Äldres skador i Västernorrland Höftfrakturer orsakade av fall - samt prognoser för år 2007-
INNEHÅLL FÖRORD... 3 DEFINITIONER... 4 INLEDNING... 5 SYFTE... 6 FRÅGESTÄLLNINGAR... 6 METOD OCH MATERIAL... 6 RESULTAT... 7 VÄSTERNORRLAND... 7 ÅNGE... 8 TIMRÅ... 9 SUNDSVALL... 10 HÄRNÖSAND... 11 KRAMFORS... 12 ÖRNSKÖLDSVIK... 14 DISKUSSION... 15 HUR GÅR VI VIDARE?... 16 För information kontakta: Barbro Forslin (barbro.forslin@lvn.se) Leif Hammarström (leif.hammarström@lvn.se) Peter Möllersvärd (peter.mollersvard@lvn.se) Niclas Olofsson (niclas.olofsson@lvn.se) Layout: Vivan Rönnqvist, PrimärvårdsCentrum, Landstinget Västernorrland Omslagsbild: Anna Bostedt, Ledningsstaben Hälso- och sjukvård, Landstinget Västernorrland Tryck: Prinfo Accidenstryckeriet AB i Sundsvall, 2007 2
FÖRORD I Landstingets Folkhälsoprogram för En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård, framgår under mål för sunda och säkra miljöer och produkter att fallskador bland äldre ska minska. Ett flertal verksamheter, projekt och studier visar att skadepreventivt arbete är värdefullt och ekonomiskt lönsamt. Kartläggning och analys av skadors förekomst och mönster har visat sig vara en viktig faktor och ett angeläget underlag i det förebyggande arbetet. Det ger kunskap om lokala behov och kan användas för planering och prioritering av olika insatser. Skadedata är efterfrågat av både politiker och tjänstemän inom kommuner, landsting och övriga myndigheter samt av frivilligorganisationer m fl. Förhoppningsvis kan denna rapport avseende fallrelaterade höftfrakturer bland äldre i Västernorrland, öka kunskapen och stimulera till ett framgångsrikt preventivt samarbete i länet. Barbro Forslin Folkhälsoplanerare Peter Möllersvärd Folkhälsoplanerare Leif Hammarström Hälso- och sjukvårdsplanerare Niclas Olofsson Statistiker 3
DEFINITIONER Olycka: en plötslig händelse som resulterar i något negativt. I normalfallet omfattar olycksbegreppet oavsiktliga händelser. Skada: den kroppsliga konsekvensen av oavsiktliga händelser. Fallskada (fallolycka): en fysisk konsekvens som uppstår vid ett fall. Sluten vård: hälso- och sjukvård som ges till patient som är inskriven vid vårdenhet (medicinskt verksamhetsområde, klinik) Diagnos: Kodad benämning på sjukdom. enl den svenska versionen av WHO s klassifikation 7. ICD-10: International Classification of Diseases, enl WHO s internationella klassifikation av sjukdomar 7. Incidens: antalet skadefall för respektive grupp (åldersklass och kön) i förhållande till gruppen invånare. Morbiditet: beskriver antalet sjukdomsfall eller skadefrekvens i en population. Mortalitet: demografiskt tal som beskriver antal dödsfall i en population dividerat med det totala befolkningstalet. 7 Olyckor i siffror, NCO, Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum :8; Nurmi, I & Luthje, P. () Incidence and costs of falls and injuries among elderly in institutional care. Scand J Prim Health Care, 20, 118-122. 4
INLEDNING Fallolyckor bland äldre är ett folkhälsoproblem som leder till fler dödsfall, fler besök på akutmottagningarna och större antal vårdtillfällen än någon annan olyckskategori 1. De äldre står för över 50 procent av alla vårdtillfällen som orsakas av olycksfall i Västernorrland 2. Andelen fallolyckor ökar med åldern och kvinnor drabbas i större utsträckning än män. De flesta fallolyckorna inträffar inomhus i den egna bostaden eller inom särskilt boende p g a att man halkar, snavar eller snubblar 3. Frakturer är den vanligaste skadan bland äldre som drabbas av fallolyckor vilka leder till