GE DITT BARN 100 MÖJLIGHETER ISTÄLLET FÖR 2 - en bok av Kristina Henkel och Marie Tomicic om genusfällor och genuskrux i vardagen - Olika förlag 2009
LEKFULL JÄMSTÄLLDHET Det är i samspelet mellan dem som leker, materialet de leker med och lekens former som ramarna sätts för vad barn kan göra. Om vi hade lekfull jämställdhet skulle det finnas leksaker istället för flick- och pojkleksaker. Berättelser och sagor skulle handla om alla barn istället för bara några få och alla barn skulle få gå på äventyr både i hemmet och ute i världen.
LEKFULL JÄMSTÄLLDHET De skulle få möjlighet att öva på att vara självständiga individer och omvårdande relationsexperter, gränsöverskridande och följsamma. I leken skulle det vara fritt fram att öva både grovmotorik och finmotorik, att få brottas och kramas. Lekfull jämställdhet skulle ge alla barn möjligheten att känna sig trygga i många olika roller och situationer och ge dem tillgång till hela sin fantasi. För i fantasin är allt möjligt. Där flyger bebisar snabbare än jetplan och Spindelmannen steker fantastiskt goda pannkakor.
UTSEENDEMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET Vi gör genus varje dag när vi väljer och tar på oss våra kläder. Men utseendemässig jämställdhet handlar om så mycket mer än att få välja hela klädaffären istället för halva. Om vi hade utseendemässig jämställdhet skulle det finnas barnkläder istället för flick- och pojkkläder.
UTSEENDEMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET Barnen skulle ha tillgång till regnbågens alla färger och kläder som är sköna och gjorda för aktivitet och lek. De skulle få vara tuffa och söta, fina och coola, men inte behöva ha vissa typer av kläder eller attribut för att bli någon i andras ögon eller få vara med i lekar.
UTSEENDEMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET Klänningen skulle vara ett plagg bland alla andra. Om vi hade utseendemässig jämställdhet skulle alla barn bli bekräftade för sin egen person istället för sitt utseende. De skulle veta att vi ser dem och tycker om dem precis som de är. Snäll, rolig, knasig eller arg, det spelar ingen roll. Alla barn skulle bli bemötta som tänkande och kännande personer och få möjligheten att bygga en stark och positiv självkänsla.
SPRÅKLIG JÄMSTÄLLDHET Språket är ett subtilt men starkt verktyg för påverkan. Beroende på hur vi pratar med våra barn och vilka ord vi använder så kan vi antingen återskapa snäva mönster eller utmana och ge barnen en rikare verklighet. Det kan tyckas som små förändringar att byta ut vissa ord och lägga till andra men det gör stor skillnad på sikt. Om vi hade språklig jämställdhet skulle barn få tillgång till hela alfabetets och språkets magi.
SPRÅKLIG JÄMSTÄLLDHET Barnen skulle tilltalas som individer och deras olika aktiviteter skulle inte förminskas genom olika ordval. Ordet han och man skulle inte slentrianmässigt när vi pratar om det allmänna. Barnen skulle få utveckla rika ordförråd och öva sig på att sätta ord på sina tankar och känslor.
SPRÅKLIG JÄMSTÄLLDHET Alla barn skulle få öva på att göra sin röst hörd utan att nödvändigtvis överrösta andra. I barnens samspel skulle det vara lika naturligt och viktigt att lyssna aktivt som att prata. Språklig jämställdhet skulle ge oss möjlighet att se barnen bakom orden och ge dem frihet att uttrycka sig, vara delaktiga och påverka sina liv.
VÄNSKAPLIG JÄMSTÄLLDHET I samspelet med andra barn är det möjligt att prova olika roller, egenskaper och färdigheter. Vänskaplig jämställdhet handlar om att se alla barn som möjliga kompisar. Om vi hade vänskaplig jämställdhet skulle inga barn bli bortvalda eller utestängda för att de har fel kön. Ingen skulle heller slentrianmässigt få skulden när samspelet inte fungerar.
VÄNSKAPLIG JÄMSTÄLLDHET Barnen skulle få tillgång till både tävling och samarbete och det skulle vara lika självklart att inordna sig i en grupp som att utmana den. De skulle lära sig att konflikter kan lösas och att det kan vara spännande att våga gå sin egen väg. Barnen skulle se olikheter som något positivt och ges större frihet att forma sin identitet och sina vänskapsrelationer.
KÄNSLOMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET Att få ha känslor, tillåta sig att känna dem och få uttrycka dem är viktigt i både barn och vuxnas liv. Om vi hade känslomässig jämställdhet skulle alla känslor få finnas. Frustration, skratt, velighet och tårar, allt skulle rymmas.
KÄNSLOMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET De olika känslorna skulle inte värderas som bättre eller sämre och inga barn skulle behöva omförhandla eller anpassa sina känslor utifrån omgivningens snäva förväntningar. Alla tårar skulle tas på lika stort allvar och barn skulle få hjälp att uttrycka känslor på ett sätt som inte skadar vare sig de själva, den egna kroppen eller andra.
KÄNSLOMÄSSIG JÄMSTÄLLDHET Känslomässig jämställdhet skulle innebära frihet att bli kär i vem man vill, begrepp som hetero och homo skulle inte finnas, i kärleken skulle det inte heller finnas förutbestämda roller om vem som ska göra vad och på vilket sätt. Om vi hade känslomässig jämställdhet skulle alla barns nej vara lika mycket värda och alla skulle respekteras för sina gränser.
KROPPSLIG JÄMSTÄLLDHET Barns känslor för den egna kroppen påverkar deras självkänsla och identitetsskapande. Kan vi hjälpa alla barn att se på sin kropp som något positivt som kan användas till att klättra, springa, smyga och att mysa har vi givit dem mycket. Om vi hade kroppslig jämställdhet skulle barnen inte bedömas utifrån sina kroppar och det egna värdet skulle inte sitta i vare sig håret eller musklerna. Kroppen skulle vara något användbart och slippa reduceras till något som är fint att titta på.
KROPPSLIG JÄMSTÄLLDHET Alla barn skulle få öva på att både ta och ge plats, på finmotorik och grovmotorik. Barn skulle kunna vara stolta över sitt kön och veta att ingen annan än de själva bestämmer över sin kropp, snippa och snopp. Kroppslig jämställdhet skulle också ge barnen möjlighet att utveckla en stark integritet och en ansvarsfull sexualitet med respekt för sig själv och andra.