Vårdkonsumtionsutveckling i Östergötlands befolkning

Vårdkonsumtionsutveckling i Östergötlands befolkning 2001-2006 Ökning av psykisk ohälsa och komorbiditet samt en relativ minskning av läkarbesök inom primärvården Henrik Magnusson Paul Enthoven Sven Engström Anders Halling Lars Borgquist Institutionen för medicin och hälsa Linköpings universitet 581 83 LINKÖPING Telefon: 013-22 20 00 (vx) Department of Medical and Health Sciences Linköpings universitet SE-581 83 LINKÖPING, SWEDEN Phone: +46 13 22 20 00 Hälsouniversitetet Filosofiska Fakulteten Tekniska högskolan IHS Rapport 2008:1 Linköpings universitet

VÅRDKONSUMTIONSUTVECKLING I ÖSTERGÖTLANDS BEFOLKNING 2001 2006 ÖKNING AV PSYKISK OHÄLSA OCH KOMORBIDITET SAMT EN RELATIV MINSKNING AV LÄKARBESÖK INOM PRIMÄRVÅRDEN Henrik Magnusson Paul Enthoven Sven Engström Anders Halling Lars Borgquist IHS Rapport 2008:1 Denna rapport kan beställas av Åsa Fahlstedt, tel: 013 22 17 54 Omslag: Sussanne A. Larsson, Tomas Hägg och Dennis Netzell Layout: Sussanne A. Larsson Tryckeri: LiU Tryck, Linköpings universitet IHS Rapport 2008:1 ISSN 1652 1994

F.d. Institutionen för hälsa och samhälle ingår sedan den 1 juli 2007 i Institutionen för medicin och hälsa (IMH) vilken är en sammanslagning av olika miljöer som i sin tur representeras av en rad olika specialiserade discipliner. Dessa forskningsdiscipliner spänner mellan så olika områden såsom t.ex. interaktionen mellan samhälle och individers hälsa till experimentell biomedicinsk forskning. Institutionen består av åtta avdelningar vilka har anknytning till de tre fakulteterna den medicinska, filosofiska och tekniska fakulteten vid Linköpings universitet. Institutionen har ca 320 anställda samt ett större antal antagna forskarstuderande. Nedanstående åtta avdelningar ingår i IMH. Avdelningen för: Hälsa och samhälle Kardiovaskulär medicin Läkemedelsforskning Omvårdnad Radiologiska vetenskaper Samhällsmedicin Sjukgymnastik samt Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi Adress: Institutionen för medicin och hälsa Linköpings universitet 581 83 LINKÖPING Besöksadress: IMH Hälsans hus, ingång 15 Vid Universitetssjukhuset Linköping Tel: 013-22 2000 (vx Landstinget i Östergötland - LiÖ) 013-28 1000 (vx Linköpings universitet - LiU) Hemsida: www.imh.liu.se 2

Innehåll INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 3 PSYKISK OHÄLSA I ÖSTERGÖTLAND... 5 Bakgrund... 5 Syfte... 6 Metod och material... 6 Studiepopulation...6 Data...7 Databearbetning...8 Komorbiditet...8 Etik... 9 Statistik... 9 RESULTAT... 10 Nollkonsumenter samt vårdkontakter för personer med F, M och I diagnoser... 10 Besöksfrekvens... 13 Vårddagar... 17 Sjukdomsbörda i befolkningen... 18 Läkemedelsanvändning fördelat på diagnosgrupper... 20 DISKUSSION... 23 REFERENSER... 26 1

Innehåll TABELLFÖRTECKNING Tabell 1. Antal F diagnostiserade personer per 1000 östgötar fördelat på F klass, kön och ålder (2001 och 2006)... 12 Tabell 2. Besök av F diagnostiserade östgötar fördelat på vårdgivare, kön och ålder (2001 och 2006)... 14 Tabell 3. Expedierade antidepressiva läkemedel (N06A) till personer med depressionsdiagnos (F32 F33), andra F diagnoser och övriga år 2006 fördelat på kön och ålder (%)... 21 Tabell 4. Andel individer i respektive grupp som hämtat ut antidepressiva läkemedel (N06A) år 2006 fördelat på kön och ålder (%)... 22 FIGURFÖRTECKNING Figur 1. Andel nollkonsumenter samt F, M och I diagnostiserade östgötar (2001 2006)... 10 Figur 2. Besök per östgöte fördelat på diagnosgrupp (2001 2006)... 13 Figur 3. F diagnostiserade läkarbesök per 1000 F diagnostiserade individer fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård, samt totala antalet läkarbesök av F diagnostiserade individer (2001 och 2006)... 15 Figur 4. Läkarbesök per 1000 individer i befolkningen samt per 1000 F diagnostiserade individer fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård samt kön (2001 och 2006)... 16 Figur 5. Läkarbesök per 1000 östgötar i befolkningen samt per 1000 F diagnostiserade östgötar fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård samt socioekonomisk status (2006)... 17 Figur 6. Vårddagar per östgöte fördelat på diagnosgrupp (2001 2006)... 18 Figur 7. ACG grupper för hela befolkningen. Andel individer i respektive Resursutnyttjande band (2001 och 2006)... 19 Figur 8. ACG grupper för F diagnostiserade. Andel individer i respektive Resursutnyttjande band (2001 och 2006)... 19 Figur 9. Expedierade definierade dygnsdoser (DDD) år 2006 fördelat på diagnosgrupp, kön och ålder... 20 Figur 10. Förhållandet mellan ACG inom primärvården (medelvärde) och sjukhuskostnader per patient (medelvärde) fördelat på respektive vårdcentral (2006).... 24 2

Sammanfattning SAMMANFATTNING Syftet med denna rapport är att beskriva hur vårdkontakterna har utvecklats för några stora sjukdomsgrupper i en definierad del av Östergötlands befolkning under åren 2001 2006. Specifika frågeställningar: Hur ser fördelningen ut mellan primärvård och övrig specialiserad vård avseende vårdkontakter? Finns det samband avseende socioekonomisk tillhörighet och typ av vårdkontakter? Har samsjukligheten, komorbiditeten, och den totala sjukdomsbördan förändrats i befolkningen? Registerdata på individnivå har använts avseende, vårdkontakter (vårdkonsumtion) och läkemedelsanvändning för personer bosatta i Östergötlands län under perioden 2001 till 2006. Data i studien inhämtades från populationsbaserade databaser, nämligen Vårddatalagret i Östergötland (VDL) 2001 2006, befolkningsregistret, en socioekonomisk databas för Östergötland, 2004 2006, samt socialstyrelsens läkemedelsregister för år 2006. Studiepopulationen, dvs. befolkningskohorten, för respektive år under perioden 2001 till 2006 utgjordes av personer som varit bosatta och listade vid en vårdcentral i Östergötland under hela året. Förutom den totala vårdkonsumtionen analyserades vårdkonsumtionen för följande sjukdomsgrupper: psykiatriska sjukdomar (Fdiagnoser, ICD 10 F00 F99), hjärt kärlsjukdomar, (I diagnoser, I00 I99) samt rörelseorganens sjukdomar (M diagnoser, M00 M99). Resultaten visade att andelen personer av befolkningen i Östergötland som tilldelades psykiatriska diagnoser ökade under perioden 2001 till 2006 och utgjorde nästan sju procent år 2006. Personer med rörelseorganens sjukdomar och hjärtkärlsjukdomar var under den studerade tidsperioden dubbelt så många, men deras andel av befolkningen låg på en konstant nivå under perioden. Den totala sjukdomsbördan i befolkningen ökade liksom samsjukligheten. Besöken vid den specialiserade öppna vården i anslutning till sjukhus har under perioden ökat och stod i slutet av perioden för över merparten av vårdbesöken jämfört med besök i primärvård. Personer med ett högt socioekonomiskt index hade färre vårdbesök totalt, men hade relativt fler besök i primärvård jämfört med personer som hade lågt socioekonomiskt index. Av alla personer som erhöll antidepressiv medicinering under 2006 var det knappt 25 procent som fick en depressionsdiagnos samma år. Resultaten av studien väcker frågor och stimulerar till fortsatta studier och fördjupade analyser av vårdkonsumtionens utveckling i en befolkning. Behöver exempelvis primärvårdsinsatserna öka för att hälso och sjukvårdinsatserna totalt sett skall ge ett mera kostnadseffektivt omhändertagande? 3

