Verkstadsutredningen

Verkstadsutredningen Förslag till riktlinjer för skolans verkstäder, studior och lab Konstfack 15 april 2010 Helena Söderberg Ulrica Bohné Olof Glemme 1

Innehållsförteckning Inledning 3 Bakgrund och målsättning. 3 Definition av verkstad, studio, lab 4 Indelning i funktioner 4 Uppdraget.... 5 Tidplan 6 Hur vi ser på uppdraget. 6 Beskrivning av nuvarande situation.. 6 Utgångspunkter för arbetet med förslaget. 7 Långsiktiga mål för förslaget. 8 Ökad samverkan och tillgänglighet....8 Verkstadsseminarier.... 10 Kompetensutveckling. 10 Kursguider för verkstad/studio/lab.. 11 Kriterier för körkort och tillgänglighet i olika nivåer. 11 Tillgänglighetsnivåer i verkstad/studio/lab 12 Engelska och svenska. 13 Öppna verkstäder en halv dag/vecka 13 Bättre resursutnyttjande. 14 Ett centralt utlån....... 14 Centralt inköp........15 Handbok för verkstad/studio/lab 16 Amanuenser med supportfunktion. 16 Intranätsbaserade tutiorals/videoinstruktioner 16 Verkstädernas lärarbemanning 16 2

Information. 16 Dubbla verkstäder och icke optimalt utnyttjade resurser 19 Förbättrad arbetsmiljö 25 Utveckling och strategi.. 27 Pilotprojekt.. 28 Samverkan med Kungliga Konsthögskolan 31 Hur går vi vidare?. 31 Inledning Vi har tagit emot ca 15 remissvar och många muntliga synpunkter på vårt första utkast till förslag. Det har funnits ett stort engagemang i frågan vilket har gjort uppdraget mycket stimulerande. Vi har redogjort för delar av de synpunkter som inkommit i själva förslaget. För övrigt hänvisar vi till de synpunkter och svar som biläggs. De förändringar som införts i förslaget har ett annat typsnitt för att ni lätt ska kunna hitta dessa. Vi har även lagt till beräkning av de kostnader förslaget medför och en konsekvensanalys. En handlingsplan upprättas först om förslaget antas. Vi hoppas att detta underlag ska bidra till en utveckling av Konstfacks verksamhet. Bakgrund och målsättning Verkstadsutredningen är en del av Konstfacks utvecklingsprojekt Bättre kvalitet i utbildning, forskning och administration - att realisera Konstfacks strategi 2009 2012, där målet är att skapa en ändamålsenlig organisation för Konstfack som bidrar till att skapa en bättre kvalitet i både utbildning, forskning och administration. De specifika målen för verkstadsutredningen har varit att få bättre resursutnyttjande, ökad samverkan och förbättrad arbetsmiljö. 3

Definition av verkstad, studio och lab Som verkstad räknas i detta sammanhang alla verkstäder, studior, lab med specifik utrustning som används i Konstfacks utbildning. Allt från vävsal och snickeri till digitala fotolab och videoredigering inryms. I resursen ingår såväl fasta som lösa inventarier, från svarv till digitalkamera. Projektrum, ateljéer och datasalar ligger inte inom definitionen och omfattas inte av utredningen. Vi har i remissvar fått påpekanden att det ibland varit svårt att avgöra när vi menar de allmänna verkstäderna eller de institutionsbundna. Detta har vi försökt åtgärda i denna version. Flera personer har också tagit upp problematiken med benämningen, verkstäder/studior/lab. Vi ser detta som en sekundär fråga och vill lämna över arbetet med att hitta en gemensam benämning (om detta alls är nödvändigt) till verkstadsforum. Det är viktigt att poängtera att oavsett om rummet benämns verkstad, lab eller studio är det den skapande processen och den typen av kunskapsutveckling som står i centrum. Indelning i funktioner De olika verkstäderna, labben, studiorna är indelade efter dess funktioner för att öka tydligheten och insynen i hur stora skolans resurser är. Ett exempel är Keramik och Glas, som i stället för att räkna två studior totalt, har med denna indelning tio; glashytta, glassliperi, glaslab, planglas rum, blästringsverkstad, keramikverkstad, ugnsrum keramik, glasyrlab, lerberedningsrum, gipsverkstad. För den insatte kan det verka självklart att alla dessa olika funktioner ingår i en glas-- respektive keramikstudio, men för andra ökar informationen förståelsen om skolans verksamhet. Konstfack har idag totalt 46 verkstäder/studior/lab fördelade på de 9 institutionerna. Ljudstudion har inte någon tillhörighet, printshop är på projekteringsstadiet. 4

Uppdraget I april 2009 fick Ulrica Bohné i uppdrag av rektor att utreda situationen för skolans verkstäder, studior och lab. Arbetet delades in i två delar, där den första bestått av en enkät till alla verkstadsansvariga med syfte att klarlägga kvantitativa frågor som omfattning av verkstadsresursen, kostnader och nyttjandegrad. I nästa steg gjordes intervjuer med prefekterna, verkstadsansvariga, rektor, professorer och studentrepresentanter. Syftet var att få fördjupad kunskap om organisation, samarbete, koppling till utbildning och forskning, övriga värden samt vilka problem och utmaningar som finns. Slutligen presenterades arbetet av Ulrica Bohné på Verksamhetsforum i november och en sammanställning av analysen finns i dokumentet Verkstadsutredning.pdf som ligger på intranätet. För det tredje steget tillsatte rektor en arbetsgrupp (dec.09) bestående av Ulrica Bohné, Helena Söderberg och Olof Glemme. Uppdraget bestod i att utarbeta riktlinjer och förslag till handlingsplan med utgångspunkt från den gjorda kartläggningen. Det är detta, den tredje och sista delen som presenteras i den här rapporten. Till gruppen finns en referensgrupp knuten bestående av Ann Cathrine Andersson, Love Hansson, Svante Larsson, Andreas Nobel och studentrepresentanten Ingela Ihrman. 5

Tidplan Första förslag presenterades 19 januari 2010 på Verksamhetsforum Remisstid sträckte sig till slutet av februari 2010 Slutgiltigt förslag till rektorsbeslut klart: 15 april 2010 Hur vi ser på uppdraget Vi har arbetat både med mindre förändringar och förtydliganden men vi har också haft ambitionen att leda in utvecklingen mot mer långsiktiga mål för den nya verkstadsorganisationen. Vår strävan är att skapa förutsättningar för organisationen att ständigt utvecklas utifrån yttre krav, samhälleliga förändringar och interna målsättningar. Verkstäder, studior och lab är en central utbildningsdel för alla inriktningar på Konstfack och flertalet kurser har en gestaltningsdel förlagd till någon av dem. Förslaget ska också vara förenligt med den pågående organisationsförändringen och i linje med Konstfacks utvecklings- och forskningsstrategier. I uppdraget fanns ingen ekonomisk ram att hålla oss till. Trots detta har vi varit angelägna att inte lägga ett förslag som medför ökade kostnader framöver utan snarare tvärt om. Vi önskar dock att det initialt tillsätts extra medel för att genomföra förbättringar som vi tror på sikt kommer att medföra en minskad arbetsbelastning och en ökad kvalitet. Beskrivning av nuvarande situation Svårigheten med utbildningen i våra verkstäder/studior/lab kanske kan beskrivas som följer: Vi ska på ett säkert sätt och på hög nivå utbilda studenter under en relativt kort tid att behärska maskiner, tekniker och processer som kräver mycket träning och goda instruktörer. Studenter som ligger på olika nivå, talar olika språk och har helt olika ambitionsnivåer. Konstfacks resurser står till studenternas förfogande i princip dygnet runt under en stor del av året. Vi har studenter som tar sitt ansvar på bästa sätt men också de som bryter givna instruktioner och kräver merarbete av verkstadsansvariga. Vi ger tillgång till avancerad utrustning med lösa delar som inte sällan försvinner och därmed försvårar arbetet. Vi har studenter som vill utföra arbeten av en helt ny art och som ställer höga krav på kompetens och flexibilitet. Studenterna har ofta en kortsiktig planering och en stor del av deras arbete utförs när personal inte är på plats. Det finns skäl att tro att Konstfacks ekonomi i framtiden blir mer ansträngd. Den ska samtidigt täcka allt fler områden. Resursbristen är ett återkommande problem: anpassade lokaler, tid för lärare/tekniker och utveckling av kurser/resurser/processer. Vi använder våra allmänna verkstäder, studior och lab i hög grad till utbildning på grundläggande nivå. Progressionen i arbetet i 6

