Vad vet vi om arbete, hälsa och ålder - en kunskapsöversikt

Vad vet vi om arbete, hälsa och ålder - en kunskapsöversikt Pensionsåldersutredningen (S 2011:05)

Pensionsåldersutredningen 103 33 Stockholm Tfn 08-405 10 00 www.pensionsaldersutredningen.blogspot.com Omslag: Elanders Sverige AB Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2012

1 Innehåll Innehåll... 1 Förord... 3 Sammanfattning... 5 1 Bakgrund... 7 2 Åldrandets fysiska och psykiska dimensioner... 8 2.1 Kronologiskt eller fysiologiskt åldrande... 8 2.2 Mentala parametrar... 13 2.3 Psykologiskt och socialt åldrande... 15 3 Fysiska och mentala exponeringars inverkan på den äldre arbetaren... 16 4 Arbetsförmåga... 23 5 Behöver arbetsgivaren vara rädd för att förlora anställda eller för att nyanställa 55+ p.g.a. risk för att många dör i förtid?... 26 Referenser... 30

Förord Pensionsåldersutredningens uppdrag är att analysera hinder för ett längre arbetsliv samt föreslå förändringar som kan leda till att fler äldre arbetar längre. Hindren kan vara åldersgränser i trygghetssystemen men också arbetsförhållanden och attityder i samhället. Målet är att höja den faktiska pensionsåldern och att öka antalet arbetade timmar i ekonomin. För att inbjuda till debatt och för att bidra till utredningens kunskaps- och analysunderlag har ett antal underlagsrapporter beställts av forskare och experter. Denna rapport har utarbetats av Eva Vingård, professor, Arbetsoch miljömedicin, Uppsala universitet och Christer Hogstedt, professor emeritus, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Stockholm. Författarna ansvarar för innehåll och bedömningar i rapporterna men de utgör ett värdefullt underlag till utredningens analyser. Anna Hessel och Viktoria Bergström, sekreterare i utredningen, har ansvarat för arbetet med underlagsrapporterna. Marja Lemne har biträtt utredningen med redaktionell granskning. Utredningsarbetet kan följas på www.pensionsaldersutredningen.blogspot.com. Ingemar Eriksson, Särskild utredare 3

Sammanfattning Erfarenheter från hela arbetslivet påverkar hälsotillståndet för de äldre arbetarna. De som haft dåliga arbetsmiljöer och förtidspensionerats av hälsoskäl mår i allmänhet bättre efter pensioneringen medan de som haft måttliga krav, stor arbetstillfredsställelse och hög status inte upplever någon hälsoförbättring. De äldre arbetare som är kvar i arbetslivet har ofta bättre mental och fysisk hälsa än de som är pensionerade. De faktorer som förvandlar ökande ålder till ett handikapp är främst relaterade till arbetsförhållanden som försvårar för den anställde att utnyttja sin aktuella kapacitet och arbetsorganisationer som hindrar den anställde från att växa i arbetet. Ofta påverkar miljöfaktorer även sådana förändringar som ger intryck av att bero på biologiska förhållanden. Arbeten som kräver hög fysisk förmåga och innebär obekväma arbetsställningar eller ett statiskt/monotont arbete blir svårare att utföra ju äldre man blir. För äldre arbetstagare är det därför extra viktigt med ergonomiskt väl anpassad arbetsmiljö. Den fysiska förmågan kan tränas upp i alla åldrar och i yrken som kräver hög fysisk prestation bör individuellt anpassad träning ingå i arbetsuppgifterna. Långtidstester har det visat att minnet håller sig bra över tid och att det inte påverkas så mycket av ålder som många befarar. Kvinnor har en något bättre funktion än män. Äldre personer i arbetslivet har inte svårare att lära nya saker men det tar i allmänhet lite längre tid att få en fördjupad kunskap. Att kunskapen är meningsfull och att den som lär sig har motivation för inlärningen är särskilt viktigt för äldre. Flera studier visar att äldre arbetare har färre olyckor än yngre men att skadorna ofta är allvarligare och tar längre tid att läka. Yngre arbetare drabbas oftare av ögon- och handskador medan äldre arbetare får mer ryggskador. Den lägre olycksfallsfrekvensen beror sannolikt på större yrkesskicklighet och längre erfarenhet av arbetsuppgifterna. Synkrävande arbeten kräver högre ljusstyrka för äldre än för yngre samt en god korrigering med glasögon eller linser. Hörselsinnet är relativt opåverkat av ålder men en försämring av uppfattningen av höga toner kan uppstå. Med stigande ålder finns risk för att man varit utsatt för hörselskadande buller som kan ge 5

hörselnedsättning och försvåra att uppfatta instruktioner och varningsalarm. Hörselapparater avhjälper delvis detta. En nyligen publicerad litteraturöversikt visar inte att äldre arbetare generellt klarar skiftesarbete sämre än yngre men vissa äldre arbetare kan ha svårare att reglera sina sovtider och kan vara mer känsliga för ändringar i arbetsschema, ljus och ljud. Tidiga skift tolereras bättre än nattskift. Ur arbetslivssynpunkt är precisionssvaghet och långsammare uppfattningsförmåga de viktigaste åldersförändringarna i de mentala funktionerna. Några studier har funnit att äldre arbetare i genomsnitt arbetar långsammare än yngre och kan ha svårare med snabba beslut. För de flesta arbetsuppgifter kompenseras emellertid nedsatt snabbhet och precision av större motivation, mer erfarenhet och bättre helhetsbedömning förutom starkare lojalitet med arbetet och mindre frånvaro. Detsamma gäller inlärning. Den lägre takten för inlärning kompenseras av större motivation. Ogynnsam, arbetsrelaterad stress upplevs när arbetskraven överskrider den anställdes förmåga. Snävare tidsgränser och ökad arbetstakt kan bli alltför pressande, särskilt för en del äldre arbetare. Ökade möjligheter att själv kontrollera arbetstider och arbetstempo underlättar fortsatt arbete. Två svenska studier har visat att fler personer trodde sig kunna arbeta fram till pensionsåldern än som ville. Ju äldre respondenten var desto högre andel ville arbeta länge. Faktorer av betydelse för både att kunna och vilja arbeta längre är klart påverkbara ur arbetsmiljösynpunkt. Risken att avlida i åldrarna vid slutet av arbetslivet är låg för såväl kvinnor som män och bör inte påverka intresset för att anställa och behålla personer närmare pensionsåldern. En god fysisk och psykosocial arbetsmiljö under hela arbetslivet och respekt för den äldre arbetskraftens kompetens och arbetsvillkor kan få fler att vilja arbeta längre. 6

