Communities Folkbildning på ungdomars vis (?)

Hur når vi ungdomarna? Det är en fråga som ofta känns rätt sliten, och upprepas i en rad sammanhang. Men för folkbildningen handlar det på sikt om överlevnad. Idag samlas snart sagt alla yngre människor på de nya digitala mötesplatserna, för samtal och för att söka kunskap. Att mötas fritt och frivilligt, med ambitionen att diskutera och utvecklas det sker på en del av dessa mötesplatser. För mig lät det som en spännande ny värld för folkbildningen. En värld där kanske det nya, demokratiska samtalet äger rum, där vi för första gången i historien har möjlighet att kommunicera med en fantastisk mångfald av individer en värld där folkbildningen idag inte finns representerad. Dessa tankar var några av de incitament som sedermera kom att utmynna i en projektansökan till CFL under våren 2005, från vår ABF-avdelningen Södra Västerbotten. Christian Wåhlin, cirkelledare vid ABF Södra Västerbotten, leder projektet som pågår fram till 2008. Communities Folkbildning på ungdomars vis (?) Christian Wåhlin Under ett antal år har jag märkt att våra deltagare blir allt äldre, och att med undantag av framförallt musikintresserade ungdomar, är kunskapen om vad folkbildningen står för och vilka dess aktörer är, mycket låg eller obefintlig. I upptakten till projektet mötte jag en hel del ungdomar, både på nätet och i fysiska möten. En vanlig kommentar var ABF Är det där man kan hyra billiga replokaler? De flesta var dock osäkra eller visste inte alls vad ett studieförbund var. Ser vi tillbaka på äldre generationer, och vi behöver inte gå längre än till t.ex. sjuttiotalisterna, så finns där en tradition av att söka sig till studieförbund eller folkhögskolor för olika ändamål. Vill man lära sig lite spanska, utan tester och betyg, så vänder man sig till ett studieförbund. Den generation som vi låtit kalla för lunargenerationen, står idag generellt utanför detta. Betyder det då att lunargenerationen inte skulle vara intresserad av att utveckla sina kunskaper, eller diskutera olika frågor? Ingalunda. Detta sker hela tiden, men det sker på de nya digitala mötesplatserna. Betyder detta att folkbildningen inte längre behövs? Jag är övertygad om att folkbildningen kan spela en stor roll på dessa nya mötesplatser. Samtal förs och kunskap söks visserligen, men Internet är fullt av faktafel och mytbildning. Det måste finnas behov av kunniga pedagoger, cirkelledare på nätet, som kan stimulera och vägleda. En annan stor fråga för mig, är hur vi kan synliggöra dessa samtal som förs på nätet. En stor del av de diskussionerna, rör politik och demokratifrågor. Folkbildningens tradition att stödja och stimulera det demokratiska samtalet måste även gälla nätet. Förutom att själva delta i samtalen i diskussionsgrupperna, så finns här utmärkta möjligheter för att utföra opinionsundersökningar (beroende på typ av Community). Den digitala mötesplatsen I projektets kunskapsspridande insatser, var det viktigt att definiera vad som utgör en

digital mötesplats en Community. För mig är en Community en mötesplats på nätet, där det finns verktyg för användaren att skapa och förstärka en identitet. Denna identitet kan vara en avbild av användarens verkliga jag, men den kan också vara en påhittad identitet där användaren bara delar med sig av väl valda delar av den egna personen. Dessa verktyg kan vara i form av gästbok, egen sida med presentation, olika typer av kommunikationsfunktioner för att kommunicera med andra användare och så vidare. Förutom detta, har en Community olika typer av mötesplatser för olika ändamål. Chatten är en sådan mötesplats, där kommunikationen sker i realtid. Diskussionsgrupperna låter användaren delta i diskussioner som inte sker i realtid. Diskussionsgrupper brukar vanligtvis vara indelade i olika huvudkategorier, som t.ex. politik, teknik, musik för att nämna några exempel. I dessa grupper sker sedan samtal på många olika nivåer. En del diskussionsgrupper används, och fungerar nära det som vi inom folkbildningen kallar för studiecirkel. En grupp individer samlas fritt och frivilligt kring ett intresse och diskuterar och söker kunskap tillsammans. Skillnaden mot vanliga studiecirklar är att det inte finns en riktig början och ett slut. Här tillkommer nya deltagare, och andra försvinner. Gamla trådar avslutas eller pånyttföds och nya trådar startas. Det finns sällan eller