Sammanfattning I en tid då hälso och sjukvården utsätts för allt hårdare granskning avseende uppföljning av verksamheten samt krav på en kostnadseffektiv organisation blir det angeläget att beskriva och analysera vårdkonsumtionsutvecklingen. De flesta sjukvårdshuvudmän står inför uppgiften att införa nya vårdmodeller där patienten, genom sina val och sin vårdkonsumtion, kommer att styra resursfördelningen. Det blir av stor betydelse att skapa adekvata ersättningssystem. Sannolikt kommer faktorer i sådana system att vara relaterade till vårdkonsumtion. Variabler som använts i denna rapport, som exempelvis samsjuklighet, socioekonomi och relationer mellan primärvård och övrig specialistvård, blir då betydelsefulla att beakta vid uppföljning och styrning av hälso och sjukvård. 4

Psykisk ohälsa i Östergötland PSYKISK OHÄLSA I ÖSTERGÖTLAND Bakgrund Sjukdomspanoramat i Sverige har under det senaste seklet visat på olika sjukdomsgruppers såväl uppgång som tillbakagång. Infektionssjukdomarna dominerade under början av 1900 talet fram till att antibiotika introducerades i större skala på 1950 talet. Därefter minskade deras relativa antal liksom deras anspråk på vårdresurser. Hjärt kärlsjukdomarna är en stor sjukdomsgrupp som uppvisade en uppgång fram till 1970 80 talen. Under senare tid har setts en avplaning och relativ nedgång (Socialstyrelsen 2005). En annan mycket resurskrävande sjukdomsgrupp utgör rörelseorganens sjukdomar som dominerat under en följd av år avseende använda vårdresurser och antal sjukskrivningsdagar (Andersson et al. 2004; SBU 2003). Under det senaste decenniet har personer med psykiatrisk sjukdomsdiagnos samt de med psykosociala sjukdomstillstånd ökat i antal. Flera studier har visat på relativ och total ökning av vårdresurser. Sobocki et al. (2007) fann att kostnaderna för depression fördubblats i Sverige mellan 1997 2005. Bingefors (2001) visade att läkemedelsanvändningen var klart högre hos patienter med depression. Hon visade också på omfattande samsjuklighet mellan exempelvis rörelseorganens sjukdomar och de med psykiska sjukdomstillstånd. Mera detaljerade beskrivningar över förändringar på befolkningsnivå är sparsamma. Hur ändras exempelvis ålders och könsfördelningen bland individer med psykiska besvär och den socioekonomiska fördelningen avseende vårdkonsumtion? Vilka vårdenheter är involverade i vården, primärvård eller annan specialistvård? Det är också sparsamt med beskrivningar av de inbördes relationerna mellan stora sjukdomsgrupper. Hur stor är vårdkonsumtionen för personer med psykisk ohälsa jämfört med personer som har besvär från rörelseorganens? I vilken utsträckning förekommer samsjuklighet, dvs. komorbiditet? Genom att utnyttja det administrativa registret över vårdkonsumtionen för Östergötlands befolkning (Vårddatalagret) samt andra personbaserade register som exempelvis socialstyrelsens läkemedelsregister är det möjligt att mera detaljerat beskriva en vårdkonsumtionsutveckling i en definierad befolkning. Befolkningen i Östergötland utgör ungefär fem procent av Sveriges befolkning och har en i det närmaste identisk ålders och könsfördelning. Detta faktum kan möjliggöra mera generella slutsatser om förhållanden i andra delar av landet. 5

Psykisk ohälsa i Östergötland Syfte Att beskriva hur vårdkontakterna har utvecklats för några stora sjukdomsgrupper i en definierad del av Östergötlands befolkning under åren 2001 2006. Specifika frågeställningar: Hur ser fördelningen ut mellan primärvård och övrig specialiserad vård avseende vårdkontakter? Finns det samband avseende socioekonomisk tillhörighet och typ av vårdkontakter? Hur ser läkemedelsanvändningen ut för olika sjukdomsgrupper, särskilt för gruppen med psykisk ohälsa? Har samsjukligheten, komorbiditeten, och den totala sjukdomsbördan förändrats i befolkningen? Svaren på dessa frågor kan ge underlag till fortsatta analyser, exempelvis vad betyder det i ekonomiska termer om den totala sjukdomsbördan ökar och hur fördelas den över en tidsperiod mellan primärvård och övrig specialistvård? Metod och material Registerdata på individnivå har använts avseende, vårdkontakter (vårdkonsumtion) och läkemedelsanvändning för personer bosatta i Östergötlands län under perioden 2001 till 2006. Studiepopulation Studiepopulationen, dvs. befolkningskohorten, för respektive år under perioden 2001 till 2006 utgjordes av personer som varit bosatta och listade vid en vårdcentral i Östergötland under hela året. Exempelvis utgjordes studiepopulationen 2004 av alla personer som var listade både 30 december 2003 och 30 december 2004. De som flyttat under året har exkluderats medan de som avlidit under året ingår. Befolkningskohorten 2001 och 2006 bestod av 387 590 respektive 406 272 östgötar. Enligt befolkningsregistret ökade befolkningen i länet med 1,4 procent under samma period, från 412 363 till 417 966 östgötar mätt per den 31 december. Det innebär att befolkningskohorten innefattar så gott som alla östgötar. I hela landet ökade befolkningen med 2,3 procent under denna period, från 8 909 128 till 9 113 254 individer (SCB 2007). Samtliga resultat i studien baseras på den ovan definierade studiepopulationen, befolkningskohorterna, vilka anses vara representativa för Östergötlands befolkning. 6