1 Bakgrund Att åldras är oundvikligt och med stigande välstånd ökar den förväntade medellivslängden, som i dag i Sverige är 79,7 år för män och 83,6 år för kvinnor. Antalet friska år har också ökat vilket är en än mer betydelsefull parameter. Hur länge vill, bör och kan man då jobba? En grundförutsättning för att besvara frågorna är inställningen till arbetet. Med en allt bättre arbetsmiljö är arbetet något som försörjer oss men också strukturerar tiden, skapar mening, ger status och identitet samt uppmuntrar till annan aktivitet och kreativitet. Mycket om vad arbetet betyder har vi lärt från forskningen om sysselsättning och arbetslöshet och vad som händer med personer som förlorar sitt arbete. De grundläggande förutsättningarna för att de äldre ska bevara hälsan och arbetsförmågan är desamma som för de yngre: en trygg ekonomi, god hälsa, bra socialt nätverk på och utanför arbetet, meningsfull sysselsättning, inflytande över arbetssituationen, rimlig arbetsbelastning, möjligheter att tillämpa sitt yrkeskunnande och att få lära sig nytt. Förhållandet mellan hur åldrande och arbete har många dimensioner, bl.a. hur åldrandet påverkar förmågan att klara arbetskraven, hur arbetsmiljön påverkar åldrandeprocessen, hur äldre arbetare kan bibehålla och uppdatera sina yrkeskunskaper, hur ålder bestämmer pensionsbeslutet, hur den äldre arbetarens expertis och erfarenheter kan utnyttjas och hur arbetet ska utformas så att den arbetande kan lämna arbetet med optimal hälsa. Hög ålder innebär inte automatiskt nedsatt förmåga men ökar sannolikheten för försämringar i en del parametrar. Kronologisk ålder skiljer sig från biologisk eller funktionell ålder. Man har försökt att uppskatta den funktionella åldern genom att summera balansen mellan de egenskaper som skapar de stora interindividuella skillnaderna och skapa ett integrerat mått men detta har hittills misslyckats. 7

2 Åldrandets fysiska och psykiska dimensioner Åldrandet kan indelas i Kronologiskt åldrande Fysiologiska, mentala och medicinska parametrar Psykologiskt åldrande Utveckling av självbild och sociala relationer Socialt åldrande Ålder placerat i ett socialt sammanhang I detta avsnitt redovisas kortfattat för de olika betingelserna och parametrarna för respektive avsnitt. 2.1 Kronologiskt eller fysiologiskt åldrande 1 2.1.1 Fysiska parametrar Alla fysiska funktioner förändras och försämras delvis med stigande ålder. Variationerna är dock stora mellan könen och mellan olika individer av samma kön. De funktioner som främst förändras med stigande ålder är Lungfunktion Hjärt/kärlfunktion Syn Hörsel Muskelstyrka Fysisk kapacitet 2.1.2 Andningsvägar och lungor Andningsvägarna består av näshåla, bihålor, svalg, luftstrupe, luftrör och lungblåsor. Lungor och hjärta skyddas av bröstkorgens ben och muskulatur. Musklerna hjälper också till i andningen. Slemhinnan i luftvägarna renar, fuktar och värmer inandningsluften innan den kommer ner i lungorna. Luftvägarnas slemhinna är klädd med flimmerhår som fångar upp smuts och transporterar den upp till munhålan. Vissa föroreningar kan bli övermäktiga för flimmer- 1 Avsnittet bygger på referenserna 1-4 i referensförteckningen 8

håren och göra att deras funktion avtar. Ett sådant exempel är cigarettrök. Lungornas primära funktion är att ta upp syrgas från luften och syresätta blodet samt att avlägsna koldioxid från blodet till utandningsluften. Processen sker i lungblåsorna, alveolerna, som står i kontakt med lungkapillärerna dvs. de minsta blodkärlen i lungorna. Inandningen sker genom att bröstkorgen utvidgar sig med muskelhjälp. Utandningen sker mer passivt. Lungorna töms aldrig riktigt på luft utan en viss residualvolym luft finns alltid kvar. För att mäta lungfunktionen utförs oftast en spirometri. Vid en sådan undersökning mäts luftflödena och den maximala lungvolymen. Denna funktion skiftar mellan individer beroende på medfödda anlag samt träningsgrad. Varje individ minskar dock sin lungfunktion med stigande ålder. Med ålder minskar flimmerhårens aktivitet liksom elasticiteten i lungstrukturerna. Även andningsmuskulaturen blir svagare vid mycket hög ålder. I och med denna process minskar syrgasutbytet, syreupptagningsförmågan blir sämre, och en äldre individ klarar inte en fysisk ansträngning på samma sätt som en yngre. En ökad fysisk aktivitet kräver mer syrgas och andningen påverkas tidigare hos en äldre person jämfört med en yngre. En 65-åring har ungefär 70 procent av en 25-årings syreupptagningsförmåga. Kvinnor har ungefär 70 procent av en mans syreupptagningsförmåga, detta oavsett ålder. Skillnaderna mellan en vältränad kvinna och en dåligt tränad man kan vara minimala medan skillnaderna mellan en vältränad yngre man och en dåligt tränad äldre kvinna kan vara mycket stora. I arbetet som kräver hög fysisk kapacitet kan förändringarna i lungfunktion vid stigande ålder vara ett hinder. 2.1.3 Hjärta och kärl Cirkulationsorganen transporterar syresatt blod och näringsämnen ut i organismen och till varje cell och transporterar tillbaka slaggprodukter som främst utsöndras via njurarnas funktion. Cirkulationen sker i två system med hjärtat som pump. Ett cirkulationssystem går till lungorna och syresätter blodet och ett system går ut i kroppen och ger näring. Blodtrycket som genereras av hjärtats slagkraft krävs för att blodet ska kunna cirkulera på ett ändamålsenligt sätt. Om blodtrycket stiger för mycket kan skador uppstå och då behövs medicinering för att sänka det skadliga trycket. I vila 9