verkstad/studio/lab får stå tillbaka till förmån för obligatoriska körkortskurser. Om en student vill fördjupa sig i andra material och tekniker än de som förvaltas av den egna institutionen är det ofta svårt att nå en hög kompetensnivå. I dagsläget är det inte uttalat vilken grad av specialistnivå institutionernas verkstad/studio/lab har. Det innebär att institutionerna själva avgör, rekryterar och investerar i sina olika verkstad/studio/lab. Vissa kan vara mer benägna att verka för Konstfack som helhet och värna tillgänglighet för alla medan andra prioriterar hög precision och specialistkunskaper. Ansvaret vilar tungt på verkstadsansvariga som hanterar situationen på olika sätt. För närvarande har vi en mängd verstäder/studior/lab med bristande utrustning. Vi har ingen gemensam strategi för satsningar, investeringar eller marknadsföring. Bemanningen beror på den egna institutionens ekonomi och prioritering. Vissa verkstäder är underbemannade och förfaller mer eller mindre. Detta kommer att leda till ökande kostnader framöver och de innebär omedelbart ökade arbetsmiljörisker. Personalen på verkstad/studio/lab har ofta enbart tid till undervisning, medan underhåll och förbättringar ofta inte hinns med. KU-nämndens beslut i konstnärliga och pedagogiska frågor har ingen koppling till den verkstad/studio/lab där studenternas gestaltningar tar form. Verkstäderna delas idag in i allmänna och institutionsbundna. Merparten av resurserna går i de allmänna verkstäderna åt till obligatoriska, så kallade, körkortskurser (med det avses kurser som studenterna går för att få tillgång till verkstaden). I allmänna träverkstaden är det så mycket körkortskurser att det knappast finns övrig tid för studenter med egna projekt. En del av studenterna måste gå kurserna trots att de vet att de inte kommer arbeta i verkstad/studio/labbet; i varje fall inte under det kommande året. Och en del studenter måste gå hela veckokursen trots att de bara är intresserade av att använda 1-2 maskiner. Ytterligare några skulle önska en möjlighet till fördjupning av den obligatoriska grundkursen. Tillgången till verkstaden är idag knuten till lokalen och på så sätt hela maskinparken. Det betyder att man måste kunna använda alla maskiner för att få arbeta självständigt i en verkstad, även om man bara vill använda ett par maskiner. Flera verkstäder/studior/lab är dubblerade och det finns anledning att se över värdet av det. Vi ser möjlighet till betydande vinster vad gäller lokaler och investeringar. Utgångspunkter för arbetet med förslaget Gruppen har inbördes enats om ett antal utgångspunkter för sitt arbete. Konstfacks gemensamma verkstäder nyttjas i hög utsträckning till grundläggande kunskaper. Vi måste få in kunskapsprogression i alla verksamheter och se över vår rutinmässiga obligatoriska utbildning på grundnivå. Å andra sidan krävs det ibland för långa kurser för att studenterna ska få tillstånd att utnyttja våra verkstäder. Behovet kan vara en arbetsbänk och en sticksåg men studenten kan tvingas vänta in en flerdagarskurs för att få arbeta med dessa enkla metoder i en avsedd verkstad. Detta 7

innebär ibland frustration hos studenterna men oftare att de arbetar med dessa enkla verktyg på fel plats utan någon kunskap alls. Det är pedagogiskt nödvändigt att studenterna själva genomför sina arbeten. Mycket händer med formen när den gestaltas och många formbeslut måste tas under detta arbete. De praktiska, tekniska, materialbaserade och gestaltningsmässiga problem som uppstår är viktiga i den kreativa processen och som framtida beställare. En välutrustad verkstad fungerar inte utan kompetent bemanning. Å andra sidan måste det finnas en väl avvägd balans mellan tillgänglighet och kvalitetskrav. Vi anser att de verkstäder som förvaltats av IS och benämnts allmänna även fortsättningsvis skall vara mest tillgängliga. Övriga verkstäder kan (ska) främja en hög specialisering. Tillgång till okvalificerat verkstadsarbete ska värnas. Dessa verksamheter ska vara enkla att använda, det ska finnas personal tillgänglig och studenterna ska kunna lära sig enbart en teknik eller maskin för att få tillgänglighet och tillgång till denna. I specialistverkstäderna ska man kunna uppnå hög kvalitet i sina utförda arbeten. Därför ska tillgången till dessa vara begränsade till studenter som har genomgått utbildning som säkerställer detta (det ska dock inte ställas högre krav på studenter från andra inst. än den egna). Långsiktiga mål för förslaget Verkstäder, studior och lab är en oskiljaktig del av Konstfacks identitet och ska betraktas som en gemensam resurs oavsett institutionstillhörighet. Studenterna ska få tillgång till de verkstäder och den kompetens de har behov av i sin individuella studiegång inom utvalda områden. De verkstäder vi har ska vara excellenta, välutrustade, bemannade och ha en tydlig information gällande tillgänglighet. Verkstadsfrågan ska vara dynamisk där varje verksamhet, inte bara verkstäder, ska kunna ifrågasättas. Vi ska med vårt förslag skapa förutsättningar för en flexibilitet och möjlighet att förändra verksamheten på kort och lång sikt så att vi tar vara på gjorda erfarenheter och kan möta kommande behov. Konstfack ska inte förvalta tekniker och materialkunskaper som inte fyller aktuella och framtida behov i utbildningen. Förslaget ska medföra möjlighet att utveckla kunskap i olika nivåer. Förslaget ska stödja en ekologisk och socialt hållbar utveckling. 8

Ökad samverkan och tillgänglighet Konstfack har en unik resurs i form av kompetens och utrustning inom en mängd områden. Studenternas möjligheter att utnyttja denna tillgång är dock begränsad. I vissa fall kan det bero på att de olika disciplinerna kräver den utbildningstid som finns att disponera, så att det inte finns utrymme att sätta sig in i nya tekniker eller andra material. Brist på resurser kan vara en annan anledning. I samma takt som de yttre kraven ökar och kostnadstäckningen minskar reduceras också möjligheterna att handleda nybörjare. Önskan att studenterna ska erbjudas möjlighet att ta del av de verkstadsresurser som finns på Konstfack är utbredd såväl bland lärare som bland studenter. Studenterna bör ha möjlighet till en bred utbildning. Vi bör å andra sidan motverka att studenterna går en mängd småkurser på bekostnad av målinriktade, långsiktiga studier. Vi skall säkerställa att utbildningen är högskolemässig. Vi tror också att Konstfack måste vara mycket tydligare med vad skolan erbjuder. I Konstfacks marknadsföring framhäver vi gärna våra verkstäder och de sökande har ingen anledning att tro att de inte kommer att få tillgång till dessa. Vi vet att det t o m är ett starkt skäl till att vissa söker sig till Konstfack. Om Konstfack är tydligare med informationen kommer vi att möta mindre missbelåtenhet från studenterna. Samverkan har ibland varit så problematisk mellan de olika institutionerna att det varit enklare att utforma institutionen på så sätt att möjligheten till bredd erbjudits där. Det innebär att lärarna måste ha en bred kompetens och att lokalerna måste vara ändamålsenliga för olika verksamheter. En sådan utveckling riskerar att utarma spetskompetens såväl som Konstfacks ekonomi och är inte förenligt med Konstfacks ambition att positionera och stärka skolans profil. Vi tror inte att det är en utveckling Konstfack fortsättningsvis bör stödja utan istället skapa bättre förutsättningar för samarbete. En stor del i denna svårighet att samarbeta har varit schemastrukturen. Varje institution har sitt eget format och sin egen struktur vilket har gjort det nästan omöjligt att hitta luckor för samarbete, det har ibland t o m varit svårt att förstå varandras scheman. 9

