Moment 5: Introduktion till vetenskapsteori

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 1(8) Moment 5: Introduktion till vetenskapsteori Texten på dessa sidor syftar till att disponera och vägleda läsningen av den för momentet anvisade kurslitteraturen. Hänvisningar ges till preciserade avsnitt i kurslitteraturen, men också kompletteringar och förklaringar. För övningsuppgifter: Se anvisningar i Instuderingsfrågor för individuell tentamen. Sammantaget handlar det om frågorna 71 95. 1. Idéer om att säkra kunskap 1.1 Inledning 1.2 Om säkerhetsproblemet [Kap 1-2] 2. Den positivistiska traditionen 2.1 Term och grundidé [Kap 3] 2.2 Bevisföring att dra slutsatser [Kap 4] 2.3 Boskillnad mellan värderingar och verklighetsomdömen [Kap 6] 2.4 Sammanfattning 2.5 Kritik mot positivistiska traditionen [Kap 5-8] 3. Den hermeneutiska traditionen [Kap 7-8] 4. Att hantera relativiteten 4.1 Karl Poppers kritiska rationalism [Kap 9] 4.2 Thomas Kuhns paradigm [Kap 10] 4.3 Kunskapssociologernas idé [Kap 11] 4.4 Den Kritiska teorins väg [Kap 11] 4.5 Idéer om att hantera relativiteten *** 5. Vetenskapliga förklaringar [Kap 14-18] Litteratur Utöver denna text: Thurén Vetenskapsteori för nybörjare, kap 1-11, 14-18

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 2(8) 1. Idéer om att säkra kunskap 1.1 Inledning Litteratur: - Vetenskapsteori kallar vi den vetenskapliga disciplin som studerar vetenskapen! Framförallt handlar den om idéer om hur man kan nå säker kunskap - om man nu kan det? Vetenskapen har utvecklat mängder med metoder (enkäter, källanalys, intervjuer ) och mängder med tekniker (intervjuteknik och produktmomentkorrelationskoefficienter ) för att nå så säker och exakt kunskap som möjligt, det vill säga för att kunna prestera så goda grunder som möjligt för slutsatserna (jfr distinktionen mellan åsikt och kunskap i texten till moment1). Problemet är ändå att resultaten så ofta blir fel, eller i varje fall osäkra. Hur, frågar sig då vetenskapsteorin, ska vi mer principiellt bete oss för att nå så säker kunskap som möjligt? Och kan vi det? Om den diskussion som förs om detta handlar Thuréns bok Vetenskapsteori för nybörjare. I det följande kommenteras Thuréns text men med något annorlunda struktur än han har. 1.2 Om säkerhetsproblemet Litteratur: Thurén kap 1-2 Det vetenskapliga undersökandets mål är att nå säker kunskap (sanning, giltighet). Den vetenskapsteoretiska diskussionen om möjligheten att nå detta mål kan förstås som en diskussion längs ett kontinuum (en oavbruten dimension). I ändpunkterna kan vi identifiera två extrema grundinställningar, absolutism respektive extrem kunskapsrelativism. Absolutism Extrem kunskapsrelativism Den absolutistiska ståndpunkten kallas ibland också för fundamentalism eller dogmatism. Den svarar otvetydigt Ja på frågan om säker kunskap finns att nå. Sanningen finns i t.ex. en bok, i en tro eller genom t.ex. vetenskap. Världen finns och den kan kartläggas. Exakt och sann beskrivning kan göras. Synen att alla moln är som klockor bara vi är tillräckligt noggranna, tillskrev den österrikisk-brittiske filosofen Karl Popper en gång strävan mot denna ståndpunkt. Idén om en absolut säker kunskap dominerade starkt inom vetenskapen fram till åtminstone förrförra sekelskiftet. Andra insikter kom successivt att utmana den. Ett resonemang som fördes redan av 1600-talsfilosofen René Descartes kan i viss mening illustrera den motsatta positionen. Descartes ställde sig frågan vad han egentligen, till slut, skulle kunna vara säker på. Svaret blev att det enda han kunde vara säker på var att han själv fanns, i någon sorts form

