MAS Bjurholm 7/13. Reviderade rutiner, hösten 2013, för bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård i Västerbotten

Transkript

1 Dnr VLL Reviderade rutiner, hösten 2013, för bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård i Västerbotten 1. Bakgrund Länssamordningsgruppen, LSG, beslutade att uppdra till arbetsgruppen att revidera rutinerna om egenvård mellan Västerbottens läns landsting och länets kommuner för bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Tidigare gemensamma dokument i Västerbotten Rutiner för bedömning om en hälsooch sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård, daterat , och dokument med förtydliganden, daterat upphör att gälla. (Dnr VLL ). I arbetet med revideringen ingår att ta hänsyn till Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2009:6 med ändringar i SOSFS 2011:23 samt Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 6/2013 som ersätter tidigare Meddelandeblad från juni Ändringarna är till följd av nya lagar och föreskrifter. Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som inom sitt ansvarsområde ska göra bedömningen av, om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. När bedömningen görs i samband med vårdplanering vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård ska den behandlande läkaren göra en bedömning av, om åtgärden kan utföras som egenvård. Kommunernas övertagande av hälso- och sjukvårdsåtgärder i ordinärt boende för vuxna, över 18 år i Västerbotten medför att kommunernas legitimerade hälso- och sjukvårdspersonal ska inom sitt ansvarsområde göra bedömningen av, om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan bedömas som egenvård. Bedömningen kan göras i samråd med patientansvarig läkare. 2. Egenvård Egenvård omfattar aktiviteter och behandlingar som en person själv kan ordinera och utföra och som syftar till förbättrad eller bibehållen hälsa. När hälso- och sjukvårdsåtgärder är ordinerade av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal avser begreppet egenvård endast personens eget utförande av åtgärder, t ex att ta ordinerade läkemedel. Bedömning och planering av egenvård ska utgå från personens individuella förutsättningar och syftar till att möjliggöra delaktighet i den egna vården. Närstående får delta i utformningen och genomförandet om det är lämpligt och personen inte motsätter sig det.

2 2 Vilka åtgärder som utgör egenvård kan inte anges generellt utan är beroende av omständigheter i varje enskilt fall. Om personen inte själv kan ansvara för egenvården är resultatet av bedömningen beroende på hur stödet och hjälpen ser ut. Närstående och personliga assistenter kan dock ha förvärvat stor kunskap om en enskild persons behov och kan klara av att utföra åtgärder som normalt kräver medicinskt utbildad personal, men då räknas insatsen som egenvård. En hälso- och sjukvårdsåtgärd får inte bedömas som egenvård, om analysen visar att det föreligger en risk för att personen skadas. 3. Syfte Syftet med denna rutin är att ge vägledning inför bedömning om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. 4. Definitioner i föreskriften, SOSFS 2009:6 Egenvård är hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra. Egenvård är inte hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Hälso- och sjukvård är åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Hälso- och sjukvård omfattar sådan verksamhet som bedöms kräva personal med utbildning inom hälso- och sjukvården, eller sådan personal i samarbete med annan personal. Socialtjänst är verksamhet enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. 5. Ansvar för rutiner inom ramen för ledningssystem Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår det att varje vårdgivare eller den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska ansvara för att det ledningssystem som ska finnas innehåller de processer och rutiner som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som ställs i det följande. (SOSFS 2011:23. Av rutinerna ska framgå 1. hur huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska samarbeta i samband med egenvård, och 2. hur huvudmännen för hälso- och sjukvården ska samarbeta med andra aktörer i samband med egenvård 6. Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar för bedömning Bedömning om egenvård behöver inte göras i de fall då den är uppenbart obehövligt. Personen informeras om egenvården direkt vid ordinationstillfället. Finns det anledning att anta att bedömningen inte är självklar utan att den i något sammanhang kan ifrågasättas så ska bedömningen om egenvård genomföras, planeras och dokumenteras i personens journal. Bedömningen ska göras i samråd med personen och utifrån respekt för dennes självbestämmande och integritet samt behov av trygghet och säkerhet. Bedömningen ska utgå från personens fysiska och psykiska hälsa samt dennes livssituation.