aldrig heller något som motsvarar en studieplan. Avsaknaden av motsvarigheten till en cirkelledare, tar sig ofta uttryck i att användare som är duktiga på att uttrycka sig och som deltar flitigt på communityn ofta får någon form av sanningsmonopol. Något som ibland leder till mytbildning och falska sanningar. Projektet Avsaknaden av motsvarigheten till en cirkelledare, tar sig ofta uttryck i att användare som är duktiga på att uttrycka sig och som deltar flitigt på communityn ofta får någon form av sanningsmonopol. Något som ibland leder till mytbildning och falska sanningar. Projektet som formellt startade under hösten 2005, och som kommer att fortsätta under 2006 och 2007 har haft en rad olika spår. Bygga nätverk med andra intresserade, både inom och utanför folkbildningen. Ambitionen var först att nätverket skulle bestå av organisationer, men det effektivaste har visat sig vara ett nätverk byggt på eldsjälar av olika slag. Hämta in kunskap. Under första halvan av projektet studerades olika communities, men främst den lokala communityn Apberget, då det kändes som en i sammanhanget bra avgränsning. Vi studerar diskussionsgrupper, samtalar med ungdomar och har även en del fysiska träffar med dem där vi presenterar våra idéer. Skapa egna diskussionsgrupper för projektet inom det bildade nätverket, där merparten av kommunikation och planering sker via communityn. Hitta former för pilotverksamhet, där ambitionen är att helt via nätverket kunna skapa studiecirkelverksamhet där användare på communityn själva står för idé och koncept. Studera om communityns plattform kan fungera som ett pedagogiskt verktyg för distanslärande, eller ifall det behöver kompletteras.

Studera den digitala mötesplatsen ur ett demokratiperspektiv. Communityn Apberget har en del utmärkta verktyg för att ställa frågor till användarna, där man kan välja ålder, kön, ort med mera som urvalskriterier. Vidare finns möjligheter att annonsera arrangemang, där varje arrangemang får en gästbok kopplad till sig. Det diskuteras med eventuella besökare både före och efter arrangemanget. Ett mycket bra verktyg för återkoppling. Utveckla nätverket och arbeta med kunskapsspridning. Att låta andra ta del av våra erfarenheter och själva delta i vårt nätverk. Verksamhet Under våren och sommaren 2006 har vi bedrivit våra första cirklar och även annan typ av verksamhet, direkt ursprunget ur nätverket och communityn. En av nätverksdeltagarna var även handledare för en grupp på nära 100 tjejer i främst högstadie- och gymnasieålder. Deras gemensamma intresse var att åka skateboard, och de träffades regelbundet för att både åka och att lära sig mer. Förutom dessa träffar, som givetvis hölls i det fysiska rummet, hade de en egen diskussionsgrupp på Apberget med namnet You skate girl. Handledaren hade tillfrågat deltagarna om det var något annat än bara skateboardåkande som de ville syssla med, och ett av svaren var att många var intresserade av att lära sig filma och redigera. Dels i form av dokumentärt material över deras verksamhet, dels roliga filmer med tricks och instruktioner. Via vårt projektnätverk hamnade frågan hos mig, om huruvida detta var en verksamhet som ABF kunde stödja, och det blev ett utmärkt tillfälle att testa idén om nyutveckling av vår verksamhet och lärande på nätet via Communitys. Första fasen handlade om att komma med idéer och skriva ett enklare manus, detta gjordes både under fysiska träffar samt på nätet. Nätdialogen var lika självklar som spontan, men samtidigt knappast något som passar ett studieförbunds inrutade statuter med studietimmar och närvarolistor. För många är deltagande via nätet lika med ett deltagande på individuella villkor. Detta är en utmaning när det gäller vår tillgänglighet, och risken finns att man istället för en studiecirkel plötsligt hanterar enskild distansundervisning med x antal individer. Att jobba med unga handlar mycket om här och nu. Jag försökte i början att dela upp cirkeln i ett visst antal träffar per vecka, fysiskt och på nätet, men det visade sig vara i princip omöjligt. För många är deltagande via nätet lika med ett deltagande på individuella villkor. Har en deltagare tid just idag, så vill han/hon inte vänta till nästa vecka på torsdag kväll klockan 18.00. Detta är en utmaning när det gäller vår tillgänglighet, och risken finns att man istället för en studiecirkel plötsligt hanterar enskild distansundervisning med x antal individer. Distanslärande ställer stora krav på pedagogen. Cirkelverksamheten har då denna artikel skrivs sommaruppehåll, men kan hittills beskrivas som en lyckad verksamhet. En verksamhet som visar att det är möjligt att hitta ny verksamhet och nya deltagare på nätet, men även att vårt sätt att arbeta och hur vi organiserar oss inte är anpassat till de krav som dessa deltagare ställer på oss. Tillgängl