sjukhusvård. Cirka 27 procent av frakturerna uppstår på de övre extremiteterna och drygt hälften på de nedre extremiteterna främst höfter 4. Antalet skador på höft och lår till följd av fallolyckor är fler i länet jämfört med landet i övrigt, både för män och kvinnor 2. Sett i termer av morbiditet, mortalitet och kostnader så räknas en höftfraktur till den allvarligaste formen av fallskador bland äldre. Sedan mitten av 1990-talet har antalet dödsfall till följd av höftfrakturer ökat i snabbare takt än vad som kan förklaras av den ökande andelen äldre i befolkningen 5. Fall med påföljande skador hos äldre är en kombination av personliga, miljörelaterade och sociala faktorer t ex minskad fysisk aktivitet, mindre varierad kost, ökad medicinering och bristande socialt nätverk. 1 En höftfraktur medför svåra smärtor för individen, ökat beroende av hjälp, minskad aktivitetsförmåga samt höga samhällskostnader. De direkta kostnaderna för en höftfraktur har t.ex. värderas till ca 155 000 kronor i års prisnivå, denna kostnad fördelas ungefär lika mellan landsting och kommun i form av direkta kostnader för vård och eftervård. I ett framtidsperspektiv beräknas samhällets kostnader för fallolyckor öka från knappt 4,8 miljarder kronor till 7,9 miljarder kronor år 2035 (beräknat i års prisnivå). Om denna trend inte kan brytas så kommer fallolyckorna i framtiden nästan att fördubbla efterfrågan på vårdresurser från kommuner och landsting 6 Detta gör det angeläget att inom landstingets och primärkommunens ansvarsområden kartlägga förekomsten av fallrelaterade höftfrakturer och följa denna utveckling över tid. 1 Estreen, M, (2007). Fallolyckor bland äldre. En kunskapssammanställning med koppling till hjälpmedel och anpassningar av hemmet. Hjälpmedelsinstitutet. Stockholm. 2 Landstinget Västernorrland, (2007). Folkhälsa i bokslut år. Härnösand. 3 Laflamme, L, (). Utlösande faktorer till fallrelaterade höftfrakturer bland äldre. Karolinska institutet, Institutionen för folkhälsovetenskap. Stockholm 4 Räddningsverket, (2005). Olyckor i boendet. Skadestatistik och risker. (Rapport 2005:8). Karlstad. 5 Socialstyrelsen (2005). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Edita Norsteds Tryckeri. 6 Räddningsverket, (2003). Fallolyckor bland äldre samhällets direkta kostnader. Karlskoga. 5
SYFTE Syftet med denna rapport är att beskriva befolkningsutvecklingen av antalet 65 år och äldre i Västernorrland att beskriva antalet höftfrakturer orsakade av fall samt skatta en prognos för höftfrakturer i Västernorrland att tillhandahålla ett underlag för planering och uppföljning av fallskadeförebyggande åtgärder. FRÅGESTÄLLNINGAR Följande frågeställningar avseende fallskada med konsekvens/utfall höftfraktur för Västernorrland besvaras: Hur många fallrelaterade höftfrakturer förekommer per -? Hur ser fördelning av fallrelaterade höftfrakturer ut med avseende på kön och åldersgrupp? Hur ser det skattade antalet fallrelaterade höftfrakturer ut fram t o m? METOD OCH MATERIAL Studiebasen utgörs av patienter (65 år och äldre) som behandlats på något av länets sjukhus för fallskada med höftfraktur som huvuddiagnos i tidsperspektivet -. S 72.00 S72 S72 Till höftfrakturer räknas cervikala frakturer genom lårbenshalsen samt trokantära frakturer (diagnoskod: ICD-10: S72.00-S72.22). Urvalet av frakturer avgränsades till s.k yttre orsaker till sjukdom och död; fallolycka (diagnoskod: ICD-10: W00.0-W19.9). Statistiken redovisas i tabeller som faktiskt antal skadade och som antal skadade per 1000/invånare, uppdelat på kvinnor och