vara en myndighet, både för att det ger en viss tyngd i olika sammanhang men också för att myndigheter alltid måste ha ett helhetsperspektiv. Vad anser standardiseringsorganisationerna? Kontakter med en av de stora standardiseringsorganisationerna gav ungefär samma synpunkter som från leverantörernas branschorganisation: det bör finnas en övergripande, ansvarig och kompetent organisation för förvaltning av tillämpning av standarder och det bör vara en myndighet som håller ihop den, eftersom det statliga perspektivet av nödvändighet är heltäckande. Den typen av verksamhetsnära och konkreta behov som lyfts av landstingen diskuterades dock inte alls. I det här sammanhanget är det också viktigt att nämna att det redan finns nationella, branschspecifika standardiseringsorganisationer, som t.ex. HL7 Sweden, särskilt eftersom HL7/FHIR är en av de standarder som anses vara mest intressant för informationsstandardisering inom hälso- och sjukvården (och möjligen även socialtjänsten) framöver. HL7 Sweden arbetar med kunskapsspridning om sina produkter, men inte med utveckling av tillämpade varianter av grundprodukterna. Om det tas fram lokala tillämpningar skulle HL7-organisationen eventuellt kunna tillhandahålla dem, men har ingen möjlighet att versionshantera, förvalta eller vidareutveckla någonting. Vad anser andra myndigheter och aktörer? På Socialstyrelsen förvaltar man ett antal nationella resurser för informationshantering inom vård och omsorg dessa går under samlingsnamnet Gemensam informationsstruktur och omfattar Nationell informationsstruktur (NI), begreppssystemet Snomed CT och ett antal hälsorelaterade, statistiska klassifikationer, bl.a. från WHO. Socialstyrelsen har dock inte i någon större omfattning arbetat med att ta fram tillämpningar eller nationella specifikationer baserade på dessa grundprodukter men är väl medveten om att det är ett arbete som behöver göras. Produkterna i Gemensam informationsstruktur kommer att vara viktiga beståndsdelar i de nationella specifikationer som ehälsomyndigheten genom det här regeringsuppdraget anser behöver utvecklas och förvaltas, och Socialstyrelsen kommer möjligen att spela en viktig roll som medproducent och delägare i framtagna specifikationer. Även på Läkemedelsverket arbetar man med ett antal olika produkter och standarder för informationshantering inom läkemedelsområdet. Man har också i uppdrag att verka för att de fem ISO-standarderna som utgör den internationella standarden IDMP tas i bruk i Sverige. Läkemedelsverket har visat intresse för ehälsomyndighetens uppdrag, men det är tills vidare oklart hur de egentligen skulle beröras och om de skulle vara producenter eller snarare konsumenter av specifikationerna. 9/17
Inera AB arbetar med verksamhetsnära informationshantering, t.ex. i form av tjänstekontrakten som är kopplade till tjänsteplattformen, samt genom ett antal invånartjänster och andra e-tjänster som har beställts och används av landstingen. Inera AB får sina uppdrag direkt från huvudmännen eller från SKL, vilket ibland medför överlappningar med det som görs på statligt uppdrag. En gemensam grundtanke var därför att ehälsomyndigheten andra aktörer i mesta möjliga mån ska undvika att dubbelarbeta om ehälsomyndigheten har i uppdrag att titta på en nationell förvaltning av standarder eller nationella specifikationer är det alltså onödigt att en annan nationell aktör gör det. Det har också varit relevant att tillsammans med Inera AB definiera vad det är som ska förvaltas nationellt, och diskussionen resulterade i en bred palett av möjliga förvaltningsprodukter. Slutsatsen var dock att ehälsomyndigheten i första hand bör fokusera på den typen av verksamhets-/patientnära specifikationer som även landstingen pekar på. Hur arbetar andra länder med e-hälsostandardisering? I flera andra länder har man ett strukturerat och nationellt styrt arbete med standardisering av information inom vård och omsorg (dock troligtvis främst inom hälso- och sjukvården). De länder som av olika skäl har varit relevanta att studera har varit