ighetsproblematiken är kanske det svåraste problemet, men även hur vi definierar en studiecirkel i tid och rum. Ytterligare verksamhet har bedrivits under sommaren 2006, i form av workshops och korta studiecirklar, inom filmredigering och ljudinspelning med ett femtiotal tjejer i åldrarna 12-17 år. En verksamhet som blev mycket uppskattad, och ett utmärkt sätt att visa upp oss själva. Återkoppling får vi självfallet via diskussionsgrupperna. Nästa utmaning när det gäller cirkelverksamhet, blir att hitta omständigheter där vi kan testa lärande på heldistans, och då gärna i kombination med folkbildningens egenproducerade och utmärkta digitala studiematerial. Pedagogiska reflektioner Studiecirkelns beprövade pedagogik har övergripande fungerat väl i vår testverksamhet. Problemen infinner sig mer i de regelverk och arbetsmetoder som omgärdar folkbildningens aktörer. Även om mycket av finessen med nätbaserat lärande är att man inte är bunden av tid och rum, krävs det ändå att cirkelledaren styr studiecirkeln. Annars finns risk att deltagares olika studietempo leder till att den tänkta studieplanen sätts ur spel och gemensamma diskussioner, utvärderingar mm blir omöjliga att genomföra. Möjlighet till fysiska träffar, är ett mycket tacksamt inslag för att stärka gruppkänslan. Men om det inte går, finns det ändå en rad tekniska lösningar för att cirkeln ska kunna träffas synkront. T.ex. finns det idag en rad kommunikationslösningar för både text, ljud och rörlig bild med stöd för gruppsamtal. Folkbildningsnätet har t.ex. en egen videokonferens, som är gratis att använda för folkbildare och som kräver minimala inslag av tekniksupport. Den är därtill plattformsoberoende. I testverksamheten använde vi oss av communityn som vår huvudsakliga mötesplats, där merparten av planeringsarbete skedde. Där föll det sig också naturligt att diskutera och utvärdera olika moment i studiecirkeln. Eftersom diskussionsgruppen var öppen för samtliga medlemmar i gruppen You skate girl, så uppstod problematiken med att antalet cirkeldeltagare hela tiden ökade! Ett angenämt problem, förvisso, men även det en utmaning för cirkelledaren. För ungdomarna kändes det naturligt att kunna ansluta sig till vår verksamhet när som helst i processen, eftersom det är precis så diskussionsgrupperna fungerar. För att bibehålla kvalitén i lärandet, och minimera spridningen inom deltagargruppen, blev lösningen att helt enkelt skapa flera cirklar. För att ändå svara upp mot deltagarnas krav om en övergripande gemenskap, fick de separata cirklarna arbeta med avsnitt till vad som ska bli en gemensam film för alla deltagare och cirklar. En kompromiss som föll ut väl, men samtidigt ställde stora krav på cirkelledarens förmåga att hålla isär men ändå hålla ihop. Nya deltagare och nya cirklar, betyder nya idéer och intryck, vilket utvecklar cirkelverksamheten. Samtidigt framgår tydligt att många deltagare inte ser lärandet som något som startar ett visst datum, och sedan slutar ett annat. Det är något ständigt pågående, där visserligen deltagare kommer och går, men diskussionen och lärandet fortskrider. Det bildas någon form av lärgemenskap.¹ Demokrati Folkbildningen har historiskt sett både stött och stimulerat det demokratiska samtalet. Demokratiarbetet kräver att man finns där människor möts, och där samtal äger rum. Dessa samtal förekommer i allt större utsträckning på nätet, i diskussionsgrupper, chattar och bloggar. För mig känns arbetet med att hitta vår plats på de digitala