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 3(8) i varje fall. Jag tänker, alltså finns jag (Cogito ergo sum) var slutsatsen. Ingenting annat är säkert. Redan förekomsten av min kropp kan vara inbillning från min tänkande varelse. Positionen illustrerar en sorts extrem kunskapsrelativism (med endast ett absolut inslag: min existens). I den positionen accepterar man att små, tillfälliga sanningar (eller berättelser ) kan vara giltiga, i varje fall ibland. Insikten om och strävan mot denna ståndpunkt illustrerade Karl Popper med den omvända ordleken: alla klockor är som moln, bara vi tittar efter tillräckligt noggrant. De mest extrema positionerna på kontinuumet har få anhängare i den vetenskapliga världen. Den absolut säkra sanningen finns inte, men vi behöver för den skull inte acceptera det extrema relativistiska träsket där inget kan sägas med någon grad av säkerhet. En sorts huvudfåra för tänkandet, åtminstone inom samhällsvetenskapen, utgörs i stället av en tredje väg mellan extremerna; den med Karl Popper förknippade kritiska rationalismen. Absolutism Extrem kunskapsrelativism Kritisk rationalism I den kritiska rationalismen sätts tilliten i jakten efter säker (giltig) kunskap till förnuft (ratio) och empiri. Använd hjärnan, logiken, för att förstå och beskriva världen men ifrågasätt också logiken och det du ser med hjälp av förnuft och empiri. Vi kanske inte når sanning inom den kritiska rationalismen talar man hellre om provisoriska sanningar men vi kanske når någon sorts fungerande kunskap som hjälper oss att begripa och handla i världen. Beskrivet så här kan två dominerande metodologier nu föras till modellen: Absolutism Extrem kunskapsrelativism POSITIVISM HERMENEUTIK Kritisk rationalism Med metodologi avses här grundläggande idéer om hur man principiellt bör tänka och agera för att ändå nå någon sorts grad av säkerhet i kunskapsproduktionen. Det som kallas positivism respektive hermeneutik är sådana metodologier. Båda kan sägas acceptera den kritiska rationalismens men medan den ena positivismen uttrycker en strävan efter en generellt giltig kunskap så uttrycker den andra hermeneutiken en acceptans av den osäkerhet och tillfällighet som kunskapsrelativismen uttrycker. Positivismen har en relativt stark ställning hos samhällsvetenskaperna, som statsvetenskap, sociologi och

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 4(8) nationalekonomi. Hermeneutiken är starkare hos humaniora, som t.ex. litteraturvetenskap och historia. Men båda sätten att tänka och göra vetenskap har spridning över dessa gränser. Torsten Thuréns bok kan i hög utsträckning läsas mot bakgrund av ovanstående resonemang. Den positivistiska traditionen, inklusive kritiken mot den, behandlas i kapitel 7-8. Den hermeneutiska traditionen behandlas även den i kapitel 7-8. Det kan vara värt att här påminna om de preciserade kursmålen för detta moment (se texten till moment 1): Du ska förstå (kortfattat kunna redogöra för) huvudlinjer inom den i allt väsentligt positivistiska tanketraditionen för strävan efter säkrad kunskap vilket inbegriper att känna till traditionen, känna till problem hos den och känna till kritik av den. 2. Den positivistiska traditionen Litteratur: Thurén kap 3-8 2.1 Term och grundidé Termen positivism syftar på positiv i betydelsen det "positivt" givna, det som kan iakttas med sinnena. Grundidén har antytts i resonemanget ovan men utvecklas i Thuréns kapitel 3. 2.2 Bevisföring att dra slutsatser Inte bara positivistiskt anlagd forskning, utan också hermeneutisk kan i princip arbeta med tre olika metoder för att nå fram till slutsats i en undersökning. De kallas induktion, deduktion och hypotetiskt deduktiv metod. Thurén beskriver dessa i kapitel 4. De två förstnämnda är antagligen goda beskrivningar av hur vi ofta till vardags drar våra slutsatser. Lägg därför särskilt märke till de felkällor som är förknippade med dem. Den tredje metoden, den hypotetiskt deduktiva, är en positivistisk favoritmetod. Där drar man inte slutsatser på grundval av vad man ser eller logiskt antar. I den metoden prövar man i stället om man sett och tänkt rätt. 2.3 Boskillnad mellan värderingar och verklighetsomdömen Särhållandet av å ena sidan värderingar/värdeomdömen och å den andra verklighetsomdömen är en av käpphästarna i det positivistiska tänkandet. Verklighetsomdömen är påståenden som har anspråk på att beskriva hur verkligheten är eller hur den fungerar (Sverige är en demokrati. Jämställdhetsarbetet går framåt.) En värdering uttrycker i stället något eftersträvansvärt (demokrati är bra, jämställdhet är dåligt). I den positivistiska traditionen ingår åtminstone att undersökaren/forskaren håller isär dessa två typer av påståenden. Att göra anspråk på att säga hur något är, är en sak. Att värdera detta något är en annan sak. Det är rentav omdiskuterat huruvida man med vetenskapliga

