Är den komplementära konsonantlängden i svenska distinktiv?

Är den komplementära konsonantlängden i svenska distinktiv? Bosse Thorén Inledning Svenska har en möjlighet till kvantitetsdistinktion i betonad stavelse. Vi skiljer i alla dialekter på mat-matt, söt-sött, vägen-väggen m.m. Distinktionen benämns traditionellt vokallängd, men förutom fysisk längd (duration) hos vokalen, finns det dels en klangfärgsskillnad mellan lång och kort vokalallofon, och dels en komplementär konsonantlängd, /V C/ eller /VC /. Det senare avspeglas bland annat i vårt sätt att dubbelteckna konsonanter i skrift. Det komplementära förhållandet i betonade stavelser i svenska, där antingen vokal eller konsonant är lång, innebär även att betonade stavelser är längre än omgivande obetonade. Detta bekräftas av flera studier, t.ex. Strangert (19), Eriksson (1991) och Thorén (19). Fant & Kruckenberg (199) menar t.o.m. att just ökad duration hos betonade stavelser är det säkraste akustiska korrelatet till betoning i svenska. Med hjälp av olika tekniker har man provat att ändra durationen hos vokaler och konsonanter i s.k. minimala par för att utröna om ett ord med ursprunglig lång vokal kan uppfattas som om det hade kort vokal och vice versa. Hadding- Koch &Abramson (19) och Behne et al. (199) manipulerade vokal- och konsonantduration var för sig, och fann att det via ändring av vokalens duration var möjligt att få lyssnare att uppfatta t.ex. stöta som stötta. Vid försök med de svenska vokalfonemen /a/ och / / har nämnda studier visat att dessa är betydligt svårare att få att låta som icke ursprunglig längdtyp med ändring av enbart vokaldurationen. Hadding-Koch &Abramson (19) kunde inte få lyssnare att uppfatta ursprungligt ful som full genom att förkorta -segmentet, trots att det gavs ännu kortare varaktighet än originalversionen av full. Ändring av enbart konsonantlängd har inte fått lyssnare att ändra uppfattning om längdtyp. Behne et al. (199) menar att adjustments of post-vocalic consonant duration in Swedish productions may be temporal artefacts of the preceding vowel quantity rather than an acoustic cue for linguistically relevant information. Om en betonad stavelse som innehåller kort vokal ska kunna bli lång, är ju ökad konsonantlängd ett behändigt sätt realisera förlängningen av stavelsen. En slutsats av de studier som manipulerat segmentlängder är att durationen hos vokalen i allmänhet är en starkare perceptuell ledtråd till den fonologiska kvantitetsdistinktionen än formantspektrum (klangfärgen). Undantag från detta

är vokalfonemet / /, som Hadding-Koch &Abramson (19) ville placera utanför det övriga vokalsystemet, med två separata fonem / / och /P/ som skiljs åt av enbart kvalité. Även /a/ är starkt spektrumberoende och distinktionen långkort vokal för /a/ upprätthålls enligt Behne et al. (1997) av duration och formantspektrum i kombination. Så här skriver Eva Gårding (197) om kvantitet: Jämförelser mellan olika språk försvåras i allmänhet av att analyseringsprinciperna inte är enhetliga. Detta gäller i hög grad kvantiteten. En och samma vokal kan i en beskrivning uppträda som lång, i en annan som diftong, i en tredje som spänd. I en fjärde, generativ beskrivning har den långa vokalen kanske en underliggande kort vokal som går igenom ett system av regler och den fonetiska slutprodukten kan nu i sin tur bli lång, spänd, diftongisk etc. beroende på reglernas utformning. I ett uttalspedagogiskt sammanhang svenska som andraspråk eller som främmande språk är det värdefullt att ha en språkbeskrivning som kan leda till begripligt och naturligt tal, och många lärare i ämnet (personliga kontakter) samt läromedelsförfattare (t.ex. Fasth & Kannermark 