Borta bra, men hemma bäst?

Rapport från FoU-Norrbotten Rapport nr 48, 2008 Borta bra, men hemma bäst? Stöd på hemmaplan till familjer med barn och unga i åldern 15-21 år. V.varvsgatan 11 971 28 Luleå Maria Heldeskog 0920-20 54 00 0920-942 49 www. founorrbotten.se

Förord Jag vill inleda med att tacka de studenter på socionomprogrammet i Gällivare som hjälpte mig att göra intervjuerna med socialsekreterarna, och min handledare vid FoU Norrbotten, Mehdi Ghazinour. Beskrivningen av projektet Borta bra men hemma bäst fokuserar i första hand på att återge arten av insatser, dess omfattning och innehåll. Till viss del nämns även utvecklandet av öppenvårdsinsatser i Sverige och olika öppenvårdsinsatsers karaktär. Föreliggande rapport ger ingen uttömmande bild av öppenvården i projektet Borta bra men hemma bäst, men det är en beskrivning av det arbete som gjorts och hur det värderas av de berörda. Det är min förhoppning att denna redogörelse kan bidra till ökad kunskap och inspirera till ett fortsatt utforskande och utvecklande arbete med socialtjänstens hemmaplanslösningar i Gällivare. Maria Heldeskog 2

Sammanfattning Projektet Borta bra men hemma bäst startades den 1 mars 2006. Under den tid projektet var igång kunde socialtjänsten erbjuda familjer med barn i åldern 15 21 år råd, stöd och behandling där ungdomen stod i fokus. Aktuella områden var relationen barn föräldrar, stöd i föräldrarollen, barn placerade utanför hemmet, individuella samtal samt ungdomar dömda till ungdomsvård. Grundtanken var att inom ramen för öppenvården kunna stärka familjen och ge ungdomar och föräldrar nya redskap och strategier inför framtiden. De öppna insatserna har getts i form av biståndsbeslut jml 4:1 SoL. Den teoretiska grunden i arbetet har varit kognitiv beteendeterapi (KBT), teorier om risk och skyddsfaktorer, Barns Behov i Centrum (BBIC) och Känsla Av Sammanhang (KASAM). Målet med projekt är i allmänhet att det ska bli en ordinarie verksamhet. Och projektuppföljningar brukar i regel landa i slutdiskussioner om varför det är av vikt att verksamheten permanentas. Öppenvården i Gällivare drivs sedan hösten 2007 som en ordinarie verksamhet. Socialnämnden har redan tagit ställning till att prioritera riktat arbete till barn, unga och familjer på hemmaplan. Denna sammanställning av projektet har helt enkelt fått bli en beskrivande sammanfattning som kanske kan användas i ett fortsatt arbete och utvecklande av hemmaplanslösningar i Gällivare. Utgångspunkten är ge ett exempel på hur öppenvård riktat till familjer i Gällivare kan se ut. De ärenden som varit aktuella inom projektet har dokumenterats och så även insatsernas innehåll och varaktighet. Alla ungdomar som fått bistånd i projektet är födda i Sverige. Alla har föräldrar födda i Sverige, utom två ungdomar vars far respektive mor är utlandsfödda. Det problemområde som varit mest förekommande är relationsproblem i familjen. Detta område har dominerat hos 14 av de aktuella ärendena. Ett annat problemområde som varit vanligt förekommande, utan att vara det mest dominerande i behandlingsinsatsen är skolan. 16 stycken av de unga hade problem med skolk. Samtalen med föräldrarna har kretsat kring frågor som rör föräldrarollen. Diskussioner har hållits runt hur man kan stötta varandra som mamma och pappa (sammanboende eller skilda). Samtalen med ungdomarna har haft fokus på hur de kan vara delaktiga i ett förändringsarbete, att se sin egen roll och sitt eget ansvar för att det ska fungera hemma. En del har burit på känslor av att de är svikna och övergivna av en eller båda föräldrarna och haft ett behov av att prata om det. Det är svårt att redovisa samtalskontakternas varaktighet då insatsernas längd i tid och antal träffar varierat. Behovet och situationen i familjen har kunnat styra intensiteten i kontakterna. 3

För att sammanfatta och utvärdera arbetet har enkäter skickats till föräldrar som fått bistånd i form av Borta bra men hemma bäst och socialsekreterarna har fått svara på en del uppföljande frågor i halvstrukturerade intervjuer. Att utvärdera behandlingsinsatser kan vara svårt. Men sammantaget kan man anta att de, både professionella och föräldrar, som varit berörda av insatserna på hemmaplan uppfattar sig som nöjda. Av de 8 insända föräldraenkäterna har 6 svarat att de kan tänka sig att rekommendera detta till andra. Socialsekreterarna nämner främst föräldraarbetet som något att föra fram som goda exempel. Avslutningsvis kommer några tankar att föras fram kring hur det fortsatta öppenvårdsarbetet i kommunen kan bedrivas. Dessa tankar bör ses i ljuset av vad som framkommit i socialsekreterarnas reflektioner och klienternas bedömning av det bistånd de fått. 4

Innehållsförteckning Bakgrund..6 En sammanfattning av öppenvården inom social barn och ungdomsvård och av utbyggnaden och utvecklingen av insatser på hemmaplan i Sverige Det finns olika former av öppna insatser Inledning 10 "Borta bra men hemma bäst" Syfte och frågeställningar..11 Teori..12 Projektet.16 Metod...16 Datainsamling, urval Kategori av insatser och kön och ålder på de unga Sociodemografiska data på de unga och de vanligste problemområdena Remisser från socialsekreterarna Uppstart av insatsen Träffarna Innehåll Varaktighet i biståndet och antal träffar Uppföljningar Kontakter med skolan Avslut av biståndet Enkäten till föräldrarna 21 Metodologiska reflektioner... 21 Socialsekreterarnas reflektioner.22 De här frågorna fick socialsekreterarna besvara Sammanfattning av svaren Resultat och diskussion 24 Avslutande tankar om "Borta bra men hemma bäst" Referenslista 26 5

