Att utveckla samarbetet för barn och unga i Västra Götaland med stöd av Västbus

Att utveckla samarbetet för barn och unga i Västra Götaland med stöd av Västbus Ett studiematerial 1 September 2012

Innehåll 2 Inledning... 3 Bakgrund... 5 Anvisningar... 6 Linus... 7 Josef... 9 Förslag på frågor för dialog... 11

Inledning Detta studiematerial vänder sig till personal och chefer som arbetar med barn och ungdomar med psykisk, psykiatrisk och social problematik i Västra Götaland. Materialet utgår från Västbus, riktlinjer som tagits fram för att kommunerna och Västra Götalandsregionen tillsammans ska kunna ge dessa barn och ungdomar ett så bra stöd som möjligt. Syftet är att frågorna i studiematerialet ska kunna bilda underlag för dialog lokalt om hur insatser och samarbete för barn, unga och deras familjer kan utvecklas vidare. Så här säger några personer om arbetet med Västbus: Västbusarbetet har inneburit ökande kontakter bland annat mellan skolans personal och IFO och BUP, något som visat sig ha betydelse utanför de konkreta Västbusfallen. Dels är det utvecklande att ta del av kunskaper och erfarenheter som finns där, men det ger också en personkännedom som gör det mycket lättare att ta kontakter och fråga om råd i ärenden som inte behöver lyftas till Västbusnivå. (chef skola) Men man kan fråga sig om organisationerna tillräckligt väl tänkt efter vem som ska vara bärare av kunskapen och se till att den förnyas vilket är viktigt eftersom personalomsättningen kan vara stor. (anställd skola och socialtjänst) Underlaget till studiematerialet har tagits fram av Peter Sandberg för FoU i Väst/GR och färdigställts i samarbete med styrgruppen för Västbus. l 3 BUP har tidigare haft långa väntetider både för utredningar och första besök, men de problemen är borta. Det är viktigt och innebär att man arbetar i samma tempo som skola och socialtjänst även om en enskild utredning i och för sig kan ta relativt lång tid. (anställd barnpsykiatri)

4 Detta är Västbus Västbus är riktlinjer i Västra Götaland framtagna för att barn och unga med psykisk/psykiatrisk och social problematik inte ska hamna mellan stolarna, det vill säga komma i kläm mellan verksamheter. Riktlinjerna vänder sig till chefer och medarbetare från de 49 kommunerna i Västra Götaland (framför allt socialtjänst och skola) samt Västra Götalandsregionen (barnpsykiatri, primärvård, ungdomsmottagningar och annan hälso- och sjukvård som vänder sig till barn och unga). Målgruppen för riktlinjerna omfattar barn och unga vuxna till och med 20 år som behöver insatser från olika verksamheter. Inom målgruppen finns stor spridning när det gäller problemtyngd och därmed behov av stöd. I riktlinjerna sägs att det är en rättighet för varje barn att mötas med resurser utifrån sina behov. Riktlinjerna är indelade i följande avsnitt: 1. Gemensamma grundläggande värderingar 2. Förtydligande av målgrupp och ansvar 3. Samverkansskyldighet Informationsskyldighet 4. Gemensam kompetensutveckling 5. Samverkan kring det enskilda barnet 6. Ansvar för boende, sociala insatser, psykiatrisk utredning, vård och behandling vid placering utanför hemmet 7. Organisering, avvikelserapportering och uppföljning av riktlinjerna lokalt/delregionalt/regionalt För mer information om Västbus, se www.vgregion.se/vastbus. Västbus-systemet är långtifrån framme än, det är någonting där det måste ske en ständig utveckling. Men en sak som vi nått fram till är att det i dag hos skolans personal är en självklarhet att ha Västbusmöten, att lyfta fall till den nivån och att själv kunna ta det initiativet. Visst har det förekommit samarbete mellan de olika parterna förut, men inte i så ordnade former som nu. (chef skola)