Psykisk ohälsa i Östergötland Data Data i studien inhämtades från populationsbaserade databaser, nämligen Vårddatalagret i Östergötland 2001 2006, befolkningsregistret, en socioekonomisk databas för Östergötland, 2004 2006, samt socialstyrelsens läkemedelsregister för året 2006. I Östergötland fanns tre sjukhus samt 43 vårdcentraler, varav sex drevs i privat regi, under 2006. Vårddatalagret i Östergötland (VDL) VDL är ett administrativt dataregister för Östergötlands läns landsting innehållande individdata på alla personer som haft kontakter med en vårdinrättning i Östergötland under en bestämd tidsperiod. Registret täcker all offentligt driven vård inklusive vård vid de privata vårdcentralerna som finns i länet. Data hämtas via datafiler en gång per månad från alla vårdenheter i länet, med undantag av några privata vårdgivare. Privata vårdgivare är främst sjukhusspecialister som arbetar i öppen vård utanför sjukhus, exempelvis specialister i gynekologi, psykiatri och ortopedi. Vården som utförs av dessa specialister beräknades till cirka 6,3 procent av det totala antalet vårdkontakter. Denna siffra baserades på data från VDL 2007. Vårdkontakter delas upp i besök i öppenvård och inläggningar i slutenvård. En öppenvårdskontakt sker antingen inom primärvården eller vid någon mottagning med anknytning i huvudsak till sjukhus. Öppenvårdsbesök sker hos olika vårdgivarkategorier, inte bara läkare. En inläggning på sjukhus redovisas i vårddagar. En inläggning innefattar minst en vårddag, dvs. även då patienten skrivits in och ut samma dag. Data om vårdkontakterna innehåller förutom kön och ålder också uppgifter om besöksdatum/inläggningsperiod, diagnoser enligt ICD 10 klassificering, vårdenhet och behandlande vårdgivarekategori, t.ex. läkare, sjuksköterska, psykolog. Information om alla som var bosatta i Östergötland och som avlidit under respektive år under perioden 2001 till 2006 inhämtades från ett särskilt register inom vårddatalagret ( VDL master ). Socioekonomiskt index En socioekonomisk uppdelning som utarbetats av Folkhälsovetenskapligt centrum i Östergötland användes (Walter and Eriksson 2008). Indelningen utgår från de geografiska nyckelkodsområden som är kommunernas minsta administrativa områden samt registerdata från SCB. Det finns 942 nyckelkodsområden i Östergötland som vart och ett kan hänföras till en av fem socioekonomiska nivåer. Inkomst, bidrag, utbildning, samt indelning enligt SEI koder (arbetare, tjänsteman, etcetera) är de variabler som ligger till grund för indelningen Varje individ klassificerades i någon av de fem nivåerna. 7

Psykisk ohälsa i Östergötland Läkemedelsregister Läkemedelsanvändning på individnivå för alla länets invånare för perioden 1/7 2005 31/12 2006 inhämtades från socialstyrelsens läkemedelsregister (uppgifter finns tillgängliga från och med juli 2005)(Socialstyrelsen Epidemiologiskt Centrum 2007). Registret innehåller data om uthämtade läkemedel, förskrivare, läkemedelskostnader, mm. Läkemedelsförbrukning beskrivs i definierade dygnsdoser (DDD). Databearbetning Vårdkonsumtion utgörs av vårdkontakter i VDL och beskrevs för kön samt för följande åldersgrupper: 0 14, 15 24, 25 34, 35 44, 45 54, 55 64, 65 74, 75 84, samt 85 år eller äldre. Skillnaden mellan antalet listade personer i VDL samt de personer som hade sökt vård under ett år utgjorde nollkonsumenter, dvs. östgötar som inte sökte vård under respektive år. Förutom den totala vårdkonsumtionen analyserades separat följande sjukdomsgrupper: psykiatriska sjukdomar (F diagnoser, ICD 10 F00 F99), hjärt kärlsjukdomar, (I diagnoser, I00 I99) samt rörelseorganens sjukdomar (Mdiagnoser, M00 M99). En särskild analys gjordes för de elva underklasserna av F diagnoser. Alla individer som någon gång under året hade fått en F diagnos bedömdes tillhöra F gruppen för det året. Samma resonemang gällde för tillhörighet för de andra diagnosgrupperna. En person kunde tillhöra flera diagnosgrupper under samma år. Vårdbesök definierades även efter diagnossättning, t.ex. ett vårdbesök där patienten fick en F diagnos kallas för F diagnostiserat besök. Vårdgivarkategorier grupperades i läkare och annan vårdpersonal, t.ex. arbetsterapeut, kurator, psykolog, sjukgymnast eller sjuksköterska. Läkare inom primärvården är allmänmedicinska specialister och andra läkare inom öppen och sluten vård benämns som övriga specialister. Komorbiditet I denna studie har ACG Case mix instrumentet (Adjusted Clinical Groups) använts för att beskriva komorbiditet. Instrumentet är utvecklat på Johns Hopkins universitet i USA och bygger på studier av Starfield (Starfield et al. 1991), där den bakomliggande hypotesen är att viss komorbiditetsnivå svarar mot ett visst behov av hälso och sjukvårdsresurser. Sammanfattningsvis använder ACG Case mix de diagnoser (enligt ICD 10) som invånarna i Östergötland fått under ett år inom primäroch sjukhusvård. Invånarna placeras sedan i en av 93 ACG grupper enligt en grupperingsalgoritm beroende på deras diagnosers förväntade duration, svårighetsgrad, etiologi, diagnostisk säkerhet och behov av specialiserad vård, där de som hamnat i samma ACG grupp har ett liknade behov av hälso och sjukvårdsresurser. För att analysera hälso och sjukvårdsbehov i Östergötlands slås ACG 8

Psykisk ohälsa i Östergötland grupperna samman till sex resursutnyttjande band (RUB), där 0 betyder inget behov och 5 betyder mycket stort behov av hälso och sjukvårds resurser. ACG Case Mix instrumentet har tidigare använts för att studera komorbiditet i primärvård i Östergötland (Engström et al. 2006) och andra delar av Sverige (Carlsson et al. 2002; Halling et al. 2006). Etik Etiskt tillstånd från den regionala etikprövningsnämnden har erhållits för uppläggning av dataregister (Dnr Ö 147/05 och Dnr: 29/06). Alla data var krypterade och anonyma för författarna. Ytterligare detaljer kring bearbetning av registerdata kan fås via författarna. Statistik Alla data redovisas som deskriptiva data, medelvärde, standarddeviationer, proportioner (antal per 1000). 9

Resultat RESULTAT Nollkonsumenter samt vårdkontakter för personer med F, M och I diagnoser Andelen nollkonsumenterna minskade något under perioden 2001 till 2006, från 29,8 procent till 28,4 procent av Östergötlands befolkning (Figur 1). Med andra ord: andelen av länets befolkning som besökte någon vårdinrättning ökade från 70,2 procent till 71,6 procent under denna period. Andelen vårdkonsumerande kvinnor ökade från 76,8 procent till 79,0 procent medan andelen vårdkonsumerande män under samma period i princip legat stilla runt 64 procent. Stora skillnader mellan kvinnor och män fanns i åldersgrupper 15 54 år (mellan 18 31 procentenheter år 2006). Störst skillnad mellan kön fanns i åldersgruppen 25 34 år, som visade att 82 procent av kvinnorna och 51 procent av männen sökte vård under 2006. Under samma period sågs en ökning från drygt 5 procent till 6,9 procent av befolkningen som erhöll en psykiatrisk diagnos (Figur 1). Andelen M (muskuloskeletala besvär) och I diagnostiserade (hjärt /kärlsjukdomar) östgötar har legat runt 14,5 procent respektive 12 procent av befolkningen under perioden 2001 till 2006. 35 30 29,8 29,3 28,7 29,6 28,5 28,4 Procent av befolkningskohort 25 20 15 10 5 14,2 14,5 14,4 14,5 14,6 14,5 11,6 11,9 11,8 11,7 11,9 11,8 6,8 7,0 6,9 5,4 5,7 5,8 Nollkonsumenter F-diagnostiserade M-diagnostiserade I-diagnostiserade 0 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 1. Andel nollkonsumenter samt F, M och I diagnostiserade östgötar (2001 2006) Under perioden 2001 till 2006 har en större andel kvinnor än män erhållit en psykiatrisk diagnos, t.ex. 82 respektive 57 per tusen östgötar år 2006 (Tabell 1). Det är 10