Danmark, Norge, Finland, Estland, Storbritannien, Nederländerna och Australien. I slutet av detta dokument presenteras en översikt över hur arbetet med e-hälsostandardisering bedrivs i dessa länder (Bilaga 2: Exempel på nationell e- hälsostandardisering i andra länder). Översikten gör inte anspråk på att vara fullständig. Det är tydligt att de länder som har en centralt, statligt styrd hälso- och sjukvård har lättare för att driva igenom nationella standardiseringsinitiativ, jämfört med länder som har ett mer decentraliserat system. Av den anledningen är det framför allt relevant att titta på länder som har ett liknande hälso- och sjukvårdssystem som i Sverige, särskilt vad gäller uppdelning mellan beställare (finansiär) och utförare och vem som ansvarar för vad. Det är också viktigt att komma ihåg att informationshanteringen inom vård och omsorg i Sverige är mer reglerad genom författning än i många andra länder, vilket påverkar vad aktörer i Sverige får och inte får göra, vad Sverige kan och inte kan standardisera jämfört med andra och hur stor del av internationella lösningar och erfarenheter som är applicerbara i ett svenskt kontext. 10/17
Vad avser ehälsomyndigheten att göra framöver? Under hösten kommer aktiviteterna inom uppdraget främst att fokusera på arbetet med planen och på att kommunicera och förankra detta externt. Fokus på leverans Underlaget till den plan som ska tas fram som slutleverans behöver utarbetas på ett tydligt och strukturerat sätt, gärna med hjälp av en etablerad modell eller metod. I planen bör det tydligt framgå vilka behov som finns av en nationell förvaltningsorganisation och hur en sådan kan skapa värde, dvs. ett slags affärsmodell för det förslag ehälsomyndigheten lämnar. För att genomföra det kommer ehälsomyndigheten att anlita extern expertis med stor erfarenhet av att beskriva affärsmodeller på ett tydligt och kommunicerbart sätt. Tidplanen för arbetet är augusti till december 2017. ehälsomyndigheten kommer att arbeta med följande steg och områden, i syfte att lägga en bra grund för planen och även på längre sikt en bra etablering av förvaltningen: Ta fram en bra utgångspunkt och ett tydligt kommunikationsunderlag för att skapa ett långsiktigt engagemang hos alla huvudintressenter. ehälsomyndigheten tar fram och förankrar en gemensam bild av syfte, värdeskapande, omfattning och avgränsningar med förvaltningsuppdraget som myndigheten ska planera för. Arbetsmöten i workshopformat hålls tillsammans i både storgrupp och mindre grupper tillsammans med huvudintressenterna (landsting/leverantörer/andra nationella aktörer). En enkel metod och modell kommer att användas för att skapa involvering och engagemang hos intressenterna samt för att ge ett bra underlag för var och en att kunna kommunicera och sprida syftet med förvaltningsuppdraget. Kartlägga omfattningen av de standarder och nationella specifikationer som ska förvaltas. ehälsomyndigheten tar bl.a. fram kriterier, principer och tillvägagångssätt för långsiktig och löpande prioritering och utveckling av det som ska förvaltas samt beskriver sätt att utvärdera och hantera hela livscykeln. Beskriva process, organisation och mål, gärna med utgångspunkt i internationellt erfarenhetsutbyte. ehälsomyndigheten beskriver och förankrar de processer som behövs för förvaltning av e-hälsostandarder och kommer i det arbetet att stödja sig på internationellt och 11/17
nationellt erfarenhetsutbyte och best practice för förvaltning. Resultatet kan ehälsomyndigheten sedan använda för att föreslå lämplig organisation utifrån behov av rätt uppdrag, beslutsmandat och kompetensförsörjning. Sammantaget kommer ehälsomyndigheten att behöva lägga stor vikt på överenskommelser och samarbeten mellan huvudintressenterna, för att skapa en hållbar och långsiktig förvaltning som är förankrad redan från början. Uppdragsgivarens, dvs. regeringens ambition att skapa ett gott innovationsklimat, trycker än mer på vikten av att ta fram en plattform och struktur som bygger på gemensamma spelregler och överenskommelser. Fokus på kommunikation och förankring