Bortom historiens slut En jämförande undersökning av nio U-länders demokratiska utveckling

Institutionen för samhällsvetenskap Statsvetenskap Bortom historiens slut En jämförande undersökning av nio U-länders demokratiska utveckling C-uppsats VT 2007 Caroline Nilsson Handledare: Prof. Emil Uddhammar

Abstract Bortom historien slut Beyond the end of history According to Robert Dahl there are seven criteria that have to be fulfilled in order for a state to be democratic. Dahl also states that there are several factors that effect the development of democracy. In today s world it is mostly developing countries that have failed to bring about democratic changes. It is the developing country that is in focus in this thesis. The purpose is to examine if there are any particularly advantageous factors that can bring about or promote the development of democratic institutions. The questions are: What factor has effected the development of democratic institutions? Which, if any, of Dahl s seven criteria is found within each state today?; do they correctly reflect the democratic situation? Can any connection between the states democratic development be found in a comparison? In a comparison between nine countries the different factors have been examined. The result shows that pluralism is a key factor for development of democracy in a developing country. External influence is on the other hand not important. Keywords: developing countries, democratization, Robert Dahl Nyckerlord: utvecklingsländer, demokratisering 2

Innehåll 1. Introduktion 6 1.2 Teori 6 1.3 Syfte och frågeställningar 11 1.4 Tidigare forskning 12 1.5 Material och metod 16 1.6 Disposition 19 2. Länderna 20 2.1 Utvecklingsländer 20 3. Demokratiska institutioner och Freedom Houses rangordning 21 4. Empiri och inledande analys 22 4.1 De ofria länderna 22 4.1.1 Pakistan 22 4.1.1.1 Den politiska situationen idag 22 4.1.1.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 23 4.1.2 Vitryssland 26 4.1.2.1 Den politiska situationen idag 26 4.1.2.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 27 4.1.3 Zimbabwe 29 4.1.3.1 Den politiska situationen idag 29 4.1.3.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 30 4.2 De delvis fria länderna 32 4.2.1 Albanien 32 4.2.1.1 Den politiska situationen idag 33 4.2.1.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 33 4.2.2 Etiopien 36 4.2.2.1 Den politiska situationen idag 36 4.2.2.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 37 4.2.3 Filippinerna 39 4.2.3.1 Den politiska situationen idag 39 3

4.2.3.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 40 4.3 De fria länderna 42 4.3.1 Peru 43 4.3.1.1 Den politiska situationen idag 43 4.3.1.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 43 4.3.2 Senegal 46 4.3.2.1 Den politiska situationen idag 46 4.3.2.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 47 4.3.3 Ukraina 49 4.3.3.1 Den politiska situationen idag 49 4.3.3.2 Gynnsamma och ogynnsamma förhållanden under 1900-talet 50 5. Jämförelse 51 6. Slutsats 55 7. Avslutning 55 8. Referenser 4

Figurförtecking Figur 1 Övergångar från ickepolyarkisk regim 9 Figur 2 Freedom Houses rangording 21 5

1.Introduktion När Berlinmuren föll 1989 utropad Francis Fukuyama slutet på historien. Demokratin och liberalismen hade segrat, menade han. Nu, nästan tjugo år senare, vet vi att så inte är fallet. Demokratin har inte segrat. Världen är fylld av länder som styrs av regeringar som inte har valts av sitt folk. Å andra sidan finns det också länder där utvecklingen mot demokrati går framåt, nya institutioner skapas och folket får allt större frihet. I många stater har emellertid detta ännu inte skett och det är huvudsakligen i utvecklingsländer som försöken att skapa en demokrati har varit problematiska om ens något försök har förekommit. Samtidigt hävdar många att de vet vad detta kan bero på. Några menar att demokrati utvecklas tack vare gynnsamma förhållanden i ett land och utifrån den synvinkeln är det i allra högsta grad intressant att undersöka om utvecklingsländer i större utsträckning har haft brist på just sådana gynnsamma förhållanden. Med andra ord borde det finnas ett samband mellan ett lands diverse inhemska förhållanden och utveckling mot demokrati. Utan tvekan är det ett antagande värt att uppmärksamma. Denna uppsats grundläggande frågeställningar är om det faktiskt är möjligt att se ett generellt samband mellan flera olika utvecklingsländers förhållande och deras demokratiska utveckling. 1.1 Teori Det finns ett stort antal teorier som hade kunnat användas för denna uppsats syfte. Såväl demokratiseringsteorier som institutionsteorier erbjuder en möjlighet att tolka detta valda ämne. Det är med andra ord ingen självklarhet vilken teori, som ska tillämpas. En av de kanske mest populära teorier om demokratisering i utvecklingsländer torde vara moderniseringsteorin eller utvecklingsteorin som den också kallas (modernization/ development theory). Den utvecklades under 1960-talet, en period som kännetecknades av optimism när det gällde spridningen av demokrati. Moderniseringsteorins grundsats är, i korta drag, ett antagande om att generell ekonomisk utveckling gynnar politisk utveckling. Ett land som upplever en ekonomisk utveckling, vilket oftast mäts i bland annat graden av industrialisering, urbanisering och BNP per capita, borde också uppleva en generell förändring som berör alla samhällets beståndsdelar, vilket i sin tur bör ge upphov till politisk förändring i riktning mot demokrati. 1 Det är i många fall en användbar teori och delar av Dahls teori hämtar inspiration härifrån. Åtskilliga exempel har också bekräftat denna teori empiriskt. Med andra ord hade det varit 1 Hadenius, Axel (1992) Democracy and Development, s.77, Cambridge: Cambridge University Press 6

