TOTAL HÖFTLEDSPLASTIK BAKRE SNITT

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 1 av 11 ARBETSTERAPIPROGRAM TOTAL HÖFTLEDSPLASTIK BAKRE SNITT ARBETSTERAPIENHETER VID GÄLLIVARE, PITEÅ OCH SUNDERBY SJUKHUS

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 2 av 11 Inledning Ett arbetsterapiprogram är en beskrivning av utredning, interventioner (åtgärder) och utvärdering för en grupp patienter. Arbetsterapiprogrammet baseras på en eller flera arbetsterapimodeller för praxis. Detta specifika arbetsterapiprogram är utarbetat för arbetsterapeuter och arbetsterapibiträden. Syftet är att inom länet ge likartade utredningar, interventioner och utvärderingar till patienter som genomgår höftledsplastik. Arbetsterapiprogrammet har utarbetats med ett generellt arbetsterapiprogram som grund och revideras årligen. Bakgrund Vanligaste orsaken till höftledsplastik är primär/sekundär artros, höftfraktur eller komplikationer efter höftfraktur (Lindgren & Svensson, 2007). Restriktioner Restriktioner efter en höftledsplastik bestäms av operatören och beror på operationsmetod och resultat. Vid den operationsmetod som är vanligast (bakre snitt) får patienten ej flektera den opererade höften mer än 90 grader, ej inåtrotera eller adducera. Dessa restriktioner bör patienten följa i tre månader om inte operatören angett annat. Vissa ortopeder förespråkar livslång försiktighet med att kombinera ovannämnda rörelser (se rutindokument NLL, 2011). Karaktäristiska aktivitetsproblem Restriktionerna i sig innebär alltid ett förändrat aktivitetsutförande. Karaktäristiska aktivitetsproblem för denna patientgrupp postoperativt kan vara nedsatt förmåga att klara delar i p- respektive i-adl. Patienten kan även ha svårigheter att orka genomföra olika uppgifter på grund av smärta och nedsatt allmäntillstånd. Andra faktorer som tidigare sjukdomar och konfusionstillstånd samt ålder kan påverka den postoperativa rehabiliteringen/aktivitetsutförandet (Lindgren & Svensson, 2007; Pedretti 1996). Kontaktorsak Stående förfrågan finns från patientansvarig läkare på ortopedavdelning. Medicinsk anamnes, diagnos och restriktioner fås via patientliggaren i VAS

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, av 11 och/eller sjuksköterska på avdelningen. Arbetsterapeutiska åtgärder påbörjas så snart som möjligt Presentation och information om arbetsterapi Arbetsterapi är till för patienter som har svårigheter att klara sina vardagliga sysslor. Vi arbetar med praktiska problem inom personlig vård, boende, fritid, arbete och studier. Våra åtgärder är inriktade på att träna förmåga, anpassa omgivningen och lära in nya sätt att utföra p- och i-adl utifrån gällande restriktioner. Det kan också innebära att prova ut hjälpmedel. Hur Vid planerad höftledsplastik har patienten via kallelsen fått viss information om arbetsterapi. Arbetsterapeuten träffar patienten preoperativt på mottagningen och gör en muntlig presentation av arbetsterapi samt informerar muntligt och skriftligt om gällande restriktioner i aktivitet enligt patientinformationen. Patienten intervjuas även angående boende och aktivitetsförmåga inom p-adl och i-adl enligt checklista. Vid både akuta och planerade höftledsplastiker träffar arbetsterapeuten patienten vanligtvis andra dagen efter operation. Patienten får återigen muntlig, och efter akut operation, även den skriftliga patientinformationen om gällande restriktioner i aktivitet och de vanligaste arbetsterapeutiska åtgärderna på ortopedkliniken. Mål Patienten ska ha fått information om arbetsterapi. Utredning Identifiera för patienten meningsfulla prioriterade aktiviteter där aktivitetsutförandet upplevs som, eller kan vara ett problem. Problemen /svårigheterna kan finnas i miljön, i uppgiften eller hos personen. I miljön kan det handla om svårigheter både i den fysiska och/eller den sociala miljön. I uppgiften kan det handla om svårighetsgrad, kulturella skillnader samt vilka verktyg och material som används. Hos personen kan det handla om värderingar, vanor, roller, fysiska och psykiska funktioner, se de tio dimensionerna i OTIPM (Fisher & Nyman, 2007). Identifiera aspekter som stödjer respektive begränsar aktivitetsutförandet Problemformulering

