FÖRESLAGEN AVREGLERING AV MARKNADEN FÖR TREDJEPARTSTRANSIT

PTS SAMRÅD I ÄRENDE NR 08-11308 OCH 08-11309 FÖRESLAGEN AVREGLERING AV MARKNADEN FÖR TREDJEPARTSTRANSIT KOMMENTARER FRÅN TELE2, TDC, HI3G, VERIZON, COLT, COM HEM OCH VENTELO 8 december 2008

INNEHÅLL 1. Inledning... 3 2. Sammanfattning... 3 3. Definition av transitmarknaden... 4 4. Förekomsten av höga och inte tillfälliga inträdesbarriärer... 6 5. Utveckling mot hållbar konkurrens... 11 6. Den allmänna konkurrensrättens (o)tillräcklighet... 11 7. Sammanfattning av de tre kriterierna... 11 8. Konsekvenser på slutkundsmarknaderna av en avreglering av transitmarknaden.. 12 2

1. INLEDNING Med anledning av Post- och telestyrelsens förslag att inte längre göra marknaden för tredjpartstransitering till föremål för sektorspecifik reglering under lagen om elektronisk kommunikation vill Tele2, Hi3G, Verizon, Colt, Com Hem, TDC och Ventelo (gemensamt benämnda Operatörerna ) inkomma med följande kommentarer. Det är av största vikt för bevarandet av den hållbara konkurrensen på den svenska telefonimarknaden och därigenom för svenska telefonikonsumenter att den befintliga regleringen av transiteringsmarknaden bibehålls. Operatörerna kommer i det följande att genom tillämpning av de tre kriterierna (i) förekomsten av höga inträdeshinder, (ii) utveckling mot hållbar konkurrens och (iii) den allmänna konkurrensrättens tillräcklighet att visa att marknaden för tredjepartstransit i Sverige är i fortsatt behov av reglering. Operatörerna kommer också att visa att en avreglering av transitmarknaden allvarligt skulle kunna skada konkurrensen på slutkundsmarknaderna och därmed vara till nackdel för Sveriges telefonikonsumenter. Operatörerna uppmanar därför PTS att istället föreslå en fortsatt reglering av marknaden för tredjepartstransit. 2. SAMMANFATTNING Transittjänsten utgörs av s.k. tredjepartstransit. Vare sig Tele2 eller Verizon tillhandahåller tjänster som i konkurrensrättslig mening är utbytbara mot denna tjänst. Det föreligger höga och inte tillfälliga inträdeshinder på den svenska marknaden för tredjepartstransit. Orsaken består i det faktum att relationen mellan kostnader för nödvändiga investeringar och de låga trafikvolymerna gör att det aldrig kan vara kommersiellt motiverat för någon annan operatör än TeliaSonera att börja tillhandahålla tredjepartstransit. 3

Även om vissa svenska operatörer har egna nät och ett antal direktförbindelser räcker volymerna hos de potentiella köparna av transittjänster inte till för att motivera de investeringar som även dessa operatörer skulle behöva göra för att börja tillhandahålla transittjänster. Marknaden för tredjepartstransit utvecklas inte mot hållbar konkurrens. PTS marknadsdata inkluderar trafikvolymer från tjänster som inte är utbytbara mot tredjepartstransit. TeliaSonera har i det närmaste 100 procents marknadsandel på denna marknad. Den allmänna konkurrensrätten är inte tillräcklig för att komma till rätta med konkurrensproblemen på marknaden för tredjepartstransit. Om marknaden för tredjepartstransit avregleras kommer TeliaSonera antingen att upphöra med att tillhandahålla transit eller så kommer priset att radikalt höjas. I båda fallen kommer resultatet att bli en omedelbar utslagning av mindre operatörer från marknaden. Dessutom kommer överlevande operatörers kostnader att höjas. Allt detta är till nackdel för konkurrensen och slutkunderna. 3. DEFINITION AV TRANSITMARKNADEN Innan en bedömning göra av om transitmarknaden bör göras till föremål för förhandsreglering är det nödvändigt att göra en korrekt avgränsning av denna produktmarknad. I de marknadsdata som PTS har använt för att bedöma utvecklingen mot hållbar konkurrens på transitmarknaden inkluderas inte bara den transittjänst som idag tillhandahålls av TeliaSonera. Där inkluderas också andra tjänster tillhandhållna av bl.a. Verizon och Tele2. För att uppgifter om trafikminuter m.m. från dessa bolags tjänster skall kunna inkluderas i en bedömning av konkurrenssituationen på transitmarknaden förutsätts emellertid att Verizons och Tele2:s tjänster är i 4

