Synpunkter på PTS formella samråd förslag till beslut på marknaderna för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde och för LLUB

Post- och telestyrelsen Sara Andersson smp@pts.se 1 (28) Handläggare Peter Holm och Stefan Johanssson Ert datum 2004-07-02 Tillhör objekt Er referens Synpunkter på PTS formella samråd förslag till beslut på marknaderna för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde och för LLUB Sammanfattning TeliaSonera anser att marknaden för bitströmstillträde inte skall fastställas som en relevant marknad eftersom det finns en tydlig marknadsdynamik och att det med en LLUB-reglering inte finns några etableringshinder, att TeliaSonera inte har ett betydande inflytande på marknaden, att det saknas grund för prisreglering eftersom det inte finns risk för överprissättning, att prisregleringen är olämpligt utformad eftersom den får effekter på slutkundsmarknaden, påverkar tidigare och kommande investeringar, snedvrider konkurrensförutsättningarna i förhållande till alternativa infrastrukturer samt minskar förutsättningarna för differentiering, att PTS inte analyserat effekterna av de föreslagna skyldigheterna om ickediskriminering och särredovisning mot bakgrund av den föreslagna prisregleringen. TeliaSonera har beretts tillfälle att lämna synpunkter på PTS förslag till beslut den 2 juli 2004 på marknaderna för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde och för LLUB (samrådet) och får härmed anföra följande. 1. Marknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde Mot bakgrund av att den föreslagna förhandsregleringen påverkar marknadsaktörernas agerande på slutkundsmarknaden vill TeliaSonera inledningsvis i avsnitt 1.1 ge en beskrivning av bredbandsmarknaden och de former för bredbandstillträde i grossistledet som för närvarande finns tillgängliga. I avsnitt 1.2 behandlas PTS förslag att fastställa denna marknad som en relevant marknad enligt 8 kap. 5 lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Den centrala frågeställningen här är om kommissionens tre kriterier är uppfyllda: förekomst av etableringshinder, avsaknad av marknadsdynamik samt effektivitet hos konkurrenslagstiftning och kompletterande förhandsreglering. PTS förslag att TeliaSonera har ett betydande inflytande på marknaden behandlas i avsnitt 1.3. Viktiga frågor i detta avsnitt är PTS Organisationsuppgifter Besöks- och postadress Kontaktinformation TeliaSonera Sverige AB Tel vx: 08-713 10 00 Stab Juridik, Regulatoriska frågor Mårbackagatan 11 Fax: 08-568 394 06 123 86 FARSTA www.teliasonera.com Säte: Stockholm FARSTA Org.nr: 556 430-0142

2 (28) beräkning av TeliaSoneras marknadsandel, den gjorda marknadsavgränsningen samt aktualiteten hos PTS underlag. I avsnitt 1.4 tar TeliaSonera upp de skyldigheter som PTS föreslagit. Särskilt behandlas PTS nya förslag till prisreglering. Avslutningsvis lämnas i avsnitt 1.5 vissa sammanfattande synpunkter och en bedömning av förslagets konsekvenser för investeringsviljan hos marknadens aktörer 1.1. Bredbandsmarknaden och olika former av bredbandstillträde i grossistledet Den slutkundsmarknad som påverkas av den föreslagna regleringen, bredbandsmarknaden, är en tämligen omogen marknad som för närvarande är under stark utveckling. År 1999 fanns några tusental bredbandskunder i Sverige. Idag, knappt fem år senare, uppskattar TeliaSonera att det finns över en miljon kunder i Sverige som har bredbandsanslutning till Internet via olika företag och underliggande tekniker. TeliaSonera uppskattar att tillväxten på bredbandsmarknaden för närvarande är ca 20% årligen. På slutkundsmarknaden avseende bredbandstjänster råder idag hård konkurrens. Den volymmässigt dominerande delen av bredbandsmarknaden är bredbandstjänster med Internetaccess. På PTS webbplats med prisjämförelser fanns den 23 augusti 2004 ett 80-tal lokala, regionala eller landstäckande företag upptagna som erbjuder fast uppkoppling mot Internet. Nya aktörer fortsätter att inträda på marknaden. I PTS rapport Bredband i Sverige 2004 anges att i slutet av år 2003 fanns i mindre än en tredjedel av landets kommuner högst en (1) operatör som tillhandahåller bredbandsabonnemang. 1 I ca 40 % av kommunerna erbjuds bredbandsabonnemang av två eller tre operatörer. I en knapp tredjedel av samtliga kommuner fanns fyra eller fler aktörer. Konkurrensen på slutkundsmarknaden har lett till ett ökat utbud av tjänster från olika leverantörer och lägre priser för kunderna. Under det senaste året har IP-telefoni och tjänster med allt högre överföringshastigheter lanserats. Vid årsskiftet 2003/2004 hade TeliaSonera enligt Svensk Telemarknad 2003 en marknadsandel på slutkundsmarknaden om 42% räknat i antalet aktiva kunder i Sverige som helhet. Vid samma tidpunkt hade Bredbandsbolaget 14%, com hem 11%, Bostream 9%, UPC 7%, Glocalnet 3%, Spray 2% och övriga aktörer 12%. Bredbandsbolaget har i augusti 2004 informerat om att bolaget förvärvat aktierna i Bostream och att det sammanslagna bolaget därmed blir den i särklass största konkurrenten till Telia på den svenska bredbandsmarknaden. I augusti har vidare Spray meddelat att bolaget tagit över Tiscalis verksamhet i Sverige och ökat antalet bredbandskunder med 75%. Denna konsolidering av bredbandsmarknaden som dessa företagssammanslagningar är en del av innebär i sig att konkurrenstrycket på marknaden hårdnar ytterligare. Konkurrensen på slutkundsmarknaden sker oberoende av vilken teknisk lösning som ligger till grund för verksamheten och oberoende av tjänsterna erbjuds via egen eller annans infrastruktur. För att konkurrera på slutkundsmarknaden finns redan idag ett 1 PTS rapport Bredband i Sverige 2004, PTS ER 2004:28, s. 43 f.