Bakgrund En sammanfattning av öppenvården inom social barn- och ungdomsvård och av utbyggnaden och utvecklingen av insatser på hemmaplan i Sverige Under de senaste 10 15 åren har det skett en påtaglig utbyggnad av öppna insatser inom social barn- och ungdomsvård. I socialstyrelsens Öppenvårdens former En nationell kartläggning av öppna insatser inom socialtjänstens barn och ungdomsvård kan man läsa att strävan efter att skapa alternativ till institutionsvården är idag en tydlig ambition för socialtjänsten, inte bara i Sverige, utan i flera västländer. Om man fokuserar på utvecklingen i Sverige kan man lägga märke till att det skedde en minskning av institutionsvård för barn och unga från 1940-talet fram till 1980-talet. Under 1990-talet förändrades trenden och man kunde se en ökning av placeringar särskilt för vissa grupper. Under 1990-talet, parallellt med att institutionsvården ökade, skedde en annan utveckling expansionen av öppenvårdsinsatser. Fokus sattes på hur man skulle kunna skapa alternativ till institutionsvården. Hemmaplanslösningarna började växa fram. Ett flertal krafter samverkade för att vård på hemmaplan skulle få genomslag. På den socialpolitiska nivån fanns sedan lång tid en kritik mot institutionsvårdens innehåll och effekter. Man ifrågasatte institutionsvårdens förmåga att förändra ungdomarna och det ansågs inom vissa kretsar odemokratiskt att förvisa ungdomarna från de ordinarie sammanhangen. Man måste också se till professionaliseringen inom den kommunala socialtjänsten för att förstå expansionen av öppna insatser på hemmaplan. Antalet socialarbetare med akademisk utbildning ökade och många av dem var öppna för arbetsformer genom vilka de kunde utveckla en mer professionell roll. Sammantaget innebar 1990-talet att ett tämligen snabbväxande fält av öppenvårdsverksamheter tog form. Det har närmast blivit till ett självklart sätt att gå tillväga inom många socialtjänster att i första hand åstadkomma lösningar med egna resurser. Man skulle kunna göra gällande att 1990-talet inneburit att hemmaplanslösningar närmast blivit till en institution inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Socialstyrelsen visar i sin rapport på spännvidden mellan de olika insatsformerna men också på spännvidden mellan de olika undersökta kommunerna. Där storstads områdena i de södra delarna av landet har uppemot tjugo olika insatsformer riktade till ungdomar att förfoga 6

hade, i undersökningen, Gällivare med sina två insatsformer till barn och ungdomar lägst antal former att tillgå. Vidare kan man läsa att biståndsprövade insatsformer överväger, men dominerar inte stort. Bedömningen om man väljer att använda sig av service eller bistånd varierar mellan kommunerna. En tredjedel av kommunerna erbjuder faktiskt de öppna insatserna i större utsträckning som service än bistånd. Det finns olika former av öppna insatser (enligt socialstyrelsens indelning i Öppenvårdens former En nationell kartläggning av öppna insatser inom socialtjänstens barn och ungdomsvård) För att illustrera begreppet öppna insatser vill jag ägna en del av rapporten till detta. Nedan nämnda insatser är inte alla former av öppenvårdsinsatser som finns i Sverige eller i socialstyrelsens indelning enligt ovan, men det är en kort beskrivning av några förekommande. Programverksamhet Programverksamheternas främsta kännetecken är just att det finns ett på förhand framtaget program. Det rör sig om en form av insats som syftar till att påverka familjens eller ungdomens färdigheter och beteenden enligt ett på förhand framtaget program. Insatsen sker inom en begränsad tidsperiod och ett bestämt antal gånger. ART (aggression replacement training) är en metod som avser att barn och ungdomar får träna på nya sätt att hantera aggressioner, träna social färdigheter och utveckla det moraliska tänkandet. Riktad föräldrautbildning, Program som har ett schema för vilka moment som ska ingå och vilka teman som ska behandlas. Det finns olika utbildningar som riktar sig till föräldrar med barn som tillhör någon form av riskgrupp eller har särskilda svårigheter. Ofta ingår olika träningsmoment för att finna fungerande sätt att klara av svårhanterliga situationer. Här kan nämnas KOMET, COPE och INCREDIBLE YEARS. Olika former av insatser som riktar sig till ungdomar med egen missbruksproblematik. De syftar till att få ungdomar att inse missbrukets konsekvenser, stöd i att avbryta ett missbruk och att bättre hantera bakslag och återfall. Program för unga lagöverträdare är en insats som avser att ge ökad kunskap om brott och påföljdssystemet. Ofta förekommer moment som hur man hanterar grupptryck, livsval och frågor om identitet. 7

Riktad dagverksamhet En insats som fokuserar på att ge föräldrarna ett fungerande sätt att vägleda och fostra sina barn. Insatsen kan ses som träning av samspel mellan barn och föräldrar och familjen erhåller insatsen flera gånger i veckan under en längre tid. Tanken är att föräldrarna ska se sitt barn på ett nytt sätt och kunna knyta an till dem på ett djupare sätt. Ibland kan denna insats vara ett alternativ till vanlig förskola. Kan vara i samverkan med skola eller BUP. Socialpedagogisk insats Utgår från vardagens aktiviteter och ofta är familjen tillsammans med en socialarbetare och utför en aktivitet eller uppgift. Dessa insatser i hemmet innebär att en socialarbetare arbetar i klientens vardag i hennes eget hem. Många gånger handlar det om att arbeta med de svårigheter som kan uppstå i samband med gränssättning och grundläggande omsorg gällande barnen. Skolsocial insats Insats som syftar till att barn och ungdomar ska få stöd i att finnas kvar i den ordinarie skolmiljön. Tanken är att ta tillvara den stora betydelse som skolan har i barns och ungdomars liv. Målet är att de unga ska slippa bli separerade från den ordinarie skolmiljön. Ett samarbete mellan skola och socialtjänst, som syftar till ett integrerat stöd. I en del fall innebär det en gemensam verksamhet som arbetar med gemensam kartläggning och behovsanalyser som tar hela den unges livsvärld i beaktande. Denna insats förekommer många gånger i formen av service i stället för som bistånd troligen för att det är ett samarbete med skolan. Kvalificerat nätverksarbete Ett stort antal av insatsformerna har en ambition av att samla familjen nätverk av vänner och släktingar. Man fokuserar inte i första hand på enskilda individer utan på att man finns i ett system. Kvalificerat nätverksarbete är mer att betrakta som ett synsätt snarare än ett allmänt arbetssätt. MST (Multisystemisk terapi) MST är manualbaserat. Multisystemisk terapi (MST) är en strukturerad familje- och närmiljöbaserad öppenvårdsbehandling som vänder sig till familjer som har ungdomar med beteendeproblem. Det innebär att en arbetsgrupp arbetar under en begränsad tid med att åstadkomma förändringar i samtliga delar av barnets/den unges omgivning där problem uppstår.mst hanterar hela barnets nätverk. 8