konkurrensrättslig mening utbytbara mot den av PTS definierade transittjänsten, d.v.s. den som tillhandahålls av TeliaSonera. PTS definierar den relevanta produktmarknaden som framförande av samtal via en fast nätanslutningspunkt från den punkt i vilken den uppringande slutanvändarens operatör överlämnar det och fram till den punkt där samtalet överlämnas till den operatör som har den uppringda slutanvändaren ansluten, s.k. tredjepartstransit. Här kan till att börja med konstateras att Tele2 inte har någon tjänst som är utbytbar mot denna. Som Tele2 självt har påpekat i sitt remissvar skickas trafik från och till Tele2:s mobilnät genom Tele2:s fastnät. Det är således inte fråga om tredjepartstransit utan om skickande av trafik inom ett och samma bolag, d.v.s. Tele2. Vad så avser Verizons tjänst utgörs denna, vilket Verizon redogjort för i sitt remissvar, av s.k. nummerhosting, se beskrivning i bilaga 1. Inte heller denna tjänst är utbytbar mot tredjepartstransit såsom tjänsten definierats av PTS. Nummerhostingtjänsten utgör nämligen en mer förädlat tjänst än tredjepartstransit enligt PTS definition. För det första förutsätter tjänsten tredjepartstransit just tre parter: en originerande operatör, en terminerande operatör och en transiterande operatör. Verizons nummerhostingtjänst inbegriper tre parter endast då det är fråga om samtal till och från kunder hos operatörer som Verizon har direktförbindelse med, exempelvis TeliaSonera och Tele2. I alla andra fall förutsätter nummerhostingtjänsten att transitering köps från TeliaSonera. I sådana situationer utgör TeliaSoneras transittjänst en komponent i Verizons nummerhostingtjänst. Nummerhostingtjänsten utgör i dessa situationer således en förädling av TeliaSoneras tredjepartstransit. För det andra tillhandahålls i nummerhostingtjänsten ytterligare tjänster utöver själva framförandet av trafik. bl.a. är det Verizon som hostar den köpande operatörens telefonnummer, d.v.s. implementerar telefonnumren i sitt nät. Även i detta avseende utgör nummerhosting således en mer förädlad tjänst än tredjepartstransit. 5

Det faktum att nummerhosting är en mer förädlad tjänst än tredjepartstransit innebär att tjänsterna inte är utbytbara. Det föreligger här varken utbytbarhet på efterfråge- eller utbudssidan. På efterfrågesidan kan konstateras att, med tillämpning av det s.k. SSNIP-testet, en liten men signifikant höjning av priset för tredjepartstransit inte skulle medföra att köpare skulle övergå till nummerhosting. Nummerhosting innebär i praktiken en outsourcing av hela samtrafikrelationen, vilket ingalunda är intressant för alla operatörer med tanke på de ofta omfattande belopp som det rör sig om. Framförallt är dock nummerhostingtjänsten dyrare än sedvanlig tredjepartstransiterint eftersom tjänsten förutsätter att köpande operatör delar med sig av sina samtrafikintäkter. På utbudssidan kan konstateras att, återigen med tillämpning av SSNIP-testet, en liten men signifikant höjning av priset för tredjepartstransit inte skulle innebära att en säljare av t.ex. nummerhosting skulle träda in på transitmarknaden. Anledningen till detta kommer att framgå nedan när inträdeshindren på transitmarknaden diskuteras. Sammantaget kan således konstateras att vare sig Tele2:s eller Verizons tjänster är utbytbara mot tredjepartstransit såsom denna tjänst har definierats av PTS. Verizons tjänst utgör en förädlad tjänst. Att likställa denna tjänst med transit skulle vara som att likställa LLUB med bitström. Detta har relevans bl.a. vid bedömningen av i vilken grad transitmarknaden håller på att utvecklas mot en konkurrensutsatt marknad. 4. FÖREKOMSTEN AV HÖGA OCH INTE TILLFÄLLIGA INTRÄDESBARRIÄRER 4.1 Inledning I det följande redogörs för Kommissionens argument för varför höga och inte tillfälliga inträdeshinder inte längre föreligger på transitmarknaden och vidare varför detta konstaterande inte stämmer på den svenska markanden. 6

