SÄRTRYCK. folkbildning.net. en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet. tredje reviderade upplagan

Transkript

1 folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet tredje reviderade upplagan SÄRTRYCK Folkbildningsrådet (fbr) Nationellt centrum för flexibelt lärande (cfl) November 2006

2 Lärgemenskaper i praktiken av Staffan Hübinette Introduktionen av Internet ställde folkbildningen inför en ny situation. Var det möjligt att bedriva folkbildning på distans? Kunde mötet och det bildande samtalet äga rum på nätet? De nyfikna prövade och svaret blev ja. Folkbildningen avgränsade sig tidigt mot e-learningens självstudier och stordriftstänkande och utvecklade det goda flexibla lärandet byggt på traditionen med mötet och dialogen i den lilla sammanhållna cirkeln eller folkhögskolekursen. Men utvecklingen av communitykulturen och nätbaserade lärgemenskaper som omfattar stora grupper och där just det stora antalet deltagare är en förutsättning ställer folkbildningen inför en ny utmaning. Är lärgemenskapen en form också för folkbildningen? Diskussionen inom folkbildningen om lärgemenskaper har tagit fart och inspirerats av olc-gruppens 1 forskning vid Göteborgs universitet 2. Deras försök med lärgemenskapen Lärka som omfattar ett åttiotal kooperativa rådgivare inspirerade också mig och en kollega på Tollare folkhögskola att göra ett eget försök. Tollare har en lång tradition av kursverksamhet i samverkan med ideella organisationer, främst huvudmannaorganisationer, och vi såg möjligheter till utveckling av denna samverkan genom nätbaserade lärgemenskaper. I samverkan med iogt-nto 1. OLC = Online Learning Commumities. 2. Jobring, Ove (2004). Lärgemenskaper på nätet. Lund: Studentlitteratur. folkbildning.net 191

3 som är skolans huvudman och ungdomsorganisationen unf inleddes ett försök med två olika lärgemenskaper där Lärka står som modell, men anpassats till dessa sammanhang. Vårt intresse för lärgemenskapstanken sammanföll med att organisationerna uttryckte behov och intresse av att förändra formerna för kursverksamhet och fortbildning. Efter en första testperiod kan några erfarenheter redovisas. Former och förutsättningar för lärgemenskaper I en lärgemenskap ingår medlemmar i någon form av gemenskap för att lära tillsammans. Men lärgemenskap är inget entydigt begrepp och en lärgemenskap kan utformas på många olika sätt. Den kan vara intressebaserad där deltagarna lär i informella miljöer, utbildningsrelaterad där deltagarna lär i institutionella miljöer eller arbetsintegrerad där deltagarna lär inom interna och externa organisationer 3. Den kan vara öppen eller omfatta avgränsade grupper. Deltagandet kan vara fritt eller förbundet med vissa åtaganden eller krav. Den kan vara avgränsad i tid eller varaktig. Lärmiljön kan vara helt eller delvis nätbaserad. Verksamheten kan bedrivas med eller utan pedagogisk ledning. Däremot är många medlemmar eller deltagare en förutsättning för en lärgemenskap. Det skapar det flöde av information och dynamik som gör deltagande intressant. Folkbildning bedrivs av tradition huvudsakligen i små grupper. Den intressanta frågan är därför om folkbildning kan bedrivas i den nätbaserade lärgemenskapens form. Sammanhanget och deltagarna Förutsättningarna för de två lärgemenskaper som här skall diskuteras skiljer sig åt när det gäller målgrupp, antalet deltagare, syfte och behov. Den ena är yrkesintegrerad och formell, bestående av en fast grupp med 29 anställda konsulenter i ungdomsorganisationen där deltagandet i lärgemenskapen ingår som en del i arbetet och utgör en form för fortbildning. Den andra är intressebaserad och bestod inledningsvis av ett femtiotal nyktra alkoholister i sex lokala grupper där lärgemenskapen är en del av den lokala föreningsverksamheten inom ramen för iogt-nto:s så 3. Ibid s 13f. 192 folkbildning.net

