*!"#$%&'(#)"*+,-*'(#)"&."/+0+1$2*3450$1-.&.#*+,-*6&37/$/17#*%4#*($&.'73$'"7* 8#5.(0+1*9:*375*;<99* Elisabeth Scheller, Universitetet i Tromsø Språkrevitalisering och ortografi 1. Introduktion Om mig själv: -doktorand i samisk språkvetenskap vid Universitetet i Tromsø -jobbar med samisk språkrevitalisering på Kolahalvön -skriver en avhandling om Samernas språksituation i Ryssland och möjligheter för en eventuell revitalisering av kildinsamiska -har rest till och bedrivit forskning i samiska samhället på Kolahalvön sedan 2003-2005-2009 jobbat med dokumentation av de samiska språken som talas på Kolahalvön (ljud- och videoinspelningar), undersökning av den samiska språksituationen i Ryssland (antal språkutövare, vilka dialekter talas, var bor språkutövarna osv.) -varit med och jobbat med praktiska språkrevitaliseringsåtgärder 2. Ortografins betydelse inom språkrevitalisering Språkrevitalisering:! Är en process där ett av språkbyte hotad språk medvetet återupplivas och bevaras för framtiden. Denna process kan pågå i flera generationer. Målet är att vända på språkbytesprocessen, dvs. förhindra att det hotade språket byts ut med ett annat språk och öka antalet språkutövare samt domänerna (områdena) där språket kan användas.
-Speciellt när ett språk mistar domäner och hotas av att försvinner, kan behovet för ett gemensamt skriftspråk kännas stort. -Språket ska synas i samhället och därför användas i skriftspråkets domäner (internet, massmedia, litteratur osv.) -Detta förutsätter en ortografisk norm. 3. Att införa en teoretiskt utarbetad ortografi som norm Om det inte redan finns en ortografi, så behöver den: 1) utarbetas 2) introduceras bland språkutövarna (dvs. inom språksamhället) 3) stadgas /få status som officiell norm -Det låter enkelt men det brukar inte gå för sig utan problem. -Ofta uppstår oenighet bland språksamhällets medlemmar om hur den rätta ortografin ska se ut. -Och det händer tyvärr alltför ofta att de som har den politiska makten och utarbetar ortografin, stadgar den först som norm och försöker sedan introducera den inom språksamhället ofta med tvång, utan kompromisser eller alternativ och så fort som möjligt. Detta kan skapa allvarliga barriärer för språkrevitaliseringen, det kan även stoppa revitaliseringsprocessen (!) eller ett språks utveckling så att den stagnerar. Vad är egentligen den rätta Normen? * =*
4. Den kildinsamiska alfabet- och ortografistriden -Kildinsamiska talas traditionellt på Kolahalvön i Ryssland -ca. 700 personer har kunskaper i kildinsamiska på olika nivåer (från att förstå lite grann till att tala flytande och använda språket aktivt) -minst 200 potentiella språkutövare: goda passiva språkkunskaper: förstår allt eller mycket av språket, många kan tala samiska men av olika skäl talar de inte aktivt eller inte alls. -ca. 100 aktiva språkutövare: människor som talar samiska flytande som sitt första eller andra språk och som, till skillnad från de potentiella språkutövarna, använder språket naturligt i vardagslivet på alla kommunikationsnivåer, dvs. samiska används som vardagsspråk innanför och utanför hemmet och oavsett samtals- och diskussionsämne. -De flesta kildinsamiska språkutövarna bor i Lovozero (Lujavv r) Den kildinsamiska ortografin: -Sedan1980-talet har det funnits 2 statligt erkända kildinsamiska alfabet/ortografier som skiljer sig minimalt från varandra (mer information i Michael Riesslers föredrag). -Ortografin började utarbetas av en grupp som bestod av medlemmar av den kildinsamiska utbildade eliten (fr.a. lärare i samiska), gruppen leddes av en icke-samisk akademiker. -Gruppen blev oenig om 2 tecken och de därmed förknippade ortografiska reglerna och splittrades i 2 fronter: jag kallar dem för Lovozero-grupp och Murmansk-grupp (eftersom de två specialister som har varit mest aktiva i ortografistriden kommer från de respektive orterna). -De 2 grupperna utvecklade sina egna alfabet och båda alfabeten blev statligt erkända (av olika statliga institutioner). * :*
