Delaktighet som en central del av fostringsgemenskapen

Delaktighet som en central del av fostringsgemenskapen - en kvalitativ studie om de professionella fostrarnas upplevelser Minna Rönnberg Examensarbete Det sociala området 2010

EXAMENSARBETE Arcada Utbildningsprogram: Det sociala området Identifikationsnummer: 2643 Författare: Rönnberg Minna Arbetets namn: Delaktighet som en central del av fostringsgemenskapen - en kvalitativ studie om de professionella fostrarnas Handledare (Arcada): upplevelser Kiukas Carina Uppdragsgivare: Avdelningen för hälsa och välfärd, Utbildningsprgrammet inom det sociala området, Nord Plus- projekt Sammandrag: Detta är ett projekterat examensarbete, som har förverkligats inom ramen för ett Nor Plus- projekt kring delaktighet i dagvården. Examensarbetet har fokus på de professionella fostrarnas upplevelser av delaktighet inom fostringsgemenskapen och på förverkligande av fostringsgemenskap i daghemmets vardag. Syftet med examensarbete är att studera på vilka sätt de professionella fostrarna förverkligar fostringsgemenskapens principer i sitt arbete, och hur fostringsgemenskap förverkligas i praktiken på daghemmet. Syftet är även att studera personalens upplevelser av fostringsgemenskap och personalens känsla av delaktighet i samband med detta. Frågeställningarna är: Hur uppfattar personalen begreppen fostringsgemenskap och delaktighet? Hur förverkligas fostringsgemenskapen i daghemmets vardag? Hur upplever personalen att samarbetet med föräldrarna fungerar? Upplever personalen att de centrala principerna för fostringsgemenskap, framför allt delaktighet, förverkligas i samarbetet med föräldrarna? Genom den kvalitativa undersökningen har jag haft som mål att lyfta fram de professionella fostrarnas upplevelser inom ämnet. Datainsamlingsmetoderna är temaintervjuer av sex respondenter samt genomgång av litteratur. Examensarbetets teoretiska utgångspunkter är starkt socialpedagogiska och utgörs av teorier kring fostringsgemenskap, delaktighet, samarbete, respekt, tillit och dialog. Resultaten visar att fostringsgemenskap förverkligas i huvudsak genom det dagliga samarbetet, diskussioner och möten med föräldrarna, egenvårdarsystemet, samt föräldrasamtal. Strävan till ett aktivt och ömsesidigt samarbete med föräldrarna lyftes fram som en viktig del av de professionellas dagliga arbete. Delaktighet och deltagande i samarbetet med föräldrarna och i fostringsgemenskapen kan avläsas av respondenternas svar. Trots att respondenterna kände sig delaktiga i samarbetet poängterades även att närheten i fostringsgemenskapen är varierande. Detta upplevdes dock vara situationsbundet och beroende på förälderns inställning. Nyckelord: Fostringsgemenskap, Delaktighet, Samarbete, Respekt, Tillit, Dialog, Nord Plus Sidantal: 73 Språk: Svenska Datum för godkännande: 30.04.2010

DEGREE THESIS Arcada Degree Programme: Social services Identification number: 2643 Author: Rönnberg Minna Title: Participation as a central part of the professional partnership - a qualitative survey of the personnel s experiences Supervisor (Arcada): Kiukas Carina Commissioned by: Department of Health and Welfare, Degree Programme in Social Services, the Nord Plus- project Abstract: This commissioned degree thesis is carried out as a part of the Nord Plus- project, a project about participation in day care. The focus in this thesis is on how the daycare personnel feel about participation in the professional partnership, and how the professional partnership is carried out in the daycare center s everyday activities. My purpose is to study how the personnel use the principles for professional partnership in their work, and how the professional partnership is carried out in the daycare. My aim is also to study the day care personnel s experiences of the professional partnership and their experiences of participation in the professional partnership. The research questions for this thesis have been: How do the personnel comprehend the terms professional partnership and participation? How is the professional partnership carried out at the daycare center? How do the daycare personnel feel that the professional partnership is working? Do the personnel feel that the key principles for professional partnership, especially participation, are carried out in cooperation with parents? My thesis is based on both analysis of literature and on theme based interviews with six professionals. The theoretical base for this thesis work is strongly affected by the social pedagogy. I have used theories about the professional partnership, participation, cooperation, respect, confidence and dialogue. The results show that the professional partnership is carried out in daily cooperation, discussions with parents and trough the primary caregiver system. The aim for an active and mutual cooperation with parents was highlighted as an important part of the personnel s everyday work. The personnel s participation and involvement in cooperation with the parents and in professional partnership could be seen in the results. Although respondents felt involved in the cooperation, the personnel also emphasized the aspect of the nearness of the professional partnership. This is however varied and dependent on the parent's attitude. Keywords: Professional partnership, Participation, Cooperation, Respect, Confidence, Dialogue, the Nord Plus- project Number of pages: 73 Language: Swedish Date of acceptance: 30.04.2010

INNEHÅLL 1 INLEDNING... 6 1.1 Syfte... 7 1.2 Frågeställningar... 8 1.3 Avgränsningar... 8 1.4 Tidigare forskning... 8 2 TEORETISKA GRUNDEN... 10 2.1 Socialpedagogik... 10 2.2 Småbarnsfostran... 12 2.3 Fostringsgemenskap... 13 2.4 Centrala begrepp inom fostringsgemenskapen... 17 2.5 Delaktighet... 20 3 METOD... 23 3.1 Kvalitativ datainsamlingsmetod... 23 3.2 Temaintervju... 24 3.3 Innehållsanalys... 25 3.4 Teman för intervju... 26 3.5 Etiska överväganden... 27 3.6 Genomförandet av den empiriska undersökningen... 29 4 RESULTATREDOVISNING... 31 4.1 De professionella fostrarnas uppfattningar om fostringsgemenskap och delaktighet. 32 4.2 Förverkligande av fostringsgemenskapens centrala principer... 34 4.3 De professionella fostrarnas upplevelser av delaktighet i samarbetet med föräldrarna..... 41 4.4 Erfarenheter av fostringsgemenskap... 47 5 ANALYS... 50 5.1 Samarbete och delaktighet som centrala delar av fostringsgemenskapen... 51 5.2 Samarbete och samtal betydelsefulla delar av fostringsgemenskapen... 53 5.3 Delaktighet som resultat av likvärdighet, samtal och samarbete... 58 5.4 Fostringsgemenskap i praktiken... 60 5.5 Sammanfattande analys och slutsatser... 62 6 AVSLUTANDE DISKUSSION... 64 6.1 Diskussion kring resultaten och reliabiliteten... 65 6.2 Diskussion kring metod och validitet... 67 6.3 Förslag till fortsatt forskning... 68