3 3 Den som har gjort bedömningen om egenvård ska informera personen om vad egenvård innebär. Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som inom sitt ansvarsområde gör bedömningen om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Den som förskriver läkemedel kan vid förskrivningstillfället behöva ta ställning till om personen klarar av att själv hantera sina läkemedel. Om förskrivaren bedömer att personen inte klarar det ska ställningstagandet dokumenteras i patientjournalen och planera egenvården enligt SOSFS 2009:6. I bedömningen om en person kan hantera sina läkemedel bör hänsyn tas till om personen kan ha egenvård för någon del av processen som t ex att ta läkemedel från en delad dosett. När bedömningen om egenvård görs i samband med samordnad vårdplanering ska den behandlande läkaren på sjukhuset göra en bedömning av, om åtgärden kan utföras som egenvård (SOSFS 2005:27). Det ska framgå i den samordnade vårdplanen vem som ska göra uppföljning och omprövning om beslutad egenvård. En hälso- och sjukvårdsåtgärd får inte bedömas som egenvård, om analysen visar att det föreligger en risk för att personen skadas. Har en legitimerad yrkesutövare bedömt att en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård så kan inte en person kräva att få åtgärden utförd av hälso- och sjukvårdspersonal. Kriterier för bedömning: Om personen bedöms förstå när och hur uppgiften om egenvård ska utföras men behöver praktisk hjälp ska den behandlande legitimerade yrkesutövaren i första hand samråda med den eller de närstående som kan hjälpa personen. Behöver den enskilde själv, närstående eller personal viss instruktion och/eller handledning för att utföra uppgiften ska insatsen bedömas som egenvård. När detta inte är möjligt ska personen få information om att han/hon kan ansöka om bistånd för praktisk hjälp från kommunen. Behöver personal särskild utbildning för att kunna utföra uppgiften bör den inte bedömas som egenvård. När bedömning avser en person med nedsatt kognitiv förmåga, som inte har förmåga att förstå, själv kan instruera och ansvara för sina läkemedel så följer av föreskriften (SOSFS 2009:6), att det är hälso- och sjukvårdspersonal som ska sköta hanteringen av den enskildes läkemedel. Om en närstående hjälper till med läkemedelshantering kan åtgärden bedömas som egenvård.

4 4 När det gäller insatser som rör annat än hantering av läkemedel kan personer med nedsatt kognitiv förmåga i vissa situationer bedömas ha egenvård. En avancerad medicinsk åtgärd bör endast bedömas som egenvård om den utförs av personen själv eller av närstående. En sådan åtgärd bör inte bedömas som egenvård om den utförs av personal inom t ex hemtjänsten/personlig assistent. Detta gäller även om den anställde samtidigt är närstående. Om åtgärden utförs av personal ska den bedömas som hälso- och sjukvård p.g.a. patientsäkerhetsskäl och arbetsgivarens ansvar. Hälso- och sjukvårdens personal får delegera en medicinsk arbetsuppgift endast när det är förenligt med god och säker vård och om mottagaren av uppgiften har reell kompetens för uppdraget och sin arbetslednings tillåtelse att utföra uppgiften. Grundläggande bestämmelser om delegering finns i 6 kap. 3 patientsäkerhetslagen (2010:659) och i SOSFS (1997:14) Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. Ett beslut om egenvård som innebär att personen själv alternativt närstående ansvarar för uppgiften ska aldrig delegeras. Delegeringar kan endast förekomma i de fall åtgärden bedömts som hälso- och sjukvård. Barn Föräldrar kan ofta ta ansvar för barnens egenvård hemma. Även vid mer avancerade åtgärder lär sig ofta föräldrarna hur barnet ska skötas på ett tryggt och säkert sätt. En analys av riskerna måste dock alltid göras utifrån förhållanden i det enskilda fallet. Den som gör bedömningen måste vara lyhörd för familjens situation och behov av hjälp och stöd. Om det är fråga om mer avancerade åtgärder är det viktigt att föräldrarna får tillräcklig information om vad egenvården innebär och att man planerar egenvården tillsammans. När barnet börjar i förskola eller skola eller får en insats från socialtjänsten måste en ny bedömning göras utifrån nya förutsättningar. Bedömning och planering ska göras enligt samma rutin som gäller för vuxna personer. 7. Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar för planering Den behandlande legitimerade yrkesutövaren som inom sitt ansvarsområde har gjort bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård ska ansvara för att planering görs om personen 1. har behov av stöd och hjälp i samband med egenvård 2. behöver praktisk hjälp av en närstående, socialtjänsten eller någon annan aktör för att utföra egenvården, eller 3. av något annat skäl har behov av planeringen Personen som har behov av hjälp med egenvården ska/bör delta i planeringen och bestämmer själv, om någon eller några närstående ska delta. Planering ska göras i samråd med 1. den eller dem som ska hjälpa personen med egenvården, 2. socialtjänsten om personen har beviljats eller kommer att beviljas hjälp med egenvården.