3 (28) flertal möjligheter till bredbandstillträde som erbjuds av operatörer verksamma i grossistledet. De tekniker/nät som för närvarande svarar för den övervägande majoriteten av de levererade bredbandsaccesserna i Sverige är bredband via xdsl i TeliaSoneras kopparnät, via kabel-tv-nät och via fiber-lan-nät. Av de levererade accesserna till slutkund, som per den 31 december 2003 uppgick till 964 000, användes vid slutet av år 2003 xdsl i ca 59%, kabel-tv i ca 21% och LAN i ca 18% av accesserna. 2 Det totala antalet tekniskt möjliga bredbandsabonnemang, dvs. antalet slutanvändare som samtidigt kan vara abonnenter, var enligt PTS per den 31 december 2003 ca 2 250 000, varav xdsl svarade för ca 850 000 (ca 37%), kabel-tv för ca 1 000 000 (ca 44%) och LAN för ca 400 000 (ca 18 %). 3 Andelen av den tekniska penetrationen genom xdsl som TeliaSonera svarade för (för egna slutkunder och för grossistkunders slutkunder) uppgick vid samma tidpunkt till drygt 30% och övriga xdsl-aktörers andel av den tekniska penetrationen till ca 7 %. De sifferuppgifter som PTS presenterat i rapporten visar att det råder en stark konkurrens mellan olika alternativa infrastrukturer. För de företag i grossistledet som vill etablera sig på slutkundsmarknaden för bredbandstjänster finns i huvudsak följande alternativ till bredbandstillträde att välja mellan. Företaget kan bygga eller vidareutveckla egen infrastruktur. I Sverige har på mindre än fem år investeringar gjorts i nybyggnad av fiber-lan-nät som vid utgången av år 2003 kunde leverera bredbandstjänster till över 400 000 kunder. Under samma begränsade tidsperiod har investeringar gjorts i kabeltv-nät för att uppgradera näten för att, utöver TV, kunna tillhandahålla bredbandstjänster till ca 1 000 000 kunder vid det senaste årsskiftet. Även TeliaSonera har på denna korta tid gjort investeringar för att kunna tillhandahålla bredbandstjänster via kopparnätet och xdsl-teknik till drygt 700 000 kunder. För närvarande pågår också utbyggnad av FWA, Fixed Wireless Access, som är en av de nya alternativa teknikerna för att tillhandahålla bredbandsaccess. På vissa orter i Sverige har leveranser av bredbandstjänster via FWA påbörjats. Företaget kan använda befintliga reglerade produkter. Sedan årsskiftet 2000/2001 är TeliaSonera skyldigt att erbjuda tillträde till sitt kopparbaserade accessnät och samlokalisering (LLUB) till kostnadsorienterade priser. TeliaSonera utgår från att denna reglering kommer att fortsätta att vara i kraft under överskådlig tid enligt lagen om elektronisk kommunikation. Under kort tid, de senaste arton månaderna, har genom LLUB-regleringen etableringar på marknaden ökat dramatiskt. Under perioden 31 januari 2003 31 juli 2004 har antalet företag som tecknat ramavtal om samlokalisering ökat 2 Baserat på uppgifter i Svensk Telemarknad 2003, tabell 28a och 29. 3 Baserat på uppgifter i PTS rapport Bredband i Sverige 2004,

4 (28) från [Sekretess] (+43%). Under samma tid har antalet företag som hyr minst en (1) samlokalisering ökat från [Sekretess] (+49%). Antalet samlokaliseringar under perioden har ökat från [Sekretess] (+256%) och samlokalisering enligt LLUB-regleringen fanns i juli 2004 etablerade på [Sekretess] telenoder (telestationer), en ökning från [Sekretess] i januari 2003 (+265%). De [Sekretess] telestationer på vilka samlokaliseringar hade etablerats i juli 2004 var vitt spridda över landet, se karta sist i yttrandet. Genom dessa [Sekretess] telestationer går det att nå [Sekretess] hushåll och företag i landet. Även antalet uthyrda kopparledningar, Kopparaccesser har ökat dramatiskt under perioden. Den 31 juli 2004 var antalet uthyrda Kopparaccesser [Sekretess] stycken, en ökning från [Sekretess] den 31 januari 2003 (+1192%). Bland de aktörer som använder LLUB och gör egna investeringar i DSLAM m.m. finns såväl de aktörer som själva är aktiva på slutkundsmarknaden, men också sådana aktörer som agerar på grossistmarknader och i sin tur erbjuder tjänster för bredbandstillträde i grossistledet. Företaget kan använda kommersiella återförsäljarprodukter. I samband med att TeliaSonera påbörjade lansering av bredbandsprodukter på slutkundsmarknaden erbjöd TeliaSonera även oberoende företag en grossisttjänst. TeliaSoneras grossisttjänst, Skanova Bredband, erbjuds på kommersiella villkor genom xdsl och ger företag som önskar vara aktiva på slutkundsmarknaden ett alternativ till att investera i eget nät eller basera sina erbjudanden på LLUB. Kommersiella återförsäljarprodukter till aktörer på bredbandsmarknaden erbjuds även av Song Networks Svenska AB. Enligt ett pressmeddelande den 31 augusti 2004 lanserar Song en 28 Mbit/s ADSL-tjänst till sina grossistkunder. Songs befintliga ADSL-nät (med 8 Mbit/s) täcker enligt pressmeddelandet över en miljon hushåll och det uppgraderade nätet når initialt ca 300 000 hushåll från Haparanda till Malmö. Sedan våren 2004 erbjuder även Telenor AB en liknande grossisttjänst som Skanova Bredband till företag som är aktiva på slutkundsmarknaden. Telenor erbjuder sin grossisttjänst genom att köpa LLUB-tjänster av TeliaSonera och gör därutöver egna investeringar i DSLAM m.m. Även Teracom har börjat erbjuda en grossisttjänst till aktörer på slutkundsmarknaden och har nyligen informerat om att bolaget ingått avtal med ett flertal tjänsteleverantörer. Företaget kan agera tjänsteleverantör hos Stadsnät, fastighetsbolags LAN-nät och andra öppna plattformar. Sedan några år pågår utbyggnad av stadsnät i landets kommuner och i flera kommunalägda elbolag och bostadsbolag. Hur olika företag väljer att etablera sig på slutkundsmarknaden beror på vilken strategi företaget har, men givetvis också på vilka alternativ som finns att kunna leverera bredbandstjänster till slutkunderna. Utvecklingen på marknaden har visat att de ovan redovisade formerna för bredbandstillträde i grossistledet utgör komplement till varandra och att utbytbarheten är reell. Vissa företag bygger egna LAN-nät och