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 4 av 11 Klarlägg och tolka möjliga orsaker till problem i aktivitetsutförandet Hur Intervju med patienten och /eller anhöriga/närstående sker utifrån: ADL- taxonomin (Törnquist & Sonn, 2001) Befintlig dokumentation Ostrukturerad intervju Instrument att använda vid bedömning av utförandet i aktiviteter där det framkom att personen och/eller dennes anhöriga upplever som problem: ADL-taxonomin (Törnquist & Sonn, 2001) AMPS (Assessments of Motor and Process Skills) (Fisher, 2010) Sunnaas ADL-index (Olsson & Tervald, 1989) Icke formaliserade bedömningar Begrepp för analys av aktivitetsutförandet kan tas från olika referensramar, exempelvis från Model of Human Occupation (Kielhofner, 2007). Denna innefattar bland annat Biomekanisk modell och Kognitiv-perceptuell modell. A Model of Human Occupation används eftersom den belyser människan som ett öppet system där värderingar, vanor och aktivitetsutförande påverkar och påverkas av dennes omgivning. Eftersom omgivningen innehåller både krav och möjligheter, så kan oordning i systemet orsaka komplexa aktivitetsproblem. Biomekanisk modell används när patientens aktivitetsproblem orsakas av muskeloskeletala eller hjärt/kärlsjukdomar. När även minnesproblematik och kognitiva svårigheter föreligger så används kognitiv-perceptuell modell. Om ett problem föreligger i aktivitetsutförandet, klarlägg och tolka möjliga underliggande orsaker. Orsakerna kan återfinnas i de tidigare beskrivna dimensionerna i miljön, uppgiften och/eller personen. Kompletterande utredningar utförs vid behov. Behovet av fortsatta arbetsterapeutiska åtgärder bedöms. Dokumentation av utredning sker i patientjournal. Hur Mål Målformulering då det är möjligt Målet formuleras tillsammans med patienten och/eller anhöriga/närstående i de aktiviteter som definierats som problem. Dokumentation av målformulering sker i patientjournal.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 5 av 11 Hur Intervention Kompensatorisk modell och modell för aktivitetsträning utifrån OTIPM kan användas (Fischer & Nyman, 2007). Huvudsakligen används kompensatorisk modell vid höftplastikinterventioner. Modell för kompensation: Lära ut alternativa eller kompensatoriska strategier. Förändra sättet att utföra aktivitet samt ändra i den fysiska och/eller sociala miljön. Utprovning av hjälpmedel. Modell för aktivitetsträning: Träningen sker om möjligt direkt i aktivitet med eller utan anpassning av aktivitetens svårighetsgrad. Momenten tränas i syfte att klara aktivitetsutförande utan att bryta mot restriktionerna. Modellen innefattar även konsultation och pedagogiska metoder relaterade till aktiviteter för att återfå eller utveckla aktivitetsförmåga. Klienten ges möjlighet att diskutera tänkbara strategier och sedan praktiskt utföra dessa på egen hand. Exempel på interventioner utifrån ovanstående modeller: P-ADL De moment som patienten pga restriktioner ska undvika att utföra kan kompenseras med hjälpmedel som griptång, strumppådragare, förhöjningshjälpmedel, skohorn, badborste med långt skaft. Patienten får information om var dessa kan inköpas, alternativt få dem utprovade i hemmet, enligt skriftlig patientinformation. Överflyttning tränas från säng, stol och toalett. Vid behov används förhöjningshjälpmedel. Vid uppresning ur säng instrueras patienten att flytta i sidled, ta stöd av armarna och föra benen över sängkanten. Patienten uppmanas att ej använda dävert. Första tiden sker uppresningen eventuellt med assistans; exempelvis får patienten hjälp att flytta benet över sängkanten och uppmanas att undvika inåtrotation av fot och ben. Innan hemgång bör patienten klara uppresning från valfri sida, självständigt, med hjälpmedel alternativt med assistans. Vid uppresning från sittande till stående och vice versa instrueras patienten att inte böja sig framåt, att sträcka fram det opererade benet samt att använda armstöd. Om patienten bedöms ha behov av förhöjningshjälpmedel ska förhöjningsdyna/coxitdyna användas. Patienten får köpa dyna vid vårdtillfället om detta inte är ordnat innan. På/avklädning - av byxor, strumpor och skor utförs alltid sittande på hög stol. Undvik inåtrotation av det opererade benet. Vid av/påtagning av byxor instrueras patienten att börja klä det opererade benet och använda griptång. För att undvika inåtrotation av det opererade