män i åldrarna 65-79 år samt 80 år och äldre. Alla uppgifter i denna del av studien är hämtade från Landstinget Västernorrlands patientregister (slutenvård). Befolkningsprognoserna redovisas i diagram med förmodad utveckling av antalet kvinnor och män i åldrarna 65-79 år samt 80 år och äldre, för åren 2007-. Uppgifterna i denna del av studien är hämtade från SCB: s befolkningsprognos för Västernorrland år -2030. SCB:s befolkningsprognos innefattar tre prognosalternativ (låg, medel och hög), som samtliga grundas på antaganden om dödlighet, fruktsamhet och omflyttning. I denna rapport används genomgående SCB:s medelalternativ i befolkningsprognoserna. En skattning av fallrelaterade höftfrakturer fram t o m år görs för länet samt för respektive kommuner. Skattningsförfarandet bygger på cohort-component metoden där hänsyn tas till gruppen/cohortens ålder och kön. De fallrelaterade höftfrakturerna upp- eller nedräknas sedan med avseende på historisk trend, befolkningsförändringen enligt ovan och eventuella yttre samhälleliga förändringar. 6
RESULTAT Resultaten redovisas på läns- och kommunnivå (höftfrakturer i tabellform och befolkningsutveckling/-prognos i figurer). Observera att skalorna i diagrammen har olika utgångspunkter utifrån vilken kommun de beskriver. VÄSTERNORRLAND Höftfrakturer Tabell 1:1 Antal höftfrakturer orsakade av fall ( incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Västernorrland och män År 2000 143 (7) 85 (5) 280 (31) 116 (23) 624 (13) 2001 123 (7) 69 (4) 272 (30) 114 (22) 578 (12) 117 (6) 70 (4) 269 (29) 82 (16) 538 (11) 2003 110 (6) 63 (4) 267 (29) 108 (20) 548 (11) 122 (6) 92 (6) 255 (28) 106 (20) 575 (12) 2005 106 (6) 61 (4) 267 (29) 89 (16) 523 (11) 118 (6) 58 (4) 265 (28) 106 (20) 547 (11) Det är främst kvinnor och de som är 80 år och äldre som drabbats av höftfrakturer. Sett över tid (-) så har höftfraktursincidensen varit relativt konstant i länet. För länets invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfraktursincidensen 11,57 (7-års-medelvärde), se tabell 1:1. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 22200 9900 21200 20200 19200 18200 17200 8900 7900 6900 5900 16200 4900 Figur 1:1 Antal 65-79 åringar i Västernorrland - Figur 1:2 Antal 80-w åringar i Västernorrland - samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. I det demografiska perspektivet var ca 20 procent av länets befolkning 65 år och äldre år. Deras antal beräknas öka med 7 946 personer fram till år, då de kommer att utgöra ca 24 procent av länets befolkning. Det totala antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli ca 630 år d.v.s en ökning med drygt 80 st fr o m år 2007. 7
ÅNGE Höftfrakturer Tabell 1:2 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Ånge och män År 2000 8 (8) 9 (10) 11 (23) 6 (17) 34 (12) 2001 6 (6) 4 (5) 15 (30) 6 (17) 31 (11) 7 (8) 2 (2) 10 (20) 7 (20) 26 (10) 2003 5 (5) 1 (1) 16 (31) 8 (23) 30 (11) 5 (5) 3 (4) 21 (40) 8 (22) 37 (14) 2005 6 (6) 6 (7) 25 (49) 6 (18) 43 (16) 6 (6) 4 (5) 17 (33) 8 (24) 35 (13) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 12,43 (7-års-medelvärde) se tabell 1:2. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 1100 550 1050 500 1000 450 950 400 900 850 350 300 250 800 200 Figur 2:1 Antal 65-79 åringar i Ånge -, Figur 2:2 Antal 80-w åringar i Ånge - samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 25 procent av kommunens totala befolkning, år antas deras antal ha minskat med 33 personer. Trots denna minskning beräknas de utgöra ca 26 procent av befolkningen i Ånge kommun år. Någon ökning av det skattade antalet fallrelaterade höftfrakturer kan inte påvisas fram t o m år. 8
