Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporterna om öarna i Oceanien kan bara ge en översiktlig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Marshallöarna 2013 ALLMÄNT Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Marshallöarna har haft en nära anknytning till USA sedan slutet av andra världskriget och landets konstitution utformades i samarbete med USA. De flesta fri- och rättigheter tillgodoses av konstitutionen. Regeringen respekterar generellt sett de mänskliga rättigheterna, men problem finns bland annat avseende förhållandena i fängelserna, korruption, våld mot kvinnor och barn, samt när det gäller arbetsrätten. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Av de centrala internationella konventionerna inom området mänskliga rättigheter har Marshallöarna endast ratificerat två konventioner. Detta gäller konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 2006, men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Landet har även ratificerat konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1993, men inte de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi. Marshallöarna skulle ha skickat in sin tredje och fjärde rapport till kommittén för konventionen om barnets rättigheter år 2010. Senaste rapporten lämnades in år 2004. Marshallöarna skulle ha skickat sin första rapport till kommittén för konventionen om avskaffandet av all diskriminering mot kvinnor, CEDAW år 2007.
2 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna i konstitutionen och inga rapporter om godtyckliga gripanden eller frihetsberövanden är kända. Det finns inte heller uppgifter om påtvingade försvinnanden eller av statsmakten sanktionerade politiska mord. Lagen förbjuder tortyr och inga tillgängliga uppgifter tyder på att tortyr förekommer. Statsmakten står för försvarsadvokat vid allvarligare brott om den åtalade inte har egna medel för detta. Enligt FN:s universella granskningsmekanism, Universal Periodic Review, UPR, 2010, motsvarar fängelseförhållandena inte internationellt godtagbar standard. Trots att vissa förbättringar genomfördes 2012 utgör dålig säkerhet, dålig ventilation och renhållning några problem. Besök av anhöriga tillåts, men tillgång till utomhusaktiviteter är begränsad. Häktade och dömda hålls i samma anläggning. Husarrest är en vanlig påföljd för kvinnor. Dödsstraffet avskaffades enligt Amnesty International år 1986. Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende, och detta respekteras generellt. De civila myndigheterna utövar effektiv kontroll över landets säkerhetsstyrkor. Lokal och nationell polis lyder under justitieministeriet. Det förekommer uppgifter om att myndighetsföreträdare använder sin position för att skydda anhöriga från åtal. Isolerade fall av poliskorruption har rapporterats. Åtalade personer har möjlighet att välja mellan prövning av professionella domare eller av en sammansatt domstolsnämnd. Åtalade har rätt till eget val av juridiskt ombud. Staten bekostar försvarsadvokater för åtalade personer som inte själva kan stå för kostnaden. Det förekommer inga rapporter som tyder på att straffrihet skulle vara ett utbrett problem. Korruption uppges vara ett problem inom flera viktiga samhällsfunktioner och straffrihet för denna typ av brott förekommer. Yttrande-, press- och informationsfrihet är lagstadgade friheter och respekteras generellt. Det finns dock uppgifter om självcensur av medierna i frågor som anses politiskt eller kulturellt känsliga. Omkring tio procent av landets befolkning har tillgång till internet år 2012 enligt FN:s barnfond, UNICEF. Det finns inga tecken på att statsmakten bedriver olaglig övervakning av eller begränsar tillgången till internet. Det finns ingen lagstiftning som ger medborgare rätt att ta del av offentlig information.
Mötes- och föreningsfrihet är skyddade enligt lagen och respekteras generellt i praktiken. Även religions- och övertygelsefrihet är lagstadgade och respekteras generellt. Marshallöarna har starka band till USA och landets författning är uppbyggd efter amerikansk förebild. Allmänna och fria val tillämpas. Det finns inga restriktioner mot bildande av politiska partier. Anklagelser om nepotism förekommer. I enlighet med det fördrag, The Compact of Free Association, som ingicks då landet blev självständigt från USA år 1986 och upphör år 2023, ansvarar USA för Marshallöarnas försvar och nationella säkerhet. Det amerikanska försvaret disponerar en stor militärbas på Kwajaleinatollen. Den nationella och lokala polisen har ansvar för Marshallöarnas interna säkerhet. 3 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Arbetslösheten på Marshallöarna beräknades 2011 till fem procent. Minimilönen uppgår till 2 USD per timme för såväl offentligt som privat anställda, men en höjning till 3 USD är under övervägande i parlamentet. Invånarna har rätt att studera, bosätta sig, arbeta och ta värvning i USA:s försvar. Arbetstiden är inte reglerad i lag och arbetsmiljö- och arbetssäkerhetslagar saknas. Lagen varken förbjuder eller ger skydd för rätten att strejka. Anställda har inte lagstadgad rätt att protestera mot farliga eller hälsovådliga arbetsförhållanden utan risk för sin anställning. Marshallöarna anslöt sig till ILO, International Labour Organization, 2007 och har undertecknat ILO Maritime Labour Convention. Det finns en någorlunda fungerande hälsovård som dock lider av brist på resurser och har begränsad täckning i de yttre delarna av ögruppen. Trånga boendeförhållanden i tätbebyggda områden, begränsad tillgång till rent vatten, elektricitet och vaccinationsprogram har bidragit till att sjukdomar kunnat sprida sig. Med bistånd från USA och WHO, World Health Organisation, görs ansträngningar att förbättra situationen inom hälsovården. Enligt WHO var barnadödligheten år 2010 22 dödsfall per 1000 födda barn. Obligatorisk och i princip avgiftsfri undervisning erbjuds för barn mellan 4 och 18 år, men lagen följs inte i praktiken och många barn börjar aldrig skolan eller fullföljer inte sin skolgång. Lång resväg till skolan, avsaknad av skollunch samt den årliga registreringsavgift som många skolor tar ut anses vara några av orsakerna till den höga frånvaron. Läskunnigheten hos unga uppges trots det vara över 95 procent år 2013 enligt UNESCO Institute for Statistics,UIS.