FFT (Funktionell familjeterapi), vänder sig till familjer med ungdomar i åldern 11-18 år som visar beteendestörningar och/eller begått brott eller missbrukar. FFT består av en samtalsserie med ungdomen och hans/hennes familj, där man arbetar med kommunikation och relationer, för att stödja en förändring i ungdomens beteende. Antal samtal varierar, i snitt tio samtal. Enskilt samtalsstöd En bred kategori där samtal av både rådgivande och behandlande karaktär inryms, men inte samtal i utredande syfte. Här återfinns familjeterapi och enskilda samtal av terapeutisk karaktär. Samtalet är öppenvårdens viktigaste verktyg med ett stort omfång och kan variera i täthet och varaktighet. 9

Inledning Under 2005 uppmärksammades allt fler ungdomar i Gällivare i riskmiljöer. Samma år utarbetades en ansökan om utvecklingsmedel till Länsstyrelsen. Den planerade verksamheten var att arbeta med yngre personer i åldern 15-21 år. Planeringen var att utöka det dåvarande öppenvårdsteamet med ytterligare två personer för att arbeta med ungdomar som målgrupp på såväl individ och gruppnivå samt med förebyggande insatser. Föräldrastöd, föräldrautbildningar, påverkansprogram och individuellt stöd var det man såg att de nya resurserna skulle arbete med. Detta i kombination med gruppverksamhet för ungdomar i riskzon och generellt riktat arbete i form av förebyggande insatser. Socialnämnden beslutade att hos Länsstyrelsen ansöka om utvecklingsmedel till totalt en tjänst. I ansökan nämnde man även en del frågor som man ville ha svar på efter att projektet avslutats. Har öppenvårdsresurser kommit ungdomarna tillgodo och hur har insatserna sett ut? Visar utvärderingen att ungdomar direkt eller indirekt har fått stöd och hjälp både på grupp- och individ nivå och kan man se insatserna som en del i ett förebyggande arbete i förlängningen? Avslutningsvis menade man att om utvärderingen visar på positiva effekter så har socialnämnden att ta ställning till om resurser skall prioriteras till tjänster riktade till ungdomar. Utvärderingen planerades att ske i samverkan med FoU för att få konkret stöd och hjälp och hitta former för utvärderingen. Borta bra men hemma bäst Den 1 mars 2006 kunde projektet Borta bra men hemma bäst starta. Då det slutligen blev en tjänst istället för två beslutades det att projektets målgrupp skulle smalnas av och de planerade förebyggande insatserna, och arbetet på gruppnivå, har fått stå åt sidan för ett mer individinriktat arbete. Jag som har arbetat i projektet heter Maria Heldeskog och är socionom sedan drygt 10 år tillbaka. Innan jag blev delaktig i att starta öppenvårdsverksamheten för familjer i Gällivare jobbade jag som familjebehandlare på barn- och ungdomssektionens familjebehandlingsenhet Synq i Luleå. Parallellt med att jag jobbat i Gällivare har jag avslutat min grundutbildning till psykoterapeut med kognitiv beteendeterapeutisk inriktning. Min handledare via FoU Norrbotten har varit Mehdi Ghazinour, universitetslektor vid Umeå Universitet, institutionen för socialt arbete. Socialtjänsten i Gällivare har under tiden 2006-03-01 2007-08-31 kunnat erbjuda familjer med barn i åldern 15 21 år råd, stöd och behandling där ungdomen är i fokus. Aktuella områden har varit 10

relationen barn föräldrar, stöd i föräldrarollen, barn placerade utanför hemmet eller individuella samtal. Grundtanken har varit att stärka familjen och ge ungdomar och föräldrar nya redskap och strategier inför framtiden. Sammanlagt har 23 familjer / unga vuxna varit aktuella inom projektet. Kompetensutveckling och konferenser har också varit en del av projektet. Tre utbildningar / konferenser lockade särskilt under 2006. Den första var en dag i Luleå som gavs i samverkan mellan Mobilisering mot narkotika och Uppsala universitet. Syftet med den dagen var att gå igenom de grunder som effektiva öppenvårdsprogram vilar på, samt kunskap om risk och skyddsfaktorer. Den andra konferensen höll till i Stockholm och fokus låg på socialt arbete i öppna former med tonårstjejer. Den tredje och sista utbildningskonferensen som bevistades var nere i Göteborg. Där var temat stöd till ungdomar på hemmaplan. Det var två dagar med fullspäckade seminariescheman. Anordnare var FoU i Väst och även där var ljuset riktat mot hur man kan hjälpa ungdomar och deras familjer på hemmaplan. Metoder och insatser som visat sig vara evidensbaserade och ge goda resultat samt hur organisationen och ledningen av arbetet också påverkar resultatet. Även socialsekreterarna vid socialtjänstens gemensamma biståndsenhet har kunnat ta del av den kompetensutveckling som ryms inom ramen för projektet. De har gått en utbildning i ADAD för att på så sätt få möjlighet till att kunna tillämpa denna specifika metod i utredningsarbetet kring ungdomar med missbruksproblematik. Under projektets gång har undertecknad varit inbjuden till socialnämnden för att berätta om det arbete som bedrivits. Vidare har nämnden tagit beslut, under projekttidens gång, om att permanent inrätta tre tjänster till för att arbeta med denna målgrupp men i utökad form. Åldersintervallet för målgruppen är numera 0 21 år. Således kommer fokus att ändras en del i denna rapport. Ljuset kommer snarare att riktas mot att beskriva det arbete som bedrivits, låta lyckade exempel träda fram och se vad som behöver utvecklas mer, istället för ett resonemang om huruvida insatser på hemmaplan är något att bygga vidare på eller ej. Syfte och frågeställningar Rapporten har som syfte att beskriva det arbete som gjorts och hur det uppfattats av socialsekreterarna och de som tagit emot bistånd i form av föräldrastöd. Redogörelsen vill också illustrera hur insatserna till ungdomarna sett ut och om de kan ses som en del i ett förebyggande arbete i förlängningen. 11