TIMRÅ Höftfrakturer Tabell 1:3 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Alla 65-w år Timrå och män År 2000 8 ( 7) 3 (3) 21 (39) 8 (26) 40 (13) 2001 6 ( 5) 6 (6) 14 (26) 9 (28) 35 (11) 11(10) 3 (2) 15 (27) 3 ( 9) 32 (10) 2003 4 ( 3) 7 (7) 13 (23) 10 (31) 34 (10) 12 (10) 7 (6) 15 (26) 4 (12) 38 (12) 2005 6 ( 5 ) 3 (3) 14 (24) 3 (9 ) 26 ( 8) 8 ( 7) 3 (3) 20 (34) 6 (18) 37 (11) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 10,71 (7-års-medelvärde) se tabell 1:3. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 1600 1550 1500 1450 1400 1350 1300 1250 1200 1150 1100 1050 1000 650 600 550 500 450 400 350 300 Figur 3:1 Antal 65-79 åringar i Timrå -, Figur 3:2 Antal 80-w åringar i Timrå -, samt prognostiserad utveckling för år 2007- samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 18 procent av kommunens totala befolkning. År antas deras antal ha ökat med 837 personer och utgör då ca 23 procent av befolkningen i Timrå kommun. Den skattade ökningen av fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 10 st fram t o m år. 9
SUNDSVALL Höftfrakturer Tabell 1:4 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes) Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Sundsvall och män År 2000 52 (8) 33 (6) 78 (27) 40 (25) 203 (12) 2001 48 (7) 22 (4) 88 (30) 33 (20) 191 (11) 35 (6) 20 (3) 96 (32) 30 (18) 181 (11) 2003 42 (6) 21 (4) 90 (30) 26 (15) 179 (11) 37 (6) 19 (3) 91 (30) 33 (19) 180 (11) 2005 39 (6) 21 (4) 90 (29) 29 (16) 179 (10) 33 (5) 20 (3) 81 (26) 34 (19) 168 (10) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 10,86 (7-års-medelvärde) se tabell 1:4. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 8500 3600 8000 7500 3100 7000 2600 6500 6000 2100 5500 1600 Figur 4:1 Antal 65-79 åringar i Sundsvall -, Figur 4:2 Antal 80-w åringar i Sundsvall - prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 18 procent av kommunens totala befolkning. År antas deras antal ha ökat med 3 442 personer då de utgör ca 22 procent av befolkningen i Sundsvalls kommun. Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 33 st fram t o m år. 10
HÄRNÖSAND Höftfrakturer Tabell 1:5 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Härnösand och män År 2000 19 (10) 7 (4) 43 (40) 14 (28) 83 (16) 2001 12 (6) 8 (5) 30 (28) 13 (25) 63 (12) 16 (10) 11 (6) 35 (33) 8 (15) 70 (13) 2003 10 (5) 7 (4) 29 (28) 10 (18) 56 (11) 13 (7) 1 (1) 23 (23) 16 (29) 53 (10) 2005 12 (6) 4 (2) 27 (26) 8 (14) 51 (10) 8 (4) 6 (4) 35 (35) 13 (24) 62 (12) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 12,00 (7-års-medelvärde) se tabell 1:5. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 2500 2400 2300 2200 2100 2000 1900 1800 1700 1600 1200 1100 1000 900 800 700 600 500 Figur 5:1 Antal 65-79 åringar i Härnösand - Figur 5:2 Antal 80-w åringar i Härnösand -, samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 21 procent av kommunens totala befolkning. År antas antalet ha ökat med 1044 personer och utgör då ca 26 procent av befolkningen i Härnösands kommun. Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 12 st fram t o m år. 11
