Diagnossättning och registrering av diagnoskoder i primärvården inför införandet av ACG. Lizabeth Bellander

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Diagnossättning och registrering av diagnoskoder i primärvården inför införandet av ACG. Lizabeth Bellander 2013-10-29"

Roger Oskar Hansson
för 9 år sedan
Visningar:

1 1 Diagnossättning och registrering av diagnoskoder i primärvården inför införandet av ACG Lizabeth Bellander

2 2 Beskrivning av ACG ACG står för Adjusted Clinical Groups och det är ett system för att beskriva sjukdomsbördan i en befolkning. Systemet innebär att individerna i en befolkning grupperas in i olika ACG utifrån sina registrerade diagnoser. Fokus i ACG-systemet ligger på individens samlade sjukdomsbörda där antalet diagnoser och sjukdomsgrad ligger till grund för grupperingen. Systemet innebär att alla diagnoser grupperas in i olika ADG-grupper (Aggregated Diagnosis Groups) utifrån fem faktorer som speglar diagnosens resursåtgång: 1. Varaktighet 2. Allvarlighet 3. Säkerhet i diagnossättning 4. Etiologi 5. Behov av specialiserad vård Det finns 34 ADG-grupper och dessa är byggstenar i ACG. En individ placeras i en ACG baserad på hans eller hennes speciella kombination av ADG:s och för vissa grupper även beroende av ålder och kön eftersom resursutnyttjandet för vissa diagnoser är beroende av dessa faktorer. Det resulterar i att individerna i en given ACG har ett likartat mönster av sjuklighet och därmed också förväntad resurskonsumtion under ett givet år. ACG-systemet bygger på kliniska observationer där principen har påvisats att personer med 5 eller fler diagnoser tenderar att vara mycket mer resurskrävande än personer med 1-2 diagnoser. Systemet är utvecklat vid Johns Hopkins Universitetet i Baltimore USA och det används inom många hälso- och sjukvårdsorganisationer över hela världen, dels för att beskriva befolkningens sjukdomsbörda och dels för att ersätta vårdgivare för deras insatser. En studie från Landstinget Blekinge, gjord av Andrzej Zielinski, Maria Kronogård, Håkan Lenhoff and Anders Halling, BMC Public Health, 2009, visar att ålder och kön bara kan förklara cirka 15 procent av variationerna i individers resursförbrukning. Vid användning av ACG blir dock förklaringsgraden betydligt högre, cirka 60 procent. Den aktuella svenska viktlistan bygger på Östgötska KPP-data (Kostnad Per Patient) från år

Fokus i ACG-systemet ligger på individens samlade sjukdomsbörda där antalet diagnoser och sjukdomsgrad ligger till grund för grupperingen.

3 3 Diagnoser i Primärvård Bakgrund Vid samtliga läkarbesök eller besök hos annan vårdgivare på vårdcentral skall en eller flera diagnoser registreras. Diagnos används som ett begrepp för enskilda hälsorelaterade problem, det vill säga även problem som inte är sjukdomar och innefattar även symtom, onormala fynd, besvär, hälsorelaterade problem och sociala förhållanden, vilket är särskilt aktuellt att använda i primärvård. Diagnoser kan även registreras vid indirekta vårdkontakter telefon eller administrativ kontakt) där vårdgivaren vidtagit en åtgärd kopplat till ett hälsorelaterat problem. Sjuksköterska i telefonrådgivning (skilj från ovan) ska inte sätta diagnos. Beslut har tagits om ett för Östergötland nytt ersättningssystem i Primärvård baserat på ACG, dvs hur diagnoser sätts och att det görs på ett enhetligt sätt blir viktigt inte bara ur kvalitetssynpunkt utan även för enhetens ekonomi. Vår rekommendation är att som tidigare fortsätta använda Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997 Primärvård (KSH97-P) vilken är uppdaterad senast dec Syfte Syftet med detta dokument är att ge bättre underlag till att diagnoserna sätts på ett optimalt och så enhetligt sätt som möjligt så att utfallet blir jämförbart mellan vårdcentralerna. Generella principer Vad skall klassificeras/diagnossättas? Påvisad sjukdom Det eller de sjukdomstillstånd som avhandlas vid besöket eller har betydelse för bedömning och ställningstagande (t.ex. KOL diagnosen för patient som söker för luftvägssymtom) Symtom, hälsoproblem Om diagnos inte kan ställas vid vårdkontakten kodas med en (eller flera) symtomdiagnoser. Andra behov av att söka vård Pat som söker för administrativ eller hälsofrämjande åtgärd (vaccination, intyg dock ej vanligt sjukintyg som då är kopplat till sjukdom etc.) Klassificering skall då ske med kod ur Z-kapitlet. Fristående problem Varje fristående problem skall normalt diagnossättas med endast en kod (t.ex. har diagnosen ÖLI satts innefattar det symtom som halsont, hosta etc. och skall inte kodas med flera symtomdiagnoser). 3

sociala förhållanden, vilket är särskilt aktuellt att använda i primärvård.

