Abstracts Stockholmsmässan
Abstractsamling för At-forum 2009. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och presentatörerna. Utgiven av Förbundet Sverige Arbetsterapeuter, Box 760, 131 24 Nacka. www.fsa.akademikerhuset.se Grafisk formgivning: Anders Regnell Omslagsbild: André Prah Tryck: Trydells Tryckeri ISBN: 91-86210-50-5
Abstracts Stockholmsmässan
Välkommen till At-forum 2009 Denna abstraktsamling ska förhoppningsvis hjälpa dig att göra ditt eget individuella program för dessa dagar. Under de två första dagarna har du möjlighet att välja att delta i presentationer, miniseminarier eller workshops, även en genomgång av de olika postrarna kanske också ska ingå i ditt program. Nyhet för årets At-forum är den tredje dagen då har du tillfälle att delta i något av de olika heldagsseminarier som genomförs eller lyssna på föreläsningar som kommande specialister ger. At-forum ger dig på ett bra sätt möjlighet att hålla dig ajour med pågående utveckling och forskning inom arbetsterapi men dagarna ger dig också chans att träffa kollegor, gamla som nya på ett naturligt sätt. Abstrakten är sorterade i samma ordning som programmet och ett register över samtliga författare finns i slutet av boken. Vår förhoppning är att du ska lämna At-forum med en känsla av nyvunnen kunskap, entusiasm för att fortsätta fördjupa dig i något område och att du påbörjat planeringen för deltagande i nästa At-forum. Nacka den 18 mars 2009. Lena Haglund Förbundsordförande Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
Innehåll Onsdag 6 maj Äldres vardag, sal A2 6 Kommunicera arbetsterapi, sal A2 8 Instrumentutveckling, sal K1 10 Intervention, sal K1 11 Erfarenhet av aktivitet, sal K2 13 Brukarens röst, sal K2 17 Skola och fritid, sal K11 18 Samverkan och utveckling, sal K11 21 Nya doktorers forskning, sal K21 23 Torsdag 7 maj Professionell utveckling och lärande, sal A2 26 Vad händer med händer?, sal A2 29 Instrumentutveckling, sal K1 31 Närståendes röst, sal K1 35 Intervention, sal K2 37 Kvinnors och mäns hälsa, sal K2 40 Utvärdering av intervention, sal K2 41 Teknologi i vardagen, sal K11 44 Nya doktorers forskning, sal K21 46 Specialistföreläsningar Fredag 8 maj 51 Sal K12, K16/17 Posters A-hallen Onsdag 6 maj 55 Torsdag 7 maj 57 Workshops Onsdag 6 maj, sal K12, K13, K15 65 Torsdag 7 maj, sal K12, K14 67 Miniseminarier Onsdag 6 maj, sal K13, K14, K15 68 Torsdag 7 maj, sal K12, K13, K14, K15 70 Heldagsseminarier Fredag 8 maj 74 Sal K22, K23, K24 Sidregister författare och medförfattare 75 5
Äldres vardag Äldres mobilitet och delaktighet ambition, förväntan, utförande och betydelse Författare: Sofi Fristedt, Hälsohögskolan i Jönköping, Box 1026, 551 11 Jönköping, E-post: frso@hhj.hj.se Medförfattare: Anita Björklund, E-post: bjan@ hhj.hj.se Bakgrund: Att leva ett aktivt liv och vara delaktig är av stor betydelse för äldres hälsa och livskvalitet. Äldre personer riskerar att drabbas av delaktighetsinskränkning, trots frånvaro av sjukdom eller funktionshinder. Mobilitet är en förutsättning för delaktighet i samhället, möjliggör aktivitet samt främjar individens hälsa, funktionella kapacitet och självständighet. Äldres mobilitet tenderar att minska i takt med stigande ålder. Syfte: Syftet är att identifiera och karaktärisera avgörande faktorer för äldres mobilitet och delaktighet. Av särskilt intresse är genus och mobilitetstransition, dvs. att övergå från att använda ett huvudsakligt färdmedel (t ex bil) till ett annat (t ex buss). Hinder och underlättande faktorer för äldres mobilitet och delaktighet är av också av intresse, liksom gruppens syn på ambition, förväntan, utförande och betydelse av mobilitet och delaktighet. Metod: Urvalet till studien är målinriktat. Datainsamlingen, som omfattar ca 50 män och kvinnor, sker via fokusgruppintervjuer som analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Vidare sker datainsamlingen genom Q-methodology, där informanterna erhåller 32 kort med olika uttalanden kring mobilitet och delaktighet, vilka sorteras enligt en mall i form av en normalfördelningskurva. Till höger placeras de uttalanden som mest passar in på deras situation, till vänster de som passar minst och övriga kort läggs i mitten. Resultatet analyseras genom faktoranalys. Förväntat resultat: Studien är pågående och förväntas ge kunskap kring bl a hinder och underlättande faktorer för äldres mobilitet och delaktighet. Denna kunskap är av betydelse i arbetet med att främja äldres mobilitet, aktivitet, delaktighet och därmed hälsa på individ- såväl som gruppnivå. Sökord: fokusgrupper, genus, Q-methodology ADL-förmåga hos en grupp äldre personer med hjärtsvikt Författare: Eva-Britt Norberg, Skellefteå Lasarett, Rehabenheten, 931 86 Skellefteå, E-post: eva-britt.norberg@vll.se Medförfattare: Kurt Boman, E-post: kurt. boman@medforskskelet.se, Britta Löfgren, E-post: britta.lofgren@occupther.umu.se Äldre personer med hjärtsvikt är en vanligt förekommande patientgrupp inom primärvården. Tidigare studier visar att syndromet medför stora förändringar i gruppens dagliga liv, men forskning om deras ADL-förmåga är sällsynt. Syfte: Att beskriva ADL-förmågan hos en grupp äldre personer med hjärtsvikt utifrån beroende, upplevd ansträngning och kvalité på deras aktivitetsutförande samt undersöka sambandet mellan ADL-förmåga och NYHA-klass. Fyrtio personer över 65 år (medelålder 81 år) deltog i studien. Gruppen beskrev sin ADL-förmåga med ADL-trappan och klassificerade hur allvarlig deras hjärtsvikt var med hjälp av NYHAklasser (New York Heart Association) varefter en AMPS-bedömning genomfördes i deras hem. En majoritet av undersökningsgruppen utförde självständigt sina personliga dagliga aktiviteter (PADL) medan 75 % var beroende av hjälp i en eller flera instrumentella dagliga aktiviteter (IADL), vanligtvis matinköp. Självständiga personer skattade aktiviteterna påfrestande och endast tre personer kunde utföra alla dagliga aktiviteter utan påfrestning. Ålder hade en signifikant inverkan på ADL-utförandet. Likväl uppvisade undersökningsgruppen lägre ADL motor och processvärden i AMPS-bedömningen jämfört med jämnåriga friska personer. Deltagare klassade i NYHA III/IV, (justerad för ålder) uppvisade en signifikant högre ansträngning (under motor cut-off) vid utförandet av dagliga aktiviteter jämfört med personer från gruppen NYHA I/II. Denna kunskap förväntas aktualisera patientgruppens behov samt bidra till en utveckling av bedömning och rehabilitering ur ett aktivitetsperspektiv. Sökord: ADL-förmåga, hjärtsvikt, primärvård Äldre personers uppfattningar av sin vardag Författare: Anita Tollén, Örebro universitet, Hälsoakademin, 701 82 Örebro, E-post: anita. tollen@oru.se Medförfattare: Carin Fredriksson, E-post: carin. fredriksson@oru.se, Kitty Kamwendo, E-post: kitty.kamwendo@oru.se 6
Bakgrund: Dokumenterad kunskap om hur vardagen ter sig utifrån äldre personers eget perspektiv är begränsad. Kunskap om äldre personers vardag och vad de uppfattar vara viktigt är väsentligt för arbetsterapeuter som arbetar med äldre personer. Syftet med studien var att beskriva hur äldre personer med fysiska funktionsnedsättningar uppfattade sin vardag. Metod: Intervjuer med 22 personer i åldrarna 65 till 91år genomfördes. Efter transkribering analyserades materialet utifrån en fenomenografisk ansats. Resultat: Analysen resulterade i två beskrivningskategorier: En vardag med förluster, där aktiviteter och umgänge minskat eller upphört och En vardag som fortskrider, där aktiviteter och umgänge upprätthölls ibland på andra sätt än tidigare eller genom att någon annan stod för utförandet. Innebörden av förlusterna i vardagen beskrevs som nedstämdhet och resignation, men också som lättnad när betungande uppgifter överlämnats till andra. Innebörden av vardagen som fortskrider beskrevs på olika sätt, dels som en strävan efter att vara oberoende av andras hjälp med vardagliga aktiviteter, dels som det motsatta, en tillfredsställelse över att överlåta utförandet till andra. Däremot, att inte ha kontroll över aktiviteter som man fick hjälp med gav upphov till uppgivenhet. Känslor av tillhörighet och glädje var ytterligare innebörder av vardagen där aktiviteter och umgänge upprätthölls. Konklusion: Resultatet tyder på att arbetsterapi för äldre personer med fysiska funktionshinder bör, utöver P- och I-ADL, inriktas mot att främja umgänge och deltagande i fritidsaktiviteter. Sökord: äldre, fysisk funktionsnedsättning, aktiviteter i det dagliga livet Dagliga aktiviteter påverkade av kognitiva nedsättningar en longitudinell studie Författare: Marie Cederfeldt, Göteborgs universitet, Arvid Wallgrens backe 2, 413 45 Göteborg, E-post: marie.cederfeldt@neuro. gu.se Medförfattare: Gunilla Gosman Hedström, Marianne Sävborg, Elisabeth Tarkowski Bakgrund:Kognitiv förmåga har visat sig ha allt större betydelse