RIKTLINJE FÖR BEDÖMNING AV STÅTRÄNING GÄLLANDE DELEGERAD OCH ORDINERAD INSATS ELLER EGENVÅRD

Transkript

1 RIKTLINJE FÖR BEDÖMNING AV STÅTRÄNING GÄLLANDE DELEGERAD OCH ORDINERAD INSATS ELLER EGENVÅRD KARLSTADS KOMMUN

2 Beslutad i: Vård- och omsorgsförvaltningen Ansvarig samt giltighetstid: Medicinskt ansvarig för rehabilitering, Uppdaterad: POLICY Uttrycker ett övergripande förhållningssätt. Policyn handlar om principer och inriktningar. Exempel: Uteserveringspolicy, Livsmedelspolicy. PLAN Beskriver vad kommunen vill uppnå inom ett område. Ofta har planen sitt ursprung i koncernens övergripande mål eller annan beslutad politisk inriktning. En plan tar inte ställning till utförande eller metod. Den berättar vad vi ska uppnå. Exempel: Skärgårdsplan. RIKTLINJE Säkerställer ett korrekt agerande och en god kvalitet i handläggning och utförande. Riktlinjer kan betraktas som en handbok och kan fungera som ett stöd för hur vi ska agera i den dagliga verksamheten. Exempel: Riktlinjer för tjänsteresor, Riktlinjer för försörjningsstöd. HANDLINGSPLAN Tydliggör på ett konkret sätt hur ett uppdrag ska genomföras. En handlingsplan innehåller åtgärder och ansvarsförhållanden samt eventuell tidsplan och ekonomiska konsekvenser. Exempel: Handlingsplan för ledar- och medarbetarundersökning.

3 Riktlinje för bedömning av ståträning gällande delegerad och ordinerad insats eller egenvård 3 Bakgrund Många uppgifter inom den kommunala hälso- och sjukvården kräver enligt lagar och författningar formell kompetens som sjuksköterska, arbetsterapeut eller sjukgymnast. Vissa uppgifter kan om det är förenligt med säkerheten för patienten delegeras till annan personal med reell kompetens. Styrande dokument Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 1997:14) Delegering av arbets-uppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård skall följas vid all delegering. Patientsäkerhetslagen (2010:659) 6 kap. 3 får den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan, ansvarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften. Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2008:1) Användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsens föreskrift (2009:6) om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård Delegering av arbetsuppgifter Det ska finnas den personal med formell kompetens som verksamheten kräver. Det krävs både formell och reell kompetens för att kunna delegera en arbetsuppgift och det krävs reell kompetens för att kunna ta emot en delegerad uppgift. En delegering är alltid tidsbegränsad och skall dras in då minsta tvivel om reell kompetens uppstår och/eller behov av delegation försvinner. Lämnar den som fattat delegeringsbeslut sin befattning skall efterträdaren ta ställning till om beslutet fortfarande skall gälla. Delegering är inte avsett att användas för att lösa brist på personal eller av ekonomiska skäl. Beslut för leg. personal I varje enskilt fall ta ställning till om behandling är förenad med risk samt om behov av delegerad insats är nödvändig eller om en ordination med instruktion är tillräcklig. Många moment och delar gällande rehabilitering samt med olika hjälpmedel behöver inte delegeras, det är tillräckligt säkert med instruktioner som personal följer, då gäller omvårdnadsbeslut. Delegerad hälso- och sjukvård för rehabilitering gäller endast det riskfyllda momentet, fastsättning övriga delar i ex. ståträning på tippbräda är omsorg. Utbildning enligt kommunens lokala grundutbildning för ståträning bör ske. När det gäller utbildning för andningsträning PEP användning sker delegation och utbildning samtidigt. Bedömning av vad som är nödvändigt med delegation eller instruktion ska alltid ske av sjukgymnast. SIDA 3 AV 7

4 4 När Försäkringskassan kontaktar kommunen eller annan utförare vid ombedömningar för rehabiliteringsinsatser, ska alltid sjukgymnast kontaktas, när frågor om tid och bedömning av insatser ska ske. Patientsäkerhetslagen Syftet med patientsäkerhetslagen är att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård genom att minska antalet vårdskador. Oavsett om bristerna beror på systemfel hos vårdgivaren eller på att vårdpersonalen begått misstag. Patientsäkerhetsarbetet innebär att säkerställa att risker i verksamheten identifieras och analyseras. Det krävs att vårdgivaren bedriver ett aktivt arbete för att förhindra vårdskador. Att inhämta information om risker och att analysera dessa är en väsentlig del av patientsäkerhetsarbetet. Medicintekniska produkter Med en medicinteknisk produkt avses, i lagen om medicintekniska produkter SFS 1993:584, en produkt som enligt tillverkaren skall användas, separat eller i kombination med annat, för att hos människor enbart eller i huvudsak: Påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra sjukdom. Påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett funktionshinder Krav på medicintekniska produkter SFS 1993:584 5 En medicinteknisk produkt skall vara lämplig för sin användning. Produkten är lämplig om den vid normal användning för sitt ändamål uppnår den prestanda som tillverkaren avsett och tillgodoser höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos patienter, användare och andra. Användning av medicintekniska produkter i hälso-och sjukvård SOSFS 2001:12 Den som förskriver en medicinteknisk produkt ansvarar för att produkten är lämplig samt att brukaren kan använda och hantera den på avsett sätt. Hälso- och sjukvårdspersonal som använder medicintekniska produkter ska ha den kunskap som behövs om produkternas funktion, om riskerna vid användningen och om de åtgärder som behöver vidtas för att begränsa omfattningen av skador mm när en olycka inträffar. De medicintekniska produkternas funktion ska kontrolleras enligt de av tillverkaren givna instruktionerna innan de används. Anmälningsplikt och eller risk för avvikelser Avvikelser med medicintekniska produkter ska rapporteras så snart som möjligt. Följande händelser skall rapporteras: som orsakat en patients, en användares eller någon annans död som orsakat att en patient, en användare eller någon annan fått sin hälsa allvarligt försämrad som kunnat orsaka en patients, en användares eller någon annans död. som kunnat orsaka att en patient, en användare eller någon annat fått sin hälsa allvarligt försämrad SIDA 4 AV 7