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 5(8) sanningsanspråk kan värdera något (är inte värderingar endast subjektiva, personliga utsagor?). Thurén diskuterar problematiken i kapitel 6. 2.4 Sammanfattning av den positivistiska traditionen En sammanfattning av boktexten så långt kan ta fasta på följande punkter: Positivismen har en dragning åt tron på att det är fruktbart att i undersökandet sträva efter om inte absoluta så i varje fall generaliserade sanningar. Det är inte särskilt intressant vad politikerna X, Y och Z tycker om en sak. Däremot kan det vara intressant vad X, Y och C som fall av (exempel på) framgångsrika svenska kvinnliga kommunpolitiker tycker om denna sak. Positivismen vill gärna kunna producera kunskap om lagbundenheter eller i varje fall regelbundenheter. Om ett akut krigshot drabbar en modern västerländsk demokrati tenderar det att öka uppslutningen till existerande statsledning. Båda dessa punkter fordrar bruk av logik och empiriska belägg, inte bara det först nämnda. Med logikens hjälp formuleras hypoteser och metod för en undersökning. Hypoteserna prövas därefter mot empirin och logiken för att undersöka deras hållbarhet. (Hypotetiskt deduktiv metod.) Håll isär värderingar/värdeomdömen och verklighetsomdömen. 2.5 Kritik mot den positivistiska traditionen Kritiken mot positivismen omfattar hos Thurén fyra punkter och beskrivs i kapitlen 5-8: Försöken att hålla isär värderingar och verklighetsomdömen är felaktig både av etiska skäl och kunskapsmässiga. Det sista syftar på att de två inte går att hålla isär. Språket medger det inte. Kapitel 6 i Thurén innehåller denna kritik. Positivismen är dessutom fantasilös, enligt kritiken. Den gör forskning och undersökande till en sorts maskinell verksamhet. Kapitel 5 i Thurén innehåller denna kritik. Observera i det kapitlet också det positivistiska svaret om åtskillnaden mellan upptäcktens sammanhang och bevisföringens. Det ena har plats för fantasi, inte det andra. En tredje kritikpunkt handlar om positivismens brist på djup kunskap. Bristen kommer enligt kritikerna av att positivismen försummar en tredje viktig kunskapskälla. Positivismen två kunskapskällor utgörs av logiken och sinneserfarenheten (det vi erfar av verkligheten). Kritikerna lyfter fram en tredje: förståelsen eller inlevelsen. Den här kritken levereras särskilt från hermeneutiskt håll. Thurén diskuterar den i kapitel 7.

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 6(8) En fjärde kritikpunkt, även den i huvudsak från hermeneutiskt håll, säger att positivismen trots sina utvecklade tekniker och rigorösa metoder ändå producerar så mycket osäker kunskap, ja rent av felaktig. Om denna kritik skriver Thurén i kapitel 8. 3. Den hermeneutiska traditionen Litteratur: Thurén kap 7-8 De två sist nämnda kritikpunkterna är alltså i huvudsak hermeneutiskt anlagda. Hermeneutik brukar översättas som tolkningslära eller tolkningskonst. Ordet uttalas hermeneftiik. I den här traditionen är inte lagbundenheter och generaliseringar målet utan förståelsen av det enskilda som studeras. Medan en positivistiskt anlagd psykolog skulle skicka ut 1000 enkäter för att undersöka vilka mentala tillstånd som kan finnas hos en befolkning så skulle en hermeneutiskt anlagd psykolog, som Freud, nöja sig med att undersöka det mentala tillståndet hos en eller kanske två personer. Den djupare förståelsen är målet. Ett principiellt arbetssätt i den hermeneutiska traditionen brukar kallas för den hermeneutiska cirkeln (eller spiralen). Den beskrivs tillsammans med hermeneutikens grunddrag i Thuréns kapitel 7-8 4. Att hantera relativiteten Litteratur: Thurén kapitel 9-11 (12-13) Det finns ingen absolut säker kunskap. Därom är både positivister och hermeneutiker överens. Men det behöver inte betyda att allt undersökande drunknar i ett relativistiskt träsk där ingenting blir sant och allt undersökande meningslöst. Både positivism och hermeneutik har ju anspråk på att kunna göra sannfärdiga beskrivningar av verkligheten. Inom vetenskapsteorin finns några diskussioner ovanför eller som bakgrund till de två metodologierna, som ytterligare hjälper oss att hantera eller förstå (eller leva med ) det relativa i kunskapen. Thurén behandlar fyra sådana diskussioner. Den första av dem Karl Poppers kritiska rationalism är särskilt viktig att förstå. De tre övriga ingår i den vetenskapliga allmänbildningen. De bör man känna till att de finns. 4.1 Karl Poppers kritiska rationalism Karl Popper idé berördes redan i avsnitt 1.2 ovan. I Thuréns kapitel 9 utvecklas hans synsätt. Två idéer hos Popper bör uppmärksammas särskilt. Den första är den som handlar om falsifieringstänkande och provisoriska sanningar (i stället för verifieringstänkande och sanning). Falsifieringstanken är en god vägledning för varje undersökning och den bör kombineras med en hypotetiskt deduktiv metod. Den andra idén är den om hur en gräns för det vi kallar vetenskap kan dras vetenskapliga hypoteser ska i princip vara falsifierbara (Annars är de inte vetenskapliga, oavsett hur bra eller sanna de är det gäller t.ex. hypotesen om Guds existens. Den är inte i princip falsifierbar och alltså ovetenskaplig. Sanningshalten i hypotesen är ändå, som bekant, omstridd.)