slår hjärta cirka 100 000 slag per dygn och pumpar runt cirka 7 000 liter blod. Vid ansträngning ökar pulsen och blodflödet. Hjärtats slag regleras av ett retledningssystem i hjärtmuskulaturen. Detta kan liknas vid ett oberoende inbyggt elsystem. En skada på hjärtmuskeln t.ex. en hjärtinfarkt kan även påverka retledningssystemet och ge rytmrubbningar. Förändringarna i hjärta och kärl som orsakas av det rent fysiologiska åldrandet är inte så betydande. En viss stelhet i kärlen inträder, både i mindre och i större kärl. Detta i sin tur ger ett ökande blodtryck för att hjärtat ska orka pumpa runt blodet mot detta motstånd. Stelheten gör också att den maximala hjärtfrekvensen går ner. Detta innebär att ett åldrande hjärta kanske högst kan komma upp till 170 slag per minut medan ett ungt hjärta har sin maxfrekvens vid kanske 220 slag per minut. Detta har betydelse för hur hårt och tungt man kan jobba. En viss minskning av hjärtmuskelceller inträder också vid hög ålder. I arbeten som kräver hög fysisk kapacitet kan de mindre förändringar som inträder i hjärtfunktionen vara ett hinder. 2.1.4 Syn Synsinnet registrerar ljus inom våglängdsområdet 400 700 nm. Mikrovågor och radiovågor har längre våglängd och ultraviolett ljus och röntgenstrålar har kortare våglängd. Inga av dessa strålar kan därför uppfattas av ögat. Ögat består ytterst av hornhinnan, som ligger framför pupillen och regnbågshinnan (iris) och senhinnan den så kallade ögonvitan. Bakom hornhinnan finns yttre ögonkammaren fylld med vätska och bakom regnbågshinnan finns bakre ögonkammaren som också är vätskefylld. Vätskan i ögonkamrarna cirkulerar ständigt. Om avflödet stoppas kan trycket i ögat bli för stort och allvarligt skada synen. Detta är sjukdomen glaukom eller grön starr. Bakom regnbågshinnan ligger linsen som bryter ljuset för att det ska träffa näthinnan på rätt sätt. Linsen är upphängd i små muskler som kan dra ihop sig eller slappna av beroende på hur linsen behöver se ut för att ljuset ska brytas så att vi ser skarpt. Mellan linsen och näthinnan ligger glaskroppen. Linsen kan med åldern drabbas av grå starr. Detta innebär att linsen blir grumlig vilket försämrar synskärpan. En relativt enkel operation kan byta ut linsen och grå starr är i dagsläget en lätt operabel åkomma. 10

I näthinnan finns sinnescellerna tappar och stavar som registrerar ljusintensitet och färg. Informationen går sedan vidare, via synnerven, till synbarken i hjärnan. Vid stigande ålder krävs i allmänhet en högre ljusstyrka för att få samma synintryck som yngre. Med stigande ålder blir linsens förmåga att ändra form, främst dra ihop sig försämrad. Föremål på nära håll t.ex. en skriven text blir då svår att uppfatta för ljuset från denna text kan inte brytas ihop tillräckligt mycket av linsen för att uppfattas klart. Denna ålderssynthet (presbyopi) kan lätt avhjälpas med glasögon. Ögat kan i sig vara lite för långt också vilket kräver samma typ av korrigering med glas eller linser som vid ålderssynthet. Om ögat är för långt bryts ljuset framför näthinnan och detta kallas närsynthet. Närsynthet korrigeras med negativa glas. För en närsynt person kan åldersförändringen i linsen göra att man inte behöver bära glasögon i alla situationer längre. Synkrävande arbeten kräver högre ljusstyrka hos äldre än hos yngre samt en god korrigering med glasögon eller linser. Ögonsjukdomar som grå och grön starr ökar också i frekvens med stigande ålder. Dessa påverkar synen radikalt men är botbara. 2.1.5 Hörsel Hörselsinnet uppfattar ljudvågor. Ljudnivån mäts i decibel. Ett mänskligt öra kan höra ljud upp till 120 decibel innan det blir obehagligt. Vid ännu högre ljud kan en smärtsensation uppstå. Ljudnivåer över cirka 80 decibel under en arbetsdag kan ge bestående hörselskador. Vid vanligt samtal är ljudnivån cirka 60 decibel. Örat består av ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat samlar ihop ljudet och leder det via hörselgången till trumhinnan som är förbunden med de tre hörselbenen hammaren, städet och stigbygeln. Dessa svänger i takt med ljudnivån och förmedlar detta till innerörat och hörselsnäckan där hårceller aktiveras och leder impulsen vidare till hörselnerven och hörselbarken i hjärnan där ljuden tolkas. Mellan mellanörat och svalget finns en förbindelse som kallas örontrumpeten. Denna utjämnar trycket i mellanörat. Vid förkylning eller tryckförändringar kan denna kanal slutas igen och en lock känsla uppstår i örat. Hörselsinnet är relativt opåverkat av ålder. En försämring av uppfattningen av höga toner kan uppstå. Vissa personer har också svårt att 11

följa med i samtal och liknande om det förekommer mycket buller i bakgrunden. Med stigande ålder ökar risken för att en person ådrar sig en hörselnedsättning p.g.a. hörselskadande buller antingen i arbetet, vid skjutning eller musikutövning. 2.1.6 Rörelseorganen Rörelseorganen består av ben, brosk, senor och muskler. Skelettet som består av ben är till som stomme och stabilisator för kroppen. Det skyddar också inre organ som hjärta och lungor. I benmärgen produceras blodceller såsom röda och vita blodkroppar. Brosket ligger som ett tunt lager över benen i lederna och minskar friktionen när leden rör sig. Brosk finns också som stötdämpning i ryggradens mellankotsskivor (diskarna) och i knänas menisker. Kroppens cirka 300 muskler är uppbyggda av muskelceller och i ändarna av varje muskel bindväv som bildar senor. Senor är den yttre delen av en muskel som fäster i skelettet. Vid sammandragning av en muskel böjs den led som muskeln går över och ger upphov till alla rörelser i kroppen. En rörelse består av en muskelkontraktion och hur stor den blir beror på hur många motoriska enheter (muskelcell + nerver) som aktiveras. Muskelceller och muskelfibrer kan vara av i princip två olika typer. Dels långsamma och uthålliga som behövs för att t.ex. hålla kroppen upprätt hela dagen och snabba och lätt uttröttbara som behövs vid kortare mer explosiva muskelarbeten t.ex. att lyfta en tung börda. Andelen av den ena eller andra sortens fibrer är genetiskt bestämd men kan tränas upp inom sitt segment. Med stigande ålder sker en förlust av benmassa och i svåra fall kan en sjuklig osteoporos uppstå. Detta drabbar främst kvinnor efter klimakteriet då östrogenproduktionen avtar. Med träning kan osteoporos förhindras och senareläggas. Muskelmassan minskar också med åldern, vilket minskar styrka och uthållighet. Ledförändringar i form av minskat ledbrosk tillsammans med sämre muskelfunktion gör en äldre person generellt sett mindre rörlig än en yngre. Sammanfattningsvis betyder nedgången av flera fysiska funktioner att arbeten som kräver hög fysisk förmåga, innebär obekväma arbetsställningar eller ett statiskt/monotont arbete blir svårare att utföra ju äldre man blir. Detta gäller på gruppnivå och enskilda individer kan behålla en mycket god fysisk kapacitet långt 12