5 (28) erbjuder bredbandstjänster via LLUB. Andra köper kommersiella återförsäljarprodukter och erbjuder bredbandstjänster via LLUB eller agerar tjänsteleverantörer via öppna plattformar, t.ex. stadsnät eller allmännyttiga bostadsföretags nät. Ytterligare andra företag köper kommersiella återförsäljarprodukter och migrerar dessa till bredbandstjänster via LLUB när en tillräcklig volym har nåtts. Som framgår av PTS egna rapporter, vilka TeliaSonera hänvisat till ovan, präglas bredbandsmarknaden i Sverige av hård konkurrens. I PTS rapporter framgår också att konkurrensen på slutkundsmarknaden sker oberoende av genom vilka nät/tekniker bredbandstjänster erbjuds. Det föreligger alltså en betydande nät- eller infrastrukturkonkurrens i Sverige. När kommissionen i sin rekommendation (2003/311/EG) av den 11 februari 2003 fastställde marknaderna för LLUB respektive den nu aktuella marknaden för bredbandstillträde i grossistledet som potentiella marknader för förhandsreglering, var situationen i merparten av medlemsstaterna den att alternativa nät inte fanns utbyggda. 4 Den konkurrenssituation beträffande alternativa nät som kommissionen utgått från, är uppenbarligen inte aktuell i Sverige idag. Därmed går det inte heller att utgå från att marknaden kan vara föremål för förhandsreglering i Sverige, som PTS har gjort i beslutsutkastet. 1.2. PTS förslag att fastställa grossistmarknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde som en relevant marknad 1.2.1. Inledning PTS har i samrådet föreslagit att grossistmarknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde skall fastställas som en relevant marknad för vilken det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK. En utgångspunkt vid fastställandet av relevanta marknader enligt regelverket för elektronisk kommunikation är att marknadsavgränsningen och bedömningarna skall ske enligt konkurrensrättens principer. När man inom konkurrensrätten avgränsar eller fastställer en relevant marknad sker det i syfte att kunna bedöma och fastställa de berörda företagens betydelse på den relevanta marknaden. I normalfallet är de berörda företagen också aktiva på marknaden. Bland de marknader som kommissionen rekommenderat att de nationella regleringsmyndigheterna skall definiera finns marknaden för bredbandstillträde i grossistledet. Enligt rekommendationen omfattar den marknaden bitströmstillträde som medger bredbandsöverföring i båda riktningar samt annat tillträde i grossistledet som tillhandahålls via annan infrastruktur, om och när sådant tillträde är likvärdigt med bitströmstillträde. Av motiveringen till rekommendationen antyds att med bitströmstillträde åsyftas en tjänst för grossistledet som behövs för att tillgodose efterfrågan på slutkundsmarknaden. Bitströmstjänsten kan avse DSL eller en likvärdig 4 Motiveringen (Explanatory Memorandum) till rekommendationen, s.26 f i svenska versionen).

6 (28) tjänst, koaxialkabel eller en satellittjänst som klarar dubbelriktad dataöverföring med hastigheter som passar den efterfrågade tjänsten på slutkundsmarknaden. I Sverige har sådana bitströmstjänster till grossistmarknaden som kommissionen åsyftat i praktiken inte tillhandahållits av de företag som äger infrastruktur i Sverige. TeliaSonera har för sin del sedan år 2000 erbjudit grossistkunder en tjänst som PTS angivit som förädlat bitströmstillträde, en typ av tjänst som kommissionen när rekommendationen togs fram inte ansåg ingick i marknaden för bredbandstillträde i grossistledet. Som TeliaSonera informerat om tidigare tillhandahåller TeliaSonera därutöver en tjänst benämnd ADSL ATM Access. Inte heller andra infrastrukturägare, t.ex. kabel-tv-företag eller de som byggt egna LAN-nät och erbjuder bredbandstjänster över dessa nät, har valt att lansera sådana bitströmstjänster som kommissionen avsett. Först under senare tid har tjänster som kan kategoriseras som bitströmstjänster etablerats genom de stadsnät och LAN-nät som byggts av kommunala bostadsföretag, elnätsbolag m.fl. Via dessa nät kan tjänsteleverantörer erbjuda sina tjänster till de kunder som är anslutna till näten. Varför de kabel-tv-företag eller företag som byggt egna LAN-nät valt att inte erbjuda bitströmstjänster kan TeliaSonera bara spekulera om. Man kan dock anta att det beror på deras kommersiella strategier, men knappast på grund av att det i sig skulle föreligga några regleringsmässiga, tekniska eller ekonomiska hinder för en sådan etablering. Eftersom det för närvarande (förutom i stadsnäten m.fl. nät) inte erbjuds några tjänster för bitströmstillträde av de etablerade infrastrukturägarna på grossistmarknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde i Sverige, är den marknaden i allt väsentligt fiktiv. Bedömningen av om förhandsreglering skall införas på en sådan marknad blir av naturliga skäl mycket svårare än om den kan grundas på förhållanden på en existerande marknad. Även användandet av marknadsandelar för att bedöma de berörda företagens inflytande på den relevanta marknaden blir mycket vanskligt (se vidare avsnitt1.3). Att genomföra en förhandsreglering i Sverige på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet i form av bitströmstillträde innebär att en bitströmstjänst regleras fram. Genom regleringen förpliktas någon aktör att på vissa villkor tillhandahålla bitström som en sorts samhällsomfattande tjänst eller en motsvarighet till minimiutbudet av hyrda förbindelser. Finns det skäl för det? Som PTS anför krävs enligt 8 kap. 5 LEK, för att förhandsreglering skall vara möjlig att genomföra, att den aktuella marknaden har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter. Vid fastställandet skall kommissionens rekommendation om relevanta marknader beaktas. Av rekommendationen framgår att tre kriterier samtidigt skall vara uppfyllda för att en marknad skall kvalificera sig för förhandsreglering, nämligen att det föreligger stora och varaktiga etableringshinder för marknadstillträde, att dynamiken på marknaden inte tenderar att utveckla marknaden i riktning mot effektiv konkurrens, och att tillämpning av konkurrenslagstiftning (och kompletterande förhandsreglering) inte i tillräcklig grad skulle avhjälpa de aktuella bristerna på marknaden.

7 (28) 1.2.2. Etableringshinder? PTS anger i utkastet till beslut att myndigheten bedömer att den svenska marknaden för bredbandstillträde i grossistledet i form av bitströmstillträde karakteriseras av stora etableringshinder. Det framgår inte vad PTS har lagt till grund för denna bedömning. Har PTS t.ex. bedömt möjligheterna att etablera sig som leverantör av bitströmstjänster på den relevanta marknaden eller har PTS bedömt frågan om etableringshinder på slutkundsmarknaden utifrån tillgången till bitströmstjänster? PTS uttalande, För att en ny aktör på konkurrenskraftiga villkor skall kunna erbjuda bitströmstillträde [TeliaSoneras kursivering] krävs ett omfattande nät vars utbyggnad och underhåll medför väsentliga kostnader, antyder att det som PTS har lagt till grund för sin bedömning är möjligheten att inträda som leverantör. TeliaSonera ifrågasätter relevansen av en sådan bedömning. Det eventuella konkurrensproblem som är aktuellt på grossistmarknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde är knappast att företag inte kan erbjuda bitströmstjänster utan snarare att bitströmstjänster inte går att köpa, i vart fall inte i den form som PTS anger. Det finns flera av varandra oberoende nätägare med olika tekniker som är aktiva på slutkundsmarknaden (bredbandsmarknaden) och som med tämligen begränsade ytterligare resurser skulle kunna inträda som leverantör av bitströmstillträde, om de hade något kommersiellt incitament att göra det. Som framgår av motiveringen till kommissionens rekommendation åsyftas med en bitströmstjänst en viss tjänst för grossistledet som behövs för att tillgodose efterfrågan på slutkundsmarknaden. Det är rimligt att anta att det varit bristande tillgång till bredbandstillträde som motiverat kommissionen att ta med marknaden i bilagan till rekommendationen. En ytterligare omständighet som talar för detta är att kommissionen när motiven för rekommendationen skrevs utgick från att det inte fanns alternativa nät som kunde användas i grossistledet för bredbandsanslutning, i vart fall inte i vissa medlemsstater. Den fråga som är relevant att bedöma i detta avseende är om det föreligger stora och varaktiga etableringshinder för en aktör i grossistledet att få tillgång till bredbandstillträde i form av bitströmstjänster. En aktör som önskar vara aktiv på slutkundsmarknaden har som TeliaSonera framfört ovan i avsnitt 1.1 möjlighet att göra det genom olika former av bredbandstillträde. För ett flertal av aktörerna på slutkundsmarknaden är också olika former av bredbandstillträde substitut och komplement till varandra. I den mån en aktör inte önskar etablera sig på marknaden genom att utnyttja kommersiella återförsäljarprodukter finns i huvudsak två alternativ vid sidan av de stadsnät som redan idag erbjuder bitström. Dels kan företaget etablera ett eget nät och på det sättet etablera en bitströmstjänst. Utvecklingen det senaste året av nya LAN-nät har visat att etableringar av sådana nät är ett reellt alternativ för att kunna erbjuda differentierade tjänster på slutkundsmarknaden. Dels kan företaget etablera en bitströmstjänst genom att använda befintliga reglerade produkter, LLUB och Samlokalisering.