199, Kjellin 197, Slagbrand & Thorén 1997, Thorén 19) tar fasta på en språkbeskrivning där den fonologiska längden utgår från den betonade stavelsen och hamnar på antingen vokal eller postvokalisk konsonant. Längden blir då inte i första hand en egenskap hos vokalen, utan ett sätt att realisera betoning av en viss stavelse, med möjligheten till lång vokal som i vila [vi la] eller lång konsonant som i villa [vil a]. Erfarenheten hos många lärare (personliga kontakter) är att uttalsresultatet hos inlärarna blir starkt förbättrat när uttalsundervisningen tar fasta på den temporala organisationen dvs. förlängning av fonologiskt långt ljud i betonad stavelse. Denna prioritering bör i enlighet med refererade rön gynna både förmedling av ordbetoning (armen armén, kallas kalas m.fl.) och kvantitetsdistinktionen (mat-matt, söt-sött m.fl.). Thorén (1) visade att digitalt ökade durationer hos fonologiskt långa ljudsegment i svenska med utländsk brytning, i de flesta fall uppfattades som förbättrat uttal av infödda svenska lyssnare. Den utländske talaren i den studien var polsk och polska är ett språk som saknar fonologisk kvantitet. Den aktuella studien är ett led i att testa effektiviteten hos längd (perceptuell och fysisk) som pedagogiskt instrument, och det specifika målet är att utröna huruvida den komplementära konsonantlängden är en ren durationsbuffert för att ge den betonade stavelsen dess rätta längd, eller om den är en viktig ledtråd för diskriminering mellan /V C/ and /VC / i svenska. Både Hadding-Koch &Abramson (19) och Behne et al. (199) studerade effekterna av ändrad vokalduration och ändrad postvokalisk konsonantduration som isolerade egenskaper, men då Thorén (3) provade längdändring med kombinerad vokal+konsonantduration, kunde även långt / / i hut fås att uppfattas som kort vokal (hutt). De ursprungliga /V C/-orden gavs gradvis

kortare vokalduration kombinerat med ökad konsonantduration, och de ursprungliga /VC /-orden gavs gradvis längre vokalduration kombinerat med minskade konsonantdurationer. Ingen ändring av formantspektrum (klangfärg) gjordes. infödda svenska lyssnare bedömde för varje stimulus om de uppfattade det som /V C/ eller som /VC /. I den studien bedömde alla lyssnare ett ursprungligt hut [h t] som hutt [hpt ] när vokalen blev tillräckligt kort och konsonanten tillräckligt lång. Vid vokalförlängning och konsonantförkortning från ett ursprungligt hutt [hpt ], för att efterlikna hut [h t], gick endast hälften av lyssnarna med på att det var hut [h t] de hörde. Det kan konstateras att de komplementära manipulationerna i Thorén (3) kunde få ett antal lyssnare att ändra uppfattning om längdtyp hos / /, och detta kan tolkas så att konsonantlängden hjälpte till. Det finns alternativa förklaringar till denna skillnad i resultat; dels hade talarna i Hadding-Koch &Abramson (19) sydsvensk dialekt, vilket betyder andra egenskaper för vokalallofonerna, både temporalt och spektralt. Dels sades orden i Hadding-Koch &Abramson (19) i bärfraser, i Thorén (3) isolerat. För att säkrare kunna utvärdera den postvokaliska konsonantlängdens roll, jämför den aktuella studien manipulationsserier av enbart vokalduration med serier av kombinerad manipulation av vokal- och konsonantduration, och genom att hålla formantspektrum konstant vet vi att det ej påverkar resultatet. Talmaterialet från Thorén (3) utgör grunden för den aktuella studien, där en serie komplementära manipulationer jämförs med en serie av endastvokal-manipulationer. Hypotes 1: Komplementära durationsändringar, dvs. förkortad vokalduration parad med förlängd konsonantduration, eller förlängd vokalduration parad med förkortad konsonantduration, hjälper