vid utförandet av vardagsaktiviteter. Syftet var att longitudinellt undersöka hur kognitiva nedsättningar påverkar utförandet av personliga aktiviteter i det dagliga livet (P-ADL) hos äldre personer som fått stroke. Metod: Äldre personer som fått stroke (n=45) och remitterats till geriatrisk rehabilitering inkluderades. Bedömningar utfördes vid utskrivning och efter 6 och 12 månader. Kognitiv funktion före insjuknandet bedömdes med Åstrands frågeformulär där anhöriga intervjuades. Bartel Index användes för att bedöma P-ADL och Mini Mental State Examination (MMSE) och olika neuropsykologiskt test användes för att bedöma kognitiv funktion. Resultat: Studien visade att äldre personer som drabbats av stroke med kognitiva nedsättningar inte förbättrades signifikant i P-ADL efter 12 månader, jämfört med de som inte hade kognitiva problem. Konklusion: Äldre personer som fått stroke med nedsatt kognition hade svårare att klara P-ADL efter ett år. Därför kan dessa patienter behöva extra rehabiliterande och pedagogiska insatser från såväl vård/omsorg/rehabiliteringspersonal och anhöriga. Bostadsanpassning dess påverkan på äldres vardag Författare: Ingela Petersson, Karolinska Institutet, Alfred Nobels alle 23, 141 83 Huddinge, E-post: ingela.petersson@ki.se Medförfattare: Anders Kottorp, E-post: anders. kottorp@ki.se, Jakob Bergström, E-post: jakob. bergstrom@ki.se, Margareta Lilja, E-post: margareta.lilja@ki.se Bostadsanpassning är en vanlig intervention inom arbetsterapi speciellt för äldre i eget boende. Trotts detta så är kunskapen om dess påverkan och betydelse för äldre personers aktivitetsutförande bristfällig. Syftet med studien var därför att undersöka longitudinell påverkan av bostadsanpassning på äldre personers aktivitetsutförande. Syftet var även att undersöka om faktorer så som ålder, kön, bostad, väntetid på bostadsanpassning påverkar effekten av bostadsanpassning. Deltagarna bestod av 103 personer som alla hade ansökt om bostadsanpassning och som delades in i en interventionsgrupp och en jämförandegrupp, som inte fick bostadsanpassningen. Data samlades in vid tre tillfällen, före interventionen samt två och sex månader efter. Instrumentet Client-clinician Assessment Protocol (C-CAP) del I användes för att samla in data om deltagarnas självskattade svårigheter att utföra dagliga aktiviteter. Den insamlade datan analyserades först genom att använda Rasch rating scale model och sedan med en random coefficient model. Resultatet visade att de dagliga aktiviteterna blev lättare att utföra efter att deltagarna fått sina hem anpassade med 7
en bostadsanpassning. Resultatet visade även att deltagarnas förmåga att utföra dagliga aktiviteter inte påverkades av deras ålder, kön eller bostadsförhållanden men av hur länge de fått vänta på sin bostadsanpassning. Sammanfattningsvis, studien visade att bostadsanpassningar är effektiva insatser för äldre personer då de dagliga aktiviteterna blir lättare att utföra. Studien visade även att väntetiden på en bostadsanpassning har en inverkan på dess effekt. Ju längre tid en person får vänta desto mindre blir förbättringen i aktivitetsutförandet. Detta tydliggör vikten av att hålla väntetiden på en bostadsanpassning så kort som möjligt. Key words: ADL, evidence, teknik. Äldre klienter med hjälpbehov i aktiviteten dusch. Effekter av arbetsterapeutisk intervention Författare: Magnus Zingmark, Östersunds kommun, Sörevägen 8, 830 30 Lit, E-post: magnus.zingmark@ostersund.se Medförfattare: Birgitta Bernspång, E-post: biggan.bernspang@occupther.umu.se Arbetsterapeutisk intervention har visat sig ha god effekt avseende förbättrad ADL-förmåga för äldre klienter. Individer som har svårigheter att klara dagliga aktiviteter är målgrupp för såväl arbetsterapeutisk intervention som hemtjänstinsatser med skillnaden att arbetsterapeuten strävar efter att klienten ska nå en så hög grad av självständighet som möjligt. Självständighet i dagliga aktiviteter har stor betydelse för individens livstillfredsställelse och det är därför viktigt att jämföra effekter av olika metoder att tillgodose individers hjälpbehov på. Studiens syfte var att beskriva vanligt förekommande åtgärder inom arbetsterapeutisk intervention i aktiviteten dusch för klienter över 65 år, och mäta effekten av denna i jämförelse med hemtjänstens insatser i mått av upplevd aktivitetsförmåga och hälsorelaterad livskvalité samt beviljad hemtjänsttid i aktiviteten dusch. Undersökningsgrupp och jämförelsegrupp har varit placerade i två olika kommuner där individerna i undersökningsgruppen har erhållit arbetsterapeutisk bedömning och intervention och individerna i jämförelsegruppen har erhållit hemtjänstinsatser. Datainsamling har skett genom telefonintervjuer med klienterna vid initiering av insatser och efter 15 veckor. Vid uppföljning efter 15 veckor var en signifikant lägre andel av klienterna i undersökningsgruppen beviljade hemtjänst i aktiviteten dusch. Inga skillnader mellan grupperna påträffades avseende upplevd ADL-förmåga eller upplevd livskvalité. Skillnaden i omfattning av beviljad hemtjänst tolkas som att klienterna i undersökningsgruppen successivt har givits möjlighet att utveckla och bli trygga i sin förmåga och att en stor andel av klienterna därmed inte har behov av hemtjänst i aktiviteten dusch. Typ av projekt: D-uppsats. Kommunicera arbetsterapi Sökordsstruktur enligt ICF för arbetsterapeuter och sjukgymnaster inom Rehab Lidköping Författare: Marianne Bengtsson, Ågårdsskogens vårdcentrum, Rehab Lidköping, 531 51 Lidköping, E-post: marianne.bengtsson@lidkoping.se Bakgrund: Rehab Lidköping är en gemensam rehabiliteringsorganisation för primärvården i Lidköping och Lidköpings kommun. Journaldokumentation är en omfattande och betydelsefull del av vårt arbete inom Rehab Lidköping. Arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare har olika sökordsträd. Syfte: Ge dokumentationen inom verksamheten en tydlig struktur som stämmer överens med det synsätt och den värdegrund vi enats om i verksamheten. Utnyttja att ICF utgår från vårdtagarens funktioner, aktiviteter och delaktighet och faktorer i vårdtagarens omgivning vilket stämmer bra överens med det sätt att arbeta som finns inom Rehab Lidköping. Metod: Grundläggande kurs i ICF för 4 personer inom verksamheten. Under hösten utarbetades ett förslag till sökordsstruktur av en arbetsterapeut och en sjukgymnast. Under våren har all personal fått en halvdags utbildning i ICF:s struktur, Rehab Lidköpings sökordsstruktur och arbetat praktiskt med dokumentation av patientfall. Dessa utbildningstillfällen leddes av journalgrupp inom Rehab Lidköping. En uppföljning kommer att göras under våren 2009. Resultat: En enhetlig terminologi och journalstruktur, i de olika yrkeskategoriernas journaler, som stämmer med hur vi arbetar. Vi förväntar oss också tydligare målformulering och målutvärdering. Konklusion: Under sommaren och hösten 2008 använder alla yrkeskategorier de nya sökorden. Arbetet med ICF har genererat konstruktiva diskussioner om hur vi kan förbättra vårt journalskrivande. Vi ska fortsätta att använda ICF både som tankesätt och genom att använda definitioner och begrepp i arbetet. Sökord: ICF, rehabilitering Typ av projekt: Organisations- och kvalitetsarbete. 8
Granskning av arbetsterapeut- och sjukgymnastjournaler inom Rehab Lidköping 2007 Författare: Marianne Bengtsson, Ågårdsskogens vårdcentrum, Rehab Lidköping, 531 51 Lidköping, E-post: marianne.bengtsson@ lidkoping.se Bakgrund: Rehab Lidköping är en gemensam rehabiliteringsorganisation för primärvården i Lidköping och Lidköpings kommun. Journaldokumentation är en omfattande och betydelsefull del av vårt arbete inom Rehab Lidköping. För att kunna utvärdera våra åtgärder måste vi i journalen kunna utläsa våra åtgärder i förhållande till vårdtagarens behov och egna önskemål samt vår avsikt med åtgärden. För att kunna utvärdera vår behandling måste vi sätta upp och utvärdera mål. Syfte: Få indikationer om vad som kan förbättras Få underlag för en meningsfull diskussion. Öka vår kunskap om hur vi sätter upp/uppfyller satta mål i vårt patientarbete. Öka vår kunskap om hur arbetet inom Rehab Lidköping ser ut genom kartläggning och beskrivning. Kontrollera att vi uppfyller de regler som Socialstyrelsen satt upp Metod: Journalgranskningen skedde i grupper om 3-6 personer. 