Teori Teoretiska utgångspunkter i behandlingsarbetet i Borta bra men hemma bäst Fyra hörnstenar Det är svårt att säga vilket av de fyra synsätten som presenteras nedan som styrt och påverkat arbetet mest. Kanske går det egentligen inte att skilja dem åt på ett tydligt sätt. Även om de inte är precis lika i sina antaganden så är de ändå tämligen samstämmiga i sin grundsyn på människan och sättet att betrakta världen. Den röda tråden är antagandet att individen själv äger förmågor att klara sin situation och att man kan ha inflytande över hur man blir påverkad av sin omgivning. Det går att lära sig nya sätt att tänka, känna, tolka och agera. Kognitiv beteendeterapi En av utgångspunkterna i arbetet har varit kognitiva och beteendeterapeutiska interventioner och KBT har varit en grundpelare i arbetet. Även om verksamheten inte fungerat terapeutiskt så har behandlingen präglats av beteendeinterventioner och kognitivt förändringsarbete har tydligt funnits med som en bas i verksamheten. På beteendeterapeutiska föreningens hemsida presenteras KBT så här; Kognitiv beteendeterapi är en form av psykoterapi som grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Begreppet kognitiv beteendeterapi anger att tonvikten ligger på samspelet mellan individen och omgivningen, här och nu. Det sätt som begreppet beteende används inom KBT skiljer sig från vardagsspråkets användning av ordet. Med beteende menas såväl olika kroppsliga reaktioner, egna tankar men också promenera, äta, sova och jobba är exempel på beteenden. Beteenden är specifika handlingar som gör att både individen själv och dennes omgivning påverkas. Beteende i denna bemärkelse är föremål för förändring inom kognitiv beteendeterapi. Kognitiv beteendeterapi kan sägas vara ett samlingsnamn på arbetssätt som används för att behandla problem. Metoderna bygger på att problemen utvecklas i hur man tänker, känner och beter sig. Det som är karaktäristiskt för kognitiv beteendeterapi är målsättning, struktur, nu-situationen, hemuppgifter, aktivitet och samarbete såväl som ett konkret språk. Också begrepp som positiva och negativa förstärkare är typiska beskrivningar och omnämningar av olika beteendeinterventioner. Positiva förstärkare utmärks av att vara något man tillför eller något som man berikas med och är en konsekvens av ett visst beteende. Ett tydligt exempel på positiv förstärkning är att man får lön när man 12

jobbar. När jag utför ett visst arbete beteende- blir konsekvensen att jag får lön positiv förstärkning. Negativ förstärkning handlar om att ett visst beteende leder till att jag slipper något. Om jag städar i mitt rum beteende blir konsekvensen att jag slipper gnäll från min mamma - negativ förstärkning. Positiva förstärkare brukar räknas som effektivare och mer kraftfulla när man vill förändra beteenden än vad negativa förstärkare är. Många av de nya formerna av utbildningsprogram för föräldrar och ungdomar som KOMET, COPE och ART bygger på beteendeinterventioner, inlärningsprinciper och kognitivt förändringsarbete. Man lär helt enkelt folk nya sociala färdigheter och ger dem fler alternativ i sin beteenderepertoar. Allt för att kunna agera och reagera på omvärlden på ett konstruktivt sätt istället för de nedbrytande mönster familjerna många gånger hamnat i. Risk och skyddsfaktorer Helt kortfattat kan man säga att riskfaktorer ökar risken för problem och skyddsfaktorer minskar risken. Inom folkhälsopolitiken används begreppet bestämningsfaktorer för att förklara hälsa och ohälsa hos befolkningen. En bestämningsfaktor är helt enkelt det som ökar eller minskar risken för ohälsa. Det som alltså kan avgöra om en person mår bra eller dåligt. Ju fler riskfaktorer som en individ är utsatt för och ju allvarligare dessa riskfaktorer är, desto större är risken att ohälsa eller problembeteenden uppstår. Riskfaktorer för en tonåring kan t. ex. vara dålig föräldrakontakt och att det är lätt att få tag i alkohol. Men detta kan vägas upp av skyddsfaktorer, t ex att tonåringen har goda vuxenkontakter i skolan och på fritiden. På familjenivå har föräldrarnas inställning till ungdomsdrickande stor betydelse. Otydliga föräldraroller, låga förväntningar på barnen och litet intresse för dem i kombination med dålig kommunikation är exempel på riskfaktorer i familjen. Vidare är brister i anknytning, uppfostran och tillsyn riskfaktorer. På samhällsnivå kan risk- och skyddsfaktorerna handla om hur lätt det är att få tag i sprit och droger. Insatser mot langning, åldersgränser för inköp av sprit och tobak som efterlevs och låga gränser för trafikonykterhet har mycket stor betydelse för att minska risken för problem, medan socialt segregerade bostadsområden och skolor där den fysiska miljön är eftersatt och där brottsligheten är hög ökar risken för problem och missbruk hos ungdomar. Riskfaktorer i skolan är negativt och stökigt skolklimat, skolk och skolsvårigheter och problem med att bli accepterad av kamraterna. Att i politiska beslut använda sig av ett risk- och skyddsfaktorperspektiv i kartläggningar och analyser har många 13

fördelar. Genom att studera risk- respektive skyddsfaktorer i ett bostadsområde, en skola eller kommun får man en vägledning till vilka förebyggande (riskfaktorerna) eller främjande (skyddsfaktorerna) insatser som är viktiga att arbeta med. Kunskap om risk- och skyddsfaktorer innebär inte minst fördelen att politiska beslut tydligare kan kopplas samman med praktiskt förebyggande och främjande arbete i vardagen. (Statens folkhälsoinstitut 2007, www.fhi.se) Skyddsfaktorer är det som främjar och stärker det positiva i barnets och ungdomens liv. Här bör nämnas mentorskap där stödjande och uppmuntrande aktiviteter med en mentor som fungerar som en förebild och ledare. Färdighetsträning för konfliktlösning och självkontroll, samarbete hem och skola, gott lagarbete mellan skolan och hemmet för gemensamma normer och regler och föräldraträning för positivt umgänge i familjen och förmåga att sätta gränser och uppmuntran till de unga. (Knut Sundell, föreläsning i Luleå, april 2006) Verksamheten har strävat efter att stärka skyddsfaktorerna hos dem som varit aktuella inom projektet. Arbetet har präglats av att ge familjerna och de unga en framtidstro, göra dem delaktiga i arbetet och ge dem nya redskap och strategier samt uppmuntra och stärka till en dialog med skolan. Föräldraarbetet har kännetecknats av beteendeinterventioner i form av mentorskap, färdighetsträning, samarbete hem och skola och föräldraträning. BBIC, Barns Behov i Centrum Arbetet inom projektet har också inspirerats av BBIC, Barns Behov i Centrum. Utgångspunkten i BBIC är att skapa ett nationellt enhetligt arbete inom socialtjänsten där barn och unga står i centrum. BBIC är resultatet av ett långsiktigt utvecklingsarbete mellan Socialstyrelsen, kommuner och forskare. BBIC bygger på en helhetssyn på barns och ungas utveckling inom en rad områden som fysisk och psykisk hälsa, utbildning och känslo- och beteendemässig utveckling osv. Enligt synsättet sker barns utveckling i ett sammanhang, i ett samspel och i interaktion med olika faktorer i omgivningen. För att göra sig en uppfattning om barnet eller den unge måste man därför uppmärksamma både föräldrarnas förmåga och miljön där barnet / den unge växer upp. Att uppmärksamma barnets, föräldrarnas och omgivningens resurser är en viktig del i strävan efter lösningar på problem. I BBIC samverkar utvecklingsekologi med teorier om anknytningsteori och kritiska perioder i barns utveckling, risk och skyddsfaktorer, sårbarhet och motståndskraft. Hit hör även teorier om familjers funktion och föräldrars förmåga till omsorgstagande. 14