8 (28) Som framgått ovan i avsnitt 1.1 har utvecklingen av LLUB och Samlokalisering tagit ordentlig fart. Den 31 juli 2004 hade [Sekretess] Kopparaccesser levererats varav [Sekretess] stycken avsåg delad ledning. Att använda LLUB och Samlokalisering måste anses vara ett kostnadseffektivt sätt att få tillgång till bitströmsaccess och kunna etablera sig på slutkundsmarknaden men också på grossistmarknaden. Det gäller oavsett om det är fråga om större eller mindre etableringar. Det finns skäl att ge några exempel på vad TeliaSonera fakturerat för genomförda leveranser av samlokaliseringar under året. Exempel 1. En liten etablering i glesbygd Operatören A beställer samlokalisering omfattande ett skåp och framdragning av 100 kopparpar till korskoppling. Engångsavgiften uppgår till 36 830 kr (inklusive utökning med likriktare/elcentral för 11 000 kr) och kvartalsavgiften uppgår till 3 411 kr. Fördelat på 100 anslutningar uppgår engångsavgiften till 368,30 kr/slutkund och kvartalsavgiften till 34,11 kr/slutkund. Exempel 2. En mellanstor etablering i en minde ort Operatören B beställer samlokalisering omfattande två skåp och framdragning av 600 kopparpar till korskoppling. Engångsavgiften uppgår till 76 273 kr och kvartalsavgiften uppgår till 7 710 kr. Fördelat på 600 anslutningar uppgår engångsavgiften till 127,12 kr/slutkund och kvartalsavgiften till 12,85 kr/slutkund. Exempel 3. En stor etablering i en medelstor stad Operatören C beställer samlokalisering omfattande två skåp och framdragning av 3 400 kopparpar till korskoppling. Engångsavgiften uppgår till 313 191 kr och kvartalsavgiften uppgår till 20 460 kr. Fördelat på 3 400 anslutningar uppgår engångsavgiften till 92,12 kr/slutkund och kvartalsavgiften till 6,02 kr/slutkund. Detta utgör tre exempel av de [Sekretess] samlokaliseringar som fanns vid utgången av juli 2004. Operatörerna har, utöver kostnaderna för samlokaliseringen, även kostnader för hyra av Kopparaccesser (engångsavgift och kvartalsavgift vilka

9 (28) uppkommer successivt i samband med tillväxten av slutkunder), DSLAM-utrustning och installation av utrustningen. Kostnaderna för DSLAM har sjunkit de senaste åren och produkterna kan numer köpas i små enheter (12 portar), om så önskas. Som exempel var listpriset i augusti (utan volymrabatter) för ett av fabrikaten på marknaden 1 944 USD (ca 14 700 kr) för en DSLAM för ADSL2+ med 24 portar (=612,50 kr/port). Efter att DSLAM-utrustning har installerats kan kunden själv etablera en bitström. TeliaSonera kan konstatera att kostnaderna för Samlokalisering, Kopparaccesser och DSLAM-utrustning i vart fall inte har inneburit några avgörande etableringshinder för de över 60 operatörer som vid utgången av juli 2004 hade etablerat egen bitströmstjänst via de reglerade LLUB-tjänsterna. Ett betydande antal av dessa operatörer erbjuder sina tjänster på slutkundsmarknaden lokalt. Man måste utgå från att sådana operatörer har funnit det lönsamt att etablera sig utan nationell täckning. När TeliaSonera bygger ut sitt nät med DSLAM har TeliaSonera motsvarande kostnader för sin etablering som andra operatörer. TeliaSonera får såväl bära kostnaderna för utrymmet och installationer i stationslokaler, för framdragning av kopparkabel mellan korskoppling och teknikskåp, för investeringar i och installationer av DSLAM etc. TeliaSoneras egen etablering för DSLAM innebär inte i sig några betydande stordriftsfördelar i förhållande till andra aktörer. Operatören behöver givetvis också koppla ihop sin DSLAM-utrustning med sina övriga nätdelar. För operatörer med begränsade nätresurser kan en sådan sammankoppling i vissa fall innebära en stor investering om egen infrastruktur måste byggas upp. Huruvida det på det området är motiverat med förhandsreglering måste övervägas i samband med analys av marknaderna för hyrda förbindelser, se även avsnitt 1.4.1. 1.2.3. Marknadsdynamik Beträffande kriteriet marknadsdynamik anför PTS följande. Det saknas innovativa produkter från potentiella konkurrenter på den aktuella marknaden. Det finns vidare inga tydliga tecken på att tekniska förhållanden eller konvergensutvecklingen kommer att neutralisera de befintliga etableringshindren inom en rimlig framtid. PTS bedömning är att alternativa bredbandsnät i liten utsträckning kan erbjuda bitströmsaccess i grossistledet. Den aktuella marknaden har enligt PTS bedömning inte sådana egenskaper att den inom ett rimligt tidsperspektiv, dvs. här åtminstone fram till nästa revidering av marknadsanalysen, kan förväntas komma att utvecklas mot effektiv konkurrens utan tillämpning av förhandsreglering. PTS beskrivning antyder att utvecklingen på marknaden närmast står still. Som jämförelse kan nämnas att PTS inledde sitt pressmeddelande om rapporten Bredband i Sverige 2004 med orden: Bredbandsutbyggnaden i Sverige går stadigt framåt. Nära en tredjedel eller 1,4 miljoner av de svenska hushållen har idag möjlighet att ansluta sig till någon form av bredbandsnät..