lyssnaren att uppfatta avsedd kvantitetstyp effektivare än ändring av enbart vokalduration. Hypotes : Testorden med komplementär duration (/V C/ eller /VC /) kommer att bedömas som mer naturliga än testorden med rätt vokalduration och fel konsonantduration (/VC/ eller /V C /) Metod Testorden i den aktuella studien är omarbetningar av materialet från Thorén (3), som spelades in i studion tillhörande avdelningen för fonetik vid institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet. Talare var en drygt - årig kvinna uppväxt i Stockholm. Åtta enstaviga ord, som samtidigt utgjorde fyra minimala par med avseende på kvantitet, användes i den aktuella studien. Orden var mat [ma t], matt [mat ], hut [h t], hutt [hpt ], tät [te t] tätt [tet ], söt [so t], sött [søt ]. I alla dessa ord manipulerades vokal och postvokalisk konsonant med hjälp av dataprogrammet Praat (Boersma & Weenink 1),

vilket tillåter durationsändring som är jämnt fördelad över ett valt avsnitt. Detta i sin tur gör att diftonger och andra processer är intakta även vid kraftig förkortning. Manipulationerna resulterade i sex stimuli per ursprungligt ord, dvs. totalt testord. Varje ord fick sin vokalduration ändrad till ett typiskt värde för det andra ordet i den minimala paret, samt ett värde millisekunder (hädanefter ms) längre och ett värde ms kortare än det typiska värdet. Originaldurationerna i orden som lästs från en lista var så enhetliga att det var rimligt att använda samma durationsvärden för alla i studien ingående vokalfonem. Ursprungliga /V C/-ord fick vokaldurationer på 1, 1 och ms och ursprungliga /VC /-ord fick vokaldurationer på, 3 och 3 ms. Ena uppsättningen stimuli behöll originalordets konsonantduration och den andra uppsättningen fick konsonantdurationer som var typiska för den andra kvantitetstypen i det minimala paret. Den andra uppsättningen stimuli fick således alltid en total duration för hela V+C-sekvensen på ms. Durationer hos manipulerade stimuli illustreras i tabell 1. Tabell 1. Vokal- och konsonantdurationer för stimuli iden aktuella studien. Ursprungligt /V C/-word Ursprungligt /VC /-word Ändring av endast vokalduration (ms) Komplementär ändring av vokal- och konsonantduration (ms) V dur. 1 1 1 1 C dur. 3 3 3 V dur. 3 3 3 3 C dur. 3 3 1 infödda svenskar lyssnade på de testorden och markerade om de uppfattade ordet som ett /V C/- eller som ett /VC /-ord. Lyssnarna var mellan 3 och 71 år gamla, och hade olika regionala varianter av svenska, varav två finlandssvenska. Ingen av dem hade några kända hörselnedsättningar som skulle kunna påverka deras uppfattning av normalt tal. De testorden presenterades i slumpmässig ordning, föregångna av inläst stimulusnummer. Det var sekunders paus mellan stimulus och nästa nummerangivelse, och det var 1,3 sekunders paus mellan nummerangivelse och testord. Testet presenterades från dator eller CD-spelare via hörlurar, och lyssnarna fick först höra -3 testord utan att markera, medan hörvolymen justerades. Lyssnarnas svar markerades på ett svarsformulär där stimulusnummer och de båda svarsalternativen presenterades. Lyssnarna var tvungna att välja endera alternativet, det fanns inget vet ej -alternativ. Efter diskrimineringstestet fick lyssnarna bedöma naturligheten hos varje stimulus, på en skala från 1 (totalt onaturligt eller osannolikt uttal för en infödd svensk) till