Forskning har visat att det finns olika skyddande faktorer som kan kompensera svårigheter under uppväxten. Barns och ungas utveckling sker således i ett sammanhang och i samspel med omgivningen. Föräldrarnas förmåga att tillgodose sitt barns behov och stödja barnets utveckling på ett lämpligt sätt är avgörande för hälsan och utvecklingen. Utgångspunkten är att de flesta föräldrar vill sina barns bästa. Uppfattningen om vad som är tillräckligt gott föräldraskap och vad som är acceptabelt uppträdande bland barn och ungdom grundas till stora delar på rådande värderingar i samhället. Att bedöma föräldrarnas eller vårdnadshavarnas omsorgsförmåga är en central del i BBIC. Kunskapen om föräldrarnas förmåga bygger på studier av föräldrars beteende och hur detta påverkar barnet. Dessa studier visar på samband mellan föräldrarnas agerande och känslo- och beteendemässiga problem hos barn. Man fann ett samband mellan vissa beteenden hos föräldrarna som t.ex. bristande tillsyn och engagemang i barnen, konflikter mellan föräldrar och avvisande av barnet, och senare beteendeproblem och kriminalitet hos barnen. (Socialstyrelsens utbildningsmaterial Grundbok Barns behov i Centrum, BBIC, 2006) KASAM, känsla av sammanhang Aaron Antonovsky (1991), var den som införde begreppet salutogenes det som skapar hälsa. Han intresserade sig för varför vissa individer mår bra också i situationer där de kunde förvänta sig att fara illa. Antonovskys studier av människor som envist mår bra ledde fram till att de karakteriseras av en känsla av sammanhang. Det innefattar att livet uppfattas som meningsfullt, begripligt och hanterbart samt att man kan sätta gränser. Även andra psykosociala resurser har beaktats, faktorer som kan skydda mot stress och belastning. Dessa faktorer innefattar socialt stöd och sociala nätverk, möjlighet att påverka sin situation, självförtroende, känsla av att ha kontroll över sin tillvaro, hopp och framtidstro. Känsla av sammanhang innebär en övergripande förmåga att orientera sig i tillvaron. Den förutsätter begriplighet dvs. en förmåga att förstå tillvaron och att uppfatta det man möter i sin inre och yttre värld som strukturerat och förutsägbart. Vidare krävs hanterbarhet, en förmåga att bemästra tillvaron och ha en tilltro till att kunna uppbåda resurser för att kunna klara av de svårigheter man ställs inför. Därefter nämns meningsfullhet, att de utmaningar man möter upplevs som värda engagemang. Antonovsky talar också om förmågan att sätta gränser och kunna särskilja vad som är viktigt att investera i, i form av engagemang och kraft. (Antonovsky, 1991) 15

Projektet Beskrivning av verksamheten Borta bra men hemma bäst i Gällivare Insamling av data till den beskrivande rapporten För att ha möjlighet att studera projektet och kunna göra en avslutande beskrivning och sammanfattning har alla ungdomar som haft bistånd i form av Borta bra men hemma bäst dokumenterats sociodemografiskt under arbetets gång. De variabler som noterats är bland annat ålder, kön, om den unge är född i Sverige och om föräldrarna är sammanboende eller skilda Vidare har de problemområden som varit mest dominerande hos de unga dokumenterats. Socialsekreterarna har fått svara på en del frågor i halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna har kunnat genomföras med hjälp av socionomstudenter som läser på socionomutbildningen i Gällivare, i Lapplands Kommunalförbunds regi i samarbete med Umeå Universitet. Föräldrarna som varit aktuella med anledning av föräldrastödjande samtal har fått ett antal frågor i enkätform skickade till sig i juli 2007. De ombads att besvara frågorna anonymt och därefter skicka tillbaka svaren i frisvarskuvert. Vidare har samtliga insatser dokumenterats under arbetets gång för att den sammanfattande beskrivningen av projektet ska kunna belysa deras innehåll, hur länge de varat samt vilken kategori av öppenvårdsinsats som varit aktuell. Metod Enkäter har skickats ut till de föräldrar som erhållit stöd i föräldrarollen. De skickades ut mitt i sommaren 2007. Enkäten begränsades till att rikta sig till dem som fått bistånd i form av föräldrastöd. Det var den största gruppen inom projektet och bedömdes kunna visa på om ungdomarna fått stöd och hjälp. Vidare har halvstrukturerade intervjuer hållits med fyra socialsekreterare. Intervjuerna gjordes med hjälp av socionomstudenter under hösten/vintern 2007. De socialsekreterare som utvaldes var de som förväntades ha mest att berätta och dela med sig i form av erfarenheter från projektet. Alla ärenden som varit aktuella inom projektet har dokumenterats och likaså insatsernas innehåll och hur länge de varat. 16

Kategori av insats och kön och ålder på de unga Dömd till ungdomsvård; Stöd i föräldrarollen 1 kille, 17 år, 5 samtal 3 killar, 17 år 1 kille, 18 år, 5 samtal 1 kille 16 år 2 killar 15 år 1 kille 13 år 1 tjej 17 år 2 tjejer 16 år 3 tjejer 15 år 1 tjej 13 år Enskilda stödsamtal med den unge 1 kille 21 år 1 kille 17 år 1 tjej 19 år 1 tjej 18 år 2 tjejer 17 år 1 tjej 16 år Sociodemografiska data på de unga och de vanligaste problemområdena Alla ungdomar som fått bistånd i projektet är födda i Sverige. Alla har föräldrar födda i Sverige, utom två ungdomar vars far respektive mor är utlandsfödda. Av de aktuella ungdomarna hade 16 stycken skilda föräldrar och tre av ungdomarna var under tiden för insatsen placerade utanför hemmet i antingen familjehem eller hvb-hem. Åtta stycken av de remitterade ärendena hade inte varit aktuella inom socialtjänsten tidigare och de hade heller inte fler insatser än biståndet i form av öppenvård. Det problemområde som varit mest förekommande är relationsproblem i familjen. Detta område har dominerat hos 14 av de aktuella ärendena. Som exempel inom denna problemkategori kan nämnas familjer präglade av konflikter både mellan barn och förälder men också mellan föräldrarna. Föräldrarna upplevde sig ofta som tjatiga och maktlösa och att den unge inte respekterade hemmets regler och normer. Ungdomarna i dessa familjer kände många gånger att de också var missnöjda med situationen hemma. Föräldrarna och ungdomarna delade ofta upplevelsen av att inte veta hur de skulle komma vidare och slippa allt bråk. I fyra ärenden har området missbruk varit övervägande anledning till insats. Där har ingen missbruksbehandling bedrivits med den unge i projektets regi. I ett av ärendena har den unge gått i extern missbruksbehandling i öppna former och föräldrarna i stödsamtal inom projektet, den andra har varit placerad på hvb-hem och föräldern har haft stödsamtal. Den tredje var dömd för ringa narkotikabrott och var dömd till ungdomsvård. Den fjärde var över arton år och hade 17