4 kallade kamratstödsverksamhet. I steg två har ytterligare sex grupper tillkommit med ett sjuttiotal medlemmar. Deltagandet är frivilligt med en större öppenhet och rörlighet där deltagare kan tillkomma och försvinna. Då hela denna verksamhet är i tillväxt kommer ytterligare medlemmar och grupper att tillkomma efterhand. Konsulenterna är yngre, nätvana, relativt välutbildade och studievana och har full tillgång till teknik. Arbetet är självständigt och varierande med ett högt tempo. Kamratstödjarna är huvudsakligen äldre nyktra alkoholister och narkomaner. Utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter är mycket skiftande. För någon var skolan ett misslyckande och böcker en skräck, andra har akademisk utbildning. För någon har missbruket varit huvudsysselsättning och annat arbete tillfälliga bisysslor, andra har en gedigen yrkesbakgrund. För någon är föreningsliv ett okänt begrepp, andra har erfarenhet av fackligt, politiskt eller annat ideellt arbete. Gemensamt är ett långvarigt missbruk, med eller utan arbete. Långvarig sjukskrivning, förtidspension eller arbetslöshet är vanligt samtidigt som många får en ny start i den lokala sociala ekonomins semi-arbetsmarknad genom olika projekt, kooperativ och ideella föreningar. Nätvana och tillgång till teknik varierar men är oftast bristfällig. Upplägg Behoven som dessa organisationer uttryckte var olika liksom förutsättningarna. Modellerna för lärgemenskaperna har anpassats efter detta och skiljer sig åt. Konsulentgruppen Konsulenterna är vana vid en traditionell form för fortbildning med återkommande kortare kurstillfällen. Dessa är styrda och planerade uppifrån. Ledningen definierar fortbildningsbehovet. Kurstillfällena är intensiva och förmedlingspedagogik är regel. Kursformen riskerar att utveckla kurskonsumenter av färdigförpackad kunskap snarare än kunskapssökande och kritiskt tänkande medarbetare i en lärande organisation. Kurskonsumenten kommer till dukat bord och förväntar sig att bli serverad. Ansvaret för lärprocessen folkbildning.net 193

5 ligger på kursledningen och inte på deltagaren. Detta fungerar i bästa fall som tillfälliga vitamininjektioner med hög men snabbt avklingande effekt varför medicineringen ifrågasattes. Hur skulle lärgemenskapen formas utifrån dessa förutsättningar, synpunkter och behov? Utgångspunkten blev en pedagogisk ansats byggd på tre principer. Kollektiv kunskapsbildning. Lärgemenskapen ska ge deltagarna en möjlighet att se, inspireras och lära av varandra och tillsammans. Den enskildes kunskapsutveckling ska bidra till gruppens och organisationens utveckling. Kollektiv kunskapsbildning utgår från ett konstruktivistiskt synsätt. Kontinuerlig process i lärande organisation. Kontinuerligt lärande i arbetet i låga doser till liten kostnad istället för tillfälliga och dyrbara vitamininjektioner. Processen syftar till att utveckla en lärande organisation. Egen drivkraft och eget ansvar. Lärandet bygger på egen drivkraft och eget ansvar i en fast struktur med deltagarstyrt innehåll istället för uppifrånstyrd distribution till kurskonsumenter. Deltagandet bygger på att konsulenterna avsätter tio procent av sin arbetstid för lärgemenskapen och att detta är sanktionerat av arbetsgivaren. Den enskilde kan välja andra alternativ för fortbildning och lärande om det inte kan tillgodoses inom lärgemenskapens ram. Vi valde här att följa Lärka-modellen med en fast struktur med åtta till nio-veckorsperioder och en pbl-baserad metod (problembaserat lärande). Resultatet av deltagarnas arbete redovisas i en gemensam resursbank på nätet. Handledarnas roll är följande: Ansvara för strukturen, metoden och processen i lärgemenskapen. Förklara och motivera syftet, principerna och metoden. Handleda grupperna och deltagarna under arbetsperioderna och ge feed-back. Utvärdera, planera och utveckla lärgemenskapen i nära samarbete med organisationens ansvarige tjänsteman. Kamratstödjarna Kamratstödet är en del av iogt-nto:s sociala verksamhet och i stark till- 194 folkbildning.net