KÄLLOR... 70 BILAGA 1 BILAGA 2

1 INLEDNING Det här examensarbetet har förverkligats inom ramen för ett Nord Plus -projekt kring delaktighet i dagvården. Jag har haft glädjen att samarbeta med ett daghem i Helsingfors, vars personal har visat stort intresse för fostringsgemenskap. Jag har intervjuat de professionella fostrarna på detta specifika daghem om deras upplevelser om delaktighet inom fostringsgemenskapen samt om hur fostringsgemenskap förverkligas i daghemmets vardag. Fostringsgemenskap har blivit allt mer aktuellt i och med att planen för småbarnsfostran poängteras allt starkare inom daghemmens verksamhet. Med tanke på ämnesvalet och avgränsningen till de professionella fostrarnas upplevelser inom fostringsgemenskapen har mitt ämne en stark anknytning till arbetslivet. Den kommer även att synas i resultatredovisningen där jag presenterar mina resultat ur den empiriska undersökningen. Den starka anknytningen till arbetslivet möjliggör att min undersökning senare kan användas t.ex. som grund för utvärdering av förverkligande av fostringsgemenskap. Valet av ämnet påverkades av ämnets aktualitet, omfattning samt mitt personliga intresse för fostringsgemenskap. Planen över arbetet samt avgränsningen såg i början väldigt annorlunda ut. Småningom blev det klart för mig att personalens upplevelser inom ämnet var det som intresserade mig mest. Delaktighet, som är en viktig del av fostringsgemenskapen och socionomens kärnkunnande, var både en naturlig avgränsning och en intressant fokusering inom ämnet. Idén till att skriva om fostringsgemenskap väcktes under den tidiga idéfasen. Fostringsgemenskap är ett bekant ämne på grund av att det behandlats inom socionom utbildningen i ett tidigare skede av studierna. Fostringsgemenskapens betydelse blev synligt även under praktikperioden på daghem. Dessa förhandskunskaper ledde till att jag valde att fördjupa mig i ämnet, varpå jag formulerade min undersökningsplan. Mitt ämnes val, speciellt delaktighet, medförde möjligheten till att delta i Nord Plus- projektet, vilket ledde till att examensarbete blev projekterat. 6

Examensarbetet består av sex avsnitt. I detta inledande avsnitt presenteras arbetets syfte, frågeställningar samt avgränsning. I det andra avsnittet presenteras den teoretiska grunden för arbetet. Den teoretiska grunden har som syfte att ge en inblick i de centrala teorierna inom småbarnsfostran, fostringsgemenskapen samt fostringsgemenskapens centrala principer. Avsnittet avslutas med en redogörelse kring centrala teorier inom delaktighet. Grunden för detta arbete ligger i socialpedagogiken och därför har de mest centrala och mest betydelsefulla socialpedagogiska tankarna för detta arbete presenterats. I det tredje avsnittet presenteras forskningsmetoden, analysmetoden, de etiska övervägandena, samt genomförandet av den empiriska undersökningen. Det fjärde avsnittet utgörs av resultatredovisningen och i det femte avsnittet analyseras empirin genom att jämföra empirin med teorin. Det avslutande, sjätte, avsnittet utgörs av diskussion kring metoden, resultaten, validiteten, reliabiliteten samt generaliserbarheten. Fostringsgemenskap, delaktighet, samarbete, respekt, tillit och dialog utgör de centrala begreppen för detta examensarbete. De centrala begreppen ligger även som grund för en fungerande fostringsgemenskap och presenteras genomgående både i teorin och i empirin. I presentationen av examensarbetets teoretiska grund kommer dessa begrepp att definieras närmare. 1.1 Syfte Syftet med mitt examensarbete är att studera på vilka sätt de professionella fostrarna förverkligar fostringsgemenskapens principer i sitt arbete och hur fostringsgemenskap förverkligas i praktiken på daghemmet. Mitt syfte är även att studera personalens upplevelser av fostringsgemenskap och personalens känsla för delaktighet i samband med detta. Genom dessa två närmelsesätt, kan jag först ta fasta på hur fostringsgemenskap förverkligas i praktiken och sedan gå in på personalens upplevelser av fostringsgemenskap. Fostringsgemenskap skall förstås så att båda parterna har känsla av delaktighet. 7

1.2 Frågeställningar Hur uppfattar personalen begreppen fostringsgemenskap och delaktighet? Hur förverkligas fostringsgemenskapen i daghemmets vardag? Hur upplever personalen att samarbetet med föräldrarna fungerar? Upplever personalen att de centrala principerna för fostringsgemenskap, framför allt delaktighet, förverkligas i samarbetet med föräldrarna? Dessa fyra frågeställningar kommer att besvaras i resultatredovisningen av den empiriska undersökningen. Empirin i sin tur kommer att förklaras genom teorin i analysen. Teman för intervjuerna har jag formulerat ur dessa fyra frågeställningar. 1.3 Avgränsningar Jag valde att avgränsa ämnet till förverkligande av fostringsgemenskap samt personalens upplevelser av delaktighet inom fostringsgemenskapen. Min ursprungliga tanke var att studera både de professionella fostrarnas och föräldrarnas upplevelser, men jag valde senare att koncentrera mig endast på de professionellas upplevelser. Denna avgränsning blev naturlig i och med att mitt intresse för professionellas synpunkter växte. Avgränsningen påverkades också av min önskan att få en så djupgående förståelse som möjligt inom det området. Delaktighet som ämne utgjorde både en intressant fokusering men också en naturlig avgränsning inom ämnet 1.4 Tidigare forskning I detta avsnitt har jag som syfte att lyfta fram några aktuella forskningar inom ämnet. Jag har valt att presentera dessa specifika forskningar på grund den nära kopplingen till mitt ämne. I den teoretiska redovisningen kommer jag att hänvisa till dessa forskningar. Som ett exempel på tidigare forskning inom ämnet har jag valt att kort presentera delar av boken Kasvatusvuorovaikutus av Karila et al. (2006). Bokens artiklar baserar sig på 8