bistånd i form av enskilda samtal med fokus på att stötta upp inom olika livsområden. Ett annat problemområde som varit vanligt förekommande, utan att vara det mest dominerande i behandlingsinsatsen är skolan. 16 stycken av de unga hade problem med skolk. Remisser från socialsekreterarna Under perioden 2006-03-01 2007-08-31 har 23 ärenden varit aktuella i verksamheten via remiss från socialsekreterarna. Alla insatser har inletts med en remiss. Remisserna har varit skrivna med den unge som huvudperson för biståndet. I redovisningen för vem som fått den beskrivna insatsen står alltid den unge som biståndstagare. I vissa fall tillhör de unga samma familj. Inom kategorin stöd i föräldrarollen har den unge i en del fall även haft insatsen enskilt samtalsstöd. De samtalen finns inte redovisade nedan då de inte har haft en egen remiss. I de flesta fall har socialtjänstens utredning varit avslutad innan remissen lämnats till öppenvården, men i vissa fall har insatsen startat upp under utredningens gång. De gånger insatsen har påbörjats innan utredningen varit klar har socialsekreteraren gjort bedömningen att det inte varit lämpligt att invänta färdigställandet av utredningen. Två familjer har varit aktuella inom verksamheten trots att deras barn inte varit inom åldersintervallet. Ungdomarna har varit 13 år. Bedömningen har gjorts, i samråd med enhetschef, socialsekreterare och familjebehandlaren, att möjlighet fanns att arbeta med familjerna inom ramen för verksamheten. Uppstart av insatsen Alla ärenden inom projektet har startat med en gemensam träff där socialsekreteraren, klienten och familjebehandlaren deltagit. Vi har tillsammans med familjen och / eller den unge gått igenom syftet med insatsen. Samt vid tillfället försökt belysa om det funnits skillnader i familjens / den unges syn på varför de är i behov av stöd och hjälp jämfört med socialsekreterarens bedömning. Det har i så fall skrivits med i remissen och varit en viktig riktpunkt i arbetet. I samtliga fall där insatsen varit stöd i föräldrarollen har den unge varit inbjuden till det första samtalet. De har fått information om vad insatsen kommer att innebära och hur det kan komma att påverka dem. De har också fått information om att de, under insatsens gång, kommer att bli inbjudna till fler träffar och i en del fall till egna träffar med behandlaren. Det som styrt huruvida den unge deltagit i en egen samtalskontakt har oftast berott på hans eller hennes egen inställning. Erbjudandet har getts ungdomen och ibland har det antagits. 18

Träffarna I regel har vi träffats på Vändpunkten där Borta bra men hemma bäst hade sina lokaler. Men inte allt för sällan har träffarna hållits i hemmiljö, särskilt inom kategorin enskilt samtalsstöd. Innehåll Samtalen med föräldrarna har kretsat kring frågor som rör föräldrarollen. Diskussioner har hållits runt hur man kan stötta varandra som mamma och pappa (sammanboende eller skilda), vikten av att ge positiva förstärkare och vad som kan vara rimliga konsekvenser för ett visst handlande. Stöd och hjälp i att säga nej, resonera kring belöningssystem (liknande teckenekonomi) och belysa riskerna med att använda sig av straff istället för belöningar samt stötta föräldrarna i att stärka relationen till sin son/dotter. Lära sig vikten av att lägga fokus på det som fungerar. Behandlaren har försökt illustrera antagandet att varje relation ser ut som en triangel där basen är en grund av positiv tid tillsammans, beröm och belöningar. Där nästa del innehåller fostran i form av vilka beteenden man väljer att belöna eller ignorera, göra överenskommelser och strukturera vardagen. Den översta minsta delen, den lilla toppen på triangeln, kan innehålla regler, konflikter och diskussioner om tidigare överenskommelser. Denna bild belyser en relation på ett tydligt sätt där man kan se att den, trots konflikter vilar på en fast grund. Ofta har, för de familjer som blivit aktuella med anledning av behov av föräldrastödjande samtal, triangelformen vänt på sig. Konflikter har tagit överhanden och positiv tid tillsammans har krympt till att stå på en liten spets att balansera på. Arbetet har till stor del byggt på hemläxor, pedagogiska inslag och träning på att prova nya sätt att förhålla sig, handla och tänka i relationen till sin tonåring samt hur man kan stärka och bygga upp skyddsfaktorer. Samtalen med ungdomarna har haft fokus på hur de kan vara delaktiga i ett förändringsarbete. Hur de kan se sin egen roll och sitt eget ansvar för att det ska fungera hemma. En del har burit på känslor av att de är svikna och övergivna av en eller båda föräldrarna och känt ett behov av att prata om det. Ljuset i samtalen har då legat på hur de kan förhålla sig, på ett för dem inte nedbrytande sätt, till den situation de är i. Tredje gruppen är ungdomar dömda till ungdomsvård. Samtalen har varit strukturerade med fokus på att avhålla sig från kriminalitet och olika strategier för att förhindra bakslag. Skyddsfaktorer i form av skola, goda vuxenkontakter, och planer för framtiden har varit ett nav i samtalen. 19