Resultat främst antalet F diagnostiserade kvinnor i åldersgruppen 25 45 år som ökat, från 67 till 101 per tusen kvinnor. Även de yngsta åldersgrupperna ökade; gruppen 0 14 år uppvisade en fördubbling under perioden. Två dominerande diagnosgrupper kunde urskiljas: F30 (huvudsakligen depression) och F40 (huvudsakligen neurotiska och stressrelaterade tillstånd), vilka tillsammans stod för cirka 41 procent år 2001 och 51 procent år 2006 av alla personer i F gruppen. 11

Resultat Tabell 1. Antal F diagnostiserade personer per 1000 östgötar fördelat på F klass, kön och ålder (2001 och 2006) 2001 2006 F00-F09 F10-F19 F20-F29 F30-F39 F40-F48 F50-F59 F60-F69 F70-F79 F80-F89 F90-F98 F99 Total F00-F09 F10-F19 F20-F29 F30-F39 F40-F48 F50-F59 F60-F69 F70-F79 F80-F89 F90-F98 F99 Total Kön Ålder 0-14 0,0 0,3 0,0 0,2 0,9 0,6 0,0 1,1 4,0 2,9 0,0 9,8 0,0 0,2 0,0 0,1 1,1 0,7 0,1 2,8 11,7 4,9 0,0 19,9 15-24 0,3 4,6 0,8 15,4 19,8 5,6 2,1 1,6 0,6 0,6 0,3 42,5 0,1 5,1 0,6 20,9 28,5 8,8 3,7 3,3 1,5 1,7 0,6 58,6 25-34 0,3 3,2 1,9 27,2 38,9 5,6 3,3 0,4 0,0 0,2 0,3 67,1 0,3 5,2 2,2 44,3 56,4 10,8 7,1 1,3 1,1 1,2 0,8 101,3 35-44 0,3 4,9 3,3 36,3 48,7 5,5 2,6 0,4 0,1 0,0 0,2 84,7 0,6 7,5 4,4 46,5 60,1 7,0 4,7 1,1 0,2 0,6 0,8 105,9 45-54 0,5 5,6 3,0 38,3 41,2 7,6 2,1 0,4 0,0 0,0 0,2 82,4 1,0 9,8 5,9 46,2 50,8 7,4 3,6 0,9 0,3 0,3 0,7 101,9 55-64 1,5 4,5 3,4 36,4 34,0 7,9 1,2 0,3 0,1 0,1 0,1 77,1 1,4 11,1 5,0 40,2 35,6 7,8 1,6 0,5 0,1 0,1 0,6 87,9 65-74 6,1 2,4 3,6 35,5 21,2 10,2 0,6 0,4 0,0 0,0 0,3 71,1 6,6 7,5 4,5 35,2 22,5 8,7 0,6 0,5 0,2 0,2 0,6 75,2 75-84 31,9 1,3 3,7 47,2 22,6 14,7 0,2 0,4 0,1 0,0 0,6 107,5 36,3 3,8 4,2 45,0 24,1 10,5 0,4 0,5 0,1 0,1 1,2 110,2 85-58,2 0,3 4,3 37,7 17,2 10,8 0,4 0,1 0,0 0,0 1,4 117,2 73,1 0,6 3,8 37,2 19,8 9,7 0,2 0,1 0,0 0,0 0,9 131,1 Total 5,9 3,2 2,4 28,1 27,6 6,7 1,5 0,6 0,8 0,6 0,3 66,1 7,1 6,0 3,3 33,6 34,2 7,4 2,7 1,4 2,2 1,2 0,6 82,0 0-14 0,0 0,3 0,0 0,2 0,5 0,8 0,0 1,1 7,1 6,0 0,0 15,3 0,0 0,3 0,0 0,2 0,9 0,5 0,0 3,5 22,1 12,2 0,0 35,8 15-24 0,5 6,0 0,9 6,3 8,8 2,0 0,9 1,2 0,6 1,0 0,1 23,4 0,2 6,6 1,3 9,0 11,8 2,6 1,1 3,2 3,0 3,9 0,6 33,5 25-34 0,7 7,7 3,2 11,9 18,7 2,9 2,6 0,5 0,1 0,3 0,2 39,5 0,1 11,8 3,9 20,5 26,3 4,0 4,7 1,4 1,8 1,8 1,1 58,4 35-44 0,7 11,4 4,7 16,2 22,5 3,7 2,5 0,9 0,2 0,1 0,3 51,5 0,5 14,6 7,7 19,8 27,0 4,0 3,7 1,4 0,9 1,3 0,5 61,8 45-54 0,7 13,2 4,2 18,8 20,1 4,1 1,6 0,3 0,1 0,2 0,3 52,7 1,1 21,4 6,6 24,7 28,1 4,4 2,8 1,3 0,5 1,0 0,7 73,6 55-64 1,9 11,3 2,6 20,2 16,0 4,2 0,8 0,5 0,1 0,1 0,3 49,9 2,5 22,1 4,8 21,7 20,2 4,9 1,5 0,8 0,2 0,2 0,4 66,2 65-74 6,7 6,4 1,5 18,8 10,3 5,9 0,4 0,3 0,1 0,0 0,2 44,8 8,1 15,0 3,2 20,3 9,3 4,5 0,4 0,3 0,1 0,2 0,2 53,7 75-84 24,1 2,7 1,9 25,4 11,2 9,6 0,4 0,2 0,0 0,2 0,3 66,8 34,3 7,7 2,3 26,6 11,5 7,4 0,3 0,5 0,3 0,1 0,3 81,4 85-48,6 1,4 1,4 22,6 9,6 13,8 0,3 0,0 0,0 0,0 0,8 91,5 62,5 3,5 2,8 28,2 9,0 7,9 0,0 0,2 0,0 0,0 0,5 105,3 Total 3,5 7,4 2,4 13,3 13,3 3,7 1,2 0,7 1,4 1,3 0,2 41,1 4,7 12,2 3,8 16,8 17,0 3,7 1,9 1,7 4,4 3,1 0,5 56,8 Man Kvinna Totalsumma 4,7 5,3 2,4 20,7 20,4 5,2 1,3 0,6 1,1 0,9 0,2 53,6 5,9 9,1 3,5 25,2 25,6 5,6 2,3 1,6 3,3 2,2 0,6 69,4 F00 F09: Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar F10 F19: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser F20 F29: Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom F30 F39: Förstämningssyndrom F40 F49: Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom F50 F59: Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer F60 F69: Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna F70 F79: Psykisk utvecklingsstörning F80 F89: Störningar i psykisk utveckling F90 F98: Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid F99: Ospecificerad psykisk störning 12