5 5 Samordnad individuell plan (SIP) i öppen vård, I hälso- och sjukvårdslagen ( 3 f HSL) och socialtjänstlagen (2 kap.7 SoL) finns likalydande bestämmelser om att landsting och kommun tillsammans ska upprätta en individuell plan när den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Av den samordnade individuella planen (SIP) ska framgå 1. Vilka insatser som behövs 2. Vilka insatser respektive huvudman ska svara för 3. Vilka åtgärder som ska vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget 4. Vem av huvudmännen som har det övergripande ansvaret för planen 8. Dokumentation Bedömningen om egenvård ska dokumenteras i personens journal. Av dokumentationen av planeringen ska det framgå: vilken åtgärd som har bedömts som egenvård om patienten själv eller med hjälp av någon annan ska utföra egenvården hur information och instruktion och/eller handledning ska ges till den/dem som ska utföra egenvården vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om patienten har drabbats av eller har utsatts för risk att drabbas av skada eller sjukdom i samband med egenvård vilka åtgärder som ska vidtas och vem som ska kontaktas, om personens situation förändras hur och när bedömningen om egenvården ska följas upp när en omprövning av bedömningen av egenvården ska göras Personen ska få en kopia av dokumentationen av planeringen. Om personen har beviljats eller kommer att beviljas hjälp med egenvården av socialtjänsten, ska en kopia av dokumentationen av planeringen föras till socialtjänstens journal/personakt eller motsvarande. 9. Uppföljning och omprövning Den som har gjort bedömningen om egenvård ansvarar för att egenvården: omprövas om personens förmåga att klara egenvården försämras eller andra förutsättningarna ändras följa upp egenvårdsinsatser regelbundet, om det inte är uppenbart obehövligt. Den personal, inom kommunen alternativt landstinget, som observerar att en persons förmåga att klara egenvården försämras eller andra förutsättningar ändras ansvarar för att kontakta behandlings- eller uppföljningsansvarig. Den vårdgivare som är behandlingsansvarig ansvarar för bedömning och planering av egenvård alternativt hälso- och sjukvård och för uppföljning och omprövning. När en sjukhusklinik bedömer en insats som egenvård alternativt hälso- och sjukvård och samtidigt överför behandlingsansvaret för personen till hälsocentralen ska hälsocentralen ansvara för förnyad bedömning, planering, uppföljning och omprövning.