6 växt. Syftet är att erbjuda människor en trygg och nykter miljö, gemenskap och en aktiv fritid med sociala och kulturella aktiviteter. Verksamheten omfattar för närvarande ett 70-tal grupper runt om i landet med ett tusental aktiva medlemmar och ännu fler som är sporadiskt aktiva. Basen för verksamheten är de regelbundna mötena och aktiviteterna i lokala grupper. Nätverksträffar, regionala samlingar och nationella evenemang är viktiga inslag och sociala mötesplatser där medlemmar från olika grupper träffas. I verksamheten förekommer traditionella korta samverkanskurser och kursinslag i samband med andra samlingar. Bland medlemmarna i dessa grupper finns en kunskapstörst. Efter en tids nykterhet och på vägen tillbaka till samhället gör sig kunskapsluckorna påminda. Att kunna samarbeta, sköta en förening, fatta beslut i demokratisk ordning, hantera gemensam ekonomi och presentera verksamheten blir viktigt. Intresset för områden som hälsa, kost, dans, motion, psykologi och även organisationens historia är stort. Många har behov av att lära sig hantera datorn och nätet och inte minst att ta körkort på nytt. Samtidigt finns hos många en ovana att läsa och studera och inte sällan är tröskeln till biblioteket och tangentbordet mycket hög. Inom iogt-nto fanns en önskan om att kunna tillgodose dessa behov och erbjuda medlemmarna någon form av bredare bildningsverksamhet. Detta skulle inte bara stärka den enskilde utan även gruppen och bidra till verksamhetens utveckling. Kostnaden för den traditionella kursverksamheten började skena i takt med att medlemmarna blev fler och den riskerade även här att utveckla kurskonsumenter. Man pratade om att det borde finnas en folkhögskolekurs på varje ort men insåg naturligtvis svårigheten i detta. Att öka tillgängligheten och möjligheten till lärande aktiviteter utan ökad kostnad var därför en avgörande fråga. För att öka tillgängligheten behövde därför kursen komma till deltagarna istället för att deltagarna kommer till kursen. Hur skulle en lärgemenskap se ut med dessa förutsättningar? En nätbaserad Lärka-modell skulle knappast fungera i detta sammanhang. Principerna är dock desamma som i konsulentgruppens lärgemenskap. Däremot skiljer sig strukturen, metoden och i viss utsträckning även handledarnas roll åt. folkbildning.net 195

7 Metoden är inte lika hårt strukturerad. Eftersom dator- och nätvana och tillgång är begränsad har lärgemenskapen sin bas i den lokala gruppens fysiska möten i form av studiecirklar. De fysiska träffarna har en viktig social funktion för medlemmarna och en flexibel modell med en kombination av fysiska träffar och nätbaserade aktiviteter är nödvändig. Lärgemenskapen får även utrymme i de ordinarie nätverks- och regionala träffarna. Innehållet i cirklarna formas av deltagarna själva i samarbete med det egna studieförbundet, nbv. Inledningsvis görs en inventering i grupperna av medlemmarnas intressen och behov. Utifrån detta beslutar gruppen om vilka ämnen och cirklar man skall ägna sig åt. Vid behov som deltagarna själva uttrycker kan särskilda korta kurstillfällen arrangeras med deltagare från olika grupper. Huvudfrågan här är att tills vidare komma igång med en studieverksamhet i lokalgrupperna och att skapa ett sammanhang och inspiration och lust att lära genom att förmedla vad som händer i cirklarna. Efterhand får metoder och struktur växa fram anpassade efter sammanhanget. Målsättningen är att successivt öka användningen av nätet. Att kunna hantera datorn och nätet är viktigt för att också kunna delta i organisationen och samhället. Att öka nätanvändandet i lärgemenskapen kan därför ses som en del av den medborgerliga bildningen. Men nätanvändandet är också en aktivitet i sig. Att dokumentera sin verksamhet med digitalt foto, berätta i ord och bild på föreningens egen hemsida eller bidra till nättidningen Drivkraft, som är Tollare folkhögskolans egen nättidning, kan bli en egen studiecirkel och aktivitet. Två handledare leder lärgemenskapen i nära samarbete med en centralt anställd tjänsteman och två regionala konsulenter. I samarbetet finns även studieförbundet nbv som lokalt stödjer cirkelverksamheten. Eftersom antalet deltagare här är större skiljer sig handledarnas roll något från konsulentgruppen. I detta fall arbetar handledarna i första hand gentemot cirkelledarna eller annan ansvarig i lokalgruppen. Handledarna har också till uppgift att stödja utvecklingen av nätkunnande och nätaktiviteter bland deltagarna. 196 folkbildning.net

