Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Tuvalu 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Tuvalu består av nio små öar i Stilla havet söder om ekvatorn med en befolkning på cirka 11 500 invånare. Landet är en parlamentarisk demokrati och befolkningens mänskliga rättigheter respekteras överlag. Rättsväsendet tillhandahåller effektiva medel för att bemöta enskilda fall av övergrepp. Följande problem på mänskliga rättighetsområdet har dock rapporterats: Social och religiös diskriminering som härstammar från stamsamhället Diskriminering av kvinnor. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Tuvalu har ratificerat två av FN:s sex centrala konventioner om de mänskliga rättigheterna: Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) - men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Konventionen om barnets rättigheter (CRC) - men inte de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
2 Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Tuvalu har inte rapporterat om konventionernas efterlevnad eller tagit emot besök från FN:s specialrapportörer. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Respekten för liv och kroppslig integritet samt förbudet mot tortyr upprätthålls. Fängelseförhållanden uppfyller internationella normer. Regeringen tillåter regelbundna besök av representanter från de lokala kyrkorna. 4. Dödsstraff Lagen förbjuder dödsstraff. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagen förbjuder godtyckligt frihetsberövande och inga fall av övergrepp eller försvinnanden har rapporterats. Arresterade får hållas i förvar i högst 24 timmar utan rättslig prövning. Det finns ett fungerande system för borgen. Anhållna tillförsäkras god kontakt med familjemedlemmar och försvarsadvokat. Lagen förbjuder landsförvisning och medborgare har rätt att resa utomlands och återvända utan restriktioner. Människohandel är förbjudet enligt lag. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättsäkerheten bygger på den dömande maktens oberoende och det brittiska rättssystemets common law. Landet saknar privata advokater. Alla medborgare har fri tillgång till offentlig försvarsadvokat. Försvarsadvokater har uttryckt bekymmer över dröjsmål i rättsystemet. En ombudsman (Peoples lawyer) bevakar generella rättighetsfrågor. Regeringen har tagit till sig av den kritik som framförts av ombudsmannen.
3 7. Straffrihet Landets poliskår på 70 personer lyder under regeringen. Polisen betraktas som professionell och effektiv. Högre tjänstemän undersöker anklagelser om polisövergrepp under övervakning från polischefen. Lagen mot korruption är svag. Det åligger de olika ministerierna att presentera årliga rapporter, men publiceringen har varit sporadisk och ofta obefintlig. Revisionsmyndigheten, som ska ansvara för att bevaka regeringen, saknar parlamentariskt stöd samt tillräckliga resurser. Sedan 2005 genomför parlamentets offentliga redovisningskommitté, under oppositionens ledning, intervjuer med samtliga myndighetschefer. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Den lagfästa yttrande- och tryckfriheten begränsas i praktiken av bristen på ett privat medieutbud. Statsägda Tuvalu Media Corporation (TMC) kontrollerar landets enda radiostation och ett nyhetsbrev som utkommer var fjortonde dag. Efter kritik från MR-aktivister har regeringens inflytande begränsats och den kritiska rapporteringen om regeringen ökat, om än marginellt. Lokala TVsändningar finns inte, men många ser utländsk TV via satellit. Det förekommer ingen inskränkning av internet eller beträffande den akademiska friheten. Regeringen respekterar den lagfästa mötes- och föreningsfriheten. Religionen har ett starkt inflytande i samhället och konstitutionen fastställer att landets lagar ska baseras på kristna principer. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Landet är en parlamentarisk demokrati som blev självständigt inom Samväldet 1978. Den brittiska monarken är statsöverhuvud och representeras av en generalguvernör med främst ceremoniella uppdrag. Parlamentet har en kammare med 15 medlemmar som utses i allmänna val vart fjärde år. Valen betraktas som fria och rättvisa. Åldersgränsen för valdeltagande är 18 år. Parlamentet väljer premiärminister, som i sin tur utser upp till fem ministrar bland de övriga ledamöterna. Premiärministern kan avsättas genom misstroendevotum. Tuvalu saknar egentligt partiväsende. Alla val är personval och ledamöterna representerar främst sina respektive öar. Efter en lagändring 1997 beslutar öråd bestående av lokala ledare på de enskilda öarna i stor utsträckning hur statliga medel ska användas. Öråden har även stort inflytande i rättsliga frågor, där sedvanerätt ges stort utrymme vid
