Det Fysiska, Det Mentala och Det Medvetna

Det Fysiska, Det Mentala och Det Medvetna Föreläsningsanteckningar 19 december René Descartes 1596-1650 För att kunna förstå Descartes bidrag till medvetandefilosofin måste man hålla isär ett antal av hans teser: 1. Tesen att människan har en immateriell själ som är distinkt från hennes kropp. (Substansdualism) - Kroppens definierande egenskap är utsträckning. - Själens definierande egenskap är tänkandet. - Själen är immateriell (dvs. saknar utsträckning). - Medvetandetillstånd är tillstånd hos själen. - Själen överlever kroppens död. Argument 1: Det verkar inte meningsfullt att anta att medvetandetillstånd existerar på speciella platser, eller har andra spatiala egenskaper. Argument 2: Medvetandetillstånd är privata. Kroppsliga tillstånd är (i princip) publika. (Argument 3: Kroppar kan inte...[förstå språk, resonera, uppleva]) 2. Tesen att själen helt utgörs av medvetna tillstånd, vilken implicerar att det inte finns några omedvetna mentala tillstånd. 3. De generella teserna att a) själsliga tillstånd kan orsaka kroppsliga tillstånd och b) kroppsliga tillstånd kan orsaka själsliga tillstånd. 4. Mer specifika teser om att vilka själsliga tillstånd som orsakas av vilka kroppsliga tillstånd (och tvärtom), t.ex. att signalerna från våra ögonen integreras till ett enhetligt synintryck i tallkottkörtelen (epifysen). 5. Tesen att orsakande är strikt mekanistisk, d.v.s. att orsakande utgörs av via kollison överförd rörelse. 1

Ett första argument mot Descartes (mot Tes 2): Descartes Fattiga Själsliv: Medvetna Mentala Tillstånd och Omedvetna Mentala Tillstånd Descartes diskuterar primärt de mentala tillstånd som är introspektivt tillgängliga, d.v.s. de medvetna mentala tillstånden. Här är en typisk passage. Låt mig nu sluta ögonen, täppa till öronen, koppla ur alla mina sinnen och även utplåna ur mitt medvetande alla bilder av kroppsliga ting... låt mig tala blott till mig själv, blicka djupare in i mig själv och på så sätt försöka så småningom bli mer och mer bekant... med mig själv. (Betraktelser över den första filosofien, Tredje Betraktelsen) Men vi har både teoretiska och praktiska skäl till att tro att de medvetna mentala tillstånden inte uttömmer de mentala tillstånden. Psykoanalytisk teori är känd för att postulera omedvetna mentala storheter, t.ex. ett överjag Modern kognitiv psykologi postulerar en uppsjö av omedvetna mentala representationer, t.ex. prototyper, schemata etc. Många vardagliga situationer innehåller moment som verkar bäst beskrivas av att vi gör upptäckter om vad vi faktiskt har haft för mentala tillstånd tidigare. Detta sker genom att vi märker att vi kan förklara vårt tidigare beteende om vi antar att vi har haft de här tillstånden. T.ex. upptäckten att vi är (och har varit en tid) förälskade, att vi tror (och har trott en tid) saker som inte passar ihop med våra moraliska övertygelser etc. Notera att förälskelsen eller trosföreställningen inte infinner sig vid medvetandegörandet utan har funnits där redan tidigare. Vi kan gå längre och säga att ett och samma mentala tillstånd både kan ha medvetna och omedvetna aspekter. 2

Ett andra argument mot Descartes: Elisabet av Böhmens Paradox: Orsakande, Kropp och Själ Följande tre av Descartes teser utgör till synes en paradox... 1. Själen saknar utsträckning 3. Kroppsliga och själsliga tillstånd kan orsaka varandra 5. Orsakande utgörs av rörelse och kollision...eftersom både rörelse och kollision förutsätter utsträckning (Från Elisabet av Böhmens första brev till Descartes 1643). Tre vägar ut ur paradoxen: Väg 1: Förneka tes 1; Framhåll att själen har utsträckning - leder till absurditet om man bibehåller att kropp och själ är distinkta eftersom vi då skulle ha två kroppar! - leder till en identitetsteori där kropp och själ är samma sak om man också förnekar att kropp och själ är distinkta. Väg 2: Förneka tes 3; Framhåll att kroppsliga och själsliga tillstånd inte kan orsaka varandra. - Parallelism - Occasionalism. Väg 3: Förneka tes 5; Framhåll att orsakande inte utgörs av rörelse och kollision. - Humeanism, orsakande är bara regelbundenheter - Orsakandet är någonting annat än rörelse och kollision, t.ex. orsakande är kontrafaktiskt beroende d.v.s. att O orsakar V omm det är så att om inte O hade varit fallet så skulle inte V varit fallet heller. (Lewis 1973) Det mest attraktiva alternativet här är (av ovan angivna skäl) antagligen att förneka tes 5. Om man väljer att upplösa paradoxen på det sättet så försvinner argumentet mot teserna 1 och 3. 3