6 6 När en sjukhusklinik bedömer en insats som hälso- och sjukvård och specialistläkaren på sjukhuset behåller behandlingsansvaret för personen ska sjukhuskliniken samråda med företrädare på hälsocentralen om insatser som bör/kan genomföras av hälsocentralen. Sjukhuskliniken ansvarar för uppföljning och omprövning. Om en person drabbats av eller utsätts för risk att drabbas av vårdskada eller sjukdom, med anledning av beslut om egenvård ska händelsen anmälas till hälso- och sjukvården för utredning och eventuellt anmälan enligt Lex Maria. En felaktig bedömning om egenvård som orsakar vårdskada ska även anmälas till aktuellt försäkringsbolag. 10. Informationsöverföring Information om egenvården får endast överföras till dem som berörs efter en prövning enligt 1. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 2. socialtjänstlagen (2001:453) 3. lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller 4. patientsäkerhetslagen (2010:659) (SOSFS 2011:23) 11. Avvikelser Avvikelser ska dokumenteras och lösas i samverkan mellan parterna på lokal nivå. Länssamordningsgruppen beslutade att: Godkänna ovanstående Reviderade rutiner, hösten 2013, för bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Socialcheferna i länssamordningsgruppen uppdrar till länets övriga socialchefer att anta rutinerna och att informera kommunens personal. Region Västerbotten ansvarar för spridning till länets kommuner. Västerbottens läns landsting ansvarar för spridning av dokumentet inom landstingets hälso- och sjukvård. Respektive verksamhetschef ansvarar för spridning av rutinerna inom sin verksamhet. Eventuella tvister ska i första hand lösas i dialog och samverkan mellan parterna på lokal nivå. I andra hand hänskjuts tvist till länssamordningsgruppen för Västerbotten. Länssamordningsgruppen beslutar om årlig uppföljning av rutinerna, med start hösten 2014, och tar ställning till om rutinerna ska revideras.

7 7 Praktisk vägledning vid bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård i Västerbotten Bilaga 1 Bedömning om egenvård Den individuella bedömningen om egenvård är avgörande i varje enskilt fall. Den legitimerade personal som har gjort bedömningen om egenvård ansvarar för att egenvården omprövas om personens förmåga att klara egenvården försämras eller andra förutsättningarna ändras. Den personal, inom kommunen alternativt landstinget, som observerar att en persons förmåga att klara egenvården försämras eller andra förutsättningar ändras ansvarar för att kontakta behandlings- eller uppföljningsansvarig. Kontakten ska dokumenteras. Bedömning om egenvård ska dokumenteras i patientens journal. Praktisk hjälp 1. En person som själv ansvarar för sina insulininjektioner drabbas av t ex armbrott och kan inte ta sina injektioner själv, kan eventuellt få hjälp av närstående alternativt ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp med egenvård. 2. En person som på grund av synskada behöver stickhjälp för att ta insulininjektionerna kan eventuellt få hjälp av närstående alternativt ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp med egenvård. Vid egenvård är det personen själv som ska ha förmåga att instruera och vara ansvarig för sina läkemedel. Personens tidigare erfarenhet av insulininjektioner beaktas vid ställningstagande om egenvård. 3. En person som har egenvård men själv inte vill sticka sig för att ta subcutan injektion. Steg ett bör vara att personen får instruktioner och får träna att sticka sig själv under överinseende av kompetent personal. Om detta inte är möjligt kan personen eventuellt få hjälp av närstående alternativt ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp med egenvård. 4. Personer som själv ansvarar för sina läkemedel men inte själv kan hämta ut läkemedel på apotek kan eventuellt få hjälp av närstående alternativt ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp. 5. En person som själv ansvarar för sina läkemedel men har fysiska funktionsnedsättningar som t ex hindrar att ta en tablett ur en burk, kan eventuellt få hjälp av närstående alternativt ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp med egenvård. 6. I de fall läkemedelshanteringen delegeras ska det alltid finnas en signeringslista i bostaden. När läkemedel bedöms som egenvård ska signeringslista inte finnas. Sjuksköterskan ansvarar för att aktuell signeringslista finns tillgänglig i personens bostad.