4.2 Kommissionens friskförklaring av transitmarknaden Kommissionen har i sin rekommendation avseende relevanta marknader bedömt att det inte längre förekommer höga och icke tillfälliga inträdesbarriärer på transitmarknaden. Kommissionen skriver: However, the situation is evolving as both alternative long-distance infrastructures and networks are built and developed, and as incumbents upgrade their core networks. On the one hand, incumbents may still have significant scale advantages helped by their large sunk investments and their greater network reach. On the other hand, as there is evidence of alternative operators successfully investing in long-distance networks, entry barriers can no longer be said to be high and nontransitory. 1 Kommissionen anför vidare två ytterligare faktorer som påverkar den faktiska eller potentiella konkurrensen på transitmarknaden. Den första faktorn är att transitstjänsten är en kompletterande tjänst till originering och terminering. PTS tidigare definition av samtalsoriginering och terminering sträcker sig till/från en punkt, så nära slutkunden som möjligt, där en förmedlingstjänst eller annan infrastruktur kan förmedla trafiken. Denna definition är nu ändrad till den punkt där överlämning faktiskt sker. Den andra faktorn som Kommissionen nämner är det faktum att inträde på transitmarknaden kan ske för att tillgodose endast det egna behovet, utan att någon marknad utvecklas. Kommissionen skriver: This would explain why there is evidence of parallel long-distance networks being established, and of effective competition in trunk leased capacity markets in many Member States, but limited findings of effective competition in wholesale transit services. 2 Det framgår inte av rekommendationen vilket marknadsunderlag Kommissionen lutar sin bedömning mot. Helt klart är dock att det inte kan vara marknadsdata från den svenska marknaden. Operatörerna kommer här att visa och därigenom bekräfta PTS 1 Explanatory memorandum, s. 27. 2 Ibid.s, 27 7

egen bedömning att inträdesbarriärerna på den svenska transitmarknaden är fortsatt mycket höga och inte tillfälliga. 4.3 Förutsättningar för att träda in som leverantör av tredjepartstransit i Sverige Att träda in som leverantör av tredjepartstransit förutsätter stora grundinvesteringar i infrastruktur. Detta i kombination med att den svenska marknaden för tredjepartstransit är mycket liten och dessutom vikande 3 gör att det aldrig skulle bli lönsamt att träda in på denna marknad. Till detta kommer att TeliaSonera redan har denna tjänst etablerad sedan länge och således både har gjort investeringar och kunnat göra avskrivningar på dessa. Det finns, kort sagt, på den lilla svenska marknaden inga kommersiella förutsättningar för att kunna etablera sig som leverantör av tredjepartstransit. Operatörerna har gjort en beräkning av de kommersiella förutsättningarna för att träda in som leverantör av tredjepartstransit i Sverige, se bilaga 1. Beräkningen har presenterats för PTS vid möte den 3 december 2008. Beräkningen avser etableringen av en helt ny transitoperatör. Den kan dock också användas för att bedöma förutsättningarna för befintliga operatörer att träda in på transitmarknaden. Beräkningen har vidare gjorts för två olika scenarios, där scenario 1 endast inkluderar volymer hänförliga till tredjepartstransit medan scenario 2 också inkluderar volymer hänförliga till Verizons nummerhostingtjänst. Resultaträkningarna för båda scenarierna visar att det inte skulle vara lönsamt att träda in som transitoperatör ens om man lyckades ta över 100 procent av marknaden från första dagen. Inte i något scenario skulle en inträdande operatör någonsin få avkastning på sin investering. Här bör påpekas att kalkylen endast är begränsat volymkänslig, vilket innebär att de omfattande grundinvesteringarna skulle behöva göras även om inte 100 procent av marknaden tas över från första dagen. Inte heller för en befintlig aktör på den svenska telekommarknaden skulle det vara lönsamt att träda in på transitmarknaden. PTS menar här att det finns operatörer som 3 PTS känner naturligtvis väl till hur mycket samtrafikmarknaden för fastnätssamtal minskar varje år. 8