Ett tredje argument mot Descartes: Descartes och Modern Vetenskap (350 år senare): Korellation, Orsakande och Identitet Vid första anblicken verkar det finnas en spänning mellan Descartes första tes och modern vetenskap. Modern neurovetenskap (vetenskapen om nervsystemet och därmed också hjärnan) har upptäckt en ofantlig mängd korrelationer mellan hjärntillstånd och medvetandetillstånd. Finns det ett argument mot Descartes grundläggande tes här? 1. Människan har en immateriell själ som är distinkt från hennes kropp. Kognitiv neurovetenskap har haft viss framgång vad gäller att etablera vilka regioner i hjärnan (i generella drag) som är speciellt aktiva när vi är i vissa mentala tillstånd eller genomgår vissa mentala processer. Detta har gjorts antingen genom att direkt mäta elektriska/magnetiska fält genererade av neuronal aktivitetet (t.ex. med EEG och MEG) eller genom att mäta blodflöde/syretillförsel som är korrelerad med neuronal aktivitet (t.ex. PET och fmri). Vi vet idag att t.ex. frontalloben är involverad i planering och vägandet av möjliga handlingar mot varandra, att integration av visuell information sker i nackloben i bakre delen av hjärnan, att smärta involverar bland annat aktivitet i A delta fibrer och C-fibrer etc. Ger de empiriska resultaten oss anledning att tro på följande tes (som är inkompatibel med Descartes tes)? Identitetstesen. (t.ex. Smart 1959 ) Medvetandetillstånd är hjärntillstånd. En orsak till att identitetstesen(=identitetsteorin) är attraktiv är att den är förenlig med fysikalismen (=materialismen) Fysikalism. Alla tillstånd i världen är fysiska tillstånd. För att förstå identitetstesen måste vi skilja den från följande två teser: Korrelationstesen. Kausalitetstesen. Medvetandetillstånd är korrelerade med hjärntillstånd. Medvetandetillstånd är orsakade av hjärntillstånd. Descartes trodde på båda de här teserna (det var ju den senare som ledde honom in i Elisabets paradox) men inte på identitetstesen. Datan från kognitiv neurovetenskap ger bara direkt stöd för korrelationstesen. 4

Korrelationstesen ger visst stöd åt både identitetstesen och kausalitetstesen men dessa är inkompatibla; ingenting kan orsaka sig själv. Bara för att händelser av slaget A är korrelerade med händelser av slaget B betyder inte att A-händelser orsakar B-händelser. Det kan vara så att i) B- händelser orsakar A-händelser, ii) att båda händelserna orsakas av en tredje sorts händelse, eller att iii) korrelationen är en slump. För att kunna härleda att A-händelser orsakar B-händelser från en korrelation mellan A-händelser och B-händelser krävs det att vi har skäl att utesluta i)-iii) Vad skulle krävas för att härleda identitet från en korrelation? För att kunna härleda att A-händelser är identiska med B-händelser från en korrelation mellan A-händelser och B-händelser krävs det åtminstone att 1) A-händelser och B-händelser äger rum samtidigt, samt att 2) A-händelser och B-händelser äger rum på samma plats. (Shaffer 1961) Men som vi minns så var ett av Descartes huvudsakliga argument för sin tes att det är meningslöst att försöka lokalisera medvetandetillstånd. Så härledningen från korrelation till identitet går inte igenom. Så det verkar således inte som att de korrelationer genererade av kognitiv neurovetenskap ger oss något skäl till att överge Descartes huvudtes. OBS: Vad kognitiv neurovetenskap däremot bidrar med är specifika korrelationsteser (/kausalitetsteser) som står i strid med Descartes specifika korrelationsteser (/kausalitetsteser). T. ex. så är S klart inkompatibel med 4. S. Signalerna från våra ögonen integreras till ett enhetligt synintryck i visuella kortex. 4. Signalerna från våra ögonen integreras till ett enhetligt synintryck i tallkottkörtelen. 5