möjligt att ta sig an denna uppsats med en ekonomisk infallsvinkel. Dock har även moderniseringsteorin sina fel och brister. Den har fått mycket kritik för att i allt för stor utsträckning förlita sig på statistisk data. Dessutom gjordes många försök att, genom stora ekonomiska hjälpprogram, sätta igång ekonomierna i utvecklingsländerna för att generera en demokratisk utveckling. Försök som i de flesta fall misslyckades. Trots att teorin har kunnat bekräftas empiriskt ligger häri också dess problem. Det finns alltför många avvikelser. Framförallt Indien är ett bevis på att urbanisering och hög BNP/capita inte är nödvändigt för en demokratisk utveckling. På samma sätt är många rika arabiska oljestater ett lika tydligt bevis på att en utvecklad ekonomi och hög BNP/capita inte ovillkorligen resulterar i demokrati. 2 En annan teori, som också har haft en tämligen omfattande genomslagskraft är teorin om beroende (dependency). Den hämtar inspiration från marxistiska idéer, framför allt sådana som behandlar imperialism. Liksom moderniseringsteorin blev denna teori om beroende introducerad under 1960-talet. Emellertid har den en helt annan syn på utvecklingsländernas problem. Teorin utgår ifrån att utvecklingsländernas problem till största del är orsakade av deras externa ekonomiska relationer. Problemet kan således inte lösas genom investeringar eller hjälpprogram från utvecklade länder. Istället menar beroendeteorin att man måste minska interaktionen för att det ojämna utbytet mellan utvecklingsländerna och industriländerna ska kunna minska. Det är med andra ord en teori om ojämnt fördelade resurser. Demokrati kan inte utvecklas då de inhemska aktörerna inte är mer än instrument för andra, externa aktörer. 3 Liksom moderniseringsteorin har även teorin om beroende fått utstå en hel del kritik. Många ser den mer som en hypotes om hinder för ekonomisk tillväxt snarare än en teori om demokratisk utveckling. Vidare har också denna teori haft det empiriskt kämpigt, då länderna som satsade på oberoende stötte på enorma problem. En annan mycket intressant teori som Arent Lijphart har utarbetat är ett antagande om att delade samhällen har betydligt större problem med att skapa demokratiska villkor än andra. Ett land, vars befolkning upplever en stor etnisk, religiös, eller kulturell delning, eller vad de nu må vara, har enligt Lijphart märkbart större problem med att skapa och upprätthålla ett demokratiskt styrelseskick. Lösningen är att genom olika politiska metoder överbrygga skillnaderna. Problemet kvarstår dock att en minoritet sällan kan hävda sig mot en majoritet oavsett om den finns metoder för att minska klyftorna. Lijphart menar att det är enklast att 2 Hadenius, Axel (1992) Democracy and Development, s.79-81, Cambridge: Cambridge University Press 3 ibid. s. 91-93 7

utjämna olikheterna om de olika grupperna utgörs av tre till fyra lika stora delar av populationen. Emellertid är det väldigt sällan att det i verkligheten existerar olika grupper av samma storlek, något som Lijphart har kritiserats för. 4 En teori som snarare ansluter sig till institutionsteorierna är Hepers teori som ser närmare på de politiska institutionernas roll i ett politiskt system och hur det kan kanalisera konflikter utan att det leder till kaos eller envälde. Heper menar att utvecklingen av institutioner, särskilt politiska partier och påtryckningsgrupper, som kan filtrera allmänhetens krav och således underlätta kompromisser är en förutsättning för demokrati. Fördelen med denna teori är att den till skillnad från många andra inte fokusera på det ekonomiska utan det politiska. Emellertid är detta också Hepers problem, att han i mångt och mycket bortser från framför allt den ekonomiska påverkan, men också samhällets och den externa påverkans roll förblir tämligen oklar. 5 Bevisligen är utbudet av möjliga teorier stort, men det är många som är alldeles för omfattande och somliga är dåligt definierade. I vissa fall förekommer det ingen vidareutveckling av teorin utan enbart en grundsats. Dahls teori har valts ut som denna uppsats analysram då det tycks som om Dahls teori om polyarkier inte enbart kan ge en enkel men ändå användbar tolkningsram, utan också kan tillhandahålla en tämligen välutvecklad, utan att vara komplicerad, möjlighet att jämföra de olika staterna. För det första måste det klargöras vad Dahl åsyftar då han talar om polyarkier. Det är i själva verket en term för de länder i världen som anses vara demokratiska. Emellertid har Robert Dahl valt att inte benämna dessa demokratier, utan polyarkier, för att göra en åtskillnad mellan verklighetens demokratiska stater och vad demokrati står för i teorin. I vår moderna tid har det har aldrig existerat en perfekt demokrati där alla medborgare mer eller mindre har lika politiska resurser och där statsstyrelsen är helt och hållet ansvarig inför alla medborgare. Denna diskrepans mellan teori och praktik markeras således av Dahl genom valet av termen polyarki, istället för demokrati. 6 Mycket av teorin om polyarki och dess uppbyggnad kretsar kring de förhållanden som antingen har gett upphov till den eller som har förhindrat den. Mycket förenklat menar Dahl att följande sekvenser för övergångar från icke-polyarkiska regimer är tillämpbar. 4 Hadenius, Axel (1992) Democracy and Development, s.116-118, Cambridge: Cambridge University Press 5 Pinkney Robert (1993), Democracy in the third world, s. 23, 27-29, Buckingham: Open University Press 6 Diamond Larry (1999), Developing democracy. Towards consolidation, s. 18, London: The Johns Hopkins University Press 8

Figur 1 7 Övergångar från ickepolyarkisk regime Icke polyarkisk regim (IPR) Gynnsamma förhållandena Ogynnsamma förhållanden Blandade eller temporärt gynnsamma förhållanden Stabil polyarki Icke polyarkisk regim Instabil polyarki Icke polyarkisk regim Icke polyarkisk regim Icke polyarkisk regim Sammanbrott Polyarki Återupprättad demokrati Icke polyarkisk regim Pendling Men vilka är då dessa gynnsamma och ogynnsamma faktorer? Det första Robert Dahl anger som en gynnsam faktor för utvecklingen av polyarki i ett land är civil kontroll över de fysiska tvångsmedlen. Då en stat ensam disponerar över den fysiska tvångsmakten, det vill säga polis och militär, blir det nödvändigt att kunna kontrollera den. Mer än en gång har det hänt att just militär och polis själva har vänt sig mot staten eller använts av andra för att skapa icke- regimer. Om staten ska kunna styras demokratiskt menar Dahl att två villkor demokratiska måste uppfyllas; civil kontroll av polis och militär, men också de civila myndigheterna som kontrollerar de fysiska tvångsmedlen måste stå under den demokratiska processen. 8 Ett andra gynnsamt förhållande som Dahl understryker är vad han kallar modernt, dynamiskt, pluralistiskt samhälle, eller kort och gott MDP- samhälle. Själva termen innehåller en mängd olika aspekter, och som inte lätt låter sig återges då det handlar om en tämligen stor mängd företeelser. Det moderna betecknar en lång rad olika fenomen så som hög genomsnittsinkomst, hög utbildningsnivå, hög urbanisering samt minskande jordbruksbefolkning för att nämna några. Det står dock tydligt klart att de länder som kommer 7 Dahl Robert A. (2005), Demokratin och dess antagonister, s. 373, Danmark: Nørhaven Paperback 8 ibid s. 374-375 9