Fig. Ett axplock av alla schemaformat som existerar på Konstfack idag Verkstadsseminarier Det har inkommit många synpunkter på förslaget att inrätta ett Verkstadsforum. Två huvudinvändningar har funnits. Det ena är att verkstadsforum blir ytterligare en arbetsuppgift som ska finansieras (med arbetstid). Det andra att det blir ett nytt mötesorgan som riskerar att göra den nya organisationen otydlig. Vi anser att invändningarna är relevanta och att de frågor vi hoppades att verkstadsforum skulle behandla bör istället tas upp i organ i linjeorganisationen. Däremot anser vi att det finns verkstadsfrågor som bör behandlas över institutionsgränserna. Som exempel kan nämnas samarbeta kring körkortskurser, maskinvård, arbetsmiljö/miljöfrågor, kursutveckling etc. Därför föreslår vi att Konstfack inrättar verkstadsseminarier, förslagsvis ett per termin, där all verkstadspersonal träffas med syfte att öka samverkan. I och med detta har inte heller arbetsgrupper inom verkstadsforum längre någon relevans. Kompetensutveckling Många har arbetat länge inom sitt område och det finns väldigt mycket kunskap och expertis på skolan. Det finns samtidigt en uttalad önskan att få möjlighet att vidga sina perspektiv och arbeta mer interdisciplinärt inte bara bland studenterna utan också bland lärare och tekniker. Med kompetensutveckling och breddning av verksamhetsområdet skulle det bli möjligt att hoppa in 10

och vikariera för varandra. Det skulle också ge personerna möjlighet att få nya perspektiv och stimulans till nya idéer och säkerligen även bidra till känslan av ökad arbetsglädje. Vi hoppas att ett interdisciplinärt synsätt i personalgruppen direkt komma att avspeglas hos studenterna. Kursguider för verkstad/studio/lab Verkstadsvariga får i uppgift att sammanställa en kursguide över sina verkstads/studio/labkurser. Kursguiderna ska underlätta för studenterna att planera sin utbildning och välja rätt kurs. Där ska kursplaner, innehåll, förkunskapskrav, omfattning och progression finnas med. Kursguiderna möjliggör för studenterna att få en överblick och varje kurs i verkstad/studio/lab får ett sammanhang. Den ska uppdateras varje år i dialog med ämnesråden/professorerna. Kursguiderna gör det lättare för skolans andra lärare att ta del av innehållet i kurserna. Kursguiderna ska finnas tillgängliga på intranätet. Utformningen av kursguider på Konstfack förutsätter att extra medel för detta tillförs. Kriterier för körkort, tillgänglighet i olika nivåer Flera av de moment som lärs ut på en körkortskurs upprepas i en annan, det gäller t ex i maskinverkstäderna som har liknande maskiner som bandsåg, klinga och slip. Alla dessa obligatoriska kursmoment gör att studenters och personalens tid binds upp i onödan. De här kursmomenten skulle kunna samordnas. Också viss arbetsmiljö- och säkerhetsinformation är moment som återkommer. Det är mycket viktig information som studenterna måste få. En stor del av den skulle kunna ges till alla, t ex under introveckan. Mycket av det här är och ska vara gemensamt för alla verkstäder och kan lämpa sig för att ta i plenum. Detta har framförallt Arbetsmiljökommittén ifrågasatt. Det är viktigt att rätt typ av information och rimlig mängd av information förmedlas under introveckan. Vår inställning är dock att vi måste våga prova. Vi bör basera våra beslut på gjorda erfarenheter istället för på farhågor. Om vi har ögonen på de risker vi tar bör de ganska enkelt kunna korrigeras. Kortare instegskurser skulle frigöra tid för studenternas egna projekt. I de fall kurserna är valbara kommer studenterna i vissa fall att välja bort dem, vilket gör att färre körkortskurser behöver genomföras. Om studenten bara väljer kursen när han/hon kommer tillämpa kunskaperna i ett projekt kommer kunskaperna vara färska, vilket medför mindre handledningstid för läraren. Det finns många fördelar att hämta för studenterna med större flexibilitet och valbarhet. Vi ser ett 11

större utbyte mellan ämnesområden och fler studenter som kan förverkliga sina visioner. För att uppnå det krävs det också flexibilitet och vilja av de ansvariga för verkstad/studio/lab. I en övergångperiod kommer det behövas en del testande och utvärderingar. Vi hoppas att möjligheten för alla studenter att få bättre tillgång till skolans resurser ska vara vägledande i den här processen. Tillgänglighetsnivåer i verkstad/studio/lab En tydligare indelning av verkstad/studio/lab efter tillgänglighetsnivåer, skapar en riktigare förväntan hos studenten i vilken utsträckning det krävs tid och engagemang för att kunna börja använda verkstad/studio/lab med dess material och teknik. Med tydligare kunskapskrav för att få tillgång, skulle studenterna lättare kunna planera sina studier. Här blir det viktigt att veta vilka förkunskaper som krävs för varje kurs, Vi tänker oss tre olika tillgänglighetsnivåer med utgångspunkt i olika säkerhetsaspekter, kostnadshänsyn och utbildningsbehov. Dessa skulle kunna benämnas 1 Allmän nivå, 2 Fördjupad nivå, 3 Specialist nivå Verkstad/studio/lab med sina nivåer ska finnas översiktligt presenterade på intranätet, gärna färgkodat, enkelt och visuellt. 1 Allmän nivå, gröna (låg tröskel, körkort kan ges redan efter någon dag i vissa verkstäder): Mural, skulptur, allmänna snickeriet, allmänna metall, maskinverkstaden på ÄL, perceptionsstudion, fotostudio, måleristudion, grafikverkstaden, screentrycket Den här märkningen indikerar att det är lätt att få tillgång till verkstäderna. Det ska högst behövas en veckas kurs för att få körkort till den grundläggande nivån och kunna börja använda dem. I vissa fall kan körkort utfärdas på delar av verkstaden. Kanske en student bara behöver använda bandsåg och slipmaskin i allmänna träverkstaden, det ska då vara möjligt att gå en halvdagskurs? för att få tillgänglighet till just dem (Förutsatt att man tagit del av säkerhetsinformationen). 2 Fördjupad nivå, gula. Övriga verkstäder räknas till denna kategori (se bild på sidan 4). Här finns flera nivåer inom ämnesområdet, vilket gör att studenten behöver en längre kurs eller en längre tids träning för att kunna använda verkstaden mer självständigt. 3 Specialist nivå, orange: lackboxen, kemirum på ÄL, ljudstudion, glasyr (specialist/yrke), glassliperi Här finns antingen stora risker ut arbetsmiljösynpunkt eller exklusiv och svårtillgänglig utrustning, vilket kräver hög grad av kunnande, ibland flera års träning, för att få tillgång. Skolan behöver inte tillhandahålla all verksamhet själv. Vi kan också köpa in kurser utifrån. 12

Invändningar mot detta är att det dels kommer att påverka kunskapskvaliteten negativt och att risken för skador/olyckor ökar. Det har också kommit positiva reaktioner, främst från studenter. Förslaget löser många av våra problem. Vi kvarstår vid förslaget med det tillägget att denna förändring måste utvärderas och följas upp. Det bör inte orsaka större skada än att det ganska enkelt går att återgå till nuvarande ordning. Ett förtydligande: Många har missförstått systemet med färgmarkeringen. Vi föreslår INTE att vi ska använda inpassystemet för att nivåbestämma utan istället en enkel färgkodning med Royal Collage of Art som förebild. Det bygger på ett förtroende för våra studenter. Vi anser att vi har goda erfarenheter och att undantagen är så pass sällsynta att vi kan anamma detta system då det skulle bli oerhört dyrt att koppla access till inpass. Engelska och svenska Konstfack är idag en tvåspråkig skola och det måste upprättas en handlingsplan för att all information finns såväl på svenska som på engelska. Öppna verkstäder en halv dag/vecka För att öka tillgång till skolans verkstäder skapas ett system där Konstfacks alla verkstäder/studior/lab har öppen verksamhet en halv dag/vecka. En timme för studenter som ännu inte fått tillträde och två timmar för de som har tillträde till verkstaden. Alla verkstäder ska vara bemannade under denna förmiddag. Vi har fått positiv respons på detta förslag, framförallt från studenter. Från lärare och Arbetsmiljökommitte n har vi fått synpunkter på risken för överbelastning. Tydligast pekar remissvaret från Textil på detta; Vi vill återigen betona att vi är positiva till att öppna verkstäderna ytterligare, men vi kan inte se att det är möjligt utan mer resurser. Vi menar att det annars kommer att få negativa konsekvenser för innehållet. Vi menar också att ett sådant beslut inte kan fattas utan att en innehållsmässig diskussion föras på ett högre plan då detta kommer att få konsekvenser för hur textils utbildningsplan skall kunna fulföljas. Vi ser redan idag att utrymmet för fördjupning har minskat då det ges fler grundkurser. Vi är väl medvetna om problemet med tid för lärarna. Vi tror dock att detta arbete redan görs, att lärarna hjälper studenter från andra institutioner när behov uppstår. Därför kanske det inte innebär ett merarbete utan att arbetet istället planeras och synliggörs. Det vi vill åstadkomma är att alla studenter ska ha samma möjlighet till denna vägledning. Det bör dock avsättas medel för att kunna öka arbetstiden om det innebär ett merarbete, en fond. Utfallet av öppna verkstäder måste utvärderas så att vi kan korrigera ev.överbelastning (se räknekalkyl bilaga 1) 13