8 8 Nedsatt kognitiv förmåga 7. Det är den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som inom sitt ansvarsområde gör bedömningen om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. 8. När bedömning avser en person med nedsatt kognitiv förmåga, som inte har förmåga att förstå, själv kan instruera och ansvara för sina läkemedel så följer av föreskriften (SOSFS 2009:6) att det är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som ansvarar för hantering av den enskildes läkemedel. Om en närstående hjälper till med läkemedelshantering kan åtgärden bedömas som egenvård. 9. Om hemtjänstpersonalen upptäcker att personen inte tar sina läkemedel enligt ordination ska hemtjänstpersonalen rapportera detta till behandlings- eller uppföljningsansvarig som vid behov gör en ny bedömning och omprövning av tidigare beslut om egenvård. Kontakten ska dokumenteras. Personliga assistenter 10. Om personen inte själv kan ansvara för egenvården är resultat av bedömningen beroende på hur stödet och hjälpen ser ut. Har en person ett bra stöd kan det bli fråga om egenvård om åtgärden kan utföras på ett säkert sätt. Det kan till exempel vara fallet när det är ett fåtal personliga assistenter med kunskaper om uppgifterna, som är knutna till personen och känner personen väl. (SoS Meddelandeblad, april 2013). Barn och föräldrar 11. En åtgärd kan bedömas vara egenvård när föräldrarna eller närstående utför åtgärden men bedömas som hälso- och sjukvård när patienten befinner sig i skolan eller på till exempel ett korttidsboende. Bedömningen beror på om åtgärden kan utföras på ett säkert sätt (SoS Meddelandeblad, april 2013). Skolan 12. Skolan har ett ansvar för att eleverna får hjälp med sin egenvård till exempel att ta sin medicin när barnet vistas i skolan. I sådana fall där personalen inte bedöms kunna utföra åtgärden på ett säkert sätt kan åtgärden inte bedömas som egenvård i skolan. Ansvaret ligger då på hälso- och sjukvården. (SoS Meddelandeblad, april 2013). Korttidsvistelse 13. Korttidsvistelser för LSS personkrets där insatsen ges med stöd av 9 6. Kommunen har inte hälso- och sjukvårdsansvar enligt 18 HSL för dessa verksamheter. Detta gäller oavsett om korttidshemmet drivs av kommun eller enskild. Kolonivistelse och läger för LSS personkrets är också en form av korttidsvistelse. Landstinget ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatserna under korttidsvistelsen och eventuella delegeringar som kan bli aktuella. SOSFS 1997:14 ska tillämpas. Instruktion, handledning 14. Behöver den enskilde/närstående/personal viss instruktion och/eller handledning för att utföra uppgifter så hindrar det inte att insatsen bedöms som egenvård. Ett exempel kan vara en person som fått en PEG, PEJ insatt och skrivs ut från sjukhuset. Kan personen själv sköta sitt intag av mat alternativt få hjälp av närstående, personlig assistent kan åtgärden bedömas som egenvård. Om detta inte är möjligt kan personen ansöka om bistånd från kommunen för praktisk hjälp.

9 9 Legitimerad personal ansvarar för instruktion och handledning. Ett tips vid instruktion och handledning kan vara att använda Vårdhandboken, avsnitt Nutrition, enteral. Ett annat alternativ kan vara utbildning via KTC, kliniskt träningscentrum som finns på respektive sjukhus i länet. Legitimerad personal ansvarar för uppföljning. Referenser: SOSFS 2009:6 (M och S) Bedömning av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård med ändringar i SOSFS 2011:23. Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av egenvård Meddelandeblad april 2013 SKL Cirkulär 09:71 Egenvård. SKL Cirkulär 09:66 Gemensamma överenskommelser om samarbete och individuell gemensam planering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten SOSFS 1997:14 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård SOSFS 2000:1, 2012:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Grundläggande bestämmelser om delegering finns i 6 kap. 3 patientsäkerhetslagen (2010:659) och i SOSFS (1997:14) Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. Arbetsgrupp egenvård som reviderat rutinerna Agneta Eklund Biståndshandläggare Umeå kommun agneta.eklund@umea.se Louise Lundholm MAS Skellefteå kommun louise.lundholm@skelleftea.se May-Louise Nilsson Socialchef Storumans kommun may-louise.nilsson@storuman.se Annica Lind Bitr verksamhetschef Medicincentrum annica.lind@vll.se Nus Sara Lirell Verksamhetschef Storuman/Tärnaby sara.lirell.stenman@vll.se sjukstuga Margareta Wiberg Utredare VLL margareta.wiberg@vll.se