KRAMFORS Höftfrakturer Tabell 1:6 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Kramfors och män År 2000 12 (6) 7 (4) 36 (35) 15 (28) 70 (13) 2001 12 (6) 6 (4) 31 (30) 19 (35) 68 (13) 8 (5) 8 (4) 34 (33) 11 (20) 61 (12) 2003 12 (7) 9 (6) 38 (38) 15 (28) 74 (15) 13 (7) 6 (5) 32 (32) 13 (24) 64 (13) 2005 8 (5) 8 (5) 28 (28) 13 (25) 57 (12) 15 (9) 2 (1) 32 (33) 9 (18) 58 (12) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 12,86 (7-års-medelvärde) se tabell 1:6. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 2100 1100 2000 1000 1900 900 1800 800 1700 700 1600 600 1500 500 Figur 6:1 Antal 65-79 åringar i Kramfors -, Figur 6:2 Antal 80-w åringar i Kramfors -, samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 24 procent av kommunens totala befolkning. År antas deras antal ha ökat med 485 personer då de utgör ca 28 procent av befolkningen i Kramfors kommun. Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 6 st fram t o m år. 12
SOLLEFTEÅ Höftfrakturer Tabell 1:7 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes) Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år Sollefteå och män År 2000 12 (6) 9 (5) 36 (34) 11 (19) 68 (13) 2001 7 (4) 10 (6) 23 (22) 10 (16) 50 (9) 13 (8) 4 (2) 24 (23) 3 (5) 44 (8) 2003 8 (4) 5 (3) 26 (25) 16 (26) 55 (11) 10 (5) 6 (4) 18 (18) 11 (17) 45 ( 9) 2005 13 (7) 6 (4) 28 (27) 12 (19) 59 (12) 18 (10) 10 (6) 29 (27) 12 (20) 69 (14) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 10,86 (7-års-medelvärde) se tabell 1:7. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 2100 1100 2000 1000 1900 1800 900 800 700 1700 600 1600 500 Figur 7:1 Antal 65-79 åringar i Sollefteå - Figur 7:2 Antal 80-w åringar i Sollefteå -, samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 24 procent av kommunens totala befolkning. År antas deras antal ha ökat med 446 personer då de utgör ca 28 procent av befolkningen i Sollefteå kommun. Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 6 st fram t o m år. 13
ÖRNSKÖLDSVIK Höftfrakturer Tabell 1:8 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes). Ålder 65-79 år 80-w år Alla 65-w år Örnsköldsvik och män År 2000 25 (5) 16 (4) 54 (27) 20 (18) 115 (10) 2001 32 (7) 12 (3) 65 (32) 21 (19) 130 (11) 25 (7) 20 (5) 65 (32) 18 (16) 128 (11) 2003 28 (6) 12 (3) 51 (25) 23 (20) 114 (10) 26 (6) 9 (2) 52 (25) 19 (16) 106 (9) 2005 19 (4) 12 (3) 53 (25) 17 (14) 101 (9) 28 (6) 10 (3) 48 (23) 22 (18) 108 (9) För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfrakturincidensen 9,86 (7-års-medelvärde) se tabell 1:8. Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år 5100 4900 4700 4500 4300 2400 2200 2000 1800 1600 4100 1400 3900 1200 3700 1000 Figur 8:1 Antal 65-79 åringar i Örnsköldsvik - Figur 8:2 Antal 80-w åringar i Örnsköldsvik - samt prognostiserad utveckling för år 2007-. samt prognostiserad utveckling för år 2007-. År utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 21 procent av kommunens totala befolkning. År antas deras antal ha ökat med 1765 personer då de utgör ca 24 procent av befolkningen i Örnsköldsviks kommun. Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 17 st fram t o m år. 14
DISKUSSION Höftfrakturer anses vara en av de mest allvarliga konsekvenserna av fallolyckor bland äldre 8. Resultaten i denna rapport visar att antalet höftfrakturer på grund av fallolyckor ligger i det närmaste konstant från till år för länet. Totalt sett inträffade 3933 fallrelaterade höftfrakturer under perioden 2000. Det ger i genomsnitt cirka 11 höftfrakturer per 1000 invånare och år i Västernorrland. Denna studie visar, som i liknande undersökningar, att det framförallt är äldre kvinnor som drabbas av fall med påföljande höftfraktur. Enligt SBU rapport år 2003, beräknas var 3:e kvinna i åldern 70-79 år ha osteoporos (benskörhet), vilket medför att skaderisken ökar markant för fraktur vid ett fall 8. I rapporten har konstaterats att