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 6 av 11 benet används griptång på insidan av benet när byxan tas av/på. Vid påtagning av strumpa på det opererade benet instrueras patienten att använda strumppådragare. Griptång/skohorn används för att ta av strumpan. Vid av/påtagning av skor instrueras patienten att använda långt skohorn. Personlig hygien Vid daglig hygien sker utförandet ståendes eller sittandes på hög duschstol vid tvättstället. Tvättlapp kan med fördel användas för att undvika flexion av höften. Patienten instrueras i att inte rotera bålen för att nå. Vid dusch instrueras patienten att stå alternativt sitta på hög duschstol eller använda badkarsbräda. För att nå nedanför knäna används borste med långt skaft eller griptång med tvättlapp. För att torka fötterna används stort badlakan och griptång. Antihalkmatta rekommenderas. Toalettbesök - Patienten instrueras att använda toalettförhöjning med armstöd. Instrueras att stå upp och torka sig/spola för att inte rotera bålen vid dessa moment. Resor -Instruera och informera patienten i rätt tillvägagångssätt vid förflyttning i/ur samt sittande i bil. Patienten ska sitta på passagerarsidan med bilstolen långt bak, ryggstödet bör vinklas bakåt och coxitdyna/förhöjningsdyna placeras på bilsätet. Patienten instrueras att först sätta sig med ryggen mot förarplatsen och sedan föra in benen samtidigt som han/hon lutar sig bakåt. Patienten ges råd att placera en plastkasse på dynan för att underlätta momentet. I-ADL Köksaktivitet - Patienten uppmanas att flytta om i köksskåp för att undvika flexion i höften. Använda griptång för att nå och undvika rotation av bålen. Träning i praktisk situation i kök om behov och tid finns. Om patienten använder rollator instruera och informera att rollator kan användas i köksaktivitet för att kunna transportera föremål. Rollatorn kan även användas för att växla mellan sittande och stående aktivitet. Bädda säng - Informera patienten om annat tillvägagångssätt; att lägga lakanet tvärs över sängen(vid dubbelsäng), griptång kan användas. Tvätt - Informera om lämpligt tillvägagångssätt, rekommendera patienten att ta hjälp första tiden eftersom aktiviteten medför många moment som innebär flexion/rotation av höft/bålen. Informera att griptång kan användas för att plocka i/ur tvättmaskin, tvättkorg placeras på en hög pall samt att undvika rotation av bålen när tvätten hängs. Inköp -Rekommendera patienten att ta hjälp med inköp första tiden. Informera om att varor kan beställas i närliggande butik. Om patienten är rollatorgångare kan rollatorn efter en tid användas för att transportera varor. Städning Rekommendera patienten att ta hjälp med städning första tiden eftersom aktiviteten medför många moment som innebär flexion/rotation av höft/bålen samt stor ansträngning. Om patienten har önskemål och förmåga att kunna städa själv informeras om alternativa tillvägagångssätt och lämpliga redskap för att underlätta i aktivitetsutförandet. Exempel på tillvägaggångssätt kan vara att sträcka bak det opererade benet vid framåtböjning samt undvika rotationer. Lämpliga redskap kan vara våtrespektive torrmopp samt specialmunstycke till dammsugaren.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 7 av 11 Dokumentation av interventioner sker i patientjournal. Utvärdering Utvärdering av genomförda åtgärder innefattar åtgärdsresultat, måluppfyllelse, kvarstående behov, vidare planerade åtgärder och rekommendation. Hur Utvärdering görs om möjligt tillsammans med patienten och/eller anhöriga/närstående utifrån de mål som tidigare angivits. I sjukhusmiljö med tillgång till hjälpmedel och öppna ytor klarar ofta patient med höftplastik överflyttningar, förflyttningar och övrig personlig vård på ett säkert sätt och enligt regim. Eftersom hemmiljön ofta inte är lika tillgänglig och vårdtiden på sjukhuset är kort, behöver en del patienter fortsatta insatser av arbetsterapeut inom primärvård eller kommun för att öka sin aktivitetsförmåga i hemmiljön. Utvärdering av uppsatta aktivitetsmål görs i form av intervju/bedömning för att se om aktivitetsförmågan förbättrats. Hur Samverkan Rapportering i vårdkedjan. Överrapportering till DAT och KAT sker efter preoperativa mottagningsbesöket för planerade höftplastiker gällande åtgärder i den fysiska miljön. Detta för att bedöma hjälpmedelsbehov och eventuellt åtgärda fallrisker i hemmet. Vid akuta höftplastiker sker överrapportering i ett tidigt skede om det finns behov av hjälpmedel eller åtgärder i hemmet. Slutlig rapportering till DAT och KAT för aktivitetsuppföljning i boendet görs i samband med