4 4 Vad skall inte klassificeras/diagnossättas? Aktuell sjukdom som inte varit föremål för vård eller behandling Om patienten har en eller flera aktuella sjukdomar skall de diagnossättas endast om de medfört ställningstagande, utredning eller behandling. Symtom som ingår som del i sjukdom Se under fristående problem. Om ett kliniskt viktigt följdtillstånd eller komplikation föranleder separat utredning eller behandling skall det registreras som ett separat hälsoproblem och diagnossättas. Misstänkt sjukdom Misstänkt men ej påvisad sjukdom där skall det/de viktigaste symtomen eller problemen kodas men ej sjukdomen om den inte är fastställd. Åtgärder Skall inte kodas med diagnosklassifikation. Om åtgärd kodas är det med KVÅ kod. Allmänt Diagnoskoden skall inte ändras i efterhand om det framkommer ytterligare information som gör att en specifik diagnos kan ställas. Diagnossättningen skall avse de bedömningar som görs vid tiden för besöket och som gjordes utifrån den information som då fanns tillgänglig. Vid ny information som gör att diagnosen specificeras, görs en ny anteckning. När tidigare känd sjukdom kan förklara symtomen, besvären pat söker för skall den sjukdom anges som diagnos. Om sjukdom inte kan påvisas skall det eller de symtom, besvär eller problem som läkaren anser vara väsentliga utifrån den samlade kliniska bedömningen anges som diagnos. Kodning av sjukdom som diagnos skall endast göras om läkaren konstaterat utifrån klinisk bedömning eller utredning att sjukdom föreligger. Om patientens symtom har upphört, utan att någon diagnos kunnat ställas, skall koden Z03.- (Medicinsk bedömning för misstänkt sjukdom) sättas, kvartstår symtom skall symtomdiagnos sättas. När utredning pågår skall dominerande symtom anges som diagnos så länge sjukdom inte är konstaterad. Z-koder Z-koder används ibland felaktigt, som ett sätt att klassificera åtgärder som utförs (t.ex. vanligt sjukintyg). Viktigt att skilja på patientens hälsoproblem och åtgärder som utförts. Vid kontrollbesök för utläkt sjukdom anges diagnoskoden Z09.-P omedelbart följd av diagnoskoden för den sjukdom patienten kontrolleras för. 4

behandling. Symtom som ingår som del i sjukdom Se under fristående problem.

5 5 Kontroll eller behandling av sjukdom Vid kontroll av sjukdom skall diagnoskod anges för denna sjukdom. Det gäller så länge sjukdomen inte är utläkt och behandling pågår (ex hjärtsvikt, hypertoni, depression). Vid besök för behandling eller åtgärder som föranleds av sjukdom skall diagnoskoden för den sjukdomen anges. Intyg vid sjukdom eller skada Om utfärdande av intyg är anledningen till besöket anges Z02.- (t.ex. friskintyg, invaliditetsintyg, men ej vanligt sjukintyg vilket då är en åtgärd orsakad av viss sjukdom/symtom som då diagnossätts) 5

Vid besök för behandling eller åtgärder som föranleds av sjukdom skall diagnoskoden för den sjukdomen anges.

6 6 Diagnosproblem som tagits upp efter beslutet om ersättning enligt ACG kopplat till diagnossättning Diagnoser vid BVC besök Rådet är att inte diagnossätta besöket med Z-diagnos. Hanteras ett medicinskt problem sätts diagnos på vanligt sätt. BVC har en egen ersättning. Diabetesdiagnos Rådet är att som tidigare hålla fast vid diagnosen Diabetes UNS E14.-P E10 med undergrupper skall inte användas för typ II diabetes som övergått till insulinbehandling utan skall endast användas för typ I diabetes. Diagnossätt respektive komplikation (ex njursvikt, neuropati etc.) som har betydelse vid bedömning och behandling av patienten. Åtgärdskoder, KVÅ-koder Åtgärdskoder sätts nu i primärvården framför allt av andra vårdgivare än läkargruppen. KVÅ koden: Läkemedelsgenomgång XV012 skall sättas av läkare, då en systematisk genomgång av läkemedelslistan är gjord och den i Cosmic är uppdaterad vid det angivna datumet då koden sätts. Från och med 2014 kommer två nya KVÅ koder att gälla Enkel läkemedelsgenomgång och Fördjupad läkemedelsgenomgång. Instruktioner hur dessa ska användas kommer under våren En fråga som uppkommit är profylaxbehandling, skall den diagnossättas? Profylax-behandling ex osteoporosprofylax vid kortisonbehandling, bör nog betraktas som en åtgärd där diagnosen för sjukdomen som kortisonbehandlas är den som skall sättas och någon aktuell KVÅ- kod finns inte. Lizabeth Bellander

-P E10 med undergrupper skall inte användas för typ II diabetes som övergått till insulinbehandling utan skall endast användas för typ I diabetes.

Relevanta dokument

Uppföljning av ACG resultat och diagnossättning i Landstinget i Värmland. Björn Jacobson, Landstinget i Värmland & Marcus Lindvall, Ensolution AB

Uppföljning av ACG resultat och diagnossättning i Landstinget i Värmland Granskning av diagnosregistrering samt ACG i Hälsoval Värmland Bakgrund Landstinget införde den 3 maj 2010 Hälsoval Värmland. En