10 (28) TeliaSonera ställer sig frågande till vilka omständigheter PTS har beaktat för att dra dessa slutsatser. PTS kan i vart fall inte ha beaktat följande förhållanden. Utvecklingen av kabel-tv-nät för bredbandsaccesser PTS framför i sin rapport Bredband i Sverige 2004 att den tekniska penetrationen för bredbandsabonnemang i kabel-tv-nät kan uppskattas till ca en miljon hushåll (av ca två miljoner) i Sverige. Detta innebär att under de senaste åren har kabel-tvoperatörerna gjort betydande investeringar för att införa returaktivering av näten för att möjliggöra bredbandsaccess. För närvarande pågår också ytterligare uppgraderingar av de största kabel-tv-näten för att öka kapaciteten i näten och möjliggöra nya och fler tjänster. För vissa kabel-tv-operatörer innebär det även att kundernas kabelmodem byts ut, på operatörens bekostnad. På slutkundsmarknaden, bredbandsmarknaden, har de två största kabel-tv-operatörerna nära 20% marknadsandel. Räknat i teknisk penetration utgör kabel-tv-nätens andel ca 44%. Utbyggnaden av andra alternativa infrastrukturer I PTS rapport Bredband i Sverige 2004 uppskattade PTS att den tekniska penetrationen för fiber-lan-nät var ca 400 000. Enligt TeliaSoneras bedömning har antalet anslutningar via fiber-lan-nät ökat betydligt det senaste året och kan nu uppskattas vara nära 500 000. En orsak till den fortsatt höga utbyggnadstakten för fiber-lan-nät är att vissa hyresvärdar har träffat avtal med Hyresgästföreningen om att höja hyran med 45-47 kronor /månad för samtliga hyresgäster förutsatt att en fiber-lan etableras i fastigheten. Runt om i landet pågår för närvarande upphandlingar för sådana LAN-nät. Beträffande FWA, (Fixed Wireless Access), har PTS under de senaste åren tilldelat såväl nationella som regionala tillstånd för FWA. PTS antyder i sin rapport Bredband i Sverige 2004 att FWA haft en trög start men anger att PTS under hösten 2003 och våren 2004 fått in uppgifter om att utbyggnaden av FWA har kommit igång på allvar. TeliaSonera finner också skäl att notera att PTS i en rapport den 31 januari 2003 angivit att FWA är en nischprodukt och en accessteknik bland andra. FWApenetrationen kan antas växa till 6-12 procent av den svenska bredbandsmarknaden år 2007.. 5 Den tekniska utvecklingen För närvarande sker en betydande teknisk utveckling som dels möjliggör nya tjänster, dels bidrar till konvergensen mellan olika infrastrukturer. Härvid kan nämnas de nya standarder för kabel-tv som tas fram (DOCSIS2.0) och bl.a. innebär att telefoni kan erbjudas via kabel-tv-näten. Även inom ADSL utvecklas standarderna. ADSL2+, som är den senaste versionen, möjliggör högre överföringshastigheter som i sin tur möjliggör t.ex. IP-TV. Utvecklingen i sig av dessa två standarder påverkar 5 PTS rapport (PTS-ER-2003:3), Svensk FWA-utveckling i ett europeiskt perspektiv, s. 27.

11 (28) konvergensen starkt. Inom kort kan såväl bredband och TV erbjudas inom de tre teknikerna/näten kabel-tv, fiber-lan och xdsl. Det senaste året har också VDSL börjat erbjudas på marknaden. Först ut på marknaden med sådana tjänster var Bredbandsbolaget och Bostream. Utbyggnaden av stadsnät och andra kommunalägda öppna nät Inom området stadsnät sker fortlöpande en stark utveckling genom att kommuner och kommunala bolag bygger alternativa nät med bitströmsfunktionalitet, som är öppna för olika tjänsteleverantörer. En aktuell tendens beträffande stadsnäten är att flera stadsnät inom en region ingår samarbetsavtal och förbinder sina stadsnät. Ett exempel är Västlänk Regionnätet för Västra Götaland, som enligt ett pressmeddelande den 25 augusti 2004 utgör ett samarbete mellan 20 stadsnät i Västsverige. Enligt pressmeddelandet når Västlänk över 1 000 000 invånare och drygt 60 000 företag i Västra Götaland. Utvecklingen av LLUB Som TeliaSonera framfört ovan sker en dramatisk utveckling av antalet samlokaliseringar och leveranser av kopparaccesser. Denna utveckling innebär i sig att andra operatörer och aktörer på slutkundsmarknaden (såväl nationella som lokala) etablerar bitströmstjänster genom egna investeringar. Orsaken till detta är bl.a. att kostnaderna för att etablera egna nätlösningar har minskat betydligt de senaste åren. Priserna för DSLAM-utrustning har minskat betydligt, från ca 2 000 kr/port till nuvarande prisnivå (motsvarar en prissänkning med ca 70%), samtidigt som kapaciteten ökat. Vidare har den mindre kostsamma Ethernet-tekniken börjat användas i stället för ATM. Den utveckling som sker, och som under den korta perioden 31 januari 2003 31 juli 2004 lett till en ökning av antalet samlokaliseringar med 256% och av antalet Kopparaccesser med 1192%, bedöms inte klinga av. Enligt TeliaSoneras prognoser över utvecklingen till den 31 december 2004, som i sin tur bygger på de prognoser som operatörerna lämnar, antyder att antalet levererade kopparaccesser då skulle uppgå till [Sekretess], vilket skulle motsvara en ökning med [Sekretess] (+86%) från den 31 juli 2004, dvs. på fem månader. Vad gäller utvecklingen av antalet samlokaliseringar till den 31 december 2004 förutser TeliaSonera 35% tillväxt från antalet den 31 juli 2004. De närmaste två åren därefter bedöms antalet samlokaliseringar öka med över 30% årligen. Även antalet nya noder med samlokalisering bedöms öka med över 25% årligen. TeliaSonera kan också konstatera att antalet bredbandsaccesser genom xdsl som levererades vid halvårsskiftet 2004 via de reglerade LLUB-tjänsterna uppgick till [Sekretess] av samtliga levererade bredbandsaccesser genom xdsl. Motsvarande siffra vid årsskiftet 2003/2004 var [Sekretess]. Räknat i teknisk penetration uppgick andelen bredbandsaccesser genom xdsl producerade med LLUB-tjänster vid årsskiftet 2003/2004 till närmare [Sekretess], en andel som redan nu kan bedömas överstiga [Sekretess].