har stora samtalsvolymer, direktförbindelser med ett flertal operatörer och tillgång till geografiskt utsträckta nät som skulle kunna börja tillhandahålla tredjepartstransit. 4 Tekniskt sett har PTS rätt. Kommersiellt sett har PTS dock fel. Även för befintliga operatörer kommer det att krävas stora investeringar för att träda in på transitmarknaden. Konkurrenssituationen på marknaden är sådan att ingen operatör (utom möjligen TeliaSonera) har överkapacitet i sina nät. Istället är såväl växlar som förbindelser dimensionerade efter respektive operatörs volymer. Ytterligare volymer förutsätter således ytterligare investeringar vilka inte är motiverade när de ställs mot de ytterst låga volymera av trafik som det rör sig om. Här bör noteras att PTS självt har förutsett att marknaden kommer att gå över till helt IP-baserade nät senast 2014. Det saknas således incitament för befintliga operatörer att välja att investera i utdöende PSTN-utrustning på en vikande marknad istället för att investera i modern IPinfrastruktur för framtida tillväxtmarknader. Av bilaga 1 att det här rör sig om en marknad som totalt uppgår till ca 19 MSEK per år. Detta är en aggregerad summa hänförlig till en mängd mindre operatörer. Som kommer att diskuteras närmare nedan förutsätter upprättandet av en direktförbindelse att köpande operatör kan leverera vissa volymer. Även utan de ytterligare investering som de facto måste göras gör förhållandet mellan (låga) volymer och kostnader att det inte är lönsamt för en befintlig operatör att börja tillhandahålla transit. Att en befintlig operatör har såväl nät som ett antal direktförbindelser innebär således inte att ett inträde på transitmarknaden inte kräver några investeringar eller att det enda som krävs är marginalinvesteringar. De investeringar som krävs gör det kommersiellt oförsvarbart att träda in på transitmarknaden. 4 Sid. 60 i beslutsutkastet. 9

4.4 Förekomsten av etablering av parallella långdistansnät Operatörerna har ovan redogjort för varför det faktum att det finns ett antal långdistansnät i Sverige inte innebär att inträdesbarriärerna på transitmarknaden blivit lägre. 4.5 Betydelsen av ändrad marknadsavgränsning Operatörerna är inte helt klara över på vilket sätt den ändrade marknadsavgränsningen skulle påverka inträdesbarriärerna på marknaden. Helt klart är dock att volymerna på transitmarknaden inte förändras p.g.a. denna definitionsförändring, vilket gör att denna inte påverkar inträdesbarriärerna alls. 4.6 Skillnaden mot andra nationella marknader Det är viktigt att understryka orsakerna till att den svenska transitmarknaden är så liten. Den första orsaken är att Sverige har en liten befolkning. Den andra är att de största operatörerna på marknaden, mellan vilkas nät den absoluta majoriteten av trafiken skickas, redan har direktförbindelser med varandra. Det enda undantaget är Com Hem, som köper nummerhosting av Verizon. Detta gör att det blir en mycket liten trafikmängd över som går via tredjepartstransit. Telekomverksamhet kännetecknas som bekant i hög grad av förekomsten av skalfördelar. Kostnaden för växlar, förbindelser, faktureringssystem är i princip lika höga i Sverige som någon annanstans. Orsaken till att det inte är möjligt att friskförklara transitmarknaden i Sverige beror inte på kostnaderna utan istället primärt på relationen mellan storleken på Sveriges geografiska yta, Sveriges demografiska struktur och marknadens storlek. Sverige är en liten marknad med sina ca 9 miljoner invånare i jämförelse med folkrika länder som t.ex. Tyskland, England och Frankrike. Samtidigt är Sverige endast något mindre än Frankrike till sin geografiska storlek. Slutligen finns förvisso en befolkningskoncentration till triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö men likväl bor det många kunder även i andra delar, inte minst den norra, av Sverige. Dessa 10