8 Resultat och erfarenheter Konsulentgruppen Många är ovana vid att arbeta med pbl, särskilt i nätbaserat lärande. Introduktion av metoden och motivation för arbetssättet är därför mycket viktigt. I detta fall var introduktionen otillräcklig varför en osäkerhet uppstod bland deltagarna under första perioden. Därefter har metoden fungerat och fortlöpande resulterat i arbeten som redovisats i resursbanken. Ett problem är att gruppen består av endast 29 deltagare. Den skulle ha behövt vara betydligt större för att skapa en bättre dynamik. Detta är försökets riskmoment. En intressant iakttagelse är de frågor och ämnesområden som deltagarna har valt. Många av dessa frågor och ämnen hade knappast kommit ifråga om innehållet fortsatt styrts uppifrån. När deltagarnas intressen och behov fått styra har andra frågeställningar kommit upp och motivationen att söka och ta till sig kunskap ökat. Gruppen och organisationen har tillförts ny och relevant kunskap. Feed-back mellan deltagarna och gemensam reflektion kring deltagarnas bidrag är en viktig del av lärprocessen. Detta har hittills varit den svaga punkten. Flera deltagare har också haft svårt att prioritera och avsätta tid för lärgemenskapen. Konsulentens arbete är intensivt, omväxlande och självständigt. Deltagande i en lärgemenskap kräver därför stor disciplin, men också att handledarna aktivt stödjer processen. Kamratstödsgruppen Det stora antalet deltagare, många inblandade parter, deltagarnas bakgrund och bristande studievana samt en större rörlighet i grupperna har i detta fall medfört en längre startsträcka. Metoden är inte lika hårt strukturerad utan mer flexibel och anpassad efter respektive grupp. Att som handledare arbeta gentemot cirkelledare och ansvariga i lokalgrupperna innebär också att ett mellanled skapas som kan göra processen långsammare. Den bygger också på att de lokalt ansvariga omfattar idén och metoden och kan föra den vidare i grupperna. Huvudfrågan har inledningsvis varit att presentera och motivera idén, folkbildning.net 197

9 väcka nyfikenhet och intresse för lärande och beskriva hur det kan gå till utan att hamna i skolbänken, bli undervisad och känna sig i underläge. Intresset har varit stort och studiecirklar har genomförts i flertalet grupper. Däremot finns inte alltid tålamodet i denna målgrupp att delta i och binda upp sig för en längre studiecirkel. Ett alternativ har då varit att göra en studiecirkel med ett antal prova på-träffar med olika teman för att senare kanske fördjupa sig i något tema eller ämne. Handledarna Att organisera och ansvara för en lärgemenskap i samverkan med en organisation kräver att processen följs kontinuerligt med praktiskt taget daglig tillsyn. Även om ansvaret för lärandet ligger på deltagaren och motivationen höjs med deltagarstyrning behövs mycket positiv förstärkning i form av samtal, feed-back, frågor, påstötningar, påminnelser och uppmuntran för att hålla processen levande. Det är en trygghet för deltagarna att ha en noggrann skriftlig beskrivning av lärgemenskapens syfte, struktur och metod samt med en tydlig rollfördelningen mellan handledare och deltagare. Det är viktigt att handledarrollen är tydlig och att handledarna är konsekventa. Likaså är tydliga och noggranna instruktioner och tidsangivelser nödvändiga för att deltagarna skall veta hur processen fortskrider. Det gäller i synnerhet nätbaserade lärgemenskaper. I kamratstödsgrupperna har detta inte samma avgörande betydelse. Används pbl krävs tydliga instruktioner och att stor vikt läggs vid den inledande fasen med brainstorming, problemformulering och grupporganisation i starten av varje ny period. Är lärgemenskapen en samverkan med en organisation som i dessa båda exempel är det om än inte en förutsättning så dock en stor fördel om handledarna är förtrogna med sammanhanget och kan organisationens kultur och koder. Samverkan En lärgemenskap förutsätter att det finns ett starkt intresse, engagemang och förankring i den samverkande organisationen. Detta kräver också en tätare dialog och ett mer integrerat samarbete mellan de medverkande parterna än vad som är fallet vid planering av traditionell kursverksam- 198 folkbildning.net