Varaktighet i biståndet och antal träffar Det är svårt att redovisa samtalskontakternas varaktighet då insatsernas längd i tid och antal träffar varierat. Av de föräldrastödjande samtalen har den längsta kontakten varat i 12 månader och den kortaste i 4 månader. Då är inte de insatser inräknade som avslutats i och med projektets avslutning för att överlämnas till någon av de nya behandlarna inom öppenvården. Vissa kontakter har präglats av kontakt varje vecka / flera gånger per vecka och andra har varit regelbundna men mer utglesade. Behovet och situationen i familjen har kunnat styra intensiteten i kontakterna. Insatserna med ungdomar i enskilda stödsamtal har också de varierat i längd och antal träffar. Men generellt har de pågått under kortare tid än föräldrakontakterna. Den kortaste insatsen varade i 1,5 månad och den längsta i 15 månader. Den vanligaste längden på insatser i denna grupp var 3 månader. Två pojkar har varit dömda till ungdomsvård innehållande samtal i öppenvårdens regi. De båda insatserna har varat i 2 månader och innehållit 5 samtal. Uppföljningar Regelbundna uppföljningar har gjorts under tiden ärendet varit aktuellt inom öppenvården. Socialsekreteraren har varit sammankallande till träffarna och deltagare har varit de samma som på uppstarts träffen. Kontakter med skolan Behandlaren har i vissa ärenden haft regelbundna träffar med skolan. Det har varit vanligt förekommande att de unga har haft problem med skolk. Under terminerna har regelbundna elevvårdskonferenser och uppföljningsträffar hållits i skolans regi. I somliga fall har behandlaren medverkat på träffarna för att föräldern eller ungdomen har uttalat att de har velat ha stöd på mötena. Vid samtliga tillfällen har stärkandet av den unges skyddsfaktorer varit den största anledningen till att uppmuntra och stärka till en dialog med skolan. I de fall behandlaren inte deltagit i skolträffar har föräldern eller den unge velat gå själva eller så har socialsekreteraren skött den kontakten. Insatsens avslut Ärendena inom projektet har i nästan samtliga fall avslutats i samråd mellan familjen / den unge, socialsekreteraren och behandlaren på en avslutande träff. I vissa fall har insatsen avslutats utan en träff då klienten slutat att komma på inbokade tider och inte heller gått att nå för en planerad avslutning. Ärendet har då avslutats inom projektet i samråd med socialsekreteraren. Efter att ärendena avslutats har en kort sammanfattning skrivits och lämnats till socialsekreteraren. Sammanfattningen har innehållit en kort redogörelse av anledningen till insatsen, vad den innehållit och dess varaktighet. 20

Enkäten till föräldrarna Redogörelse av frågor och svar i utskicket till föräldrarna Fjorton stycken familjer / föräldrar blev beviljade bistånd i form av stöd i föräldrarollen. Åtta stycken av de tillfrågade svarade på enkäten och skickade tillbaka den till socialtjänsten. Frågor Svars fördelning JA NEJ DELVIS Tycker du att ni fått den hjälp ni efterfrågat? 4 1 3 Känner Du dig stärkt i din föräldraroll? 4 2 2 Har du känt dig delaktig i arbetet? 7 1 0 Hade kontakten ett syfte och mål? 7 1 0 Anser du att du blivit bemött med respekt? 7 1 0 Upplever du att hjälpen varit begriplig och meningsfull? 6 1 1 Kan du tänka dig att rekommendera denna insats till andra? 6 1 1 Metodologiska reflektioner 14 familjer har fått bistånd i form av föräldrastödjande insatser. 8 av dem som erhållit insatsen har återsänt sina svar på utvärderingsfrågorna. Många svar saknas. En anledning kan vara att de sändes ut mitt i sommaren och en annan kan vara att det i många fall är svårt att göra utvärderingar av insatser inom socialtjänsten. Svarsfrekvensen brukar vara låg. 21

Socialsekreterarnas reflektioner och erfarenheter av Borta bra men hemma bäst Socionomstudenter vid Lapplans Kommunförbund har ställt de färdigskrivna frågorna enligt nedan till fyra socialsekreterare på barn-, ungdom- och familjesektionen inom gemensam biståndsenhet i Gällivare. De här frågorna fick socialsekreterarna besvara 1) Beskriv vad som fungerat bra: 2) Beskriv vad som fungerat mindre bra: 3) Vad är bra att tänka på vid öppenvårdsinsatser på hemmaplan: 4) Vad anser du är viktigt att dokumentera och föra vidare i den fortsatta verksamheten: 5) Är det någon speciell insats som du tycker är viktigt att föra fram som ett gott exempel: 6) Vad har du för tankar om hur ärendet blev aktuellt inom projektet: Var det ett lämpligt sätt, eller bör man tänka på något viktigt att ändra på: 7) Uppföljning av ärendet. Tankar och kommentarer: 8) Sammanfattningarna efter avslutad insats. Kommentarer kring det: 9) Hur bedömer du kontakten mellan socialsekreteraren och behandlaren: T.ex. kändes verksamheterna långt från varandra och avskilda eller i nära samarbete: 10) Har du några tankar kring vilka ärenden som passar för detta slags arbete: Sammanfattning av svaren I stort har socialsekreterarna varit nöjda med öppenvårdsinsatserna inom projektet. Som exempel på vad som fungerat bra nämns att projektet legat nära barn och ungdomsgruppen, insatserna har kunnat anpassas efter behov och man har upplevt att det funnits en bredd i insatserna både till familjer och enskilda. Projektet har upplevts som lättillgängligt. En socialsekreterare nämner att det har gett resultat i många av ärendena. Någon menar att det gett familjerna perspektiv på sin situation. Kontakten mellan klienterna och familjebehandlaren har upplevts som god, säger en. Innehållet i projektet har uppfattats som klart och tydligt gällande syfte och målsättning, menar den samme. De har överlag uttryckt en glädje över att det har funnits hjälp och stöd på hemmaplan att erbjuda till familjerna. Under frågan vad som fungerat mindre bra framförs nackdelen med att det bara funnits en behandlare. Om kontakten mellan behandlaren och familjen skurit sig har insatsen i det fallet fått avslutas istället för att 22

man kanske kunnat byta behandlare. Någon annan menar att det funnits oklarheter i rutiner och oklarheter om hos vem ansvaret ligger i vissa frågor. Som exempel här nämns kontakter med skolan. På den tredje, fjärde och femte frågan nämns värdet av tydlighet i processen som viktigt att tänka på även i den fortsatta verksamheten. Det ska finnas en tydlig början, tydligt syfte och mål och en nedskriven redogörelse vid avslutningen av insatsen. Rutinen att skriva en sammanfattning efter insatsens slut bör föras vidare i den fortsatta verksamheten. Någon menar att det är bra att öppenvårdsinsatserna var i projektform till en början. Det ger ju en möjlighet att i projektets slutfas kunna utvärdera arbetet med hemmaplanslösningarna. Att kunna förändra och förbättra. Som goda exempel i öppenvårdsarbetet, enligt fråga sex, nämns enskilda samtal och föräldrastärkande samtal. Både till föräldrar med ett placerat barn och med hemmavarande barn. Här nämns specifika områden som gränser och kommunikation. Vidare berör en av socialsekreterarna det som positivt att öppenvården, till viss del, upplevs av klienter som avskild från socialtjänsten. Det kan i en del fall vara gynnsamt i samarbetet med familjen. Det var också bra att det var ett beviljat bistånd utifrån en bedömning om ett speciellt behov och inte som en service. Återkommande svar under frågorna sju, åtta och nio är att det är viktigt med uppföljningar och för att kunna göra dessa på ett gott sätt ska uppdraget från första början vara tydligt. Även genomförandeplanen är ett bra verktyg i uppföljningarna av öppenvårdsinsatserna. Vikten av tydlighet i rutiner socialsekreterare behandlare är betydelsefullt. Innehållet i sammanfattningarna bedömdes vara bra. Men ibland kom de för lång tid efter avslutad insats. Fråga tio, den sista och avslutande frågan har lockat tre av de fyra socialsekreterarna till att svara. En menar att ärenden som familjerätten inte kommer vidare med kan vara aktuella för öppenvårdsinsatser. Som när man måste hitta alternativa vägar för vissa familjer. En annan anser att detta är en bra form att arbeta med ungdomar. Särskilt de som inte är motiverade till hjälp och stöd kan bli det i en öppenvårdskontakt av det här slaget. Den tredje tycker att de ärenden som varit aktuella inom projektet har passat för öppenvårdsarbete och att projektet tillgodosåg de behov som finns. 23