Kommunikation och förankring är en av de viktigaste delarna i genomförandet av uppdraget. Ju mer ehälsomyndigheten lyckas kommunicera och förankra förslaget under tiden som myndigheten arbetar med det, desto lättare kommer det att bli att genomföra. Just kommunikation är dessutom tydligt utpekat i regeringsuppdraget: ehälsomyndigheten ska också tillsammans med Vinnova utarbeta en handlingsplan inklusive kommunikationsstrategi för hur möjliggörande lösningar och nya arbetssätt ska spridas, i syfte att underlätta för vårdgivare och huvudmän att tillgodogöra sig ramverk och arbetssätt. Den delen av uppdraget är dock inte frikopplad från andra nationella initiativ som pågår, t.ex. inom ramen för Vision e- hälsa 2025 och dess tillhörande handlingsplan arbetsgrupperna för de olika insatsområdena har i uppdrag att titta på arbetssätt och processer för standardisering, och även här måste ehälsomyndigheten tillsammans med andra se till att olika aktörer inte dubbelarbetar. Det finns flera tillfällen för kommunikation och förankring inplanerade under hösten. 12/17
Vad behöver ehälsomyndigheten ta ställning till i övrigt? Det finns några allmänna funderingar kring uppdraget som det är nödvändigt att förhålla sig till: - Hur bör uppdraget kopplas till arbetet som görs inom ramen för Vision e- hälsa 2025 och den tillhörande handlingsplanen? Mycket av det som ehälsomyndigheten tänker utreda ingår i uppdraget till arbetsgrupperna för insatsområdena och det måste säkerställas att olika aktörer inte dubbelarbetar. Omvärldsbevaka och kommunicera blir extra viktigt. - Är den kommunikationsstrategi som pekas ut i regeringsuppdraget, som syftar till att sprida nya lösningar och arbetssätt m.m., möjlig (lämplig) att genomföra utan koppling till övrigt nationellt arbete? Vad kan ehälsomyndigheten kommunicera om framtida arbetssätt innan dessa finns och kan tillhandahållas av en förvaltningsorganisation? - För att en förvaltningsorganisation ska fungera krävs bland annat en underliggande teknisk infrastruktur, t.ex. i form av digitala samverkansverktyg, modellbibliotek, terminologiservrar m.m. Någon eller några av de nationella aktörerna måste tillhandahålla detta. - Är det en rimlig tolkning att (i alla fall i ett första skede) avgränsa förvaltningstankarna till hälso- och sjukvården och avvakta med socialtjänstområdet? Det är antagligen rimligt med hänsyn tagen till StandInoch 3H3R-projekten, som var tydligt avgränsade till att gälla hälso- och sjukvården, men antagligen inte rimligt om ehälsomyndigheten kopplar an till Vision e-hälsa 2025, som tydligt omfattar både vård och omsorg. Planerade nationella initiativ inom insatsområde Standarder, ur Handlingsplan för samverkan vid genomförande av Vision e-hälsa 2025 13/17
Bilaga 1: Intressentanalys v.1.0 Intressent Beskrivning av intressenten Bidrar med Förväntar sig Intressent (I) Användare (A) Primär/ Sekundär Vård- och omsorgstagare Medborgare Krav på jämlik vård Jämlik vård oavsett it-lösning I Sekundär Aktör inom vård och omsorg Kommuner Landsting Privata aktörer Krav och behov Gemensamma, nationella specifikationer som är lätta att implementera i både verksamhet och it-stöd. A Primär Apotek (?) De förväntar sig också en samverkansyta med tillhörande processer för att skapa, dela, redigera och kommentera specifikationer utifrån verksamheternas gemensamma behov. Professionsförening Ex. Läkarförbundet, specialistföreningar, Vårdförbundet, Sveriges sjuksköterskeförening Expertkompetens i att skapa och förvalta de gemensamma, nationella specifikationerna vad gäller innehållet. Stöd i metodik, nationellt gemensamma verktyg och finansiering. A Primär Intresseorganisation SKL Apoteksföreningen Att företräda sin respektive profession/sina medlemmar i diskussioner och överenskommelser med staten. En tydlig struktur för prioritering av vilka behov som blir gemensamma, nationella specifikationer A Primär Förankring av beslut inom relevanta domäner. Myndighet ehälsomyndigheten Socialstyrelsen Läkemedelsverket IVO Myndigheten för vårdanalys Styrande och stödjande. I Primär Myndigheten för delaktighet 14/17