upp i åldern medan vissa yngre individer har en dålig kapacitet redan tidigt. Exempel på arbeten med höga krav på fysisk kapacitet är byggnadsarbete, vissa vårdarbeten, manuell lastning och lossning av varor, manuellt lager och packningsarbete, arbete med små barn i stora barngrupper, vissa delar av lantbruks- och trädgårdsarbete, flyttningsarbete, vissa industriarbetsuppgifter som inte är mekaniserade och specialarbetsuppgifter som rökdykning. Den fysiska förmågan kan tränas upp i alla åldrar och både för det fysiska och psykiska välbefinnandet är det viktigt med avpassad regelbunden fysisk träning. Speciellt i yrken som kräver hög fysisk prestation bör fysisk träning, individuellt anpassad, ingå i arbetsuppgifterna. För äldre arbetstagare är det också extra viktigt med ergonomiskt väl anpassad arbetsmiljö samt möjlighet att kunna organisera arbetet så att det passar även en äldre arbetstagare med lägre fysisk kapacitet. 2.2 Mentala parametrar 2 De mentala funktioner som främst diskuteras i förhållande till en åldrande arbetskraft är inlärningsförmåga och minne. Stora delar av dessa funktioner är även beroende på det psykologiska och sociala åldrandet, dvs. vad individen själv och omgivningen förväntar sig ska kunna fungera. Sambanden är komplexa och det är svårt att urskilja det rent fysiologiska bakom de resultat som finns. 2.2.1 Reaktionstid I flera studier har det visat sig att äldre individer har en längre reaktionstid vid snabba processer. De uppgifter som resultaten grundar sig på är dock av mycket ensidig karaktär och sällan applicerbara i arbetslivet. 2.2.2 Inlärning Inlärning innebär att genom en aktivitet skaffa sig kunskaper. Inlärning är beroende av minnesfunktioner för inkodning, lagring 2 Avsnittet bygger på referenserna 5 7 i referensförteckningen 13

och så småningom återgivning. Även tidigare utbildning, psykologiska och sociala funktioner är av betydelse för hur väl inlärningen lyckas. Att kunskapen är meningsfull och att den som lär sig har motivation är viktigt för inlärningen. Både minne, motivation och meningsfullhet kan variera med vad man ska lära sig och varför. Förutfattade meningar om vad som är möjligt att lära sig spelar också in. Äldre personer har inte svårare att lära nya saker men det tar i allmänhet lite längre tid att få en fördjupad kunskap. Dålig motivation och misstro mot den egna förmågan att lära nytt kan sätta käppar i hjulet. För äldre i arbetslivet gäller att inlärningsprocessen måste vara ständigt pågående och att pedagogiken vid inlärningen är anpassad efter målgrupp och kunskapsmål. Negativa attityder mot ett kontinuerligt lärande och nya utmaningar måste bearbetas. 2.2.3 Minne Det finns olika typer av minnesfunktioner som också äger rum i olika delar av hjärnan. Minnet kan klassificeras i fem olika kategorier: Procedurminnet cykla, köra bil Perceptuella minnet föremål och företeelser i vår omgivning Semantiska minnet analys, syntes, associationer, teoretiska begrepp Episodiska minnet händelser bakåt i tiden Arbetsminnet minne av vad vi gör just nu Procedurminnet tar tid att förvärva men när ett procedurminne väl är inövat är det svårt att glömma. Det kan ta tid att lära sig cykla i unga år men på äldre dagar kan man cykla även om man inte praktiserat på många år. Det perceptuella minnet är till för att identifiera objekt i omvärlden. Det är oftast ett så kallat implicit minne. Vi vet hur en stol 14

eller en bil ser ut utan att behöva aktivt associera eller använda andra medvetna processer. Det semantiska minnet är del av vår kognitiva förmåga eller en nödvändig del för att använda denna förmåga. Detta minne gör det möjligt att förstå omvärlden på ett mer abstrakt plan och att koppla olika inlärda teoretiska begrepp till varandra. Dessa tre minnen är minnen i nuet och att användas i framtiden. Det episodiska minnet opererar bakåt i tiden och består av händelser och episoder i vårt förflutna. Vad gjorde vi söndags förmiddag? Vad hette skådespelaren som var gift med Elisabeth Taylor två gånger? är typiska frågor där det episodiska minnet används. Personen som minns måste färdas bakåt i tiden för att plocka fram den information som krävs. Det episodiska minnet är i högsta grad beroende av kontextuella ledtrådar för att hitta rätt. Den femte minneskategorin är arbetsminnet, som har en aktiv roll i att processa ny information som just för tillfället står i fokus för individen. Lagringstiden är kort och tillfällig och detta minne opererar helt på medveten nivå. I långtidstester som gjorts har det visat sig att minnet håller sig bra över tid och att det inte påverkas så mycket av ålder som många befarar. Det episodiska minnet är det som fortast drabbas vid högre åldrar men det håller sig relativt intakt till 65 70 årsåldern. Kvinnor har en något bättre funktion än män. Övriga minnestyper är betydligt mindre påverkade av ålder och håller sig intakta till 70 75 års ålder. 2.3 Psykologiskt och socialt åldrande 3 2.3.1 Attityder och motivation Motivation och attityder till arbete är komplexa kombinationer av intresse och behov. Samhällets signaler och attityden mot äldre arbetstagare på en arbetsplats är av större betydelse än faktorer som direkt är kopplade till en viss kronologisk ålder. 3 Avsnittet bygger på referenserna 2, 5 och 7 i referenslistan 15

2.3.2 Erfarenhet och expertis Erfarenhet grundar sig på att göra samma sak många gånger och kunna sätta detta handlande i relation till omgivningen och annan erfarenhet. Erfarenhet kommer med åldern och är ofta en mycket bra egenskap vid lösningen av komplexa problem. En viss risk finns att erfarenheten kan bli konserverande om man inte samtidigt erbjuder möjligheter till fortbildning för att förädla erfarenheten. Expertis innebär att erfarenheten har genomgått en process och blivit mer domänspecifik. Expertis finns hos äldre arbetstagare och är mycket bra så länge den efterfrågas. Ny teknologi kan snabbt göra expertisen överflödig. Att bevaka att detta inte sker utan att en äldre arbetstagare har möjlighet att bredda och diversifiera sin expertis är en god investering för en väl fungerande arbetsorganisation. 3 Fysiska och mentala exponeringars inverkan på den äldre arbetaren I detta avsnitt beskrivs fysiska och mentala arbetsmiljöfaktorers inverkan på de äldre arbetarna. 4 Genom de arbetsmiljöundersökningar, AMU, som genomförts vartannat år av SCB 5 sedan 1989 vet vi hur många av de arbetande (sysselsatta) som själva rapporterar om förekomsten av olika belastningar uppdelat på kön, ålders- och socioekonomiska grupper, yrkes- och näringsgrenar mm. I bilagetabell 1 har vi gjort ett utdrag av de sammantagna resultaten från undersökningarna 2007 och 2009 för män och kvinnor mellan 50 64 år och de omnämns även i texten nedan. Frågorna är validerade men det hade varit önskvärt med kompletterande mätningar, vilket i allmänhet saknas. Genomgående för flertalet frågeställningar så anger betydligt fler i arbetaryrken än i tjänstemannayrken att de utsätts för ogynnsamma exponeringar medan skillnaderna mellan olika åldersgrupper oftast är små (redovisas inte här men i rapporten Arbetsmiljö 2009). Skillnaderna mellan män och kvinnor förklaras i stor utsträckning av skillnaderna i yrken och arbetsmiljöer. I Arbets- 4 Avsnittet bygger i huvudsak på referenserna 8-18 i referenslistan. 5 SCB och Arbetsmiljöverket, Arbetsmiljön 2009. Arbetsmiljöstatistik Rapport 2010:3 16