Bakgrund Utgångspunkten för studiematerialet är de förbättringsområden som anges i FoUrapporten Implementering av Västbus 1. Rapporten pekar på att tillämpningen av riktlinjerna har ökat mellan åren 2007 och 2009 men att riktlinjer och former för samverkan inte är tillräckligt kända och att ansvarsfördelningen behöver bli tydligare. Samtidigt visar rapporten att Västbus har ett starkt stöd, en stor andel av anställda och chefer anser att riktlinjerna är relevanta och ändamålsenliga. Det förefaller också i hög grad finnas resurser och organisationsmässiga förutsättningar för att tillämpa riktlinjerna. Många anställda har fått utbildning och kompetensutveckling för Västbus men insatserna behöver följas upp med stödjande aktiviteter på lokal nivå, det finns annars risk enligt rapporten att utbildningsinsatserna inte får så stor betydelse. Rapporten belyser också några frågeområden som är viktiga att diskutera för den fortsatta utvecklingen: Vilken är målgruppen är det en relativt avgränsad grupp Västbusbarn eller alla barn och unga som finns i riskzonen för psykisk ohälsa? Hur kan Västbus på bästa sätt tillämpas? Är det en modell för att lösa samverkansproblem mellan kommunerna och regionen, eller en grundläggande infrastruktur för att förbättra hälsan för barn och unga? l 5 1 Johansson, Staffan (2010) Implementering av Västbus. Slutrapport från utvärderingen om införande av ny samverkansmodell kring barn och ungdom med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik i Västra Götalandsregionen och kommunerna i Västra Götalands län. FoU-rapport 1:2010. FoU i Väst/GR.

Anvisningar 6 S tudiematerialet bygger på berättelser som beskriver två barn som haft stora svårigheter i att få skola och vardag att fungera men där barnpsykiatri, skola och socialtjänst gemensamt funnit vägar att ge stöd till barnen och familjerna i ett Västbussamarbete. Materialet innehåller också citat från personal och chefer inom socialtjänst, skola och barnpsykiatri i olika delar av Västra Götaland som intervjuats om sina erfarenheter av Västbus. Frågorna i materialet knyter an både till de två berättelserna och till intervjucitaten. Syftet är att frågorna i studiematerialet ska kunna bilda underlag för dialog lokalt om hur insatser och samarbete för barn, unga och deras familjer kan utvecklas vidare. Frågorna är sammanställda med utgångspunkt i de sju avsnitten av riktlinjerna. Läs gärna ett avsnitt av riktlinjerna i sänder och ta sedan upp de frågor i anslutning till respektive avsnitt som är viktiga för er! Berättelserna i studiematerialet bygger på verkliga personer och händelser men alla uppgifter som gör att personer kan identifieras har tagits bort. Exempelvis är namnen på barnen påhittade. l

Linus Så här beskriver en socialsekreterare samarbete och insatser för Linus i ett Västbussammanhang: Från början var detta inte ett solklart Västbusfall, men ganska tidigt såg vi att det skulle behövas resurser från flera håll och från flera nivåer. Det kom en anmälan om att en yngre pojke, Linus, misshandlat en kamrat i skolan. Anmälan kom inte från skolan själv utan från en förälder som menade att det hade gått för långt utan att skolan reagerat tillräckligt. Det hade funnits oro kring familjen och pojken tidigare. Både anonyma och öppna anmälningar hade gjorts, men ingen med en sådan tyngd eller av sådan art att det motiverade att då öppna en utredning. För skolan var problemet med Linus inte nytt och det fanns redan en psykologutredning som kom till slutsatsen att man borde gå vidare, bland annat mot eventuell ADHDutredning. Men där hade det stannat. Den konkreta händelse som orsakade anmälan hade skolan inte sett som så allvarlig, mer som bråk än som misshandel. Den som råkat ut för angreppet var Linus vän och var det fortfarande. Bekymret var varför Linus kunde flamma upp i en aggressivitet långt bortom vad som är rimligt och normalt för ett så litet barn. Problemen i skolan handlade alltså inte om kunskapsinlärning eller närvaro utan om just aggressiviteten, som gjorde att en del skolpersonal var rädd att alls handskas med honom. 7 Egentligen kanske ett ärende är på Västbusnivå bara under en viss tid för att sedan övergå till samverkan. Men vi fortsätter att kalla det Västbusmöte. Det är bra att man givit samverkansformen ett namn för det ger en klarhet i vad som gäller och vilka roller olika parter har. Ett Västbusmöte kommer man till och det hålls inom den angivna tiden (anställd socialtjänst)