faktorer förklarar varför det i Sverige i princip endast kan vara lönsamt för en enda operatör att leverera tredjepartstransit, nämligen den operatör som innehar det enda rikstäckande telefoninätet, d.v.s. TeliaSonera. 5. UTVECKLING MOT HÅLLBAR KONKURRENS PTS redovisar i sitt beslutsutkast data som enligt PTS förmenande visar att det finns potential för en ökad marknadsdynamik under tiden fram till PTS nästa marknadsanalys. Som redogjorts för ovan inkluderar dessa data dock tjänster som inte är utbytbara mot den legalt definierade tjänsten tredjepartstransit. Tele2 framför trafik bolagsinternt till och från sitt mobilnät via sitt fasta nät. Verizon tillhandahåller en nummerhosttjänst som är en mer förädlad än och icke utbytbar tjänst mot tredjepartstransit. En korrekt beskrivning av marknadsandelarna på marknaden för tredjepartstransit visar alltså att TeliaSonera marknadsandel på marknaden uppgår till närmare 100 procent. Det finns således idag inga tecken mot utveckling mot konkurrens på marknaden för tredjepartstransit, vilket naturligtvis inte är förvånande mot bakgrund av de kalkyler som presenterats i bilaga 1. 6. DEN ALLMÄNNA KONKURRENSRÄTTENS (O)TILLRÄCKLIGHET Den allmänna konkurrensrätten kan inte anses vara tillräcklig för att komma till rätta med konkurrensproblemen på transitmarknaden. Här skiljer sig inte situationen från hur den ser ut på andra marknader som är föremål för sektorspecifk reglering. 7. SAMMANFATTNING AV DE TRE KRITERIERNA Sammantaget kan således konstatera att det fortfarande finns höga och icke tillfälliga inträdesbarriärer på den svenska marknaden för tredjepartstransit. Volymerna på denna marknad är för låga i förhållande till de nödvändiga investeringarna för att det skall vara 11

kommersiellt intresserant för någon annan operatör än TeliaSonera att investera kapital i denna vikande marknad i stället för på framtida, IP-baserade, marknader. Den utveckling mot hållbar konkurrens på marknaden för tredjepartstransit som PTS redovisar i beslutsförslaget är inte riktig. PTS data inkluderar tjänster som inte är i konkurrensrättslig mening utbytbara mot tredjepartstransit. TeliaSonera har i det närmaste 100 procents marknadsandel på marknaden för tredjepartstransit. Den allmänna konkurrensrätten är avslutningsvis inte tillräcklig för att komma till rätta med konkurrensproblemen på aktuell marknad. 8. KONSEKVENSER PÅ SLUTKUNDSMARKNADERNA AV EN AVREGLERING AV TRANSITMARKNADEN 8.1 Inledning En avreglering av marknaden för tredjepartstransit kommer att få stora negativa effekter på konkurrensen på slutkundsmarknaderna och därmed också för kunderna. Om TeliaSoneras skyldighet att tillhandahålla transit tas bort kan en av tre saker inträffa: (1) TeliaSonera kan upphöra helt med att tillhandahålla tjänsten. (2) TeliaSonera kan fortsätta att tillhandahålla tjänsten till högre priser. (3) TeliaSonera kan fortsätta att tillhandahålla tjänsten till dagens priser. Här kommer endast scenario 1 och 2 att behandlas eftersom TeliaSonera naturligtvis aldrig kommer att behålla transittjänsten till dagens priser om prisregleringskyldigheten tas bort. 8.2 Scenario 1 TeliaSonera upphör att tillhandahålla transit Det torde knappast föreligga några konkurrensrättsliga hinder för TeliaSonera att upphöra att tillhandahålla tredjepartstransit. Som bekant ställs mycket höga krav på att en tjänst eller produkt skall anses utgöra en nödvändig facilitet. Det är således inte troligt att TeliaSonera kommer att bedömas ha kontraheringsplikt avseende tredjepartstransit. 12

Antag att TeliaSonera upphör att tillhandahålla tredjepartstransit. Här bör noteras att PTS i sitt beslutsutkast avseende marknaden för terminering i fasta nät ålägger samtliga operatörer en skyldighet att tillgodose varje rimlig begäran att upprätta direktförbindelser. I beslutsmotiven anges att en rimlig begäran i ekonomiskt hänseende är en begäran som ger tillhandahållande part kostnadstäckning samt skälig avkastning på gjorda kapitalinvesteringar. 5 En begärans rimlighet kommer därför att vara beroende av relationen mellan de nödvändiga investeringarna för att upprätta en direktförbindelse, priset för direktförbindelsen och trafikvolymerna. Operatörerna har därför gjort en beräkning av vilka volymer en begärande operatör måste komma upp i för att en begäran skall anses vara rimlig, se bilaga 2. Kalkylen (som baseras på LRICmodellens resultat) visar att det, även om endast kostnaderna för själva direktförbindelser räknas in, krävs ca 310 000 minuter/månad för att tillhandahållande operatör skall få skälig avkastning. PTS har marknadsdata från samtliga operatörer och kan således beräkna hur många operatörer som skulle överleva ett borttagande av transittjänsten. Här bör noteras att dessa marknadsdata för respektive operatör måste splittas upp på trafik mot respektive operatör. Detta visar att en första konsekvens om TeliaSonera skulle upphöra att tillhandahålla tredjepartstransit skulle bli att ett inte ringa antal operatörer omedelbart skulle slås ut från marknaden p.g.a. att de med sina små volymer skulle sakna rätt till upprättande av direktförbindelser. Det behöver knappat påpekas att konkurrenssituationen på slutkundsmarknaden avsevärt skulle försämras av denna utslagning av mindre operatörer. Här bör noteras att PTS möjlighet under 4 kap. 3 LEK att förplikta operatörer att bedriva samtrafik om det krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra inte förändrar någonting. Samtrafiken skall under denna bestämmelse tillhandahållas mot marknadsmässig ersättning. Oavsett övrig innebörd av detta begrepp innebär det inte att tillhandahållande operatör skall göra förlust på samtrafiken. 5 Se sid 54 i beslutsförslaget avseende fast terminering riktat till XX. 13