att behandlas i denna analys inte är den sortens länder. Emellertid utesluter inte det att utvecklingsländerna kan vara dynamiska och pluralistiska. De uppfyller inte kraven för att vara ett MDP-samhälle, men de kan mycket väl vara ett DP- samhälle. Att ett samhälle är dynamiskt innebär bland annat ekonomisk tillväxt och förbättrad levnadsstandard, medan det pluralistiska står för ett stort antal fria eller relativt oberoende grupper och organisationer. Vidare kan de politiskt aktivas uppfattning och den politiska kulturen i landet, beroende på hur den ser ut, verkar gynnsamt eller ogynnsamt. De politiskt aktivas handlande styrs till stor del av deras politiska tankesystem, men för att polyarkin ska utvecklas och överleva krävs också det rätta politiska klimatet, så som tro på regimens förmåga att hantera kriser och problem och tillit till de andra medborgarna och de politiskt aktiva. 10 De ogynnsamma faktorerna enligt Dahl är främst vad han kallar uppsplittring i subkulturer samt främmande inflytande eller kontroll. Inspirerad av Lijphart anser Dahl att subkulturer kan försvåra eller till och med förhindra en demokratisk utveckling. Det är om värderingar och identiteter inom ett land skiljer sig dramatiskt mellan olika grupper, som problem kan uppstå. I slutändan kan detta leda till oförenliga konflikter, där förhandlingar övergår till fysiskt våld. I en sådan situation är chansen för polyarki mycket liten. När subkulturerna växer sig starka och skillnaderna blir alltmer markerade, undermineras polyarkin och utsikterna för att den ska överleva eller kunna utvecklas är mycket små. Det ska dock påpekas att klyftor mellan subkulturer kan överbryggas och detta har också skett i kulturellt heterogena länder som Schweiz och Belgien, för att nämna ett par. 11 Slutligen anges, så som nämnts ovan, främmande kontroll, som ett ogynnsamt förhållande. Polyarki är alltså inte bara ett resultat av interna faktorer. Extern inblandning påverkar i allra högsta grad. Inflytelserika länder har ofta tillräckligt med makt för att kunna styra utvecklingen åt de håll de önskar. Emellertid behöver främmande kontroll inte alltid vara av ondo. Framförallt inte om landet i fråga själv är en polyarki. Då kan istället dess inflytande bidra till skapandet av polyarkiska institutioner. Nämnas bör dock att det inte är någon garanti att samma regim kommer att införas för att det dominerande landet är en polyarki, då det snarare är strategiska, ekonomiska och geopolitiska syften som prioriteras än demokrati. 12 9 En brist i Dahls teori är att det ännu kvarstår att till fullo fastställa vilka faktorer som ökar sannolikheten för polyarki i ett land, men detta öppnar å andra sidan upp för nya iakttagelse 9 Dahl Robert A. (2005), Demokratin och dess antagonister, s s.383-388., Danmark: Nørhaven Paperback 10 ibid., s.398-402 11 ibid., s.388-391, 402-404 12 ibid., s.403 10

och resultat. Fördelen består främst i att denna teori är väldigt utarbetad och har flera ingångsvinklar på demokratisering. Dahl kombinerar Lijpharts tänkande med moderniseringsteorin och till och med beroendeteorin har bidragit med sitt. Vidare anger Dahl sju kriterier, som han anser ska uppfyllas för att man ska kunna tala om en fungerande polyarki, alltså en fungerande demokrati. En polyarki är med andra ord en politisk ordning som karaktäriseras av sju institutioner, som alla måste förekomma för att styret ska kunna klassificeras som polyarki. 13 Det första kriteriet för en polyarki är valda befattningshavare, vilket innebär att kontrollen över myndigheternas politiska beslut ska besittas av den valda befattningshavaren. Dessa i sin tur ska väljas i regelbundet återkommande och opartiska val, vilket är det andra kriteriet, fria och opartiska val. Vidare anges också allmän rösträtt och rätt att kandidera i val för alla vuxna, som kriterier. Yttrandefriheten har också betydelse för huruvida ett styrelseskick kan räknas som polyarkiskt eller ej. Medborgarna ska, utan risk för straff, ha rätt att uttrycka sig om bland annat politiska frågor och kunna kritisera staten, makthavarna och den rådande ideologin. Också alternativa informationskällor menar Dahl är ett av de sju kriterierna. Medborgarna ska alltså ha rätt att söka alternativa informationskällor och dessa ska också ha lagligt skydd. Slutligen måste en polyarki ha församlingsfrihet, vilket bland annat ger medborgarna rätt till att bilda organisationer, politiska partier och intressegrupper. 14 Dessa sju institutioner är inte enbart nödvändiga för ett polyarkiskt styre utan också för att en demokratisk process ska vara möjlig. 15 1.2 Syfte och frågeställning I dagens internationella samhälle är det demokrati, som är normen. Länder som inte har ett demokratiskt styre uppmuntras eller kanske till och med pressas för att förändras. I många fall antar man att ett land kan införa demokratin om de bara besitter viljan att göra det. I andra avseenden finns det indikationer på att ett sådant synsätt är alltför snävt och naivt. Det behövs förmodligen mer än enbart en önskan om demokrati för att det i verkligheten ska vara möjligt att skapa ett nytt samhälle, ett demokratiskt samhälle. Studier hart visat att visa speciella faktorer i ett land gynnar utvecklingen av demokrati. En av dem som ser detta som ett faktum är Robert Dahl, vars teori kommer att användas som analysram för undersökningen. Syftet med denna uppsats är således att undersöka, genom tillämpning av Dahls teoretiska 13 Dahl Robert A. (2005), Demokratin och dess antagonister, s s.383-388., Danmark: Nørhaven Paperback 14 ibid., s.343-345 15 För mer om den demokratiska processen se Dahl (2005), s.165-185, 345 11