författarnas undersökningar. I boken behandlas interaktionens betydelse i samarbetet mellan föräldrarna och de professionella fostrarna. Interaktionen och dess betydelse presenteras ur fler infallsvinklar, bland annat som en interaktionen mellan fostrare och barn, samt barns interaktion med varandra. I examensarbetet har jag utgått från delen Vanhemmat ja kasvatuksen ammattilaiset där fokusen ligger på interaktionen mellan de professionella fostrarna och föräldrarna. I min teoretiska redovisning (avsnitt 2.3 och 2.4) har jag till stor del använt mig av Kirsti Karilas artikel Kasvatuskumppanuus vuorovaikutussuhteena, och av artikeln Kulttuuriset kehykset kasvatusvuorovaikutuksessa av Maarit Alasuutari. Båda artiklarna är publicerade under delen Vanhemmat ja kasvatuksen ammattilaiset. I artikeln Kasvatuskumppanuus vuorovaikutussuhteena diskuterar Karila interaktionens betydelse ur både de professionella fostrarnas och ur föräldrarnas synvinkel. Karila lyfter fram fostringsgemenskapens bildning och utveckling, samt utvecklingen av tillit i samband med fostringsgemenskapen. I slutet av artikeln diskuterar författaren möjligheterna till utveckling inom interaktionen mellan föräldrarna och de professionella fostrarna i daghemmets vardag. I artikeln Kulttuuriset kehykset kasvatusvuorovaikutuksessa av Maarit Alasuutari har jag läst om den ömsesidiga förståelsens och om den likvärdiga interaktionens betydelse i föräldrarnas och de professionella fostrarnas gemensamma uppfostringsuppdrag. Som ett annat exempel av tidigare forskning har jag valt att lyfta fram Kirsti Karilas artikel Vanhempien ja päivähoidon henkilöstön keskustelut kasvatuskumppanuuden areenoina. Artikeln har publicerats i Kasvatus 4/2005. I artikeln presenteras Karilas undersökning om föräldrasamtalens betydelse för utvecklandet av fostringsgemenskapen mellan föräldrar och de professionella. Karilas undersökning grundar sig på analyser av inspelade fostringsdiskussioner som förverkligats mellan föräldrar och professionella fostrare. Karilas resultat visar, att diskussionerna i stort sett leds av de professionella fostrarna och styrs av de teman som de professionella utgår ifrån. Karila poängterar behovet av att utveckla diskussionsförfarandet, så att föräldrarnas delaktighet skall möjliggöras, och för att föräldrarna skall få sina röster hörda i diskussionerna. Denna artikel har även fungerat som källa i avsnitt 2.3 där jag redogjort för den centrala teorin inom ämnet. 9

2 TEORETISKA GRUNDEN I detta avsnitt kommer jag att redogöra för den teori som utgör den teoretiska grunden för examensarbetet. Jag kommer att redogöra för den centrala teorin inom begreppen småbarnsfostran och fostringsgemenskap, samt de centrala principerna inom fostringsgemenskapen. Mitt arbete har en socialpedagogisk utgångspunkt och därför kommer jag att kort definiera begreppet socialpedagogik, samt förklara sambandet mellan socialpedagogiken, småbarnsfostran och fostringsgemenskapen. Den teori som presenteras i detta avsnitt både förklarar ämnet och erbjuder läsaren förhandskunskaper. Teorin har som syfte att fungera som en teoretisk grund för min empiriska undersökning, och kommer senare att ligga som grund för analysen av den empiriska undersökningen. Begreppen som kommer att presenteras under detta avsnitt hör alla starkt ihop med varandra. Jag har dock valt att hålla mig till skilda rubriker för klarhetens skull. Socialpedagogiken kan anses vara den grundläggande teoretiska referensramen och en av utgångspunkterna för detta arbete. Småbarnsfostran och fostringsgemenskapen innehåller även starkt socialpedagogiska tankar och arbetsätt. Fostringsgemenskapen har sin utgångspunkt i planen för småbarnsfostran och har som centrala principer tillit, respekt, dialog och erfarenheten av att bli hörd. Delaktighet, som även är en viktig del av fostringsgemenskapen, utgör den sista delen av den teoretiska redogörelsen. Delaktighet är en central del av fostringsgemenskapen och skall ses som en möjlighet för båda parterna att ha en känsla av delaktighet. 2.1 Socialpedagogik Socialpedagogiken utvecklades på 1800-talet i Tyskland av bland annat filosofen Paul Natorp. Natorp betonade då att allt lärande och all kunskap har en social sida. Socialpedagogiken bör alltså ses som en social pedagogik. (Gustavsson 2008 s.9) Det social- 10

pedagogiska tankesättet utgörs av en helhetssyn på människan med fokus på individens helhetssituation. (Madsen 2001 s.16, Eriksson & Markström 2000 s.76) Socialpedagogiken kan ses som en speciell pedagogisk metod där man inte bara fokuserar på att arbeta med individen, utan även involverar individens omgivning i arbetet. (Madsen 2001 s.18) Man kan säga att socialpedagogiken har en tredubbel inriktning som sitt grundval; socialpedagogiken inriktar sig på människan, sociala och kulturella betingelser, samt samspelet mellan människan och dennes sociala omvärld. (Madsen 2006 s.12) Enligt Eriksson & Markström (2000 s.74-75) handlar det socialpedagogiska uppdraget om att stödja, stimulera och mobilisera människor. Författarna beskriver socialpedagogiken som ett alternativ till tanken om att ändra eller korrigera ett icke önskvärt beteende. Den socialpedagogiska strävan är att åter socialisera en person som fallit ur ledet av en eller en annan orsak. Ett centralt mål inom socialpedagogiken är att lära människor att hjälpa sig själva och att få människorna att inse sina egna resurser, även uppmuntran och aktivering är centrala mål för socialpedagogiken (Hämäläinen & Kurki 1997 s.18-19). Kurki (2001) beskriver socialpedagogiken i första hand som ett redskap för tänkandet. Författaren menar att socialpedagogiken är starkt tillämpande och funktionellt till sin natur. Socialpedagogiken definieras som en pedagogik vars tyngdpunkt ligger på att stöda barndomstidens och ungdomstidens välmående, samt som ett stöd för socialisationsprocessen. Författaren menar att socialpedagogisk verksamhet kräver äkta växelverkan, som i sin tur bygger på gemenskap. (Kruki 2001 s.117-118,128) Kurki (2001) förklarar uppfostrans natur som ett resultat av en interaktionsprocess. Författaren betonar dialogens betydelse inom fostran och definierar dialogen som grunden för utvecklandet av äkta relationer. Kurki menar att dialog, solidaritet, öppenhet, förnyande, integration och stabilitet kännetecknar relationer mellan individerna i ett samfund. Trots att Kurki talar om förhållanden mellan individer i ett samfund kan direkta paralleller dras till fostringsgemenskapen. Enligt Kurki bör den socialpedagogiska relationen mellan föräldern och den professionella fostraren alltid genomsyras av äkta dialog. Den professionella fostraren bör inte ha en överlägsen position till föräldern. Kurki lyfter fram den pedagogiska relationens kvalitet som den centrala frågan inom den socialpedagogiska småbarnsfostran. (Kurki 2001 s.120, 123, 131,133) 11