Resultat Besöksfrekvens Det genomsnittliga antalet besök vid en vårdcentral och/eller annan öppenvårdsmottagning (alla vårdgivarkategorier) per östgöte har i det närmaste legat konstant under perioden 2001 till 2006; 4,8 besök år 2001 och 5,2 besök år 2006 (Figur 2). 16 14 14,0 13,5 14,2 14,2 15,0 14,8 14,8 14,5 14,4 14,5 14,5 14,7 12 10,9 11,3 11,5 11,6 11,6 11,3 Besök per individ 10 8 6 4,8 5,0 5,2 5,2 5,3 5,2 Befolkningen F-diagnostiserade M-diagnostiserade I-diagnostiserade 4 2 0 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 2. Besök per östgöte fördelat på diagnosgrupp (2001 2006) I genomsnitt gjorde en person, som erhållit en psykiatrisk diagnos år 2001, 14,0 besök (alla vårdgivare inkluderade), varav drygt fem av dessa var läkarbesök (Tabell 2). Motsvarande siffror för år 2006 uppgick till 14,8 besök per person, varav 4,7 utgjordes av läkarbesök. Under samma period ökade andelen besök gjorda av personer med F diagnos från 15,6 procent till 19,8 procent av totala antalet besök (ej redovisat i tabell). Besök hos annan vårdgivare än läkare har ökat något under perioden 2001 till 2006. I flertalet åldersgrupper för personer som erhållit en F diagnos var skillnaden i antalet besök mellan kvinnor och män relativt liten. Störst skillnad fanns i åldersgrupperna 15 24 och 65 74 år. Kvinnor i åldergruppen 15 24 år gjorde i genomsnitt drygt 4 besök mer än männen i samma åldergrupp. Män i åldergruppen 65 74 år gjorde i genomsnitt tre besök fler än kvinnor i samma åldergrupp. 13

Resultat Tabell 2. Besök av F diagnostiserade östgötar fördelat på vårdgivare, kön och ålder (2001 och 2006) Kön Total Man Kvinna Besök fördelat på vårdgivare Ålder 2001 2006 Läkare Annan Total Läkare Annan Total 0-14 3,5 3,9 7,4 3,1 6,9 9,9 15-24 5,4 9,1 14,5 4,8 10,7 15,5 25-34 5,2 8,2 13,4 5,1 11,0 16,0 35-44 5,2 8,1 13,3 4,7 9,2 14,0 45-54 5,0 7,5 12,5 4,7 8,8 13,6 55-64 5,1 8,1 13,3 5,3 8,7 14,0 65-74 5,8 8,2 14,0 5,4 11,1 16,5 75-84 5,9 12,8 18,7 5,6 14,2 19,8 85-5,4 14,1 19,5 5,0 13,1 18,1 Total 5,3 9,0 14,4 5,0 10,3 15,3 0-14 3,1 2,7 5,7 2,8 5,5 8,3 15-24 4,0 7,4 11,4 3,7 7,6 11,3 25-34 4,2 8,0 12,2 3,5 10,5 14,0 35-44 4,3 8,2 12,6 4,1 9,0 13,1 45-54 4,7 9,0 13,6 4,4 9,8 14,2 55-64 5,2 8,0 13,1 4,8 8,7 13,5 65-74 5,8 9,7 15,5 6,1 13,3 19,5 75-84 6,3 11,6 17,8 6,2 12,6 18,8 85-5,8 14,4 20,2 5,6 14,7 20,2 Total 4,8 8,6 13,4 4,4 9,7 14,1 0-14 3,2 3,1 6,3 2,9 6,0 8,8 15-24 4,9 8,4 13,3 4,3 9,5 13,8 25-34 4,8 8,1 12,9 4,5 10,8 15,2 35-44 4,9 8,1 13,0 4,5 9,2 13,6 45-54 4,9 8,1 12,9 4,6 9,3 13,8 55-64 5,2 8,1 13,2 5,1 8,7 13,8 65-74 5,8 8,8 14,6 5,7 12,0 17,7 75-84 6,0 12,4 18,4 5,8 13,6 19,4 85-5,5 14,2 19,7 5,2 13,5 18,7 Total 5,1 8,9 14,0 4,7 10,1 14,8 14

Resultat Läkarbesök hos allmänmedicinsk specialist i primärvård jämfört med övriga läkarbesök i öppen vård De besök som gjordes av F diagnostiserade personer och där diagnosen erhölls vid besöket utgjorde cirka en fjärdedel av alla besök som gjordes av F diagnostiserade personer (Figur 3). 6 000 F-diagnostiserade och totalt antal läkarbesök per 1000 F-diagnostiserade individer 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 1 135 319 5 314 4 971 1 011 920 505 457 4 784 756 670 4 421 1 053 372 5 111 907 572 4 746 0 2001 2006 2001 2006 2001 2006 Kvinna Man Total Allmänmedicinsk specialist Övrig specialistvård Läkarbesök totalt Figur 3. F diagnostiserade läkarbesök per 1000 F diagnostiserade individer fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård, samt totala antalet läkarbesök av F diagnostiserade individer (2001 och 2006) Under perioden 2001 till 2006 skedde en utveckling mot allt fler läkarbesök i den öppna sjukhusvården jämfört med besök hos allmänmedicinsk specialist i primärvården (Figur 4). De enskilda sjukdomsgrupperna; psykiska sjukdomar, hjärt /kärlsjukdomar samt rörelseorganens sjukdomar minskade sin relativa andel läkarbesök i primärvården. Östergötlands befolkning har totalt under femårsperioden minskat andelen läkarbesök i primärvården från 52,5 procent till 48,6 procent av totala antalet läkarbesök. 15

Resultat 3 500 F-diagnostiserade 3 000 Läkarbesök per 1000 individer 2 500 2 000 1 500 1 000 Befolkningen 2 988 2 326 2 513 2 379 2 404 2 379 1 948 2 473 2 765 2 346 2 282 2 464 500 1 258 1 088 1 149 1 157 922 882 841 946 1 091 985 996 1 052 0 2001 2006 2001 2006 2001 2006 2001 2006 2001 2006 2001 2006 Kvinna Man Total Kvinna Man Total Allmänmedicinsk specialist Övrig specialistvård Figur 4. Läkarbesök per 1000 individer i befolkningen samt per 1000 F diagnostiserade individer fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård samt kön (2001 och 2006) De allra äldsta personerna med F diagnos (d.v.s. över 84 år) gjorde i hög utsträckning besök i primärvården. Deras primärvårdsandel av läkarbesök har legat mellan 57 59 procent av alla läkarkontakter under tidsperioden 2001 till 2006. De personer som hade högst socioekonomiskt index gjorde relativt fler besök i primärvård i förhållande till besök i specialistvård vid sjukhus (Figur 5). 16