perspektiv, om det verkligen finns något särskilt gynnsamt förhållande varvid utvecklingsländer kan skapa, stärka eller bygga vidare på demokratiska institutioner. Detta syfte föranleder följande frågor: Vilka faktorer har påverkar utvecklingen av demokratiska institutioner? Vilka, om några, av Dahls sju kriterier för en fungerande polyarki uppfyller staterna i nuläget; återspeglar de på ett korrekt sätt den demokratiska situationen? Kan något samband mellan de olika staternas demokratiska utveckling skönjas i deras förhållanden? 1.3 Tidigare forskning Det finns en uppsjö av litteratur och forskning som kretsar just kring demokratisering och utvecklingsländer och än fler som enbart behandlar demokratisering. De senaste tjugo åren har just detta område blivit ett av de största inom jämförande politik. Med tanke på det stora forskningsområdet som demokratisering utgör är det därför endast möjligt att här presentera en liten del av all tidigare forskning. En klassiker inom forskning kring demokratisering är Samuel Huntingtons The third wave. Democratization in the late twentieth century, som menar att demokratiseringen i världen har skett i tre vågor, så kallade demokratiseringsvågor. Titeln Den tredje vågen syftar på den våg av demokratisering som startade 1974 och som, enligt Huntington, särskilt urskiljer sig från de andra två. I Huntingtons tre vågor av demokratisering ingår också två motvågor, som en reaktion mot den demokratiska utvecklingen. 16 Den första demokratiseringvågen tog sin början 1828 och avslutades inte förrän 1926. Under den tiden demokratiserades USA och Nya Zeeland samt nästan alla länder i Europa. Även vissa länder i Latinamerika demokratiserade. I Asien berördes dock enbart Japan och Afrika förblev helt opåverkad av denna första våg. 17 Med det fascistiska styret i Italien, det kommunistiska i Sovjet och det nazistiska i Tyskland kom också de första motvågen mellan 1922-1942 och även den andra demokratiseringsvågen som pågick mellan 1943-1962 följdes av en motvåg. Innan dess hade bland annat 16 Huntington Samuel P. (1993), The third wave. Democratization in the late twentieth century, s. xiv, Norman: University of Oklahoma Press 17 ibid., s. 16-17 12

Västtyskland, Turkiet och Brasilien demokratiserats, liksom Libanon och Israel i Mellanöstern och Nigeria i Afrika, då som en följd av avkoloniseringen. Emellertid stannade den andra vågen upp tämligen snart och ersattes av en ny trend med allt mer auktoritära regimer i slutet av 1950-talet. Mest tydligt var detta i Sydamerika där militärregimer kom att dominera. Även i Asien ersattes de bräckliga demokratierna med militärstyre av varierande slag. Afrika visade också upp samma resultat. Samtliga länder, förutom Botswana, som blev självständiga mellan 1956 och 1970 övergick till auktoritärt styre. Således hade en tredjedel av de demokratier som existerade 1958, i och med den andra motvågen, återgått till auktoritärt styre kring mitten av 1970-talet. 18 Slutligen inleddes så den tredje demokratiseringsvågen 1974, och det är här fokus ligger i boken. Under de femton följande åren ersattes auktoritära regimer av demokrati i ungefär trettio länder. I länder som inte demokratiserades skedde det många gånger en liberalisering. Huntington menade att det var en global demokratiseringsvåg och frågan han ställer sig är varför just de länderna förändrades och inte de nästan hundra andra auktoritära staterna som fanns och varför det skedde just kring 1970-1980- talet. 19 Förutom att diskutera troliga orsaker till demokratiseringsvågornas uppkomst behandlas också tredje vågens omvandling i fem faser, konsolideringen av demokratin och gynnsamma förhållanden. 20 Det är främst det sistnämnda, som är av intresse för denna undersökning. Huntington menar att tidigare demokratiska erfarenheter eller försök inom ett land, även om de har misslycktas, gynnar landets förmåga att tillslut kunna skapa ett demokratiskt styrelseskick. Med andra ord borde ett land som har något slags kunskap kring demokratiskt styre ha större möjlighet att införa ett sådant. Liksom Dahl och moderniseringsteorin ser även Huntington att det finns en fördel i att ha en modern ekonomi och industrialiserat samhälle. Vidare menar han det internationella samhället och utländska aktörer kan bidra på ett gynnsamt sätt. Framför allt om det finns ett externt stöd för demokrati kommer detta att verka till en konsolidering. Men även om externt stöd inverkar fördelaktigt på den demokratiska utvecklingen menar Huntington, till sist, att inhemska anledningar till att införa demokrati är betydligt mer effektiva i skapandet, konsolideringen och bevarandet av en demokratisk regim än extern påverkan. 21 18 Huntington Samuel P. (1993), The third wave. Democratization in the late twentieth century, s. xiv, Norman: University of Oklahoma Press 19 ibid., s. 25,41 20 ibid., s. 41-48, 127-141, 211-265 21 ibid., s. 270-275 13