Föräldrarna är skilda och mamman bor med en ny man. Den biologiske fadern bor på annat håll och ville vara delaktig i Linus liv. Vi informerade föräldrarna om att vi måste arbeta på olika nivåer och de var positiva till att ta emot hjälp. Redan innan frågan formellt lyftes till Västbusnivå inledde vi familjeterapi för att ge familjen stöd i vardagen. 8 I enlighet med riktlinjerna i Västbus kallades till ett nätverksmöte med föräldrarna, rektorn på skolan och socialtjänsten med individ- och familjeomsorgen. Resultatet blev att BUP inledde en ADHD-utredning, vilken kom att ta ganska lång tid. Men parallellt med utredningen skedde en hel del. Familjeterapin fortsatte med gott resultat och skolan tog på sig att söka nya vägar, bland annat genom direkta kontakter med BUP och genom att föräldrarna var närvarande på vissa lektioner. BUP-utredningen resulterade i en ADHD-diagnos och att Linus behövde medicinering. I skolan fick man inledningsvis inte till någon normal skolgång och tanken var under en tid att flytta Linus till en resursskola. Idag är situationen bättre. Familjesituationen är stabil och den biologiske fadern planerar att flytta så att han kan bo närmare. Från BUP:s sida har man betonat att Linus behöver en normalisering både i skolarbete och familjesituation. Planerna på resursskola är borta och skolan tror sig nu kunna möta Linus inom den vanliga skolan och med de resurser och kunskaper arbetet har gett. Ärendet är nu avslutat för socialtjänsten. l Jag är helsåld på det. Västbusöverenskommelsen är faktiskt något helt nytt. Man arbetar inte var för sig utan den bärande delen är att man håller ihop ärendet och håller varandra informerade. Det innebär att man inte behöver vänta på att en utredning ska bli klar eller ett beslut fattas av någon annan innan man själv agerar, men det innebär också att ingen sitter med hela ansvaret i knät. (anställd barnpsykiatri)

Josef Två anställda vid en resursenhet för skola och socialtjänst berättar följande: Rektorn på en skola kallade till ett nätverksmöte enligt Västbus. Det handlade om en utagerande pojke i tioårsåldern, Josef, som man inte lyckats ordna någon meningsfull skolgång för. Josef kunde inte sitta still och han störde all vanlig undervisning. Även vuxna i personalen var rädda för honom. Resultatet blev att han var isolerad i skolan med två elevassistenter. Inget lärande förekom. Josefs mamma, som är ensamstående, ville men förmådde helt enkelt inte att göra mer. Bara att gå till skolan med pojken var direkt livsfarligt på grund av att Josef var så impulsstyrd. Skolans psykologutredning rekommenderade att man skulle gå vidare till BUP för utredning. Kommunen har en särskild enhet som ska ge stöd till skolorna både när det gäller organisatoriska problem och hela spektrumet med pedagogiska och skolpsykologiska frågor. En av uppgifterna är att leda nätverksmöten. Deltagarna kan ses som parter som ska företräda sina områden och då kan det vara svårt att ha överblick, därför är det värdefullt med opartiska ledare. I Västbusprinciperna ligger att man ska arbeta på basnivån i första hand och lyfta upp saken på specialistnivå först när de resurserna är uttömda. I det här fallet kunde vi konstatera att basnivån gjort det de ska och att nu specialistnivån behövde komma in på ett tydligare sätt. 9 Det har varit betydelsefullt att arbetet sker parallellt och att inte en organisation i onödan väntar på vad en annan ska göra. (anställd socialtjänst)

10 Resultatet av det första nätverksmötet blev att socialtjänsten öppnade en utredning, att BUP beslutade att göra en utredning, men också börjar samverka direkt med skolan för att skolan bättre skulle kunna möta pojken. Efter tre månader träffades man igen. Skolan hade fortfarande inte lyckats förändra något så att en rimlig undervisningssituation skapats. Men man hade ansökt om plats i en särskild undervisningsgrupp vilket pojken själv upplevde som något positivt. Socialtjänsten hade i sin utredning kommit fram till att pojken hade ett behov av att komma utanför hemmet och hade tillsatt en kontaktperson som försökt hitta aktiviteter. Bland annat hade man funnit att fiske intresserade Josef och att fiske kunde ge ett lugn han annars har svårt att nå fram till i vardagen. Stödet till mamman gick ut på att hitta fungerande strategier för hemlivet. BUP hade haft kontinuerliga kontakter med skolan och familjen och socialtjänstens individ- och familjeomsorg, men utredningen var vid det andra mötet inte klar. Vid det andra mötet hade modern med sig en stödperson från sin egen omgivning. Det fick stor betydelse för henne för vid första mötet hade hon känt sig påhoppad och haft svårt att ta till sig vad som sades. Ett resultat av det andra mötet var att hon nu såg att det fanns en rad människor som arbetade hårt och som verkligen vill henne och sonen väl. När det här skrivs står vi inför det tredje nätverksmötet. Josef ska börja i den nya undervisningen, BUP-utredningen är klar och situationen ser nu ganska ljus ut. Målet är att pojken med tiden ska kunna komma tillbaka till sin gamla skola och den har alltså fortfarande ansvaret för hans skolgång. l En av fördelarna är de klara reglerna för hur kallelser och protokoll ska utformas och användas. Kallelserna kom i tid och de som skulle vara med kom, och om någon inte kunde komma var det fråga om giltigt förfall och meddelat i förväg. (chef skola)