Förslag Inrätta verkstadsseminarier. Utforma kursguider Gör alla körkortskurser valbara Upprätta tydliga kriterier för tillgänglighet Dela in verkstäder/studior/lab i 3 tillgänglighetsnivåer: 1 Allmän nivå, 2 Fördjupad nivå, 3 Specialist nivå Inrätta en tid varje vecka där alla verkstäder/studior/lab har öppet för alla Upprätta ett lättillgängligt system för gemensamt körkort. Ta fram ett gemensamt format för scheman för hela skolan Utveckla former för vilka lärare/tekniker som kan/bör ge tillgänglighet Inrätta en fond för att initialt täcka ev behov av mertid för lärare. Bättre resursutnyttjande Centralt utlån Malin Cederfjärd och Peter Landén har ett uppdrag att formulera hur ett centralt utlån på Konstfack skulle kunna se ut och fungera. Vi tycker att frågan ligger så nära vår att vi i alla fall vill delge vår tankar om ett centralt utlån. Vi överlämnar dessa till Malin och Peter att fritt användas i sitt arbete som naturligtvis blir grundligare än det vi gjort i den speciella frågan. Skolan har idag flera olika utlån förlagda på de olika institutionerna. Att hantera utlånen är resurskrävande och tar mycket tid av institutionerna, dessutom skulle en stor del av investeringarna kunna användas av fler än just den institutionens studenter. Det finns utrustning som inte används för att det inte finns personal avsatt att administrera den, t ex utställningsbelysningen. Något liknade gäller för skolans AV-utrustning (t ex monitorer, datorer etc). För att fler ska få tillgång till den utrustning skolan har och för en effektivare administration, slås alla utlån ihop till ett centralt gemensamt utlån. Att ha skolans resurser samlade på ett ställe i ett gemensamt administrativt system ger en bra överblick över hela resursen. Utrustning som av institutionerna är reserverad för de egna studenterna kan också administreras härifrån. I det centrala utlånet kan alla skolans studenter få tillgång till den lösa utrustning som är kopplade till verkstäderna, tex videokameror, belysning, stativ, borrmaskiner osv. Studenten kan behöva en lärares godkännande för att få låna viss specifik och kursbunden utrustning. 14

Regler behöver utformas för hur utlånen ska gå till, dessa ska grunda sig på utvärdering av skolans befintliga utlån. En person kan anställas som har ansvaret för utlånet. Det ska vara någon som är väl orienterad i de tekniska frågor som rör utrustningen, allt från videokameror till skruvdragare. Han eller hon tar också ansvar för service och underhåll av utrustningen. En viss del av tiden skulle kunna avsättas för utbildning och information hur utrustningen ska användas. En stor del av arbetet i det centrala utlånet kan skötas av amanuenser. Här ska också information finnas om verkstäderna och det centrala utlånet blir verkstädernas ansikte utåt. Personalen i Utlånet skulle kunna bli en del av Verkstadsforum. I det centrala utlånet skulle också förbrukningsmaterial relaterat till verkstäderna kunna köpas, ett Centralt inköp. Centralt inköp Idag är det mycket resurskrävande för de ansvariga för verkstad/studio/lab att hantera studenternas olika materialinköp. Ofta görs inköpen individuellt och ser helt olika ut, när dessutom varje köp behöver hanteras administrativt tar det mycket tid. Ett centralt inköp skulle hantera inköp och försäljning mer effektivt och de resurser som frigörs från de verkstadsansvariga skulle kunna läggas på kurserna. I ett centralt inköp kan studenter och personal göra beställningar till inköp och köpa visst förbrukningsmaterial på plats, såsom tryckfärg, lim, primer, batterier mm. Inköpen kan samordnas bättre än idag; skolan kan få skalfördelar och antalet fakturor minska. Inköpet kan vara kombinerat med ett centralt utlån. I första skedet kan utlånet/inköpet bemannas parallellt av personer knutna till verkstad/studio/lab, för att överföra kunskaper om utrustning och material till personen i Utlånet (handhavande, service, leverantörer, olika material, dokumenterat material mm) De ökade krav som ställs och kommer att ställas på Konstfack som myndighet (se Nille Sandbergs remissvar) talar för en centralisering av materialinköp. Naturligtvis måste man se till utbildningsprogrammens koppling mellan specialistkompetens, pedagogiska behov och praktiska problem när man bedömer vilka varor som ska beställas centralt och vilka som även fortsättningsvis ska hanteras av institutionerna. Det kommer dock att krävas en annan kompetens framöver för att delta i upphandlingsprocessen och därför ser vi inte att vår ursprungliga idé med amanuenser som delvis sköter detta är genomförbar. 15

Handbok för verkstad/studio/lab Varje verkstad/studio/lab skapar en handbok med syfte att upprätthålla standarden även om den ansvarige inte finns på plats. Här ska de mest basala frågor om verkstad/studio/labs skötsel och underhåll finnas. De vanligaste problemen som dyker upp ska finnas med, så att någon utifrån kan analysera och åtgärda problemet. Här kan t ex finnas instruktioner hur man byter band på bandslipen. Amanuenser med supportfunktion Konstfack bör se över möjligheten att använda amanuenser för enklare moment, i dagsläget går alltför mycket tid av våra kompetenta lärare åt till att leta efter verktyg, plocka undan, mejla påminnelser etc. Intranätsbaserade tutiorals/videoinstruktioner Mycket av lärarnas tid går åt till att upprepa information som de gett i körkortskurserna. Det är inte ovanligt att det dröjer några månader innan studenten är tillbaka för att omsätta kunskapen i ett projekt. Under tiden glöms mycket bort och handledarens tid går åt till att påminna. Det här kan gälla både hantering av maskiner och hur en viss metod genomfördes. Det finns mycket att vinna på om mer av kurserna i verkstad/studio/lab dokumenteras och sen finns tillgängligt. Det kan ske genom att man videofilmar under körkortskurserna. Inga stora extra arrangemang skulle behövas, förutom en viss redigering och uppdelning/markering av materialet i kursmoment. Filmerna läggs på intranätet och studenten kan sen själv när det är dags att friska upp minnet gå igenom materialet. Konstfack bör bygga upp ett bibliotek av instruktionsvideor med de allra enklaste momenten t ex instruktioner hur en bandsåg fungerar, detta moment måste inte vara förknippat till en särskild verkstad. Verkstädernas lärarbemanning På sikt ska alla kursansvariga i verkstad/studio/lab ha en konstnärlig högskoleutbildning. Detta för att säkerställa en hög konstnärlig nivå i arbetet och integrera konstnärliga och hantverksmässiga kunskaper. Information Tillgång är till viss del kopplat till den information som finns när det gäller verkstäder/studior/lab. Det behövs ökad transparens och information om dem på alla nivåer. Informationen som finns angående verkstäder/studior/lab är idag påfallande dålig. Ingenstans kan 16