2-3 personer från samma yrkeskategori granskade varandras journaler enligt mall. Efter granskningen återsamlades man i gruppen för diskussion. Varje person avsatte en halv arbetsdag för journalgranskningen. Resultat: Totalt granskades 170 journaler från de olika verksamheterna, hemvård/enskilt boende, korttid, äldreboende, LSS, Teamrehab och poliklinisk arbetsterapi. Resultaten visar bl a att individens subjektiva hälsouppfattning går att utläsa i 56% av journalerna och att 60 % av vårdtagarna tagit aktiv del i sin vård. Målformulering finns i 57% av journalerna, endast 23% av dessa mål är mätbara och tidsbestämda. Konklusion: Journalgranskningen har genererat konstruktiva diskussioner om hur vi skriver våra journaler, hur vi kan förbättra vårt sätt att dokumentera och hur vi sätter och formulerar mål inom verksamheten. Sökord: Journalgranskning. Primärvård, rehabilitering Typ av projekt: Organisations- och kvalitetsarbete. Arbetsterapeuternas användning av sökord i en elektronisk patientjournal Författare: Annika Terner, Akademiska sjukhuset, Landstinget i Uppsala län, 751 85 Uppsala, E-post: annika.terner@akademiska.se Medförfattare: Helena Lindstedt, E-post: helena.lindstedt@pubcare.uu.se, Karin Sonnander, E-post: karin.sonnander@pubcare. uu.se Bakgrund: Patientdatalagen säger att Syftet med att föra en patientjournal är i första hand att bidra till en god och säker vård av patienten. Om all information finns i samma journal ökar möjligheterna för kommunikationen mellan professionerna och för att dra nytta av varandras information. Den elektroniska patientjournalen (EPJ) som kommunikationsverktyg kräver en gemensam terminologi. Hur ser användningen av EPJ ut? Vilken terminologi används, skiljer den sig mellan professionerna? Syfte: Syftet var att beskriva hur sökorden i ett gemensamt EPJ-system vid ett landsting fördelar sig mellan olika typer av sökord samt hur sökorden fördelar sig mellan de åtta största professionerna varav arbetsterapeuterna är en inom landstinget. Metod: Ur EPJ-systemets databas framsöktes vilka sökord som under ett år används samt frekvensfördelning per sökord och profession. Sökorden klassificerades sedan i olika kategorier. Resultat: De åtta professionerna hade under året tillsammans använt drygt 20 miljoner sökord, varav arbetsterapeuterna hade använt drygt 1%. Professionernas gemensamma terminologi bestod av knappt 4000 olika sökord, varav arbetsterapeuterna använde 13%. I den gemensamma terminologin var c:a en tiondel Specialisttermer, c:a hälften Fackord, en c:a fjärdedel Allmänord och resterande sökord gick inte att klassificera. Alla professioner hade i sina terminologier runt 45% Fackord och mellan 30-50% Allmänord. Specialisttermerna varierade mellan 1-12% hos de olika professionerna. Konklusion: Att arbetsterapeuterna har flest sökord gemensamma med sjukgymnaster och sjuksköterskor bekräftas av denna studie. Nästa profession att samarbeta med om gemensamma sökord borde vara psykologer, kuratorer eller läkare. Sökord: Terminologi, Elektronisk patientjournal 9
Instrumentutveckling Worker Role Self-assessment (WRS) ett instrument under utveckling Författare: Birgitta Wästberg, Lunds universitet, Box 157, 221 00 Lund, E-post: birgitta. wastberg@med.lu.se Medförfattare: Lena Haglund, E-post: lena. haglund@isv.liu.se, Mona Eklund, E-post: mona. eklund@med.lu.se;mona.eklund@mah.se Arbetsrehabilitering är ett viktigt arbetsområde för arbetsterapeuterna. Våra bedömningar måste vara professionellt utförda och bygga på valida och reliabla instrument och metoder. En självskattningsversion av WRI, kallad Worker Role Selfassessment (WRS), utvecklades i författargruppen. Syftet med vår studie var att testa användbarhet, innehållsvaliditet, prediktiv validitet, känslighet för förändring, test-retest reliabilitet samt intern konsistens. Instrumentet användes av arbetsterapeuter vid flera rehabiliteringskliniker i södra Sverige. Totalt 106 patienter, alla arbetslösa och med smärt- och/eller stressproblematik, fyllde i WRS. Resultatet visade god innehållsvaliditet och användbarhet. Test-retest uppvisade huvudsakligen god till moderat överensstämmelse och den interna konsistensen var tillfredsställande. En av frågorna uppvisade prediktiv validitet och känslighet för förändring. Dock fanns det en avsevärd takeffekt på flera av frågorna i instrumentet, vilket kan påverka både användbarhet och förändringskänslighet. WRS bedöms vara användbart för kliniskt verksamma arbetsterapeuter, men en viss förändring behöver göras för att minska takeffekten. Instrumentets egenskaper kommer därefter att testas igen. Sökord: Arbetsrehabilitering, bedömningsinstrument, utvärdering Developing ability measure based on the ADL Taxonomy: A Rasch analysis Författare: Eva Wæhrens Eljersen, Frederiksberg Hospital, Parker Instituttet, Ndr. Fasanvej 57, 2000 Frederiksberg, Danmark, E-post: waehrens@post8.tele.dk Medförfattare: Anne Fisher Background: The demand for documenting rehabilitation outcomes necessitate availability of instruments to measure ADL ability. The ADL Taxonomy is developed to evaluate ADL ability. It covers 12 domains of personal and instrumental ADL. The number of actions within domains varies between two to six, with a total of 47 actions. The aim was to determine if the ADL Taxonomy can be converted to a linear measure of ability to perform ADL. A new three-category ordinal rating scale grading the quality of performance was used in this study. Rasch measurement methods were used to determine if it might be possible to convert ordinal scores into a linearized ability measure. Methods: The participants were adults with acquired brain injuries. Occupational therapists filled in 103 ADL Taxonomy score forms based on proxy-reports of team-members observations of the participants ADL performances. A three-category rating scale was used. Rasch rating scale analyses were used to analyze the data. Results: The new rating scale displayed excellent psychometric properties, ten actions did not show acceptable goodness of fit, item difficulty and person ability estimates had acceptable reliability, and the instrument discriminated well among people with different levels of ability. In addition, when compared to the original hierarchy, five actions had different hierarchical placements. No significant difference in ability measures were found between 47 and 37 action versions. This indicates that the ten misfitting actions are not a threat to the measurement system and therefore can be kept if clinically useful. Conclusion: This study shows that the ADL Taxonomy has potential to become a linear measure of a person s ADL ability based on the quality of the observed ADL performance. Att utvärdera meningsfullhet i dagliga verksamheter för personer med psykiskt funktionshinder Författare: Ingeborg Nilsson, Umeå universitet, Vårdvetarhuset, Arbetsterapi, Inst Samhällsmedicin och Rehabilitering, 901 87 Umeå, E-post: ingeborg.nilsson@occupther.umu. se Medförfattare: Mona Eklund, E-post: Mona. Eklund@med.lu.se Bakgrund: Att ha en meningsfull sysselsättning är viktigt för alla. För personer med ett psykiskt funktionshinder kan dagverksamhet inom kommunal psykiatri vara ett alternativ som samhället erbjuder istället för eller i väntan på förvärvsarbete. Hur väl dagverksamheten motsvarar de önskemål, intressen och behov som den enskilde besökaren har är sällan utvärderat. Än mindre finns instrument utvecklade som kan fånga graden av upplevd meningsfullhet i dagverksamheten. Syftet med denna studie var att beskriva ett instrument utvecklat för att mäta 10
upplevd meningsfullhet i daglig verksamhet för personer med psykiskt funktionshinder. Metod: I ett pilotprojekt har besökare vid fem olika dagverksamheter ombetts skatta graden av meningsfullhet utifrån instrumentet samt tillfrågats om åsikter rörande instrumentet. Instrumentet är utvecklat av författarna och omfattar 60 frågor, uppdelade i fyra områden. Varje fråga besvaras på en fyrgradig skala. Materialet som omfattar 149 personer har analyserats med såväl klassisk som modern testmetodik. Resultat: Pilotstudiens resultat beträffande validitet, reliabilitet och användarvänlighet kommer att presenteras. Konklusion: De initiala analyserna visar lovande psykometriska värden och undersökningspersonerna uppfattar instrumentet generellt som användarvänligt. Instrumentet har därmed potential men bör genomgå ytterligare studier innan det används i andra sammanhang. Sökord: Instrumentutveckling, Psykisk ohälsa, Dagliga verksamheter. Svensk version av AusTOMs ett utvärderingsinstrument för arbetsterapi Författare: Eva Timén, Länssjukhuset Ryhov, Landstingets i Jönköpings län, Hus T7, 551 11 Jönköping, E-post: eva.timen@lj.se Medförfattare: Elisabeth Elgmark, E-post: elel@ hhj.hj.se, Sofi Fristedt, E-post: frso@hhj.hj.se, Yvonne Londos, E-post: yvonne.londos@lj.se, Lena Jönsson, E-post: Lena.a.jonsson. Tillgång till utvärderingsinstrument, som är validitets- och reliabilitetstestade, är en viktig del för att uppnå kvalitetssäkring och evidens i sjukvården. Australian Therapy Outcome Measures (AusTOMs) är ett instrument för utvärdering av arbetsterapi. Instrumentet bygger på ICF och är utformat för att ge en ögonblicksbild av personens situation. Aus- TOMs skattar personens hälsa och funktion