Lunds universitet Gipstekniker 22,5 p 080218 Mikael Frisk Magnus Andersson Eva Carlberg Marie Wallin
Jean-Martin Charcot (1825-1893) Jean- Martin Charcot föddes i Paris den 29 november 1825. År 1853 fick han sin första läkartjänst på Hôspital la Salpêtrière,som innan dess var en krut- och salpeterfabrik. Där skulle J-M Charcot jobba i 33 år och hålla öppna föreläsningar på tisdagar kl. 12.00 som man ännu idag håller. Han var en fängslande föreläsare, som fick många beundrande studenter, den mest kända var Freud. J-M Charcot var den som fick äran att först har beskrivit sjukdomtillståndet som innerfattas i Charcot- leder. Därefter namnet charcot foot. J-M Charcot omdefinierade även Multi Skleros och Parkinsons sjukdom. J-M Charcot ordinerade tex att bygga en stol som vibrerade för att få symtomlindring för Parkinsons patienter. Under sin tid på Hôspital la Salpêtrière blev J-M Charcot världens första professor i patalogisk anatomi och neurologi. J-M Charcot kallades Histerikornas Nepolèon pga sin fascination av hysterin som J-M Charcot studerade i slutet av sin karriär. Vid 68 års ålder, den 16 Augusti 1893, avled J-M Charcot.
Charcotfotsförändringar Osteoartropati Charcotförändring drabbar främst den som haft diabetes mer än tio år, oftast med en neuropati i foten. Av dem är det dock mindre än 1 % som får det. Sjukdomen kan uppkomma efter en obetydlig skada t ex en stukad tå eller en enkel fraktur i en icke sensibel fot, neuropatisk. Den kan även förvärras av ett operativt ingrepp, men kan också uppstå spontant. Sjukdomen indelas i en akut, destruktiv, och i en kronisk, reperativ, fas. Den akuta fasen kännetecknas av en relativt snabb debut med svullnad, värmeökning, rodnad, ligament instabilitet, ledexsudat och benresorption. På röntgen ses osteolys, intraartikulära frakturer och subluxationer. Detta övergår så småningom till en reparativ fas, kronisk, med mindre svullnad och rodnad. Man ser tendens till bennybildning och sår i anslutning till deformiteterna. De uppkommer pga remodellering efter belastning, vilket innebär att det är viktigt att starta behandling av foten i tid annars kan man få en gungfot. Fotvalvet har då sjunkit ihop. Det kan ta upp till ett år eller mer innan aktiviteten i foten dör ut. Under båda faserna ser man en kontinuerlig osteoblast aktivitet som leder både till nedbrytning och uppbyggnad av skelett och leder. Charcotfot med kollaps av mellanfot. Vid kollaps av mellanfoten som bilden visar kan en s.k. gungstolsdeformitet uppstå. Hålfoten som sjunkit ner tar hela belastningen med stor risk för sårutveckling
Gipsbehandling I akutläget behandlas Charcotfoten först med högläge så att svullnaden lägger sig. Man lägger sedan en välmodulerad gipsstövel som inte får belastas. Gipsbehandlingen och avlastningen får den inflammatoriska processen att avklinga. Patienten gipsas om ganska ofta och temperaturen i foten mäts varje gång. Man lägger en gånggips när temperaturhöjningen i foten lagt sig, en sådan här gipsbehandling pågår i flera månader. När gipsbehandlingen är klar får patienten en ortopedisk sko. Behandlingstiden är lång, ofta mer än ett år. I vissa fall får man fortsätta med en ortos som tar upp belastningen på tibiakondylen. Diabetes med neuropati och fotdeformitet, charcofotutveckling.