2.2 Småbarnsfostran Grunderna för planen för småbarnsfostran styr småbarnsfostrans innehåll och kvalitet på nationell nivå och kommunernas uppläggning av småbarnsfostran. Kommunernas riktlinjer och strategier inom småbarnsfostran innehåller information över de centrala principerna för hur kommunen lagt upp småbarnsfostran. I dessa riktlinjer och strategier ingår även de tyngdpunktsområden som kommunen satsar på, samt det servicesystem som småbarnsfostran bygger på. Grunderna för småbarnsfostran görs upp av kommunerna, där småbarnsfostran på nationell nivå ligger som bas. I enheternas egen, mer detaljerade plan, för småbarnsfostran anges bland annat enhetens speciella drag och tyngdpunkter, utgångspunkter för fostran, vården och undervisningen, samt förverkligande av dessa på enheten. (Stakes 2005 s.11) För varje barn görs skilt en individuell plan för småbarnsfostran. Planen görs i samarbete mellan föräldrarna och de professionella på daghemmet. (Hujala et al. 2007 s.72-73, Stakes 2005 s.14) Syftet med småbarnsfostran är att gynna barnets välbefinnande. Ett välmående barn har bästa möjliga förutsättningar för att växa, lära sig och utvecklas. Ett välmående barn är intresserad av sin omgivning, leker, umgås med andra barn och vuxna, ger sig in på olika aktiviteter, är trygg och lugn. I samband med barnets välbefinnande bör element som barnets hälsa och funktionsförmåga, grundläggande behov, samt respekt och uppmärksamhet lyftas fram. Genom att barnet respekteras och uppmärksammas främjas en sund självkänsla hos barnet. Även barnets sociala färdigheter utvecklas via självkänslan och barnets förmåga att ge sig in på nya aktiviteter. Varaktiga och trygga förhållanden är av stor betydelse för barnets välbefinnande. Genom sina relationer till föräldrarna, fostrare och andra barn upplever barnet tillhörighet. (Stakes 2005 s.19) Småbarnsfostran kan definieras som växelverkan mellan barn och vuxna i barnets aktiva livsmiljöer. Småbarnsfostran främjar balanserad utveckling, tillväxt och inlärning hos barnet. För att kunna skapa en meningsfull helhet för barnet krävs nära samarbete mellan föräldrar och professionella fostrare. Samarbetet kallas även fostringsgemenskap. (Stakes 2005 s.16) Inom småbarnsfostran ses barnet och hela dennes familj som kunder för dagvården. Det är till barnets bästa att barnet har möjlighet till att växa och lära sig i en miljö där föräldrarna känner sitt fostringsuppdrag och där de professionella fostrarna 12

stöder denna uppfostran genom sitt samarbete. Både föräldrarna och de professionella fostrarna har värdefull kunskap om barnet, och denna kunskap skall fungera som botten för de gemensamma målen och sätten för fostran. (Järvinen et al. 2009 s.118) 2.3 Fostringsgemenskap Trots att fostringsgemenskap som begrepp är relativt ungt har betydelsen av samarbetet mellan föräldrarna och daghemmet betonats redan tidigare. Detta samarbete har betonats av bland annat Gunilla Ladberg i boken Daghem och föräldrar år 1989. Ladberg lyfte bland annat fram betydelsen av föräldrarnas och de professionellas kommunikation och menade att en fungerande kommunikation mellan de vuxna har betydelse för förståelsen av barnets upplevelser, samt föra samman barnets två olika uppväxtmiljöer. Ladberg betonar ärlighet, feedback och öppen interaktion samt uppskattning i samarbetet. Ladberg tar fasta på ämnen som daglig kontakt, föräldrasamtal, samtal om barnets vardag samt betydelsen av olika tillställningar. Ur dessa små utvalda bitar kan man dra direkta paralleller till dagens fostringsgemenskap. (Ladberg 1989 s.11, 42-43, 68-70, 80) Fostringsgemenskap grundar sig på ömsesidig respekt och samarbetsvilja. Tillit och öppen interaktion utgör grunden för en väl fungerande fostringsgemenskap. Med fostringsgemenskap inom småbarnsfostran avser man föräldrars och den professionella fostrarens gemensamma, medvetna, engagemang i och stöd för barnets fostran, uppväxt, utveckling och inlärning. För att detta skall förverkligas förutsätts dialog, ömsesidig tilllit, jämlikhet och respekt. (Karila 2006 s.93, Järvinen et al.2009 s.118) Det är viktigt att minnas att fostringsgemenskapen grundar sig på växelverkan och på en gemensam förståelse i olika situationer (Varttua 2006 a). Inom fostringsgemenskapen strävar man efter att hämta hemmet och daghemmet möjligast nära varandra. Fostringsgemenskap bör ses som ett uppfostringsuppdrag, som delar sig mellan föräldrarna och de professionella på daghemmet. (Karila 2006 s.106, Varttua 2006 b) Utgångspunkten är att personalen på daghemmet ansvarar över barnets fostran och vård på daghemmet och föräldrarna bär ansvaret utanför daghemmet. Det är viktigt att föräldrarna känner att deras barn är trygga och i bra vård på daghemmet, detta kan 13

behållas genom att berätta för föräldern om barnets dag på daghemmet. Föräldern kan på så sätt indirekt delta i de händelser denne gått miste om under dagen. (Alasuutari 2006 s.85, Varttua 2006 b) En fungerande interaktion ger utrymme för både de professionellas och föräldrarnas synpunkter på barnets utveckling och fostran, samt stöder båda parterna i barnets fostran och skötsel (Karila 2006 s.91). Interaktionen mellan föräldrar och professionella fostrare är av stor betydelse för barnets utveckling. Interaktionen och samarbetet fungerar som en närmande länk mellan hemmet och daghemmet med syftet att bygga upp en sammanhängande omgivning för barnet, där barnet har möjlighet att utvecklas. (Huhtanen 2004 s.192, Karila 2005 s.285, Karila 2006 s.91, Pramling Samuelsson & Sheridan 1999 s.134, Varttua 2006 b) Tanken är att de två miljöerna skall stärka barnet både fysiskt, psykiskt och socialt (Varttua 2006 b). Fostringsgemenskap skall ses som en möjlighet att utföra småbarnsfostran med hög kvalitet. Inom fostringsgemenskapen spelar de olika miljöernas samarbete stor roll. För att man skall kunna tala om gemenskap mellan föräldrar och de professionella fostrarna krävs samförstånd, information och gemensamma beslut inom fostran och dess mål. Fostringsgemenskap är mer än bara samarbete. (Järvinen et al. 2009 s.118) Enligt Hujala et al. (2007 s.24) påverkas barnets fostran och utveckling av föräldrarnas och de professionella fostrarnas samarbete samt förståelse av det gemensamma uppdraget. Kvaliteten på relationen mellan de olika sociala miljöernas representanter har en direkt påverkan på barnets utveckling, en bra relation garanterar barnet kontinuitet i vardagen. (Hujala et.al 2007 s.24) Utgångspunkten för fostringsgemenskapen ligger i barnets behov, vilket betyder att fostran styrs av det som gagnar barnet. Ett av syften med fostringsgemenskapen är att förena de kunskaper och de erfarenheter som både föräldrarna och de professionella har. Genom att förena föräldrarnas och de professionellas kunskaper om barnet skapar man de bästa möjliga förutsättningarna för att trygga barnets välbefinnande. (Stakes, 2005 s.36, Varttua 2007) Pramling Samuelsson & Sheridan (1999 s.134) talar om att det är föräldrarnas ansvar i huvudsak att fostra sina barn, men att daghemmet skall vara till stöd för föräldrarnas fostran av barnet och barnets utveckling. Författarna menar att 14