miljö 2009 finns också tidstrender beskrivna med uppgifter från 1995/1997 och framåt. 3.1.1 Olyckor och skador Flera studier visar att äldre arbetare råkar ut för färre olyckor än yngre, men att skadorna ofta är allvarligare och tar längre tid att läka. Yngre arbetare drabbas oftare av ögon- och handskador medan äldre arbetare får mer ryggskador. Den lägre olycksfallsfrekvensen beror sannolikt på större yrkesskicklighet och längre erfarenhet av arbetsuppgifterna. Det finns metodproblem när det gäller att bedöma skadornas allvarlighet, som ofta mäts i antal sjukdagar. Hur länge en arbetare blir borta från arbetet efter en skada kan bero på sämre läkningsförmåga vid högre ålder men kan också bero på att äldre arbetare i mindre utsträckning sjukskriver sig för lindrigare åkommor eller tillåts vara sjukskrivna längre än yngre vid motsvarande skada. 3.1.2 Synkrav I det framtida arbetslivet förutspås en ökad förekomst av synkrävande arbete, dvs. arbeten som karakteriseras av att man måste kunna se tydligt på nära håll, under lång tid och under utförande av precisionsrörelser eller där fokus växlar mellan olika synavstånd. Behovet av individuell arbetsanpassning med hänsyn till arbetstagarens syn kommer därmed att öka. Med lämpliga glasögon eller andra synhjälpmedel kan man i många fall lindra och motverka åldersrelaterade synproblem. 3.1.3 Vibrationer 22 procent av männen i åldern 50 64 år med arbetaryrken angav i AMU att de är utsatta för vibrationer från handhållna verktyg minst en fjärdedel av tiden. Exponering för vibrerande handhållna verktyg är särskilt vanlig bland maskinanvändare i Sverige där cirka 350 000 personer regelbundet exponeras för detta. Verktygen varierar i storlek, vikt, accelerationsamplitud och frekvens. Vibrationsexponering kan orsaka symtom från nerver, kärl eller muskler och som kan visa sig som kärlkramp i fingerartärerna (vita 17

fingrar), känselstörningar och/eller som muskulär svaghet och trötthet. Den interindividuella känsligheten kan variera mellan olika användare och dos-responsförhållandena är ofullständigt klarlagda. Arbetare med vibrationsorsakade kärl- och nervskador drabbas ofta av störd finmotorik och ökad fumlighet. Det är också vanligt att handstyrkan minskar utöver den normalt åldersrelaterade försämringen. Dessa faktorer kan få en avgörande betydelse för arbetsförmågan hos de drabbade individerna. 3.1.4 Buller 44 procent av äldre män i arbetaryrken och 22 procent av kvinnorna angav i AMU 2007/2009 att de var utsatta för buller under minst en fjärdedel av arbetstiden. En dålig ljudmiljö med dålig akustik kan göra arbetsuppgifterna mer ansträngande och den ökade påfrestningen kan leda till ökad stress och trötthet med risk för sämre arbetsprestation och fler misstag. Nedsatt hörsel drabbar många äldre, antingen beroende på ärftliga faktorer, andra sjukdomar eller till följd av ogynnsam bullerexponering i eller utanför arbetet. Hörselnedsättning kan försvåra att uppfatta muntliga instruktioner, särskilt i bullriga miljöer. Det ökar också risken för olyckor, bl.a. därför att varningsalarm kanske inte uppfattas. 3.1.5 Kyla och värme I AMU 2007/2009 angav 35 procent av männen och 9 procent av kvinnorna i arbetaryrken och i gruppen med 50 64 år gamla, att de var utsatta för kyla minst en fjärdedel av tiden. Äldre personer har sämre anpassningsförmåga till kyla även om de f.ö. är friska och drabbas lättare av känselbortfall i händerna vid stark kyla vilket gör det svårare att greppa verktyg och kräver mer kraft. Äldre arbetare kan ha sämre regleringsförmåga av den inre kroppstemperaturen och sämre förmåga att anpassa sig till temperaturändringar. Vid hårt arbete i värmebelastade miljöer blir äldre arbetare lättare värmepåverkade än yngre om de har cirkulationsbesvär. 18

3.1.6 Luftföroreningar 45 procent av män och 24 procent av kvinnorna i åldern 50 64 i arbetaryrken angav i AMU 2007/2009 att de utsattes för luftföroreningar damm och kemikalier minst en fjärdedel av arbetstiden. De flesta av lungornas egenskaper försämras med ökande ålder. Hur mycket som beror på rena åldersförändringar och hur mycket som är effekter av tidigare infektioner, tobaksrökning eller livslång påverkan av fibrer och partiklar av olika storlek, gasformiga luftföroreningar, allergen, inomhus, på arbetet och i utomhusluften är individuellt. En lång rad luftföroreningar i arbetsmiljön har visats påverka lungfunktionen, t.ex. kvarts, asbest, nitrösa gaser, svaveldioxid eller ozon. Personer med nedsatt lungfunktion påverkas värre av dessa föroreningar och har svårare att bära andningsskydd. Lungfunktionen påverkas också av hjärtfunktion och andra system. Nyare forskning visar att långvarig inandning av mycket små partiklar ökar risken för hjärtkärlsjukdom och död. Även exponering för måttliga halter av kolmonoxid försämrar funktionen hos hjärtsjuka. 3.1.7 Fysiskt tungt arbete, påfrestande arbetsställningar och repetitivt arbete Ergonomiska belastningar är fortfarande mycket vanliga i svenskt arbetsliv som framgår av bilagetabell 1, särskilt i arbetaryrken. 30 60 procent av de tillfrågade äldre männen i arbetaryrken angav olika ogynnsamma belastningar. Endast 34 procent av de äldre kvinnorna i arbetaryrken angav att de hade möjlighet att sitta mer än en tiondel av arbetstiden. Muskel- och skelettsjukdomar är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos äldre arbetare. Muskel- och skelettbesvär uppträder när den mekaniska arbetsbelastningen är för hög. Att bära tunga bördor och utföra tunga lyft under lång tid ökar risken för rygg- och nackbesvär. Muskel- och skelettapparaten påverkas både av ålder och av arbetsbelastningen under hela yrkeslivet. Eftersom äldre arbetare kan ha drabbats av förslitningar tidigare i livet så ökar också detta risken för besvär vid måttlig påfrestning. Å 19