utskrivning om behov finns. Evidens, nationella riktlinjer etc. Det finns evidens för att individuellt utformad preoperativ utbildning inför höftplastikoperation kan förbättra återhämtningen hos personer som preoperativt har ett stort hjälpbehov och litet socialt nätverk samt även minska oron inför operation (McDonald, Hetrick & Green, 2008). En studie av Munin, Rudy, Glynn, Crossett & Rubash (2011) visar på att tidig postoperativ rehabilitering efter höftplastikoperation ger en snabbare förbättring av aktivitetsförmågan, kortare vårdtider samt minskade vårdkostnader. En studie av Hagsten et al. (2004) visar på att tidig arbetsterapeutisk rehabilitering ger en förkortad vårdtid samt att individuell arbetsterapeutisk träning för patienter med höftfraktur förbättrar förmågan att självständigt klara påklädning, personlig hygien, dusch och toalettbesök. Förutom praktisk träning bör även råd och information ges samt motivering att klara av sina dagliga aktiviteter.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 8 av 11 Evidens finns för att fortsatt träning i hemmiljö främjar återhämtningen av P- ADL samt I-ADL efter en höftfraktur. Därför är det av stor vikt med överrapportering i vårdkedjan. Förutom träning i ADL är anpassning av miljön, fallriskbedömning samt förskrivning av hjälpmedel av stor vikt (Hagsten et al., 2006). Förutom ovanstående bygger detta arbetsterapiprogram på beprövad erfarenhet. Dokumentet baseras på SOSFS 2005:12.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 9 av 11 Referenser Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter. (1992). 1998. Globalt Företagstryck AB. Fisher, A.G. (1997a). An expanded rehabilitative model of practice. In A.G. Fisher, Assessment of Motor and Process Skills (2 nd ed.). Fort Collins, CO: Three Star Press.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 10 av 11 Fisher, A.G. (2010). Assessment of Motor and Process Skills (7 th ed.) Fort Collins, CO: Three Star Press. Fisher, A.G (1998). Uniting Practice and Theory in an Occupational Framework. American Journal of Occupational Therapy 52, 509-521. Fisher, A.G (2009). A Model for Planning and Implementing Top-Down, Client-centered and Occupation-based interventions. Ft. Collins CO: Three Star Press. Fisher, A.G., & Nyman, A. (2007). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi. (FOU rapport 2007) [OTIPM : A model for professional reasoning that promotes best practice in occupational therapy]. Nacka, Sweden: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuters Publikationer. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2004). FSAs kvalitetspolicy- grunden för en ständig förbättring av den arbetsterapeutiskaverksamheten, version, rev 2004. Hagsten, B., Svensson, O., Gardulf, A.(2004). Early individualized postoperative occupational therapy training in 100 patients improves ADL after hip fracture. Acta Orthopeadica Scandinavica. 2004 Apr;75(2):177-8. Hagsten, B., Svensson, O., Gardulf, A.(2006). Health-related quality of life and self-reported ability concerning ADL and IADL after hip fracture. Acta Orthopeadica. 2006 Feb;77(1):114-9. Kielhofner, G. (2007). Model of human occupation: Theory and application. (4 rd rev ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins. Kielhofner, G. (2009). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. (4th ed.). Philadelphia: F A Davis. Lindgren, U., & Svensson, O. (2001). Ortopedi. Liber, AB Stockholm. McDonald, S., Hetrick, SE., & Green, S. (2008). Pre-operative education for hip or knee replacement. The Cochrane collaboration. 2008, Issue 4.

Arbetsterapienheter vid Enhetschefer; Ann-Katrin Jonsson, 11 av 11 Munin, M., Rudy, T., Glynn, N., Crossett, L., & Rubash, E. (1998). Early Inpatient Rehabilitation After Elective Hip and Knee Artroplasty. JAMA. 1998 March 18, -vol 279, No 11. Olsson, B-L., & Tervald, B. (1989). Sunnaas ADL-index. En kritisk granskning. Fördjupningskurs i arbetsterapi, 20 poäng. Vårdhögskolan Örebro, Institutionen för arbetsterapi. Pedretti, L-W. (1996). Occupational Therapy Practice Skills for Physical Dysfunctions. Mosby-Yearbook, Inc. Socialstyrelsen [SOSFS 2005:12]. (2006). God vård- om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Bohus: Ale Tryckteam AB. Törnquist, K., & Sonn, U. (2001). ADL-taxonomi en bedömning av aktivitetsförmåga. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.