på fyra nivåer; funktion, aktivitet, delaktighet och välbefinnande. AusTOMs utförs av arbetsterapeuten och inte av patienten själv. En svensk översättning av instrumentet AusTOMs för arbetsterapeuter saknas och behöver även testas för svenska förhållanden vad det gäller validitet och reliabilitet. Syfte: Översätta AusTOMs till svenska samt genomföra konsensusdiskussion i förhållande till validitet. Metod: De arbetsterapeutiska skalorna i Aus- TOMs översätts av yrkesverksamma arbetsterapeuter från Landstinget i Jönköpings län i samarbete med Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan i Jönköping. Därefter kontrolleras den svenska versionen av auktoriserad översättare, och en konsensusdiskussion genomförs av projektgruppen och översättaren. Validitet (face validity) bedöms genom konsensusdiskussion med berörda arbetsterapeuter kring instrumentets frågor och aktuella skalor. Förväntat resultat: Den svenska översättningen av AusTOMs förväntas ha god face validity. Detta utgör grunden för fortsatt utvärdering och utveckling av den svenska översättningen av instrumentet. En pilotstudie planeras att genomföras inom Sydöstra Sjukvårdsregionen, och därefter kan instrumentet spridas i större skala. Sökord: evidens, ICF, validitet. Intervention Aktivt Liv på Äldre Dar - ett hälsofrämjande aktivitetsfokuserat program Författare: Ann Johansson, Hälsohögskolan i Jönköping, Box 1026, 551 11 Jönköping, E-post: ann.johansson@hhj.hj.se Medförfattare: Catarina Broman, E-post: catarina.broman@lj.se, Cecilia Andersson, E-post: cecilia.b.andersson@lj.se Bakgrund: Lifestyle Redesign är ett program, utvecklat i USA, som bygger på aktivitet och har sin grund i aktivitetsvetenskap. Erfarenheter från USA, men även från Europa och Norge har använts för att utveckla ett pilotprojekt där programmet tillämpas utifrån svenska förhållanden. Syfte: Utveckla, pröva och utvärdera om ett hälsofrämjande aktivitetsfokuserat program för äldre hemmaboende (med hemtjänst) kan bibehålla, alternativt förbättra, generell hälsa, välbefinnande och självständighet i aktiviteter som är relevanta för att klara eget boende. Metod: Inklusionskriterier var hemmaboende äldre (över 65) som har hemtjänst i form av boendeaktiviteter. Gruppen kom att bestå av 11 personer med en medelålder på 83 år. Programmet genomfördes under en 4 månadersperiod, 2 timmar/vecka i grupp samt 4 timmars individuell intervention. Gruppträffarna innehöll information/undervisning, erfarenhetsutbyte mellan deltagarna, praktiskt görande samt utflykter och sociala aktiviteter i relation till olika teman. Syftet med de individuella interventionerna var att upprätta en plan för hälsofrämjande åtgärder men även att erbjuda traditionella arbetsterapeutiska åtgärder. Kvantitativ utvärdering: Short Form 3.6, Instrumental Activity Measure, 11
WHO-five Well-being Index, Canadian Occupational Performance Measure. Kvalitativ utvärdering: fokusgruppintervjuer. Resultat/förväntat resultat: Det förväntade resultatet är att deltagarnas hälsa i olika avseenden förbättrats och att de funnit metoder som hjälper dem att klara eget boende framledes. Under hösten 2008 kommer projektet att utvärderas. Sökord: Aktivitet, hälsofrämjande, äldre. Typ av projekt: Kliniskt utvecklingsarbete. Arbetsterapi på Dagrehab: Har det effekt på aktivitetsutförande? Författare: Maria Molin, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, Dagrehab, Geriatriskt Centrum, 901 85 Umeå, E-post: maria.molin@vll.se Medförfattare: Josefine Lampinen, E-post: josefine.lampinen@vll.se Bakgrund: Bästa praxis inom arbetsterapi handlar om att kunna erbjuda patienter bästa möjliga utredning och intervention. När arbetsterapeuten erbjuder detta, erhåller patienten åtgärder som baseras på bästa tillgängliga evidens och metoder som är kostnadseffektiva. OTIPM vägleder arbetsterapeutens professionella resonemang och ger en struktur för att arbeta klientcentrerat och aktivitetsfokuserat för att, tillsammans med klienten, identifiera och finna lösningar för klientens aktivitetsproblem (Fisher & Nyman, 2007). Syfte: Bedöma effekten av arbetsterapi på Dagrehab utifrån förbättrad aktivitetsförmåga inom personlig vård, hemliv och fritid. Metod: Retrospektiv studie i syfte att ta reda på vilka arbetsterapiinterventioner patienter på Dagrehab får i dagsläget. Arbetsterapijournaler från 2007 kommer att analyseras utifrån intervention, måluppfyllelse och förändringar i ADL. Förväntat resultat: Att kvalitetssäkra de arbetsterapeutiska interventioner vi erbjuder på Dagrehab, Geriatriskt Centrum genom att tydliggöra vilka åtgärder inom arbetsterapi som är effektiva och vilka som inte är det. Att patienten får arbetsterapi med god kvalitet som bygger på evidensbaserad arbetsterapi. Detta kan leda till att förändra och tydliggöra den arbetsterapeutiska verksamheten på hela Geriatriskt Centrum och utifrån olika verksamheters mål, kvalitetssäkra den arbetsterapi som erbjuds. Sökord: Arbetsterapi, intervention, mål Typ av projekt: Kliniskt utvecklingsarbete Recept på en aktiv äldreomsorg Författare: Christine Tell, Östhammars kommun, Box 36, 742 21 Östhammar, E-post: christine.tell@ osthammar.se Medförfattare: Josephine Garpsäter, E-post: josephine.garpsäter@osthammar.se Bakgrund: Studier har visat att övningar i hemmet med ger en ökad balans och kan resultera till ett minskat antalet fall. En aktivitet som engagerat många brukare är bakning, däremot medverkar vanligtvis inte brukarna på särskilt boende i bakningen. De hygienkrav som råder kan på många sätt vara begränsade för att finna aktiviteter kring bakningen. Att känna dofter från nybakat gör att intresset för maten och aptiten ökar. Att få baka och fika tillsammans aktiverar brukarna och skapar många samtalsämnen. Syfte: Syftet var att ge brukarna möjlighet till att vara delaktig i en meningsfull aktivitet, öka deras energiintag, öka personalens kunskaper om livsmedelshygien och träna sig i att utnyttja varje brukares resurser. Metod: De medverkande var boendeavdelningar på särskilt boende i Östhammars kommun. Dietist och arbetsterapeut deltog vid varje bakningstillfälle. Personalen på avdelningarna fick information om livsmedelshantering och tillvägagångssättet för bakning på särskilt boende. Därefter gick personalgruppen, tillsammans med arbetsterapeut, igenom receptet och fördelade sysslorna mellan brukarna. Av personalen var det en som blev tilldelad rollen som arbetsledare för gruppen och de andra som stödpersoner år brukarna. Efter bakningen satt personalen ner tillsammans med brukarna och fikade. Resultat: Flera av personalen uttryckte en vis misstro till att brukarna skulle vilja delta i bakning. Under bakningen kunde brukarna vara delaktiga i större utsträckning än vad personalen först hade bedömt deras resurser till. Genom att sitta ner tillsammans och fika medförde att brukarna satt kvar längre vid bordet och oron upplevdes minska. Majoriteten av avdelningar återupprepade att baka tillsammans med brukarna. Sökord: särskilt boende, delaktighet, aktiviteter. Typ av projekt: Kliniskt utvecklingsarbete. Effekten av ett fatigue management program hos personer med Multipel skleros Författare: Ewa Johansson-Charles, Northwick Park Hospital, Physical Disability Support Team, P-Block, Northwick Park Hospital, Harrow, Harrow HA1 3UJ, UK, E-post: ewa.johanssoncharles@harrowpct.nhs.uk 12
Medförfattare: Gun-Marie Hariz, E-post: gunmarie.hariz@neuro.umu.se Bakgrund: Fatigue är ett vanligt symptom hos personer med Multipel skleros (MS).Syfte: Denna studie utvärderade effekten av ett fatigue management program hos personer med MS. Metod: Sexton personer randomiserades till antingen interventionsgrupp eller kontrollgrupp. Deltagarna i interventionsgruppen erhöll ett indivuduellt fatigue management program över 5-6 sessioner och träffade arbetsterapeuten en gång per vecka i sina egna hem. Deltagarna i kontrollgruppen träffade arbetsterapeuten vid endast vid ett tillfälle och fick då instruktioner i hur de skulle använda arbetsboken i fatigue management. Båda grupperna erhöll samma arbetsbok i fatigue management, publicerad av College of Occupational Therapists, Specialist Section Neurological Practice, UK. Data om inverkan av fatigue, sinnesstämning, tillfredsställelse och effektivitet i utförande av dagliga aktiviteter, samlades in före och efter interventionen samt sex veckor efter avslutat program. Utvärderingsinstrumenten inkluderade Modified fatigue Impact Scale och Hospital Anxiety and Depression Scale. Interventionerna var baserade på arbetsterapimodellen Occupational Adaptation. Resultat: Preliminära resultat visar att deltagarna hade reducerad inverkan av fatigue i dagligt liv samt ökad tillfredsställelse och effektivitet i utförande av dagliga aktiviteter. Resultaten visar också på att programmet minskar deltagarnas