Resultat 3 000 F-diagnostiserade 2 500 Läkarbesök per 1000 individer 2 000 1 500 1 000 Befolkningen 2 252 2 814 2 307 2 436 2 237 2 398 2 273 2 184 2 359 2 197 500 1 120 1 228 1 082 1 105 974 983 913 957 877 904 0 Lägsta Näst lägsta Mellersta Näst högsta Högsta Lägsta Näst lägsta Mellersta Näst högsta Högsta Socioekonomisk status Allmänmedicinsk specialist Övrig specialistvård Figur 5. Läkarbesök per 1000 östgötar i befolkningen samt per 1000 F diagnostiserade östgötar fördelat på allmänmedicinsk specialist och övrig specialistvård samt socioekonomisk status (2006) Vårddagar Antalet vårddagar per individ inom slutenvård visar en avtagande tendens under perioden 2001 till 2006 i samtliga diagnosgrupper, men framförallt i gruppen F diagnostiserade östgötar. Flest vårddagar nyttjades av F och I diagnostiserade östgötar, med 2,8 respektive 3,3 dagar per individ år 2006 (Figur 6). Det genomsnittliga antalet vårddagar per individ i befolkningen minskade från 0,9 dagar under 2001 till knappt 0,7 dagar 2006. Kvinnor har under hela perioden haft fler vårddagar än män (ej redovisat i tabell). För kvinnorna minskade antalet vårddagar från knappt 1,0 till 0,7 under perioden. Samtidigt minskade antalet vårddagar för män från 0,8 till 0,6 dagar per individ. Figur 6 visar att F och I diagnostiserade patienter under hela perioden nyttjade betydligt fler vårdagar än M diagnostiserade patienter. Antalet nyttjade vårddagar bland F diagnostiserade har minskat mest, med cirka 1,5 dagar per individ. Motsvarande siffror för I och M diagnostiserade var 0,7 respektive 0,3 dagar per individ. Noterbart är att antalet vårdplatser i länet minskade från 1325 platser till 1053 under perioden 2001 till 2006, vilket delvis kan förklara nedgången. Däremot minskade inte antalet vårdplatser inom psykiatrin under motsvarande period, med undantag för Vuxenpsykiatriska kliniken i östra länsdelen som minskade med åtta vårdplatser (Landstinget i Östergötland 2006) 17

Resultat 5 4,28 4 4,03 3,98 3,99 3,74 3,65 3,45 3,33 3,30 Vårddagar per individ 3 2 1,85 1,81 1,68 3,18 2,97 2,83 1,54 1,53 1,54 Befolkningen F-diagnostiserade M-diagnostiserade I-diagnostiserade 1 0,89 0,87 0,77 0,72 0,69 0,67 0 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Figur 6. Vårddagar per östgöte fördelat på diagnosgrupp (2001 2006) Flest vårddagar nyttjade F diagnostiserade män i åldersgrupperna 75 84 och 85 med 7,0 respektive 7,7 vårddagar per patient under 2006. De följdes av M respektive I diagnostiserade män i åldersgruppen 85 med 6,2 respektive 6,1 vårddagar per patient. Bland kvinnor hade de F diagnostiserade kvinnorna i åldersgrupperna 75 84 och 85 tillsammans med I diagnostiserade kvinnor i åldergruppen 85 högst antal vårddagar med över 5,5 vårddagar per patient år 2006. M diagnostiserade kvinnor i åldersgruppen 85 hade 5,0 vårddagar under samma år. Sjukdomsbörda i befolkningen Figur 7 visar hur befolkningen är fördelad i de sex resursutnyttjande banden (RUB). Vid en jämförelse mellan år 2001 och år 2006 fanns en påtaglig ökning av sjukdomsbördan i befolkningen enligt ACG grupperingen. De tyngsta klasserna (RUB 3 5) med högst komorbiditet ökade med sammanlagt två procentenheter under denna period. Andelen individer som under respektive år inte erhöll någon diagnos (RUB 0) minskade med nästan 4 procentenheter. Denna grupp bestod främst av nollkonsumenter men även av patienter som inte gjorde några läkarbesök. Noterbart är att komorbiditeten bland kvinnor ökade i betydligt större utsträckning än komorbiditeten bland män. Andelen kvinnor i RUB 0 minskade med nästan sju procentenheter under perioden 2001 till 2006. 18

Resultat 45 40 38,2 35 34,3 Procent av befolkningen 30 25 20 15 13,1 23,3 22,5 15,5 23,0 23,7 10 5 0 2,3 2,8 0,5 0,8 0 1 2 3 4 5 0 1 2 3 4 5 2001 2006 Resursutnyttjande band Figur 7. ACG grupper för hela befolkningen. Andel individer i respektive Resursutnyttjande band (2001 och 2006) En liknande utveckling med ökning av sjukdomsbördan ses också för de F diagnostiserade patienterna (Figur 8). I de två grupper med störst sjukdomsbörda (RUB 4 och 5) ökade andelen patienter med totalt sett två procentenheter. ACGgrupperingen innebär att personer med F diagnos hamnar i minst i RUB 2 eller högre. 70 60 63,4 60,7 Procent av F-diagnostiserade 50 40 30 20 10 0 22,1 22,6 11,1 11,9 3,4 4,8 0,0 0,0 0,0 0,0 0 1 2 3 4 5 0 1 2 3 4 5 2001 2006 Resursutnyttjande band Figur 8. ACG grupper för F diagnostiserade. Andel individer i respektive Resursutnyttjande band (2001 och 2006) 19

Resultat Läkemedelsanvändning fördelat på diagnosgrupper Enligt läkemedelsregistret hämtade knappt 62 procent (251 679 individer) av befolkningen ut läkemedel år 2006. Totala kostnaden för dessa läkemedel uppgick till drygt 1 miljard kronor, vilket innebär cirka 2 500 kr per person. Totalt expedierades ca 230,7 miljoner definierade dygnsdoser (DDD) år 2006, vilket innebär ett genomsnitt på 568 DDD per östgöte (Figur 9). Drygt 58 procent (ca 135 miljoner DDD) av totala antalet DDD utgjorde läkemedel utskrivna till kvinnor. Kvinnor hämtade i genomsnitt ut ett större antal DDD per individ jämfört med män, 665 respektive 470. Samma tendens ses i samtliga diagnosgrupper förutom I diagnostiserade, där skillnaden mellan kvinnor och män endast är 15 DDD. Antalet DDD per individ ökade med ålder. Enligt läkemedelsregistret hämtade 25 932 F diagnostiserade patienter ut läkemedel under 2006 till en kostnad av drygt 162 miljoner kronor, vilket utgjorde cirka 16 procent av den totala läkemedelskostnaden. Det totala antalet DDD som hämtades ut av F diagnostiserade östgötar uppgick till ca 36,8 miljoner DDD, vilket innebär ett genomsnitt på 1 267 DDD per individ. 2500 2000 DDD per individ 1500 1000 2 065 2 050 2 058 Befolkningen F-diagnostiserade M-diagnostiserade I-diagnostiserade 500 1 340 1 322 1 163 1 079 1 267 1 224 665 470 568 0 Kvinna Man Total Figur 9. Expedierade definierade dygnsdoser (DDD) år 2006 fördelat på diagnosgrupp, kön och ålder Tabell 3 visar förskrivningsmönster av antidepressiva medel (N06A). Av totala mängden expedierade antidepressiva medel år 2006, hämtades 24,3 procent ut av personer som fått en depressionsdiagnos (F32 F33) samma år. Nästan 76 procent förskrevs således till individer som under 2006 erhållit annan diagnos. Dock var det 44,6 procent av de som tagit ut antidepressiva läkemedel som hade fått en F diagnos. 20