Ortografistridens konsekvenser: -Alfabets- och ortografistriden har fått mycket negativa konsekvenser för det kildinsamiska språket. -Tvisten om alfabetet har skapat en osäkerhet och rädsla bland språksamhällets medlemmar för att uttrycka sig skriftligt. -Förutom de stridande parterna (dvs. 2-3 personer) skriver i princip ingen på kildinsamiska idag! -Lärarna som ofta saknar teoretiska kunskaper i språket och inte har tillräckligt mycket övning i att skriva på varken det ena eller det andra alfabetet, undervisar utan norm och är inkonsekventa när de skriver (dvs. ett och samma ord skrivs på flera olika sätt i samma text). -Striden handlar egentligen bara om 2 tecken och de ortografiska normerna som anknyter till dessa 2 tecken! Resten av normerna är de två stridande parterna i princip eniga om. -Men för majoriteten av språksamhällsmedlemmarna är det oklart vad bråket egentligen handlar om, många tror att de 2 grupperna bråkar om allt, och så konstaterar många att det inte finns någon norm och antingen skriver man inte alls, eller så skriver man hur som helst. -Alfabets- och ortografistriden har alltså stått i vägen för den naturliga utvecklingen av en fri skrivverksamhet bland de kolasamiska språkutövarna. -Under de 30 åren som striden har pågått har många aktiva språkutövare gått bort utan att någonsin ha lärt sig att skriva (eller läsa) och utan att ha lämnat efter sig språket och kunskap i skriftlig form. -De nya generationerna (mellersta och yngre) som inte har lika goda språkkunskaper har fått mycket dålig språkupplärning, nästan alla har gått på internatskolan och haft undervisning i att skriva och läsa kildinsamiska men i regel kan de inte det i praktiken. -Det betyder dock inte att språket inte finns i skrift. Det ges ut böcker, man skyltar på kildinsamiska på officiella tillställningar, skriver gratulationer osv. men då är det en av de 2 stridande specialisterna som översätter eller skriver texterna. * @*
-Detta är en mycket allvarlig barriär för språkrevitaliseringen. -Den makthavande specialisten från Murmansk har haft starkt inflytande när det gäller att få och fördela finansiering för språkutvecklingen de som inte skriver enligt hennes ortografi får aldrig finansiering eller priser för sina insatser när hon är med och bedömer, även när det gäller språkpriser och stöd som fördelas internationellt i Sápmi. -Detta är förlorade resurser för språkarbetet! ------------------------------------------------------------------------------------------------------- Det var ett exempel på en dålig ortografi normerings hantering. Och det som jag speciellt ville visa här var de mycket negativa konsekvenser som detta kan få för språkrevitaliseringen. 5. Hur ska man införa en ortografi som norm? Viktigt att tänka på: I praktiken fungerar bara det som blir accepterad av folket (dvs. majoriteten av språkgruppens medlemmar). Den bästa ortografin är till ingen nytta om språkutövarna inte känner sig komfortabel med den och om de flesta inte använder den. Det går inte att införa en ortografi från ena dagen till nästa. Det handlar om en utvecklingsprocess som kan ta flera generationer. (Ex.: svenska, tyska ortografin osv.) -De som utarbetar en ortografi kommer antagligen inte uppleva en gemensam norm som hela språksamhället använder på samma sätt som t.ex. svenska, engelska eller andra språks ortografier som har en mycket längre skrifttradition än samiska. Detta kan kännas trist men så är det. * B*
-Däremot: ju bättre språkkunskaper, desto mindre beredskapen att underkasta sig en norm. -Det är lättare att införa normer bland de som revitaliserar eller lär sig språket från början än bland språkutövarna. -Ska man då strunta i språkutövarna (d.v.s. äldre och mellersta generationen) och använda yngre generationen för att introducera normen? -Om det blir en konflikt pga. den ortografiska normen, så kommer de som egentligen kan språket inte att skriva och detta är en mycket allvarlig förlust. Vem annars än de aktiva språkutövarna ska skapa litteraturen och läromedlen som revitalisererna, som håller på att lära sig språket från början, ska läsa och använda i sin utbildning? -Det är viktigt att människorna har ett val. Om någon inte är helt nöjd med de föreslagna normerna så låt de få skriva sina undantag det viktigaste är att man är konsekvent. -Språkrevitalisering handlar om människor. Människor som revitaliserar eller inte, människor som använder ett språk eller inte. -De som jobbar med språkrevitalisering och med språkutveckling, detta gäller även lingvister och andra forskare som ofta är inblandade i språkrevitaliseringen borde alltid först se människorna och deras behov och ibland behöver man svälja sin yrkesstolthet och acceptera att kanske inte alla vill skriva vetenskapligt korrekt men de skriver (!) Och det är det viktigaste! * 99*