Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV HESA FREDRIK, KRISAPPAR OCH LARM VIA RADIO & TV BENGT JOHANSSON H esa Fredrik är det populära namnet på det larm som vi i Sverige hör testas klockan 15 den första helgfria måndagen i mars, juni, september och december. Larmet används av Räddningsverket för att varna och informera allmänheten vid stora olyckor och allvarliga händelser. De som befinner sig inom hörhåll från en av de ca 4 500 tyfoner som finns runt om i landet ska gå inomhus, stänga fönster, dörrar och ventilation och lyssna på radio och tv. Namnet Hesa Fredrik lär komma från Dagens Nyheters krönikör Oscar Fredrik Rydqvist, som när han hörde larmet testas 1931 tyckte att ljudet från larmet var lika hest som hans egen röst denna dag. Hesa Fredrik är en del av det larmsystem som går under beteckningen VMA (viktigt meddelande till allmänheten) där, som redan nämnts ovan, även meddelande via etermedierna ingår. Förutom public servicemedierna sänder också TV4, Kanal 5 och Kanal 9 ut meddelande från ansvarig myndighet (www. dinsäkerhet.se). I det akuta skeendet av en kris är det givetvis helt avgörande att berörda får information om vad som skett så att man kan ta skydd eller vidta andra åtgärder för att hantera omedelbar fara. VMA har funnits sedan tiden före andra världskriget, men det finns en risk i att bara förlita sig på system som byggts under helt andra samhällsförhållanden. Medborgarna har utvecklat andra livsmönster och medievanor och kanaler som tidigare var effektiva för att nå människor vid en kris, fungerar inte självklart längre lika bra. Tiderna förändras. Men utvecklingen ger också möjligheter. Med ny teknologi kan man nå människor mer effektivt, inte minst beroende på att de allra flesta idag har mobiltelefoner och i stort sett alltid är uppkopplade mot internet. Frågan om hur allmänheten ska larmas vid samhällskriser är högst aktuell och det pågår både forskning och försök med nya varningssystem i Sverige och runt om i Europa. Standarden för att larma allmänheten ser mycket olika ut i olika länder, men gemensamt är att man nu försöker använda ny teknologi för att nå ut med viktiga meddelanden till allmänheten. SMS, appar, myndigheters hemsidor och sociala medier är centrala i dessa diskussioner. I Sverige görs sedan några år försök med att skicka ut SMS eller automatiska röstmeddeladen till telefoner som är registrerade på en viss geografisk ort, och man kan registrera sin telefon för att få larmmeddelanden. Myndigheten för samhällsberedskap (MSB) har också tagit fram en hemsida och app (krisinformation.se) Johansson, Bengt (2015) Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV i Annika Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red) Fragment. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 175
Bengt Johansson där man kan få information om kriser och allvarliga händelser. Krisinformation.se finns även på Facebook och Twitter (www.dinsäkerhet.se). Men behovet av information under en kris handlar inte bara om att kunna undvika omedelbar fara. En kris har flera faser. Om den första är själva larmfasen, finns det senare faser där annan information blir mer central. När krishanteringen förflyttas från att avvärja omedelbar fara dyker andra problem upp. Man är i behov av att veta mer om vad som faktiskt hänt och hur krisen och krishanteringen fungerar. Ofta innebär kriser också att olika samhällsfunktioner inte fungerar normalt. Dessutom blir frågor om ansvarsutkrävande vem som är ansvarig för att krisen uppstod och vem som ska lösa de problem som uppstått aktualiserade efter att den mest akuta delen av krisen är förbi (Boin m fl, 2005; Seeger m fl, 2012). I kapitlet ska analysen för det första ge svar vilka kanaler medborgarna bedömer vara de bästa för att få information om att fara förestår. Finns det verkligen önskemål om att nås via nya kanaler eller står sig nuvarande system för att larma allmänheten? För det andra ska också svar ges på hur medborgarna önskar att få information om hur krisen utvecklas efter det att den mest akuta krisfasen är förbi. Varifrån ska larmet komma? I SOM-enkäten 2014 användes två frågebatterier, ett där man fick bedöma olika kanalers lämplighet för hur man själv vill bli larmad och ett annat där fokus låg på vilka kanaler man föredrar att få information genom om krisens fortsatta utveckling. Frågorna som ställdes gällde inte kriser i största allmänhet utan begränsades till allvarliga olyckor där man bor (t ex en brand). Resultaten i figur 1 visar ett antal intressanta drag i svenskarnas syn på larminformation vid olyckor. Den kanal som de allra flesta tycker skulle fungera mycket bra är SMS, som ligger i topp (53 procent). Men slår man samman mycket bra och ganska bra går meddelande i radio och tv förbi med 83 procent jämfört med 81 procent för SMS-larm. Hesa Fredrik ligger också högt. Hela 72 procent tycker att larm via siren skulle fungera bra eller mycket bra. Däremot är bilden mer delad för larm via en kris-app i mobilen eller sociala medier. Här är det lika många som tycker det kan fungera bra som larm vid olyckor som anser att det fungerar dåligt. Dessa resultat ligger också i linje vad studier i andra europeiska länder visat (Dressel och Pfeil, 2014). Detta är den generella bilden. Nuvarande larmsystem verkar stå sig bra, men larm via SMS upplevs som ett fullgott alternativ. Att däremot behöva ladda ner en app eller förlita sig på att koppla upp sig mot sociala medier tilltalar inte alla. En fråga man också bör ställa sig är om det finns människor som inte upplever att någon av kanalerna skulle fungera som larmkanal. Så verkar dock inte vara fallet. Endast några enstaka personer (1 procent) tycker inte att någon av de ovan nämnda kanalerna skulle fungera bra eller mycket bra för att varna om att en olycka inträffat. 176
Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV Figur 1 Bedömning av olika kanalers effektivitet för att varna om att en kris uppstått (procent) 60 53 50 40 42 48 Mycket bra Ganska bra Inte särskilt bra Inte alls bra 35 30 20 30 28 23 29 27 25 25 23 20 28 10 15 13 13 10 9 4 0 Hesa Fredrik Varningsmeddelande i radio & tv SMS Kris-app Sociala medier Kommenter: Frågan i enkäten löd: Vid allvarliga olyckor har myndigheterna till uppgift att varna och informera om krisen. Om en allvarlig olycka (t ex) en brand skulle drabba samhället där du bor, hur bra skulle följande kanaler vara för att varna dig? Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. Men bakom denna bild kan vi misstänka att det finns stora skillnader. Vi vet att medieanvändning är starkt kopplad till ålder och vi kan även anta att oberoende av ålder borde själva användningen av internet och sociala medier rimligen påverka vilken kanal man föredrar. Man kan också tänka sig att boendeort spelar roll. På landsbygden och mindre tätorter finns det inte tyfoner, vilket borde göra att denna form av larm kanske värderas lägre. För att ge en samlad bild av hur olika kanaler bedöms görs i tabell 1 en multivariat analys där ett antal olika faktorers självständiga effekt redovisas efter hur man bedömer olika kanalers lämplighet för att larma om en olycka. 177
Bengt Johansson Tabell 1 Effekt på bedömningen av olika kanaler för att larma vid en allvarlig olycka (b, ostandardiserade regressionskoefficienter) Hesa Fredrik Meddelande Kris-app Sociala (siren) i radio och tv SMS i mobilen medier Nyhetsanvändning på internet.00 -.07.22 ***.17 ** -.06 Aktivitet på sociala medier.04.00.21 ***.47 ***.73 *** Ärende på myndighets webplats.02 -.03.14 **.13 *.02 Utbildning (hög).07 -.12 **.21.04 -.38 *** Boende på landsbygd -.88 ***.01 -.10.04 -.04 Ålder.65 ***.78 *** -.51 ***.04 -.37 *** Kön (man) -09 -.04.00 -.03 -.25 *** R² 11% 8% 13% 7% 16% Antal svar 1549 1589 1547 1524 1542 Kommentar: De oberoende variablerna för utbildning, boendeort och kön är dikotomier. Ålder har standardiserats så att regressionskoefficienten mäter effekten av att gå mellan det lägsta och det högsta värdet. För nyhetsanvändning på internet är hög användning detsamma som minst flera gånger i veckan, användning av sociala medier minst någon gång i veckan och ärende på myndighets webbplats minst en gång i månanden. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. Som tabell 1 visar är det flera faktorer som avgör hur kanaler värderas. Tydligast är att olika former av aktivitet på internet är viktigt, så även ålder och i vissa fall även utbildningsnivå, boendeort och kön. Förutom att de svarandes ålder i fyra fall av fem är avgörande för hur man ser på kanaler för larminformation skiftar effekten av olika faktorer beroende på vilken kanal som analyseras. När det gäller de kanaler som idag ingår i VMA (siren och etermedier), blir de mer uppskattade med stigande ålder. Vi ser också att misstanken att boende på landsbygd där inga sirener finns också påverkar värderingen. Landsbygdsboende är mer negativa till siren som larm. Att