1 (totalt naturligt uttal för en infödd svensk, oavsett regional variant). Presentationsordning i naturlighetsbedömningen var den samma som för diskriminerningstestet, men pausen mellan stimulus och nästa nummerangivelse var sekunder (då naturlighetsbedömningen ansågs mer kognitivt krävande än diskrimineringsuppgiften), och ordet som respektive lyssnare valt i diskrimineringstestet var skrivet intill markeringsskalan. Resultat Resultatet av diskrimineringstestet presenteras i figur 1 nedan. Både i serierna med förlängning och förkortning av vokalduration, verkar den komplementära konsonantlängden ha mycket lite påverkan på lyssnarnas val av tät, tätt, söt och sött. Enda undantaget är tät, när vokalen kortats till 1 ms (1e). För mat, matt, hut och hutt, som innehåller de två vokalfonem som är mest spektrumberoende (Hadding-Koch & Abramson 19, Behne et al. 1997, Thorén 3), verkar den komplementära konsonantdurationen ha större effekt, särskilt vid vokaldurationer på 1 och 3 ms. Dessa durationsvärden motsvarar V/Ckvoter på, respektive 1, och är typiska för icke ursprunglig längdtyp. Skillnaden i resultat mellan enbart vokaldurationsändring och komplementär ändring är statistiskt signifikant (p<,) endast vid vissa lokala jämförelser, t.ex. vid ändring av /a/ och / / från kort till lång (fig. 1b+d). Figur och 3 visar hur de svenska lyssnarna skattade naturligheten hos testorden, som en funktion av vokalduration med eller utan justering av konsonantlängden. Ingen systematisk skillnad i naturlighetsbedömning som funktion av manipulationstyp kan utläsas av resultatet. Diskussion Trots att resultatet är statistiskt osäkert, kan det vara meningsfullt att diskutera lokala mönster i utfallet. Den postvokaliska konsonantlängden verkar främst ha påverkat lyssnarnas bedömning av längdtyp i orden innehållande /a/ och / /, de två vokalfonem som var svårast att få lyssnarna att uppfatta som icke ursprunglig längdtyp. /a/ och / / har större spektral skillnad mellan lång och kort vokalallofon än /E/ och /O/, och det kan förklara svårigheten att med endast durationsförändring få dem uppfattade som icke ursprunglig längdtyp, men det kan inte förklara varför den postvokaliska konsonantens duration hade mindre inverkan på orden innehållande /E/ och /O/. Man kunde förvänta sig att konsonantdurationen skulle göra mest nytta vid de durationsvärden då lyssnarna började byta uppfattning om vilken längdtyp de hörde, och då har kurvan för tät med successivt förkortad vokal (figur 1e), det närmast idealiska utseendet.

1a Ursprungligt mat (V:C) 1b Ursprunglig matt (VC:) 1 1 1 1 vokalduration 1 1 3 3 vokalduration 1c Ursprunglig hut (V:C) 1d Ursprungligt hutt (VC:) 1 1 1 1 vokalduration 1 1 3 3 1e Ursprunglig tät (V:C) 1f Ursprunglig tätt (VC:) 1 1 1 1 vokalduration 1 1 3 3 vokalduration 1g Ursprungligt söt (V:C) 1h Ursprungligt sött (VC:) 1 1 1 1 1 1 3 3 V+C V Figur 1 a-h. Antal responser som icke-ursprunglig kvantitetstyp för varje värde av vokalduration. Heldragen linje med fyllda kvadrater representerar manipulation av både vokal- och konsonantduration. Streckad linje med ofyllda kvadrater representerar manipulation av enbart vokalduration.

a Ursprungligt mat /V:C/ uppfattat som matt /VC:/ 1 1 1 1 b Ursprungligt matt /VC:/ uppfattat som mat /V:C/ 3 3 c Ursprungligt hut /V:C/ uppfattat som hutt /VC:/ d Ursprungligt hutt /VC:/ uppfattat som hut /V:C/ 1 1 1 1 3 3 e Ursprungligt tät /V:C/ uppfattat som tätt /VC:/ f Ursprungligt tätt /VC:/ uppfattat som tät /V:C/ 1 1 1 1 3 3 g Ursprungligt söt /V:C/ uppfattat som sött /VC:/ h Ursprungligt sött /VC:/ uppfattat som söt /V:C/ 1 1 1 1 3 3 V+C V Figur a-h. Lyssnarnas skattning av naturlighet (medelvärden) för testord när de uppfattats som icke-ursprunglig kvantitetstyp. Heldragen linje med fyllda kvadrater representerar stimuli med manipulation av både vokal- och konsonantduration. Streckad linje med ofyllda kvadrater representerar manipulation av enbart vokalduration. En asterisk vid värdet indikerar mindre än observationer.