Resultat och diskussion Avslutande tankar om verksamheten i Borta bra men hemma bäst Syftet med projekt är i allmänhet att det ska bli en ordinarie verksamhet. Och projektuppföljningar brukar i regel landa i slutdiskussioner om varför det är av vikt att verksamheten permanentas. Öppenvården i Gällivare drivs sedan hösten 2007 som en ordinarie verksamhet. Socialnämnden har redan tagit ställning till att prioritera riktat arbete till barn, unga och familjer på hemmaplan. Denna sammanställning av projektet har helt enkelt fått bli en beskrivande sammanfattning som kanske kan användas i ett fortsatt arbete och utvecklande av hemmaplanslösningar i Gällivare. Utgångspunkten är att Borta bra men hemma bäst är ett exempel på hur öppenvård riktat till familjer i Gällivare kan se ut. Målet med utvärderingar brukar ibland vara att nå fram till mätbara resultat. Men att mäta behandlingsresultat kan vara svårt. Här får vi försöka lita oss till de svar som föräldrar och socialsekreterare gett i utskicken och intervjuerna. De familjer som har varit beviljade bistånd i form av projektet har i samtalen med behandlaren, och i utvärderingen, menat att det arbete vi gjort har känts meningsfullt och begripligt. De har kunnat tänka sig att rekommendera detta till andra. De flesta har haft lätt att förstå syftet och grunden i arbetet. En del har snabbt kunnat se resultat av sina ansträngningar och andra har fått jobba hårdare. Socialsekreterarna menar att de har sett att det finns behov av insatser på hemmaplan och att projektet har kunnat möta dessa behov. Socialsekreterarna har en del reflektioner som är viktiga att föra fram i samband med en fortsatt utveckling av behandlingsinsatser till familjer i Gällivare. Rent konkret handlar det om att de vill ha än bättre rutiner kring vem som ska göra vad, kanske främst i kontakten med skolan. Kanhända bör man fortsättningsvis skriva ner det i uppdraget/remissen till öppenvården. Så här i backspegeln kan man se att de har rätt i att det aldrig skrevs ner vem som skulle ha löpande kontakter med skolan. Det gjordes istället upp muntligt i de olika ärendena. Denna reflektion är viktig och betydelsefull. Många av de unga som varit i kontakt med Borta bra men hemma bäst har haft problem med skolk. Skolan bör få en allt mer framträdande roll i behandlingsarbetet och måhända bör samarbetet mellan skolan och öppenvården utvecklas och intensifieras. Vidare vill socialsekreterarna understryka vikten av tydliga uppdrag till öppenvården för att uppföljningarna ska kunna genomföras på ett meningsfullt sätt. Möjligen är detta en fråga om rutin och erfarenhet. Innan projektet hade socialsekreterarna inte haft någon öppenvård 24

riktad till familjer att skriva remisser och ge uppdrag till. Ömsesidigt arbete med utvecklandet av remisser och uppdrag bör ge en struktur i arbetssituationen och goda underlag vid de angelägna uppföljningarna. Många av familjerna och de unga i Borta bra men hemma bäst har haft ett underskott av positiva förstärkare i form av fungerande skolgång, goda vuxenkontakter och bekräftande tid tillsammans som förälder - barn. Istället hade de ett överskott av konflikter och de upplevde sig ofta fast i en cirkel av oro, destruktiva handlingar och skuld. Målet har varit att öka den positiva tiden tillsammans där hemläxorna att prova nya sätt att agera har gett dem positiva förstärkare och en känsla av att kunna kontrollera och förstå situationen hemma. Familjerna och de unga har själva och tillsammans med socialsekreteraren fått uttala tankar och argument som är viktiga för dem och deras förändring. Kognitiva beteendeinterventioner, en känsla av sammanhang, risk och skyddsfaktorer och BBIC har i forskning och i andra olika sammanhang verkat ha effekt i förändringsarbete med familjer och unga människor. Mina egna reflektioner är att det har känts bra att luta sig mot de här teorierna. I förening med socialsekreterarnas utredningar och remisser, har de fyra hörnstenarna gjort det enklare att komma fram till en riktning i arbetet och hitta fokus i behandlingsarbetet. Målsättningen har i samtliga fall varit att utveckla familjernas och de ungas kraft till ett självständigt liv. Min tanke blir då att de individuella insatserna också fungerar som förebyggande arbete. Föräldrars förmåga att sörja för sina barns behov på ett lämpligt sätt är avgörande för hälsan och utvecklingen. Det är goda skyddsfaktorer att ha en framtidstro och redskap och strategier som främjar ett positivt umgänge i familjen. En del av funderingarna har också kretsat kring utskicket till föräldrarna. Svarsfrekvensen var låg. Det bästa hade kanske varit att klienterna svarat på utvärderingen när de var på det avslutande samtalet och att de sedan fått lägga svaret i ett förslutet kuvert. För att hålla en hög kvalité i arbetet och insatserna är synpunkter, klagomål och förbättringsförslag alltid viktiga och utvecklande för verksamheten. Detta får bli en ytterligare erfarenhet till framtida utvärderingar. Slutligen, projektet har inte direkt riktat sig till missbrukande ungdomar. Anledningen har varit enkel, det har funnits andra professionella som varit skickligare och mer inriktade på det rent yrkesmässigt. Därmed inte sagt att ungdomar med missbruksproblematik inte kan vara en målgrupp i öppenvårdsinsatser på hemmaplan. 25