tendens till ångest och sänkt sinnesstämning. Deltagarna i interventionsgruppen förbättrades mer än deltagarna i kontrollgruppen. Konklusion: Studien visar att ett individuellt baserat fatigue management program, där en arbetsterapeut är ansvarig för interventionerna, är ett verksamt sätt att minska konsekvenserna av MS relaterad fatigue. Typ av projekt: D-uppsats. Möjligheternas aktivitetsträdgård Författare: Ingeborg Löfgren, Synenheten, Lund, E-post: ingeborg.lofgren@skane.se Medförfattare: Cecilia Österlind, E-post: cecilia. osterlind@ltdalarna.se, Ewa Nielsen, E-post: ewa.nielsen@ltdalarna.se, Ulrika Storerkers, E-post: ulrika.storerkers@ltdalarna.se Möjligheternas aktivitetsträdgård. Under senare år har allt fler arbetsterapeuter anställts på syncentralerna i Sverige. Arbetsterapeuter har sedan länge använt grön miljö i rehabiliteringssammanhang. Oavsett om vi är fysiskt aktiva i trädgården med att plantera eller om vi bara vistas ute, så upplever de flesta av oss välbefinnande. Många personer med synnedsättning upplever utanförskap och ohälsa. Forskning visar att rehabiliteringen i gröna miljöer påverkar individens hälsa positivt såväl fysiskt som psykiskt. Naturen och trädgårdens läkande processer beror på en kombination av effekter. Två behandlingsinriktningar kan urskiljas, dels där fokus är på naturens helande effekter och dels där fokus är på aktiviteter i trädgården. Projektet syftar till att ge möjligheter för barn, vuxna och äldre personer med synskada att få ta del av habilitering och rehabilitering i ett nytt rum, att erbjuda odling som aktivitet för att bibehålla eller väcka ett nytt intresse, att presentera detta nya rum som ett trädgårdsprogram där vi tillför en dimension till rehabilitering och habilitering. Metoden för att inhämta data har varit: litteraturstudier, internetsökningar, studiebesök, seminarium, kurser samt trädgårdsprogram på SVT och diskussionsgrupper. Resultatet är en beskrivning och en idéskiss över Möjligheternas aktivitetsträdgård. I trädgården finns några av de baskaraktärer som människor upplever som tilltalande. Vi har valt den rofyllda platsen, den vilda som är en plats som ser orörd ut, allmänningen och lustgården en avgränsad plats där vi kan känna oss trygga och som är till för särskilda aktiviteter. Vår önskan med rapporten är att inspirera till att tänka på habilitering och rehabilitering för personer med synskada i ett nytt rum, ett trädgårdsrum. Typ av projekt: Kliniskt utvecklingsarbete. Erfarenhet AV aktivitet Sociala processer och delaktighet vid utförandet av vardagsaktiviteter hos personer med schizofreni Författare: Maria Yilmaz, Örebro universitet, Hälsoakademin, 701 82 Örebro, E-post: maria. yilmaz@oru.se Medförfattare: Ann-Britt Ivarsson, E-post: annbritt.ivarsson@oru.se, Berth Danermark, E-post: berth.danermark@oru.se, Staffan Josephsson, E-post: staffan.josephsson@ki.se Sociala och fysiska miljöer i samhället bör utformas så att de i största möjliga utsträckning främjar delaktighet för alla, oavsett funktionsförmåga. I en tidigare studie framkom att personers med schizofreni sätt att interagera både underlättade och hindrade sociala interaktioner, beroende på i vilka kontext de befann sig. För att få en fördju- 13
pad förståelse för hur och varför vissa kontextuella faktorer underlättar interaktion och delaktighet för personer med schizofreni, genomfördes den aktuella studien. Syftet var att identifiera sociala processer och delaktighet vid utförandet av vardagsaktiviteter hos personer med schizofreni. Deltagarna till studien bestod av fyra personer med diagnosen schizofreni. Datainsamling skedde genom deltagande observationer i deltagarnas vardagliga miljö. I anslutning till varje observation genomfördes en intervju med avsikt att få deltagarens egen upplevelse av den situation som observerats. För att identifiera de sociala processer som föregick delaktighet eller hindrade delaktighet användes narrativ analys. I det preliminära resultatet har sociala processer som ledde till delaktighet vid utförandet av vardagslivets aktiviteter identifierats, dessa innehöll: Att mötas av respekt, att få uppmärksamhet från andra och att föra en rak kommunikation. Att ta egna initiativ till utförandet av meningsfulla aktiviteter tillsammans med andra, att ha en tillitsfull social miljö och att kunna betyda någonting för andra. Att diskutera med andra och fatta gemensamma beslut vilket underlättades av att ha struktur och rutin i vardagen. I resultatet identifierades också motsatsen alltså processer som hindrade delaktighet. Diskussion och slutsats kommer att presenteras på Atforum i maj 2008. Sökord: Sociala processer, delaktighet, schizofreni. Betydelsen av aktivitetsgap (occupational gaps) i vardagslivet det första året efter stroke Författare: Gunilla Eriksson, Karolinska Institutet, Sektionen för arbetsterapi, Alfred Nobels Allé 23, 141 83 Huddinge, E-post: gunilla. eriksson@ki.se Medförfattare: Kerstin Tham, E-post: kerstin. tham@ki.se Begränsad förmåga att utföra aktiviteter efter stroke är vanligt. Kunskapen är begränsad om hur personer upplever sina gap i vardagens aktiviteter (occupational gaps), dvs skillnaden mellan vad en person vill och behöver göra och vad han eller hon faktiskt gör. Syftet med studien var att undersöka fenomenet aktivitetsgap genom att identifiera hur aktivitetsgap karaktäriserades i personers levda erfarenhet av att utföra aktiviteter i vardagen det första året efter stroke. Metod: Fyra personer som hade stroke intervjuades 1, 3, 6 och 12 månader efter att de insjuknade. Intervjuerna var halvstrukturerade. De analyserades enligt the Empirical, Phenomenological, Psychological (EPP) method som syftar till att beskriva essensen, strukturen och karaktären på det studerade fenomenet. Resultat: Fem huvudkaraktärsdrag identifierades. De 1) upplevde gap i aktiviteter som de tidigare utfört automatiskt, 2) strävade efter att minska aktivitetsgap i efterlängtade aktiviteter, 3) kände igen sig själva i görandet, 4) sökte efter en vilka de var nu genom att göra, 5) utvecklade strategier som gjorde att de kunde utföra aktiviteter. Konklusion: Resultatet tydliggör hur personer med stroke erfar och hanterar förändringar i sitt görande, vilket kan bidra till ökad förståelse bland olika yrkesgrupper inom rehabilitering. Kliniska implikationer är att ha tydligare fokus på patienternas erfarenheter av aktiviteter i vardagen och vilka som är viktigast för dem att kunna återta. Större tonvikt bör också läggas på att ge möjlighet för patienterna att få aktivitetserfarenheter för att möjliggöra för dem att känna igen sig själva och känna sig kompetenta i sina aktiviteter, vilket verkade bidra till att deltagarna i denna studie bibehöll sina identiteter som görare. Sökord: Aktivitet, stroke. Personer med psykiska funktionshinder upplevelse av mening i daglig aktivitet Författare: Elisabeth Argentzell, Malmö Högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle, 205 06 Malmö, E-post: elisabeth.argentzell@ mah.se Medförfattare: Carita Håkansson, E-post: carita. hakansson@med.lu.se, Mona Eklund, E-post: mona.eklund@mah.se Bakgrund Efter 1995 års psykiatrireform har Sveriges kommuner ålagts att sörja för att personer med psykiska funktionshinder ska få en meningsfull sysselsättning, dock saknar idag flertalet psykiskt funktionshindrade meningsfull daglig sysselsättning. Studier har visat att arbete ofta upplevs som en meningsfull aktivitet av psykiskt funktionshindrade, dock har få personer inom denna patientkategori avlönat arbete. Få studier är gjorda vad gäller upplevelsen av meningsfullhet i aktivitet för psykiskt funktionshindrade och en ökad kunskap gällande detta är därför av vikt. Syftet med studien var att undersöka vad som karakteriserar aktiviteter som icke-lönearbetande personer med psykiska funktionshinder upplever som meningsfulla. Metod: Utifrån ett strategiskt urval intervjuades 14