man få information om den samlade resursen, inte ens när man aktivt söker. Varken hemsidan och intranätet har någon information och det går inte heller att skaffa sig överblick genom att vandra runt på skolan eftersom många av dörrarna är låsta. Det gör att varken studenterna eller personalen på skolan (utom teknikerna) känner till skolans alla verkstäder/studior/lab. Studenterna vet inte heller om de kan få tillgång, eller hur man då gör. Det här är ett stort problem när tillgång till skolans resurser minskar. Men det är också ett problem att en minskad synlighet för verkstäder/studior/lab påverkar deras status; syns de inte så finns de inte, och har alltså ha idag inte den betydelse för skolan som de borde ha. Vi anser också att skolan missgynnas av den här informations- och kommunikationsbristen, inte bara internt utan också i den externa kommunikationen. Konstfack har mycket att vinna på att se över allt marknadsföringsmaterial utifrån ett verkstad/studio/lab perspektiv. Profilering I en internationell jämförelse ligger Konstfack bra till när det gäller verkstädernas antal, storlek och funktionella aspekter. Det kan vara något att profilera skolan med och borde därför kommuniceras tydligare på hemsidan bl a. Det kan göras i form av bilder från verkstäder/studior/lab, kartor och lokalöversikter. En uppräkning av hela skolans resurs inom området ska också finnas med, men då är det viktigt att det framgår vilka verkstäder som är allmänna (och lätt tillgängliga) och vilka som kräver längre körkortskurser (specialiserade). För närvarande är vi otydliga med vad som erbjuds och därmed ställer ibland studenterna krav som skolan inte kan möta. Vi behöver vara tydligare med vad skolan erbjuder och vad som krävs av studenterna för att få tillgång till de olika verkstad/studio/labben. Information om skolans hela verkstad/studio/lab-resurs borde finnas relativt högt upp i hemsidans struktur. Hemsidan Det finns stora brister i Konstfacks hemsida som den ser ut idag. Vi efterlyser en bättre och tydligare struktur som gör det lättare att hitta det man söker. Kartor och skyltar Skolan är stor, över 20.000 kvm, och svår att överblicka. Fler kartor skulle behövas som anger var skolans institutioner, verkstäder och ateljéer ligger. Ett bra initiativ togs när entrén fick en elektronisk väggkarta, den är informativ och ger vägledning för den som står vilsen i receptionen. Det skulle behövas fler kartor i andra skalor och på andra platser, till exempel vid entréerna till mediablocket och en mer detaljerad karta i receptionen. I övrigt ska man kunna nå all information på intranätet. 17

Utöver kartor behövs uppdaterade skyltar som gör det enklare att hitta till den önskade lokalen. Det är bra om studenterna kan orientera sig i skolans lokaler långt innan de är dags för examensprojektet. Förutom den rent praktiska aspekten kommer nya kartor och uppgraderade skyltar stärka skolans kommunikation kring verkstäder/studior/lab. Fler på skolan kommer bli medvetna om vilka spännande resurser som finns, vilket ökar chansen att de också vill utforska dessa. Nedan följer några konceptskisser som fungerar som diskussionsunderlag för hur skyltarna skulle kunna utformas. Vi hoppas med dessa starta upp processen med bättre skyltning. Se en mer utförlig beskrivning i bilaga Kartor_skyltar.pdf. Fig. Konceptskisser som diskussionsunderlag för utformning av skyltar. Intranätet På intranätet ska all information om verkstäder studior och lab finnas. Förutom kartor och lokalöversikter ska informationen ge överblick över vilka verkstäder som finns, hur tillgängliga de är, hur man får tillgång, kursbeskrivningar, videoinstruktioner, hur man söker kurser, när körkortskurser ges osv. Det ska finnas angivet vem som är kontaktperson. Nedan visas några bilder från underlaget hur kartor och lokalöversikter på intranätet skulle kunna utformas. Lokalöversikterna bör vara interaktiva och sökbara på flera sätt; med namn, institutionstillhörighet, tillgänglighetsnivå. Vi tror att det med detta underlag som grund går att göra en relativt smidig implementering på intranätet. Se utförligare beskrivning i bilaga Kartor_intranatet.pdf. Fig. Interaktiva kartöversikter med tillgänglighetsnivå och institutionstillhörighet. 18

Institutionsguider En överblick över skolans lokaler borde ingå i de guider institutionerna ger studenterna vid läsårsstart. Där ska också verkstädernas placering och dess tillgänglighetsnivåer finnas med. Andra sammanhang den här informationen ska finnas med i Introduktionspaket för nyanställda Introveckan, introduktion av skolans verkstäder ( ev snabbintro i verkstäderna) Öppet hus Konstfacks presentationsmaterial Förslag Inrätta ett Centralt utlån Inrätta ett Centralt inköp Upprätta handbok för verkstad/studio/lab Inrätta korta instegskurser som kan ge studenter tillgång till en maskin eller en begränsad del av en verkstad/studio/lab. Utforma videoinstruktioner för verkstad/studio/lab som läggs ut på intranätet. Göra en form för vilka förkunskaper som krävs för att få tillgång till en viss verkstad. Upprätta en form för att tydliggöra förkunskaper Ingående och lättillgänglig information om skolans hela resurs inom verkstad/studio/lab görs tillgänglig. Dubbla verkstäder och resurser som kan utnyttjas bättre. Utgångspunkten för följande resonemang grundar sig dels i det faktum att Konstfack har ett antal dubblerade funktioner som behöver belysas ur ett effektivitets- och behovsperspektiv, dels resultatet av verkstadsutredningens redovisning av kostnad per högskolepoäng (bild 22). Det är framförallt det gemensamma verkstäderna som i dag tillhör IS där relationen mellan kostnad och efterfrågan framträder tydligt. I de institutionsbundna verkstäderna är det svårare att avgöra då vi vet att uträkningarna skiljer sig åt och därmed ger olika utfall. Vi anser därför att respektive insitution måste utreda behovet vidare. Vi är därmed restriktiva med att föreslå förändringar på institutionsnivå. Vi vill poängtera att vår utgångspunkt varit Konstfack som helhet. Vi har inte tagit hänsyn till historieskrivningar eller rättviseaspekter. Under arbetet med verkstadsförslaget har det framkommit flera exempel på situationer där diskussionen om samarbeten och utveckling inte går att föra utan att 19

hamna i en konfliktfylld situation. Det finns säkert olika mer eller mindre giltiga skäl till det men så kan inte vår verksamhet skötas. En av punkterna i våra långsiktiga mål är; Verkstadsfrågan ska vara dynamisk där varje verksamhet, inte bara verkstäder, ska kunna ifrågasättas. Vi ska med vårt förslag skapa förutsättningar för en flexibilitet och möjlighet att förändra verksamheten på kort och lång sikt så att Konstfack kan ta vara på gjorda erfarenheter och möta kommande behov. Vi har, i vårt förslag, strävat efter ett optimalt utnyttjande av Konstfacks resurser kopplade till verkstäder, studior och lab. Vissa frågor måste utredas vidare medan andra förbättringar framträder mer tydligt. Vi vill poängtera att vår utgångspunkt varit Konstfack som helhet. Vi har inte tagit hänsyn till historiebeskrivningar eller rättviseaspekter. I dag har Konstfack dubblerat flera av sina verkstäder/studior/lab. Det gäller snickeriet (IA+IS), metallverkstan (Ädellab+IS), fotolabbet (BI+GDI+Konst), videoredigering (BI+GDI+Konst), fotostudion (BI+GDI+Konst) och keramikverkstan (KG+BI). Det finns olika skäl till denna dubblering; de har olika inriktning, olika grad av specialisering, arbetar med olika operativsystem etc. Det verkar vara ett faktum att tillgänglighet sänker kvaliteten och möjligheten till precision. Fördelarna med tillgänglighet måste också ställas mot nackdelarna. Studenterna kommer förmodligen alltid att förorda tillgänglighet. Därför måste vi vara tydliga och ha argument för att begränsa denna. Frågorna som måste besvaras är: Vilken grad av precision vill vi uppnå? Måste studenterna kunna prestera med den precision som en professionell verkstad/studio/lab erbjuder? I så fall, hur viktigt är det att studenterna kan arbeta i olika material som kräver kunskap i olika tekniker och maskinell utrustning? En stor fördel med allmänna verkstäder/studior/lab är att de per automatik kan vara mer tillgängliga för studenter. Nackdelen är att det innebär större risker både gällande personskador och skador på utrustning då kunskapen i regel är lägre hos dessa studenter. Det krävs att de allmänna verkstäderna har en god bemanning. Fördelar med att slå ihop dubbla verkstäder/studior/lab är uppenbar, Vi frigör lokaler som vi har brist på, vi slipper dubbla investeringar och vi lättar på arbetsmiljöbördan. Processventilationen är undermålig på sina ställen och skulle kunna få ökad kapacitet om vissa verksamheter las ner. Den dubbla bemanningen är dock förmodligen redan idag effektiv så länge vi ska erbjuda studenter tillträde i den utsträckning vi gör idag, däremot kan den samordnas. Snickeriverkstäderna Anledningen till att IA:s snickeri upphörde att vara ett allmänt snickeri var att det inte fanns kapacitet att ta hand om det ökade behovet av utställningsproduktion. Den tanke som fanns då var att det allmänna snickeriet som föll under IS ansvar skulle möta det behovet och ha en fungerande utlåningsverksamhet för studenterna. Det skulle alltså finnas en verkstad för byggverksamhet och en för möbelverksamhet. 20