12 (28) Utvecklingen av antalet levererade Kopparaccesser per den 31 juli 2004, [Sekretess] stycken, torde också innebära att över 10% av samtliga bredbandsaccesser till slutkunder levererades genom LLUB. TeliaSonera vill här erinra om att kommissionen vid sin granskning av den finska regleringsmyndighetens utkast till beslut beträffande marknaden för mobiloriginering 6 underrättat myndigheten om att den hyst allvarliga tvivel om förslagets förenlighet med regelverket med hänsyn till den senaste tidens utveckling där nya aktörer tagit stora marknadsandelar (10%) på kort tid. Sammanfattningsvis uppvisar marknaden för bredbandstillträde i grossistledet en tydlig dynamik och stark utveckling mot effektiv konkurrens. Marknaden präglas av innovation och utveckling i riktning mot konvergens. 1.2.4. Konkurrenslagen och annan särlagstiftning PTS har i sitt utkast till beslut om skyldigheter på marknaden för LLUB föreslagit skyldigheter som motsvarar de skyldigheter som TeliaSonera har enligt LLUBförordningen. Som framgår nedan i avsnitt 2 har TeliaSonera inte några invändningar i sig mot den föreslagna regleringen. TeliaSonera utgår från att regleringen av den nämnda marknaden kommer att kvarstå under överskådlig tid. Enligt TeliaSoneras uppfattning är regleringen av LLUB tillräcklig för att tillgodose behoven av bitströmstjänster. 1.2.5. Slutsats Vad PTS anför om förekomsten av stora och varaktiga etableringshinder respektive avsaknad av dynamik stöds inte av någon utredning. Tvärtom talar de förhållanden som TeliaSonera har framfört starkt för att det inte finns sådana hinder och det är uppenbart att det finns en marknadsdynamik. En viktig omständighet som har bidragit till den nuvarande situationen är tillgången till LLUB-tjänster. PTS analys är ofullständig och har lett till felaktiga slutsatser i den nu behandlade frågan.ingen av de tre kriterier som enligt kommissionens rekommendation samtidigt måste vara uppfyllda för att förhandsreglering skall vara motiverad, är uppfyllda i detta fall. Därmed skall marknaden inte fastställas som en marknad som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK. 1.3. PTS förslag att TeliaSonera har ett betydande inflytande (SMP) på marknaden PTS har i samrådet funnit att TeliaSonera har ett betydande inflytande på den aktuella marknaden. TeliaSonera har i det tidigare avsnittet gjort gällande att denna marknad 6 Case FI/2004/0082: Access and call origination on public mobile telephone networks in Finland.

13 (28) inte bör fastställas. I detta avsnitt analyseras de omständigheter som PTS åberopar som grund för sitt ställningstagande om dominans. Ett företag skall enligt 8 kap. 7 LEK anses ha ett betydande inflytande på en fastställd marknad om det har en ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna. Begreppet överensstämmer med konkurrensrättens begrepp dominerande ställning, vilket innebär att myndigheten måste göra sin bedömning av ett företags ställning mot bakgrund av den konkurrensrättsliga praxis som förekommer på området, bl.a. domar från EG-domstolen. I förarbetena framhålls att en dominerande ställning i regel grundas på ett flertal omständigheter som, tagna var för sig, inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. Särskilt viktig är dock företagets marknadsandel (jfr prop. 2002/03:110 s. 404). I avsnitt 1.3.1. behandlas frågan om TeliaSoneras andel av marknaden, i avsnitt 1.3.2 de andra förhållanden som kan ha betydelse vid en bedömning av marknadsinflytande. I ett avslutande avsnitt sammanfattas TeliaSoneras synpunkter i denna fråga. 1.3.1. TeliaSoneras marknadsandel Ett företags marknadsandel anses enligt konkurrensrättslig praxis som särskilt viktig vid bedömning av dominans även om den inte är ensam avgörande. PTS har angivit att TeliaSoneras andel av marknaden vid årsskiftet uppgick till 78 procent. Till grund för en bedömning av marknadsinflytande ligger ställningstaganden i ett antal underliggande frågor. - Vilken grund skall användas för att bedöma marknadsinflytande? - Vad ingår i marknaden, dvs. levereras även bitströmsaccesser som insatsvaror över kabel-tv-nät och fiber-lan-nät? - Vilken tidpunkt skall vara utgångspunkt för bedömningen? Beroende på hur dessa frågor bedöms varierar TeliaSoneras marknadsandel mellan 31 och 78 procent. Det är uppenbart att frågorna är centrala för bedömningen av om TeliaSonera har ett betydande inflytande och därmed är möjligt att ålägga företaget några skyldigheter. Höga krav måste därför ställas på PTS utredning i dessa frågor. PTS marknadsavgränsning Enligt kommissionens riktlinjer 7 (p.77) är de kriterier som skall användas för att mäta marknadsandelen för berörda företag beroende av egenskaperna hos den relevanta marknaden och det är de nationella regleringsmyndigheterna som skall avgöra vilka kriterier som är lämpligast för mätning av marknadsnärvaro. Som TeliaSonera har 7 Kommissionens riktlinjer (2002/C165/03) för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

14 (28) anfört i det tidigare är den aktuella marknaden närmast att betrakta som fiktiv, dvs. det tillhandahålls knappt några bitströmsprodukter på marknaden. PTS har därför att välja beräkningssätt för marknadsstyrka på en marknad som inte existerar, en marknad på vilken samtliga nätägare därmed är potentiella, inte faktiska, konkurrenter. Detta bereder av naturliga skäl särskilda svårigheter. PTS har valt att beräkna marknadsandelar efter antalet levererade bredbandssaccesser till slutkunder, dvs. antalet aktiva slutkunder. Antalet levererade bredbandsaccesser indikerar hur företagen har lyckats på en annan marknad, slutkundsmarknaden, i konkurrens med alla andra företag som levererar bredbandsaccesser över olika infrastrukturer. Ett sådant beräkningssätt säger dock inget om styrkeförhållandena på en (fiktiv) grossistmarknad för bitströmsaccesser om de aktuella företagen skulle inträda på den marknaden. Det bedömningssätt som PTS använt blir särskilt missvisande eftersom PTS har exkluderat slutkundsaccesser som produceras med konkurrerande alternativa infrastrukturer, trots att likvärdiga tjänster till slutkunder erbjuds över dessa nät. TeliaSonera ifrågasätter därför om valet av bedömningsgrund är den mest rättvisande. TeliaSonera återkommer senare till frågan om lämplig bedömningsgrund. Orsaken till att PTS exkluderat vissa slutkundsaccesser är sannolikt den definition av bitströmsaccess som PTS använt. Enligt PTS omfattar förvisso den relevanta produktmarknaden, utöver det rikstäckande metallbaserade accessnätet även kabel- TV-nät och LAN-nät i de fall bitströmsaccess tillhandahålls. En bitströmsaccess skall enligt PTS uppfylla följande kriterier: - den skall vara kundunik, - den skall vara fysiskt eller logiskt separerad från andra förbindelser, och - den skall kunna förmedla en given kvalitet från slutkunden fram till den nätanslutningspunkt där accessen överlämnas till grossistkunden. Av kommissionens rekommendation framgår dock att marknaden för bredbandstillträde för grossistledet omfattar bitströmstillträde som medger bredbandsöverföring i båda riktningar samt annat tillträde i grossistledet som tillhandahålls via annan infrastruktur, om och när sådant tillträde är likvärdigt med bitströmstillträde. Marknadsavgränsningen omfattar således såväl bitströmstillträde (via PSTN) som annat tillträde via annan infrastruktur (kabel-tv-nät, LAN) om och när sådant tillträde är likvärdigt med bitströmstillträde (jfr kommissionens yttrande den 20 augusti 2004 över PTS notifiering av beslutsutkastet). Enligt TeliaSonera är de bredbandsaccesser som erbjuds på slutkundsmarknaden likvärdiga och konkurrerande, oberoende av om de produceras genom xdsl i kopparnät, i kabel-tv-nät eller i LAN-nät. De insatsvaror i form av bitström och liknande som används vid produktionen av dessa bredbandsaccesser är också likvärdiga, oberoende av om de produceras genom xdsl i kopparnät, i kabel-tv-nät eller i LANnät. På slutkundsmarknaden finns det redan idag efterfråge- och utbudssubstitution mellan bredbandstjänster producerade med xdsl, i kabel-tv-nät och fiber-lan, vilket framgår av avsnitt 1.1 ovan.