andra sidan har många äldre arbetare skaffat sig en arbetsteknik som minimerar belastningen vid de tyngsta lyften. Det finns också många arbetsuppgifter där de fysiska kraven kan tyckas måttliga, men där nedsatt kapacitet medför trötthet mot slutet av arbetsdagen vilket förvärras under arbetsveckan. För att de äldre ska orkar arbeta kvar är det viktigt att de kan välja sin arbetstakt och ha möjligheter att ta pauser. Inom bygg-, vård- och städsektorn samt i storkök är det vanligt att äldre tangerar den gräns som är acceptabel med hänsyn till deras kapacitet. Bland dessa yrkesgrupper finns många äldre kvinnor. Medan män under sitt arbetsliv ofta går från fysiskt tunga till lättare arbeten blir kvinnor ofta kvar i fysiskt krävande arbeten. Tunga lyft, besvärliga arbetsställningar, repetitiva moment och otillräckligt med vilopauser ökar risken för nack-skulderbesvär liksom okompenserad, nedsatt syn vid datorarbete. 3.1.8 Skiftarbete, övertid och oregelbunden arbetstid Dåligt organiserade skiftschema eller mycket övertidsarbete ökar risken för trötthet och stress. Vissa äldre arbetare kan ha svårare att reglera sovtider än i yngre dagar och kan vara mer känsliga för ändringar i arbetsschema, ljus och ljud. En litteraturgranskning av det vetenskapliga stödet för att äldre arbetare skulle tåla skiftesarbete sämre än yngre arbetare har nyligen publicerats. 6 Översikten stödjer inte att skiftesarbete generellt tolereras sämre av äldre arbetare även om del studier tyder på detta. Olika studier har kommit till olika resultat. Det finns emellertid ett stort metodproblem i sådana jämförelser. Det är främst de arbetare som står ut med skiftarbete som finns på arbetsplatsen och kan delta i studierna. Inga långtidsstudier som kunnat kontrollera för denna potentiella felkälla har publicerats. Äldre arbetare med morgonskift har mindre problem med sömnkvalitet och sömnens längd än yngre men tvärtom för nattskift. Äldre arbetare föredrar skiftbyten som ändras till en senare tidpunkt på dygnet, dvs. framåt i stället för bakåt. 6 Blok MM, de Looze MP. What is the evidence for less shift work tolerance in older workers? Ergonomics 2011;54:221 232 20

Risken för arbetsolyckor, arbetsskador, hjärtsjukdom och högt blodtryck ökar hos äldre arbetare om alltför många arbetsdagar förlängs till nio timmar och mer. 7 3.1.9 Stress och arbetstempo 60 65 procent av äldre kvinnor anger i AMU att de som mest kan bestämma sin arbetstakt halva arbetsdagen och 40 48 procent av männen. Ogynnsam, arbetsrelaterad stress upplevs när arbetskraven överskrider den anställdes förmåga. Snävare tidsgränser och ökad arbetstakt kan bli alltför pressande, särskilt för en del äldre arbetare. Många studier har studerat olika sjuklighetsutfall i förhållande till arbetets belastning och möjligheterna att påverka arbetet (beslutsutrymmet). Kombinationen av hög belastning och litet beslutsutrymme ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, muskel- och skelettskador och depression. 8 Riskerna har varit högre för medelålders anställda än för de närmare pensionsåldern i flera studier, vilket kanske kan förklaras av att de äldre har större beslutsutrymme och dessutom nöjt sig med det utrymme man erbjudits. 9 Dålig kontroll över sin arbetstid har betydelse för risken att behöva gå i tidig pension enligt en finsk studie av drygt 30 000 kommunalt anställda. Möjligheterna att kontrollera sin arbetstid bedömdes 2000 01 och sedan följdes de svarande i knappt fem år. 10 De tillfrågade svarade på sju frågor om kontrollmöjligheten: arbetsdagens längd, tidpunkt för att börja och sluta arbetsdagen, raster, sköta privata angelägenheter under arbetsdagen, schemaläggningen vid skiftesarbete, planering av semester och möjligheterna att ta tjänstledigt utan lön. Muskel- och skelettsjukdomar var den vanligaste orsaken till förtidspension och risken för förtids- 7 10. Wegman DH, McGee JP (eds). Health and safety needs of older workers. Washington DC, National Academies Press 2004 8 Ibid. 9 Theorell T, Tsutsumi A, Hallquist J, Reuterwall C, Hogstedt C, Fredlund P, Emlund N, Johnson JV. Decision latitude, job strain, and myocardial infarction: A study of working men in Stockholm. The SHEEP Study Group. Stockholm Heart Epidemiology Program. Am J Public Health 1998;88:382 388 10 Vahtera J, Laine S, Virtanen M, Oksanen T, Koskinen A, Pentti J, Kivimäki M. Employee control over working times and risk of cause-specific disability pension: the Finnish Public Sector Study. Occup Environ Med 2010;67:479 485 21

pension var lägst för dem med goda möjligheter att kontrollera sin arbetstid. 3.1.10 Informationsbehandling Förmågan att koda och identifiera information, ta fram från minnet och välja och producera svar eller handlingar, kan avta med åren. Det finns också flera studier som tyder på att vi får sämre möjlighet med ökande ålder att hantera situationer som kräver antingen selektiv eller delad uppmärksamhet. Anledningen till detta har troligen fysiologisk grund. Äldre blir lättare distraherade av för uppgifter ovidkommande brus som t.ex. musik, sorl eller ljud från maskiner. Delad uppmärksamhet innebär att det krävs att man samtidigt kan uppmärksamma två olika typer av information samtidigt som vi fokuserar på en annan uppgift. Denna s.k. flytande intelligens börjar minska redan i 40-årsåldern, men de individuella skillnaderna är stora och ökar med stigande ålder. Det har visats att de som arbetar med intellektuellt mer komplexa arbeten i högre grad bevarar sin intellektuella flexibilitet och funktion. Det är således betydelsefullt att arbeten i största möjliga mån utformas så att hjärnan hålls igång. 11 Ur arbetslivssynpunkt 12 är precisionssvaghet och långsammare uppfattningsförmåga de viktigaste åldersförändringarna i de mentala funktionerna. Vid åldrande påverkas alla tre delarna av systemet för informationsprocessen: det sensoriska som uppfattar informationen, det kognitiva som bearbetar informationen och det motoriska systemet som ska utföra hjärnans beslut. Det förefaller emellertid inte som att detta har någon större betydelse för arbetskarriären. Vissa kognitiva funktioner som språkanvändning eller förmågan att lösa komplexa problem i osäkra situationer förbättras med åldern. För de flesta arbetsuppgifter kompenseras nedsatt snabbhet och precision av större motivation, mer erfarenhet och bättre helhetsbedömning förutom starkare lojalitet med arbetet och mindre frånvaro. Detsamma gäller inlärning. Den lägre takten för inlärning kompenseras av större motivation. 11 Hellberg A (red). Anpassning av arbetsmiljön med ålderperspektiv. Arbetsmiljöverket 2004 12 Ilmarinen JE. Aging workers. Occup Environ Med 2001;58:546 542 22