5 Egenvård Individuell bedömning 5 Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är beroende på omständigheter i varje enskilt fall. Enligt gällande föreskrifter ska bedömningen göras i samråd med patienten och utifrån dennes fysiska och psykiska hälsa samt att ta hänsyn till livssituation i övrigt. Resultatet avgör om patienten har förutsättningar att själv klara att utföra egenvården på ett säkert sätt eller instruera någon att hjälpa till. Egenvårdsbedömningen gäller bara för den aktuella situationen Om den enskildes behov förändras t.ex. ett barn börjar skolan eller om en person får annat boende måste en ny bedömning göras utifrån de nya förutsättningarna Att en förälder eller närstående hjälper till med egenvård innebär inte automatiskt att personal på t.ex. ett korttidsboende ska utföra åtgärden som egenvård, det kan då behövas en delegation eller ordination Det innebär att det kan bli olika bedömningar beroende på vem som ska utföra egenvården Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar för bedömningen Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren som inom sitt ansvarsområde ska bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. När bedömningen görs i samband med vårdplanering vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård ska den behandlande läkaren göra en bedömning av, om åtgärden kan utföras som egenvård enligt 3 kap. 4 fjärde stycket 2 Socialstyrelsens föreskrifter 2005:27) om samverkan vid in och utskrivning av patienter i sluten vård. Bedömning och analys om risker föreligger med egenvård Den som gör bedömningen måste analysera om det finns risker med att åtgärden bedöms som egenvård. En utredning ska göras om patienten själv eller med hjälp av någon annan kan utföra den aktuella hälso- och sjukvårdsåtgärden på ett säkert sätt. Bedömningen och analysen ska dokumenteras i patientens journal. Den som gör bedömningen redovisar sitt ställningstagande. Bedömningen görs under yrkesansvar enligt 6 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Om patienten drabbas av eller utsätts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom på grund av bedömningen om egenvård ska detta anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Information till patient eller närstående Patienten ska informeras om vad egenvård innebär både muntligt och skriftligt. Det innebär att den som gör bedömningen ska informera om att den åtgärd som den enskilde utför själv eller utförs av någon närstående, inte räknas som hälso- och sjukvård. Därför omfattas den inte av hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Om patienten skadas vid utförandet av egenvård görs en bedömning av ansvar enligt allmänna skadestånds- och straffrättsliga regler. SIDA 5 AV 7

6 6 Närståendes ansvar för egenvården Närstående till vuxna personer har inget ansvar för att hjälpa till med egenvård. Den som gör bedömningen måste samråda med närstående och utreda dennes förutsättningar att klara av egenvården på ett säkert sätt. Socialtjänstens ansvar för egenvård Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att personer som vistas i kommunen får den hjälp som de behöver enligt socialtjänstlagen (SoL), men ska inte ta över ansvar från någon annan huvudman. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) utgör ett komplement till annan lagstiftning. Den utgör ingen inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt andra lagar. Om den enskilde behöver hjälp med egenvården enligt SoL måste den som gör egenvårdsbedömningen först samråda med biståndshandläggare/lss -handläggare och utreda om egenvården kan utföras på ett säkert sätt. Om en åtgärd bedömts som egenvård omfattas den av det stöd som kan ges både enligt SoL och LSS. Behov av stöd och hjälp i samband med egenvård Om patienten har behov av stöd och hjälp i samband med egenvården och om det uppenbart inte behövs ansvarar den som gjort bedömningen för att en planering görs tillsammans med den enskilde. Patienten ska delges en kopia av dokumentationen avseende planeringen. Det är viktigt att planeringen av egenvården görs så att den kan utföras på ett säkert sätt. En planering ska göras om det inte är uppenbart obehövligt och/eller om den enskilde 1. har behov av stöd och hjälp i samband med egenvården 2. behöver praktisk hjälp av en närstående, socialtjänsten eller någon annan aktör för att utföra egenvården, 3. eller av något annat skäl har behov av planeringen. Av dokumentationen av planeringen ska det framgå: 1. vilken/vilka åtgärder som har bedömts som egenvård, 2. om patienten själv eller med hjälp av någon annan ska utföra egenvården, 3. hur informationen och instruktioner till dem som ska utföra egenvården ska ges, 4. vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om patienten har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av skada eller sjukdom i samband med egenvården, 5. vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om patientens situation förändras, 6. hur och när bedömningen av egenvården ska följas upp, 7. och när en omprövning av bedömningen av egenvården ska göras. För utförligare beskrivning vad som gäller under respektive styrande dokument se respektive riktlinje. SIDA 6 AV 7

7 Karlstads kommun, Karlstad. Tel: E-post: Webbplats: karlstad.se