tolv personer med psykiska funktionshinder angående deras upplevelse av meningsfullhet i dagliga aktiviteter. Insamlad data analyserades med innehållsanalys. Resultat: Studiens huvudtema visar att meningsfullhet upplevdes när personerna bibehöll kontrollen över psykisk sjukdom. Även att vara socialt delaktig genom att uppleva gemenskap, vara betydelsefull för andra och få social uppskattning, vara oberoende genom att ha en produktiv roll, att själv ha kontrollen, ha rutiner samt få motivation upplevdes som meningsfullt. Vidare var att vara kreativ och utvecklas genom att söka kunskap och utveckla färdigheter samt få ett fint resultat meningsfullt såsom att sköta om sig själv genom att ta hand om sin kropp och njuta av vila och avslappning. Konklusion Rehabiliteringen för denna grupp behöver ta många former och personer med psykiska funktionshinder ska ges möjligheten att spela en mer aktiv roll i sin rehabiliteringsprocess. Nyckelord: meningsfull aktivitet, psykiskt funktionshindrad, arbetsterapi. Anpassning av engagemang i aktiviteter upplevelser av personer med Multipel skleros Författare: Eva Månsson Lexell, Orupssjukhuset, Orupssjukhuset, Vo Rehabiliteringsmedicin, 221 85 Lund, E-post: eva.manssonlexell@skane.se Medförfattare: Susanne Iwarsson, E-post: Susanne.Iwarsson@med.lu.se, Maria Lasson Lund, E-post: maria.larsson.lund@occupther.umu.se Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse av hur personer med Multipel skleros (MS) upplever att de anpassar sitt engagemang i aktiviteter pga sjukdomen. Tio personer med MS intervjuades och data analyserades enligt den konstant komparativa metoden i Grounded Theory. Resultatet visade att personerna upplevde att de anpassar sitt engagemang i aktivitet utifrån sina behov att dels vidmakthålla sin egen identitet och dels för att vidmakthålla ett önskat familjeliv. Personerna beskrev olika slags anpassningar av sitt engagemang över tid där personerna inledningsvis upplevde att de kämpade för att bevara sin kapabla identitet, därefter kämpade för att finna en ny och sedan hur de levde sitt liv med den nya identiteten. Anpassningen av aktiviteter i relation till familjelivet beskrevs på ett liknande sätt där de inledningsvis endast involverade familjen genom information, därefter vidtog en kamp för att finna ett önskat familjeliv där man bla ville skydda familjen från sitt funktionshinder och slutligen, hur man levde sitt förändrade familjeliv. I slutfasen beskrevs också ytterligheterna där vissa levde ett fungerade familjeliv, trots stora anpassningar, medan andra beskrev att de fortsatt kämpade med att vara en så liten börda som möjligt för sin familj. Resultatet visar att personer med MS har behov av olika typer av interventioner beroende på vilken fas han/hon befinner sig i. Dessutom är det viktigt att överväga även MS klientens familj när interventioner planeras och genomförs, för att den enskilde MS klientens anpassning av sitt engagemang i meningsfulla aktiviteter ska bli optimal. Nyckelord: Multipel skleros, adaptation, social miljö. Ett ständigt föränderligt liv upplevelser av personer med Multipel skleros Författare: Eva Månsson Lexell, Orupssjukhuset, Orupssjukhuset, Vo Rehabiliteringsmedicin, 221 85 Lund, E-post: eva.manssonlexell@skane.se Medförfattare: Susanne Iwarsson, E-post: Susanne.Iwarsson@med.lu.se, Maria Larsson Lund, E-post: maria.larsson.lund@occupther. umu.se Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse av hur personer med Multipel skleros (MS) upplever sitt engagemang i aktiviteter. Tio personer med MS intervjuades och data analyserades enligt den konstant komparativa metoden i Grounded Theory. Resultatet visade att personerna upplevde att deras liv hela tiden förändrades då deras engagemang i aktiviteter försämrades. Försämringen gjorde att de ständigt behövde föra en kamp mot olika krafter; samhälleliga, andra personer och mot kroppens begränsningar. Denna kamp gjorde att deras självidentitet förändrades vilket tvingade dem att leva ett annat liv än de tänkt sig. Resultatet visar att MS rehabilitering behöver inrikta fler interventioner mot klienters sociala miljö och de aktiviteter som är mest meningsfulla för den enskilde klienten. Dessutom behöver arbetsterapeuter bli bättre på att fokusera på klientens engagemang i aktiviteter och dess konsekvenser för hans/hennes liv och självidentitet. Sökord: Multipel skleros, engagemang i aktivitet, social miljö. 15
Aktivitetsmönster och dess relation till upplevd tillfredsställelse med livet i allmänhet Författare: Cecilia Björklund, Luleå tekniska universitet, Universitetsområdet Porsön, 971 87 Luleå, E-post: cecilia.bjorklund@ltu.se Ett balanserat aktivitetsmönster anses inom arbetsterapi vara en viktig komponent för att uppleva hälsa i aktivitet. Syftet med studien var att beskriva och förstå aktivitetsmönster och dess relation till upplevd tillfredsställelse med livet i allmänhet. Undersökningsgruppen rekryterades från en region i norra Sverige och bestod av 40 personer med diagnosen seropositiv reumatoid artrit. Datainsamlingen genomfördes med instrumenten Occupational Questionair, Life Satisfaction Questionnaire och FRIES index, bearbetades i dataprogram och redovisades med deskriptiv statistik. Resultatet visade att undersökningsgruppen hade en likartad fördelning av sina aktiviteter under dygnet. De utförde den största delen av sina aktiviteter utan svårigheter och värderade aktiviteterna till största delen som mycket viktiga eller viktiga. Resultatet visade också att kvinnor hade större andel ADL under dygnet och att män hade större andel fritidsaktiviteter. De som var tillfredsställda med livet i allmänhet hade större andel arbetsaktiviteter under dygnet samt utförde sina aktiviteter utan svårighet och värderade aktiviteterna som mycket viktiga. Denna studie indikerar att det finns metodologiska svårigheter i att bedöma aktivitetsmönstrets betydelse för hälsa i aktivitet och att det därför är av betydelse att genom vidare forskning utveckla tillförlitliga metoder för att studera aktivitetsmönsters komplexitet och dessas betydelse för hälsa i aktivitet. Typ av projekt: D-uppsats. Sjukersättning och vardagsliv: en period av förändring och uppfattning om framtida yrkeskarriär Författare: Annica EM Johansson, Sunnaas Sykehus HF, 1450, Nesoddtangen Norge, E-post: annica.johansson@sunnaas.no Medförfattare: Ulla Johansson, E-post: ulla. johansson@lg.se Bakgrund: I Sverige har antalet personer med sjukersättning ökat dramatiskt de senaste åren. Syfte: Syftet var att beskriva vardagslivet hos personer som har sjukersättning och deras tankar om ett framtida yrkesverksamt liv. Metod: Med ett riktat urval intervjuades fjorton män och kvinnor. Elva personer med hel sjukersättning och tre personer med deltids sjukersättning, som också arbetade deltid, deltog. Resultat: Dataanalysen gav tre teman: strävan att hantera situationen, anpassning till aktuell förmåga och tankar om framtida yrkesliv. Att lämna arbetsmarknaden innebar en period av obekväma känslor som förtida pensionär. Rutiner för delaktighet i och utförande av aktiviteter formade ett balanserat vardagsliv. Konklusion: Informanter med hel sjukersättning anpassade sig till livet som förtida pensionär. Informanter med deltids sjukersättning: deras framtidsperspektiv var rollen som arbetande. Den här studien visade att det att ha en anställning är en faktor som skulle kunna vara betydelsefull för ett framtida yrkesverksamt liv. En annan faktor kopplad till arbetsförmåga, som var värd att observera, var behovet av balans mellan avlönat arbete och aktiviteter utanför arbetet. I arbetsterapi kan den här kunskapen ha betydelse för planering av rehabiliteringsprogram som fokuserar på balansen av aktiviteter i vardagligt liv. Sökord: arbetsförmåga, sjukersättning, vardagligt liv Rehabilitering för personer med stressrelaterade sjukdomar en explorativ kvalitativ studie Författare: Therese Eriksson, Karolinska Institutet, Sektionen för arbetsterapi, Fack 23 200, 141 83 Huddinge, E-post: therese.eriksson@ki.se Medförfattare: Eva Karlström, E-post: eva. karlstrom@alftarehab.se, Hans Jonsson, E-post: hans.jonsson@ki.se, Kerstin Tham, E-post: kerstin. tham@ki.se Bakgrund: Stressrelaterade sjukdomar är vanliga orsaker till sjukskrivning i Sverige. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på preventiva åtgärder för denna grupp men kunskapen om rehabiliteringsinsatser är begränsad. Syfte: Syftet var att beskriva hur klienter med en stressrelaterad sjukdom och personal i ett rehabiliteringsteam upplever rehabiliteringsprocessen samt hur erfarenheterna från rehabiliteringen används i klienternas vardagliga liv. Metod: Sju personal och åtta klienter som avslutat sin rehabilitering intervjuades. Deltagarna var involverade i två olika rehabiliteringsprogram. Det ena programmet inkluderade, utöver det ordinarie rehabiliteringsprogrammet, aktiviteter i en hälsoträdgård. Data analyserades med en kvalitativ komparativ metod. Resultat: Deltagarna beskrev att uppleva ett respektfullt bemötande, känna trygghet i en grupp, diskutera strategier och uppleva lustfyllda aktiviteter 16