Förslag på frågor för dialog Har du erfarenheter av Västbus? Är detta berättelser som du känner igen? Vad väcker berättelserna för frågor hos dig? Vad tänker du har gjort att det gått bra att samarbeta i de båda fallen? Läs gärna ett avsnitt av riktlinjerna i sänder och ta sedan upp de frågor i anslutning till respektive avsnitt som är viktiga för dig. 11 Riktlinjerna innebär till exempel att skolan ska inrikta sig på att skapa en undervisningsmiljö, medan andra parter gör andra saker. Genom att utvecklingen avrapporteras slipper man frustrationen av att ha en känsla av det händer ju ingenting på de andra områdena. Det är lätt att tappa sugen om man inte kommer någonstans med den egna uppgiften, men det kan då ge ny inspiration att veta att det går framåt på andra sätt. (anställd skola och socialtjänst)

Västbus avsnitt 1: Gemensamma grundläggande värderingar I Linus och Josefs fall kan det vara så att såväl skola och socialtjänst som barnpsykiatri pratat med barnen om vad som skulle kunna göra att det blev bättre. Hur ges barn som du möter möjlighet att uttrycka sin mening? Hur dokumenteras barnets synpunkter? Vem talar med barnet? 12 Vi kan anta att det är många olika professionella som har mött Linus och Josef och deras föräldrar under åren i mödra- och barnhälsovården och annan primärvård, förskolan, skolan och elevhälsan. Vilka tidiga tecken på att Linus och Josef skulle kunna komma att få det problematiskt under sin uppväxt kan man som professionell vara uppmärksam på? Vilka erfarenheter har du av att ha kunnat ge stöd tidigt? Hur kan man märka att skola, socialtjänst och barnpsykiatri här tagit gemensamt ansvar för att Linus och Josef får sina behov av skydd, stöd, vård, behandling, habilitering och rehabilitering allsidigt utredda och tillgodosedda utan oskäligt dröjsmål? Västbusarbetet har inneburit ökande kontakter bland annat mellan skolans personal och IFO och BUP, något som visat sig ha betydelse utanför de konkreta Västbusfallen. Dels är det utvecklande att ta del av kunskaper och erfarenheter som finns där, men det ger också en personkännedom som gör det mycket lättare att ta kontakter och fråga om råd i ärenden som inte behöver lyftas till Västbusnivå. (chef skola)

Västbus avsnitt 2: Förtydligande av målgrupp och ansvar Vad skulle insatser på basnivå kunna innebära för Linus och Josefs del? Vad innebär specialistnivå? I vilket läge har specialistkompetens kopplats in när det gäller Linus och Josef? Vad kan enligt din erfarenhet avgöra att det behövs insatser på specialistnivå? Vart skulle du rekommendera föräldrar i ditt område att vända sig om de har en oro för barnets psykiska hälsa före respektive efter det att barnet fyllt sex år, samt efter att det fyllt 18? 13 Västbus avsnitt 3: Samverkans skyldighet Informationsskyldighet Hur ser strukturerna för samverkan ut i ditt område för att stärka situationen för utsatta barn? Vem eller vilka medverkar på olika nivåer från respektive organisationer? Vad är det som fungerar bra i samverkan mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård hos er idag? Fungerar det så överallt? Hur kan de goda erfarenheterna spridas och tas tillvara hos andra? Är det någon skillnad i hur samverkan fungerar om aktörerna finns i annan regi än offentlig, till exempel som friskola eller enskilt driven vårdcentral? Har Västbus smittat, det vill säga gjort det enklare att ta kontakt med varandra när ni ser att barn riskerar att fara illa på grund av psykisk ohälsa eller något annat, till exempel oro i familjesituationen? På vilket sätt?

Västbus avsnitt 4: Gemensam kompetensutveckling Hur introduceras nyanställd personal till Västbus? Hur sker utbildning för att stärka den gemensamma kompetensen för skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård i frågor som rör barns utveckling och hälsa? Vad behövs av ytter ligare insatser för anställda, chefer och förtroendevalda politiker? 14 Men man kan fråga sig om organisationerna tillräckligt väl tänkt efter vem som ska vara bärare av kunskapen och se till att den förnyas vilket är viktigt eftersom personalomsättningen kan vara stor. (anställd skola och socialtjänst)