4 Arbetsförmåga 13 Begreppet arbetsförmåga är otydligt och starkt beroende av det sammanhang det diskuteras i. I boken Arbets(o)förmåga 14 beskriver Lars Söderström och Eric Rehn arbetsförmåga som en uppsättning färdigheter som värderas efter dess användbarhet. Värdet är beroende av situationen och de investeringar i form av utbildning, hälsovård m.m. som görs i färdigheterna. Investeringar som är lönsamma för en individ i en situation behöver inte vara det för samma individ i en annan situation. När det gäller ålder och arbete finns inget som säger att en äldre person har sämre arbetsförmåga och färdigheter än en yngre men uppenbart är arbetsförmågan relativ. I ett fysiskt tungt arbete saknar de flesta äldre personer (50 55 år) en fullgod arbetsförmåga och samma sak gäller för många kvinnor även i yngre åldrar beroende på lägre generell fysisk kapacitet. Som tidigare nämnts är dock de individuella variationerna stora och helt andra förhållanden kan råda för en viss individ som skiljer sig från gruppens medelvärden. Den mentala arbetsförmågan är relativt opåverkad på gruppnivå fram till åtminstone 70 års ålder. Vid bedömning av arbetsförmåga på arbetsmarknaden kommer även begrepp som motivation, föreställningar om äldre arbetskraft, vilja, sociala ersättningssystem och normer att ha stor betydelse för hur arbetsförmågan uppfattas och utnyttjas både av individen och av arbetsmarknaden. År 2000 01 genomfördes en enkätundersökning i ett representativt urval från svenska befolkningen med 1 680 män och lika många kvinnor mellan 50 75 år för att belysa under vilka förhållanden som man trodde sig kunna och vilja yrkesarbeta i framtiden. 15 Av de arbetsmarknadsaktiva trodde 60 procent av männen och 49 procent av kvinnorna att de skulle komma att arbeta fram till normal pensioneringsålder. 21 procent av männen och 11 procent av kvinnorna ville fortsätta arbeta efter normal pensioneringsålder. 54 procent av männen och 68 procent av kvinnorna vill minska sin arbetstid de sista åren före pension, vilket år 2002 motsvarade 13 Avsnittet bygger i huvudsak på referenserna 19-22 i referenslistan. 14 Söderström L, Rehn E. Arbetsförmåga en fråga om efterfrågade färdigheter. I Lotta Vahlne Westerhäll (red). Arbets(o)förmåga ur ett mångdisciplinärt perspektiv. Stockholm, Santerus förlag 2008 15 Nylén L, Torgén M. Under vilka förhållanden vill äldre personer yrkesarbeta? Stockholm, Arbetslivsinstitutet, Arbetslivsrapport 2002:2 23

340 000 män och drygt 375 000 kvinnor om materialet är representativt. De som ville fortsätta arbeta efter pension hade bättre hälsa och ville jobba heltid, många i egna företag. De som ville gå ned i arbetstid hade sämre hälsa och arbetsförmåga. Mest markant för den här gruppen var att de upplevde att det är svårt att förena arbetsliv och familjeliv. Det var främst kvinnor som hade denna uppfattning och de hade oftare fysiskt tunga arbeten, negativa erfarenheter av organisationsförändringar och ansåg sig ha dålig hälsa. Många hade arbetat med vård och omsorg och skulle önska kortare arbetstid. Även männen som ville gå ned i arbetstid, arbetade oftare i offentlig sektor än i privat och beskrev ergonomiska belastningar i arbete. Egna företagare ville i allmänhet fortsätta i samma typ av yrkesarbete. De manliga företagarna upplevde den fysiska belastningen i arbetet som ansträngande men i allmänhet sin hälsa som god. Ålders- och avtalspensionärer var sällan intresserade av att återgå i yrkesarbete trots att endast ett fåtal upplevde sin hälsa som dålig. Arbetsförmågans relativa karaktär understryks ytterligare av en annan svensk enkätstudie som studerat sjukvårdspersonal i Skåne 55 64 år gamla. 16 Här undersöktes vilka som ville respektive trodde sig kunna arbeta till 65 års ålder eller längre. Av 1 792 deltagare trodde 54 procent att de kunde och 38 procent att de ville arbeta så länge. Ju äldre den svarande var desto mer trodde de att de både kunde och ville arbeta vidare. Nio olika domäner med flera delfrågor ingick i frågeformuläret, fysisk och mental hälsa, ekonomiska incitament, fysisk arbetsmiljö, psykosocial arbetsmiljö, arbetstakt och arbetstid, arbetsledningens och organisationens attityder till äldre arbetstagare, kompetens och möjlighet till vidareutbildning, motivation och arbetstillfredsställelse, familj/- fritidsaktiviteter och attityd till pensionering i samhället. Tre områden var associerade både med den tillfrågades vilja att arbeta till 65 eller längre och den egenbedömda förmågan att kunna arbeta så länge, nämligen hälsa, ekonomiska incitament och pensionsbeslut hos partner eller nära vänner. Fysisk och psykosocial arbetsmiljö speciellt den senare, arbetstakt och kompetens var associerad med att tro sig kunna arbeta medan arbetet som en 16 Nilsson K, Hydbom Rignell A. Rylander L. Factors influencing the decision to extend working life or retire. Scand J Work Environ Health 2011;37:473 480 24

betydelsefull del av livet, arbetstid och arbetsledningens inställning till äldre arbetstagare vara associerade med viljan att arbeta vidare. Dessa studier är unika i så måtto att de differentierar mellan att vilja och att kunna arbeta till 65 eller längre. Fler personer trodde sig kunna än de som ville. Intressant är också att ju äldre respondenten var desto högre andel ville arbeta länge. Alla i dessa undersökningar var anställda och det fanns en tendens att de som inte svarade på enkäten hade en sämre hälsa än de som svarade. Faktorer av intresse för både att kunna och vilja arbeta längre är klart påverkbara ur arbetsmiljösynpunkt. En god fysisk och psykosocial arbetsmiljö som respekterar den äldre arbetskraften och tar tillvara dess kompetens kan få fler att arbeta längre. Det komplexa sambandet för arbetshälsa/arbetsförmåga mellan individens kapacitet, arbetets krav och samhällets ramsystem illustreras av figur 1. 17 Arbetarskydd Sjukvård och rehabilitering Livsstil Arv Kön Ålder Utbildning Individens fysiska och mentala kapacitet Tidigare erfarenheter Familj Vänner Arbetsmiljö Fysiska och psykosociala krav från arbetet Arbetsorganisation Arbetsmarknad Samhällets regelsystem och normer Folkhälsoarbete Faktorer i samhället av betydelse är bl.a. samhällets regelsystem och normer, sjukvård och rehabilitering, folkhälsoarbete och 17 Vingård E. Det friska företaget hur ser det ut? I God arbetsmiljö en framgångsfaktor? SOU 2009:47 25