4 sidan av lagboken. Landets åtta största öar administreras av råd bestående av sex personer som också utses i fria och allmänna val vart fjärde år. Kvinnors deltagande i politiken är begränsat. Det har inte förekommit några kvinnliga parlamentariker eller ministrar men antalet högre kvinnliga tjänstemän ökar. Det finns ingen lag om offentlighetsprincip men regeringen är tillmötesgående vid individuella förfrågningar från allmänheten om information. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Flertalet tuvaluaner är självförsörjande genom traditionellt jordbruk och fiske. Den enda registrerade fackföreningen, Tuvalu s Seamen s Union, har drygt 1 000 medlemmar anställda av utländska rederier. Många tuvaluaner arbetar utomlands och de pengar de skickar hem utgör en viktig del av ekonomin. Även om det finns mekanismer för kollektivförhandlingar sätter de få privata arbetsgivarna sina egna lönenivåer. Lagen tillåter förlikning i händelse av arbetskonflikt, men både den privata och offentliga sektorn präglas av samförstånd för att lösa arbetstvister. Strejkrätt finns men strejker har aldrig förekommit. Tuvalu har inte ratificerat någon av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Arbetstagare har dock laglig rätt att, utan att riskera sina anställningar, avstå från arbetssituationer som riskerar att inverka negativt på deras hälsa och säkerhet. Lagen skyddar även utländska arbetare. Lagen kräver att arbetsgivare ska tillhandahålla dricksvatten, sanitära faciliteter samt sjukvård. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tuvaluaner har en medellivslängd på 68 år. Enligt WHO hade 88 procent av befolkningen godtagbar tillgång till sjukvård år 2002. Bristen på rent dricksvatten orsakar hälsoproblem. Diabetes har blivit en vanligare sjukdom bland befolkningen. 12. Rätten till utbildning Skolgång är kostnadsfri och obligatorisk för alla barn upp till 13 års ålder. Efter en åttaårig grundskola fortsätter drygt en tredjedel av eleverna på tvåårigt
gymnasium. Därefter får studenter konkurrera om stipendier för att läsa utomlands eller genomgå yrkesutbildningar. Det regionala University of the South Pacific har en filial i landet. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Tuvaluaner har en bruttonationalprodukt per capita på 1 700 USD (2005). Minimilön bestämts av regeringen och är knappast tillräcklig för att en arbetare ska kunna försörja sig och sin familj med skälig levnadsstandard. Tuvalu är inte listat i FN:s utvecklingsprograms (UNDP:s) lista över mänsklig utveckling för 2007. 5 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Konstitutionens rättighetsstadga gör ingen uttrycklig hänvisning till diskriminering på grundval av kön. Enligt kvinnorättsaktivister förnekas kvinnor därmed fulla konstitutionella fri- och rättigheter. År 2000 inrättades en enhet för kvinnofrågor inom inrikesministeriet. Lagen behandlar i allmänhet män och kvinnor lika. I praktiken innehar kvinnor en underordnad social ställning, begränsad av traditionell sedvana och av lagstiftningen inom vissa områden som arvsrätten. Rapporter om övergrepp mot kvinnor är sällsynta men bristen på statistik försvårar uppskattningen av våld i hemmet. En lag om våld i hemmet saknas. Våldtäkt är brottsligt och bestraffas med minst fem års fängelse. Våldtäkt inom äktenskapet betraktas inte som brottsligt. Prostitution är förbjudet och anses inte utgöra något problem. Kvinnor har visat ett ökat deltagande i vård- och utbildningssektorerna samt ett ökande politiskt engagemang. På den öppna arbetsmarknaden innehar män de mer välavlönade posterna medan kvinnorna innehar större delen av de lågavlönade arbetena inom handel och tjänstesektor. 15. Barnets rättigheter
Regeringen tillhandahåller fri hälsovård åt barn upp till 18 års ålder. Barnarbete förekommer, främst inom den traditionella naturhushållningen inom jordbruk och fiske. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Inga uppgifter finns att tillgå. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Inga uppgifter finns att tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights Commission. 18. Flyktingars rättigheter Lagen tillåter asyl och Tuvalu har antagit 1951 års flyktingkonvention och dess protokoll från 1967. Regeringen saknar dock ett system för att garantera flyktingar skydd. Regeringen samarbetar med FN:s högkommissarie för flyktingfrågor (UNHCR) samt övriga humanitära organisationer. Frågan om asyl och flyktingmottagning har inte aktualiserats under senare år. 19. Funktionshindrades rättigheter Stöd för människor med funktionshinder är begränsat. Det saknas föreskrifter om åtgärder för att öka tillgängligheten för människor med funktionshinder och deras integrering i samhället. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det saknas lokala frivilligorganisationer som enbart arbetar med mänskliga rättigheter. Vissa MR-organisationer såsom det nationella kvinnorådet är verksamma under the Tuvalu Association of Non Governmental Organisations, som främst består av religiösa organisationer. Övriga organisationer verkar fritt utan restriktioner från regeringen, genomför undersökningar och publicerar sina upptäckter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Flertalet FN-organisationer bedriver verksamhet i Oceanien. Verksamheten är inriktad på mänskliga rättigheter, flyktingar, utbildning, hälsa och miljö. 6