utbildningsnivå påverkar (högutbildade bedömer etermedier mer negativt) hänger ihop med att denna grupp i lägre grad tittar på tv och lyssnar på radio. Bedömningen av larm via mobilen (SMS eller app) visar upp ett mönster där aktivitet på internet (nyhetsanvändning, sociala medier och ärende på myndigheters hemsidor) hänger samman. Ju mer aktiv internetanvändare man är, desto bättre tycker man att olika former av larm via mobilen fungerar. Varning via sociala medier visar upp en något annorlunda bild. Där är bedömningen inte är kopplad till alla former av internetanvändning, utan bara till aktivitet på sociala medier. Till skillnad från de andra kanalerna spelar svarspersonens kön roll, där kvinnor är mer positiva än män. Även lågutbildade är mer positiva. 178
Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV Sammantaget kan man se att bedömningarna av hur olika kanaler fungerar för att varna vid en olycka hänger samman med de villkor som strukturerar vardagen. Landsbygdsboende kan inte höra sirenen och tycker naturligtvis inte att den fungerar särskilt bra som larm. Men även andra villkor, som har att göra med vanor i vardagen, avgör hur man vill bli larmad. Kort sagt vill man få larmen via kanaler som knyter an till de (medie-)vanor man har i vardagen. Var vill man hitta krisinformationen? Svenska myndigheter är beroende av massmedier för att varna befolkningen, så ser det också ut i stora delar av Europa. Men som redan påpekats är inte varning den enda formen av krisinformation som medborgare behöver. I senare faser av kriser aktualiseras helt andra behov än att sätta sig i säkerhet. Under en kris som en större brand behöver frågor besvaras som är direkt knutna till själva krishanteringen, exempelvis som hur släckningsarbetet fortgår. När branden är släckt kan saker som vilka vägar som är avspärrade på grund av branden eller andra mer praktiska frågor kring krishanteringen vara relevant information. Men även andra frågor aktualiseras såsom frågor kring varför branden uppstod, om liknande olyckor kan hända igen, hur krishanteringen fungerade mm. Frågan är då från vilka informationskanaler medborgarna vill få sådan information. I ett andra frågebatteri ställdes därför frågan om hur olika kanaler skulle fungera för att få tillgång till information om krisens fortsatta utveckling. Hesa Fredrik är utbytt mot myndigheternas hemsidor eftersom sirenen knappast kan användas för annan kriskommunikation än alarmering. De svenska myndigheter som har ansvar för krishantering ser den egna hemsidan som central för sin kriskommunikation. Även om man är väl medveten om att beroendet av massmedier är stort för att sprida information till en bredare allmänhet har digitaliseringen inneburit att myndigheter fått större självförtroende som kriskommunikatörer. Lägg därtill att man med varierande ambition och framgång också arbetar med sociala medier, appar och andra nya kanaler. Myndigheterna har flyttat fram positionerna och ambitionerna och upplever själva att de blivit mindre beroende av massmedier för att nå ut jämfört med tidigare (Eriksson, 2012; Johansson & Odén, 2015). Men resultaten i figur 2 visar att människor ser traditionella massmedier som mycket viktigare än myndigheternas hemsidor. Massmediernas starka ställning gällde i hög grad även larminformationen men i ännu högre grad för information om hur krisen utvecklats. Över 90 procent av de svarande uppger att traditionella massmedier fungerar bra eller mycket bra för att få information om krisförloppet efter det att man fått den första informationen i samband med larmet. Därefter kommer i fallande ordning SMS (79 procent), myndigheters hemsidor (63 procent), sociala medier (56 procent) och kris-app (53 procent). 179
Bengt Johansson Figur 2 Bedömning av olika kanalers effektivitet för att informera om krisers fortsatta utveckling (procent) 60 55 50 40 36 49 Mycket bra Ganska bra Inte särskilt bra Inte alls bra 30 32 31 30 27 25 28 28 28 26 20 21 16 20 18 10 6 3 11 10 0 Myndigheters hemsidor Traditionella medier SMS Kris-app Sociala medier Kommentar: Frågan i enkäten löd: Hur skulle vid samma händelse (se figur 1) följande kanaler fungera för att informera dig om krisens fortsatta utveckling? Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. Jämför man hur stor andel som bedömer att kanalen fungerar bra eller mycket bra (figur 1) ser man att traditionella massmedier värderas ännu högre för att informera om krisens förlopp (91 procent) jämfört med att larma (83 procent). De övriga kanalerna bedöms ungefär likadant. Gör vi samma analys som tidigare och undersöker vilka faktorer som är viktiga för hur kanalerna bedöms visar resultaten i tabell 2 ett liknande mönster för krisinformation som för larm. Ålder och internetaktivitet är avgörande för hur man bedömer olika kanalers funktionalitet (tabell 2). Men även utbildning och kön avgör. Ser vi på olika vägar att få information är det tydligt att bedömningen av myndigheters hemsidor ganska väntat är koppat till nyttoinriktad internetanvändning (ta del av nyheter och göra ärenden på myndigheters webbplatser). Att hög utbildning slår igenom är också väntat, då det också ofta hänger samman med mer aktivt informationsinhämtande. Boende på landsbygd är dock mindre benägna att anse att myndighetshemsidor fungerar bra som krisinformationskanal. Kanske kan det ha att göra med att internet inte upplevs lika pålitligt som i storstäder, då inte minst mobilt bredband ofta har sämre täckning. 180
Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV Tabell 2 Effekt på bedömningen av olika kanaler för informera om krisens utveckling vid en allvarlig olycka (b, ostandardiserade regressionskoefficienter) Myndigheters Traditionella Kris-app Sociala hemsidor medier SMS i mobilen medier Nyhetsanvändning på internet.00 -.07.22 ***.17 ** -.06 Nyhetsanvändning på internet.43 ***.06.22 ***.21 ** -.11 Aktivitet på sociala medier -.01 -.07.16 **.36 ***.81 *** Ärende på myndighets webbplats.21 ***.03.13 *.19 **.04 Utbildning (hög).31 ***.07.21 ***.12 -.31 *** Boende på landsbygd -.19 ** -.03.06 -.02 -.04 Ålder -.19.53 *** -.51 *** -.23 -.42 *** Kön (man) -.08 -.09 * -.10 * -.09 -.25 *** R² 12% 4% 11% 8% 18% Antal svar 1520 1569 1542 1512 1532 Kommentar: De oberoende variablerna för utbildning, boendeort och kön är dikotomier. Ålder har standardiserats så att regressionskoefficienten mäter effekten av att gå mellan det lägsta och det högsta värdet. För nyhetsanvändning på internet är hög användning detsamma som minst flera gånger i veckan, användning av sociala medier minst någon gång i veckan och ärende på myndighets webbplats minst en gång i månanden. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. När det gäller traditionella medier påverkar inte oväntat ålder mest, där man blir mer positiv med ökad ålder. Information via mobil i SMS eller app hänger precis som för larminformation tätt ihop med allmän internetaktivitet. Men även yngre och högutbildade är generellt också mer positiva. Samma effekt av ålder och utbildning kan knytas till synen på sociala medier som kriskommunikationskanal. Men till skillnad från kanaler exklusivt knutna till mobilen är det bara aktivitet i sociala medier som har självständig påverkan. Sammantaget är med andra ord mönstret i hur man bedömer kanaler för larm och krisinformation likartad och den är starkt knuten till hur vardagen är strukturerad ifråga om villkor och medievanor. Lite förenklat kan man säga att man vill ha det som man brukar. Informationen ska finnas där jag brukar leta och redan befinner mig. En fråga om generation? I en sista analys ska åldersfaktorn synas lite mer i detalj. Ålder ger generellt sett starkt utslag i bedömningen av kanaler för larm och information under en kris. Frågan vi ställer oss här är hur olika åldersgrupper bedömer olika kanaler. Vis- 181
Bengt Johansson serligen såg vi i de tidigare analyserna att yngre värderade SMS och sociala medier högre medan äldre bedömde både siren och traditionella massmedier som bättre fungerande kanaler. Men hur ser den palett av kriskommunikationskanaler som yngre och äldre uppfattar som relevanta ut? Tabell 3 Andel som anger att olika kanaler fungerar bra eller mycket bra för larm och krisinformation fördelat på ålder (procent) 16-29 30-49 50-64 65-86 Hesa Fredrik 59 73 73 76 Varningsmeddelade i radio & tv 73 72 86 93 SMS 88 92 81 68 Kris-app 48 58 46 38 Sociala medier 80 61 44 47 16-29 30-49 50-64 65-86 Myndigheters hemsidor 64 75 65 51 SMS 83 90 80 66 Traditionella medier 81 90 93 94 Kris-app 53 65 52 38 Sociala medier 82 62 45 49 Kommentar: Procenttalen visar dem som svarat att kanalen skulle fungera bra eller mycket bra. Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014. Som regressionsanalyserna redan visat finns det stora skillnader i bedömningar beroende på ålder. Tabell 3 visar också att de yngre i lägre grad gör skillnad mellan olika kanaler, medan de äldre verkar gilla en eller flera kanaler mer än andra. Ju äldre man blir tenderar man att fokusera på en eller två kanaler och bedöma de andra som mindre väl fungerande, både för larm och krisinformation. Lite hårdraget kan man säga att de äldsta håller fast vid sin siren och traditionella massmedier, medan de yngre är mer benägna att omfatta en multikanallösning för krisinformation. De gillar helt enkelt allt. Detta kan givetvis kopplas till de medievanor som präglar olika åldersgrupper, men som vi såg i tidigare analyser har ålder en självständig effekt på bedömning av olika kanaler. Det betyder att vi troligen har att göra med en generationseffekt. Det faktum att man är van vid olika kanaler (även om man inte direkt använder dem) gör att de ses i ett mer positivt ljus. Kriskommunikation i ett nytt medielandskap Kriskommunikation är i förändring. Det är både forskare och myndigheter överens om (Eriksson, 2012; Giplin och Murphy, 2010; Johansson och Odén, 2015; Klafft, 182
Hesa Fredrik, krisappar och larm via radio & TV 2014). Effektiviteten av traditionella system med siren och tv och radiomeddelande har diskuterats och utvärderats under en lång tid. I takt med en mer diversifierad medieanvändning har man sett risker i att man inte når alla via de traditionella kanalerna längre, men också möjligheter att mer effektivt nå ut med krismeddelanden. Analyserna i detta kapitel visar att de traditionella larmkanalerna trots allt står sig ganska bra. En stor del av svenskarna anser att det kombinerande systemet med siren och etermedier fungerar för att larma. När det gäller att få mer information under en kris vänder man sig gärna till de traditionella massmedierna. Så trots nya medievanor verkar svenskarna anse att de beprövade kanalerna trots allt fungerar ganska bra. Men därmed inte sagt att man är fientlig till nymodigheter. Om man kan få krisinformation via SMS är det inget som svenskarna kommer att motsätta sig. Tvärtom, de kommer att omfamna den, trots att SMS inte är helt oproblematiskt då ibland meddelanden fördröjs av tekniska problem. Däremot ses både krisappar i mobilen och sociala medier mer tveksamma i svenskarnas ögon. Det finns dock skillnader. En central sådan är att bedömningarna i stor utsträckning är åldersrelaterade, där också medievanorna slår igenom. En slutsats är dock att det knappast genast går att överge de traditionella sätten att nå medborgarna under en kris. Många vill fortfarande kunna nås via meddelande i radio och tv. Men resultaten öppnar upp för att svenskarna är beredda att få krisinformation via fler kanaler än tidigare. Och ju mer dessa anpassas till människors vardagsanvändning av medier och medieteknologi desto bättre kommer det att fungera. Kriskommunikation måste ske på människors egna villkor. Referenser Boin, Aren; Paul t Hart; Erik Stern & Bengt Sundelius (2005). The Politics of Crisis Management. Cambridge: Cambride University Press. Dressel, Kerstin & Patricia Pfeil (2014). Bridging the Gap between Crisis Management and their Recipients Key Findings from an European Study on Socio-Cultural Factors of Crisis Communication, i Michael Klafft (red). Current Issues in Crisis Communication and Alerting. Berlin: Fraunhofer FOKUS. Eriksson, Mats (2012). On-line strategic crisis communication: In search of a descriptive model approach. International Journal of Strategic Communication, 6(4), 309-327. Giplin, Dawn. R. & Priscilla Murphy (2010). Complexity and Crises: A New Paradigm, i Timothy Coombs & Sara J. Holladay (red), The Handbook of Crisis Communication. Oxford: Wiley-Blackwell. Johansson, Bengt & Tomas Odén (2014). Struggling for the upper hand. On-line media and the relationship between government agencies and journalists in crisis communication. Paper presenterat vid ECREA-konferensen i Lissabon, Oktober 2014. 183
Bengt Johansson Klafft, Michael (red) (2014). Current Issues in Crisis Communication and Alerting. Berlin: Fraunhofer FOKUS, 2014. Seeger, Matthew. W; Steven Venette; Robert R. Ulmer & Timothy L. Sellnow (2012). Media Use, Information Seeking and Reported Needs in Post Crisis Context, i Bradley S. Greenberg (red), Communication and Terrorism. Public and Media Responses to 9/11. Cresskill NJ: Hampton Press. Westlund, Oscar & Marina Ghersetti (2014). Modelling News Media Use. Positing and applying the GC/MC model to the analysis of media use in everyday life and crisis situations. Journalism Studies. Published online: 07 Jan 2014. www.dinsäkerhet.se 184