I dag slussas de studenter i IS kurser som har mer avancerade behov vidare till IA:s snickeri. Balansen är bräcklig men väl fungerande. Vare sig Lasse Stensö, Inger Bengtsson eller Jan Andersson tror att det skulle vara möjligt att slå ihop dessa verkstäder. Arbetsbelastningen på personalen är stor och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli mer effektivt om de arbetade i samma verkstadslokal. Det finns en uppenbar risk att två väl fungerande verkstäder blir en ickefungerande om dessa slås ihop. Däremot bör Konstfack ta ett helhetsgrepp kring utställningsbyggandet. Det byggs spånväggar och podier i allt högre utsträckning och det håller våra resurser gisslan på en basal nivå. Institutionerna bör se över sina kurser och bestämma vilka som ska inkludera uppbyggnad av rumslighet etc. Vi bör dessutom avsätta utrymme för att bevara podier, det är olyckligt ur ett miljöperspektiv att vi kasserar så pass mycket material som vi gör idag. Enligt remissvar från Peter Landén återanvänder Konstfack i dag ca 80% av det material man förbrukar och detta måste ställas mot kostnader för lagring kontra nyinköp. Det finns dock möjlighet att lagra ett visst antal podier på utrymmen som inte någon gör anspråk på. Kan det öka Konstfacks procentuella återanvändning anser vi det vara värt ett försök. Allmänna snickeriet måste också styras upp. Det finns en tendens att verkstaden alltmer utvecklas till ett finsnickeri. Den bör utrustas med enkla verktyg och maskiner så att studenterna har möjlighet att arbeta i den utan långa kurser för att få tillgång till denna resurs. En aspekt bör dock poängteras. Det finns anledning att tro att en del studenter väljer material och teknik utifrån resurser istället för behov. Om det var mer bemannat i de övriga verkstäderna kanske studenterna skulle välja annorlunda. Keramikverkstäderna BI har kursmoment när de jobbar med keramiska processer. Under dessa utbildningsveckor har de en lärare knuten till BI. Studenterna på BI har sällan kunskaper att arbeta självständigt i verkstäderna eller med processen, de kräver mycket handledning och uppföljning. Därför har det varit en enkel lösning att de har en egen verkstad. Om dessa moment skulle förläggas i KG:s lokaler skulle det förmodligen innebära ett kraftigt ingrepp i KG:s verksamhet. Det finns inte utrymme för alla studenter samtidigt. Dessutom ökar risken för ugnshaverier, något som är mycket dyrt både när det gäller arbetstimmar och material. Fördelarna skulle vara att det frigörs en lokal (dock inte så användbar), att processventilation kan strypas (som drar energi dagligen trots att den bara utnyttjas marginellt), att BI skulle få tillgång till betydligt mer avancerad utrustning och att lärare kan samarbeta och ha ett utbyte av varandra. Att slå ihop dessa verkstäder verkar innebära fler nya problem än det löser och vinsten är inte uppenbar så länge BI:s utbildning inte delvis ges av Keramik och Glas (det är en helt annan utredning). 21

Fotolabben BI har ett fotolabb (som delas med GDI) med framkallningsutrustning och förstoringsapparater. Dessa används vid enstaka tillfällen och labbet kan med lätthet slås ihop med Konst fotolabb som förutom samma utrustning även har en färgframkallningsapparat. Den är dock dömd att gå till historien den dag den kräver reparationer. Analog bildframställning är alltmer sällsynt och Konst har för avsikt att investera i den digitala utvecklingen istället. Utbildningsnämnderna på Konst och BI bör diskutera om det är dags att lägga ner analog förstoring av färg och svartvitt. Möjligheten till filmframkallning i både svartvitt och färg måste dock vara kvar, men det kan klaras på ett utrymme av 6-8 kvadratmeter. Det finns ett konkret förslag som lämnas till Peter Landén. I och med IS nedläggning finns det möjlighet att frigöra medel för att bemanna en Printshop. Denna skulle i så fall placeras i BI:s och GDI:s fotolabb. Vi förslår att denna fråga prioriteras då efterfrågan är stor på denna möjlighet. Metallverkstäderna Den allmänna metallverkstan har tidigare tillhört Ädellab (då var institutionsnamnet metallformgivning). Den överfördes till IS för att det verkade rimligt att alla gemensamma verkstäder organiserades via en och samma organisation. Den har inte förändrat sig nämnvärt sedan den överlämnades 2005. Kurserna är i princip identiska, likaså utrustningen. Verkstan är utrustad för grovsmide, svarvning, fräsning och svetsning. Det finns även rörbockningsverktyg som har en viss betydelse vid framförallt möbeltillverkning. Ädellab har i sin maskinverkstad en hel del av den utrustning som finns i den allmänna metallverkstan. Den största vinsten en sammanslagning skulle innebära är samverkan kring bemanning. För närvarande har Ädellab en verkstadslärare på 60% av heltid och IS en halvtidslärare. Med alla körkortskurser på grundnivå räcker den allmänna handledningstiden på IS metallverkstad bara till för bemanning 1 dag/vecka. Studenterna har uttryckt mycket missnöje med den undermåliga bemanningen och bristen på underhåll i verkstan är markant. Industrisvarven och fräsen i IS metallverkstad används av ett fåtal studenter och ibland av tekniker och lärare vid reparation och underhåll. De upptar en försvarlig yta i en attraktiv lokal och kräver översyn och viss bevakning. Dessa borde kunna flyttas till en mindre tillgänglig plats. Studenternas behov kan tillgodoses på ett lämpligare sätt av den metallsvarv och fräs som finns på Ädellab. Pelarborrar finns i ett antal och kan minskas i antal utan att det har större effekter på effektiviteten. Svetsverksamheten och sliprummet bör vara oförändrat. Bockningsmaskinerna bör flyttas så att utrymmet i maskinverkstan frigörs. Verkstadslärarnas arbetstider bör schemaläggas för att möjliggöra bemanning i verkstadens alla delar. Det finns en påtaglig risk att en del av Ädellabs lärartid går till allmänna verkstan då den uppfattas som underbemannad. Detta måste Ädellab kompenseras för så att denna förändring inte påverkar utbildningskvaliteten i allför hög grad. Till detta bör inrättas en fond (bilaga 1). I remissvar beskrivs också den snedsits som drabbar Ädellab i förhållande till övriga institutioner. Det kommer att påverka specialiseringen negativt och det är inte klarlagt vilket uppdrag Ådellab får gentemot övriga skolan. Förslag till uppdrag biläggs förslaget (bilaga 3). Vi vill förtydliga att vi 22