1 3a Ursprungligt mat /V:C/ uppfattat som mat /V:C/ 1 1 3b Ursprungligt matt /VC:/ uppfattat som matt /VC:/ 1 3 3 3c Ursprungligt hut /V:C/ uppfattat som hut /V:C/ 3d ursprungligt hutt /VC:/ uppfattat som hutt /VC:/ 1 1 1 1 3 3 1 3e Ursprungligt tät /V:C/ uppfattat som tät /V:C/ 1 1 1 3f Ursprungligt tätt /VC:/ uppfattat som tätt /VC:/ 3 3 Ursprungligt söt /V:C/ uppfattat som söt /V:C/ 3h Ursprungligt sött /VC:/ uppfattat som sött /VC:/ 1 1 1 1 3 3 V+C V Figur 3 a-h. Lyssnarnas skattning av naturlighet (medelvärde) för testorden, då de uppfattades som ursprunglig kvantitetstyp. Heldragen linje med fyllda kvadrater representerar stimuli med manipulation av både vokal- och konsonantduration. Streckad linje med ofyllda kvadrater representerar manipulation av enbart vokalduration. En asterisk vid värdet indikerar mindre än observationer. Man kunde här efterlysa en manipulationsserie som tog med vokaldurationer på och ms, för att bättre se vad som händer inom övergångsintervallet. Diagrammet för /O/ (1g+h) kan tolkas på liknande sätt, nämligen att de flesta

lyssnare vid alla tre durationsvärden redan gått över till att uppfatta stimuli som icke ursprunglig längdtyp. Resultaten för /E/ och /O/ pekar mot att det aktuella försöket har missat kritiska områden. Ett nytt försök pågår för att kasta mer ljus över fenomenet. För orden innehållande /a/ och / / är bilden en annan. Diagrammen i figur 1ad visar åtminstone för vokalförkortningsserierna att i stort sett hela övergångsområdet finns med, alltså de durationsvärden där lyssnarna började byta uppfattning om längdtyp. De största skillnaderna mellan manipulationsserierna, för både förlängning och förkortning av vokalduration, finns i mitten av kurvan, dvs. inte där lyssnarna började ändra uppfattning om längdtyp, utan vid ett värde typiskt för icke ursprunglig längdtyp. Jämför man resultatet av all durationsförändring utan komplementär justering av konsonantlängd med all durationsförändring med komplementär justering av konsonantlängd, för endast /a/ och / / och endast de nämnda durationsvärdena 1 respektive 3 ms, är signifikansen hög (p<,1). Vi kan så här långt konstatera att durationen hos den postvokaliska konsonanten hade annan inverkan på lyssnarna efter vokalfonem som har stor spektral skillnad mellan lång och kort allofon (/a/ och / /), än efter de vokalfonem som har liten spektral skillnad mellan lång och kort allofon (/E/ och /O/). Effekten verkar tämligen enhetlig inom respektive grupp, och antyder dels att det finns ett intrikat samspel mellan duration och formantspektrum, men även att det kan finnas fler fonetiska korrelat till den fonologiska kvantiteten än de båda nämnda. En tänkbar sådan egenskap är gränsen mellan vokal och konsonant i relation till den tonala gesten. En studie av detta skulle kräva kontroll av prominensnivå hos de undersökta orden, då det kan finnas positioner där kvantitetskontrasten upprätthålls, men där ingen speciell tonal gest förekommer (Bruce 1977). Vad gäller lyssnarnas bedömning av naturligheten hos stimuli, uppvisar de inget enhetligt mönster. Då orden uppfattats som icke ursprunglig längdtyp (se figur ) kunde man förvänta sig att orden skulle låta mer naturliga ju närmre de låg typiska värden för uppfattad längdtyp, och att justering av konsonantlängden skulle förstärka naturligheten för alla stimuli uppfattade som icke ursprunglig längdtyp. Denna förväntning infrias ingenstans, men en