10 het. Det krävs en noggrannare inventering och analys av behov och förutsättningar som utgångspunkt för att kunna utforma en lämplig och anpassad modell. En gemensam pedagogisk diskussion och förståelse för modellen är nödvändig. Sammanfattning Bäst förutsättningar har en lärgemenskap om deltagarna inte bara ingår i samma intressegemenskap utan att den också omfattar ett stort antal deltagare, helst med studie- och nätvana och väl tilltagen tid. I beskrivningen av Lärka-modellen betonar författarna Ove Jobring och Urban Carlén också vikten av metodkonsistens, det vill säga att man strikt följer metoden. De aktuella lärgemenskaperna uppfyller inte alla dessa krav. Grundprinciperna är desamma men utformningen är anpassad till de specifika förutsättningarna i dessa båda sammanhang. I båda fallen finns svagheter och kritiska punkter. Svagheten i konsulenternas lärgemenskap är att den omfattar få deltagare vilket på längre sikt kan göra det svårt att upprätthålla intresset och dynamiken. Styrkan är en tydligt avgränsad grupp och en tydligt strukturerad pbl-metod. Detta har visat sig fungera väl. Svagheten i kamratstödjarnas lärgemenskap är rörligheten bland medlemmarna i de lokala grupperna, den varierande nivån på aktiviteten, svagare metodkonsistens och den låga nätnivån och aktiviteten. Detta försvårar möjligheten och ambitionen att göra lärandet synligt i gemenskapen. Styrkan är basen i de lokala grupperna, många medlemmar och flexibiliteten i organisationen. Denna lärgemenskap kommer att formas och växa i en process över en längre tid. Även här är satsningen och prioriteringen från organisationens ledning en styrka. Diskussion Den inledande frågeställningen huruvida lärgemenskapens form, helt eller delvis nätbaserad, kan förenas med folkbildningens pedagogiska traditioner är kanske för tidig att svara på enbart utifrån dessa två exempel. En lärgemenskap kan formas på olika sätt för olika syften och med olika ambitionsnivå. Men uppenbart är att många nätbaserade lärge- folkbildning.net 199

11 menskaper uppfyller kraven för folkbildning; de två exempel som redovisats här, och som sker i folkhögskolans regi, gör det utan tvekan. Lärgemenskapen kan därför mycket väl vara en lämplig form för folkbildning. Antalet deltagare kan knappast vara avgörande. Frågan är snarare hur sammanhanget är organiserat och hur förutsättningarna för deltagandet, mötet, samtalet och lärandet ser ut. En lärgemenskap kan exempelvis omfatta flera grupper, studiecirklar eller folkhögskolekurser. I en öppen community kan studiecirklar i mindre grupper bildas. I en organisation kan folkhögskolans korta kurser för medlemmar och funktionärer omformas till en process över tid i en lärgemenskap. Möjligheterna är många. Skall deltagandet i en lärgemenskap berättiga till statsbidrag genom den organiserade folkbildningen finns det naturligtvis skäl att diskutera kvalitetskrav. Framväxten av nätbaserade lärgemenskaper innebär att folkbildningens tradition med små grupper i studiecirkelns eller folkhögskolekursens form utmanas och därför behöver diskuteras. Styrkan med större lärgemenskaper är att de kan bidra till att öka deltagarnas motivation, intresse för lärande och känsla av mening och delaktighet i ett sammanhang. Lärgemenskapen erbjuder möjligheter till fler impulser, möte med fler människor och en större arena att bli sedd på. Lärgemenskapen ger även möjlighet att utveckla en djupare och mer integrerad samverkan mellan folkhögskola, studieförbund och organisationer. Kunskaper och resurser kan delas och utnyttjas bättre. En pedagogisk diskussion och utveckling kan berikas. Lärgemenskapen är en möjlighet för folkbildningen att mer aktivt kunna verka i sammanhang, nå fler deltagare och bidra till det civila samhället. Istället för att vänta på att deltagarna skall komma till folkbildningen, kan folkbildningen komma till deltagarna. Detta innebär samtidigt att innehållet i högre grad kommer att formas i dialog med samverkansparter och deltagare snarare än av lärarkollegier och kanslier. Frågan är därför inte om folkbildningen skall arbeta med lärgemenskaper utan hur man kan göra det. 200 folkbildning.net