15 (28) De olika accessnäten är fullt utbytbara från ett efterfrågeperspektiv i den meningen att två kunder som kan välja mellan dessa anslutningsformer betraktar dem som likvärdiga alternativ. Detta överensstämmer också med EG-kommissionens uppfattning. Kommissionen fann exempelvis i sitt beslut rörande samgåendet mellan Telia och Sonera (beslut den 10 juli 2002 i ärende COMP/M.2803 p. 129) att en avyttring av Telias kabel-tv-verksamhet, com hem, skulle stärka konkurrensen mellan kabel-tv och koppartråd som alternativa accessnät för bl.a. Internetanslutning. Bredbandstjänster via kabel-tv-nät och fiber-lan-nät anses till och med som attraktivare än tjänster via xdsl på grund av möjligheterna att paketera med andra tjänster, t.ex. TV, eller högre överföringskapacitet. Även om produktionen av bredbandstjänster sker genom olika nät och infrastrukturer är det som produceras i allt väsentligt lika. Oavsett om det är xdsl, kabel-tv-nät eller LAN kan respektive infrastruktur producera en bredbandstjänst till en individuell slutkund. Om kapaciteten för dessa tjänster är klart definierade, t.ex. en viss utlovad kapacitet, eller om tjänsten erbjuds enligt best-effort -principen, saknar betydelse för frågan om tjänsterna som erbjuds över de olika näten är likvärdiga. I de olika näten kan varierande tjänster produceras som tillgodoser olika behov hos olika kategorier av kunder. Kabel-TV-nät kräver i likhet med det metallbaserade accessnätet en ändutrustning (modem). Anslutningar till kabel-tv-nät terminerar i en utrustning som omvandlar kabel-tv signaler till Ethernet. Ett antal sådana utrustningar ansluts sedan till en kraftfull router. LAN-nät kräver en anslutning som är kopplad punkt till punkt med en switch. Dessa switchar ansluts till en nod vilken i huvudsak är en kraftfull router. Anslutningar till det metallbaserade accessnätet terminerar i en koncentrator (DSLAM). Ett antal sådana koncentratorer ansluts sedan också till en nod. Dessa accesstekniker är jämförbara då de erbjuder kundunika accesser som möjliggör differentiering av tjänster och kontroll över nätintegritet och kvalitet. Efter routern delar alla kunder på samma medium. Alla nät kan därmed anses vara kaskadkopplade och alla näten förutsätter användning av tekniker för att hantera kvaliteten i transportnätet. Teknikerna kan anses likvärdiga på att garantera kvalitet. De investeringar som krävs i de olika näten är också jämförbara. Kabel TV-operatörerna erbjuder idag olika bandbredder och olika bredbandstjänster (t.ex. IP-telefoni). Exempelvis erbjuder com hem tre olika bredbandstjänster till kunderna och UPC fyra olika tjänster. com hem börjar vidare lansera IP-telefoni under hösten och planerar att kunna erbjuda samtliga sina kunder tjänsten under 2006. Detta innebär att det inte föreligger något hinder att särskilja kunder och tjänster. Är det möjligt att separera trafiken i olika hastighetsklasser och tjänster så är det också möjligt att separera trafiken mellan olika grossistkunder och att även kunna prioritera trafiken så att andra tjänster kan levereras. Den senaste uppdateringen av standarden för modem i kabel-tv-nät (DOCSIS2.0) möjliggör ännu högre och olika bandbredd. Även kvalitets- och säkerhetskraven höjs. Egenskaperna hos standarden beskrivs på certifieringsorganet Cable Television Laboratories webbplats (cablelabs.com). [Sekretess] UPC uppgraderar sitt nätenligt uppgifter på företagets webbplats.

16 (28) Intelligensen som kan tilldela olika kunder IP-adresser från olika service providers sitter i en s.k. Head End (HE). [Sekretess] Denna klarar att hantera olika service providers IP-adresser och ge en IP-adress från rätt service provider till rätt slutkund. Enligt uppgifter på tillverkarens webbplats, packetlogic.com, erbjuds även s.k. quality of service, dvs. att en given kvalitet, t.ex. en viss bandbredd, garanteras. På Bredbandsbolagets webbplats jämförs xdsl-tekniken med fiberteknik. Bolaget anser att det är i stort sett irrelevant för den vanlige användaren vilken teknik som används. När man surfar märks ingen skillnad, sägs det. Av det anförda framgår att kabel-tv-näten och fiber-lan-näten har de tekniska specifikationer som krävs för att uppfylla de krav på bitströmsaccess som PTS ställer upp, eller i vart fall är likvärdiga med bitströmsaccess. Denna uppfattning har stöd hos ERG, regleringsmyndigheternas inom EU gemensamma organ.vid gruppens senaste möte presenterades ett dokument vari konstaterades att en produkt som uppfyller kraven på bitströmsaccess också kan tillhandahålllas över kabel-tv-nät. ERG stödde slutsatserna 8 Även Ericsson har framfört en liknande uppfattning. Enligt företaget är det ingen principiell skillnad mellan en DSL-operatör och en kabel-tv-operatör i detta avseende. 9 Vid bestämmande av marknadsinflytande måste därmed samtliga bredbandsaccesser som produceras över de tre näten/teknikerna xdsl, kabel-tv-nät och fiber-lan-nät ingå vid bedömningen. När PTS inhämtade information för sin marknadsanalys fick operatörerna besvara frågan om hur många bredbandsaccesser som uthyrs till slutkund (fråga 45) respektive till operatör (fråga 46). Operatörerna fick också besvara frågan i hur många av dessa bredbandsaccesser som bitströmsaccesser ingick som insatsvara. Bitströmsaccess definierades i frågeformuläret som en komplett tjänst för bredbandsöverföring mellan slutkunden och närmaste nätnod via en kundunik access (fysisk eller logisk) och med en given kvalité. Bitströmsaccesser avser endast accesser där egen DSLAM eller liknande utrustning används. De svar som PTS fick, och som TeliaSonera fått del av i maskerad form, måste ifrågasättas i flera olika avseenden. Antalet redovisade bitströmsaccesser via xdsl Det totala antalet bitströmsaccesser som uppgivits utgöra insatsvara för bredbandsaccesser till slutkund via xdsl är 425 443 stycken av 561 701 stycken bredbandsaccesser. Drygt 136 000 xdsl-accesser har således uppgivits inte vara att betrakta som bitströmsaccesser. TeliaSonera anser den uppgiften vara föga sannolik. 8 Conclusions of the ninth Plenary of the European Regulators Group (ERG (04) 25), June 16-17, 2004. 9 Ericsson s views on the ERG Consultation om Bitstream Access the 11 th July 2003 (2003-08- 28)