var erfarenheter som bidrog till en positiv förändring i rehabiliteringsprocessen. Klienterna började förändra inställningen till sig själva, återta kontroll över sina vardagliga liv och omvärdera aktiviteters betydelse. Erfarenheter från rehabiliteringen verkar ha använts på två sätt i klienternas vardagliga liv. Det ena sättet tycks vara att ändra strategier för att hantera stressande situationer och det andra att ändra sin aktivitetsrepertoar. Konklusion: Att inkludera aktiviteter som bidrar till lust och glädje i rehabilitering för personer med stressrelaterade sjukdomar tycks bidra till en ökad förståelse för olika typer av aktiviteter. Klienterna som utförde aktiviteter under rehabiliteringen ändrade sin aktivitetsrepertoar och utvecklade en gynnsam aktivitetsbalans efter rehabiliteringen. Sökord: trädgårdsterapi, aktivitet, stressrelaterade sjukdomar. Brukarens röst Betydelse av hjälpmedel ur hemtjänstpersonals perspektiv Författare: Ingvor Pettersson, Örebro universitet, Hälsoakademin, Enheten för arbetsterapi, folkhälsovetenskap och vårdkommunikation, 701 82 Örebro, E-post: ingvor.pettersson@oru.se Medförfattare: Gunilla Fahlström, E-post: Gunilla. Fahlstrom@regionorebro.se Bakgrund: Hemtjänstpersonal arbetar hemma hos personer med olika funktionshinder och kommer dagligen i kontakt med olika hjälpmedel i sitt yrkesutövande. För arbetsterapeuter är denna personalgrupp viktig då de utgör en länk till att personerna ska klara av sitt dagliga liv på bästa sätt. Syfte: Syftet var att beskriva hemtjänstpersonals erfarenheter och upplevelser av hjälpmedel och hjälpmedelsanvändning i sitt arbete. Metod: Intervjuer genomfördes med 14 hemtjänstpersonal. Frågor ställdes om erfarenheter, upplevelser och betydelse av att använda hjälpmedel i arbetet. Materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Betydelsen av hjälpmedel grupperades i tre olika teman. I Personalens roll i relation till hjälpmedel framkom olika roller i relation till kunskap och lärande samt deras roll att värna om den enskilde brukaren. I Hjälpmedlen som produkt och dess betydelse för personalen framkom att hjälpmedel var en integrerad del av personalens arbete och de hade betydelse i förhållande till olika omgivningsfaktorer. Hjälpmedlen inverkade även på personalens samarbete, deras känslor och hade också betydelse i relation till tid och ekonomi. Beträffande Hjälpmedel och dess betydelse för brukaren sett ur personalens perspektiv såg personalen att hjälpmedlen var en förutsättning för brukaren att klara av dagligt liv. Även ur brukarens perspektiv hade hjälpmedlen betydelse känslomässigt och i relation till olika omgivningsfaktorer. Konklusion: Hjälpmedel har en stor och mycket viktig funktion för hemtjänstpersonalen. Att arbetsterapeuter får förståelse för hemtjänstpersonals upplevelser och erfarenheter av hjälpmedel kan bidra till en förbättrad vård och omsorg för brukaren som är i behov av hemtjänst. Sökord: hjälpmedel, hemtjänstpersonal. Vad anser brukarna om kvaliteten på den arbetsterapeutiska verksamheten? Författare: Chris Henriksson, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Box 760, 131 24 Nacka Medförfattare: Inga-Britt Lindström, E-post: inga-britt.lindstrom.fsa@akademikerhuset.se I en landsomfattande studie har FSA undersökt brukarnas förväntningar på och uppfattning av kvaliteten i den arbetsterapeutiska verksamheten. Syftet var att identifiera de problem som brukarna anser vara viktigast i kontakten med arbetsterapeuter och undersöka hur tillfredsställda de är med kvaliteten på den service som ges av arbetsterapeuter. Som metod användes problem-detection study (PDS) en metod där man söker kvalitativ information från ett stort antal personer. Ett frågeformulär med 54 påståenden/problem inom den arbetsterapeutiska verksamhet besvarades av 523 personer som behandlades av arbetsterapeut inom olika verksamhetsområden och i olika delar av landet. Svaren bearbetades och placerades sedan i en av fyra kategorier beroende på hur kritiska de olika problemen uppfattades av brukarna och hur stor andel av den undersökta gruppen som ansåg att respektive problem utgjorde ett stort eller ganska stort problem. Resultatet blev att 3 problem, som visade sig vara vanliga och speciellt viktiga att uppmärksamma, placerades i gruppen Åtgärda!, 22 problem som ansågs viktiga men som rapporterades av färre personer placerades i gruppen Kvalitetssäkra! Sex problem, som många såg som ett problem men med lägre prioritet utgjorde gruppen Möjligheter! I den fjärde gruppen Myter ingick de 23 problem som visade sig bedömas som mindre viktiga och nämndes av få personer. I frågeformuläret ingick också en fråga om hur nöjda deltagarna var med sin arbetsterapeut. Av resultaten framgick tydligt 17
vad brukarna ansåg vara viktigt, vad de var tillfredsställda med och på vilka områden kvaliteten behöver förbättras. PDS-metoden visade sig vara lämplig för en övergripande studie av kvalitet inom arbetsterapeutisk service och gav en god uppfattning om brukarnas synpunkter. Typ av projekt: Organisations- och kvalitetsarbete. Uppfylls behoven av habilitering/ rehabilitering hos brukare som tillhör LSS personkrets? Författare: Rickard Efvergren, Hälsohögskolan i Jönköping, Barnarpsgatan 39, 551 11 Jönköping, E-post: efri@hhj.hj.se Bakgrund: Senare års forskning om brukarmedverkan i kartläggning och åtgärder visar att personer med omfattande funktionshinder med stöd kan använda självskattningsinstrument om skattningsinstrument om svarssituation anpassas. 1997 fastslog regeringsrätten att rådgivning och annat personligt stöd inte kunde utgöras av habilitering eller rehabilitering. Syfte: Syftet var att kartlägga om personer som omfattas av LSS själva upplever att de får sina behov av habilitering/rehabilitering tillgodosedda. Vidare var syftet att få veta om personer som omfattas av LSS besvara en enkät på ett sätt som ger reliabla och valida data? Metod: Rapporten beskriver en studie med hjälp av ett frågeformulär baserat på ICF, en systematisk genomgång av tidigare studier inom området, samt 5 st. kvalitativa intervjustudier och kvantitativa observations- och enkätstudier. Resultat: Resultatet tyder på att det är viktigt att personen själv får svara på enkäter, om man på ett bra sätt ska kunna fånga upp problemupplevelsen. I resultatet framkom att den information man får är adekvat. Resultatet indikerar att upplevelser av problem och behov är individuella med individuella lösningar, samt att när man uppfattar att man fått mycket behandling, så är sannolikheten stor att man tycker att den hjälper och är bra. Konklusioner: Studien visar att när brukarna väl får habilitering/rehabilitering är de ofta nöjda. Det finns ett samband mellan den mängd habilitering/rehabilitering brukarna får, att man upplever att åtgärderna hjälper och att man är nöjd med åtgärderna. Tillgängligheten till habiliterande/rehabiliterande åtgärder är inte god. Brukarna med de mest omfattande funktionshinder är de som är minst nöjda med åtgärderna. Sökord: Självbestämmande, habilitering, rehabilitering. Typ av projekt: Organisations- och kvalitetsarbete. Skola och fritid Hjälpmedel för delaktighet i skolan: Samarbete mellan lärare och habiliteringspersonal Författare: Helena Hemmingsson, Karolinska Institutet, 232 000, 141 83 Huddinge, E-post: helena.hemmingsson@ki.se Medförfattare: Anders Gustavsson, E-post: Anders@ped.su, Elizabeth Townsend Bakgrund: Samarbete mellan lärare och habiliteringspersonal är en förutsättning för att hjälpmedel ska kunna användas optimalt i skolan men har hittills inte varit ett prioriterat område. Syfte: Syftet med studien var att undersöka elever med rörelsehinders användande av hjälpmedel i skolan med fokus på lärare och habiliteringspersonals samarbete avseende dessa hjälpmedel. De organisatoriska förutsättningarna för ett sådant samarbete undersöktes också. Metod: Data har erhållits från fjorton grupper, där varje grupp bestod av en elev med rörelsehinder i åldern 8-19 år, deras lärare och relevant personal från habiliteringen. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer, observation i skolan och genomgång av relevanta dokument för verksamheterna som föreskrifter och lagar. Data analyserades med en jämförande innehållsanalys. Resultat: Eleverna hade inte möjlighet att använda hjälpmedel i skolan optimalt vilket var ett resultat av bristande kommunikation och samarbete mellan skola och habiliteringspersonal. Eleverna beskrev en situation där habiliteringspersonalen skrev ut fler hjälpmedel än eleven tyckte var nödvändigt samtidigt som läraren inte integrerade de hjälpmedel de verkligen ville använda i undervisningen. Resultatet visar också att habiliteringspersonalen uttryckte en mer individualistiska syn på delaktighet än lärarna som betonade en mer grupporienterad delaktighet även om bägge arbetade för att eleven skulle vara delaktig i skolan. Dessa skillnader i synsätt kan spåras tillbaka till de dokument som styr respektive verksamhet. Konklusion: Organisatoriska förutsättningar för samarbete mellan lärare och habiliteringspersonal måste skapas för att tillförsäkra eleven bästa möjliga förutsättningar att använda hjälpmedel i skolan. 18
