Regionens och kommunernas inkontinensverksamhet, resursenheten för inkontinensfrågor, ska vila på de grunder som anges i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). En av grundprinciperna för inkontinensverksamheten är att garantera patienten/brukaren optimalt omhändertagande och reducera behovet av förbrukningsartiklar. För att åstadkomma detta krävs kunskap hos förskrivaren att utreda, bedöma och initiera aktuella behandlingsalternativ. Det ska finnas ett brett och noga utvalt sortiment av inkontinensartiklar för att alla invånare ska få service på lika villkor. Anvisningarna ger allmän information om inkontinenshjälpmedel samt om vilka regler och riktlinjer som gäller. Hjälpmedelsanvisningarna ska ge vägledning åt i första hand personal och förskrivare inom hälso- och sjukvården, men den är också avsedd som allmän information. Mål Information Förskrivare, vårdpersonal samt allmänheten ska fortlöpande få undervisning i och informeras om vilka inkontinenshjälpmedel som finns att förskriva och om hur förskrivningen går till. Samverkan Inkontinenshjälpmedlen ska underlätta för individen i hennes dagliga och sociala liv och ska i största utsträckning utprovas i samråd med individen. Hjälpmedlen får inte vara en ersättning för medicinsk utredning. Definition Samverkan mellan brukare, vårdpersonal/närstående och förskrivare ska fungera så att denna får de för henne/honom bästa hjälpmedlen, individuellt anpassade. Brukare, vårdpersonal/ närstående ska ha sådan kunskap och information att det inte uppstår några oklarheter om hur hjälpmedlet ska användas. Inkontinens Inkontinens är ett symtom, klassat som sjukdom enl. WHO (Världshälsoorganisationen)1998. Inkontinens definieras enl. ICS (International Continence Society, 2002) Varje ofrivilligt läckage. Hjälpmedelsanvisningar 2012 Sida 1
Hjälpmedel Behov av hjälpmedel ska utredas och lämplig behandling prövas. Detta innebär att inkontinenshjälpmedel är tänkta att användas under kortare tid före behandlingsstart, om behandlingen inte ger förväntat resultat eller när det på grund av patientens allmäntillstånd inte är lämpligt att starta ytterligare behandling. Region Halland och kommunerna har from 1997 ansvar för inkontinenshjälpmedel, sortimentsförteckning, förskrivningsregler och distribution till brukarna. I Halland är samtliga upphandlade inkontinenshjälpmedel, inklusive hemtransport, kostnadsfria för brukaren. Det finns olika typer av hjälpmedel: Absorberande produkter Bäckenorganstödjande produkter Uretraplugg och penisklämma Externa uppsamlingssystem Kvarliggande katetrar Suprapubisk kateter Tappningskatetrar Vem kan få? Personer med urin-/tarminkontinens och urinretention om de: är i fortlöpande behov av hjälpmedel är anslutna till allmänna försäkringskassan och bosatta inom länet bor i ordinärt eller särskilt boende (d v s inte är inlagda för vård på sjukhus) Sortiment Med ett sortiment av inkontinenshjälpmedel avses de produkter som i Halland kan förskrivas till brukare. Förskrivning utanför sortiment Förskrivning utanför sortiment ska göras först efter noggrann bedömning och utifrån alldeles särskilda behov. Hjälpmedelsanvisningar 2012 Sida 2
Till grund för dispensbeslut ligger följande: brukaren ska ha provat möjliga alternativ från det upphandlade sortimentet motiveringen ska vara saklig ansökan sker på dispensblankett dispensen gäller under pågående upphandling Allmän handel Inkontinenshjälpmedel, s.k. inkontinensskydd, av mindre storlek kan även köpas i allmän handel eller via Internet. Med allmän handel menas apotek eller dagligvaruhandel. Sortimentsansvariga Representanter från Region Halland, kommunerna, regionens inköpsavdelning samt urokonsulenterna ingår i sortimentsgruppen. Gruppen ska ta fram ett välfungerande sortiment av inkontinenshjälpmedel. Den ska också: diskutera nya behov och utvärdera nya produkter ge förslag på vilka produkter som ska ingå i sortiment fortlöpande utvärdera det befintliga sortimentet Förskrivning Förskrivning ska så långt som möjligt ske i samråd med brukaren. Val av hjälpmedel ska i första hand ske ur det upphandlade sortimentet. Barn Förskrivning av inkontinenshjälpmedel