17 (28) Dessutom bedömer TeliaSonera att antalet slutkundsaccesser via xdsl vid utgången av 2003 borde ha varit högre.teliasonera redovisade 386 000 xdsl-anslutningar till slutkund och 146 000 till grossistkunder som av dessa grossister borde ha redovisats som bitströmsaccesser via xdsl till slutkund. Därutöver tillhandahöll TeliaSonera ca 50 000 Kopparaccesser för xdsl vid årsskiftet 2003/2004, vilka används vid leverans av bredbandsaccesser till slutkunder. Minst 582 000 slutkundsaccesser via xdsl borde således ha redovisats i PTS dokumentation och samtliga av dessa borde ha redovisats som bitströmsaccesser. Antalet redovisade bitströmsaccesser via LAN Det totala antalet bitströmsaccesser som uppgivits utgöra insatsvara för bredbandsaccesser till slutkund via LAN är 116 984 stycken av 150 588 stycken bredbandsaccesser. Drygt 33 000 LAN-accesser har således uppgivits inte vara att betrakta som bitströmsaccesser. Mot bakgrund av vad som anförts ovan om att även bredbandstjänster producerade via LAN-nät är likvärdiga med bitströmsaccesser borde samtliga 150 588 accesser ha redovisats som bitströmsaccesser. Antalet redovisade bitströmsaccesser via kabel-tv-nät Trots att det har uppgivits finnas 209 633 bredbandsaccesser via kabel-tv-nät har ingen av kabel-tv-operatörerna ansett att någon av deras levererade bredbandsaccesser kan anses som bitströmsaccess eller en därmed likvärdig tjänst. Mot bakgrund av vad som anförts ovan om att även bredbandstjänster producerade via kabel-tv-nät är likvärdiga med bitströmsaccesser borde samtliga dessa 209 633 kabel-tv-accesser ha redovisats som bitströmsaccesser. TeliaSonera ställer sig frågan hur det kan komma sig att operatörer svarat att 136 000 xdsl-accesser till slutkunder ansetts inte omfattas av PTS definition av en bitströmsaccess och varför endast vissa LAN-nätsaccesser och inga kabel-tvaccesser passar in på den definitionen. En möjlig förklaring är att definitionen av en bitströmsaccess är svårtillgänglig eller svårtillämpad för de som skall besvara frågan och lämnar utrymme för egen tolkning av innebörden. Det framgår inte heller av beslutsutkastet om eller hur PTS har granskat och värderat de ingivna svaren. Alldeles oavsett vilken grund som skall användas för att bedöma marknadsinflytande är det helt avgörande att korrekta uppgifter lämnas till PTS av aktörerna på marknaden, och som är konkurrenter till TeliaSonera. Särskilt höga krav på uppgifterna måste ställas när det är fråga om införande av ingripande regleringsåtgärder. Om antalet levererade bredbandsaccesser med bitströmsaccesser som insatsvara används som grund för att bedöma marknadsinflytande på den aktuella marknaden går det inte att utgå från att det totala antalet sådana accesser vid årsskiftet 2003/2004 uppgick till 702 000 som PTS har gjort. Enligt TeliaSoneras bedömning borde antalet snarare ha varit drygt 948 000, inklusive de drygt 6 000 oförädlade bitströmsaccesser som operatörer redovisat under fråga 44.

18 (28) Tidpunkt för beräkningen Enligt kommissionens riktlinjer för bedömning av marknadsinflytande (p.70) är bedömningen av dominans beroende av uppgifter och data som finns tillgängliga vid den tidpunkt då det aktuella beslutet fattas. Med de betydande förändringar av förhållandena som nu sker på marknaden är det högst väsentligt att de uppgifter om marknaden som föreligger vid beslutstillfället är så aktuella som möjligt. I föreliggande utkast är bedömningen grundad på uppgifter som hänför sig till det senaste årsskiftet. Härefter har dock mycket hänt som påverkar TeliaSoneras andel av samtliga levererade bredbandsaccesser med bitströmsaccesser som insatsvara. Som framgått i avsnitt 1.1 ovan har en dramatisk ökning skett sedan årsskiftet av antalet levererade LLUB-produkter för xdsl-tillämpningar. Hela marknaden har vuxit och nya aktörer har trätt in på marknaden. [Sekretess] Den 10 augusti meddelade Bredbandsbolaget att företaget köpt Bostream AB. Enligt pressmeddelandet såg Bredbandsbolaget en möjlighet att föra över ett stort antal av Bostreams kunder till det egna bredbandsnätet. [Sekretess] Med hänsyn till de kraftiga förändringar som fortlöpande sker på marknaden är det inte acceptabelt att bedöma marknadsinflytande på grundval av uppgifter som är nästan ett år gamla. Vid tidpunkten för PTS slutliga beslut kommer TeliaSoneras marknadsandel vara väsentligt förändrad i förhållande till vad den var vid det senaste årsskiftet. Val av bedömningsgrund Som nämnts ovan kan lämpligheten av PTS val av bedömningsgrund ifrågasättas. På den nu aktuella marknaden, grossistmarknaden för bredbandstillträde i form av bitströmstillträde i Sverige, är samtliga infrastrukturägare potentiella konkurrenter. Ett alternativt sätt att bedöma styrkeförhållandena på den nu aktuella marknaden är att utgå från den tekniska penetrationen, dvs. hur många slutanvändare som samtidigt kan vara abonnenter, och infrastrukturägarnas andel av den. Den tekniska penetrationen visar potentialen för ett företag att kunna erbjuda tjänster. PTS bör därför överväga om inte andelen av den tekniska penetrationen är ett bättre uttryck för att bedöma ett företags marknadsinflytande. Enligt PTS egen uppskattning i rapporten Bredband i Sverige 2004 (s. 37) uppgick antalet möjliga abonnemang i kopparnätet, kabel-tv-näten och i fiber-lan-näten vid årsskiftet till ca 2 250 000 st. (850 000 i kopparnätet, en miljon i kabel-tv-nät och 400 000 i fiber-lan-nät) 10. TeliaSonera bedömer att antalet möjliga abonnemang i det egna kopparnätet f.n uppgår till ca 700 000. TeliaSoneras marknadsandel skulle med 10 Däremot är det bara ca 1,4 miljoner hushåll som berörs eftersom en del hushåll har möjlighet att välja mellan flera anslutningsformer.