Developing democracy, Toward consolidation av Larry Diamond tar vid där Samuel Huntington slutade. Hans huvudsakliga inriktning är konsolideringen av de nya demokratierna som skapades under den tredje vågen. Diamond ställer sig frågan vad det är som avgör om de nya demokratiska regimerna överlever och bli stabila. För Diamond är det ingen självklarhet att utvecklingen bara kommer att gå mot ett håll, det vill säga mot en alltmer demokratiserad värld. Undersökning i Developing democracy kan sägas ligger steget före min, då min analys behandlar vad som kan få en demokrati att utvecklas, medan Diamond är intresserad av hur en införd demokrati konsolideras. Inte desto mindre finns det skäl att nämna just detta verk, då den knyter an till den politiska kulturen som en aspekt i Dahls teori om polyarki. 22 Diamond menar att karaktäristiskt för många demokratier i tredje världen och skapade av den tredje vågen är vad han benämner hollow democracy, det vill säga ihålig eller tom demokrati, vilket innebär en demokrati med politiskt våld, förbrytelser mot mänskliga rättigheter, korruption och judiciär ineffektivitet för att nämna några utmärkande drag. Här har med andra ord ingen ordentlig konsolidering av demokratin genomförts. För Diamond är konsolidering det samma som att skapa legitimitet för regimen. Demokratin måste betraktas som det bästa styrelseformen av alla. Under konsolideringsprocessen växer en ny kultur av tillit och samarbete fram. Dessutom socialiseras medborgarna in i det nya systemet och tillgodogör sig de demokratiska värdena och normerna. En ny politisk kultur skapas. 23 Konsolideringen har två dimensioner; normer och beteende och den sker på tre samhälleliga nivåer; elitnivå, mellannivå och medborgerlig nivå. Därtill måste konsolideringen också ta itu med utmaningen att stärka tre typer av politiska institutioner; den statsadministrativa apparaten, den demokratiska representationen samt strukturen för att försäkra att det existerar ett horisontellt ansvarsutkrävande och lagstyre. 24 Det som kan utläsas i Diamonds resultat är att den politiska kulturen är avgörande för demokratins överlevnad. Ett svenskt forskarnamn som bör nämnas i denna kontext är Axel Hadenius och hans Democracy and development. Den stora fördelen med hans forskning är att han fokuserar enbart på tredje världen, dock går hans undersökning tillbaka ända till 1988, vilket gör den mer eller mindre inaktuell. Hadenius utgångspunkt är ett stort antal teorier som han använder för att förklara och värdera nivån av demokrati i tredje världen. Emellertid ägnar han också en 22 Diamond Larry (1999), Developing democracy. Toward consolidation., s. xi, 19, Baltimore: The Johns Hopkins University Press 23 ibid, s. 49, 65 24 ibid., s.66-69, 93 14

stor del åt att skapa ett eget demokratiindex utifrån ett antal olika kriterier, bland annat allmänrösträtt, meningsfulla och öppna val, politisk frihet och politiskt våld och förtryck. Samtliga 132 länder i hans undersökning har poängsatts efter dessa kriterier och resultatet presenteras i en mängd tabeller, vilka hade varit mycket användbara för denna undersökning om det inte vore för att de är nästan tjugo år gamla. 25 Den stora behållningen av Hadenius forskning ligger emellertid inte i hans eget demokratiindex utan i det faktum att han systematiskt har undersökt alla utvecklingsländer utifrån teorier och sedan fastställt om teorierna har empirisk grund. Utifrån tre kategorier; socioekonomiska villkor, demografiska och kulturella villkor samt institutionella villkor, har han sedan tillämpat de utvalda teorierna. De socioekonomiska villkoren berör teorierna om modernisering, beroende, distribution av inkomst och ägande och slutligen ekonomiska system. Vidare behandlar kategorin demografiska och kulturella villkor bland annat Lijpharts teori om splittring (cleavages), men även religion och statens storlek berörs. Slutligen undersöks i institutionella villkor betydelsen av den offentliga sektorn, det koloniala arvet, och militären. 26 Enligt Hadenius leder hans undersökning fram till slutsatsen att en del faktorer som kan tyckas viktiga i själva verket inte är det. Bland annat anser han att det koloniala arvet, storleken på den offentliga sektorn och fördelningen av inkomst inte har någon större påverkan på nivån av demokrati i länder i tredje världen. Däremot visar resultatet att en av de viktigaste variablerna är fragmentering, det vill säga uppsplittring på grund av olika etniska, kulturella eller sociala skillnader. Även ekonomisk och social utveckling framhålls som viktiga, något som kan vara av intresse för min egen studie. 27 En annat nämnvärt verk inom forskningen av demokratisering är Tatu Vanhanens Prospects of Democracy. A study of 172 countries. Som titeln indikerar har Vanhanen undersökt 172 länders regimer utifrån statistiskt material för att besvara frågan varför vissa länder har demokratiserats, men inte andra. Länderna har delats in i två grupper som sedan har undersökts i två olika tidsperioder; 1850-1993 och 1991-1993. Vanhanens teori, som han kallar den evolutionära teorin om demokratisering, menar att i samhällen där relevanta maktresurser (ekonomiska, intellektuella etc.) är koncentrerade till ett fåtal kommer även den politiska makten att vara koncentrerad till några få. Omvänt är det således mer troligt att ett 25 Hadenius Axel (1988), Democracy and development, s. 1-2, 36-69, Cambridge: Cambrigde University Press 26 Ibid., s. 1-2, 75-142 27 ibid., s. 144-147 15

samhälle där maktresurserna är spridda är demokratiskt. 28 Tillskillnad från majoriteten av forskare inom demokratiseringsfältet menar Vanhanen att det är möjligt att spåra uppkomsten av demokrati till en regelbunden och dominant kausal faktor och denna är som nämnts ovan fördelningen av maktresurser. Genom att mäta sex samhällsvariabler och kombinera dem till ett index över maktresurser tillsammans med två politiska variabler, deltagande och konkurrens som utgör ett index över demokratisering, menar författaren att hans hypotes kan bevisas. Moderniseringsteorin, som hålls högt av många, menar Vanhanen är underordnad hans. På så sätt lyckas han förklara varför vissa rika länder har förblivit odemokratiska och varför vissa fattiga länder, så som Indien, har demokratiserats. Den största delen av bokens analysredovisning består av tabeller och statistiskt material, som med tanke på att de har tio år på nacken, har mist en del av sin betydelse. Inte desto mindre är det en mycket intressant teori, som presenteras och resultatmässigt menar Vanhanen att han har lyckats påvisa att sociala reformer ökar distributionen av maktresurser mellan konkurrerande grupper och att det således är en universellt giltig strategi för att få till stånd en demokratisering. 29 1.4 Material och metod För att fastställa huruvida länderna klassificeras som demokratiska eller ickedemokratiska, och därmed kunde kategoriseras i, för denna undersökning, tre olika grupper (ofria, delvis fria eller fria) använde jag mig av Freedom House. En källa som är tillgänglig över internet och som tillhandahåller information om det mesta som berör demokrati, mänskliga rättigheter, och pressfrihet. Trots att denna källa är en så kallad internetkälla finns det inga tvivel om att den är mycket seriös. Freedom House är en icke statlig organisation (NGO) som har arbetat för demokrati sedan den grundades 1941 och organisationens publikationer används av såväl journalister som organisationer och USA:s regering. 30 Varje år genomför Freedom House en undersökning där världens länder utvärderas efter en mängd kriterier och därefter bedöms de som fria, delvis fria eller icke fria. Bedömningen grundas på hur väl en stat uppfyller politiska rättigheter och civila friheter. De politiska rättigheterna delas in under tre subkategorier; valprocess (electorial process), politisk pluralism och deltagande samt regeringens fungerande (functioning of government). De civila friheterna i sin tur delas in i fyra subkategorier; frihet till tro och yttring, organisatorisk rätt, 28 Vanhanen Tatu (1997), Prospect of democracy. A study of 172 countries, s.3, 5-6, 22-25, 155, New York: Routledge 29 ibid, s.42,155-156, 169, 171 30 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=2 16