Kirurgisk behandling Ibland kan trots adekvat behandling vissa Charcotdeformiteter leda till grava felställningar. Dessa kan orsaka ständigt återkommande sår och infektioner som i slutändan leder till amputation. Man kan då behöva tillgripa operativ behandling. Ibland kan en enkel avmejsling av det mest prominenta benpartiet vara tillräckligt. Vid uttalade deformiteter kan rekonstruktiv kirurgi med kilresektion, bakfotsartrodes och internfixation med skruv och platta övervägas. Infektion med risk för amputation förekommer som en komplikation till dessa avancerade ingrepp, men accepteras då amputationshot var överhängande innan operation. Det diskuteras om risken för Charcotutveckling påverkar ställningstagande till operation hos diabetiker som har frakturer som normalt opereras. Ingen kan i dag svara på det eftersom det ej finns tillräcklig forskning på detta område. Akut Charcot process
Sammanfattning Jean-Martin Charcot levde mellan 1825-1893. 1853 började han sin läkartjänst på Hôspital la Salpêtrière. Där arbetade han i 33år och hade öppna föreläsningar tisdagar 12.00, vilket pågår än idag. Charcot var en fängslande föreläsare, Freud var en av hans beundrande studenter. Den första som fick äran för att beskriva sjukdomstillståndet i foten som innefattas i Charcot-leder var J-M Charcot. Därefter namnet Charcot Foot. Diabetiker drabbas ofta utav neuropati - nervskada. De får en nedsättning eller förlust av det ytliga smärtsinnet, även den djupa sensibilitetenblir sämre och hälsenereflexen försvinner. Den nedsatta ledningshastigheten kännetecknar neuropatin. Hos diabetiker anses orsaken vara metabolism, ämnesomsättningen, med sorbitol en kolhydrat som omvandlas till glucos via fruktos, en lagring i cellerna med brist på inositol (en sockeralkohol som finns i alla celler) i nervaxonerna. Neuropatin leder till förändringar i fotens form och utmattningssår som kan leda till infektion. Hos en diabetiker har hälften som haft diabetes i 10 år neuropati, hos de som haft det i 20 år kan man hos samtliga påvisa nervskada. De får en kloställning på tårna och det ger en sänkning av metatarsalhuvudet i kombination med mjukdelsatrofi. Kloställningen blir tydligare när patienten går, detta leder ofta till sår. Såren uppkommer genom att de har en förlust av det skyddande smärtsinnet så attde överanstränger foten. Den nedsatta cirkulation bidrar också till såren. Neuropatin här leder till osteopati nedbrytning av benvävnaden, med eller utan sårbildning. Skelettet blir utmattat p.g.a att kroppen inte säger ifrån när det blir bentrötthet vilket leder till förändringar i benvävnaden. Man kan se osteopati och Charcotledsförändringar på röntgen.
Vid akut osteopati blir foten varm och svullen, ibland känner patienten smärta. Man kan tro att den perifera cirkulationen är bra genom att foten är varm, rodnad och har kraftiga pulsar. Syrespänningen i vävnaden är ofta dålig. Symtomen skall behandlas i akutskedet med högläge tills svullnaden lagt sig, sedan ett gips som ej får belastas. Den här behandlingen får den inflammatoriska processen att avklinga. När temperaturförhöjningen i foten lagt sig får patienten en gånggips, vilken patienten har i flera månader. Man går sedan över till en ortopedisk sko. Under behandlingen görs täta temperaturkontroller. Behandlingstiden är ofta längre än ett år. I vissa fall får man fortsätta med en ortos som tar upp belastningen på tibiakondylen. Om foten ej behandlas bryts fotens skelett sönder, foten deformeras då till en gungfot och förlorar då sin gångfunktion. Ligament och senor kan lossa från sina fästen och leder därmed till felaktigt belastande. I 60 % av fallen bryts fotens skelett ner i tarsalområdet, andra ställen är tårna, metatarsophalanglederna, hälen och fotleden. I lindriga fall kan osteopatiförändringarna läka ut men upprepas episoderna leder det till en kronisk osteopati - Charcotfot. Man kan ibland använda sig av operativ behandling vilket är ett väldigt avancerad ingrepp. Infektionsrisk som kan leda till amputation finns dock alltid.
Källor Fotkirurgi: Fredrik Montgomery och Jan Lidström Boken om foten.: Anita Jernberger och Acke Jernberger Fotbesvär del 2: Acke Jernberger och Gert Wahlheim www.omv.lu.se/monaapple/sar/klass/popup/0x4 web.telia.com/~u14131567/skannade_fotbilder.htm.-2ken.wikipedia.org/wiki/jean-martin_charcot-37kwww.footphysicians.com/footankleinfo/charcot-foot.htm www.aafp.org/afp/20011101/1591.html www.britannica.com/eb/art-16434/jean-martin-charcot- 1890?artideTypeId=1...