gruppen 65 och äldre ökar till dags dato och även framåt. Från år 2007 t o m år beräknas, enligt befolkningsprognosen, antalet 65 år och äldre öka med cirka 8 000 personer i Västernorrlands län. Den förväntade ökningen av antalet äldre gäller för samtliga kommuner, förutom Ånge. Andelen äldre kommer dock för samtliga kommuner att utgöra en ökande andel av totala befolkningen i respektive kommun under prognosperioden. Fram till år är det också rimligt att anta, att antalet höftfrakturer följer befolkningsutvecklingen, såvida inte preventiva insatser ändrar på detta. Vi kan då skatta antalet fallrelaterade höftfrakturer i länet till drygt 630 st år, d.v.s. en ökning med drygt 80 fall fr o m år 2007 t o m. Det skulle innebära en kostnad för behandling av fallrelaterade höftfrakturer på drygt 98 miljoner kronor år (i års prisnivå) 9. Allt fler äldre tenderar också att bo i eget boende, vilket innebär ökade krav på bostadens utformning och säkerhet. De ekonomiska konsekvenserna av höftfrakturerna vårdkostnader, rehabilitering, kommunal service mm kommer därigenom att fördelas på allt färre invånare 10. Höftfraktursfrekvenserna i denna rapport är hämtade från Landstingets slutenvårdsregister. De personer som skadas på grund av en fallolycka och ådrar sig en höftfraktur opereras på något av länets sjukhus. Det är troligt, att samtliga personer med höftfraktur på grund av fallolycka, diagnostiseras och därmed registreras. Värden från sju års fallskador rapporteras och får enligt ovan förda resonemang anses utgå från tillförlitliga data. Resultaten bör därför kunna användas av både landsting och primärkommunala instanser för planering och uppföljning av preventiva insatser. Befolkningsprognosen kan anses tillförlitlig då den avser äldre personer som oftast är mindre flyttbenägna samt att prognosen är ställd i ett tämligen kort tidsperspektiv (10 år). 8 SBU. Osteoporos Prevention, diagnostik och behandling: en systematisk litteraturöversikt. Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering; 2003a. Publikation 165. 9 Räddningsverket, (2003). Fallolyckor bland äldre samhällets direkta kostnader. Karlskoga. 10 Berleen G, (2003). Bättre hälsa hos äldre. Statens folkhälsoinstitut, 2003:41. 15
HUR GÅR VI VIDARE? Kombinerade säkerhetsfrämjande åtgärder bestående av förebyggande hembesök av t ex distriktssköterska, arbetsterapeut och/eller sjukgymnast, förändrad medicinering, eliminering eller modifiering av riskerna i boendemiljön och motionsprogram (muskelstyrke- och balansträning) kan reducera fallolyckorna med upp till 20 procent konstateras i olika studier 11,12. Exempel på värdefulla insatser är: Förbättringar i den fysiska miljön är ett effektivt sätt att reducera fallskador. Fysisk aktivitet förbättrar balansen och stärker skelettet. Ökat intag av kalcium och D-vitamin har visat sig ge minskad risk för frakturer hos kvinnor. Höftskydd förefaller minska risken för höftfraktur efter fall hos äldre med hög fallbenägenhet och som i övrigt löper risk att skadas vid ett fall. Rökstopp. Rökning har på flera olika sätt en negativ effekt på skelettets hållfasthet. Läkemedelsgenomgång. Hög medicinförbrukning är en riskfaktor i samband fallskador bland äldre. 11 SBU. Osteoporos Prevention, diagnostik och behandling: en systematisk litteraturöversikt. Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering; 2003a. Publikation 165. 12 Hökby A. Skador bland äldre. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum: 2000. Rapport 2000:19. 16
E-post: landstinget.vasternorrland@lvn.se www.lv.se 17