positiv effekt av komplementär manipulation, som ökar med ökad manipulationsgrad, syns då ett ursprungligt mat uppfattats som matt (figur a). För orden innehållande /a/ och / / kunde man förutom ovannämnda förvänta en allmänt lägre skattning av naturligheten, då ursprungliga spektrala egenskaper borde uppfattas som mer främmande vid ändrad längdtyp, än för (/E/ och /O/. Detta syns i figur om man jämför gruppen a-d (medelvärde,13) med gruppen e-h (medelvärde,9). I de fall testorden uppfattats som ursprunglig längdtyp (figur 3) kunde man förvänta sig allmänt sjunkande naturlighetsbedömningar ju längre bort från ursprungliga durationsvärden vi kom. Den komplementära justeringen av

konsonantduration kunde förväntas försämra naturligheten ytterligare, då den var avsedd att passa till icke ursprunglig längdtyp. Att naturlighetsbedömningen faller med ökad manipulationsgrad syns i diagrammen 3 a, c, d och f. En orsak till att den komplementära konsonantlängden inte påverkade naturligheten i denna studie kan vara det faktum att testorden var enstaviga och uttalades isolerat. Detta kan ha försvårat både diskrimineringsuppgiften och naturlighetsbedömningen, då endast de i testorden ingående segmenten (3 per ord) fanns att relatera de undersökta segmentens durationer med. Även detta problem kan belysas bättre i det pågående försöket, som använder tvåstaviga ord i bärfras. Litteratur Behne, Dawn, M., Czigler, Peter, E. and Sullivan, Kirk, P. H. 1997: Swedish quantity and quality: A traditional issue revisited Reports from the Department of Phonetics, Umeå University, PHONUM, : 1-. Behne, Dawn, M., Czigler, Peter, E. and Sullivan, Kirk, P. H. 199: Perceived Swedish vowel quality: effects of postvocalic consonant duration International Conference on Spoken Language Processing, December 199, Sydney, NSW, Australia. 91-9. Boersma, Paul & Weenink, David, 1: Praat a system for doing phonetics by computer. http://www.fon.hum.uva.nl/praat/ Bruce, Gösta, 1977: Swedish word accents in sentence perspective. Gleerup, Lund. Eriksson, Anders, 1991: Aspects of Swedish Speech Rhythm. Department of Linguistics. University of Göteborg. Fant, Gunnar & Kruckenberg, Anita, 199: Notes on stress and word accent in Swedish STL- QPSR -3/199 Fasth, Cecilia & Kannermark, Anita, 199: Goda grunder Svenska för invandrare. Kursverksamhetens förlag, Lund. Gårding, Eva, 197: Kontrastiv prosodi. CWK Gleerups bokförlag, Lund. Hadding-Koch, Kerstin & Abramson, Arthur, 19: Duration versus spectrum in Swedish vowels: Some perceptual experiments. I Studia Linguistica 1. 9-17. Kjellin, Olle, 197: Svensk prosodi i praktiken. Hallgren & Fallgren. Slagbrand, Ylva & Thorén, Bosse, 1997: Övningar i svensk basprosodi. Semikolon, Boden. Strangert, Eva, 19: Swedish Speech Rhytm in a Cross-Language Perspective. Acta Universitatis Umensis. Umeå Thorén, Bosse, 19: Svenskans rytm. Om betonade stavelsers förlängning i två spansktalande invandrares svenska. Opublicerad C-uppsats vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. Thorén, Bosse, 19: Betoningshandboken. BT Bättre svenska, Stockholm. :a upplagan 199, Sundsvall. Thorén, Bosse, 1: Vem vinner på längden. Opublicerad D-uppsats. Institutionen för lingvistik. Umeå universitet. Thorén, Bosse, 3: Can V/C-ratio alone be sufficient for discrimination of V:C/VC: in Swedish? A perception test with manipulated durations. Phonum 9 (Department of Phonetics, Umeå University), pp 9-.