till barn kräver fördjupad kunskap om bakomliggande orsaker Det är en bedömningsfråga vid inkontinensutredning när ett barn anses vara inkontinent. Utredning och bedömning av barnets behov ska alltid göras i samråd med barnläkare/barnuroterapeut. Vistelse i annat län/landsting Om vistelse planeras i annat landsting för kortare eller längre tid, måste förskrivaren se till att brukaren har den mängd inkontinenshjälpmedel med sig som beräknas gå åt under vistelsen. Om ytterligare inkontinenshjälpmedel skulle behövas, ska brukarens ordinarie förskrivare kontaktas, som ombesörjer beställning och distribution till vistelseorten. Hjälpmedelsanvisningar 2012 Sida 3
Brukare från annat landsting/kommun Hemkommunen betalar inkontinenshjälpmedel såsom gäller andra hjälpmedel Mest praktiskt är att hemkommunen ombesörjer förskrivning och distribution i förväg Om något ytterligare behövs under vistelsen i Halland är det i första hand den ordinarie förskrivaren som ska kontaktas. Denna person bestämmer om det är hemkommunens eller Hallands distributör som sköter detta. Förskrivare och förskrivarens ansvar Förskrivare Behöriga, utöver läkare, ska sjuksköterskor, sjukgymnaster samt barnmorskor vara behöriga att förskriva inkontinenshjälpmedel. För att få förskrivningsrätt krävs att dessa är 1. anställda hos region, kommun eller vårdgivare som har avtal med region eller kommun 2. utsedda av en vårdgivare Sjukvårdshuvudmannen beslutar om vem eller vilka av den behöriga hälso- och sjukvårdspersonalen som ska fullgöra uppgiften att självständigt förskriva förbrukningsartiklar. SOSFS 2008:1 (M) Förskrivaren ska: Initiera utredning av patientens problem samt vid behov hänvisa till adekvat yrkeskompetens. Väl känna till funktionen hos de hjälpmedel som förskrivs. Bedöma behovet av kostnadsfria förbrukningsartiklar och tillsammans med individen prova ut vilka som är lämpligast, d v s individuell utprovning. Samråda om förskrivning med specialist i fråga om produkter som är märkta med * i artikellistan. Denna markering innebär att specialistkompetens är nödvändig för att kunna bedöma behov, göra utprovning samt informera individen om hantering av produkten. Verka för kostnadseffektivitet vid val, utprovning samt användandet av inkontinenshjälpmedel. Hjälpmedelsanvisningar 2012 Sida 4
Instruera och förvissa sig om att individen, närstående och vårdpersonal kan använda artikeln korrekt och är informerade om hur den ska hanteras efter användning. Detta för att det fortsatta omhändertagandet ska kunna ske på ett säkert och hygieniskt sätt. Tillämpa gällande bestämmelser för förskrivning och distribution. Distribution Hjälpmedel beställs av förskrivaren från distributören (för närvarande OneMed HomeCare AB) via Internet eller per fax. Beställningen ska gälla för tre månaders förbrukning. Därefter görs eventuellt en ny förskrivning efter samtal och utvärdering tillsammans med brukaren/anhörig/vårdpersonal. Överblivet/skadat/ej aktuellt inkontinenshjälpmedel Distributören kan inte ta tillbaka utlämnat inkontinenshjälpmedel, annat än då varan är skadad eller på annat sätt är oanvändbar då den kommer till brukaren. Brukaren/vårdpersonal/närstående tar då kontakt med förskrivaren, som kan bedöma vart oöppnade, icke skadade förpackningar kan lämnas. Uppföljning Uppföljning och utvärdering av de förskrivna hjälpmedlen ska ske kontinuerligt. Enligt Patientjournallagen måste förskrivna inkontinenshjälpmedel dokumenteras. Gällande Brukare bosatt i ett EU/EES-land utanför Sverige inkl Schweiz, konventionsland, övriga länder och asylsökande var god se under nämnda rubrik i Övergripande riktlinjer 2011. Lagar, författningar och föreskrifter Lagar, författningar och föreskrifter som reglerar utbudet och förskrivningen av produkter vid urinretention och inkontinens: SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) SOSFS 2005:12 Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet i patientsäkerhet i hälso- och sjukvården SOSFS 2008:1(M) Användning av medicintekniska produkter i hälsooch sjukvården SFS 2008:355 Patientdatalagen SOSFS Patientsäkerhetslagen 2010:659 Hjälpmedelsanvisningar 2012 Sida 5