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 7(8) 4.2 Thomas Kuhns paradigm Thomas Kuhn är vetenskapshistoriker. Hans bidrag till detta med att kunna leva med relativiteten är att han påvisat hur vetenskaperna förändras. I vad Kuhn kallar normalvetenskapliga tider härskar i en vetenskap ett visst tänkande bestående av en uppsättning teorier och metoder och kutym och annat. Kuhn kallar denna härskande tankemassa för paradigm. Men sedan uppstår kriser i paradigmet när det inte räcker till för att förklara världen. Anomalier uppstår. Det hela ändar i en vetenskaplig revolution i vilket att nytt paradigm tar över. (Positivismen kan förstås som ett sådant mer eller mindre härskande paradigm.) Kapitel 10 i Thuréns bok beskriver Kuhns resonemang. 4.3 Kunskapssociologernas idé De så kallade kunskapssociologerna har en annan vinkling och förståelse av relativiteten. De menar nämligen att all vetenskaplig produktion bedrivs i något intresse (vilket förstås inte är en orimlig tanke). Men de menar också att detta intresse är knutet till härskande samhällsideologier (oftast medelklassens) och att vetenskapen därigenom medvetet eller omedvetet främjar just den klassens intressen. Thurén skriver om kunskapssociologin i kapitel 11. 4.4 Den Kritiska teorins väg Ett fjärde förhållningssätt till relativiteten står det som kallas Kritisk teori (engelskans Critical Theory). Enkelt uttryckt kan det hela sammanfattas så här: Vetenskapens, eller korrektare samhällsvetenskapens uppgift är inte att prestera sanningar om hur världen fungerar, utan att avslöja ideologiska intressen, förtryck och fördomar. Kan vi inte visa hur något är kan vi åtminstone befria ( emancipera ) människor från vanföreställningar. Den Kritiska teorin behandlas också den i kapitel 11 i Thurén. 4.5 Idéer om att hantera relativiteten De fyra idéerna om hur vi kan hantera relativiteten kan sammanfattas så här. Karl Popper menar med sin kritiska rationalism och falsifieringstänkandet att vetenskapen kan och bör ha en strävan bort från relativismen. Det går att bli mer säker! Thomas Kuhn å sin sida har bara den historiska och mer kyliga inställningen att strävan efter både det ena och det andra ingår i vetenskaplig verksamhet. Kunskapssociologerna hävdar å sin sida att en aspekt på vetenskapens relativitet är i varje fall den att vetenskapen tenderar att gynna vissa speciella intressen. Kuhn och kunskapssociologerna har dessutom det gemensamt att de i första hand är betraktare av vetenskaplig verksamhet. Popper försöker i stället visa hur säkerheten i kunskapsproduktionen kan ökas. Det gör också den kritiska teorin; om vi inte kan visa sanningen så kan vi åtminstone kritiskt avslöja påstådda sanningar och fördomar.

Moment 5 Introduktion till vetenskapsteori 8(8) 5. Vetenskapliga förklaringar Litteratur: Thurén kapitel 14-18 Denna del av Thuréns bok handlar inte direkt om relativitetsproblemet, men indirekt. Den handlar om olika typer av vetenskapliga förklaringar och vad förklaringarna egentligen förklarar. All vetenskaplig verksamhet är förstås inte inriktad på att förklara något. Ibland handlar det i stället om att beskriva hur något är. Ofta nöjer vi oss emellertid inte med det, utan vill också ha svar på frågan Varför?. Varför har vi kommuner? Varför röstar människor si och så? Varför utbröt ett visst krig? Det viktiga i dessa kapitel, i förhållande till metodkursen, är att kunna skilja mellan tre typer av förklaringar och förstå att alla tre kan vara nyttiga att kunna använda. De tre är: orsaksförklaringar (ibland kallas de också kausala förklaringar) ändamålsförklaringar (ibland kallas de också teleologiska förklaringar) funktionalistiska förklaringar