Resultat Tabell 3. Expedierade antidepressiva läkemedel (N06A) till personer med depressionsdiagnos (F32 F33), andra F diagnoser och övriga år 2006 fördelat på kön och ålder (%) Kön Kvinna Man Total Ålder Befolkningen F-diagnostiserade F32-F33 Andra F Totalt F Övriga* 0-14 0,0 23,7 23,7 76,3 15-24 34,7 30,0 64,6 35,4 25-34 37,1 28,1 65,1 34,9 35-44 28,1 22,7 50,8 49,2 45-54 24,6 18,1 42,8 57,2 55-64 21,1 15,3 36,4 63,6 65-74 20,7 13,3 34,0 66,0 75-84 19,8 17,1 36,9 63,1 85-14,2 16,4 30,6 69,4 Total 24,0 18,9 42,9 57,1 0-14 0,0 29,7 29,7 70,3 15-24 34,4 29,8 64,2 35,8 25-34 32,3 30,9 63,3 36,7 35-44 26,5 29,3 55,8 44,2 45-54 27,2 25,7 52,9 47,1 55-64 23,2 21,0 44,2 55,8 65-74 22,6 14,8 37,4 62,6 75-84 20,3 17,2 37,5 62,5 85-17,0 15,6 32,6 67,4 Total 25,1 23,2 48,2 51,8 0-14 0,0 26,7 26,7 73,3 15-24 34,6 29,9 64,5 35,5 25-34 35,4 29,1 64,5 35,5 35-44 27,6 24,9 52,4 47,6 45-54 25,5 20,6 46,1 53,9 55-64 21,8 17,2 38,9 61,1 65-74 21,3 13,8 35,1 64,9 75-84 19,9 17,2 37,1 62,9 85-14,9 16,2 31,1 68,9 Total 24,3 20,3 44,6 55,4 * Befolkningen exkl. F diagnostiserade I Tabell 4 redovisas andelen individer i respektive grupp som hämtat ut antidepressiva läkemedel (N06A) 2006. Totalt hämtade ca 83 procent av de som erhållit en depressionsdiagnos år 2006 också ut antidepressiva läkemedel samma år. Andelen förskrivningar av antidepressiva läkemedel till depressionsdiagnostiserade patienter visar en tydlig ökning med ålder, både vad gäller män och kvinnor. I gruppen övriga hämtade under fem procent, ca 17 000 patienter, ut antidepressiva läkemedel 2006. 21

Resultat Tabell 4. Andel individer i respektive grupp som hämtat ut antidepressiva läkemedel (N06A) år 2006 fördelat på kön och ålder (%) Kön Kvinna Man Total Ålder F-diagnostiserade F32-F33 Andra F Övriga* Befolkningen 0-14 0,0 1,5 0,1 0,1 15-24 71,1 30,3 1,5 4,0 25-34 75,9 39,3 3,3 8,4 35-44 79,2 41,9 6,5 11,8 45-54 83,0 40,5 8,7 13,7 55-64 85,3 38,6 9,5 13,6 65-74 89,4 37,5 9,2 12,8 75-84 91,4 43,0 12,7 17,9 85-94,0 39,3 18,4 23,1 Total 82,6 37,0 6,4 10,2 0-14 0,0 0,9 0,1 0,1 15-24 73,8 20,4 0,6 1,7 25-34 75,3 33,6 1,7 4,3 35-44 82,5 35,7 2,5 5,4 45-54 83,9 31,6 3,3 6,5 55-64 84,3 28,0 3,8 6,4 65-74 90,5 26,6 4,4 6,7 75-84 91,0 30,9 7,1 10,4 85-93,0 28,4 10,9 14,4 Total 83,1 26,2 2,6 4,8 0-14 0,0 1,1 0,1 0,1 15-24 71,9 26,1 1,0 2,8 25-34 75,7 36,9 2,4 6,3 35-44 80,2 39,3 4,4 8,5 45-54 83,3 36,3 5,9 10,0 55-64 84,9 33,5 6,6 10,0 65-74 89,8 32,8 6,9 9,9 75-84 91,3 38,4 10,3 14,7 85-93,7 36,2 15,8 20,2 Total 82,7 32,2 4,5 7,5 * Befolkningen exkl. F diagnostiserade 22

Diskussion DISKUSSION Andelen personer av befolkningen i Östergötland som tilldelades psykiatriska diagnoser ökade under perioden 2001 till 2006 och utgjorde nästan sju procent år 2006 dvs. närmare 29 000 personer. Personer med rörelseorganens sjukdomar respektive hjärt kärlsjukdomar var under den studerade tidsperioden dubbelt så många. Deras andel av befolkningen låg dock på en konstant nivå under perioden. Den totala sjukdomsbördan i befolkningen ökade liksom samsjukligheten. Besöken vid den specialiserade öppna vården i anslutning till sjukhus har under perioden ökat och stod i slutet av perioden för över merparten av vårdbesöken jämfört med besök i primärvård. Personer med ett högt socioekonomisk index hade färre vårdbesök totalt, men hade relativt fler besök i primärvård jämfört med personer som hade lågt socioekonomiskt index. Av alla personer som erhöll antidepressiv medicinering under 2006 var det endast knappt 25 procent som fick en depressionsdiagnos samma år. Tidigare studier har liksom denna studie visat en ökning av antalet psykiatriska sjukdomstillstånd under senare år. Detta har särskilt gällt yngre personer och kvinnor i synnerhet (Sobocki et al. 2007). Dock visade exempelvis Lundbystudien att incidensen i psykisk ohälsa inte har ökat i den landsbygdskohort som följts under de senaste 50 åren (Nettelbladt et al. 2008). Ökningen av vårdkontakterna i Östergötlands befolkning har främst skett inom den specialiserade öppna sjukhusvården. Denna har nu fler vårdkontakter än primärvården, vilket går emot hälsopolitiska avsikter och satsningar. Detta skulle kunna innebära att kostnaderna ökat mer än de skulle ha gjort om vården utförts på primärvårdsnivå. Preliminära resultat från våra datakörningar visar att ett ytterligare besök i primärvård minskar den totala hälso och sjukvårdskostnaden med cirka 1000 kr per individ. Resultaten av studien väcker frågor och stimulerar till fortsatta studier och fördjupade analyser av vårdkonsumtionsutvecklingen i befolkningen. Behöver exempelvis primärvårdsinsatserna öka för att hälso och sjukvårdinsatserna totalt sett skall ge ett mera kostnadseffektivt omhändertagande? Antalet personer som fick farmakologisk depressionsbehandling hade i 75 procent av fallen andra diagnoser än en depressionsdiagnos. Hur ser vårdkonsumtionen ut för personer som både erhållit antidepressiv behandling och en depressionsdiagnos jämfört med de som inte erhållit en sådan diagnos men fått antidepressiv behandling? Det är angeläget att kunna förutsäga den totala vårdkonsumtionen för olika sjukdomsgrupper. Vårdkonsumtionen kan med hjälp av våra datauppgifter beskrivas i monetära enheter som exempelvis kostnader per patient, KPP. Viktiga faktorer som påverkar vårdkonsumtion i befolkningen är ålder och kön samt socioekonomiska 23