lagstyre (rule of law) samt personlig autonomi och individuella rättigheter. 31 En oväntad fördel med Freedoms Houses undersökningen Freedom in the World är att dess kriterier faktiskt bygger på de kriterier som Robert Dahl ställer upp för en fungerande demokrati. Det som undersöks är alltså indikatorer på Dahls polyarkibegrepp. 32 Detta innebär att demokratiindexet som har använts med säkerhet har kategoriserat länderna enligt Dahls kriterier. Ett bättre index för denna uppsats går följaktligen inte att finna, och det har varit till mycket hjälpt i analysens första del, som berör dagens politiska situation och hur väl Dahls kriterier reflekterar verkligheten. Dock kretsar denna undersökning inte enbart kring staternas demokratiska varande eller icke varande. I centrum för denna analys står utvecklingsländernas bristande demokratiska framsteg. Med andra ord måste länderna även kunna räknas till kategorin utvecklingsländer. För att kunna bedöma, jämföra och välja dessa utvecklingsländer måste man på något sätt definiera vad den termen innebär. Det är betydligt lättare sagt än gjort att försöka finna en definition som kan anses giltig för alla, och i själva verket existera det ingen. Istället får man använda sig av flera olika index och definitioner för att få en så tillförlitlig förteckning över utvecklingsländer som möjligt. Somliga länder är naturligtvis lättare än andra att definiera. Detta gäller främst de afrikanska länderna i undersökningen, värre har det varit med de europeiska. I en del index klassas de som utvecklingsländer, i andra inte. För att fastställa huruvida länderna är utvecklingsländer eller ej har dels UNDP:s Human Development Index (HDI) använts, dels Världsbanken index, men även en rapport från Jordbruksverket om olika klassificeringar av utvecklingsländer, för att täcka in flera möjligheter. I slutändan har dock Världsbankens index fått avgöra. Freedom Houses klassificering av ländernas demokratinivå tillsammans med de olika definitionerna och indexen över utvecklingsländerna har därmed gett mig möjlighet skapa en urvalsram. Tre länder, klassificerade som icke fria, tre länder klassificerade som delvis fria, samt tre länder klassificerade som fria har sedan valts ut. Metoden för valet av länder kan tyckas vara något oslipad, men precis som undersökningen genomförd av Verba, Nie och Kim i Participation and Political Equality är det inte alltid nödvändigt att alltför strikt definiera kraven för urvalsramen. I nämnda verk fanns endast ett; att rättigheterna i landet skulle ges till alla på en universell basis. 33 31 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=351&ana_page=298&year=2006 32 Linde Jonas, Ekman Joakim (2006), Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier, s.19-20, 239, Lund: Studentlitteratur 33 Verba Sidney, Nie Norman H., Kim Jae-On, (1978), Participation and political equality, s.20, Cambridge: Cambridge University Press 17

På samma sätt har jag valt att inte mer ingående precisera mina villkor och eftersom uppsatsen inriktar sig mot just utvecklingen av demokrati i ett utvecklingsland finns det egentligen ingen anledning för mig att ställa ytterligare krav på min urvalsram. Med urvalsramen väl fastställd, där samtliga länder räknas som utvecklingsländer enligt Världsbanken, ingick 36 icke fria länder, 50 delvis fria, och 27 fria varav nio skulle väljas ut till min undersökning. Valet att inkludera tre länder från varje kategori bygger på det faktum att en jämförelse inte enbart kan göras mellan ickedemokratiska utvecklingsländer, då detta inte kan påvisa vilka faktorer som är gynnsamma. Med nödvändighet måste även demokratiska länder ingå. Att analysera såväl ickedemokratiska som demokratiska utvecklingsländer ökar möjligheterna att finna just vilka gynnsamma eller ogynnsamma förhållande som kan anses påverka framväxten av demokrati, då länder i olika etapper av demokratiutveckling undersöks. De nio länderna har sedan valts mer eller mindre slumpmässigt. Dock har jag försökt att åstadkomma en god geografisk spridning på analysenheterna, i den mån det var möjligt. Slutligen har det också varit nödvändigt att avgränsa hur långt tillbaka i tiden undersökningen av ländernas förhållande ska sträcka sig. Jag har gjort valet att enbart undersöka 1900-talets händelser inom landet. Det finns förmodligen många som anser att det är en alldeles för kort tidsperiod, men faktum är att väldigt få länder, om något, kunde räknas som demokratiska tidigare än under 1900-talet. Med andra ord var 1900-talet demokratiframväxtens århundrade, något som även Robert Dahl framhåller när han skriver att demokrati är ett 1900-tals fenomen. 34 Med anledning av detta har därför just denna tidsperiod valts. Dessutom måste det nämnas att varken utrymme eller tid tillåter att denna uppsats blir alltför omfattande. Materialet som har använts för undersökningen av länderna är för det första ett land för land register från Freedom House där Freedom in the World- listan utgör bakgrunden, men istället för en statistisk presentation av datan, redogörs det för situationen inom varje enskilt land. För en mer allmän redogörelse för ländernas historia har det varit nödvändigt att använda sig av sekundärkällor, så som Nationalencyklopedin och Britannica Online, men även här har Freedom House varit behjälplig. Valet att främst välja uppslagsverk för den historiska bakgrunden grundar sig i att informationen tillgänglig där är minimalt bearbetad och tolkad, till skillnad från historiska böcker och skildringar. Trots att detta inte är en uppsats som bygger på statistisk data har det ibland varit nödvändigt 34 Lijphart Arendt (1999), Patterns of democracy, s.49, London: Yale University Press 18