Två tredjedelar av Marshallöarnas statsbudget utgörs av intäkter från USA enligt fördraget från 1986. Hälsovården och utbildningssystemet lider brist på resurser. Tillgången till såväl fysisk infrastruktur som skolmaterial, transporter och rent dricksvatten är begränsad. Den höga arbetslösheten utgör ett socioekonomiskt problem som också bidrar till att föräldrar kan ha svårt att betala de avgifter som förekommer för barnens skolgång. 4 Den fastställda minimilönen om 2 US dollar per timme uppges respekteras, men nivån anses vara för låg för att garantera en acceptabel levnadsstandard för en arbetstagare med familj. Marshallöarna placerade sig på plats 155 av 180 i 2009-års Human Development Index, HDI. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA Konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på kön och detta respekterades generellt. Traditionellt på Marshallöarna har arvsrätten följt kvinnolinjen och kvinnor har förekommit på viktiga positioner i samhället, men den traditionella auktoritet som kvinnor innehaft uppges ha minskat. Det finns inga rättsliga hinder som begränsar kvinnors deltagande i det politiska livet och under en längre tid har en kvinnlig representant valts in i underhuset och fyra kvinnor varit representerade i överhuset. Kvinnor återfinns på flera viktiga poster i samhället, men deras antal och inflytande uppges vara mer begränsat än männens. Inom den offentliga sektorn har kvinnor och män lika lön för lika arbete, men kvinnor innehar generellt mer lågavlönade arbeten. Våld mot kvinnor är ett mycket utbrett problem. Våldtäkt är kriminaliserat såväl inom som utom äktenskapet och polisen uppges följa upp brott när dessa rapporteras. I en statlig undersökning publicerad 2009 angav över 70 procent av landets gifta kvinnor att de utsatts för våld inom äktenskapet. Det finns ingen lagstiftning som förbjuder sexuella trakasserier. Den allmänna kunskapen i samhället om barnets rättigheter uppges vara låg. Det finns ingen lag som fastställer minimiåldern för barnarbete. Barn uppges som regel inte vara sysselsatta i avlönat arbete, men en del hjälper sina familjer inom jordbruk, fiske och småskalig företagsamhet.
Mellan år 2002 och år 2012 hade enligt FN:s barnfond, UNICEF, sex procent av alla barn under 15 år ingått äktenskap. Barnmisshandel är förbjudet enligt lag, men uppges vara ett växande problem. Diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk tillhörighet och socialt eller nationellt ursprung är förbjuden i lag och regeringen respekterar i stort dessa bestämmelser, med vissa undantag. Bland annat förekommer rapporter om såväl verbala som fysiska attacker på etniska kineser. Företag som vill anställa utländsk arbetskraft måste enligt lag ge ett finansiellt bidrag till en fond som har till uppgift att tillhandahålla arbetsträning för landets medborgare. Lagen förbjuder inte homosexualitet, men det finns inte heller ett lagstadgat skydd mot diskriminering av hbt-personer. Inga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är kända. Det finns inget etablerat system för flyktingmottagande på Marshallöarna. Inga rapporter om människohandel till, inom eller från Marshallöarna finns att tillgå. Konstitutionen förbjuder diskriminering generellt, men funktionsnedsättning ingår inte bland diskrimineringsgrunderna. Personer med funktionsnedsättningar har ofta begränsat tillträde till arbetsmarknaden och till hälsovård och andra samhällstjänster. Det förekommer att personer med psykiska funktionshinder placeras i fängelseanläggningar. Lagar och byggnormer som syftar till att underlätta tillgängligheten och vardagslivet för personer med funktionsnedsättning saknas. 5 ÖVRIGT Det finns ett fåtal inhemska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, som uppges kunna verka utan restriktioner.