arbetarskydd. Arbetets krav bestäms av arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad. De individuella bestämningsfaktorerna för fysisk och mental kapacitet är många och betydligt fler än de viktiga exempel som ges här. 5 Behöver arbetsgivaren vara rädd för att förlora anställda eller för att nyanställa 55+ p.g.a. risk för att många dör i förtid? I diskussioner med arbetsmarknadens parter har framkommit att vissa arbetsgivare kan vara mindre benägna att anställa och även att behålla anställda över 55-årsåldern p.g.a. uppfattningen att man riskerar att förlora en hel del före pensionsåldern till följd av kroniska sjukdomar och död. Andelen som erhåller sjukersättning vid olika åldrar redovisas i annat material från Pensionsåldersutredningen. Här redovisas några beräkningar av dödsrisken för män och kvinnor utifrån befolkningsstatistik från SCB. 26

Dödsrisken/år för såväl män som kvinnor under 40 år var mindre än en promille och ökar sedan till ca 3 promille respektive 2 promille för män och kvinnor vid 50 års ålder, 7,4 respektive 5 promille vid 60 års ålder och 13 respektive 8 promille vid 65 års ålder. För att beräkna bortfallet p.g.a. död för befolkningen mellan 55 och 65 eller 70 års ålder kan man se att av 94 551 55-åriga män (se tabell 1) så lever fortfarande 87 651 vid 65 års ålder och 82 626 när de fyller 70 år. 6 900 har gått bort före 66-årsdagen och 11 925 har avlidit innan 70-årsdagen. Om folkmängden skattas som genomsnittet av levande personer mellan 55- och 65 eller 70-årsåldern så avlider approximativt 7.5 procent av män mellan 55- och 65-årsåldern och 13.5 procent från 55- till 70-årsdagen. 27

För kvinnor blir motsvarande siffror 4.9 procent mellan 55- och 65-årsåldern och 8.6 procent mellan 55- och 70-årsdagen Beräkningarna visar således att av 100 män i 55-årsåldern så kommer åtminstone 92 fortfarande att vara i livet vid 65-årsdagen och 86 vid 70-årsdagen. Motsvarande för kvinnor blir 95 kvarlevande vid 65-årsdagen och 91 vid 70-årsdagen. Risken att avlida mellan 65 69 års ålder är nästan dubbelt så stor som att avlida mellan 55 64 år. Detta är förmodligen en underskattning av överlevnaden eftersom medellivslängden för såväl män som kvinnor ökar kontinuerligt och dessa beräkningar är gjorda på ett genomsnitt för 2005 2009. 28

Under de senaste 30 åren har männen haft en något större ökning av medellivslängden än kvinnorna, vilket diagram 1 från SCB 18 visar. År 2010 nådde medellivslängden vid födelsen 79,5 år för män och 83,5 år för kvinnor. 19 Under den senaste 10-årsperioden har männens livslängd ökat med drygt två år och kvinnornas med 1,5 år, det vill säga med 2,5 månader per år för männen och knappt två månader per år för kvinnorna. 1980 dog 0,9 procent av 65-åriga kvinnor och 1,8 procent av 65- åriga män 20 jämfört med 0,8 procent för kvinnorna och 1,2 för män 2010. Det är i stor utsträckning minskad dödlighet bland de medelålders och de äldre som gör att livslängden fortsätter att öka och inte längre pga. minskad spädbarnsdödlighet. För båda könen gäller att tumörsjukdomar är den största dödsorsaken i dessa åldrar. Denna statistik baseras på genomsnittsbefolkningen varav de med största riskerna aldrig blir aktuella för anställning pga. kronisk sjukdom. En del av dem som avlider kommer emellertid att ha varit friska vid anställningen men blir sjuka och oförmögna att arbeta flera år innan dödsfallet. I praktiken torde mer än 90 procent av anställningsbara personer över 55 års ålder att överleva 70-årsdagen och ytterligare fem procent 65-årsdagen Sammanfattningsvis visar statistiken och beräkningarna att dödsrisken är mycket begränsad i åldrarna vid slutet av arbetslivet för såväl kvinnor som män. Risken för män att dö i dessa åldrar var 50 procent högre för 30 år sedan och har länge varit låg för kvinnor. De med största dödsriskerna blir aldrig aktuella för anställning till följd av kronisk sjukdom. 95 procent eller fler av anställningsbara personer över 55 års ålder torde överleva 65-årsdagen. Dessa fakta borde minska en reserverad inställning till att anställa och behålla personer närmare pensionsåldern p.g.a. dödsrisken. 18. SCB Statistisk årsbok 2011. Stockholm SCB 2011 19 Ibid. 20 SCB Statistisk årsbok 1981. Stockholm, SCB 1981 29

Referenser 1. Åstrand I. Arbetsfysiologi. Stockholm, Norstedts förlag 1990 2. Ilmarinen JE. Ageing workers in the European Union status and promotion of work ability, employability and employment. Helsingfors, FIOH, Ministry of Social Affairs and Health, Ministry of labour. 1999 3. Henriksson O, Rasmusson M. Fysiologi med relevant anatomi. Lund, Studentlitteratur 2007 4. Toomingas A, Mathiassen S-E, Wigaeus Tornqvist E (red). Arbetsfysiologi. Lund, Studentlitteratur AB 2008. 5. Snel J, Cremer R (eds) Work and aging a European perspective. London, Taylor and Francis 1994 6. Nilsson LG. Memory function in normal aging Acta Neurolog Scand 2003;107 (suppl 179): 7 13 7. Waddell G, Burton AK. Is work good for your health and well being? London TSO 2006 8. SCB och Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljön 2009. Arbetsmiljöstatistik Rapport 2010:3 9. Hellberg A (red). Anpassning av arbetsmiljön med ålderperspektiv. Arbetsmiljöverket 2004 10. Wegman DH, McGee JP (eds). Health and safety needs of older workers. Washington DC, National Academies Press 2004 11. European Agency for Safety and Health at Work: Hazards and risks associated with older workers. Från http://osha.europa.eu/en/priority_groups/ageingworkers/hazar ds_html (2011 12 05) 12. Laville A, Volkoff S. Elderly Workers. I Encyclopaedia of Occupational Health and Safety, 4th edition, Vol 1, Chapter 29. Geneva, International Labour Office, 1998. 13. Ilmarinen JE. Aging workers. Occup Environ Med 2001;58:546 542 14. OECD. Are all jobs good for your health? The impact of work status and working conditions on mental health. Chapter 4. OECD Employment Outlook 2008 15. Ivergård T, Brian Hunt. The operators abilities and limitations. I Ivergård T, Hunt B. Handbook of control room 30