daghemmet har en kompletterande funktion till hemmet. I Lagen om barndagvård (19.1.1973/36) i 1 kap. 2 a stadgas om daghemmets stödjande och kompletterande roll till hemmet. Både de professionella fostrarna och föräldrarna spelar en viktig roll i fostringsgemenskapen. I denna gemenskap är föräldrarna och de professionella fostrarna likvärdiga och värdefulla, eftersom båda parterna bär på specifik och värdefull kännedom om barnet, trots att grunden för kunnande är olika. (Alasuutari 2006 s.84, Hujala et al.2007. s.65, Karila 2006 s.93, Varttua 2006 a) Föräldrarna bär både ansvaret över och har i första hand rättigheten att fostra sina barn. Utgångspunkten är att föräldrarna känner barnet bäst. De professionella i sin tur stödjer sig på sitt yrkesmässiga kunnande. (Hujala et al.2007 s.67, 117, Stakes 2005 s.36, Varttua 2007) Det ligger på de professionellas ansvar att hämta fostringsgemenskapen till familjenivån, och på samma gång till småbarnsfostran (Stakes 2005 s.36). Fostringsgemenskapen påbörjas redan under den första dagen då ett barn kommer till daghemmet och fördjupas i framtiden genom de professionellas och föräldrarnas dagliga möten. Ett av syften för fostringsgemenskapen är att utveckla former och mönster för samarbete med föräldrarna. Ett exempel på detta är fostringsdiskussioner som ordnas tillsammans med föräldrarna. (Stakes 2005 s.36, Varttua 2007) Till den professionellas uppgifter hör att föra vidare information om barnet till föräldern på ett respektfullt sätt i vardagliga möten. Genom att förmedla information till och diskutera med föräldern på ett respektfullt sätt försäkrar den professionella att förälderns tankar och lösningsförslag blir hörda. Utgående ifrån förälderns och den professionellas människosyn och syn på barnet utvecklas en gemensam förståelse för uppfostran, målsättningar, vården och metoder. (Varttua 2006 a) Fostringsdiskussioner kan ses som en förutsättning för uppkomsten av fostringsgemenskap (Karila 2005 s.286). Fostringsdiskussioner är en viktig del av samarbetet. Fostingsdiskussioner är möten mellan föräldrar och personal, där barnet är i fokus. Syftet är att utveckla en gemensam linje för att på bästa möjliga sätt stöda barnets utveckling och lärande. Även om samverkan inte skulle nås med alla föräldrar, skall den professionella 15

inte känna sig misslyckad, alla föräldrars livssituation ger inte möjlighet till att delta i alla daghemmets verksamheter. (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999 s.135-136) I fostringsdiskussioner finns det utrymme för vidare utveckling och möjligheter för att nå ett djup inom fostringsgemenskapen (Karila 2006 s.107). Enligt Pramling Samuelsson & Sheridan (1999 s.135-136) sker utbyte av information mellan föräldrarna och personalen i de dagliga mötena och i den dagliga samvaron. Den dagliga samvaron spelar ofta en viktigare roll i samarbetet mellan föräldrarna och personalen, än vad strukturerade möten gör. De dagliga mötena och samtalen, ger utrymme för ömsesidighet, delaktighet och utrymme för att förtroende skall kunna utvecklas. Grunden för ett varaktigt samarbete ligger i ömsesidig respekt och i en god, respektfull, relation. Karila (2005 s.288) i sin tur menar, att de dagliga mötena sällan ger möjlighet till djupa diskussioner om barnet, och därför poängterar hon betydelsen av fostringsgdiskussioner. Karila menar, att diskussionerna i de dagliga mötena ofta begränsas av oroliga situationer, barns eller andra föräldrars närvaro samt ytliga informationsbyten i form av diskussion kring barnets vardag på daghemmet. Den professionellas kunnande spelar en viktig roll inom fostringsgemenskapen. Den professionellas sätt att hämta fram sina kunskaper, sin vetskap och sina förmågor till både föräldern och barnet spelar en stor roll. Den professionella fostraren har även en viktig roll i samspelet med föräldrarna. Det är viktigt att föräldern blir hörd och att förälderns speciella och värdefulla kunskap om barnet tas emot, diskuteras och värderas i samspelet med den professionella. (Varttua 2006 a) Ett viktigt syfte med fostringsgemenskap är att kunna i ett så tidigt skede som möjligt känna igen eventuella situationer där ett barn kunde behöva speciellt stöd i sin fostran, utveckling och inlärning. I ett sådant fall skall de professionella och föräldrarna tillsammans skapa en strategi för att på bästa möjliga sätt stöda barnet. (Huhtanen 2004 s.196, 204, Stakes 2005 s.36) Det är viktigt att den (fostrings) gemenskap som utvecklats mellan föräldrarna och de professionella också kan tillämpas i problemsituationer (Stakes 2005 s.36). 16