att använda sig av statistik. Detta gäller främst undersökningen av den ekonomiska situationen och dess utveckling. Här har både UNDP och Världsbanken rika utbud av data varit mycket användbart. En avgränsning som jag har tvingats göra på grund av avsaknad av material är analysen av ländernas politiska kultur. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att i dagens läge finna material, vilket också bekräftas av Dahl. Det finns mycket lite information om politiska uppfattningar, och de som finns berör nästan enbart demokratiska stater. 35 Alla ansatser till att försöka analysera den politiska kulturen i utvecklingsländerna skulle inte vara något annat än spekulationer, sålunda har jag valt att avstå från att inkludera just den faktorn i min uppsatsanalys. Det är en jämförande metod som kommer att tillämpas i den här undersökningen, som är teoriprövande. Då syftet är att undersöka huruvida det finns särskilda gynnsamma förhållande som kan ge upphov till en demokratisk utveckling är det nästan nödvändigt att arbeta med en jämförande analys. För att få ett tillförlitligt resultat kan inte enbart ett utvecklingsland undersökas. Vad jag söker efter är ett samband och återkommande gynnsamma eller ogynnsamma faktorer, ett tillvägagångssätt som kräver flera analysenheter och en jämförelse av dessa. Problemet med att göra en jämförande undersökning ligger i det faktum att man aldrig kan vara säker på att man har tolkat sambandet korrekt. Det föreligger alltid en risk att man har bortsett från något som i själva verket har mycket stor påverkan på undersökningens resultat, vilket kan leda till ett logiskt felslut. Å andra sidan är fördelarna med en jämförande undersökning många. Oväntade samband kan upptäckas och möjligheten att testa sin teori på flera olika fall borde leda till hög validitet. 1.5 Disposition Uppsatsens analysdel kommer att indelas med en presentation av vilka länder som har valts, följt av en kort generell introduktion av utvecklingsländer samt demokratiska institutioner och Freedom Houses rangordning. Därpå följer själva analysen, presenterad land för land. Först kommer den demokratiska situationen i nuläget att undersökas, för att sedan gå över till redogörelsen för gynnsamma och ogynnsamma faktorer under 1900-talet. Den historiska bakgrunden föranleder den jämförande analysen. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning samt en avslutning. 35 Dahl Robert A. (2005), Demokratin och dess antagonister, s. 399, Danmark: Nørhaven Paperback 19

2. Länderna Enligt Freedom House fanns det år 2006 och även 2007 så många som 103 länder i världen som ansågs vara icke fria eller delvis fria. 90 länder klassificerades som demokratiska. 113 av samtliga länder var enligt Världsbanken klassificerade som utvecklingsländer. Av alla dessa har nio stycken fått ta plats i min undersökning, vilka presenteras nedan. De icke- fria länderna är: Pakistan, Vitryssland och Zimbabwe De delvis fria är: Albanien, Etiopien och Filippinerna De fria är: Peru, Senegal och Ukraina 2.1 Utvecklingsländer Världsbanken klassificering av utvecklingsländer baseras på landets bruttonationalinkomst (BNI) per capita. Därefter grupperas länderna enligt tre nivåer; hög inkomst, medelinkomst eller låg inkomst. Medelinkomstländerna delas sedan, i sin tur, in i högre medelinkomst samt lägre medelinkomst. Enligt Världsbanken räknas ett land som utvecklingsland om det ingår i kategorin låg eller medelinkomst. I denna undersökning ingår dock enbart länder med lägre medelinkomst eller låg inkomst. 36 UNDP:s Human Development Index har ett annorlunda tillvägagångssätt för att klassificera utvecklingsländer. Indexet bygger på mänsklig utveckling istället för inkomst, vilket fastställs statistiskt inom tre grundläggande dimensioner; ett långt liv, kunskap samt levnadsstandard, vars mätningar görs på förväntad livslängd, läskunnighet och antalet inskrivna i skolan (från grundskolan till högskolestudier), samt BNP per capita i köpkraftsparitet (PPP) US dollars. Detta resulterar sedan i en rangordning av länderna. Samtliga ickeafrikanska länder, som undersöks i denna uppsats klassas som Medium Human Development-länder. Etiopien, Senegal och Zimbabwe är däremot Low Human Development-länder. 37 Det ska dock påpekas att denna klassifikation snarare är ett komplement till Världsbankens, då tillexempel hög läskunnighet och högt antal inskrivna i skolan avsevärt kan höja rankingen även om landet är mycket fattigt. Undersökningen av antalet inskrivna i skolan är också problematisk då inskrivningen sällan ger en bild av hur många som i verkligheten närvarar vid skolorna. 36 Country classification, http://go.worldbank.org/k2ckm78cc0 World Bank List of economies (April 2007), http://siteresources.worldbank.org/datastatistics/resources/class.xls 37 Human Development Report 2006, http://hdr.undp.org/hdr2006/report.cfm 20

3. Demokratiska institutioner och Freedom Houses rangordning Vad demokratiska institutioner är råder det många och delade meningar om. Det finns så många olika synpunkter på detta att man inte kan täcka in alla komponenter. Därför måste man oundvikligen sålla och välja vad som ska räknas som nödvändiga demokratiska institutioner. Eftersom Dahls teori om polyarkier har valts som analysram kommer av naturliga skäl hans syn på vad demokratiska institutioner är att tillämpas, vilka har presenterat ovan i teoridelen. Dessutom är Dahls uppfattning om vad demokratiska institutioner är i stor utsträckning accepterad som ett korrekt sätt att mäta graden av demokrati. 38 Dahls demokratiska institutioner utgör också, som tidigare nämnts, grunden för Freedom Houses klassificering. Då Freedom Houses undersökningar kommer att utgöra en del i analysen och landets ranking kommer att presenteras återges kriterierna för organisationens rangordning kortfattat i tabellen nedan. Ranking Figur 2 39 Freedom Houses rangording Politiska rättigheter Civila rättigheter 1 Fria, rättvisa val, de valda styr, opposition och/eller Yttrandefrihet, religionsfrihet, församlingsfrihet samt konkurrerande politiska grupper organisationsfrihet 2 Mindre fria än de länder med 1 som ranking. Politisk Relativt fria men har tillskillnad från 1 vissa brister i korruption, våld, diskriminering gentemot sina civila rättigheterna. minoriteter och utländsk eller militärt inflytande som försvagar. 3 Samma problem som återfinns i länder med Förtrycket ökar för varje steg på rankingen men 4 rankning 2, men orättvisa val, enpartidominans, hög länder som erhåller 3-5 har infört censur, politisk militär inblandning återfinns också i dessa länder. terror och försöker förhindra organisationsfrihet. 5 Dock hålls ofta tämligen fria omröstningar. 6 7 Länder som erhåller 6 är länder där militärregimer, enpartisystem, och religiösa hierarkier återfinns. En minimal nivå av politiska rättigheter. Politiska rättigheter är frånvarande eller ickeexisterande. Regimen är av en mycket förtryckande natur. Inbördeskrig kan förekomma liksom extremt våld och krigsherrar som dominerar den politiska makten. Allvarligt begränsad yttrande och organisationsfrihet. Politiska fångar och annan politisk terror. Några få rättigheter kan förekomma. Stater med 7 under civila rättigheter erbjuder i princip ingen frihet åt sina medborgare och rädsla och förtryck karaktäriserar samhället. 4. Empiri och inledande analys I en tudelad analys presenteras, land för land, den politiska situationen idag, vilken också 38 Linde Jonas, Ekman Joakim (2006), Demokratiseringsprocesser. Teoretiska ansatser och empiriska studier, s.19, Lund: Studentlitteratur 39 Freedom House, Methodology, www.freedomhouse.org/template.cfm?page=358&ana_page=298&year=2006 21