Ett fjärde argument mot Descartes: Fysiologins kausala slutenhet: Fysiska (/Fysiologiska) Tillstånd och Förklaringar av Beteende Den moderna kartläggningen av hjärnan (vilken delvis utförs av kognitiv neurovetenskap) använder sig inte, och verkar inte behöva använda, mentala tillstånd för att förklara mänskligt beteende. Det verkar som fysiologin (och mer generellt fysiken) är kausalt sluten, varje fysisk händelse eller fysiskt tillstånd som har en orsak har en fysisk orsak. Så finns det en själ så är den kausalt inaktiv. Detta talar direkt emot tes 2a. Eventuellt också mot 1 om vi antar att för ett objekt skall existera så måste det ha kausal kraft (men då förlorar vi t.ex. tal, mängder och möjligen egenskapstyper också). Ett femte argument mot Descartes: Ontologisk Sparsamhet: Tillstånd, Entiteter och Egenskaper Vad vi har utgått ifrån i vår intuitiva karakterisering av det medvetna är egentligen en serie mentala tillstånd; att jag tror någonting, att jag har en viss upplevelse, att jag känner en smärta etc. Att ett tillstånd (/faktum) råder är naturligt att förstå i termer av att en entitet(/substans) har en eller flera egenskaper. Om vi följer Descartes argument så följer det att mentala tillstånd inte kan vara fysiska tillstånd. Men det följer inte att det måste finnas en speciell mental entitet som har de här speciella egenskaper. Det följer bara att något har de här egenskaperna. Ontologisk sparsamhet förespråkar att vi inte skall anta att fler sorters entiteter existerar än nödvändigt. Vi bör därför inte anta att det existerar någon själ, även om vi fortfarande har anledning att anta mentala egenskaper. 6

Egenskapsdualism (t.ex. David Chalmers 1996) 1. Människans kropp(/nervsystem) har två sorters egenskaper; fysiska och mentala. - De mentala egenskaperna svarar mot allehanda mentala tillstånd. - Mentala tillstånd är tillstånd hos kroppen (det finns ingen själ). - De mentala egenskaperna liksom många fysiska egenskaper förloras när kroppen dör. - De mentala tillstånden orsakas av, men kan inte orsaka, fysiska tillstånd.(epiphenomenalism) - De medvetna mentala egenskaperna kallas ibland kvalia. Klarar av båda argument 4 och 5. Ett argument för Egenskapsdualism (eg. mot fysikalism) ( Jackson 1986 ). Mary är en lysande forskare som av någon anledning är uppvuxen i ett svartvitt rum och tvingas undersöka världen därifrån via en svartvit monitor. Hon har specialiserat sig på synens neurofysiologi och förvärvar, låt oss anta, all fysisk information som finns att få om vad som händer när vi ser t.ex. mogna tomater eller himlen. Hon upptäcker till exempel vilka våglängdskombinationer från himlen som stimulerar näthinnan, och exakt hur detta via det centrala nervsystemet orsakar sammandragning av stämbanden och utandning av luft från lungorna som resulterar i yttrandet av meningen Himlen är blå. Vad kommer att hända när Mary frigörs från sitt svartvita rum? Det verkar självklart att hon lär sig något om världen och vår visuella upplevelse av den. Men då är det ofrånkomligt att hennes förkunskaper var ofullständiga. Men hon hade all fysisk information. Så det måste finns mer än så i världen. Ett argument till för Egenskapsdualism (eg. mot fysikalism) ( Nagel 1974 ). Jag antar vi alla tror att fladdermöss har upplevelser. De är trots allt däggdjur, och det borde inte råda mer tvivel om att de har upplevelser än att möss eller duvor eller valar har upplevelser... Fladdermöss, trots att de är närmare släkt med oss än många andra arter, uppvisar en rad aktiviteter och en sensorisk apparat som markant skiljer dem från oss... Fladdermusens ekolod, är helt klart en form av perception som inte liknar något av våra sinnen och det finns ingen anledning att anta att användandet av ekolod är subjektivt som något vi kan uppleva eller föreställa oss...i den mån jag kan alls tänka mig hur det är att vara 7

en fladdermus, ger detta mig bara information om det skulle vara för mig att bete mig som en fladdermus gör. Men det är inte frågan. Jag vill veta hur det är för en fladdermus att vara en fladdermus. Men om jag försöker föreställa mig detta är jag begränsad till mitt eget sinnes resurser, och de resurserna är otillräckliga för uppgiften... Men om fladdermusens faktiska upplevelser bara kan nås från dess egen synvinkel, så är det ett mysterium hur dessa skulle kunna avslöjas av fysikens(/biologins) undersökningar av fladdermusen. Fysiken är en domän av objektiva fakta par excellence,fakta som kan observeras och förstås från många synvinklar och av personer med olika perceptuella system. Ett argument mot Egenskapsdualism Om ett lejon ställer sig framför dig så verkar det orsaka (via reflekterat ljus) att du ser lejonet och att du blir rädd. Men givet epifenomenalismen så är det inte så att ditt synintryck (förstått som en viss form av upplevelse) orsakar din rädsla och det är inte din rädsla som gör att du springer iväg. Detta går rakt emot hur vi normalt sett pratar om mentala tillstånd och kanske också underminerar förklaringar i termer av mentala tillstånd. Sammanfattningen av första föreläsningens argumentation: En central spänning Fysikens kausala slutenhet gör att icke-fysiska postulat inte har någon plats i den kausala ordningen. Men lokaliseringsargumentet (i synnerhet) gör att mentala tillstånd (åtminstone medvetna mentala tillstånd) inte kan identifieras med fysiska tillstånd. Finns det någon väg ut ur det här dilemmat? 8