Diskussion förhållanden. Sjukligheten i befolkningen har också betydelse och kan uttryckas med hjälp av ACG grupperingen, uttryckt i vårdtyngdsvikter eller i RUB grupper. Även vårdens organisation har betydelse för vårdkonsumtionens fördelning. Ett sätt att uttrycka detta i kvantitativa termer är att ange relationen mellan det totala antalet läkarbesök i primärvård i förhållande till totala antalet läkarbesök (i både sjukhusvård och primärvård). Ytterligare ett sätt är att ange förhållandet mellan läkarbesök och det totala antalet besök (som både innehåller läkarbesök och besök hos övrig vårdpersonal). I en kommande studie avser vi att skapa en modell i ett försök att förutsäga total vårdkonsumtion med hjälp av variabler som uttrycker sjukdomsbörda, socioekonomi och vårdorganisation. Vårdtillfällena och vårdkonsumtion kan på individnivå också beskrivas för varje vårdenhet. I vilken utsträckning tar respektive vårdcentral hand om sina listade patienter? Detta kan exempelvis illustreras genom att vårdcentralerna placeras i ett diagram som på ena axeln visar gruppering av primärvårdsacg och på den andra axeln KPP för sjukhuskostnaderna. Se figur 10 nedan. Detta är ett sätt att visa på täckningsgraden för vårdcentraler som kommer att förfinas i en kommande studie. 16000 14000 Sjukhuskostnad per patient (medelvärde) 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 ACG Primärvård - National Unscaled Concurrent Weight (medelvärde) Vårdcentral (utifrån patienters listning) Figur 10. Förhållandet mellan ACG inom primärvården (medelvärde) och sjukhuskostnader per patient (medelvärde) fördelat på respektive vårdcentral (2006). Det finns metodologiska styrkor och svagheter med registerdata (Wiréhn 2007). En styrka är tillgängligheten till data samt att verksamheten skildras utan störningar av datainsamlingen. En annan fördel med registerdata är att man, med hjälp av identifikationsnummer (baserat på t ex personnummer), kan sammankoppla uppgifter med andra register (t ex Läkemedelsregistret, SCB data om socioekonomi och 24

Diskussion KPP data). Möjligheten att följa befolkningens vårdkonsumtion och sjuklighet över tid är en stor styrka i VDL och liknande registerdata. En svårighet med registerdata är att de oftast är insamlade för andra syften än de som gällt för vårt forskningsprojekt. Detta har krävt en del bearbetningar av data. Befolkningskohorten som använts i denna studie beskrivs i metodavsnittet. Utflyttade och inflyttade i länet under respektive kalenderår har exkluderats från befolkningskohorterna. Vårdkontakter gjorda av patienter från andra län har exkluderats liksom de 4 000 nyfödda varje år. Årligen avlider cirka 4 000 personer i länet. Dessa personer har inkluderats i befolkningskohorterna. De har en relativt hög sjuklighet och vårdkonsumtion i jämförelse med nyfödda vilket kan skapa en viss skevhet i materialet. Kohorterna för de olika åren (2001 2006) varierar något i storlek, från 387 590 till 406 272 personer. Detta innebär (enligt SCB:s befolkningsregister) att kohorterna innefattar mellan 94 procent (år 2001) och 97 procent (år 2006) av Östergötland befolkning. Skillnaden beror framförallt på att antalet registrerade listade östgötar varierar. Kohorterna kan anses vara representativa för Östergötlands befolkning. En svaghet är att vårddatalagret (VDL) saknar uppgifter för privata vårdgivare på individnivå under den studerade perioden. Dock kommer uppgifter om privat vårdkonsumtion att finnas tillgängliga från 2007. Data har krävt bearbetning innan analys har kunnat genomföras och varje analys kräver olika bearbetning av dataregistret. Varje kontakt med vården representeras av en rad i VDL, vilket medfört att data slagits samman för att erhålla information på individnivå. Ett annat metodproblem är den varierande kvaliteten vad det gäller diagnossättning. Alla diagnoser är inte ICD 10 diagnoser i VDL. I den utsträckning det varit möjligt har diagnoserna kodats till ICD 10 diagnoser. Kvaliteten i diagnossättning har dock förbättrats från 2001 till 2006. I en tid då hälso och sjukvården utsätts för allt hårdare granskning avseende uppföljning av verksamheten samt krav på en kostnadseffektiv organisation blir det angeläget att beskriva och analysera vårdkonsumtionsutvecklingen. De flesta sjukvårdshuvudmän står inför uppgiften att införa nya vårdmodeller med patienten som genom sina val och sin vårdkonsumtion kommer att styra resursfördelningen mellan exempelvis primärvård och övrig specialistvård. Ersättningssystemets utformning påverkar i hög grad vårdkonsumtionen och fördelningen mellan vårdgivare. Det har därför stor betydelse framöver att skapa och finna faktorer som är relaterade till vårdkonsumtion och som kan förutsäga denna. Vi tror att de variabler som använts här blir än viktiga att utgå ifrån vid uppföljningen och styrningen av hälso och sjukvård. 25

Referenser REFERENSER Andersson, A., Carlsson, P., Lundborg, M. and Gunnarson, A., Ohälsans kostnader. Kartläggning av vårdutnyttjande för olika sjukdomsgrupper i Östergötland, 2004. Bingefors, K., Depression och hög konsumtion av läkemedel går hand i hand, Läkartidningen, 98 (2001) 4329-30. Carlsson, L., Borjesson, U. and Edgren, L., Patient based 'burden-of-illness' in Swedish primary health care. Applying the Johns Hopkins ACG case-mix system in a retrospective study of electronic patient records, Int J Health Plann Manage, 17 (2002) 269-82. Engström, S.G., Carlsson, L., Östgren, C.J., Nilsson, G.H. and Borgquist, L.A., The importance of comorbidity in analysing patient costs in Swedish primary care, BMC Public Health, 6 (2006) 36. Halling, A., Fridh, G. and Ovhed, I., Validating the Johns Hopkins ACG Case-Mix System of the elderly in Swedish primary health care, BMC Public Health, 6 (2006) 171. Landstinget i Östergötland, Landstingsfakta 2006. Statistikbilaga till årsredovisningen 2006. http://www.lio.se, Linköping, 2006. Nettelbladt, P., Bogren, M. and Mattisson, C., Lundbystudien har uppdaterats med ny fältundersokning. Unikt projekt tyder på att den psykiska ohälsan inte ökat de senaste 50 aren., Läkartidningen, 105 (2008) 34-8. SBU, Sjukskrivning orsaker, konsekvenser och praxis. En systematisk litteraturöversikt, 2003. SCB, Statistiska Centralbyrån Befolkningsstatistik Sverige 2007. Statistics Sweden, Örebro, Sweden, 2007. Sobocki, P., Lekander, I., Borgström, F., Ström, O. and Runeson, B., The economic burden of depression in Sweden from 1997 to 2005, Eur Psychiatry, 22 (2007) 146-52. Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2005, Stockholm, 2005, 395 pp. Socialstyrelsen Epidemiologiskt Centrum, Läkemedelsregister 2005-2006, 2007. Starfield, B., Weiner, J., Mumford, L. and Steinwachs, D., Ambulatory care groups: a categorization of diagnoses for research and management, Health Serv Res, 26 (1991) 53-74. Walter, L. and Eriksson, E., A socio-economic classification of small areas in the county of Östergötland, Centre for Public Health Sciences, County Council of Östergötland, Report 2008:2, Linköping, 2008. Wiréhn, A.-B., A data-rich world: population-based registers in healthcare research, Linköping dissertations on health and society, 10, Department of Medicine and Health Sciences Linköping University, Linköping, 2007, pp. 76. 26