enbart sett detta ur ett helhetsperspektiv och tar inga rättvisehänsyn i förslaget. Vi föreslår dock att Ädellab får ett läsår på sig att genomföra förändringen. Fotostudio BI+GDI och Konst har en fotostudio vardera. De fyller delvis olika behov och är fullt utnyttjade. Efterfrågan från studenter från andra institutioner är hög och på sikt bör denna efterfrågan i högre grad kunna tillgodoses. I Konsts fotostudio råder samma problematik som i Ädellabs verkstäder. Trycket från studenter från andra institutioner riskerar att urholka tillgängligheten till rummet och till läraren för Konsts egna studenter (bilaga 1). Även här föreslår vi ett läsår för att genomföra förändringen. Videoredigering BI, GDI och Konst har stationer för videoredigering där programvara och operativsystem är desamma. Dock har Konst en mer avancerad färghantering. Det bör finnas många möjligheter att samarbeta och på sikt utvecklas mot en gemensam studio. Bronsgjuteriet Även kallat barfotagjuteriet. Det utvecklades under tiden på Vallhallavägen och fick flytta med till Telefonplan. Placeringen av gjuteriet är olyckligt och verksamheten är resursslukande. För att det skulle vara en fungerande del av Konstfacks verkstäder skulle en seriös satsning behöva göras. Gjuteriet har inte använts nämnvärt på ett par år (sist resulterade det i en brand på Konstfack) och vi föreslår att verksamheten läggs ner. Diskussioner om ett framtida samarbete med Mejan har inletts och vi har bl a diskuterat förutsättningarna för att samordna bronsgjutning. Plastverkstaden Plastverkstaden har aldrig riktigt fungerat på Telefonplan. Det finns visserligen ett relativt stort intresse för att arbeta med plast men för att kunna erbjuda den möjligheten krävs en stor investering både i tid och pengar. Kraven är högt ställda för att arbeta med så giftig verksamhet och det är förknippat med mycket översyn, arbetsmiljösatsningar och hälsoundersökningar. I dag kan verkstaden endast användas för mindre arbeten. Vi föreslår att plastverkstaden läggs ner och att det istället installeras ett dragskåp för farlig verksamhet (i mindre skala) i före detta bronsgjuteriet. Även här finns ett konkret förslag som lämnas till Peter Landén. Även plastverksamheten finns med i samtalet med KKH. TV-studion Vi föreslog i utkastet att TV-studion skulle läggas ner om inte en förändring av det låsta läget kom till stånd. Vi hade delvis missuppfattat användningen av studion, det är enbart inspelningsaktiviteterna som 23

är förlagda utanför Konstfack. Det har framkommit en öppning även på den problematiken, se utdrag ur remissvar från BI: BI:s kursplaner och lärandemål står i direkt relation till kursplaner och lärandemål för grundskolan och gymnasieskolan. I nuvarande kursplan för Rörlig bild på gymnasiet ingår TV-produktion. För att BI:s studenter ska uppnå minimikrav på erfarenhet av TV studio -produktion har BI sedan flytten hyrt studio och utrustning för endagsproduktion. Detta är något av en nödlösning och inte alls tillfredsställande. Här ser vi kompromissmöjligheter där man inte behöver följa riktlinjer från konsulter som förordat komplicerade och dyrbara nybyggnationer för att uppnå professionell standard. BI:s studenter behöver framförallt erfarenheter av produktionsarbete. Med nuvarande ljudförhållanden kan man förebygga en hel del av problemen om passerande tar hänsyn till pågående inspelning. Vilket förutsätter att antalet befintliga varningslampor utökas och kompletteras med tydlig inspelning pågår skyltning. Vi föreslår därför att dessa varningslampor snarast köps in och att inspelningen påbörjas enligt förslag ovan. Muralstudion Det är för närvarande inte uppenbart att intresset för murala tekniker hos studenterna motsvarar de resurser Konstfack har avsatt för verksamheten. Däremot finns ett stort behov av handledning och stöd i skulpturverkstan. Det finns därför anledning att i samband med tjänstgöringsfördelningen förlägga en viss del av tjänstgöringen i muralverkstan till skulpturverkstan. Det återstår dock att uppdra åt respektive utbildningsnämnd/ämnesråd att se över nästa års kursbehov och sammanställa dessa innan förändringar genomförs. Måleristudion Vi tror att det finns ett behov att tydliggöra måleristudions verksamhet. I dagsläget erbjuds kurser framförallt till IA i färggestaltning. Flertalet institutioner nyttjar inte studion i sina program och en stor del av resurserna går till jourhandledning. Det bör vara möjligt att utveckla formen för hur denna kunskap ska erbjudas. Å ena sidan kan en veckokurs vara för lång för att få tillträde till de material och tekniker studenterna vill arbeta med, å andra sidan alldels för kort för att utveckla en förståelse för färggestaltning. Detta bör undersökas på samma sätt som föreslagits för muralstudion. Perceptionsstudion Perceptionsstudion har en relativt hög kostnad per producerade högskolepoäng. Studion ger dock kurser till 5 av skolans institutioner och dessutom valbara kurser för kandidatstudenterna. Flera forskningsprojekt har en koppling till studion och vi ser ingen anledning att föreslå förändringar för verksamheten. LjudstudionLjudstudion är en studio i världsklass. Den är färdig att använda och intresset är förmodligen stort. Ljudstudion har ingen institutionstillhörighet och ingen budget för drift och bemanning. Detta bör omedelbart åtgärdas. 24

Screentrycket Även screentrycket är en relativt dyr verksamhet i relation till producerade hp (högskolepoäng). Det är en mycket populär kurs när den erbjuds som valbar och även för yrkesverksamma. Därför skulle skolan antagligen kunna erbjuda fler kurser i screentryck för yrkesverksamma än man gör nu. Studion kan förmodligen utnyttjas mer effektivt. Det finns all anledning att se över detta. Datasalar/digitalstudion I utredningen var datasalar och digitalstudion exkluderade. Skäl till detta anges i bakgrunden. Under utredningens gång har det dock framstått tydligt att behov av en genomlysning är akut och bör kopplas till verkstadsförslaget. Till detta måste IT-rådets uppgift tydliggöras och beslutsordning gällande digitala satsningar fastställas. Vi föreslår därför att Rektor ger oss eller annan lämplig arbetsgrupp i uppdrag att lämna ett förslag även på dessa verksamheter. Förslag Delar av Ädellabs metallverkstad slås ihop med IS allmänna metallverkstad. Svets och slipverksamheten ligger kvar intakt. Maskinverkstan på Ädellab öppnas för alla. Tjänsten i allmänna metall flyttas till Ädellab. Maskinverkstan i allmänna metallverkstan frigörs för annan verksamhet IS-snickeriets uppdrag i relation till IA:s görs tydligare. Fotolabben till hörande BI och Konst slås ihop. Institutionerna bör ta ställning till att lägga ner den analoga förstoringsverksamheten. Keramikverkstan tillhörande BI slås ej ihop mer Keramik i nuläget. Däremot stängs utsuget av under de perioder ugnen inte används. Bronsgjutningsverksamheten avvecklas Plastverkstan avvecklas TV-studions användning följs upp Institutionerna ser över sina kurser och bestämmer vilka som ska inkludera uppbyggnad av rumslighet. Respektive utbildningsnämnd/ämnesråd får i uppdrag att formulera hur behovet av murala tekniker, färggestaltning, papperskunskap och screentryck ser ut och på vilket sätt dessa resurser bättre skulle kunna tillgodose utbildningens behov. Detta arbete ska påbörjas under våren och den 1 sept. 2010 ska en avsiktsförklaring gällande omfattning, inriktning och ev. kompletterande tekniker lämnas till KU-nämnden. Ljudstudion måste omedelbart få en institutionstillhörighet och resurser för en viss bemanning måste avsättas så att ev. behov av studion i utbildningarna kan synliggöras. Inrätta ett mindre podieförråd Ge arbetsgrupp i uppdrag att föreslå fortsatt användning av datasalar/digitalstudion. 25