Västbus avsnitt 5: Samverkan kring det enskilda barnet I både Linus och Josefs fall sammankallades till nätverksmöten. De båda ledarna i nätverksmötena runt Josef berättar om positiva sidor av sådana möten, att ledarna är opartiska och har överblick. Men de lyfter också fram att Josefs mamma kände sig i underläge. Hur planerar du för nätverksmöten så att föräldrarnas och barnens position stärks i förhållande till de professionella? Vi får inte reda på om det gjordes någon vårdplan eller handlingsplan för Linus eller Josef. Hur dokumenteras överenskommelser vid nätverksmöten hos dig? Är det som regel tydligt vem som ska göra vad, vilken omfattningen på insatserna är samt var insatserna ges? Hur följs den individuella planen upp? 15 I vilka situationer tänker du att det är fråga om samarbete inom ramen för Västbus respektive vanlig samverkan, det vill säga vilka barn hör till/hör inte till målgruppen för Västbus? Finns det barn som riskerar att inte få tillräcklig uppmärksamhet och stöd om de inte bedöms höra till målgruppen för Västbus? Trots att det är i högsta grad naturligt, självklart och önskvärt att samverka när ett barn behöver insatser från flera håll, kan det också medföra en mängd svårigheter. Vilka erfarenheter har du av hur samarbetssvårigheter har lösts?

Vilka är dina erfarenheter av hur det fungerar när barn som är i behov av särskilt stöd flyttar till annan kommun? Hur kom informationen vidare? I fallet Linus inleddes Västbus-samarbetet med en anmälan. I själva verket hade det skett flera anmälningar tidigare. Vad har du för erfarenheter av samverkan när det sker anmälningar? Hur återkopplas information från socialtjänsten till anmälaren? 16 Styrkan i Västbus är att alla parter har samma information, att sekretessen hävs i just det sammanhanget och allt viktigt läggs på bordet. Det kan annars vara ett stort hinder att sekretessen hanteras olika och att viktig information inte når dem som behöver den. Ett problem är att protokoll inte skrivs och skickas ut när de ska. (chef skola)

Västbus avsnitt 6: Ansvar för boende, sociala insatser, psykiatrisk utredning, vård och behandling vid placering utanför hemmet Till Västbus finns särskilda riktlinjer för barn som är familjehemsplacerade. Vad innebär de för dig och vilket är enligt din uppfattning det viktigaste syftet med dessa riktlinjer? 17 Det är till för de som behöver den samlade kompetensen på bas- och specialistnivå. Massor av barn får stöd på basnivån eller i andra samverkansformer där inte hela Västbuspaketet behövs. Vi ser ju till exempel inte alla barn med ADHD vilket ju däremot skolan gör. Skolan och fullföljd skolgång är, som professor Bo Vinnerljung visat, den enskilt viktigaste faktorn för att det ska gå bra i livet för de här barnen. (anställd barnpsykiatri)

Västbus avsnitt 7: Organisering, avvikelserapportering och uppföljning av riktlinjerna lokalt/delregionalt/ regionalt Har du dokumenterat någon avvikelserapport? I vilken situation gjorde du det? Vilka är dina erfarenheter av avvikelserapporten? Finns det situationer där du borde övervägt avvikelserapportering? Hur följs det lokala Västbus-samarbetet upp? 18 Systemet har funnits i fem år och det är helt klart i skrivningarna att man på olika nivåer ska utvärdera, utveckla och utbilda personal. Men det har vi faktiskt inte sett så mycket av än och det innebär att det här är en bil som fortfarande inte är riktigt inkörd. (chef skola)

19

20 Det här är ett studiematerial som vänder sig till personal och chefer som arbetar med barn och ungdomar med psykisk, psykiatrisk och social problematik i Västra Götaland. Materialet utgår från Västbus, de riktlinjer som tagits fram för att kommunerna och Västra Götalandsregionen tillsammans ska kunna ge dessa barn och ungdomar ett så bra stöd som möjligt. Syftet är att frågorna i studiematerialet ska kunna bilda underlag för dialog lokalt om hur insats er och samarbete för barn, unga och deras familjer kan utvecklas vidare. En röst om Västbus: Jag är helsåld på det. Västbusöverenskommelsen är faktiskt något helt nytt. Man arbetar inte var för sig utan den bärande delen är att man håller ihop ärendet och håller varandra informerade. Det innebär att man inte behöver vänta på att en utredning ska bli klar eller ett beslut fattas av någon annan innan man själv agerar, men det innebär också att ingen sitter med hela ansvaret i knät. (anställd barnpsykiatri) Forskning och utveckling inom VÄLFÄRDSområdet Besök Gårdavägen 2 Post Box 5073, 402 22 Göteborg Tel 031 335 50 00 Fax 031 335 51 17 e-post fou@grkom.se www.grkom.se/fouivast