Utvärdera effektiviteten av skolbaserad arbetsterapi i Sverige Författare: Michaela Munkholm, Umeå universitet, Institutionen för Samhällsmedicin och rehabilitering, Arbetsterapi, 901 87 Umeå, E-post: michaela.munkholm@occupther.umu.se Bakgrund: Det är ovanligt att elever som har svårigheter att utföra skoluppgifter erbjuds arbetsterapi i svensk skola. I Umeås kommundelar pågår ett utvecklingsprojekt där arbetsterapeut kompletterar elevhälsoteamen i förskola och grundskola för elever som har svårigheter att utföra sina skoluppgifter. Syfte: Att utvärdera om arbetsterapeutiska interventioner förbättrar kvalitén på elevens utförande av skoluppgifter. Metod: Studien inkluderade 27 elever i åldrarna 5-10 år utan medicinska diagnoser, men hade utifrån lärares beskrivningar svårigheter som påverkade hur de utförde sina skoluppgifter. Lärare remitterade dessa elever till arbetsterapeuten. För att utvärdera effektiviteten av de arbetsterapeutiska interventionerna användes både pre1-, pre2- och post-test design med eleverna som sin egen kontrollgrupp och pre- och post-test design utan kontroll grupp. Bedömningsinstrumentet Skol-AMPS användes för att mäta och utvärdera kvalitén i elevernas utförande av skoluppgifter. Den arbetsterapeutiska processen planerades utifrån OTIPM (Occupational Therapy Intervention and Process Modell) och interventionerna bestod i huvudsak av konsultation angående strategier utifrån lärarens prioriteringar och kompensatoriska strategier. Preliminära resultat: Elevernas utförande av skoluppgifter förbättrades signifikant efter genomförda åtgärder. Konklusion: Eftersom det här är den första studien som gjorts där Skol-AMPS använts för att utvärdera effektiviteten av utförandet av skoluppgifter på en grupp elever och enskilda elever, betyder det att vi nu har evidens för att Skol-AMPS är känsligt för att mäta förändring före och efter intervention och att skolbaserad arbetsterapi är effektivt för elever som har svårigheter att utföra sina skoluppgifter. Sökord: SchoolAMPS, Intervention Utvärdering av validiteten hos Skol- AMPS mellan olika världs regioner Författare: Michaela Munkholm, Umeå universitet, Institutionen för Samhällsmedicin och rehabilitering, Arbetsterapi, 901 87 Umeå, E-post: michaela.munkholm@occupther.umu.se Bakgrund: Skolsystem i olika världsregioner är organiserade på olika sätt. Inom de olika skolsystemen finns också olika kulturella normer och värderingar som kan påverka om Skol-AMPS items eller uppgifter är lättare för elever i en del världsregioner jämfört med andra. Om det är så, kan det finnas evidens för Differential item functioning (DIF) i Skol-AMPS. För att försäkra oss om att Skol-AMPS är en valid bedömning när den används i olika världsregioner måste det finnas evidens för att resultaten tolkas lika internationellt. Elever ska få samma Skol-AMPS motoriska eller process mått oavsett vart i världen han eller hon bor. Syfte: Att utvärdera om Skol-AMPS är fri från DIF mellan olika världsregioner. Metod: Deltagarna i studien var barn, 3 till 12 år gamla, bedömda i Nord Amerika, Australien, Nya Zeeland, Storbritanien och de Nordiska länderna. All data bearbetades med fler-faceterad Raschanalys i dataprogrammet FACETS. Resultat: Vi förväntade oss ingen evidens för DIF i Skol-AMPS mellan världsregionerna eller inom varje enskild världsregion. Resultatet visade dock på en liten grad av DIF mellan världsregioner men ingen av Skol-AMPS items uppvisade DIF inom varje enskild världsregion. Konklusion: Resultatet betyder att arbetsterapeuter som använder Skol-AMPS i dessa fyra världsregioner kan känna sig säkra på att Skol-AMPS är en valid bedömning även om det existerade en liten grad av DIF så var den inte tillräckligt stor för att påverka elevens Skol-AMPS motoriska och process mått. Sökord: Differential item functioning, Raschanalys. Könsskillnader i kvalitén i utförandet av skoluppgifter hos elever med svårigheter i skolan Författare: Maria Sperens, Umeå universitet, Arbetsterapienheten, 901 87 Umeå, E-post: maria.sperens@occupther.umu.se Medförfattare: Anne Fisher, E-post: anne. fisher@occupther.umu.se, Michaela Munkholm, E-post: michaela.munkholm@occupther.umu.se Bakgrund: I studier av elever med svårigheter i skolan har pojkar ofta en högre representation än flickor. Vad gäller könsskillnader beträffande t ex beteende i denna grupp är evidensen delvis motsägande. Det finns idag ingen forskning gjord bland elever med svårigheter i skolan beträffande könsskillnader i kvalitén i utförandet av skoluppgifter. 19
Syfte: Huvudsyftet var att undersöka om det finns könsskillnader i kvalitén i utförandet av skoluppgifter i en grupp elever med svårigheter i skolan. Ett annat syfte var att jämföra resultatet för denna grupp med en grupp barn utan svårigheter. Metod: Deltagare var 760 barn, med eller utan svårigheter i skolan, 3-12 år, matchade för ålder och kön som delades in i fyra undergrupper utgående från kön, ålder samt svårigheter i skolan eller ej. Kvalitén i utförandet av skoluppgifter bedömdes med Skolversionen av bedömning av motoriska färdigheter och processfärdigheter (Skol-AMPS). Resultat: Resultatet visade signifikanta skillnader mellan könen bland både elever utan och elever med svårigheter. Flickor hade högre kvalitet i utförande än pojkar och skillnaderna var stabila över tid. Skillnaderna i gruppen utan svårigheter var dock inte kliniskt meningsfulla enligt Skol- AMPS normer. Konklusion: Alla elever med svårigheter i skolan presterade inte under vad som var förväntat för sin åldersgrupp. Det betyder att vårt fokus som arbetsterapeuter måste vara på den enskilda eleven. Resultaten indikerar också att den nuvarande normeringen, baserade på båda könen, kan användas utan att hota validiteten i Skol-AMPSbedömningar. Sökord: Arbetsterapi, Skol-AMPS, mätinstrument. Typ av projekt: D-uppsats. Aktiv på fritiden - en jämförelse mellan pojkar och flickor med och utan funktionsnedsättning Författare: Helene Lidström, Karolinska Institutet, Sekt. för arbetsterapi, NVS, Box 23 200, 141 83 Huddinge, E-post: helene.lidstrom@ ki.se Medförfattare: Helena Hemmingsson, E-post: helena.hemmingsson@ki.se, Gunnar Ahlsten, E-post: gunnar.ahlsten@akademiska.se Bakgrund: Vad barn och ungdomar gör på fritiden har förändrats det senaste årtiondet. Utveckling och ökad användning av informations- och kommunikations teknologi (IKT) i hemmet är en orsak. Forskning visar att datorn är ett viktigt verktyg för att barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska få tillgång till informationssamhället på lika villkor, för att främja utveckling, lärande och god hälsa. Syfte: Studiens syfte är att undersöka rörelsehindrade barn- och ungdomars aktivitetsmönster, tillgång till och användande av IKT på fritiden. Skillnader mellan flickor och pojkar, olika åldersgrupper och barn och ungdomar med och utan funktionsnedsättning studeras. Metod: I en tvärsnittstudie har 293 barn och ungdomar med funktionsnedsättning (10-19 år) svarat på en enkät. För gruppjämförelser har normdata från Mediarådets årliga undersökning om barn och ungdomars medievanor använts. Data har bearbetats med deskriptiv statistik och logistisk variansanalys för att undersöka statistiska samband med kön, ålder och med och utan funktionsnedsättning. Resultat: Preliminära resultat visar att barn och ungdomar med rörelsehinder utför färre aktiviteter på fritiden än jämnåriga utan funktionssnedsättning. Utmärkande för de tre aktiviteter de utför mer är att de är stillasittande IKT baserade aktiviteter. Resultatet visar dessutom en könsskillnad i aktivitetsmönstret, främst när det gäller datoraktiviteter, där pojkar och flickor med funktionsnedsättning är mer jämlika i sitt datoranvändande än barn och ungdomar utan funktionsnedsättning. Sökord: Barn och ungdomar, fritid, IKT. Aktivitet och stöd i det dagliga livet hos barn med funktionshinder - deras upplevelser Författare: Lotta Mundhenke, Habiliteringens Forskningscentrum, Örebro Läns Landsting, Box 1613, 701 16 Örebro, E-post: charlotta. mundhenke@orebroll.se Medförfattare: Birgitta Sjöqvist Nätterlund, E-post: birgitta.sjöqvist nätterlund@orebroll.se, Liselotte Norling Hermansson, E-post: liselotte. hermansson@orebroll.se Bakgrund: Delaktighet i dagliga aktiviteter är av stor vikt för barns utveckling och påverkas av ålder, personliga, sociala och omgivningsfaktorer. Barns utveckling och förvärv av självständighet sker genom hela barndomen. Barn med funktionshinder har begränsade möjligheter att utföra och delta i dagliga aktiviteter, vilket innebär att de är i behov av stöd. Det finns enbart få studier som beskriver barnens egna upplevelser av stöd i dagliga aktiviteter. Vikten av att få förståelse och kunskap om barnens egna upplevelser i dagliga livet betonas också av tidigare forskning. Syfte: Att beskriva upplevelser av dagliga aktiviteter och stöd i det dagliga livet hos barn med funktionshinder. Metod: 33 barn med funktionshinder, ålder 7-13 år och boende i Örebro län intervjuades. Resultat: Barnen kände sig ledsna när de inte 20