Nationella branschspecifika standardiseringsorgan Socialstyrelsen Läkemedelsverket Inera AB I HL7 Sweden Internationella branschspecifika standardiseringsorgan HL7 International openehr Cimi World Health Organization SNOMED International Allmänna standardiseringsorgan SIS svenskt CEN europeiskt ISO globalt I Utvecklingsföretag inom e- hälsoområdet Leverantörer av vårdinformationssystem A Primär Inera AB Inera AB är ett aktiebolag som ägs gemensamt av alla landsting och regioner. Även kommunerna har möjlighet att bli delägare. A (?) Primär Ägarna har gett bolaget i uppdrag att koordinera landstingens och regionernas gemensamma e- hälsoarbete och utveckla tjänster till nytta för invånare, vård- och omsorgspersonal och beslutsfattare. Branschorganisation Swedish MedTech IT och telekomföretagen I Regeringen Extern regelgivare, uppdragsgivare och granskare. Regelverk, inriktning, ekonomiska medel. Välfungerande hälso- och sjukvård. I 15/17
Bilaga 2: Exempel på nationell e-hälsostandardisering i andra länder Land Relevant(a) organisation(er) Uppdrag Länk Norge Direktoratet for e-helse statlig myndighet under Helse- og omsorgsdepartementet Etablera standarder Ta fram och förvalta e-hälsolösningar https://ehelse.no/ Nasjonal IKT ägs/drivs av hälso- och sjukvårdsregionerna Utveckla och förvalta standardbaserade tillämpningar i samverkan med verksamheter och it-leverantörer. https://nasjonalikt.no/ Danmark MedCom finansieras och ägs gemensamt av Sundhedsministeriet, Danske Regioner och Kommunernes Landsforening Förvalta standarder och standardbaserade tillämpningar Förvalta system och e-tjänster http://medcom.dk/ Sundhedsdatastyrelsen statlig myndighet under Sundheds- og Ældreministeriet Förvalta standarder Ta fram statistik http://sundhedsdatastyrelsen.dk/da Finland THL (Institutet för hälsa och välfärd) statligt verk (?) med flera finansiärer, bl.a. Social- och hälsovårdsministeriet Tillhandahålla strukturer för informationshantering inom social- och hälsovården, bl.a. kodtjänst med datastrukturer (koder och klassifikationer) https://www.thl.fi/sv/web/informat ionshantering-inom-social-ochhalsovarden Kanta statlig tjänsteleverantör (?) som drivs av THL i samverkan med andra statliga aktörer, bl.a. Social- och hälsovårdsministeriet. Ta fram och förvalta nationella e-tjänster, t.ex. e-recept, patientdataarkiv och tjänster för medborgarnas åtkomst till sina egna hälsodata. http://www.kanta.fi/sv/ Estland e-estonia: The Digital Society statligt och domänövergripande initiativ som omfattar ett antal byggstenar inom offentlig sektor i form av tjänster, bl.a. hälsotjänster, och den infrastruktur som kopplar ihop dem ( X-Road ). Tillhandahålla e-hälsotjänster som e-recept och det nationella patientjournalsystemet. Tillhandahålla e-tjänster för socialtjänsten, t.ex. ansökan om sjuk- och föräldrapenning. https://e-estonia.com/component/ Nictiz nationellt kompetens-center för standardisering och e-hälsa som (nästan helt) finansieras av Ministeriet för hälsa, välfärd och idrott. Bistå med expertis om standardisering av vård- och omsorgsinformation. Tillhandahålla standarder och standardbaserade tillämpningar Nederländerna https://www.nictiz.nl/overnictiz/english Tillhandahålla kunskap och information om best practice och trender inom e-hälsa. 16/17
Storbritannien NHS Digital myndighet/utförare under Department of Health (England, Wales och Northern Ireland) (NHS Scotland har ett eget e-hälsoinitiativ i samarbete med den skotska regeringen.) Utveckla och drifta it-system och infrastrukturlösningar. Samla in, analysera och publicera hälsodata. Tillhandahålla standarder för informationshantering och informationssäkerhet. https://digital.nhs.uk/home Australien Australian Digital Health Agency statlig myndighet under Department of Health Tillhandahålla e-tjänster, t.ex. e- patientöversikten My Health Record och standardiserad information kopplad till den. Tillhandhålla standarder och standardbaserade tillämpningar för informationshantering. https://www.digitalhealth.gov.au/ 17/17