För de operatörer vars volymer möjliggör etablerande av direktförbindelser kommer kostnaderna att stiga avsevärt. Även en stor operatör som Tele2 har endast ett åttatal direktförbindelser upprättade (inklusive förbindelser med mobiloperatörer. Detta betyder att samtliga operatörer, utom TeliaSonera, skulle behöva upprätta ett trettiotal direktförbindelser för att göra det möjligt för samtliga Sveriges telefonikunder att nå varandra. Detta innebär avsevärt ökade både investerings- och transaktionskostnader. I bilaga 3 bifogas en kalkyl över kostnaderna för en mindre operatör att investera i trettio stycken direktförbindelser med upprättande av trettio stycken direktrelationer som följd därav. Kalkylen visar tydligt att en sådan investering inte kommer att löna sig utan istället kommer att driva mindre operatörer från marknaden och förhindra nya från att träda in. Etableringshindren på slutkundsmarknaden den marknad som PTS skall skapa goda konkurrensförutsättningar på kommer således att stiga kraftigt. LEK syftar bl.a. till att främja effektiva investeringar och ge största möjliga nytta av elektroniska kommunikationstjänster till slutkunderna. Det kan här konstateras att de investeringar i direktförbindelser som skulle nödvändiggöras om TeliaSonera upphörde med sin transiteringstjänst skulle vara oerhört ineffektiva i samhällsekonomiskt hänseende. TeliaSonera har den kapacitet som behövs för den ytterst begränsade svenska transitmarknaden. Det kan knappast vara effektivt att samtliga operatörer skall behöva göra stora investeringar för att fylla den funktion som TeliaSoneras transittjänst fyller idag. Det bör påpekas att de medel som alla övriga operatörer skulle behöva investera i direktförbindelser för att möjliggöra skickande av PSTN-trafik och för att uppfylla samtrafikskyldigheten naturligtvis kommer att hämma investeringarna i modern IP-teknik. Detta kan knappast vara önskvärt, inte minst som utvecklingen mot IPbaserad samtrafik har potential att lösa konkurrensproblemen på dagens transitmarknad. 8.3 Scenario 2 TeliaSonera höjer priset på tredjepartstransit Eftersom det saknas incitament för någon annan operatör att börja tillhandahålla tredjepartstransit kommer TeliaSonera, om tjänsten behålls, att höja priset på 14

tredjepartstransit. Detta skulle återigen vara skadligt för konkurrensen på slutkundsmarknaden eftersom de ökade transitavgifterna skulle behöva finansieras av höjda slutkundspriser. Eftersom konkurrensen på slutkundsmarknaden knappast tillåter sådana prishöjningar riskerar, återigen, mindre operatörer att slås ut från marknaden. Det behöver knappast påpekas att detta naturligtvis inte skulle vara till nackdel för TeliaSonera. 8.4 Sammanfattning Sammanfattningsvis skulle en avreglering av transitmarknaden alltså leda till en motsatt effekt till det som regleringen syftar till. På grund av förhöjda kostnader i form av direktförbindelser och/eller höjda transitavgifter kommer mindre operatörer att slås ut från marknaden och högst sannolikt skulle slutkundspriserna öka. Kapital som behövs för att investera i morgondagens IP-infrastruktur kommer att behöva användas till den utdöende PSTN-tekniken. Slutresultatet av alla effekter blir en ökad marknadsmakt för TeliaSonera, d.v.s. sämre konurrens. Detta kan knappast anses vara vare sig önskvärt eller förenligt med syftena med LEK. 15