Det är viktigt för föräldern att få uttrycka sina tankar om barnet, eftersom föräldern känner barnet bäst. Det är speciellt viktigt att den professionella fostraren lyssnar på vad föräldern har att säga, och tillämpar förälderns tankar i daghemmets vardag. Genom att en kontinuerlig och respektfull dialog utvecklas mellan de professionella och föräldern blir det möjligt att ta till tals både vardagliga men också problematiska situationer. (Varttua 2006 b) Fostringsgemenskap förutsätter en fungerande, ständig och bunden interaktion mellan de professionella fostrarna och föräldrarna. Erfarenheten av att bli hörd och ömsesidig respekt ses som grundläggande element för att en ömsesidig förståelse skall uppnås. (Karila 2006 s.94) Det är viktigt att den professionella fostraren reflekterar över sina individuella handlanden och sin insats i större sammanhang (Varttua 2006 a). 2.4 Centrala begrepp inom fostringsgemenskapen Tillit har sin grund i principerna för hörandet och respekt. För att ett tillitsfullt förhållande mellan föräldrarna och de professionella skall kunna utvecklas krävs tid, möten och dialog. Denna tid varierar från person till person. Tilliten formar sig genom möten, positiva erfarenheter av samarbete och genom att arbetssätt blir bekanta. De professionellas och barnets förhållande har betydelse för de flesta föräldrars tillit mot de professionella. De professionellas sensitiva förhållningssätt till barnet är grunden för föräldrarnas tillit och säkerhetskänsla över barnets goda vård. De professionellas sätt att förmedla sin kunskap, sina tankar och känslor om barnet till föräldrarna har betydelse för tillitens utveckling. (Alasuutari 2006 s.85, Karila 2006 s. 99, 104, 101, Kaskela & Kekkonen 2007 s.36) Tillit bygger på föräldrarnas möjlighet att påverka i barnets vård, fostran och lärande. Ju mer man inom dagvården kan lyssna på och ta i hänsyn föräldrarnas tankar, önskemål och uppfattningar om fostran, desto mer känner föräldrarna sig delaktiga i barnets uppväxt och utveckling. En daglig dialog mellan fostraren och föräldrarna, över ärenden som berör barnet, utgör grunden för tillit och ger möjlighet till en gemensam förståelse över barnet. Ett av de centrala målen för fostringsgemenskap är att kunna skapa en tilllitsfull atmosfär för all typ av dialog som förs mellan fostraren och föräldrarna. (Kaskela 17

& Kekkonen 2007 s.36) Genom att bli hörd i dagliga möten och situationer vågar föräldern gå in i en delaktig gemenskap (Karila 2006 s.99). Enligt Kaskela & Kekkonen (2007 s.38) grundar sig dialog på kunskapen om att kunna lyssna på den andra. En riktig dialog kan födas endast i en jämlik och hörande relation. Dialogen har utrymme för alla parternas tankar och åsikter där ingendera parters kunskaper eller åsikter ges ett högre värde. Utöver principerna för hörandet och respekt bör dialogen rymma olika åsikter, öppenhet och ärlighet. Dialog är en form av diskussion där det finns ett centrum och där parterna inte väljer sidor. Dialogen utgörs av parternas förmåga att fungera, tala och tänka tillsammans. (Kaskela & Kekkonen 2007 s.38) Enligt Järvinen et al. (2009 s.119) bygger fostringsgemenskap på dialog dvs. jämlik interaktion. Dialogen består av aktiv, bunden, ömsesidig, respektfull, öppen och uppriktig kommunikation som sker mellan två eller flera deltagare. Som bäst ger dialogen utrymme för inlärning och ändringar i både attityder och åsikter. En lyckad dialog kräver tillit och strävan till samförstånd. Dialog ger utrymme för att möta meningsskiljaktigheter och möjlighet till att undersöka motpartens synsätt. Dialogen består av många element (tal, språk, gester, miner, tonfall, beröring och budskap från omgivningen). Dialogen skall alltid vara rättvis, öppen, ärlig, pålitlig och uppriktig. Dialogen kräver även aktivt och lugnt deltagande. (Järvinen et al. 2009 s.119) Respekt grundar sig på att en individ både värderas och accepteras av en annan individ utan villkor. En respektfull attityd har grunden i respektfulla tankar, vilka i sin tur leder till respektfullt beteende. Öppenhet och ett positivt förhållningssätt leder till att individen får en känsla av att vara respekterad och värderad. Brist på respekt kan yttra sig som handlingar eller i diskussion. (Kaskela & Kekkonen 2007 s.34) Dagvården grundar sig på samarbete mellan de professionella och föräldrarna. Detta samarbete skall grunda sig på en fungerande och respektfull interaktion som grundar sig på viljan att förstå den andra och på bra kommunikationsförmåga. (Hujala et al. 2007 s.116, Karila 2006 s.96) Eftersom god interaktionsförmåga ofta kräver övning och självkännedom är det viktigt att den professionella med jämna mellanrum stannar upp och reflekterar över sina egna handlingar. Reflektionerna över det egna arbetet, och kri- 18

tisk granskning av de egna handlingsmodellerna kan ses som en del av den professionella utvecklingen. (Karila 2006 s.96) Målet med samarbetet mellan föräldrarna och daghemmet är att nå en likhet mellan hemmets och daghemmets fostringsmetoder. För att kunna göra detta möjligt bör parterna veta vad den andra tänker, önskar och förväntar sig. Till detta behövs en öppen, ärlig, respektfull och konfidentiell kommunikation. I en fungerande och respektfull interaktion kan även svåra ärenden tas till tals på ett professionellt men klart sätt. (Järvinen et al. 2009 s.164) Tillfällen för respektfullt bemötande finns i vardagen. Tillfällen som dagliga diskussioner, familjediskussioner, föräldramöten, gemensamma utfärder och fester, olika evenemang och föräldraföreningsverksamhet är naturliga tillfällen för ett respektfullt bemötande. Interaktionen kan stödas via bl.a. månadsbrev, resehäften, och andra skriftliga meddelanden. För att föräldrarna skall kunna bli respektfullt bemötta bör den professionella fostraren visa intresse i att lyssna, stöda, handleda och ge råd. Den professionella fostraren bör även ha möjlighet att erbjuda samarbete på ett respektfullt sätt, som en jämlik samarbetspartner. (Järvinen et al. 2009 s.164) I diskussioner föräldrar och de professionella fostrarna emellan, i samband med den individuella planen för småbarnsfostran, finns utrymme och möjlighet för att både stärka och utveckla känslan av gemenskap (Karila 2006 s.104). Genom att lyssna kan man lära sig respektera, förstå och acceptera en annan människa. Respekt lättar uppkomsten av interaktion. I en respektfull interaktion kan man ta upp saker till tals utan att behöva dölja eller låtsas. Genom att diskutera öppet och ärligt, visar man den andra respekt. (Kaskela & Kekkonen 2007 s.34) Att både lyssna och att bli hörd är centrala delar av en dialog. Att kunna lyssna på den andra är inte bara en talang, utan också en relation till den andra människan. I en hörande relation lyssnar man på den andra människans tankar och tal. Det handlar om att den andra lyssnar med inlevelse och fokus, och är närvarande i stunden. Detta upplevs av den andra parten som äkta intresse, empati och ärlighet. (Kaskela & Kekkonen 2007 s.32) 19