reflekterar förekomsten av Dahls demokratiska institutioner. Därefter följer undersökningen av gynnsamma och ogynnsamma faktorer under 1900-talet. Analysen slutar med en jämförelse. 4.1 De ofria länderna Att räknas som ett ofritt land av Freedom House innebär att landet i princip saknar alla institutioner som anses behövas för att uppfylla kraven för en demokrati. Grundläggande politiska rättigheter tillsammans med grundläggande civila rättigheter är systematiskt ignorerade. 40 4.1.1 Pakistan Politiska rättigheter: 6 Civila rättigheter: 5 4.1.1.1 Den politiska situationen idag Befolkningen i Pakistan kan i nuläget inte på ett demokratiskt sätt välja regering. President general Musharraf fortsätter att ha utöva en effektiv kontroll över regeringens struktur sedan han tog makten i en militärkupp 1999. Distriktsförsamlingarna liksom den nationella församlingen avskaffades 1999 och 2002 hölls en omröstning, vars resultat i förhand hade fastställts, för att förlänga presidentens mandatperiod. Ett konstitutionstillägg från samma år hindrar vissa individer från att kandidera i val och innebär också restriktioner för vem som får vara partiledare. Oppositionspartier får utstå trakasserier och hot från regeringsinstanser och säkerhetspolisen. Militärregeringen förbjöd alla offentliga politiska möten, strejker och massmöten 2000. Konstitutionen begränsar rätten till yttrandefrihet när det gäller religion, konstitutionen och militären. Journalister utsätts för attacker och trakasserier, men Pakistan fortsätter trots det att ha några av de mest frispråkiga tidningarna i Sydasien. Militären har dock i allt högre grad börjat använda aggressiva metoder för att tysta kritiska röster inom media. Webbsidor för tidningar blockeras allt som ofta av pakistanskt telekommunikationsmyndigheten. Ickestatliga organisationer tillåts arbeta i Pakistan och kan publicera kritiskt material. Domstolsväsendets autonomi har underminerats av militärregimen och Musharraf har bytt ut ett antal domare och den verkställande makten belönar domare som 40 Freedom in the world 2007, Freedom stagnation and amid pushback against democracy, http://www.freedomhouse.org/uploads/press_release/fiw07_overview_final.pdf 22

utfärdar domstolsbeslut som är till regimens fördel. 41 De demokratiska institutionerna i Pakistan har idag djupa brister. Främst gäller detta yttrande- och församlingsfriheten som har begränsats i konstitutionen. Inte heller uppfyller Pakistan kriteriet för fria och opartiska val, trots att det råder allmän rösträtt. De val som har hållits har dömts ut som riggade och rätten att kandidera har kringskurits genom tillägg i konstitutionen. President Musharraf har inte valts av folket utan har tagit makten genom en kupp och något presidentval för att bekräfta hans position som landet president har inte hållits. Pakistan kan dock framhålla sin ännu tämligen fria massmedia, som har möjligheten att kritisera landet och regimen. Emellertid utsätts både journalister och tidningar för hot och censur, och blockering av Internetkällor förekommer. Nyligen har också toleransen för kritiken minskat drastiskt. 4.1.1.2 Gynnsamma och ogynnsamma faktorer under 1900-talet Pakistan blev ett självständigt land när det brittiska väldet upphörde i Indien 1947. När Indien utropade sig självständigt, gjorde även Pakistan det. Idén till egen stat hade funnits sedan 1930-talet när tanken på en muslimsk stat föddes för att undgå dominansen från den hinduiska befolkningen. Pakistan delades i ett Öst och ett Västpakistan med ett stort indisk territorium som skilde dem åt. Den enande kraften var islam. 1971 efter ett krig mellan de två pakistanska områdena blev Östpakistan självständigt och tog namnet Bangladesh. MDP-samhälle Ekonomin har varit ett omfattande problem under en stor del av Pakistans självständighet. När landet skiljdes från Indien miste det stora delar av industrin. Jordbruket har dominerat näringslivet och sysselsätter ännu runt hälften av den aktiva befolkningen. Militärregimerna har haft en växlande inverkan på ekonomin. Efter den första militärkuppen 1958 skedde en ekonomisk tillväxt, och med kriget mellan Afghanistan och Sovjet under 1980-talet fick Pakistan ekonomiskt stöd, vilket landet också fick efter att ha tagit ställning för USA efter attackerna den 11 september 2001, något som räddade statsfinanserna från sammanbrott. Pakistan har trots problem upplevt en ekonomisk tillväxt mellan 1975-2004 på 2.9 % och på 1.6 % under perioden 1990-2004. Under tiden då landet tillhörde Indien var det politiska partierna som representerade muslimerna bara ett till antalet, Muslim League. Partier har sedan under största delen av självständigheten varit förbjudna. Val har emellertid hållits, men dessa har inte varit 41 Freedom House, Freedom in the world 2006, Pakistan, http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=363&year=2006&country=7033 23