mötesplatserna som den kanske största och viktigaste utmaningen för folkbildningen. Inom ramen för projektet kommer nätverket, som numera använder sig av namnet Navet på Apberget, att medverka i demokratiarbetet genom att ställa frågor till communityn och presentera resultaten för t.ex. kommunpolitiker. Detta gör vi för att synliggöra den dialog och de åsikter som finns på Apberget i detta fall. Det kommer då att handla om frågor som direkt engagerar och berör ungdomar inom, i detta fall, Umeå med kranskommuner. Frågor där politiker i media ömsom påstår att de vet vad som är bra beslut för ungdomar, ömsom beklagar sig över hur svårt det är att ta reda på vad de tycker. Vi kommer i detta fall att fungera som en länk från communityn till makthavare, med ambitionen att de själva ska få insikt i vilka samtal som förs och vilken oerhörd potential nätet har för demokratiarbetet. Vart och hur? För mig känns arbetet med att hitta vår plats på de digitala mötesplatserna som den kanske största och viktigaste utmaningen för folkbildningen. Under projektets gång har många diskussioner förts om hur vi inom folkbildningen skall förhålla oss till de olika Communitys som finns att tillgå. Det handlar i de flesta fall om kommersiella aktörer, där eventuellt socialt engagemang eller intresse kan vara mycket flyktigt beroende på vad som kan betecknas som lönsamt. Vårt val av Apberget, berodde främst på att den Communityn har en rätt klar avgränsning geografiskt, och har en relativt låg grad av anonymitet deltagare emellan. Det har gjort det avsevärt enklare att nå ut och synas, i jämförelse med stora Communities som t.ex. Lunarstorm, där graden av anonymitet är stor. Både Apberget och Lunarstorm är Communities som tjänar alla möjliga individer och intressen, och ofta fungerar som en ingång till en värld full av digitala mötesplatser. Många av de ungdomar som vi har haft att göra med i projektet är medlemmar i ett flertal Communities. T.ex. Apberget för där kan de träffa alla kompisar, men sedan kanske de är med i ett eller flera intressebaserade Communities, eller Communities som riktar sig till vissa åldrar eller livsstilar. Det har också hela tiden funnits farhåga hos vissa, om vad det innebär att vuxenvärlden kliver in på ungdomars digitala mötesplatser. Självfallet måste vi ha respekt för att deras mötesplatser avspeglar deras behov och inte våra. Det vi har sett hittills i projektet är dock att ungdomar är överlag positiva till att vuxna finns på dessa mötesplatser. Som en del ungdomar uttryckte det, var det enklare att ha dialog med föräldrar och lärare om t.ex. mobbing på nätet och liknande, om de vuxna själva hade kunskap om dessa mötesplatser och själva fanns där för diskussion eller stöd. Hur folkbildningen ska profilera sig, och på vilken nivå, får framtiden utvisa. Vi har valt att etablera oss som individer i Communityn, och att delta som vilken användare som helst i diskussioner. Men vi har också låtit användarna veta att vi har möjlighet att i vissa fall stödja och stimulera deras diskussioner och önskemål om olika verksamheter. Bland annat har vi sett att det finns ett stort intresse kring olika typer av hantverk, där vi ska försöka hitta en strategi för hur vi kan stödja och bygga upp verksamhet kring just detta.

Problematik och brister i communities Projektets pedagogiska testverksamhet visar också på att det finns klara brister i hur dessa plattformar är uppbyggda om de ska användas för distanslärande. Något som i och för sig inte är så konstigt, då de inte är konstruerade utifrån den typen av incitament. En av bristerna är t.ex. hur diskussionsgrupper och forum är konstruerade. En del plattformar har krångliga system för behörighetskontroll, skapande av underkonferenser och är i jämförelse med t.ex. First Class inte flexibla nog för att ge pedagogen och cirkelledaren den frihet som man önskar. Sedan finns hela problematiken med upphovsrätt, äganderätt av materialet som studiecirkeln bidrar med. En rejäl uppgradering av plattformen kan också göra att funktioner plötsligt ändras, funktioner kan börja kosta pengar och material kan försvinna på grund av nya policies om hur lång historik olika funktioner skall ha. Communityn kan bli uppköpt av en ny aktör, med helt nya koncept och det som tidigare var fritt kan komma att bli avgiftsbelagt. Det är alltså en flyktig värld, där man i dagsläget nog ska vara försiktig med att förlita sig på de olika plattformarnas bestående. Detta skall dock inte hindra oss från att våga experimentera med pedagogisk verksamhet på nätet och att möta nya deltagare. ¹ Lärgemenskaper på nätet en introduktion av Ove Jobring Att förstå lärgemenskaper och mötesplatser på nätet av Ove Jobring & Urban Carlén Att skapa lärgemenskaper och mötesplatser på nätet av Ove Jobring, Urban Carlén & Josefin Bergenholtz