För att hörandet skall lyckas, måste stämningen vara trygg och positiv. Kritik, föreläsning, anklagelse, antaganden eller predikan får inte uppstå. Ansvaret för att skapa en trygg och positiv stämning ligger hos lyssnaren. Denne måste både kunna och våga ta emot det som sägs och klara av att hantera sina egna känslor, för att undvika konfliktsituationer. Att bli hörd är alltid en enande erfarenhet, och därför också en central princip inom fostringsgemenskapen. (Kaskela & Kekkonen 2007 s.32) 2.5 Delaktighet I detta avsnitt kommer jag att presentera teorier kring begreppet delaktighet. Delaktighet som begrepp har en stark koppling till handikappområdet, vilket har påverkat och avgränsat mitt val av teorier inom ämnet. Jag har även gjort ett medvetet val i att endast nämna kort de två övergripande internationella dokumenten om delaktighet, även om de är av stor betydelse i definierandet av delaktighet. Man kan närma sig delaktighetsbegreppet på många olika sätt. I Svenska Akademins ordlista (2006 s.139) definieras delaktighet som att ha del i något. Enligt Molin (2004 s.61) kan delaktighet definieras som en egenskap hos en individ samt som ett resultat av en samspelsprocess. Delaktighet kan även förklaras som aktiv medverkan och medansvar. I denna definition ligger tyngden på medverkan, vilket i detta sammanhang betyder att delaktighet förutsätter en interaktion mellan minst två olika individer. Genom att definiera delaktighet som ett samspel mellan individen och dennes sociala och fysiska omgivning får man en mer heltäckande definition på begreppet (Molin 2004 s.79). Delaktighet kan även definieras som en känsla av samhörighet och som gemensamt ansvar över något (Mallander & Tideman 2004 s.11). Delaktighet innehåller både aktiva och passiva dimensioner. Delaktighet kan vara både ett aktivt deltagande i något, men också ett passivt besittande av något, till exempel kunskap. (Molin 2004 s.74) Trondman (2003) beskriver en individs känsla av delaktighet som en känsla av att vara en del av en akt. Trondman fortsätter med att förklara att det inte kan finnas förutsättningar för delaktighet utan tillhörighet, och därför måste man enligt honom höra till för att bli till. Författaren lyfter fram förhållandet mellan delaktighet, tillhörighet och infly- 20

tande genom att hävda att genom samma metod som man strävar till att skapa delaktighet måste man kunna skapa förutsättningar för både tillhörighet och inflytande, eftersom delaktighet till stor utsträckning handlar om tillhörighet och inflytande. Författaren definierar delaktighet även som möjligheter att själv påverka sina villkor och sin situation i sin vardag. (Trondman 2003 s. s.92, 117, 151, 167, 183) Gustavsson (2008 s.24-25) definierar delaktigheten som den begreppsliga motbilden till utanförskap. Författaren menar att delaktighet, som många andra nya begrepp, vuxit fram i och med att nya sociala problem har konstruerats i vårt samhälle (Gustavsson 2008 s.24-25). Delaktighet definieras i två övergripande internationella dokument. Dessa dokument är FN:s standardregler och Världshälsoorganisationens (WHO) klassifikationssystem ICF. I ICF definieras delaktighet som "En individs engagemang i livssituationer i förhållande till hälsoförhållanden, kroppsfunktioner, och kroppens struktur, aktiviteter och faktorer i omgivningen". I denna definition definieras delaktighet utgående ifrån individens och engagemang i livssituationer. Med engagemang menas, enligt ICF:s definition, deltagande eller förmågan att ta del av något, att vara inkluderad, accepterad, upptagen inom ett livsområde och att ha tillgång till fodrade resurser. ICF:s definition innehåller även aspekten av den subjektiva erfarenheten av engagemang. (Molin 2004 s.65-66) I FN:s standardregler definieras delaktighet och jämlikhet som mänskliga rättigheter. Den övergripande tanken i FN:s standardregler är att delaktighet för människor med funktionshinder bäst kan nås genom att göra olika miljöer tillgängliga. I denna tanke ingår ett starkt medborgarperspektiv. (Molin 2004 s.66) Molin (2004 s.77-78) talar om interna och externa förutsättningar för delaktighet. Molin beskriver de interna förutsättningarna som individuella faktorers påverkan på individens kapacitet, samt vilja att delta i något. Interna förutsättningar rör sig på mikro nivån och förutsätter handling från individens sida. Med de externa förutsättningarna för delaktighet menar Molin faktorer som påverkar en individs möjligheter att delta. Dessa förutsättningar rör sig på meso- och makronivå och kräver handlingar från både individen och omgivningen. (Molin 2004 s.77-78) 21

Både engagemang och aktivitet spelar viktiga roller inom delaktighetsbegreppet. Molin menar att i många fall av engagemang, behöver individen inte direkt vara aktiv i en handling. Exempelvis kan en individ ha tillgång till resurser, känna sig accepterad och ta del av något utan att egentligen behöva vara engagerad eller aktiv i situationen. Individen kan vara aktiv i en handling på ett sätt som inte går att märka utåt, som ett exempel på detta kunde vara tankeverksamhet. Med detta avses att även om en människa inte gör en synligt aktiv handling kan människan ändå vara engagerad i situationen. (Molin 2004 s.68, 77) Molin (2004 s.68) definierar aktivitet som genomförande av en uppgift eller en handling. Denna aktivitet kan utföras med olika grad av engagemang. I detta sammanhang handlar engagemang om hur människan utför aktiviteten och på vilket sätt genomförandet av aktiviteten kan kännetecknas. (Molin 2004 s.68) Enligt Molin (2004 s.69) behöver delaktighet inte alltid innefatta en direkt handling. Molin menar att individen kan känna sig delaktig i ett sammanhang utan att direkt vara engagerad eller aktiv i situationen. Även omgivningen kan uppleva individen delaktig utan att individen är direkt engagerad eller aktiv i situationen. (Molin 2004 s.69) Molin (2004) delar in tillhörigheten i formell och informell tillhörighet. Formell tillhörighet kan anses vara den grundläggande formen av delaktighet. Den formella tillhörigheten avgränsas till ett specifikt tillfälle och för en viss tid. Den formella tillhörigheten innehåller alltid en aspekt av deltagande. Molin förklarar begreppet deltagande utgående ifrån att delaktighet ofta definieras som aktivt deltagande i samhällslivet, enligt Molin betyder detta att deltagandet representerar den formella tillhörigheten och deltagande i en aktivitet. Utgående ifrån denna definition på delaktighet drar Molin slutsatsen att deltagande utgör en slags minimal delaktighet. (Molin 2004 s.69-71) Enligt Molin (2004 s.70-71) säger den formella tillhörigheten ingenting om huruvida individen är accepterad i ett sammanhang. Den informella tillhörigheten innehåller en subjektiv upplevelse av tillhörighet till ett sammanhang eller en känsla av att vara accepterad. Den informella tillskrivs dagligen i det vardagliga samspelet med andra indi- 22