Förbättrad arbetsmiljö Konstfack har haft under en lång rad år haft en pris och löneuppräkning som inte motsvarat de faktiska kostnaderna. Detta har för verkstädernas del inneburit att driftsbudgeten och investeringar har dragits ner och att de inte är bemannade i samma utsträckning som tidigare. Vi har sett att verkstäder som har en underbemanning snabbt blir ett arbetsmiljöproblem. Utrustningen används ofta felaktigt, delar av utrustning plockas bort utan att återställas, det rutinmässiga underhållet hinns inte med. Det systematiska arbetsmiljöarbetet halkar också efter, tid för att upprätta instruktioner, checklistor, att uppdatera riskbedömningar och underlag skjuts på framtiden. Uppföljning efter skyddsronder tenderar att bli en pappersprodukt på prefektens bord, så även tillbudsrapportering. Förbättringsarbetet (t ex alternativ för kemikalier osv) existerar knappt. Konstfack har sedan en tid tillbaka en samordnare på heltid på Konstfack som har till uppgift att driva det systematiska arbetsmiljöarbetet vilket är en stor framgång. Det finns samtidigt en mängd löpande arbetsuppgifter inom arbetsmiljöarbetet som inte ligger på någon och Konstfack riskerar att använda samordnaren till dessa uppgifter. Teknikerna bör ha den gemensamma arbetsuppgiften att systematiskt ha översikt över arbetsmiljö, underhåll osv. De blir deras roll att underlätta en gemensam hantering av de arbetsmiljöfrågor skolan har och skapa likartade rutiner för alla verkstäder. Skolan måste även identifiera och fördela alla arbetsmiljöuppgifter som är kopplade till verkstäderna. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt att den utbildningsplan för arbetsmiljöfrågor som är fastslagen (rektorsbeslut 2007-05-16 107 ) efterföljs. Amk har pekat på risken med att så tydligt lägga arbetsmiljöansvar på tekniker. Vi menar på inget sätt att detta fråntar oss alla arbetsmiljöansvar, vi vill stärka systematiken i Konstfacks arbetsmiljöarbete. Utöver detta ska skolan naturligtvis fortsätta på den redan inslagna vägen, att kompetensutveckla personal och studenter i arbetsmiljöfrågor. Antalet tekniker har kraftigt reducerats de senaste åren och det måste naturligtvis stämmas av att arbetsuppgifterna blir rimliga. Konstfack saknar en långsiktig plan för drift och investeringar vilket gör att verkstäder, studior och lab förfaller. I dagsläget investerar man inte optimalt och driften är inte alltid säkerställd för de investeringar skolan gör. Arbetsmiljö och miljöfrågor måste in redan på kursplansnivå. Nu formuleras kurser där studenten själv får ta ställning till hur de ska förhålla sig till arbetsmiljö- och miljöfrågor. Det gäller val av material, huruvida slutprodukten ska presenteras både gällande finish och presentation. Väldigt få frågor ställs om valet ur ett hållbarhetsperspektiv. Få krav på arbetsmiljöhänsyn under processen ställs på studenterna, inte minst ifråga om att hålla verkstäderna dammfria och riskfria under arbetets gång. Kraven måste ställas högre under hela processen, från kursplansnivå till examination. 26

Förslag Förlägg en viss procent av teknikernas tjänst på gemensamt arbetsmiljöarbete. Inrätta ett system för åtgärder efter skyddsronder och tillbudsrapportering och underhåll av det löpande långsiktiga arbetsmiljöarbetet i flera verkstäder, studior och lab Inför arbetsmiljöarbetet i en informationsplan så att åtgärder och brister blir kända i organisationen Inventera löpande arbetsuppgifter och fördela dessa skriftligt i en delegationsordning. Upprätta ett samarbete mellan verkstadsansvariga som garanterar att alla farliga verksamheter har tillräcklig tillsyn som förmår säkerställa det systematiska arbetsmiljöarbetet Inrätta rutiner för långsiktig drift och investeringar Inrätta årlig uppföljning av utbildningsplanen för arbetsmiljöutbildning Kursplaner upprättas med arbetsmiljö- miljöhänsyn Utveckling och strategi Avsaknaden av långsiktiga strategiska satsningar och en gemensam handlingsplan gällande Konstfacks resurser är en brist vi måste komma tillrätta med. Diskussionen om utveckling/avveckling av våra verkstadsresurser måste komma upp på KU-nämndens bord. Konstfacks utbildnings- och forskningsstrategier bör formuleras om och tydligt innefatta skolans verkstäder, studion och lab. Alla verkstäder/studior/lab ska hålla en hög nivå och vara bemannade. Om de ska vara tillgängliga kan det motverka denna intention. Oerfarna personer behöver mer handledning och slitaget på utrustningen blir oftast högre. Detta sker på bekostnad av progression och specialisering. Båda behoven måste tillgodoses. Därför har vi förtydligat vilka verkstäder som ska vara tillgängliga i största möjliga mån och vilka som är specialistverkstäder. Vi tror att denna problematik på sikt går att lösa med rutiner och ansvarsfördelning. Vi tror det är nödvändigt att upprätta en gemensam och långsiktig investeringsplan. Institutionerna bör lägga en procentuell del av sin investeringsbudget i en gemensam pott för att större satsningar som kommer alla skolans studenter till del skall vara möjliga. Ett exempel är Printshop. Framtida investeringar måste då baseras på ett ställningstagande kring framtidsutsikter, tillgänglighet, arbetsmiljö och miljö. 27

Förslag Upprätta former för inrättande och avvecklande av verkstäder, studior och lab Formulera om utvecklingsstrategier där man tar hänsyn till utveckling av verkstäder, studior och lab Upprätta en gemensam och långsiktig investeringsplan. Att på ett halvår ta fram ett förslag till förändringar som kommer att lösa alla problem i hela verkstadsorganisationen kommer inte att låta sig göras. Istället föreslår vi att skolan inrättar ett pilotprojekt. Pilotprojekt Pilotprojektet har för avsikt att vara en modell för hur bra och välfungerande lösningar kan se ut för alla verkstäder på längre sikt. Verksamheten kommer genom praktiskt utveckling visa på hur skolans verkstäder, studior och lab kan byggas upp, hur synergier kan skapas och kunskaper utvecklas. Pilotprojektet ska utgå från det vi idag kallar Skulpturstudion. Studion blir navet i ett kompetenscentra med fokus på kvalitativ visuell gestaltning och utveckling av frågor relaterade till verkstäder/studior/lab. Skulpturstudion har redan idag ett antal funktioner och metoder kopplade till sitt verksamhetsfält, utöver dessa tillkommer nu flera förgreningar till andra verkstäder på och utanför skolan. Några av målen med Pilotprojektet Projektet ska: Tydliggöra samarbetsvinster och undersöka hur former för synergier och korsbefruktning kan utvecklas. Det ska möjliggöra att vi öppnar respektive ämnesområden för andras. Det ska innefatta identitetsskapande och förstärka synen på det egna fältet. Utveckla förutsättningar för att öppna verksamheten mot Interna och externa intressenter Utveckla undervisningsformer i syfte att Integrera visuell gestaltning, teori och forskning med praktisk skicklighet där studion i sig ska fungera som en plattform för forskning Verka för att lärarkompetenser från olika discipliner med varierande kunskaper ska kunna agera 28

gemensamt i lokalerna tillhörande projektet Kommunicera resultat och möjligheter kopplade till studion Kunna kombinera djup, bredd och tillgänglighet inom området för rumsligt/skulpturalt arbete Skapa strukturer för utvecklande av nya material och tekniker samt undersöka hur och om de kan anpassas till skolmiljö (t ex farliga ämnen) och våra arbets- /miljömål. Verksamheten dokumenteras, utvärderas och kommuniceras till hela skolan Skapa kursguider Initialt föreslår vi att IDs modellverkstad, Keramik och gipsverkstan och Konst videoredigering kopplas till pilotprojektet, och att ett samarbete med KKH eller Bergmans Gjuteri skapas, se modell nedan. I pilotprojektet ska olika kursformat utprovas och särskilda mål sättas upp. Dessa utarbetas till en början upp av ett lärarlag knutet till pilotprojektet, och senare i samarbete med Ku-nämnden. Ett utvalt antal kurser utarbetas av lärarlaget där det visuella gestaltande arbetet tillsammans med utvecklingsfrågorna står i fokus. Här finns det möjlighet att formulera och utveckla kunskap om praktikens/verkstäders didaktik. En hög kompetensnivå bland lärarna med teori, praktik, forskning och didaktik möjliggör också den direkta kopplingen mellan teori och praktik. I och med att en projektor och en flexibel projektionsyta ska finnas i studion kan man ha teorigenomgångar direkt på plats. Nya kurser utformas som gör det möjligt för studenten att gå vidare från grundkurs och fortsättning till 29