vider. Den informella delaktigheten handlar om delaktighet mellan individer på samma nivå, alltså delaktighet mellan likar. (Molin 2004 s.70-71) Med maximal delaktighet menas graden av samspel mellan en individ och dennes omgivning. Detta samspel bör kännetecknas av accepterande och ömsesidighet. Även en känsla av tillhörighet bör ingå för att kriterierna för maximal delaktighet skall kunna uppfyllas. Interaktion spelar en stor roll då man talar om maximal delaktighet. Med interaktion menas i detta fall en social interaktion, ett socialt sammanhang, som genomsyras av ömsesidighet. Denna ömsesidighet förutsätter handlingar från både individen själv och dennes sociala omgivning. Med detta menas att även om en människa deltar i en aktivitet eller en situation, men utan samspel med sin omgivning uppfylls kriterierna endast för minimal delaktighet. Deltagande är en nödvändig del av delaktighet, men räcker inte ensam till att maximal delaktighet skall nås. (Molin 2004 s.74-75) 3 METOD I detta avsnitt kommer jag att kort redogöra för min datainsamlingsmetod och beskriva kort analysmetoden jag kommer att använda. Den första delen består av teori kring den kvalitativa datainsamlingsmetoden, i det andra avsnittet presenteras temaintervjun som metod, därefter redogör jag kort för innehållsanalysen och till sist kommer jag att presentera teman för intervjuerna. 3.1 Kvalitativ datainsamlingsmetod Syftet med kvalitativa studier är att få en förståelse för olika faktorer och individers upplevelser (Holme & Solvang 1997 s.94, Jacobsen 2007 s.47, Larsson 2005 s.92). I kvalitativa studier strävar man till att ge en så bred bild som möjligt av de faktorer som studeras (Holme & Solvang 1997 s.94). Den kvalitativa metoden kännetecknas av en närhet till den som undersöks. Med detta menas, att forskaren och den undersökta har ett subjekt- subjekt förhållande. I en kvalitativ undersökning skapas en typ av närhet mellan forskaren och den undersökta, undersökningen sker ansikte mot ansikte. Dessutom 23

sätter forskaren sig in i den undersöktas situation, och ser situationen ur den undersöktas perspektiv. Målet är att undersökaren skall ha möjlighet att studera fenomenet inifrån, vilket leder till ett djup och fullständig förståelse av fenomenet/situationen. Med detta menas att undersökaren får vetskap om individens subjektiva upplevelser och beskrivningar, dvs. får förståelse för hur respondenten upplevt t.ex. en viss situation. (Holme & Solvang 1997 s.92, Larsson 2005 s.92, Jacobsen 2007 s.50) Då en kvalitativ undersökning utförs bör forskaren vara medveten om både sin påverkan (intervjuareffekt) på den undersökta, men även om möjliga förbestämda förväntningar och möjligheten till feltolkningar av situationen och materialet. (Holme & Solvang 1997 s.94, Jacobsen 2007 s.101, 117) De kvalitativa datainsamlingsmetoderna kännetecknas av öppenhet, och skall huvudsakligen vara induktiva. Med induktivt förhållningssätt till datainsamling menas, att undersökaren strävar till att samla in sitt material på ett så öppet sätt som möjligt och strävar till att i en så liten grad som möjligt påverka materialet. (Jacobsen 2007 s. 49, 140) Då man talar om kvalitativa forskningsmetoder tas ofta fram både forskarens induktiva förhållningssätt och forskarens hermeneutiska syn. Carlsson (1996 s.15-16) definierar hermeneutiken som tolknings lära. Med detta menar han att en forskare som har ett hermeneutiskt synsätt inte endast försöker registrera ett visst beteende eller tankesätt, utan försöker få förståelse för vad fenomenet betyder för den som undersöks. Larsson (2005 s.93) lyfter fram det fenomenologiska perspektivet inom den kvalitativa forskningen. Författaren beskriver det fenomenologiska perspektivet som fokusering på exakta beskrivningar av den intervjuades upplevelse- och livsvärld. Författaren menar att undersökarens förkunskaper och personliga inblandning bör tonas ner inom detta perspektiv. (Larsson 2005 s.93) 3.2 Temaintervju Examensarbetets empiriska del består av en kvalitativ undersökning om de professionella fostrarnas upplevelser av delaktighet inom fostringsgemenskapen samt om ordnande av fostringsgemenskap i daghemmet där de jobbar. Intervjuerna utfördes genom temaintervjuer, som skedde genom ett personligt möte mellan mig och respondenterna. Min 24

önskan var att få så djupgående vetskap som möjligt om personalens upplevelser om förverkligandet av fostringsgemenskapen samt personalens upplevelser av delaktighet inom fostringsgemenskapen. Jag valde temaintervjuer som min forskningsmetod på grund av de möjligheter till öppenhet, närhet och dialog som metoden ger. Enligt Carlsson (1996 s.25) har man som intervjuare möjlighet att via kvalitativa intervjuer studera djupet istället för bredden inom ett ämne. I en kvalitativ intervju ligger fokusen på endast några betydelsefulla punkter och undersökaren strävar till att få ett djup på dessa. Kännetecknande för de kvalitativa intervjuerna är att de ofta är flexibla och ostrukturerade, och situationerna påminner om ett vardagligt samtal mellan två personer. (Carlsson 1996 s.25) Temaintervju är en så kallad halvstrukturerad intervjuform där de teman som intervjun kommer att behandlas är bestämda i förväg, men frågorna har ingen speciell ordning. Frågorna är inte heller specifikt formulerade. Kännetecknande för temaintervjun är att intervjuaren inte ställer specifika frågor som skall besvaras av den intervjuade, utan intervjun styrs av vissa centrala teman, som den intervjuade och intervjuaren samtalar om. Målet med temaintervjun är att få möjligast öppna, och breda inblickar i ämnet, vilket betyder att den intervjuade bör ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter om ämnet. Syftet är att den intervjuade genom temaintervju fritt kan uttrycka de betydelser som något visst ämne eller någon viss händelse har för den intervjuade. Då man utför temaintervjuer ligger intresset på den intervjuades upplevelser och synpunkter. (Hirsjärvi & Hurme 1995 s.36, Hirsjärvi & Hurme 2001 s.28, 44, 48) 3.3 Innehållsanalys Jag valde att bearbeta data ur den empiriska undersökningen genom innehållsanalys. Med innehållsanalys menas enligt Jacobsen (2007 s.135, 139) en teknik där man delar in data i olika teman eller kategorier. Efter att forskaren delat upp materialet försöker denne hitta samband mellan de olika kategorierna/teman. Tanken är att man genom innehållsanalys skall tolka texten som upplysningar om riktiga förhållanden. För att inne- 25